Academic literature on the topic 'Obestånd'

To be able to protect themselves from credit risk, the banks must constantly check the performance of  the companies they have lent money to. There are many mathematical models for predicting financial distress. These models use accounting-based ratios, which often are historical and not representative for the present situation. This study describes how the banks do in practice to find signals of insolvency in time and the variables they are observing for doing that.

In addition to financial reports which the company sends in to the bank at least once a year, also the relationship between them and information from different information  agencies are of great importance to track  signals of insolvency. Poor profitability is the primary cause of insolvency. It is caused mainly because of bad business and leadership.  Eventually will  poor profitability lead  to consuming of equity capital and place the company in an illiquid situation. Then it may be difficult for the company to pay their bills and signals of insolvency become obvious and  the  banks start then to sharpen  their attention on the companies and intensify the follow-up works.

Another find-out  of the  study  is  that local factors which  are  contributing to failure are  the  large companies that are active  in the area. When they are in a bad situation, it affects the suppliers. The big difference between service and manufacturing companies  regarding insolvency  is  that service companies are more flexible regarding cutting down costs when bad times come.

För att undvika stora kreditförluster måste bankerna ständigt bevaka de företag som de har lånat pengar till och försöka förutse signaler om obestånd för dem. Det finns många matematiska modeller för  att förutse  konkursrisken. Problemet är dock att dessa modeller använder redovisningsbaserade data vilka oftast utgör  en historisk ögonblicksbild av den finansiella ställningen då de skrivs ner  och inte är representativa for den nuvarande situationen. Denna studie redogör för hur bankerna i praktiken gör för att identifiera  signaler om obestånd i tid och vilka variabler de tittar på för att göra det.

Förutom finansiella rapporter som företaget sänder in till banken minst en gång om året, har även relationen  parterna  emellan  och  information  från  olika upplysningsbyråer stor betydelse för att spåra signaler  om obestånd  i förväg. Dålig lönsamhet är den främsta orsaken till obestånd. Den  orsakas  främst av dåligt företagande och dålig ledarskap. Så småningom kommer dålig lönsamhet att  leda  till  att det egna kapitalet förbrukas och företaget hamnar i en illikvid situation. Då  kommer  företaget  få det  svårt att  betala  sina räkningar  och signalerna  för obestånd  börjar  dyka upp. Banken börjar då  skärpa uppmärksamheten och intensifiera uppföljningsarbetet.

Det kom också fram i undersökningen  att lokala faktorer som bidrar till obestånd är stora företag som är verksamma i området. När det börjar gå dåligt för dem påverkar det underleverantörer och inhyrda konsulter.  Den stora skillnaden mellan tjänste-  och tillverkningsföretag, vad gäller obeståndsrisken, ligger i att tjänsteföretag är mer flexibla angående nedskärning av kostnaderna när dåliga tider kommer.

Ekonomisk brottslighet är ett samhällsproblem som påverkar alla. Det är ett stort problem för företag världen över oberoende av vilken industri eller vilket land företaget befinner sig i. Ekonomisk brottslighet har ingen klar definition, men sägs vara brott som sker inom ramen för en lagligt bedriven näringsverksamhet och för vinnings skull. Ekobrott påverkar inte bara företag utan även stat och den enskilda människan.Syftet med denna uppsats är att beskriva den ekonomiska brottslighetens utveckling. Vi vill redogöra för orsakerna till varför ekobrott sker och genom detta undersöka om ekobrotten verkligen ökar eller om de endast uppmärksammas mer. Vi vill söka problematisera hur den ekonomiska brottsligheten ser ut i samband med obestånd och ytterligare undersöka vilka ekobrott som förekommer i dessa situationer. Forskningsfrågorna i vår uppsats är:♦ Visar utvecklingen en tendens till ett ökat antal ekobrott eller har brotten endast uppmärksammats mer av samhället?♦ Vilken typ av ekonomisk brottslighet förekommer vid obeståndssituationer?Utvecklingen visar att antalet anmälda ekobrott har ökat under de senaste åren. Några av våra respondenter menar att ekobrotten ökar, några är osäkra och en menar att det inte går att veta. Statistiken speglar endast myndigheters insatser. De mest förekommande ekobrotten är bokföringsbrott och skattebrott som även har stått för den största delen av ökningen. Anledningen till att bokföringsbrotten och skattebrotten ökat mest är att skattetjänstemännen gjort fler anmälningar och att lågkonjunkturer lett till att fler företag gått i konkurs. Bokföringsbrottet är även det brott som är vanligast vid obestånds- och konkurssituationer. Ekonomisk brottslighet och obestånd har ingen direkt koppling, men det är ofta vid konkurser som ekobrott upptäcks. Några av de centrala ekobrotten vid obestånd och konkurs är borgenärsbrotten som endast kan begås då ett företag är på obestånd.Vi är hermeneutiker som i denna uppsats valt att tillämpa en kvalitativ metod. Detta eftersom vi vill gå på djupet angående fenomenet ekonomisk brottslighet. Vi har ett abduktivt angreppssätt då vi utgår från befintlig teori för att sedan göra empiriska undersökningar, men målet är att komma fram till egna slutsatser snarare än att testa teorin. Vi har en växelverkan mellan induktion och deduktion. Vår empiriska information består av intervjuer med personer insatta i ekonomisk brottslighet och obestånd. För att uppsatsen ska vara giltig och pålitlig har vi strävat efter att uppnå hög validitet och reliabilitet.Våra slutsatser är att det finns en tendens till att ekobrotten ökar men att de inte ökar i samma omfattning som antalet anmälningar. Ekobrottens ökning kan inte enbart hänföras till en ökad uppmärksamhet. När det gäller den ekonomiska brottsligheten vid obeståndssituationer förekommer alla typer av ekonomisk brottslighet, men det är bokföringsbrottet som är det vanligaste.
Uppsatsnivå: D

Uppsatsen behandlar aktieägarens rätt till avdrag för kapitalförlust när denne har omvandlat en fordran på det egna bolaget till ett ovillkorat aktieägartillskott vid en obeståndssituation. Detta omnämns i uppsatsen som omvandlingssituationen. Problematiken kring detta ligger i att aktieägartillskott inte är särreglerade varken inom civilrätten eller skatterätten. Det finns inte heller några klara förarbetsuttalanden. I mars 2009 kom det ett antal domar från Regeringsrätten som behandlade huruvida en aktieägare skulle få göra förlustavdrag i den ovan nämnda omvandlingssituationen. Sakomständigheterna i de olika målen var snarlika och domskälen var därmed närmast identiska i dessa mål, ett av målen är ett referatmål och heter RÅ 2009 ref. 41. I målet ansåg majoriteten att fordran skulle anses vara avyttrad i och med omvandlingen till aktieägartillskottet. Därmed skulle aktieägaren få göra avdrag för den kapitalförlust som uppkom. De skiljaktiga i målet menade att eftersom fordran som omvandlats saknade marknadsvärde vid omvandlingstillfället har inte heller aktieägartillskottet något värde. Detta innebär enligt de skiljaktiga att aktieägaren inte har fått någon ersättning för sin fordran och den kunde inte anses vara avyttrad. Det som vållat förvirring efter 2009 års mål är att de skiljaktiga återanvände argumenten från RÅ 2002 ref. 107 och RÅ 2002 not. 216, trots att målen inte behandlade samma rättsfrågor. Uppsatsens syfte är därför att behandla  rågorna som uppkommer kring omvandlingssituationen och försöka reda ut den förvirring som råder. Aktieägartillskott är inte ursprungligen en rent skatterättslig företeelse utan har från början utvecklats inom bolagsrätten. Det råder en viss osäkerhet kring behandlingen av aktieägartillskott eftersom de inte är särreglerade vare sig civilrättsligt eller skatterättsligt. Regleringen kring aktieägartillskott har istället utvecklats i praxis. Generellt kan sägas om aktieägartillskott att dessa i praktiken lämnas av aktieägare, som vill rädda bolaget från skyldighet att träda i likvidation. Ovillkorade aktieägartillskott ses som rena kapitaltillskott medan villkorade aktieägartillskott lämnas med villkor om återbetalning när bolaget har fritt eget kapital. Avyttringsbegreppet är utförligt reglerat i 44 kap. 3-10 §§ inkomstskattelagen. Trots denna utförliga reglering av avyttringsbegreppet har rättspraxis ofta fått sätta gränserna för tolkningen av detta begrepp. Den nuvarande lagregleringen kring avyttringsbegreppet infördes från början i samband med 1990 års skattereform. I propositionen till förändringen skrevs bland annat att den vida innebörd som avyttringsbegreppet givits i praxis inte skulle inskränkas. Formuleringen i lagtexten skulle alltså inte inskränka gällande rätt. Med avyttring skulle avses enligt 44 kap. 3 § IL köp, byte eller därmed jämförliga överlåtelser. Denna formulering hade utvecklats i praxis och fanns även med i propositionen från 1967 men hade dittills inte lagreglerats. Vid 1990 års skattereform infördes den i lagtexten och i propositionen konstaterade man att det avgörande för att avyttring ska föreligga är att egendomen eller del av egendomen definitivt avhänts ägaren. Detta gäller även om egendomen inte byter ägare utan istället upphör att existera. Rättsfrågan i målen från 2009 var om en fordran hade avyttrats och om det i så fall hade uppkommit en avdragsgill kapitalförlust. Ett aktieägartillskott kan ske genom att givaren, när bolaget är i en obeståndssituation, omvandlar en fordran som denne har på bolaget till ett ovillkorat aktieägartillskott, alltså den omvandlingssituation som uppsatsen behandlar. Bolagets nettobehållning ökar då med ett belopp uppgående till fordrans nominella värde. Detta sker även om marknadsvärdet på fordran vid omvandlingstillfället skulle vara lägre än det nominella beloppet. I omvandlingssituationen har det i samtliga fall, i rättspraxis, konstaterats att fordran har varit värdelös vid omvandlingstillfället, eftersom den saknar marknadsvärde. Jag har inte kunnat påvisa att målen från 2002 och 2009 har blivit inkonsekvent dömda eller att 2009 års mål borde fått någon annan utgång. För att klargöra rättsläget skulle det dock vara bra om ett liknande mål togs upp och dömdes med samma utgång i plenum eller åtminstone utan skiljaktiga regeringsråd.

Uppsatsen undersöker vad som sker med företag som kommer på obestånd och där lagarna tar vid där företagaren inte själv kan lösa problemen. Enligt den undersökning som genomförts visas att borgenärerna får mycket liten utdelning, kostnaderna är för höga och att hanteringen tar för lång tid.

Då ett företag får ekonomiska problem och problemen är av den art att de inte går att lösa i den löpande verksamheten är det oftast konkurs som kommer på tal. Sedan 1996 finns det ett alternativ till konkurs, företagsrekonstruktion. Syftet med en rekonstruktion är att genom att vidta åtgärder, både finansiella och sakliga, rädda verksamheten och återigen göra den lönsam. Förfarandet är reglerat i Lagen om företagsrekonstruktion. Det har sedan införandet av lagen visat sig att den fått dålig genomslagskraft och det är bara en bråkdel av de företag som råkar illa ut som ansöker om en rekonstruktion. Det finns stora skillnader mellan att genomföra en konkurs och en rekonstruktion. Syftet med en konkurs är att avveckla verksamheten medan det vid en rekonstruktion är att rädda den och driva företaget vidare. Vid en konkurs förlorar ägaren rådigheten över verksamheten och vid en rekonstruktion behåller han den och driver verksamheten vidare ”som vanligt”. De här båda skillnaderna pekar på att det ur olika intressenters perspektiv finns fördelar med att en rekonstruktion genomförs.Studien är av kvalitativ art och genomförd med en abduktiv ansats. Vi har studerat hur en rekonstruktion går till utifrån lagstiftningen och litteratur som berör förfarandet. I samband med studien har vi kommit i kontakt med de övriga lagarna som ingår i den svenska insolvenslagstiftningen. Lagar och begrepp som har varit av stor vikt är Konkurslagen, Förmånsrättslagen och Lönegarantilagen. De teoretiska studierna har kompletterats i form av intervjuer med sakkunniga representanter från Ackordscentralen i Borås samt Älvsborgs Provinsbank samt Handelsbanken i Borås. Utöver intervjuer består vår empiri av fallstudier av företag som genomgått en rekonstruktion.Fokus i studien har legat på att finna anledningen till varför Lagen om företagsrekonstruktion fått så dålig genomslagskraft samt om det finns åtgärder som kan öka antalet rekonstruktioner. Vi har även studerat vilka för- och nackdelar en rekonstruktion medför utifrån olika intressenters perspektiv.Resultatet av vår studie visar att det låga antalet genomförda rekonstruktioner främst beror på att vi befinner oss i en högkonjunktur, att företag saknar det kapital som krävs för att genomföra en rekonstruktion samt att de ofta är för sent ute med att försöka åtgärda sina problem. Det leder till att det för många företag med ekonomiska problem bara finns ett alternativ, konkurs.
Uppsatsnivå: D

När en verksamhet hamnar på obestånd och inte finner en utväg från situationen erbjuder det svenska rättssystemet två alternativ för verksamhetens framtid. Ett beslut om konkurs fortskrider i att verksamheten läggs ner och en konkursförvaltare tillsätts för att fördela bolagets tillgångar mellan dess borgenärer. Ett beslut om konkurs kan vanligtvis inte återkallas utan är gällande till den dagen konkursförfarandet avslutas.Anses bolaget ha en möjlighet till lyckad framtida verksamhet kan bolaget beviljas förfarandet kallat företagsrekonstruktion. Bolaget blir tilldelat en rekonstruktör under en period, som med rätt kompetens ska hjälpa företaget att återigen bli framgångsrikt. Under förfarandet blir samtliga fordringskrav pausade för att ge ett företag en faktisk möjlighet att återhämta verksamheten utan vidare åtgärder mot uteblivna betalningar.Eftersom dessa två förfaranden sätter bolagets borgenärer i två helt olika situationer har vi ansett att det finns ett intresse i att valet av förfarande fattas på korrekta grunder. I denna uppsats har vi valt att utreda hur ovan nämnda förfaranden går till samt hur regleringar av skadestånd och aktiebolag påverkar dessa förfaranden. Analysen utreder huruvida det kan finnas någon grund för en borgenär att erhålla skadestånd, och i så fall från vem, för ett val av förfarande som skapat en större ekonomisk skada än nödvändigt.På grund av brist på rättspraxis inom vår problemformulering, har vi valt att skapa två hypotetiska situationer, vars rimlighet vitsordats av en anställd på Ackordcentralen. I den ena situationen har en organledamot till avsikt att skada borgenärerna och i den andra situationen inges en konkursansökan utan befogenhet. Slutsatsen i analysen är att en ytterligare grund för återtagande om konkursbeslut hade ökat gäldenärernas säkerhet i insolvensförfaranden. Till de brister vi funnit i rekonstruktionsförfarandet hittar vi ingen mer tillfredställande lösning än aktuell lagstiftning.

I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Eftersom aktieägarna inte har något personligt ansvar för bolagets förpliktelser finns det ett skydd för det egna kapitalet i bolaget. Fordringsägare och andra intressenter skall alltid kunna lita på att bolaget har ett aktiekapital på minst 100 000 kronor. Det finns bland annat regler om personligt betalningsansvar för aktieägare och ställföreträdare i bolaget vid kapitalbrist, det vill säga när det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet.Studiens syfte är att ge en ökad förståelse kring de risker som ägare och ställföreträdare tar när bolagets egna kapital är förbrukat till mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet och varför de tar dessa risker.För att kunna uppnå studiens syfte har en insamling av primärdata genomförts i form av intervjuer. Studien har ett hermeneutiskt förhållningssätt och en kvalitativ metod.De slutsatser som dras i studien är att ägare och ställföreträdare riskerar att bli personligen betalningsansvariga om de inte följer det regelverk som finns för att skydda det egna kapitalet i bolaget. Anledningen till att de tar denna risk är olika. Till stor del beror det på okunskap. De känner inte till reglerna i aktiebolagslagen om personligt betalningsansvar.

Syfte: Den ökade mängd immateriella tillgångar som tas upp i balansräkningen till följd av digitaliseringen har gjort det svårt för företag att återspegla det faktiska värdet som tillgångarna har. Stora värden av immateriella tillgångar kan tas upp i redovisningen vilket kan vara missvisande för företagets intressenter. Samtidigt är det inte ovanligt att företag inte har likviditet för att betala sina skulder och därför behöver försättas i konkurs som en naturlig del i sin livscykel. Hur immateriella tillgångars värden påverkas av konkurs är därför av stort intresse för företagets intressenter för att bevaka sin rätt till en eventuell utdelning i konkursen. Syftet med denna studie är därför att utreda hur värderingsmetoden av immateriella tillgångar påverkas när ett bolag försätts i konkurs. Metod: Studien genomförs med en kvalitativ forskningsmetod med en hermeneutisk forskningsfilosofi och en induktiv ansats. Studien inleds med en litteraturgranskning och data samlas in genom semi-strukturerade intervjuer av primärt aktiva konkursförvaltare. Resultat och slutsats: Studien visar att noggrant uppskattat värde i en konkurs oftast innebär en marknadsvärdering, för att komma så nära det faktiska försäljningspriset som möjligt. Marknadsvärdet innefattar inte sällan en rabatt på grund av konkursen som sådan och för att det förväntas av en potentiell köpare. Marknadsvärderingen skiljer sig från den annars kostnadsbaserade värderingen som sker i balansräkningen, varför värdena kraftigt kan skilja sig åt.

Konkurser ökar allt mer i Sverige och de bakomliggande skälen granskas allt för lite. Kredit och obeståndsrätt är ett område som ständigt utvecklas, trots det så finns inga riktlinjer kring tillämpningen gällande särskilda skäl. En gäldenär som inte rätteligen kan betala sina skulder allteftersom de förfaller till betalning är på obestånd och blir därför föremål för en företagsrekonstruktion eller konkurs. Företagsrekonstruktion genomgår företag innan de föremål för en konkurs. Med företagsrekonstruktion avses att bolaget får hjälp med att rekonstruera bolaget så att skulderna betalas i den mån det är möjligt. Borgenärerna som har fordringar på gäldenären får betalt i turordning. Bolag som inte har möjligheten att betala de förfallna skulderna och som under en längre tid varit på obestånd blir således föremål för en konkurs. Vid en konkurs så utser rätten en konkursförvaltare till konkursboet. Vidare ska förvaltaren vidta de åtgärder som krävs för att främja en förmånlig och snabb avveckling av boet enligt 7 kap. 8 § KonkL. En konkursansökan uppstår i samband med att en borgenär eller en gäldenär ansöker om det hos tingsrätten. Tingsrätten är den domstol som sedan prövar ansökan. Oftast beviljas konkursansökningar utan vidare utredning, vissa av ansökningarna upphävs även vid en överklagan till hovrätten eller högsta domstolen. En konkursansökan som avslås kan bero på att det finns särskilda skäl för det, exempelvis att personen ifråga saknar behörighet att ansöka om konkurs. Behörighetskravet är tämligen vagt i svensk konkurslagstiftning, vilket är ett återkommande problem för många näringsidkare. Detta leder till att domstolar dömer olika, vissa har mer erfarenhet än andra. Det förekommer även att konkursdomare förbiser behörigheter för att istället fokusera på om bolaget är på obestånd eller inte. Domstolen förutsätter enligt presumtionsregeln att de uppgifter som inkommer från gäldenären själv vid en konkursansökan är riktiga i sak. Vidare finns det inte skäl att anta att företaget inte är på obestånd när en ansökan inkommer från gäldenären själv. Problemet kan grundas i att en ställföreträdare ansöker om konkurs utan styrelsen vetskap. Beslut om att ansöka om konkurs ska tas på bolagssammanträdet. Syftet med uppsatsen är att utreda gällande rätt samt uppger reflektioner till ett framtida lagförslag för att förebygga att bolag försätts i konkurs. En lagändring bör ske i form av omarbetning av 2 kap. 7 § KonkL, eftersom vidare utredning när särskilda skäl föreligger, inte fungerar i praktiken. En form av legitimering bör ske i form av protokoll från bolagssammanträdet, angående konkursen.

Lagen om företagsrekonstruktion infördes i svensk rätt med syfte att ge företag med god affärsidé möjlighet att bli lönsamt igen efter att ha hamnat i en ekonomisk kris. Det handlar således om företag som är nödvändiga för marknaden. Gäldenärsföretaget får vid företagsrekonstruktion hjälp av en rekonstruktör som utses av domstol och vars uppgift bland annat är att försöka nå en ekonomisk uppgörelse med företagets borgenärer. Rekonstruktören har således en central roll i rekonstruktionsförfarandet. På senare tid har det blivit alltmer vanligt att rekonstruktören delegerar uppgifter till utomstående parter som inte blivit utsedda av rätten. Det förekommer även att rekonstruktören sätter annan i sitt ställe. Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för rekonstruktörens möjlighet att delegera samt avhända sig uppdrag till annan och hurdet förhåller sig till lagen. Anledningen till att vi valde att skriva om detta ämne grundar sig på att vi finner situationen problematisk i de fall lagen skulle kringgås. Även en kortare jämförelse med konkursförvaltare och sysslomannaskap har gjorts för att hämta ledning i frågan. Arbetet är utformat efter den rättsdogmatiska metoden för att utreda gällande rätt. Även den empiriska metoden har använts i form av intervjuer med olika yrkesverksamma personer. Vår slutsats är att det idag finns företag på marknaden som har en affärsidé att rekonstruera gäldenärsföretag i form av rollen som mellanman i förhållande till rekonstruktör och gäldenär. En sådan verksamhet bedrivs i strid med lagen om företagsrekonstruktion då lagen enligt vår mening inte ger utrymme för att anlita ett så kallat ombud för gäldenärens räkning.