Academic literature on the topic 'Neuropsykiatriska utredningar'

Syftet med denna uppsats har varit att belysa neuropsykiatriska utredningar utifrån ett klientperspektiv. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med sex informanter som har genomgått en neuropsykiatrisk utredning. Avsikten med studien var att få en djupare och tydligare kunskap om klienternas upplevelse av att genomgå en neuropsykiatrisk utredning. Våra frågeställningar har belysts utifrån tre teman förväntningar, upplevelse och bemötande. Resultatet visade att det finns flera aspekter i utredningen som har upplevts som problematiska utifrån ett klientperspektiv, men också aspekter utanför utredningen som upplevts som bekymmersamma utifrån klienternas utsagor. De negativa upplevelserna från utredningen visade sig vara den neuropsykiatriska utredningens tidsomfattning som ansågs vara för lång, även återkopplingsmötet bedömdes vara för komplicerat och förvirrande. Flera informanter beskrev att de sökt hjälp tidigare, men att någon diagnos aldrig har fastställts, vilket bidrog till att samtliga informanter var ytterst angelägna om att genomgå en utredning. Resultatet visade att det fanns ett behov av att få prata och beskriva sina svårigheter, vilket det neuropsykiatriska utredningsteamet kunnat tillgodose genom sin professionalitet och goda kunskaper. Informanterna upplevde en lättnad efter fastställd diagnos och för många betydde en utredning att de fått rätsida på svårigheter som varit påtagliga under större delen av deras liv. Det finns i empirin tendenser till ett stort behov av att få uttrycka sig och en upplevelse av kunskapsbrist från omgivningen.

Inledning: Syftet med studien var att ta reda på hur en metod för neuropsykiatriska utredningar upplevdes av de föräldrar som deltagit i den. Utredningsmetoden kallas TA-C, eng. Therapeutic Assessment with Child. I den sätts särskilt värde till delaktighet och den terapeutiska potentialen. Frågeställningar: 1: Vad var föräldrarnas anledning att söka utredning? Hur beskrev föräldrar sig delaktiga i den neuropsykiatriska utredningen av deras barn? Hur var utredningen till hjälp att förstå sitt barn? Metod: Kvalitativ metod, semistrukturerad intervju, 10 föräldrar som genomgått en form av neuropsykiatrisk utredning för deras barn. Resultat: Resultatet visar att föräldrarna har upplevt betydande delaktighet och förståelse för sitt barn, och kopplar ofta ihop begreppen, som att de har en ömsesidig påverkan. Det upplevdes i huvudsak under arbetet med frågeställningar som blev kopplade till vardagen, i att de deltog i utredningens samtliga delar, i att de fick vara med, uppmuntra och observera, samt att de löpande kunde resonera och delta med barnet och utredarna. Några uppfattade minskad delaktighet och förståelse i samband med återgivningen av resultatet. Diskussion: I diskussionen används begreppen delaktighet och förståelse i samverkan, samspel, intersubjektivitet, anknytning och mentalisering. Studien synliggör den terapeutiska effekten med den sortens utredning.
Introduction: The aim of this study was to find out how a particular method for neuropsychiatric assessments was experienced by the parents who participated in it. The Assessment method is called Therapeutic Assessment with Child, which add particular value to participation and the therapeutical potential. Questions: What was the parents’ need to seek assessment? How did parents describe their involvement in the neuropsychiatric assessment of their child? How was the assessment helping to understand the child? Metod: Qualitative method, semi-structured interview, 10 parents of children who have undergone a certain neuropsychiatric assessment. Resultat: The results show that parents have experienced significant involvement and understanding of their child, and often link together those concepts, as they have a mutual influence. It was felt mainly during work on issues that were related to everyday life, in that they participated in the assessment in all the parts, in that they could be involved, encourage and observe, and that they continously could discuss and engage with the child and the assessors. Some perceived reduced participation and understanding in relation to the presentation of the result. Diskussion: The discussion uses the terms participation and understanding collaborating, interaction, intersubjectivity, attachment and mentalization. The study reveals the therapeutic effect of the kind of assessment.

Inledning: Studier visar att antalet ADHD-diagnosticerade barn och ungdomar successivt har ökat. Det finns i dagsläget få studier om hur barn/ungdomar upplever sin utredning, behandling och samlade vård. Detsamma gäller underlag för att bedöma delaktighetens eventuella effekter på behandlingen, samt vad som kan främja delaktigheten. Det behövs således ökad kunskap om hur barn och tonåringar med ADHD upplever vård och stöd, samt sina möjligheter till att vara delaktiga däri. Frågeställningar: *Hur upplever tonåringar de insatser som givits till dem och deras familjer efter genomgången ADHD-utredning? *Vilken betydelse har insatserna haft för den enskilda tonåringens självbild och dennes del i olika system, samt tankar om sin framtid? *Har den unge känt sig delaktig i de insatser som erbjudits och har hen upplevt att det gått att påverka insatserna? Metod: Kvalitativ undersökningsmetod med tematisk analys av sex semistrukturerade intervjuer. Resultat: Det är viktigt för ungdomarna att känna sig förstådda och delaktiga, vilket även påverkar självbild och upplevelsen av insatser. Skolsituationen och det stöd som skolan ger har betydelse för tonåringens förutsättningar. Respondenterna har inte upplevt svårigheter med att berätta om sin diagnos för andra. Diskussion: Delaktighet, egen motivation och upplevelsen att bli förstådda och respekterade utifrån sina styrkor och behov framstår som viktiga för respondenterna.
Introduction: Studies show that the number of ADHD-diagnosed children and adolescents has gradually increased. Currently there are few studies on how children/adolescents experience their assessment, treatment and overall care. The same applies for assessing the possible effects of the participation in treatment as well as factors that can promote the participation. Thus, there is a need for increased knowledge of how children and adolescents with ADHD experience care and support, as well as their opportunities to participate in it. Research questions: * How do teenagers experience the intervention given to them and their families after the review of the ADHD-assessment? * What significance do the intervention have on the individual's self-image and its part in different systems, as well as thoughts about the future? * Has the young person felt involved in the interventions and felt that it is possible to influence the interventions? Method: Qualitative survey methodology with thematic analysis of six semistructured interviews. Results: It is important for young people to be understood and involved, which also affects self-esteem and experience of interventions. The school situation and the support given by the school are important for the teenager's condition. Respondents have not experienced difficulties telling others about their diagnosis. Discussion: Participation, own motivation and experience to be understood and respected on the basis of their strengths and needs appear to be important for the respondents.

Utredning av vuxna med förmodad neuropsykiatrisk funktions-nedsättning har blivit allmänt förekommande först på 2000-talet. Trots att utredningen är omfattande finns endast lite forskning kring hur utredningen påverkar patienten. Effekter, mestadels symtomlindrande, har påvisats vid andra utredningsformer men mycket skiljer dessa utredningar från de neuropsykiatriska. Huvudsyftet med denna studie är att undersöka symtomförändringar och hälsofrämjande effekter för patienten vid neuropsykiatrisk utredning. Single case-design har använts, deltagarna var sex patienter remitterade för neuropsykiatrisk utredning i två olika landsting, och har mätts gällande variablerna ångest, depression och känsla av sammanhang. Resultaten pekade mot symtomlindring och/eller ökad känsla av sammanhang. Detta talar för att tätare samarbete mellan utredande och behandlande enheter bör eftersträvas, och att man genom en medveten strävan skulle kunna öka behandlingseffekterna.

Assessment of adults with neuropsychiatric impairments have become more common in the beginning of the 21st century. Due to the extensive nature of the neuropsychiatric assessment procedure it is likely that the assessment will have an influence on the patients presenting problem. Despite this the authors have found only a few research studies on the subject. Some previous studies have shown other types assessments to pose an influence on symptoms. The main purpose of the present study is to investigate whether neuropsychiatric assessment poses an influence on symptoms and/or salutogenic factors. The present study uses a single case design with six patients from two separate neuropsychiatric units. The participants have been measured using the Hospital Anxiety and Depression scale and the Sense of Coherence Questionnaire. The results indicate that symptoms are alleviated and/or Sense of Coherence is promoted due to the assessment. The implications of these results suggest that closer co-operation between assessment and treatment centres is warranted and is likely to be beneficial to the patient in the sense of more useful assessments and more efficient treatments.

Abstract Background: Previous studies show that ADHD is associated with lower educational attainment, lower level of employment and increased risk for stressful life events. No previous studie was found that compared conditions before and after diagnosis was set. The aim of this study was to examin if a neuropsychiatric diagnostic assessment and support afterward had any impact on the life situation for adult persons with ADHD regarding occupational outcome, economical status and social support. Method: A sample of 214 adults participated in the study. Data were collected from the participants’ medical records. Statistical analyses were applied to identify possible changes before and after a neuropsychiatric examination. Results: Changes were seen in occupational outcome, economical outcome and in the help received from the community before and after the examination. Conclusions: Neuropsychiatric examinitions starts a process that could lead to a better socialeconomical situation for the person with ADHD.

Denna studies syfte var att undersöka betydelsen av en neuropsykiatrisk utredning för föräldrars upplevelse av sitt barn. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem föräldrar vars barn genomgått en neuropsykiatrisk utredning på BUP i Umeå. Det transkriberade materialet analyserades med Interpretative Phenomenological Analysis förändring i föräldrarnas upplevelse av barnet efter utredningen. Föräldrarna upplevde att de fått förklaring, bekräftelse och ny kunskap samt en vidgad empatisk förståelse för barnets svårigheter. Utredningen såg till barnets svårigheter i sin helhet och föräldrarnas frågor och oro blev mötta. Förmågan att mentalisera omkring barnets bristande mentaliseringsförmåga förbättrades och detta gav möjlighet till mer konstruktiva copingstrategier. Den neuropsykiatriska utredningen kan således ses som en terapeutisk process men med en större terapeutisk potential när det gäller återgivning och uppföljning, än vad som idag tas tillvara. (IPA). Resultatet visade på

Barn och ungdomar med kognitiva svårigheter kan uppleva aktivitetsbegränsningar och delaktighetsinskränkningar. Det finns ett flertal kognitiva hjälpmedel vilka kan hjälpa barn och ungdomar att känna självsäkerhet och få ökad kontroll i sin vardag. Arbetsterapeuten har en viktigt roll att möjliggöra en fungerande vardag, i detta arbete ingår bland annat utredning och förskrivning av hjälpmedel. Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter från initiering och genomförande av utredning för barn och ungdomar i behov av kognitivt stöd. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex legitimerade arbetsterapeuter verksamma inom Barn- och ungdomshabilitering i Västerbotten. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och resulterade i 3 huvudkategorier; Arbetsterapeutens uppdrag, Nätverket- en avgörande faktor samt Flexibilitet hos arbetsterapeuten skapar delaktighet under utredningen. Resultatet visar att den arbetsterapeutiska utredningen är en dynamisk process där arbetsterapeuten hela tiden anpassar sig själv med hänsyn till personen som utreds. Utifrån studiens resultat går det även dra slutsatsen att föräldrarnas roll i utredningen och implementeringen av kognitivt stöd har stor inverkan på utredningens kvalitet och för att barnen ska bli självständiga och trygga i användandet av sitt stöd.

Det blir allt vanligare med barnpsykologiska utredningar, och en viktig del av utredningsprocessen är återgivningen. Vid återgivningen delges vårdnadshavare resultatet av utredningen. Syftet med denna studie är att undersöka vårdnadshavares upplevelse av återgivningen av deras barns NPF-diagnos. De två frågeställningarna använts för uppsatsen är; Vilka utvecklingsmöjligheter av återgivningar finns det för psykologerna på BUP Stockholm enligt vårdnadshavare? och Vilka är styrkorna och svagheterna med återgivningen på BUP Stockholm enligt vårdnadshavare? Uppsatsen har en kvantitativ ansats som utgått ifrån enkätundersökning med 31 stycken respondenter. Studien har en teoretisk utgångspunkt ifrån alliansteori, kommunikationsteori och kristeori, dessa teorier har även funnits som grund för analysen och diskussionen. Studiens resultat visar på att vårdnadshavare i stort är tillfreds med återgivningen på BUP Stockholm. Trots det finns det delar av resultatet som visar på utvecklingsmöjligheter. Bland annat att vårdnadshavare får tillgång till det skrivna materialet ifrån diagnosutredningen, även att det skulle kunna vara en fördel att arbeta fram en återgivnings-mall som skulle kunna vara ett hjälpmedel för nya psykologer på BUP. Även att efter- eller i kombination med återgivningen kunna vägleda vårdnadshavare med råd om vart de ska vända sig för att erhålla rätt stöd för deras barn, där lyfts socionomens roll som en tänkbar profession att kunna bidra med rätt kunskap.