Academic literature on the topic 'Optometry'

Historical narratives reflect the biases of their creators. In order to promote his own interests, sporting goods magnate A.G. Spalding created a "creation myth" that baseball was a uniquely American sport which evolved from the English game "rounders." While historians later debunked this assertion and established an earlier and more complicated origin story for baseball, Spalding's historical narrative persists in popular culture. Optometry has a similar "creation myth" which holds that the profession began at the turn-of-the 20th century in the United States with the founding members of the American Optometric Association (AOA) and the move to make optometry a legislated profession. However, optometry's origins are much older, beginning in the late 13th century and, therefore, can be divided into periods. The period beginning in 1890 and which saw the founding of the AOA should be viewed as the beginning of "modern optometry." Optometry historians should recognize the importance of all periods of optometry history.

Highlights recent activities of the Optometric Historical Society and related events, including information about the Blast from the Past and Annual Business Meeting 2020, Optometry's Meeting, 2020, the National Optometry Hall of Fame 2020, and new faces on the editorial staff of Hindsight and the OHS Committee.

Dr. Minerva H. Weinstein (1893-1982), was the first woman licensed by examination to practice optometry in New York City and the fourth woman licensed in the State of New York. In 1915, Dr. Weinstein graduated from the American Institute of Optometry, becoming the third generation in her family to forge a career in applied optics. She began her practice at one of three family-owned optical shops in the Bronx, where she remained for more than 40 years, diligently serving the needs of her community’s most vulnerable members and tirelessly researching new techniques to improve care for the most difficult vision problems. During her career, she founded the Bronx County Optometric Society and organized the local Woman’s Auxiliary for the Bronx, Manhattan and Brooklyn, as well as the New York state affiliate of the national organization. She was a founding member of the Bronx County Optometric Service, the first free optometry clinic in New York, and went on to expand the service to two additional locations. She also participated in professional women’s organizations, charitable foundations and civic clubs, and represented optometry at community events. Dr. Weinstein’s narrative is unique, but in many ways her family’s story was typical of many immigrants arriving in the U.S. during the late-nineteenth and early twentieth centuries who were successful in improving their lot and passing on a professional legacy to the younger generation−and it is a story that is particularly common among optometry’s founders, and one that resonates in the first two decades of the twenty first century. The story of her career, and the personal details that serve as its backdrop, are also representative of the many challenges faced by the generation of professional women who helped establish the profession of optometry during the inter-war years. This biographical sketch, made possible through research in Minerva Weinstein Papers (MSS 501.4.11) held at the Archives & Museum of Optometry, sheds light on the tremendous debt optometry owes to its founding mothers and highlights the work that remains to complete the narrative of optometry history through new scholarship in hidden collections.

This paper gives an account of the history of the Optometric Historical Society (OHS), based on material in its quarterly publication, variously named Newsletter of the Optometric Historical Society (1970-1991), Hindsight (1992-2006), and Hindsight: Journal of Optometry History (2007-present). Operated as an independent organization for many years from its founding in 1969, the OHS became a part of Optometry Cares – The AOA Foundation in 2012. In addition to its publication, now totaling more than 3,300 pages since its inception, the OHS has also held meetings referred to as Reminisce-ins or Blasts from the Past, in association with annual meetings of the American Optometric Association and the American Academy of Optometry. Officers and participants in the OHS have included many significant individuals in optometry.

This invited address was presented at the 42nd Annual Meeting of the National Association of Veteran’s Administration Optometrists (NAVAO), Thursday, October 24, 2019, Hyatt Regency Hotel, Orlando, FL. This paper discusses medicine, dentistry, and optometry’s entry into the Veteran’s Administrations System as well as optometry’s many challenges to become an Optometry Service. It also reviews the many challenges the profession has faced as it has endeavored to increase the number of VA optometry staff positions and the educational experience of optometry students, residents and fellows in providing eye care for America’s veterans.

This invited address was presented at the 42nd Annual Meeting of the National Association of Veteran’s Administration Optometrists (NAVAO), Thursday, October 24, 2019, Hyatt Regency Hotel, Orlando, FL. This paper discusses medicine, dentistry, and optometry’s entry into the Veteran’s Administrations System as well as optometry’s many challenges to become an Optometry Service. It also reviews the many challenges the profession has faced as it has endeavored to increase the number of VA optometry staff positions and the educational experience of optometry students, residents and fellows in providing eye care for America’s veterans.

The American Optometric Foundation (AOF), an affiliate of the American Academy of Optometry and now called the American Academy of Optometry Foundation (AAOF), has a proud history of financially supporting graduate optometric education since 1947. This article reviews its mission, history, governance and success in establishing the requisite academic foundation for an ever-evolving independent health care profession.

This paper discusses the history of optometry in the Department of Veterans Affairs (VA), starting from minimum involvement and developing into an extensive level of activity benefiting both the profession of optometry and the VA. The author also recounts experiences which led him to a career in optometric education and work in VA optometry.

This paper discusses the history of optometry in the Department of Veterans Affairs (VA), starting from minimum involvement and developing into an extensive level of activity benefiting both the profession of optometry and the VA. The author also recounts experiences which led him to a career in optometric education and work in VA optometry.

ABSTRAKT

Vid kataraktkirurgi är det viktigt att med stor noggrannhet kunna beräkna ögats postoperativa refraktion. För detta finns det flera olika biometriformler, varav SRK/T, Haigis och Hoffer Q har ingått i denna studie.

Syfte: Att jämföra hur de tre formlerna presterar i genomsnitt när man jämför den beräknade postoperativa refraktionen med det verkliga utfallet, samt att se om det finns någon skillnad i utfallet i relation till ögats axiallängd.

Metod: Data från 81 ögon erhölls från ögonkliniken i Kalmar. Alla var uppmätta med IOLMaster och hade genomgått fakoemulsifikation. Den vikbara intraokulära lins som användes var Alcons Acrysof SN60WF. Data från biometrin sattes in i var och en av de tre formlerna och beräknad postoperativ refraktion jämfördes sedan med verklig. SRK/T och Hoffer Q hade optimerade konstanter, medan Haigis tre konstanter hämtats ur publicerat material. Jämförelse gjordes även för ögon med axiallängd kortare än 22 mm och längre än 25 mm.

Resultat: Ingen statistiskt signifikant skillnad i utfall mellan SRK/T, Haigis och Hoffer Q fanns generellt sett. I relation till axiallängden fanns en tendens att Hoffer Q påverkas något. För ögon längre än 25 mm fanns heller ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de tre formlerna. I gruppen med ögon kortare än 22 mm fanns det en statistiskt signifikant skillnad mellan SRK/T och Hoffer Q respektive Haigis och Hoffer Q. Dock var urvalet av korta och långa ögon så litet att någon slutsats inte kunde dras av detta.

Slutsats: Studien visar att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad mellan hur SRK/T, Haigis och Hoffer Q presterar i genomsnitt. Inte heller i relation till olika axiallängder kan man se någon direkt skillnad mellan formlerna.

Det verkar sannolikt att Haigis formel kommer att kunna prestera ännu bättre när dess konstanter optimerats.

Purpose: The aim of the study was to investigate if static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction, and also to see if there is any difference between these results and Mohindra retinoscopy.

Methods: Retinoscopy and subjective refraction was performed on 32 adult subjects and the results from 29 of these were analysed.

Results: The statistical analyses showed that static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction. Overall the correlation was high between all the refraction methods.

Conclusion: Static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction in adults. Static and Mohindra retinoscopy are similar, and Mohindra retinoscopy is highly correlated with subjective refraction in adults.

Introduction: Research has shown that people become more myopic when performing nearwork. This phenomenon is called nearwork-induced transient myopia (NITM). Although this nearsightedness is temporary it is possible that it has an effect on individuals over time, causing permanent myopia, but from a more short-term and clinical point of view; can NITM have implications on the ordinary visual examination?

Aim: The purpose of this study was to investigate if prolonged nearwork can produce a change in the distance refraction significant enough to be measured with commonly occurring instrumentation used in clinics and if patients can be overcorrected because of this.

Methods: 23 emmetropic and myopic subjects with a mean age of 24 years were examined at two occasions; prior to and after approximately 2 hours of nearwork. The refraction was determined using a Topcon VT-10 manual phoropter and the end-point of refraction was defined using the duo-chrome test.

Results: When the data was averaged across all test subjects it revealed a statistically significant myopic refractive shift of 0.16 D. A subgroup analysis revealed an average myopic shift of 0.28 D in the myopic subjects (Student’s paired t-test; P < 0.05) and an average myopic shift of 0.05 D in the emmetropic subjects (Student’s paired t-test; P > 0.05).

Conclusion: Based on the data and results presented in this study and the results from earlier studies it is reasonable to say that there is a small risk that some patients could be overcorrected due to prolonged nearwork being performed prior to a visual examination.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka myopiförekomsten i fyra städer i Nicaragua för att sedan jämföra resultatet med studier om myopiförekomst från andra delar av världen. Om resultatet skiljer mellan de olika studierna så skall dessa skillnader försöka förklaras.

Metod & material: Undersökningarna utfördes i fyra olika städer i Nicaragua av tre optikerstudenter och en legitimerad optiker. Försökspersonerna, som var mellan 6 och 95 år, fick själva uppsöka undersökningsplatserna efter det att olika organisationer spridit information om var och när undersökningarna skulle ske. En testtavla med Snellen E sattes upp på 5 meters avstånd och försökspersonerna refraktionerades binokulärt med provbåge och provglas. Sedan jämfördes resultatet med andra studier om myopiförekomst.

Resultat: Av de 1178 personerna som undersöktes så hade 73 stycken en myopi på minst -0,50 D vilket motsvarar en myopiförekomst på 6,20% hos försökspersonerna. Av de myopa försökspersonerna var 48 stycken kvinnor och 25 stycken var män. Högst myopiförekomst var det i åldersgruppen 65 år och äldre där närmare 21% var myopa. Då man jämförde myopiförekomsten i Nicaragua med andra studier fann man att den var lägre i Nicaragua jämfört med alla studier förutom två. De två studierna med lägre myopiförekomst undersökte barn mellan 5-15 år och var utförda i Nepal och Sydafrika. Störst skillnad var det mellan Nicaragua och en studie med studenter mellan 15 och 19 år från Singapore medan det var minst skillnad mellan resultatet från Nicaragua och det från en studie utförd i Ecuador med försökspersoner mellan 18 och 45 år.

Slutsats: Myopiförekomsten i den undersökta gruppen i Nicaragua var betydligt lägre än de flesta studier resultatet jämfördes med. Orsaken till detta kan vara skillnader i hur mycket närarbete försökspersonerna utför samt genetiska faktorer då myopi kan ärvas vilket ökar myopiförekomsten i vissa delar av världen.

Introduction: Quite new on the Swedish market are orthokeratology lenses, used for both correction and myopia control. At the moment there are 22 practitioners in Sweden fitting orthokeratology lenses and 5 of those stands for 75 % of all fittings. Measuring the intraocular pressure in the eye is an important part of an eye- examination, because high intraocular pressure can result in glaucomatous changes. When using the orthokeratology lenses the corneal thickness changes, it decreases in the central epithelium and increases in the midperipheral stroma. The corneal thickness is affecting the intraocular pressure value.

Aim: The aim of the study was to evaluate how the intraocular pressure, measured with a non-contact tonometer, changes when using orthokeratology lenses.

Method: 7 people were fitted with orthokeratology lenses. The intraocular pressure was measured before using the lenses, after the first night, after the third night and after the seventh night. 12 eyes were measured after the tenth night, because of drop- out of two eyes.

Result: Already after the first night a significant decrease in the intraocular pressure occurred with 1, 34 mm Hg (p= 0,049). Day ten the intraocular pressure had an average decrease of 2, 67 ± 2, 14 mm Hg, which was a significant change (p= 0, 002 ).

Discussion: This study shows when wearing orthokeratology lenses a decrease in 2, 67 ± 2, 14 mm Hg at day 10 can be expected.

Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på vad man kan förvänta sig för refraktionsfel av barn genom att undersöka en åldersgrupp från nio till elva år med Mohindra närretinoskopi. Resultaten skulle sedan jämföras med fem andra studier gjorda inom området. Syftet var vidare att fördjupa sig inom emmetropisering och refraktionsutveckling.

Metod: 77 barn från tre skolor i Vadstena kommun i åldrarna 9 till 11 år undersöktes under april 2009 med Mohindra närretinoskopi. De sfäriska ekvivalenta refraktionsmedelvärdena togs fram och jämfördes med likvärdiga resultat från fem andra studier genomförda i olika länder.

Resultat: De sfäriska ekvivalenta medelvärdena var för 9-, 10- och 11-åringar +1.29 D, +0.97 D respektive +1.22 D för pojkarna och +1.00 D, +1.22 D respektive +0.92 D för flickorna i Vadstena. I de asiatiska studierna var medelvärdena mot mer myopi medan den svenska och chilenska studien liknade medelvärdena från studien i Vadstena.

Slutsats: Resultatet av denna undersökning visar att refraktionsutvecklingen tenderar att gå mot mer negativa värden med ökande ålder, dock är det långt ifrån alla barn som blir myopa när de börjar skolan. Asiatiska barn visar myopa medelvärden av refraktionen medan bland annat svenska barn visar hyperopa värden.

Syfte: Syftet var att undersöka om och i så fall hur ackommodativ facilitetsträning, med +/- 2,00DS-flippers, under en vecka, påverkar ackommodation, vergens och binokulärseende.

Metod: I studien undersöktes 17 försökspersoner mellan 20-30år. Av dessa fick 3 försökspersoner avbryta medverkan på grund av olika skäl. Försökspersonerna ombeddes att sitta på 2 synundersökningar, varav en före och en efter ackommodativ facilitetsträning. Undersökningarna inleddes med ett objektivt refraktionsvärde, följt av en anamnes. Därefter utfördes en binokulär synundersökning tillsammans med binokulära mätningar, varav en mätte den ackommodativa faciliteten. Alla dessa mätningar upprepades efter en veckas ackommodativ facilitetsträning med en +/-2,00DS-flipper.

Resultat: Hos 12 av 13 försökspersoner visar mätvärdena en märkbar ökning av den ackommodativa faciliteten, efter en veckas flipperträning. Förändringen i gradient AK/A skiljer sig från höga- och låga AK/A-värden. AK/A-värdet minskade för de försökspersonerna med högt AK/A och ökade för de försökspersonerna med lågt AK/A. Det förekom en skillnad i närfori efter flipperträning visade sig värdena gå mer mot plus, det vill säga mer mot esofori, med undantag från någon försöksperson. Övriga mätningar visade inga signifikanta skillnader, där p > 0,05 (Students paired t-test)

Slutsats: Ackommodativ facilitetsträning, med +/-2,00DS-flippers, ökar den ackommodativa faciliteten i denna grupp. Det är svårt att i de övriga mätningarna finna ett klart samband mellan skillnader före och efter den ackommodativa facilitetsträningen.

Syfte: Att ta reda på förekomst av heteroforier och heterotropier hos hjälpsökande människor på en Vision for All-resa i Nicaragua.

Metod: Efter en enkel subjektiv refraktion genomfördes covertest på både avstånd (fem meter) och nära (40 centimeter) med eventuell korrektion vid behov. 684 personer undersöktes i åldrarna 5-95 år. Eso- exo- och vertikalfori samt eso- exo- och vertikaltropi noterades liksom ortofori. Ingen mätning av deviationerna genomfördes.

Resultat: 91 personer (13,3 %) hade en deviation vid avståndsfixation som framkom av covertestet. Exofori fanns hos 9,5 % och esofori hos 1,9 %. Av alla undersökta hade 1,9 % någon form av tropi på avstånd. 274 personer (40,1 %) hade en deviation vid fixation på 40 cm. Exofori fanns hos 36,5 % och esofori hos 1,8 %. 1,6 % av alla undersökta hade en tropi vid 40 cm.

Slutsats: Studien visar att det vanligast förekommande tillståndet hos de undersökta är ortofori. Exofori är den vanligast förekommande deviationen på avstånd och är ännu vanligare på nära.

Syfte: Syftet med den här studien var att värdera hur bra ett stenopeiskt hål fungerar som kontrollmetod av refraktionen.

Metod: I studien användes 35 försökspersoner i olika åldrar och med varierande synfel. Det var endast höger öga som användes i studien, och vänster öga var därför ockluderad med en opak, svart lins under hela undersökningen. Först gjordes en refraktion på höger öga, för att få fram försökspersonernas rätta korrektion. Därefter mättes visus sex gånger; första gången med bästa korrektion, utan stenopeiskt hål, andra gången med bästa korrektion, med stenopeiskt hål, tredje gången med en ”dimning” på +2,0 D, utan stenopeiskt hål, fjärde gången med en ”dimning” på +2,0 D, med stenopeiskt hål, femte gången med en ”dimning” på +1,0 D, utan stenopeiskt hål, och sjätte gången med en ”dimning” på +1,0 D, med stenopeiskt hål. De sex visusmätningarna gjordes i provbåge och med ETDRS-tavla.

Resultat: När den bästa korrektionen låg i provbågen och stenopeiskt hål sattes i sjönk visus med i genomsnitt 1,14 rader på ETDRS-tavlan. När den ”dimmande” +1.0-linsen var ilagd i provbågen blev det med stenopeiskt hål en genomsnittlig visusförbättring på 2,62 rader på ETDRS-tavlan, jämfört med visus utan stenopeiskt hål. Här var det dock en stor spridning mellan försökspersonernas värden. Med en ”dimning” på +2.0 D blev effekten av det stenopeiska hålet att visus, i genomsnitt, förbättrades med 6,48 rader på ETDRS-tavlan, då hålet sattes i provbågen.

Slutsats: Slutsatsen är att stenopeiskt hål som kontrollmetod inte är så bra för att få fram den exakta styrkan, men den fungerar för att avslöja stora felkorrigeringar (större än 1.0 D).

The integration of Artificial Intelligence (AI) technology has made remarkable progress in the field of optomety. In the field of optometry, AI is revolutionizing diagnosis, treatment, and patient care. This topic explores the application of AI in optometry, its benefits, challenges, and potential impact on the future of ophthalmology. By analyzing existing research and case studies, we aim to demonstrate the transformative potential of AI in enhancing optometric services and improving patient outcomes.

Doctors of Optometry and optometric students, interns, and residents are valuable members of the interprofessional team. Including both primary eye care and more specialized optometric care that can encompass elements of secondary and tertiary care in the collaborative care of patients ensures a holistic, whole-body approach to wellness and supports patients' quality of life. Doctors of Optometry play a vital role in ensuring optimal health throughout the lifespan, and in particular, for people with chronic conditions and complex health concerns. The authors explore examples of how optometrists participate in the healthcare team and describe how optometrists can make an impact for patients across the life span.

Este informe presenta un estudio de vigilancia tecnológica e inteligencia competitiva en el que se analizan las tendencias y oportunidades en optometría pediátrica, en él la Unidad de Bibliometría del CRAI presenta datos relevantes para la propuesta de creación de un programa de Especialización para la Universidad Santo Tomás. Se enfoca en la identificación de tendencias académicas e inventivas, la oferta académica a nivel nacional e internacional, capacidades nacionales e institucionales en cuanto a grupos de investigación y sus respectivas líneas de conocimiento, y la identificación de las principales publicaciones en revistas científicas relacionadas con la optometría pediátrica. El estudio también destaca la importancia de la vigilancia tecnológica e inteligencia competitiva en la toma de decisiones en las organizaciones y cómo puede apoyar la creación de un programa de especialización en optometría pediátrica.