Dissertations / Theses on the topic 'Optometry Optometry Optometry'

ABSTRAKT

Vid kataraktkirurgi är det viktigt att med stor noggrannhet kunna beräkna ögats postoperativa refraktion. För detta finns det flera olika biometriformler, varav SRK/T, Haigis och Hoffer Q har ingått i denna studie.

Syfte: Att jämföra hur de tre formlerna presterar i genomsnitt när man jämför den beräknade postoperativa refraktionen med det verkliga utfallet, samt att se om det finns någon skillnad i utfallet i relation till ögats axiallängd.

Metod: Data från 81 ögon erhölls från ögonkliniken i Kalmar. Alla var uppmätta med IOLMaster och hade genomgått fakoemulsifikation. Den vikbara intraokulära lins som användes var Alcons Acrysof SN60WF. Data från biometrin sattes in i var och en av de tre formlerna och beräknad postoperativ refraktion jämfördes sedan med verklig. SRK/T och Hoffer Q hade optimerade konstanter, medan Haigis tre konstanter hämtats ur publicerat material. Jämförelse gjordes även för ögon med axiallängd kortare än 22 mm och längre än 25 mm.

Resultat: Ingen statistiskt signifikant skillnad i utfall mellan SRK/T, Haigis och Hoffer Q fanns generellt sett. I relation till axiallängden fanns en tendens att Hoffer Q påverkas något. För ögon längre än 25 mm fanns heller ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de tre formlerna. I gruppen med ögon kortare än 22 mm fanns det en statistiskt signifikant skillnad mellan SRK/T och Hoffer Q respektive Haigis och Hoffer Q. Dock var urvalet av korta och långa ögon så litet att någon slutsats inte kunde dras av detta.

Slutsats: Studien visar att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad mellan hur SRK/T, Haigis och Hoffer Q presterar i genomsnitt. Inte heller i relation till olika axiallängder kan man se någon direkt skillnad mellan formlerna.

Det verkar sannolikt att Haigis formel kommer att kunna prestera ännu bättre när dess konstanter optimerats.

Introduction: Research has shown that people become more myopic when performing nearwork. This phenomenon is called nearwork-induced transient myopia (NITM). Although this nearsightedness is temporary it is possible that it has an effect on individuals over time, causing permanent myopia, but from a more short-term and clinical point of view; can NITM have implications on the ordinary visual examination?

Aim: The purpose of this study was to investigate if prolonged nearwork can produce a change in the distance refraction significant enough to be measured with commonly occurring instrumentation used in clinics and if patients can be overcorrected because of this.

Methods: 23 emmetropic and myopic subjects with a mean age of 24 years were examined at two occasions; prior to and after approximately 2 hours of nearwork. The refraction was determined using a Topcon VT-10 manual phoropter and the end-point of refraction was defined using the duo-chrome test.

Results: When the data was averaged across all test subjects it revealed a statistically significant myopic refractive shift of 0.16 D. A subgroup analysis revealed an average myopic shift of 0.28 D in the myopic subjects (Student’s paired t-test; P < 0.05) and an average myopic shift of 0.05 D in the emmetropic subjects (Student’s paired t-test; P > 0.05).

Conclusion: Based on the data and results presented in this study and the results from earlier studies it is reasonable to say that there is a small risk that some patients could be overcorrected due to prolonged nearwork being performed prior to a visual examination.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka myopiförekomsten i fyra städer i Nicaragua för att sedan jämföra resultatet med studier om myopiförekomst från andra delar av världen. Om resultatet skiljer mellan de olika studierna så skall dessa skillnader försöka förklaras.

Metod & material: Undersökningarna utfördes i fyra olika städer i Nicaragua av tre optikerstudenter och en legitimerad optiker. Försökspersonerna, som var mellan 6 och 95 år, fick själva uppsöka undersökningsplatserna efter det att olika organisationer spridit information om var och när undersökningarna skulle ske. En testtavla med Snellen E sattes upp på 5 meters avstånd och försökspersonerna refraktionerades binokulärt med provbåge och provglas. Sedan jämfördes resultatet med andra studier om myopiförekomst.

Resultat: Av de 1178 personerna som undersöktes så hade 73 stycken en myopi på minst -0,50 D vilket motsvarar en myopiförekomst på 6,20% hos försökspersonerna. Av de myopa försökspersonerna var 48 stycken kvinnor och 25 stycken var män. Högst myopiförekomst var det i åldersgruppen 65 år och äldre där närmare 21% var myopa. Då man jämförde myopiförekomsten i Nicaragua med andra studier fann man att den var lägre i Nicaragua jämfört med alla studier förutom två. De två studierna med lägre myopiförekomst undersökte barn mellan 5-15 år och var utförda i Nepal och Sydafrika. Störst skillnad var det mellan Nicaragua och en studie med studenter mellan 15 och 19 år från Singapore medan det var minst skillnad mellan resultatet från Nicaragua och det från en studie utförd i Ecuador med försökspersoner mellan 18 och 45 år.

Slutsats: Myopiförekomsten i den undersökta gruppen i Nicaragua var betydligt lägre än de flesta studier resultatet jämfördes med. Orsaken till detta kan vara skillnader i hur mycket närarbete försökspersonerna utför samt genetiska faktorer då myopi kan ärvas vilket ökar myopiförekomsten i vissa delar av världen.

Introduction: Quite new on the Swedish market are orthokeratology lenses, used for both correction and myopia control. At the moment there are 22 practitioners in Sweden fitting orthokeratology lenses and 5 of those stands for 75 % of all fittings. Measuring the intraocular pressure in the eye is an important part of an eye- examination, because high intraocular pressure can result in glaucomatous changes. When using the orthokeratology lenses the corneal thickness changes, it decreases in the central epithelium and increases in the midperipheral stroma. The corneal thickness is affecting the intraocular pressure value.

Aim: The aim of the study was to evaluate how the intraocular pressure, measured with a non-contact tonometer, changes when using orthokeratology lenses.

Method: 7 people were fitted with orthokeratology lenses. The intraocular pressure was measured before using the lenses, after the first night, after the third night and after the seventh night. 12 eyes were measured after the tenth night, because of drop- out of two eyes.

Result: Already after the first night a significant decrease in the intraocular pressure occurred with 1, 34 mm Hg (p= 0,049). Day ten the intraocular pressure had an average decrease of 2, 67 ± 2, 14 mm Hg, which was a significant change (p= 0, 002 ).

Discussion: This study shows when wearing orthokeratology lenses a decrease in 2, 67 ± 2, 14 mm Hg at day 10 can be expected.

Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på vad man kan förvänta sig för refraktionsfel av barn genom att undersöka en åldersgrupp från nio till elva år med Mohindra närretinoskopi. Resultaten skulle sedan jämföras med fem andra studier gjorda inom området. Syftet var vidare att fördjupa sig inom emmetropisering och refraktionsutveckling.

Metod: 77 barn från tre skolor i Vadstena kommun i åldrarna 9 till 11 år undersöktes under april 2009 med Mohindra närretinoskopi. De sfäriska ekvivalenta refraktionsmedelvärdena togs fram och jämfördes med likvärdiga resultat från fem andra studier genomförda i olika länder.

Resultat: De sfäriska ekvivalenta medelvärdena var för 9-, 10- och 11-åringar +1.29 D, +0.97 D respektive +1.22 D för pojkarna och +1.00 D, +1.22 D respektive +0.92 D för flickorna i Vadstena. I de asiatiska studierna var medelvärdena mot mer myopi medan den svenska och chilenska studien liknade medelvärdena från studien i Vadstena.

Slutsats: Resultatet av denna undersökning visar att refraktionsutvecklingen tenderar att gå mot mer negativa värden med ökande ålder, dock är det långt ifrån alla barn som blir myopa när de börjar skolan. Asiatiska barn visar myopa medelvärden av refraktionen medan bland annat svenska barn visar hyperopa värden.

Syfte: Syftet med den här studien var att värdera hur bra ett stenopeiskt hål fungerar som kontrollmetod av refraktionen.

Metod: I studien användes 35 försökspersoner i olika åldrar och med varierande synfel. Det var endast höger öga som användes i studien, och vänster öga var därför ockluderad med en opak, svart lins under hela undersökningen. Först gjordes en refraktion på höger öga, för att få fram försökspersonernas rätta korrektion. Därefter mättes visus sex gånger; första gången med bästa korrektion, utan stenopeiskt hål, andra gången med bästa korrektion, med stenopeiskt hål, tredje gången med en ”dimning” på +2,0 D, utan stenopeiskt hål, fjärde gången med en ”dimning” på +2,0 D, med stenopeiskt hål, femte gången med en ”dimning” på +1,0 D, utan stenopeiskt hål, och sjätte gången med en ”dimning” på +1,0 D, med stenopeiskt hål. De sex visusmätningarna gjordes i provbåge och med ETDRS-tavla.

Resultat: När den bästa korrektionen låg i provbågen och stenopeiskt hål sattes i sjönk visus med i genomsnitt 1,14 rader på ETDRS-tavlan. När den ”dimmande” +1.0-linsen var ilagd i provbågen blev det med stenopeiskt hål en genomsnittlig visusförbättring på 2,62 rader på ETDRS-tavlan, jämfört med visus utan stenopeiskt hål. Här var det dock en stor spridning mellan försökspersonernas värden. Med en ”dimning” på +2.0 D blev effekten av det stenopeiska hålet att visus, i genomsnitt, förbättrades med 6,48 rader på ETDRS-tavlan, då hålet sattes i provbågen.

Slutsats: Slutsatsen är att stenopeiskt hål som kontrollmetod inte är så bra för att få fram den exakta styrkan, men den fungerar för att avslöja stora felkorrigeringar (större än 1.0 D).

Syfte: Det har visat sig i tidigare studier att vissa kontaktlins- och linsvätskekombinationer ger mer påverkan på corneas yttre delar än andra kombinationer. Denna studie undersöker förekomsten av corneal staining med Extend® och Regard® vid användning av PureVision®, eftersom de linsvätskorna inte funnits med i tidigare större studier.

Metod: Deltagarna använde Extend® till ena ögat, Regard® till andra och linserna PureVision®/Purevision® Toric, under tre veckors tid. Corneal staining mättes vid start, då deltagarna varit utan linser i tre dagar samt vid återbesök tre veckor senare. För att vara opartisk vid återbesöket var undersökaren inte medveten om vilken linsvätska deltagarna använde till vilket öga. Deltagarna fick även svara på några enkätfrågor angående komfort.

Resultat: Extend® och Regard® gav liknande resultat i corneal staining. Generellt återfanns staining mest inferiort och superiort. 58% av deltagarna hade punktata staining inom minst fyra av fem områden på cornea, 42% av de ögon som använt Extend® och 25% av de som använt Regard®. De flesta uppgav inte några större skillnader i komfort mellan ögonen.

Slutsats: Totalt gav Extend® och Regard® likande resultat i corneal staining. Det var dock några fler ögon som använt Extend som uppvisade punktata staining i fyra eller fler områden. De som använder kontaktlinser mycket borde vara de som möjligen kan påverkas negativt av corneal stainingen i längden.

För att en skarp bild ska kunna avbildas på retina krävs det att cornea och lins är transparenta men även att de innehar kvalitativa egenskaper i brytning. Fel i corneal kurvatur är en av orsakerna till refraktiva fel hos ögat. Kurvaturen kan mätas med en keratometer eller en topograf, vilken den sist nämnda även har stor betydelse bland annat vid kontaktlinstillpassning, refraktiv kirurgi och till hjälp vid diagnostisering av flera sjukdomstillstånd.

Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om kurvaturen ändras under dagen, på en 8-timmars period, och i så fall hur mycket.

Metod: Corneal kurvatur studerades på 16 ögon, 7 män och 9 kvinnor, med en median ålder på 24 år. Mätningarna utfördes med en Topcon CA-100F Corneal Analyzer, tre gånger under en dag, med fyra timmars mellanrum. Nio punkter på cornea jämfördes specifikt, vilka var apex samt 1 och 2 mm därifrån; superiort, temporalt, inferiort och nasalt.

Resultat: Studien visade att cornea var flatast på morgonen och blev kupigare under dagen på alla mätpunkter förutom superiort. Förändringen var större på punkterna 2 mm från apex än 1 mm i alla riktningar förutom den temporala. Den totala variationen i snitt för alla punkter var en kurvaturminskning på 0,0332 ±0,07 mm och en genomsnittlig ökning i brytkraft på 0,17 ±0,35 D.

Slutsats: Studien visar en signifikant förändring i corneal kurvatur och brytkraft under dagen. Dock var variationen i kurvatur individuell och därför ses en viktig roll i att ta topografibilder på varje enskild patient.

Introduktion: Mätning av monokulär visus utförs genom att ena ögat ockluderas med en svart ocklusionsspade. Spadar i ljust frostat material finns idag för användning vid cover test, vilket gör det möjligt att se vad som händer med det öga som täcks för. Dessa spadar har mer eller mindre samma utformning som de svarta ocklusionsspadarna. Dess likheter kan lätt göra att även den frostade spaden används vid visusmätning. Men är denna utformad för att användas även vid visusmätning? Fås då samma resultat med en frostad som med en svart ocklusionsspade, eller finns det faktorer som spelar in och påverkar visusresultaten?

Syftet med denna studie var att jämföra visusresultaten vid ocklusion med en svart respektive frostad ocklusionsspade för att se om någon skillnad uppstod mellan de två ocklusionsspadarna när ljus tillförs det ockluderade ögat.

Metoden som användes innefattade totalt 100 personer i studien varav 77 kvinnor och 23 män. Visus mättes på höger öga med logMAR genom Test Chart 2000 Pro, först med svart ocklusionsspade och sedan med frostad ocklusionsspade, med skiftade ortotyper emellan. Pupilldiametern mättes på högra ögat vid vardera ocklusionsspade.

Resultatet av studien påvisar en signifikant skillnad av visus vid mätning med svart respektive frostad ocklusionsspade på det högra ögat hos försökspersonerna. Medelvärdet för visus med ocklusion av svart spade var -0,046 ± 0,106 logMAR och för frostad -0,080 ± 0,104 logMAR. Medelvärdet för pupillstorleken vid ocklusion av svart spade var 5,12 ± 0,84 millimeter och för den frostade 4,39 ± 0,79 millimeter.

Slutsatsen utifrån resultaten av denna studie är att den frostade ocklusionsspaden ger ett bättre resultat vid visusmätningen. Baserat på det resultatet kommer jag använda mig av den svarta ocklusionsspaden konsekvent vid visusmätning, för att förebygga att den frostade ocklusionsspaden är en faktor som kan påverka i visusresultatet.

Purpose: The aim of the study was to investigate if static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction, and also to see if there is any difference between these results and Mohindra retinoscopy.

Methods: Retinoscopy and subjective refraction was performed on 32 adult subjects and the results from 29 of these were analysed.

Results: The statistical analyses showed that static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction. Overall the correlation was high between all the refraction methods.

Conclusion: Static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction in adults. Static and Mohindra retinoscopy are similar, and Mohindra retinoscopy is highly correlated with subjective refraction in adults.

Syfte: Syftet var att undersöka om och i så fall hur ackommodativ facilitetsträning, med +/- 2,00DS-flippers, under en vecka, påverkar ackommodation, vergens och binokulärseende.

Metod: I studien undersöktes 17 försökspersoner mellan 20-30år. Av dessa fick 3 försökspersoner avbryta medverkan på grund av olika skäl. Försökspersonerna ombeddes att sitta på 2 synundersökningar, varav en före och en efter ackommodativ facilitetsträning. Undersökningarna inleddes med ett objektivt refraktionsvärde, följt av en anamnes. Därefter utfördes en binokulär synundersökning tillsammans med binokulära mätningar, varav en mätte den ackommodativa faciliteten. Alla dessa mätningar upprepades efter en veckas ackommodativ facilitetsträning med en +/-2,00DS-flipper.

Resultat: Hos 12 av 13 försökspersoner visar mätvärdena en märkbar ökning av den ackommodativa faciliteten, efter en veckas flipperträning. Förändringen i gradient AK/A skiljer sig från höga- och låga AK/A-värden. AK/A-värdet minskade för de försökspersonerna med högt AK/A och ökade för de försökspersonerna med lågt AK/A. Det förekom en skillnad i närfori efter flipperträning visade sig värdena gå mer mot plus, det vill säga mer mot esofori, med undantag från någon försöksperson. Övriga mätningar visade inga signifikanta skillnader, där p > 0,05 (Students paired t-test)

Slutsats: Ackommodativ facilitetsträning, med +/-2,00DS-flippers, ökar den ackommodativa faciliteten i denna grupp. Det är svårt att i de övriga mätningarna finna ett klart samband mellan skillnader före och efter den ackommodativa facilitetsträningen.

Syfte: Att ta reda på förekomst av heteroforier och heterotropier hos hjälpsökande människor på en Vision for All-resa i Nicaragua.

Metod: Efter en enkel subjektiv refraktion genomfördes covertest på både avstånd (fem meter) och nära (40 centimeter) med eventuell korrektion vid behov. 684 personer undersöktes i åldrarna 5-95 år. Eso- exo- och vertikalfori samt eso- exo- och vertikaltropi noterades liksom ortofori. Ingen mätning av deviationerna genomfördes.

Resultat: 91 personer (13,3 %) hade en deviation vid avståndsfixation som framkom av covertestet. Exofori fanns hos 9,5 % och esofori hos 1,9 %. Av alla undersökta hade 1,9 % någon form av tropi på avstånd. 274 personer (40,1 %) hade en deviation vid fixation på 40 cm. Exofori fanns hos 36,5 % och esofori hos 1,8 %. 1,6 % av alla undersökta hade en tropi vid 40 cm.

Slutsats: Studien visar att det vanligast förekommande tillståndet hos de undersökta är ortofori. Exofori är den vanligast förekommande deviationen på avstånd och är ännu vanligare på nära.

Introduktion: Det finns många olika ytbehandlingar för glasögon tillgängliga i butikerna. En av dessa är antireflexbehandlingen som har till avsikt att eliminera reflexer som annars uppstår i obehandlade glas.

Syfte: Detta är en studie vars syfte var att undersöka om antireflexbehandlade glasögon kan ge upphov till bättre syn jämfört med vanliga obehandlade glas.

Metod: Nitton försökspersoner blev tillpassade två par glasögon var. Glasögonen var identiska förutom att det ena paret var försett med antireflexbehandling på glasens främre och bakre yta. Synskärpan testades med en LogMAR-tavla. Kontrastskänsligheten provades dels med Vistech chart på 3 meters avstånd och dels med Mars Contrast Sensitivity Test på 50 centimeters avstånd.

Resultat: Testresultaten visade på en statistisk signifikant bättre synskärpa med de antireflexbehandlade glasögonen i normal rumsbelysning. Med Vistech-tavlan uppvisade försökspersonerna över lag en stabil förbättring av kontrastseendet med antireflexbehandlade glas medan de med Mars-testet visade varierande och osäkra resultat.

Slutsats: Sammanfattningsvis så visade studien att antireflexbehandlade glas ger ökad synkvalitet med avseende på både synskärpa och kontrastkänslighet, på avstånd i inomhusmiljö.

Syfte: 11 personer tillpassades med kontaktlinserna PureVision® alternativt PureVision Toric® för att se om bärandet av silikonhydrogellinser med högt modulus påverkar corneas topografi.

Metod: Försökspersonerna bar kontaktlinserna under dagtid i minst 15 dagar. Mätdata från innan och efter linsbärande jämfördes och analyserades med hjälp av topografen Corneal Analyser CA-100F från Topcon. Totalt analyserades 9 punkter på cornea: apex samt 1 och 2 millimeter ut från apex i temporal, nasal, inferior och superior riktning. Dessutom jämfördes e-värden och överrefraktion mellan de olika besöken. Endast mätdata från höger öga analyserades, då vänster öga förväntades reagera likadant som höger.

Resultat: Det var ingen signifikant skillnad mellan de olika mätningarna på de 9 analyserade punkterna, eller i e-värde. 5 av 11 personer hade en liten förändring i överrefraktion efter perioden med PureVision® / PureVision Toric®.

Slutsats: PureVision® och PureVision Toric® påverkar inte corneas topografi när kontaktlinserna bärs dagtid i 15 dagar.

Syfte - Syftet med denna studie var att ta reda på hur prevalensen av presbyopi ser ut i Nicaragua under en resa med den ideella organisationen Vision For All.

Metod och material - För att få svar på frågeställningen utfördes en studie i Nicaragua där additionsbehovet och ackommodationsvidden undersöktes. Behovet av addition undersöktes hos alla som hade besvär på nära håll med hjälp av provbåge och provglaslåda. För att ta reda på ackommodationsvidden användes en linjal med en bild innehållande små detaljer och fina linjer. Linjalen fördes närmare patienten tills denne upplevde att bilden ej längre var tydlig.

Resultat - De flesta som undersöktes var inom åldersgruppen 41-60 år. Den addition som ordinerades mest frekvent var +2,50 till +2,75 dioptrier. Det var även många under 40 år som fick läsglasögon på grund av problem med synen på nära håll.

Diskussion - Jämfört med andra länder, som till exempel USA och Sverige, blir invånarna i Nicaragua presbyopa vid en lägre ålder. Den troligaste anledningen till detta är klimatet. Det har upptäckts att i länder närmare ekvatorn som har ett varmare klimat förändras strukturen av linsens proteiner snabbare. Detta leder till minskad ackommodationsvidd och en tidigare presbyopidebut.

Introduktion: Begreppet compliance används i optiker- världen för att benämna hur väl en kontaktlinspatient följer instruktioner för linsbärande.En debatt pågår om hur e-handel av kontaktlinser ska kunna skötas för att inte riskera patientsäkerheten. Motståndare till e-handel av kontaktlinser hävdar att det största hotet mot patientsäkerheten är icke-compliance.

Syftet med denna undersökning var att undersöka om linsbärare som köper sina kontaktlinser på Internet skiljer sig i compliance gentemot de som köper kontaktlinser i butik

Metod: En enkät med 27 frågor som berörde linsskötsel samt hur de medverkande såg på sitt linsbärande delades ut till 53 personer på bland annat kontor och offentliga platser. Enkätsvaren sammanställdes i ett poängsystem, där höga poäng betyder god compliance.

Resultat: Totalt blev det 19 stycken Internetköpare och 28 stycken butiksköpare. Medelpoängen blev 23,68 för Internetköparna och 21,07 för butiksköparna. Alltså är de som köper sina kontaktlinser på Internet mer compliant än de som köper i optikerbutik enligt den här studien.

Diskussion: Resultatet är mycket intressant och kan tyda på att det kanske är så att Internetköpare tar större ansvar för sitt linsbärande eftersom de känner av ett större ansvar.

Syfte: Studiens syfte var att ta reda på om det fanns någon individuell skillnad i vertikal CD-kvot (cup/disk-asymmetri) mellan höger och vänster öga hos en normal population. Metod: Ett biomikroskop och en volklins (+78D) användes vid bedömningen av synnervspapillen. Papillens (diskens) och cupens vertikala storlek mättes genom justering av ljusspaltens höjd på biomikroskopet och de båda värdena lästes sedan av från spalthöjdsskalan på biomikroskopet. CD-kvoten räknades ut på höger respektive vänster öga genom att cupens uppmätta värde dividerades med diskens uppmätta värde. Därefter gjordes en jämförelse av den individuella CD-kvoten på höger och vänster öga. Resultat: Mätresultatet från 39 personer användes i studien. Cup/disk-asymmetrin varierande mellan 0 och 0,07 vilket innebär att alla deltagande hade en asymmetri som var mindre än 0,1. Asymmetrins medianvärde var 0,01. Slutsats: Studien konstaterade att det fanns en vertikal cup/disk-asymmetri hos många av de deltagande. Denna påvisande asymmetri var dock inte stor, då 80 % av populationen hade en asymmetri på 0,02 eller mindre.

2008:O17

Syfte: Syftet var att studera om det fanns någon skillnad i ackommodationsamplituden idag jämfört med för 100 år sedan.

Metod: I studien undersöktes 29 försökspersoner mellan 8 och 55 år. De genomgick en synundersökning för att få rätt värde på den avslutande mätningen, ackommodationsamplituden som mättes med RAF-linjal. Objektet var ett streck med en punkt på för att efterlikna Duanes studie i början av 1900-talet.

Resultat: 37 av mätningarna, 48,7%, låg inom Duanes normalgränser. 26 mätningarna, 34,2%, hamnade under normalgränsen. Fem mätningar, 6,6%, hamnade över normalgränsen men inom Duanes högre extremgräns och åtta mätningar, 10,5%, överskred extremgränsen.

Slutsats: Studien visar att en tredjedel av mätningarna hamnar under de normalvärden Duane tog fram i början av 1900-talet och därför kan ackommodationsamplituden försämrats men antalet försökspersoner är för litet för att kunna dra en sådan slutsats.

Studier inom bland annat allmänsjukvården och tandläkarvården har visat att många patienter är oroliga för att gå på undersökning. Syftet med denna studie var att ta reda på om patienter hos optiker också är oroliga. I denna studie undersöktes oron för att gå på linsundersökning och vilka moment patienterna i så fall är oroliga för. Är det något som optikern kan påverka är det viktigt att de får veta vad patienterna oroar sig för. På så sätt kan de utforma undersökningen därefter och förhoppningsvis kunna minska kundernas oro och öka deras förtroende.

Två enkäter delades ut till patienter som bokat tid för linsundersökning i sex butiker i Skåne och Kalmar, en att fylla i innan undersökningen och en efter. På enkäterna fick patienterna gradera sin oro inför olika moment i undersökningen, där 1 betydde "mycket orolig" och 7 betydde" inte alls orolig". De fick även fylla i lite kring lins- och optikervana. På den andra enkäten fanns frågor om hur patienten tyckte att undersökningen gått.

Resultat: 61 patienter deltog i studien varav 40 st var kvinnor, 17 st var män och 4 st inte angav sitt kön. Kvinnornas medelvärde i oro låg på 6,51, med en standarddeviation på 0,48. Männens oro låg i medel på 6,41 och standarddeviationen var 0,51. Det var ingen statistisk signifikant skillnad (p=0,515) i oro mellan kvinnor och män. Det som oroar mest är priset och att vända på ögonlocket. Slutsats: Studien visade att det inte finns så mycket oro över linsundersökningar. Kommunikation optiker och patient emellan verkar inte vara något orosmoment. Fler studier bör göras då noggrannare linsbakgrund bör finnas med i orostolkningen.

Bakgrund: Ortokeratologi är en teknik där man genom specialdesignade RGP-linser kan reducera eller helt eliminera låg och måttlig myopi och även låggradig hyperopi och astigmatism. Man sover med linserna under natten, tar ut dem på morgonen och kan sedan gå utan glasögon och kontaktlinser hela dagen med bra visus. I denna studie tas en del fakta upp om hur ortokeratologi fungerar och på vilka tekniken fungerar.

Syfte: Syftet vara att ta reda på mera om ortokeratologi då detta är en teknik på framfart. Även att jämföra undertecknads prövotid med redan gjorda studier.

Metod: I studien jämfördes en försöksperson med tidigare gjorda studier, försökspersonen använde ortokeratologilinser under 45 dagar och mätningar som togs och jämfördes var k-värde (corneas kurvatur) och fri visus (synskärpa). Mätningarna utfördes dag 1, 3, 7 och 14, sedan togs visus 1 gång i veckan för att kontrollera att den hölls stabil.

Resultat: visade att samtliga studier hade ungefär samma resultat där nästan alla försökspersoner fick bra visus under behandlingen. På försökspersonen i denna studie fungerade det också bra förutom lite inducerad astigmatism av linserna och halofenomen.

Slutsats: ortokeratologi är en väl fungerande metod om endast rätt patienter som ligger inom gränserna av synfel används. Den kräver dock mer arbete än en vanlig linstillpassning, både från tillpassaren genom täta återbesök och från patienten genom att compliance och linsskötsel är väldigt viktigt.

2008:O24

Syftet var att undersöka om kontaktlinsbärare förstår innebörden av en kontaktlinsundersökning och vikten av de olika momenten. Hur är deras ställningstagande till regelbundna kontroller och om varför de ska göra en kontaktlinsundersökning? Metoden som användes till studien var en enkätundersökning med 9 frågor som deltagarna fick besvara efter en kontaktlinsundersökning. Frågorna berörde olika attitydsfrågor gällande kontaktlinsbärande och vad de trodde optikern undersökt i kontaktlinsundersökningen. Enkäten delades ut i 10 optikerbutiker och de som medverkade svarade anonymt.

Resultatet grundas på en enkät med totalt 94 deltagare. 47 % förklarade att de gick på en kontaktlinsundersökning en gång om året och 37 % svarade att de gick en gång i halvåret. 82 % tyckte att det var viktigt att gå på regelbundna kontaktlinskontroller. Den största anledningen till att deltagarna gick till en kontaktlinsundersökning var att förnya sitt kontaktlinsrecept. 69 % svarade att det var viktigt att optikern tog reda på hur de tillfrågade tyckte kontaktlinsanvändning fungerade. 93 % svarade att de måste gå en gång om året eller oftare för att kunna köpa kontaktlinser hos sin optiker. Deltagarna trodde bland annat att optikern undersökte synen, den okulära hälsan och tillpassningen av kontaktlinserna. 50 % svarade att de fått information om skötselrutin för kontaktlinserna.

Studien visar på att en klar majoritet av kontaktlinsbärarna förstår innebörden av en kontaktlinsundersökning och de olika moment som ingår.