Academic literature on the topic 'Nervsystem'

Denna naturvetenskapliga studie är skriven med ett perspektiv riktat mot skolan. Den utförs med ett övergripande syfte inför framtida lektioner inom sex och samlevnadsundervisningen. Detta mål nås genom att dels studera ett komplext ämne och dels genom att undersöka olika förhållningssätt på skolor. I litteraturstudien fokuserar jag på det hormonella systemet och dess samspel med kroppens organ. Informationen från skolor samlades in via intervjuer med ansvariga biologilärare på de skolor som givit gensvar på min förfrågan. Den biologiska genomgången och fältstudien relateras till den aktuella forskning som finns omkring ungdomars situation när det gäller sex och samlevnad. Debuten för ett aktivt sexuellt liv har sjunkit i ålder och samtidigt har smittsamma könssjukdomar ökat i samhället. På grund av skolans ansvar som kunskapsförmedlare och dess roll att skapa en god miljö under ungdomsåren har det medfört en strävan efter mer forskning i ämnet och tydligare riktlinjer inom skolan. Resultatet av min litteraturstudie och fältstudien medför att det komplexa i ämnet blir synbart och därigenom bidrar arbetet till en ökad förståelse av utvecklingen under puberteten samt ger fler infallsvinklar i ämnet.

Hjärtsvikt är en folksjukdom där prevalensen har uppskattats till cirka 2 %. Sjukdomen innebär att hjärtats funktion är försämrad. Idag behandlas hjärtsvikt vanligtvis med ACE-hämmare, betablockerare och ibland spironolakton. Spironolakton är en mineralkortikoidreceptorantagonist, som i RALES-studien (1999) har visat goda effekter på mortalitets- och morbiditetsreduktion hos hjärtsviktspatienter när den gavs som tillägg till ACE-hämmare. Idag är det ännu inte helt känt hur läkemedlet utövar sin effekt. Syftet med detta arbete är att undersöka vad spironolakton har för effekt på hjärta, blodkärl samt det sympatiska nervsystemet hos hjärtsviktspatienter. En litteraturstudie gjordes där sju studier utvärderades. Två av de utvalda studierna behandlade spironolaktons effekt på blodkärlen, två på hjärtremodelleringen, två på hjärtfibrosen och en på det sympatiska nervsystemet. Resultaten från studierna visade att spironolakton har goda effekter på kärlen bland annat genom att öka biotillgängligheten av kväveoxid. Läkemedlet har också goda effekter på hjärtremodelleringen, troligtvis framförallt genom att minska fibrosbildningen. Dessutom har spironolakton fördelaktiga effekter på det sympatiska nervsystemet. Många av spironolaktons effekter beror troligtvis på dess förmåga att blockera aldosterons effekt. De fysiologiska effekter som visades i detta arbete kan sannolikt ge mortalitets- och morbiditetsreduktion hos verklighetens hjärtsviktspatienter då läkemedlet adderas till modern basbehandling. I RALES var betablockeraranvändning ovanlig och klinikens patienter motsvarade inte verklighetens patienter. Därför kan en modern studie liknande RALES, men på verklighetens hjärtsviktspatienter, ge svar på frågan om spironolakton idag är ett effektivt läkemedel för behandling av hjärtsvikt.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Vid hjärnundersökningar finns även andra strukturer utanför hjärnan som är innerverade av nervsystemet. Det är möjligt att sjukdomen i hjärnan avspeglas där också. Det finns många sjukdomar och tillstånd med liknande symptom och att ställa rätt diagnos kan vara svårt. Många sjukdomar påverkar det autonoma nervsystemet och ett sätt att hitta rätt diagnos kan vara att undersöka hur det fungerar.  Syfte: Att se vilka variationer av radioaktivitetsupptag som fanns i parotiskörtlarna mellan patienterna som avbildades med 11C-PE2I PET/DT. Samt att kunna se om denna information kan utnyttjas till att identifiera dysfunktion av autonoma nervsystemet (MRT-bilder är även en tillhjälps verktyg). Metod: Studiedesignen var en retrospektiv kvantitativ studie. Hundra (konsekutiva) patienter indelades i grupper så som: normal, Parkinsons, Parkinsons sjukdom med kombination av vaskulära förändringar och atypisk Parkinson sjukdom. Isotopupptag i basala ganglier och parotiskörtlar har mätts. Några patienters MRT- bilder var tillgängligt till kvantifiering.   Resultat: kombinerade gruppen med Parkinsons sjukdom, atypisk Parkinsons sjukdom och vaskulära förändringar har en uppreglering av antalet fria dopaminreceptorer i parotis jämfört med friska (även i bara PSP samt bara vaskulära grupper) med (p <0.05).   Slutsats: Det finns variation av upptaget mellan en del av grupper därmed kan sjukdomen i hjärnan avspeglas i körtlar också.   Nyckelord: Neurodegenerativa sjukdomar, Autonom dysfunktion, 11CPE2I-PET/DT, parotiskörtlar, basala ganglier
ABSTRACT Background: At brain examination, there are also other structures outside the brain that are innervated by the nervous system. It is possible that the disease of the brain is reflected there as well. There are many diseases and conditions with similar symptoms and making the right diagnosis can be difficult. Many diseases affect the autonomic nervous system and one way to find the right diagnosis may be to investigate how it works.     Purpose: to see what variations in radioactivity uptake were found in the parotic glands between the patients depicted with the 11C-PE2I PET/CT. As well as being able to see how valuable this information is in being used to identify dysfunction of the autonomic nervous system (MRT- images are also an aids tool).   Method: The study design was a retrospective quantitative study. One hundred (consecutive) patients were divided in groups such as normal, Parkinson's, Parkinson's disease with combination of vascular changes and atypical Parkinson's disease. Isotope uptake in basal ganglia and parotic glands has been measured. Some patients' MRT images were available for quantification.     Result: the results show that the combined group of Parkinson's disease, atypical Parkinson's disease and vascular changes has an upregulation of the number of free dopamine receptors in parotid compared to healthy ones (also in PSP only and only vascular groups) with (p <0.05).    Conclusion: There is variation of uptake between some of the groups thus the disease in the brain can be reflected in glands as well.     Keywords: Neurodegenerative Diseases, Autonomic Dysfunction, 11CPE2I-PET/CT, Parotid Glands, Basal Ganglia

SammanfattningAmyotrofisk lateralskleros (ALS) är en obotlig och dödlig sjukdom. Dengenomsnittliga överlevnadstiden efter diagnos är 3-5 år. Uppskattningar visar att internationellt insjuknar 2-3 personer/100 000 varje år. Sjukdomen angriper centrala nervsystemet och finns i olika former som alla är fortskridande och bryter ned det motoriska nervsystemet, varvid musklerna successivt försvagas. Syftet var att beskriva vad individer med ALS anser sig ha för livskvalité. Arbetet utgjordes av en litteraturöversikt, vilken baserades på 16 vetenskapliga artiklar varav 15 var kvanitativa och en kvalitativ. En textnära innehållsanalys användes för att analysera artiklarnas resultat. Anpassningsmekanismer, närstående och vården visades kunna påverka individens livskvalité. Sjukdomens inverkan på individens livskvalité visade en oförändrad eller marginellt förbättrad livskvalité hos vissa medan en anmärkningsvärd försämring av livskvalité kunde ses hos andra. Varjedrabbad individs livskvalité påverkas olika av ALS. I vårdsammanhang är dettaviktigt att ha i åtanke, så man inte tar för givet att ALS drabbar individer påsamma sätt.