Academic literature on the topic 'Normkritisk'

På svenska förskolor används i dag barnlitteratur utgiven av så kallat normkritiska förlag både som en del av litteraturarbetet och värdegrundsarbetet. Syftet med denna artikel är att belysa förskollärares uppfattningar och erfarenheter av normkritisk litteratur i förskolan. På förskolor i tre olika delar av Sverige har sju pedagoger intervjuats om sina erfarenheter av och tankar kring att läsa och arbeta med normkritiska böcker, liksom om deras betydelse och funktion i relation till barnlitteratur generellt i förskolans verksamhet. Resultatet presenteras i tre avdelningar: 1) Vad och varför? Litteratursyn och litteratururval 2) Hur? Pedagogiskt handlednings-material 3) För vem? Strategier för att hantera stereotyper. Resultatet visar att förskollärarna betonar mångfald och igenkänning. De lyfter fram olika sätt som de hanterar stereotyper på, som att ändra eller ta bort ord under högläsning. Det pedagogiska handledningsmaterialet uppfattas som en värdefull resurs. Teoretiskt utgår artikeln från Rita Felskis resonemang om litteraturläsning och bruk av litteratur, framförallt de aspekter som rör igenkänning och kunskap. Nyckelord: barnlitteratur, normkritik, förskola, förskollärare, intervjustudie

Artikeln granskar Skolverkets rekommendationer och råd om att använda normkritik och normkritisk pedagogik i arbetet med att främja lika villkor samt förebygga och förhindra diskriminering och trakasserier i skola och förskola. Med utgångspunkt i en poststrukturalistisk förståelse av policy och politisk styrning analyseras Skolverkstexter mellan 2009 och 2014 med hjälp av Carol Bacchis och Susan Goodwins analysmetod ”What’s the problem represented to be” (WPR). Resultatet visar att normkritik ofta framställs som en ”teknik” som ska ”införas” och att det både är ”lätt” och ”enkelt” och normkritik beskrivs som ett ”vaccin” mot diskriminering. Det problem som konstrueras och tas för givet i texterna är att lärare och elever är omedvetna om de normer som existerar och att skapa medvetande om normer blir därför en viktig metod (teknik). Det underliggande förgivettagandet är att alla, såväl lärare som elever, har samma intresse av att omvandla diskriminerande normer liksom att de har samma syn på vad som är diskriminerande normer. Därmed synliggörs inte maktrelationer eller ojämlika strukturella villkor.

This research report follows a group of educators, project managers and scientists involved in a norm-critical project: Norm Creative Certification. The aim of this study is to examine the proposal for, and obstacles to, a norm-critical change that the group discusses in relation to the project and its educational context. The research report also examines whom are expected to make the norm-critical change. For gathering the empirical material the method participant observation is used. Further, the material has been analyzed inspired by Carol Bacchis policy analysis method What is the problem represented to be? Carol Bacchis method has worked indicative, since the material is more organic than a policy. The research report has been analyzed in the context of theories of intersectionality and Kevin Kumashiros theory about antioppressive pedagogy. The obstacles that the reference group refers to a norm-critical change is partly a threatening outside world and an internal feminist critic, the lack of action, a fake (internal) self-image and a fear of the discomfort and resistance that norm-critical change raises. The components that the group suggests for a positive development, is linked to the experience-based learning, an interested attitude of the practitioner, the relation to time and an understanding of conflict, power and domination. What also emerges is that the norm-critical change occurs in the individual, which is assumed not to have any experience of being outside the norm. A duality emerges overall as the group relates to two parallel ideas and pedagogical approaches. Partly the group relates to a "market" where assignments will be carried out and where it is stressed that action without understanding is a way to a norm-critical change. At the same time signed an opposite condition for a norm-critical change, where time, your own experience, understanding and self-reflexivity stands in the center. Here the focus is on longer processes, the individual and the learning processes.

Normer är grundade på våra föreställningar och attityder om det som anses vara normalt eller det som i motsats kan vara avvikande och därmed icke-normalt. Attityder kan leda till att det uppstår reproduktioner som begränsar individens möjligheter i sin karriärutveckling. Att bedriva ett normkritiskt arbete handlar om att synliggöra sådana normer, särskilt dem som skapar sociala orättvisor, men också att utmana dessa för att skapa en förändring. Vi har genom en kvalitativ metod intervjuat sju verksamma studie- och yrkesvägledare (SYV) inom skolväsendet. Våra frågeställningar har handlat om att få kunskap och förståelse om hur studie-och yrkesvägledare resonerar kring normer och normkritisk pedagogik samt på vilket sätt de arbetar med detta.Resultatet visar att normer är ett komplext område att arbeta inom eftersom det är så nära förknippat med känslor och värderingar. Normkritiken sker i en ständig process där individen pendlar mellan att vara omedveten till att vara medveten på olika nivåer av kompetenser. Informanterna lyfte även barriärer i det normkritiska arbetet, där speciellt föräldrar med sina normer ansågs ha en stark påverkan på sina barns karriärutveckling. Studien visar att det finns en utvecklingspotential, relaterat till svag styrning från ledningens håll men också för att den normkritiska pedagogiken saknar tydliga handlingsplaner. Informanter uttryckte därför en önskan om ett utökat samarbete, i en enad front, samt fortbildning för hela skolans pedagogiska personal.I sättet hur informanterna arbetar framkommer det att de använder sig själv som redskap och metod, både i sitt förhållningssätt och i sättet att agera. Informanterna förmedlade också ha ett särskilt fokus på genusperspektivet i sitt arbete. I de praktiska övningar som används nämns bland annat övningen Privilege race samt könsneutrala Kiwi-kort, som är ett verktyg för att synliggöra privilegier och normer.
Social norms are based on our beliefs and attitudes about what is right or wrong. These attitudes can lead to unfavorable reproductions of norms that limit the individual's opportunities in his or her career development.Carrying out norm-critical work is about making norms visible, especially those that create social injustices, but also challenging them to create changes. Through a qualitative method, we interviewed seven guidance counsellors that are working within schools. Our questions have been customized to gain knowledge about how these counsellors are reasoning about norms and norm-critical pedagogy as well as how they work with this.The result shows that norms are a complex area to work within because it is so closely associated with emotions and values. Norm criticism takes place in a constant process where the individual commutes between unconscious to consciousness and within various levels of competence. The informants also experienced barriers in the norm-critical work, where parents were highlighted meaning that their own norms have a strong impact on their children's career development. Also, a development potential emerged, related to weak steering from management side and that the norm-critical pedagogy lacks clear action plans. Therefore, there was a desire for increased collaboration, in a united front, as well as continuing education for the entire school's educational staff.As a method in how they work, it emerges that informants use themselves as tools, both in their approach and in the way they act with the clients. The informants also conveyed a special focus on the gender perspective throughout the practical exercises. Specific exercises mentioned by the informants were the Privilege race and as well as using gender- neutral Kiwi-cards, with a purpose and a tool for highlighting privileges and norms.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lärare i ämnet samhällskunskap förhåller sig till normkritisk pedagogik, samt hur de uppfattar att deras förhållningssätt präglar den samhällskunskapsundervisning som sker. Syftet är också att undersöka vilka faktorer som påverkar lärarnas förhållningssätt till normkritisk pedagogik. Normkritisk pedagogik handlar om att visa sätten som olika normer interagerar och skapar obalanser i makt samt om hur dessa normer kan utmanas inom undervisningssammanhang (Bromseth & Darj, 2010, s. 13). Samhällskunskapslärare som undervisar i årskurs 7-9 har besvarat en kvalitativ enkät om deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik. Samhällskunskapslärarnas svar har analyserats utifrån flera bakgrundsfaktorer för att undersöka eventuella variationer i deras förhållningssätt utifrån deras bakgrund. Dessa bakgrundsfaktorer var ålder, kön, yrkeserfarenhet, behörighet och ämneskombination.  Samhällskunskapslärarna har till stor del positiva uppfattningar av begreppen normkritik och normkritisk pedagogik, vilket medför att majoriteten av samhällskunskapslärarna arbetar med normkritisk pedagogik i hög utsträckning eller i mycket hög utsträckning. Studien visar även en viss relation mellan ålder och kön som bakgrundsfaktorer för i vilken utsträckning som samhällskunskapslärarna arbetar med normkritisk pedagogik. Ett resultat var dessutom att de studerade samhällskunskapslärarna anser att deras personliga bakgrund har påverkat deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik i högre utsträckning än styrdokumenten. Faktorer som samhällskunskapslärarna själva menar har påverkat deras förhållningssätt är deras personliga bakgrund, didaktiska reflektioner, samhället och eleverna. Samhällskunskapslärarna nämner emellertid inte styrdokumenten som en viktig påverkansfaktor. Majoriteten av samhällskunskapslärarna menar dessutom att deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik påverkar deras samhällskunskapsundervisning. Studien indikerar även en viss relation mellan kön som bakgrundsfaktor och i vilken utsträckning som samhällskunskapslärarna menar att deras förhållningssätt till normkritisk pedagogik påverkar deras samhällskunskapsundervisning. Flera samhällskunskapslärare betonar emellertid att andra faktorer än deras förhållningssätt påverkar deras val av ämnesinnehåll och undervisningsmetoder. Dessa faktorer är styrdokumentens centrala innehåll och/eller den aktuella elevgruppen.  Studien visar även att det är möjligt att styrdokumenten, lagar och institutioner kan påverka samhällskunskapslärares förhållningssätt till normkritisk pedagogik utan deras medvetenhet. Studien visar emellertid även att majoriteten av samhällskunskapslärarna menar att deras personliga bakgrund påverkar deras förhållningssätt, vilket i sin tur påverkar den konkreta samhällskunskapsundervisningen. Styrdokumenten, diskrimineringslagen och Skolverket som institution fungerar därmed som ramar som påverkar och reglerar samhällskunskapslärares förhållningssätt till normkritisk pedagogik och deras samhällskunskapsundervisning.
The purpose of this essay is to investigate how teachers in the subject of social studies approach norm-critical pedagogy, and how they perceive that their approach characterizes the social studies teaching that takes place. The purpose is also to investigate which factors influence the teachers’ approach to norm-critical pedagogy. Norm-critical pedagogy is about showing the ways in which different norms interact and create imbalances in power and about how these norms can be challenged in teaching contexts (Bromseth & Darj, 2010, p. 13). Social studies teachers who teach 7-9 graders have answered a qualitative questionnaire about their approach to norm-critical pedagogy. The social studies teachers’ answers have been analyzed on the basis of several background factors in order to investigate possible variations in their approach based on their background. These background factors were age, gender, professional experience, eligibility and subject combination.  The social studies teachers have to a large extent positive perceptions of the concepts of norm criticism and norm-critical pedagogy, which causes the majority of the social studies teachers to work with norm-critical pedagogy to a high extent or to a very high extent. The study also shows a certain relationship between age and gender as background factors for the extent to which the social studies teachers work with norm-critical pedagogy. A result was also that the social studies teachers believe that their personal background have influenced their approach to norm-critical pedagogy to a greater extent than the steering documents. Factors that the social studies teachers themselves believe have influenced their approach are their personal background, didactic reflections, the society and the students. However, the social studies teachers do not mention the steering documents as an important factor. The majority of the social studies teachers also believe that their approach to norm-critical pedagogy affects their social studies teaching. The study also indicated a certain relationship between gender as a background factor and the extent to which the social studies teachers believe that their approach to norm-critical pedagogy affects their social studies teaching. However, several social studies teachers emphasize that other factors than their approach influence their choice of subject content and teaching methods. These factors are the central content of the steering documents and/or the students.  The study also shows that it is possible that the steering documents, laws and institutions can influence social studies teachers’ attitudes to norm-critical pedagogy without their awareness. However, the study also shows that the majority of the social studies teachers believe that their personal background influences their approach, which in turn affects their social studies teaching. The steering documents, the Discrimination Act and the Swedish National Agency for Education as an institution thus function as frameworks that influence and regulate social studies teachers’ approach to norm-critical pedagogy and their social studies teaching.

I denna uppsats undersöks erfarenheterna och attityderna som sex pardansare har kring heteronormativitet inom dansen. Deras tankar kring olika roller och betydelser kring danserna fångas upp i intervjuer och tolkas och analyseras sedan via queerteorin och det dramaturgiska perspektivet som utgångspunkten i analysen av sociala situationer. Resultaten visar att heteronormativiteten lever inom sporten pardans via traditioner från förr och de regleringar som finns idag men också genom de attityder som ungdomarna besitter och uttrycker. Dansarna själva uttryckte sig om att förändring inom dansen kan rubba dansen värdegrunder och göra sporten till något helt annat än vad den alltid har varit.Pardansen har inte ofta varit objekt för forskning vilket medfört att jag förlitar mig på mina intervjuer och väljer att göra en icke generaliserbar uppsats då det är erfarenheter, individuella tankar och tolkningar står som grund för min analys. Jag har även plockat alla dansare från samma klubb vilket har genererat till att de har haft liknande svar till den del frågor vilket kan tänkas leda till deras tränare som jag därefter har intervjuat med andra frågor.Min slutsats är den att pardansen i sig ses som en feminin sport men utövar heteronormativa värden som präglar dansarna då det enligt utövarna är otänkbart att hålla kvar vid dansens värdegrunder och samtidigt dansa samkönat på elitnivå. Pardansenarna i denna skåneförening har en heteronormativ syn på dansen och dess betydelse som idrott och kulturbevarande aktivitet.
This thesis explore the experiences of heteronormativity of six ballroom dancers. Their own thoughts on different roles and meaning behind the dances have been captured in interviews. Later translated and analysed through Queer theory and Erving Goffmans dramaturgical perspective theory where he enlightens us about his perspective on social situations as performances based upon the conviction of persuasion. Discovering that heteronormativity lives within the sport as traditions from past times and upheld by rules and guidelines, and attitudes expressed by the dancers. The dancers themselves agree on changing the rules of the sport is making the meaning of ballroom dancing less accurate matching the history of the sport which seems to be the pillar of ballroom dancing. Heteronormativity is the main subject of this thesis.

Detta arbete är en kvalitativ studie av den normkritiska pedagogikens förankring i lärarens sätt att arbeta och planera sin undervisning. Syftet med studien är att belysa hur undervisningen i ämnet samhällskunskap bedrivs ur ett normkritiskt perspektiv samt skapa en bild av i vilken utsträckning normkritisk pedagogik bedrivs i just ämnet samhällskunskap på några skolor i sydöstra Skåne. Studien baseras på en enkätundersökning där de svarande är samhällslärare i årskurs 7-9 på några av skolor i sydöstra Skåne. I studien ligger fokus på hur den enskilda läraren förhåller sig till heteronormativitet i sitt val av undervisningsmaterial och i sitt förhållningssätt gentemot eleverna samt om hen medvetet använder sig av normkritisk pedagogik som ett verktyg i sin undervisning. Resultatet visar att det i de utvalda skolorna inte bedrivs normkritisk pedagogik i någon stor utsträckning med undantaget av en. Detta beror dels på okunskap hos lärare om vad heteronormativitet är, dels en ovilja om att att se möjligheter istället för hinder med att arbeta normkritiskt.

Samuelsson, Camilla & Solca, Marlene (2010). Den normkritiska dramapedagogen? –En undersökning om dramapedagogers uppfattningar av att arbeta normkritiskt. C-uppsats i dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle.

Syftet med undersökningen är att belysa och problematisera vad det kan innebära för dramapedagoger att arbeta utifrån ett normkritiskt förhållningssätt. Det undersöks med frågeställningarna:

- Hur går det att förstå och tolka dramapedagogers erfarenhet av att arbeta normkritiskt? - Vilka strategier går det att finna i dramapedagogers normkritiska arbete? - Vilka styrkor för att arbeta normkritiskt går det att finna inom dramapedagogiken? - Finns det några svårigheter i mötet mellan dramapedagogik och normkritisk pedagogik?

Undersökningen är kvalitativ med en hermeneutisk ansats som utgår från queer- och intersektionalitetsteorier och anti-opressive education. Forskningsmetoden är fokussamtal med dramapedagoger som arbetar med ett normkritiskt förhållningssätt.

Empirin resulterade i en analys med två tydliga huvudgrenar: styrkor som dramapedagog i ett normkritiskt arbete och strategier för att arbeta normkritiskt. Analysen är kopplad till litteratur om icke förtryckande, normkritisk och dramapedagogisk verksamhet.

Sammanfattning Barn vistas stora delar av sin vardag i förskolan, vilket gör att de pedagoger som arbetar i förskolan har stora möjligheter till att påverka barns framtida syn på samhällets normer. Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare och barnskötare arbetar med normkritisk pedagogik i förskolan samt om det finns skillnader i yrkeskategoriernas beskrivningar i deras arbetssätt utifrån ämnet. Vi anser att studien är av relevans, då vi ser en brist på kunskap om hur normkritisk pedagogik kan inkorporeras i förskolans utbildning. Studiens data samlades in genom kvalitativa intervjuer, där förskollärare och barnskötare som är verksamma i förskolan intervjuades. Empirin analyserades med hjälp av hermeneutisk metod med inslag av tematisk analys och bearbetades sedan med utgångspunkt från queerteorin samt tidigare forskning. Studiens resultat visar att både förskollärare och barnskötare arbetar med normkritisk pedagogik i förskolan, men att förskollärarna har en större medvetenhet om hur normkritik kan integreras i utbildningens undervisning, och visar därför på skillnader i förskollärarnas och barnskötarnas kunskaper om ämnet. Resultatet visar på att samtliga förskollärare och barnskötare menar att barn gör motstånd mot utbildningens och pedagogernas normer i förskolan. Dock finns, enligt vår tolkning, en skillnad i förskollärarnas och barnskötarnas beskrivningar om när det ses som acceptabelt att barn gör motstånd i förskolan. Vi tycker oss ändå, trots skillnader i förskollärarnas och barnskötarnas beskrivningar, se en viss kontinuitet i respondenternas förhållningssätt i deras bemötande gentemot barn och hur arbetet med normkritisk pedagogik kan utföras.

Kunskapsöversiktens syfte är att belysa bildpedagogik genom kritisk pedagogik, identitet och identitetsskapande. Detta undersöker vi genom utvalda artiklar, där vi lyfter fram de olika metoderna och resultaterna i artiklarna. Genom en systematisk undersökningsprocess hittade vi och valde ut artiklar som är relevanta för vårt syfte. Resultatet visar att de valda artiklarna har alla inkludering i åtanken, men på olika sätt. De skriver om att nå ett inkluderande klassrumsklimat, men skiljer sig åt i teorier och metoder. Artiklarna utgick ifrån bild-, kritisk-, feministisk-, bisexuell-, ‘Atkinsons’- och ‘slow pedagogy’. Tabitha variety Patience Millet skriver i sin artikel Queering the Art Classroom: Queering Matters (2019) om professor Dennis Atkinsons pedagogiska metoder, som en teori inom kritisk pedagogik. Syftet med dessa pedagogiska teorier är att fokusera på elevernas processer och hur eleverna utvecklar deras kritiska tankar i bildämnet. Vi drar paralleller till den svenska Läroplanen för gymnasieskolan (2011), för att kunna sätta den internationella kontexten i en nationell kontext, i jämförande syfte. Genom analyser av studiens material kan vi se att många av artiklarna har ett liknande fokus eller tema. Med andra ord, för att skapa tolerans i klassrummet genom samtal och uppgifter som främjar normkritiskt tänkande. Detta för att nå önskad inkludering. Avslutningsvis visar artiklarna av Keifer-Boyd (2007); Nathanson (2009); Page (2017); Payne (2010); Yescavage och Alexander (1997); Zebracki (2020) på implikationer för vår yrkesprofession genom exemplifieringar av konsekvenser gentemot läraren, som diskuteras i underrubriken konsekvenser inom bildpedagogik och kritisk pedagogik.

Vårt samhälle är uppbyggt av normer som säger hur vi bör se ut, bete oss och leva. Många av dessa normer fokuserar på hur en person som man eller kvinna bör vara i förhållande till sitt kön. Könsnormer återspeglas i design och det vi formger, i produkter, möbler och byggnader. Genom ett genusspecificerat normkritiskt förhållningssätt undersöker vi hur könsnormer uppkommer i design och hur vi som formgivare kan designa normkritiskt. Med mönsterdesign som undersökande metod vill vi belysa och undersöka hur könsnormer upprepas i det vi formger, precis som ett mönster definieras av linjer och former som upprepas eller upplevs att göra det. Under vår undersökning framkommer det att mönster kan bidra till diskussion och ställningstagande som fungerar i flera forum. Vi undersöker hur unisex och manligt och kvinnligt kan gestaltas i mönster och hur normkritik fungerar som förhållningssätt i en designprocess.
Our society is made up of norms that say how we should look, behave and live our lives. Many of these norms focuses on how you as a man or woman should behave in relation to your gender. Gender norms are reflected in design and what we design in products, furniture and buildings. With a gender specified norm critical approach, we examine how gender norms are reflected in design and how we as designers can design with norm criticism. With pattern design as an exploratory approach, we want to highlight and examine how gender norms affect and is repeated in what we design, just like a pattern is defined by lines and shapes that are repeated or experienced to be repeated. During our investigation it appears that patterns can contribute with discussion and stance that will work in multiple forums. We examine how unisex and male and female can be embodied in patterns, and how norm criticism works as an approach in a design process.