Dissertations / Theses on the topic 'Parodontium'

Lors de la pathogénèse des maladies parodontales, le processus inflammatoire va modifier le contexte gingival puis perturber le remaniement osseux et s’orienter vers une phase de destruction. Une nouvelle famille d’agents thérapeutiques mimétiques des héparanes sulfates interagissent avec les facteurs de croissance de type Heparin Binding Growth factor et les protègent de la dégradation protéolytique. Les investigations dans le modèle de la parodontite induite expérimentalement chez le hamster doré, mettent en évidence une restructuration de la matrice extracellulaire gingivale ; une dynamique d’apposition et de reconstruction de la zone osseuse préalablement détruite, avec un pool de cellules ostéogéniques recrutées important et un fort pourcentage d’os néoformé. De plus, ce traitement influence l’environnement de la surface radiculaire et conduit à une apposition cémentaire qui s’accompagne d’une insertion fonctionnelle des fibres alvéolo-dentaire<br>Periodontitis are bacterium-driven inflammatory diseases that destroy tooth-supporting tissues whose complete restoration is not currently possible. RGTA, a new class of agents, behaving like a heparan sulfate mimetic, have this capacity in an animal model : periodontitis induced in hamsters. The three perodontium compartments were evaluated by immunohistochemistry and morphometry. The gingival extracellular matrix disorganized by inflammation was restoring under treatment. The collagen network was repaired. The amount of alveolar bone increased and the interradicular bone was rebuilt. The root cementum was thickened and the number of proliferating cells in the periodontal ligament was increased close to the cementum. RGTA treatment induces potent anabolic reactions in the extracellular matrices of the different tissues of the periodontium and recruitment of progenitors

Вступ. Зараз стає актуальним питання серед лікарів стоматологів та ендокринологів стосовно взаємозалежності між захворюванням ендокринної системи, а саме цукровим діабетом, та як наслідок ураженням судин мікроциркуляторного русла тканин пародонту і розвитком запальних захворювань слизової оболонки порожнини рота [Л.А.Дмитриевой2007]. Так, в осіб, що страждають на інсулінозалежний цукровий діабет у 90% випадків виявляють пародонтит, при чому зміни судин настільки специфічні та характерні саме при даній патології, що їх згрупували в окремий клас – діабетичні пародонтопатії [Джураева Ш.Ф., Ашуров Г.Г. 2007].

Syfte: Syftet med studien var att belysa sambandet mellan cigarrettrökning och paro-dontit.Metod: Studien bygger på en allmän litteraturstudie som sammanställer aktuell forsk-ning inom det valda ämnesområdet. Detta studerades genom att granska olika studiers koppling mellan parodontit och cigarrettrökning. Studien baseras på 15 kvantitativa artiklar som söktes via PubMed och Sience Direct.Resultat: Resultatet visade att det fanns ett samband mellan parodontit och cigarrett-rökning. Rökning var den främsta beteendemässiga riskfaktorn för uppkomst av paro-dontit. Rökare uppvisar ett mer ohälsosamt beteende och negativ attityd till allmän hälsa. Kroppens infektionsförsvar försämrades hos rökare. Slutsats: Studien har funnit att det finns ett samband mellan cigarrettrökning och pa-rodontit. Variabler som ålder och kön har ingen påverkan på associationen mellan ci-garettrökning och parodontit. Däremot är det antalet rökta cigarretter per år och anta-let år av konsumtion som har en påverkan för uppkomst av parodontit.<br>Aim: The purpose of this study was to investigate the relationship between cigarette smoking and parodontitis. Method: The study is based on a general literature study that compiles current research in the chosen subject. The study is based on 15 quantitative articles which were searched through PubMed and Sience Direct. Results: The results showed that there was a relation between periodontal disease and cigarette smoking. Smoking was the primary behavioral risk factor for the occurrence of parodontitis and smokers showed a more unhealthy behavior and negative attitude to the general health. Studies also showed that the body's defense against bacteria decreased in smokers who had a high amount of plaque and thus contributed to the immune system overreacts to the bacteria. This in turn caused widespread damage in the tissue and resulted in loss of tissue.Conclusion: The study showed that there is a relation between cigarette smoking and periodontitis. Variables such as age and sex have no influence on the association between cigarette smoking and periodontitis. In contrast, the number of smoked cigarettes per year and the number of years of consumption that have an impact on the occurrence of periodontal disease.

Chronic obstructive pulmonary disease (COPD) is a chronic lung disease. The disease is the fourth leading cause of death and more than 5 percent of the adult population worldwide is affected. The aim of this study was to investigate the association between periodontitis and COPD. Search for material for the literature review was done in the medical database PubMed where the keywords were: "Chronic obstructive pulmonary disease" and "Periodontal health or periodontal disease". The result is based on twelve studies that were extracted and analyzed. The studies have investigated pocket depth, attachment loss, plaque index, bleeding on probing and bone loss. Ten studies compared a COPD group with a healthy control group, one study compared two COPD groups and one study examined a COPD group and a group with other lung diseases. Most studies found that people with COPD had a higher incidence of pocket depth, attachment loss, plaque index, bleeding on probing and bone loss. The conclusion of the literature review is that there is an association between periodontitis and COPD and that smoking is a link between the two diseases.<br>Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en kronisk lungsjukdom. Sjukdomen är den fjärde vanligaste dödsorsaken och mer än 5 procent av den vuxna befolkningen i världen är drabbade. Syftet med litteraturstudien var att undersöka sambandet mellan parodontit och KOL. Sökning efter material till litteraturstudien gjordes i den medicinska databasen PubMed där sökorden var: ”Chronic obstructive pulmonary disease” och ”Periodontal health or periodontal disease”. Resultatet är baserat på tolv vetenskapliga studier som har analyserats och granskats. Studierna har undersökt fickdjup, fästeförlust, plackindex, blödning vid sondering och benförlust. Tio studier jämförde en KOL-grupp med en frisk kontrollgrupp, en studie jämförde två KOL-grupper och en studie undersökte en KOL-grupp och en grupp med andra lungsjukdomar. Flertalet studier kom fram till att personer med KOL hade högre förekomst av fickdjup, fästeförlust, plackindex, blödning vid sondering och benförlust. Slutsatsen är att det fanns ett samband mellan parodontit och KOL och att rökning har en koppling mellan sjukdomarna.

I detta arbete besvaras frågorna angående tobak och parodontit utifrån en vetenskaplig grund. Rökning är starkt förknippad med olika former av negativa hälsoeffekter som parodontit.Utifrån olika studier har det visat sig att rökare har en större prevalens och svårighetsgrad av parodontit jämfört med icke-rökare. Rökare uppvisar även mer fästeförlust samt bennedbrytning. Graden av rökexponering är proportionell med parodontitutvecklingen. Ju fler cigaretter som förbrukas innebär desto svårare parodontit. Studier har visat att rökningen har en påverkan på flera olika funktioner/komponenter som är nödvändiga för parodontiets vitalitet och välbefinnande. Denna påverkan på parodontiet kännetecknas av försämring/skada på PMN-celler, kollagen, C-vitamin, mikrofloran i plack, blödning, osteoklasternas aktivitet samt lymfocyternas funktion. Skador på dessa komponenter försämrar parodontiets funktion genom nedsättning av immunförsvaret och därmed försämring av återbildning av förstörda beståndsdelar av parodontiet.Läkningen på fördjupade tandköttsfickor är nedsatt hos rökare vilket tyder på att rökningen spelar en viktig roll både för utvecklingen och för progressionen av parodontit samt prognosen för den parodontala behandlingen. Eftersom tobaksbruk är en stor riskfaktor för utvecklingen av parodontit leder det till försämrad parodontal hälsa och mindre effektiv parodontal behandling. Patienter som slutar röka uppnår bättre parodontal hälsa jämfört med patienter som fortsätter röka. Studier som rapporterar ett eventuellt samband mellan snusning och parodontit är oeniga. Vissa studier tyder på att snus har en direkt parodontitframkallande effekt medan andra studier rapporterar ingett samband mellan snusning och parodontit. Den indirekta påverkan sker genom att balansen på produktion av makrofager rubbas samt tillväxten av fibroblaster försämras. Snusare har ökad förekomst av tandsten, gingivit samt gingivaretraktioner.

La parodontite est une pathologie inflammatoire affectant les tissus de soutien de la dent. Elle est liée à un déséquilibre entre les pathogènes parodontaux et la réponse immunitaire de l’hôte. De nombreuses études ont montré une association entre les pathogènes parodontaux, les signes cliniques de la parodontite ou les taux d’anticorps dirigés contre les pathogènes parodontaux d’une part, et la survenue d’un événement cardiovasculaire ou d’athérosclérose au niveau des principaux vaisseaux d’autre part. Dans une première étude transversale réalisée au sein de la cohorte ARIC auprès de 457 adultes âgés de 52 ans et plus,nous nous sommes intéressés à l’association entre la présence d’une parodontite sévère et les altérations de la microcirculation rétinienne.Des études ont montré qu’une augmentation du diamètre des veinules rétiniennes était un marqueur prédictif de la survenue d’un évènement cardiovasculaire. Nous avons montré qu’il existait une augmentation significative et indépendante du diamètre des veinules rétiniennes chez les sujets atteints d’une parodontite sévère. Dans une autre étude transversale réalisée au sein de la cohorte INVEST chez 593 adultes âgés de 55 ans etplus, nous nous sommes intéressés à l’association entre la présence de pathogènes parodontaux et l’activité des phospholipasesA2, des enzymes associées à la survenue d’un événement cardiovasculaire. Une augmentation significative et indépendante de l’activité de la phospholipase A2 sérique a été observée chez les sujets chez qui la charge relative en pathogènes parodontaux était la plus élevée.D’autres études, longitudinales, sont nécessaires dans le futur pour comprendre le rôle joué parles marqueurs inflammatoires et les premières altérations à l’échelle microcirculatoire dans l’association entre la parodontite et la survenue d’évènements cardiovasculaires<br>Periodontitis is an inflammatory disease affecting tissues surrounding the teeth,and is caused by a dysregulation between periodontal pathogens and the host response.Numerous studies observed an association between periodontal pathogens, clinical signsof periodontitis, antobodies against periodontalpathogens, and cardiovascular events oratherosclerosis. The first cross-sectional studywas conducted among 457 adults aged 52+from ARIC cohort. We investigated therelationship between severe periodontitis andmodifications in the retinal microcirculation. Previous studies found increase in retinalvenular diameters predicted futurecardiovascular events. We observed asignificant and independent increase in retinalvenular diameters with severe periodontitis. Ina second cross-sectional study conductedamong 593 adults aged 55+ from INVESTcohort, we investigated the relationshipbetween the presence of periodontal pathogensand phospholipases A2 activities, enzymeswhich are associated with future cardiovascularevents. We observed participants with higherrelative concentrations of periodontalpathogens had higher secretory phospholipaseA2 activity. Future prospective studies areneeded to explore the impact of inflammatorymarkers and first microcirculatory alterations inthe association between periodontitis and futurecardiovascular events

Introduktion: Gingivit förekommer hos en större del av befolkningen och kronisk parodontit förekommer hos upptill 40 % av alla vuxna i Sverige. Kunskapen om parodontala sjukdomar och vad de kan leda till är begränsad hos den svenska befolkningen. Den parodontala behandlingen delas in i icke-kirurgisk och kirurgisk infektionskontroll. Mätinstrumenten OHIP-14 och -49 är de mätinstrument som används oftast för att mäta livskvalité. Syfte: Att beskriva livskvalitén hos individer med kronisk parodontit. Frågeställningar: Hur upplever individer med kronisk parodontit sin livskvalité? Metod: En litteraturstudie. Resultat: I resultatet framkommer det att livskvaliteten hos personer med parodontit påverkas påtagligt. Faktorer som påverkar är bland andra psykologisk och fysiologisk diskomfort/ dysfunktion, tuggfunktionen, dålig andedräkt och att mat fastnar mellan tänderna. Det har även påvisats att icke-kirurgisk parodontal behandling påverkar livskvalitén positivt. Konklusion: Livskvalitén hos individer med kronisk parodontit påverkas.

Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan Alzheimers sjukdom (AS) och parodontit. Metoden som användes var en kvantitativ allmän litteraturstudie där sökningen av vetenskapliga artiklar gjordes i två medicinska databaser PubMed och Cinahl. Litteraturstudiens resultat sammanställdes utifrån sju vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att i sex av sju sammanställda artiklar fanns det ett signifikant samband mellan AS och parodontit. Slutsatsen är att litteraturstudien visade ett klart samband mellan Alzheimers sjukdom (AS) och parodontit trotts olika definitioner på AS och parodontit.<br>The purpose of the study was to investigate the association between Alzheimer's disease (AS) and periodontitis. The method used was a quantitative general literature study where the search for scientific articles was done in two medical databases PubMed and Cinahl. The results of the literature study were compiled on the basis of seven scientific articles. The results showed that in six of the seven compiled articles, there was a significant association between AS and periodontitis. The conclusion is that the literature study showed a clear association between Alzheimer's disease (AS) and periodontitis despite different definitions of AS and periodontitis.

The aim of this study was to describe the prevalence of gingivitis, periodontitis and dental caries in individuals with type 2 – diabetes. The study was conducted in a form of a general literature review with the restricted to the following conditions: human studies, English, and articles published between 2007 - 2012. Articles lacking a control group were excluded. The data were collected through searches of the medical database PubMed. A compilation of 11 scientific articles was examined. In individuals with diabetes mellitus type 2, the presence of gingivitis was identified in 3 articles, periodontitis in 10, and dental caries in 3 articles. The 3 articles that showed presence of gingivitis demonstrated that individuals with type 2 – diabetes had a higher prevalence of gingivitis compared to non-diabetic individuals. A higher prevalence of periodontitis in individuals with type 2 – diabetes mellitus was found in 10/10 publications. Theses studies demonstrated in individuals with type 2 – a significantly higher incidence of deep pocket depths, attachment loss, recession defects and with higher plaque and gingival index scores. The three articles that showed the presence of dental caries also demonstrated a higher prevalence of dental caries in individuals with type 2 – diabetes mellitus.  The articles included in the literature study showed statistically significant higher prevalence of gingivitis, periodontitis, and dental caries in individuals with type 2 – diabetes mellitus than in individuals without a diagnosis of diabetes. Keywords: Type 2 – Diabetes, Gingivitis, Periodontitis and Dental Caries

Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters kunskap om parodontala sjukdomarnas prevalens, etiologi och behandling samt om patienterna är medvetna om sina egna parodontala tillstånd, och hur väl deras uppfattning överensstämmer med professionens bedömning. Material och metod: Totalt inkluderades 72 patienter som kom för basundersökning på Tandvårdshögskolan. Patienterna fyllde i enkäter med frågor om parodontala sjukdomars prevalens, etiologi och behandling samt om deras egna uppfattning om sin munhälsa i relation till deras parodontal sjukdom. På motsvarade sätt fyllde de undersökande tandläkarna (professionen) i enkäter om patienternas munhälsa i relation till patienternas parodontal sjukdom. Enkätsvaren sammanställdes och analyserades i syfte att studera patienternas kunskap om parodontit samt deras överensstämmelse med professionen. Resultat: Uttalade kunskapsbrister fanns bland både sjuka och friska patienter gällande parodontala sjukdomars prevalens, etiologi och behandling. Det var enbart en tredjedel av de parodontalt sjuka patienterna som var medvetna om sin sjukdom. Patienter som var medvetna om sin parodontit verkade visa även bättre medvetenhet gällande sin munhygien, risk att förlora tänder samt behandlingskrav i jämförelse med de som inte var medvetna om sin parodontit. Slutsats: Det finns ingen större skillnad mellan friska och sjuka gällande kunskap om parodontala sjukdomar. De parodontalt sjuka patienternas medvetenhet om sin sjukdom var överlag bristfällig. Patienter som inte är medvetna om sin parodontit verkar ha sämre förståelse för sin munhygien, sin risk att förlora tänder samt sitt behandlingsbehov. Framtida forskning är nödvändig för att få ett mer tillförlitligt och representativt resultat.<br>Aim: The purpose of this study was to examine patients´ knowledge about prevalence, etiology and treatment of periodontal diseases. Another aim was to examine whether the patients were aware of their periodontitis, and how well the patients´ and dentists´ perception of the patients´ periodontitis occurred. Material and method: A total of 72 patients who came for a clinical examination at Tandvårdshögskolan were included. The patients answered questionnaires about prevalence, etiology and treatment of periodontal diseases as well as their own oral health in relation to periodontitis. Similarly, the examining dentists (the profession) answered questions about the patients´ oral health in relation to periodontitis. The data was compiled and analyzed. Results: Severe knowledge deficits among both healthy patients and patients with periodontitis were found regarding prevalence, etiology and treatment of periodontal diseases. Only one third of the patients with periodontitis were aware of their disease. Those patients also seem to show better awareness regarding their oral hygiene, risk for tooth loss and treatment need compared to patients not aware of their periodontitis. Conclusion: There is no major differences in knowledge regarding periodontal diseases between healthy patients and patients with periodontitis. Patients with periodontitis had a poor awareness of their own disease. Patients not aware of their periodontitis seem to have more severe knowledge deficits regarding their oral hygiene, risk of tooth loss and treatment need. However, future research is necessary to obtain more reliable and representative results.

Den orala hälsan kan påverkas av flera faktorer, däribland olika systemsjukdomar. I Sverige ser man en ökning av T2D som är en vällevnadssjukdom. T2D tycks ha en inverkan på den orala hälsan, framförallt hos individer med parodontit. Syftet med detta examensarbete var att redovisa relationen mellan T2D och parodontit. Syftet var även att beskriva vilken effekt behandling av parodontit och T2D kan tänkas ha på respektive sjukdom. Examensarbetet har genomförts som en litteraturstudie. Artiklar hämtades från databasen PubMed. Det gjordes flera urval som slutligen genererade 17 originalartiklar. Det tycks finnas en komplex tvåvägsrelation mellan parodontit och T2D. Flera studier visar att T2D kan öka risken för parodontit. Dock kan man inte fullt ut förklara pardontitens påverkan på T2D eftersom olika studier har visat motsägande resultat. Då studierna säger emot varandra bör berörda individer informeras om riskerna vid parodontit och T2D. Det vore önskvärt att samarbetet mellan sjukvård och tandvård förbättras. För att fullständigt klargöra tvåvägsrelationen mellan T2D och parodontit krävs fler studier inom området.

Syftet med litteraturstudien var att undersöka förekomsten av karies och parodontit hos personer med Morbus Crohn. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie. Materialet till litteraturstudien samlades in genom sökning i databaserna Cinahl, PubMed och ScienceDirect. De sökord som användes vid litteratursökningen i samtliga databaser var ”caries”, ”Crohn’s disease”, ”periodontal disease” och ”periodontitis”. Vetenskapliga artiklar som fick ingå i litteraturstudien begränsades till ”English”, ”humans” och ”title/abstract” alternativt ”abstract/title/keywords”. Litteraturstudiens resultat baserades på en sammanställning av resultaten från tolv vetenskapliga artiklar. Tio av de vetenskapliga artiklarna berörde förekomst av karies hos personer med Morbus Crohn och i sju av dem redovisades att en signifikant förhöjd förekomst av karies fanns hos dessa personer. Tre av de tio vetenskapliga artiklarna redogjorde för att det fanns en förhöjd förekomst av karies hos personer med Morbus Crohn men det framgick inte om den var signifikant eller ej. Fem av de tolv vetenskapliga artiklarna berörde förekomst av parodontit hos personer med Morbus Crohn och i fyra av dem redovisades att en signifikant förhöjd förekomst av parodontit fanns hos dessa personer. Den kvarvarande vetenskapliga artikeln som berörde förekomst av parodontit hos personer med Morbus Crohn redogjorde för att det inte fanns en liten men inte signifikant förhöjd förekomst av parodontit hos dessa personer. Tre av de tolv vetenskapliga artiklarna berörde både förekomst av karies och parodontit hos personer med Morbus Crohn. Slutsatsen med litteraturstudien är att personer med Morbus Crohn verkar ha ökad förekomst av karies och parodontit.<br>The aim of the study was to investigate the occurrence of dental caries and periodontitis in people with Crohn’s disease. The method that was used in this study was a general literature review. The material for the literature review was collected by searching in the databases Cinahl, PubMed and ScienceDirect. The keywords that were used in the searches in all of the databases were ”caries”, ”Crohn’s disease”, ”periodontal disease” and ”periodontitis”. The scientific articles that were included in the literature review were limited to ”English”, ”humans” and ”title/abstract” alternatively ”abstract/title/keywords”. The result of the literature review was based on a compilation of the results from twelve scientific articles. Ten of the twelve scientific articles concerned the occurrence of dental caries in people with Crohn’s disease and seven of them reported a significantly elevated prevalence of dental caries in these individuals. Three of the ten scientific articles reported that there was an elevated incidence of dental caries in people with Crohn’s disease but they did not show whether the elevated incidence was significant or not. Five of the twelve scientific articles concerned the occurrence of periodontitis in people with Crohn’s disease and four of them reported a significantly elevated prevalence of periodontitis in these individuals. The remaining scientific article that concerned the occurrence of periodontitis in people with Crohn’s disease reported that there was a slightly but no significantly elevated prevalence of periodontitis in people with Crohn’s disease. Three of the twelve scientific articles concerned both the occurrence of dental caries and periodontitis in people with Crohn’s disease. The conclusion of the literature review is that people with Crohn’s disease seems to have elevated occurrence of dental caries and periodontitis.

BACKGROUND &amp; RATIONALE Aggressive Periodontitis (AgP) is a complex multifactorial periodontal disease where genetic and environmental factors are thought to play a paramount pathogenic role. Patients with AgP are characterized by a rapid and severe periodontal destruction in mainly younger individuals. While putative perio-pathogenic bacteria constitute the primary extrinsic agent in the etiology of AgP, the risk of developing periodontal disease is not the same for all individuals, suggesting that host factors, potentially related to the genetic make-up, are involved in determining the disease susceptibility. IL-1a and IL-1b, two functionally similar molecules, have been recognized as central proinflammatory cytokines. IL-1ra is an anti-inflammatory non-signaling molecule that competes for receptor binding with IL-1a and IL-1b. The overall contribution of IL-1 to the pro-inflammatory response depends on the balance between these three molecules. Polymorphisms of the Interleukin-1 (IL-1) gene cluster family have been described in association with inter-individual differences of IL-1 levels upon bacterial challenge and they have been proposed as potential genetic markers for periodontal diseases. AIM OF THE STUDY In our previous studies, we have investigated the role of IL-1 genes in explaining the individual susceptibility to both plaque-induced gingivitis and AgP. With respect to AgP, we examined 6 polymorphisms derived from genes of the IL-1 cluster comparing 40 AgP patients with 96 periodontally healthy controls. We tested the association through both the analysis of allelic/genotypic distributions as well as by constructing a map in LD units of the candidate region 2q13–14. Our analyses highlighted the presence of recombination hot spots between the IL-1B+3954 and IL-1B-511 variants and around the IL-1RN (VNTR) marker. The multilocus modelling of association with disease gave a location for the association peak at the IL-1B+3954 marker. Moreover, haplotype analysis identified the IL-1B+3954-IL-1B-511 haplotype as the one having the lowest p-value in the region. In view of this preliminary results, we decided to further investigate the role of IL-1 cluster genes in the pathogenesis of generalized AgP. In particular, we were aware that the main limitations of our previous studies were the small number of the genetic variants investigated and the limited size of the study population. Thus, for the present study, these two constrains have been settled by implementing the study cohort as well as by covering the chromosomal region of interest with an adequate number of single nucleotide polymorphisms (SNPs). MATERIALS AND METHODS Study Population A total of 95 generalized AgP patients (29 males and 66 females, mean age 43.4 ± 7.7) were recruited among those seeking care for periodontal treatment at two different University centers: the Research Center for the Study of Periodontal Diseases, University of Ferrara (56 subjects) and the Department of Odontostomatological, Orthodontic and Surgical Disciplines, Second University of Naples, (39 subjects). Patients were enrolled for genetic genotyping only if they fulfilled the criteria for a clinical diagnosis of generalized AgP at the time of the first (initial) examination according to AAP World Workshop definition. 121 systemically healthy individuals, (60 males and 61 females, mean age 30.1 ± 4,7), were recruited as controls. They were selected if they showed no interproximal attachment loss greater than 2 mm at any of the fully erupted teeth. All subjects enrolled for the study were unrelated Caucasian Italian and chosen among current and permanent residents of Ferrara and Naples areas, respectively. Written informed consent was provided by all participants before study inclusion. The study protocol was approved by the respective local ethical committees. Genotyping Genomic DNA was extracted from peripheral blood leukocyte using the QIAamp blood Kit (QIAGEN Inc., Germany) or a standard proteinase K digestion and phenol/chloroform extraction method. A minimum of 1g of genomic DNA (diluted in 0,2x TE buffer at 10 ng per microliter) from patients and controls was arrayed on 96-well plates and DNA concentrations were determined by fluorescence measurement with molecular probes (Invitrogen, Molecular Probes, USA). For each of the 216 samples of DNA extracted, the genotyping of the 70 polymorphisms selected was realized on Sequenom MassARRAY® platform (Sequenom, San Diego, CA), using protocol iPLEXTM. Statistical analysis A c2 test (p>0.05) was used to assess that the genotype distributions of the polymorphisms fulfilled the criteria of Hardy–Weinberg equilibrium (HWE). The analysis of the potential association between the candidate genes/regions and AgP, in the two samples considered, was verified through the application of the following specific statistical programs: The PLINK software [version 1.00] (http://pngu.mgh.harvard.edu/~purcell/plink/) was used to compare the allele counts in cases and controls by Fisher’s exact test and to calculate odds ratios (OR) with 95% confidence intervals. PLINK was also used to test for population stratification and for allelic heterogeneity between the two subgroups of subjects (from Ferrara and Naples area). From population genotype data, haplotypes were reconstructed by using PLINK toolset which implements a Expectation Maximization (EM) algorithm and performs the sliding window haplotype association analysis by the Chi square test. The CHROMSCAN program (http://cedar.genetics.soton.ac.uk/pub/PROGRAMS), was used to construct a LD map in Linkage Disequilibrium Units (LDUs) which has additive distances and locations monotonic with physical and genetic maps. The level of significance was chosen as P&lt;0.05. When necessary, P values were subject to Bonferroni’s correction for multiple comparisons. RESULTS Control for Hardy-Weinberg Equilibrium After quality control, among the 70 markers selected, eight polymorphisms were excluded from further analysis because two SNPs were found to be monomorphic and six markers had a call rate less than 20%. Among the remaining sixty-two SNPs successfully characterized, three markers in the sample of affected subjects and four SNPs in the group of controls showed significant deviation from HWE. These latter SNPs were excluded from the subsequent analyses. Test for population stratification Based on the whole genome SNPs data, the 216x216 matrix of the pairwise identity-by-state (IBS) genetic distances was constructed using PLINK and used for Multidimensional Scaling (MDS). Through MDS, it was possible to obtain a graph where each point represented an individual and the two axes generated an image of the data reduced in two dimensions. The uniform distribution of points on the graph clearly indicated the absence of heterogeneity between the two subpopulations. To further check for homogeneity among populations, the Cochran-Mantel-Haenszel (CMH) test for stratified samples was also performed. At the CMH test, the most heterogeneous marker observed was the rs895497 variant which resulted not significant different in the two populations [c2 [CMH] = 2.1, p-value=0.146, OR[CMH] = 1.4 (95%CI 0.90-2.08)]. From these tests it was possible to assume that the two subpopulations sampled, Ferrara and Naples, were nearly genetically homogeneous for the investigated chromosomal region and, therefore, in the subsequent analyses, could be considered as a single group divided into cases and controls. Single-point analysis From all allelic and genotypic tests, a significant level less than 5% was found only for genotypic distribution of rs6751201 polymorphism, which maps in the tenth intron of the SEC7 homolog gene (p-value=0,025). However, this association did not hold the statistical significance after Bonferroni correction. LD structure of 2q13-14 region From the CHROMSCAN program, an LD map of the region 2q13–14 under the Malécot model for multiple markers was constructed. The coverage choice for each LDU was of four SNPs, with a mean distance between SNPs of 15.75 ± 11 Kb. The block-step structure of the candidate region was built by plotting, on the kb distances, the LDU locations obtained from: a) HapMap public data from Caucasian population, b) the entire Italian dataset, c) unaffected Italian subjects and d) AgP patients. LD maps showed very similar profiles and a close correspondence was found between the four LD maps. The chromosomal structure of the 2q13- 14 region obtained from Italian Caucasian data, that shows a total length of 16 LDUs, confirmes the profile obtained from the HapMap database. Haplotypic reconstruction On the basis of the "block-step" pattern obtained both from the LD map and from pairwise analysis, the 58 polymorphisms used have been subdivided in four regions grouping 15 (blocks 1 to 4), 10 (Blocks 5 to 8), 13 (Blocks 9 to 13) and 16 (Blocks 14 to 17) SNPs respectively. Within each region, the haplotypes have been reconstructed using the Expectation-Maximization algorithm implemented in PLINK software by means of sliding windows of size three and six (shifting 1 SNP at a time). Haplotype distributions were compared in cases and controls to test for haplotypic association with AgP. None of the possible inferred haplotypes showed a significant association with AgP at the global test. Inferred haplotypes, which contained the gene variants mapping within IL1F6 and IL1F8 (region 1, block 4, SNPs: rs879711, rs895497, rs2305150, rs1562302), demonstrated a significant or borderline association with disease (pvalues ranging from 0.028 to 0.058) both using 3 and 6 windows. Combined haplotypes consisting of SNPs mapping within IL1B (SNPs: rs3917368, rs1143634, rs1143627, rs16944) demonstrated only a very weak association with disease (p-values: 0.046 and 0.053) only for windows of size six. No significant association was found in the region where IL1A and IL1RN map. CONCLUSIONS In conclusion, within the limitation of the present study, our findings failed to support the existence of a causative variant for generalized AgP within the candidate region, where IL-1A, IL-1B and IL1RN genes reside, in an Italian Caucasian population.

Övervikt och fetma är ett stort hälsoproblem världen över. År 2008 var cirka 1,5 miljarder vuxna i världen överviktiga. Syftet med litteraturstudien var att undersöka om det finns en ökad förekomst av karies och parodontit hos vuxna personer med övervikt/fetma. Urvalet begränsades till vuxna som var 19 år eller äldre. Studien utfördes i form av en allmän litteraturstudie och materialet samlades in genom sökning i databaserna Pub Med och Science Direkt samt genom manuell sökning. Resultaten sammanställdes utifrån 14 vetenskapliga artiklar. Två vetenskapliga artiklar visade en ökad förekomst av karies hos personer med övervikt/fetma i jämförelse med personer som var normalviktiga. De andra artiklarna (n=2) som berörde karies hittade inget direkt samband mellan ökad kariesförekomst och övervikt/fetma. En ökad förekomst av parodontit hittades hos personer med övervikt/fetma i flera studier (n=4) vid jämförelse med normalviktiga deltagare. De resterande studierna (n=6) visade ett samband mellan förekomst av parodontit och personer med övervikt/fetma. Det tycks finnas en ökad förekomst av parodontit hos personer med övervikt/fetma då olika socioekonomiska faktorer eller andra förhållanden har betydelse. De fåtal artiklar som undersöktes visar att faktorer som kostvanor, saliv och munhygien är avgörande vid kariesförekomst.<br>Overweight and obesity are a huge health problem worldwide. Year 2008 it was about 1,5 billion adults that were overweight. The aim of this study was to investigate if there is an increased occurrence of dental caries and periodontal disease in adults with overweight/obesity. The study was limited to adults that were nineteen years old and above. The material was collected from the databases PubMed and Science Direct and a manual search. These results are based on fourteen scientific articles. Two scientific articles showed an increased occurrence of dental caries on persons with overweight/obesity compared with people who were normal weighted. The other studies (n=2) did not found a direct correlation between increased caries and overweight/obesity. The presence of periodontal disease in individuals with overweight/obesity was found to be increased significantly in several studies (n=4) compared to participants with normal weight. The other studies (n=6) showed a relation between occurrence of periodontitis and overweight/obesity. There seems to be an increased occurence of periodontitis in persons with overweight/obesity as several socio- economic factors or other conditions affect. The few scientific articles that were examined show that factors such as diet, saliva and oral hygiene are important in caries occurrence

Målet med denna studie var att undersöka förekomst och lokalisering av neutrofila granulocyter (Neutrophil Elastase+) och B-celler (CD20+) hos patienter med kronisk parodontit och/eller periimplantit. Dessa celler utgör viktiga delar av det specifika respektive ospecifika försvaret och kan ses som representanter för inflammatoriska svar av olika karaktär. Inflammerad vävnad innefattande epitel och bindväv insamlades från tjugo lokaler (tretton med parodontit och sju med periimplantit) på sexton individer som behandlades kirurgiskt. Vävnaden preparerades immunohistokemiskt (Dako’s Two-Step Polymer Method) och analyserades i mikroskop. På vävnadsnivå iakttogs i samband med periimplantit ett längre fickepitel samt ett kraftigare inflammatoriskt cellinfiltrat längst apikalt. Den apikala hälften av periimplantitvävnaden uppvisade som regel mer lokalt koncentrerade inflammatoriska infiltrat vid kontaktytan än parodontitvävnaden, både gällande B-celler som neutrofila granulocyter. Graden av vaskularisering var även högre. B-celler dominerade i förekomst vid båda tillstånden och hade ofta en generell spridning i vävnaden. Neutrofila granulocyter förekom i mindre utsträckning än B-celler, framförallt vid parodontit.<br>The purpose of the current study was to investigate the presence and localization of neutrophil granulocytes (Neutrophil Elastase+) and B-cells (CD20+) in patients with chronic periodontitis and/or peri-implantitis. These cells play an important role in the adaptive as well as the innate immune system, and can be considered as representative for responses of different character. Inflamed tissue consisting of epithelia and connective tissue was collected from twenty sites (thirteen with periodontitis and seven with peri-implantitis) on sixteen individuals undergoing surgical treatment. The biopsies were prepared immunohistochemically (Dako’s Two-Step Polymer Method) and analyzed in microscopes. On tissue-level a longer pocket epithelium and a greater inflammatory infiltrate in the apical portion was observed in peri-implantatis. The apical half of the peri-implant tissue generally indicated a more local inflammatory infiltrate in the contact area than in periodontitis, both concerning B-cells and neutrophil granulocytes. The level of vascularisation was also higher. B-cells were predominant in both conditions and had a general distribution in most cases. Neutrophil granulocytes occurred in a smaller extent than B-cells, above all in periodontitis.

La parodontite est une pathologie immunoinflammatoire, entrainant une destruction du parodonte, suite à l’interaction entre un biofilm dysbiotique et une réponse immunitaire dérégulée. Parodontite et polyarthrite rhumatoïde présentent des mécanismes immunopathogéniques communs. Ainsi, les lymphocytes B (LB) ont un rôle majeur dans l’étiopathogénie de ces deux affections. Nous avons mené deux études cliniques observationnelles sur des cohortes de patients atteints de parodontite et traités pour leur polyarthrite rhumatoïde par deux immunothérapies touchant les LB : un anti-IL-6R(Tolicizumab) et un anti-CD20 (Rituximab). L’utilisation d’un anti-IL-6R a montré une diminution du TNF-α dans le fluide gingival après 6 mois de traitement, sans modification clinique de la parodontite. Par contre, l’anti-CD20, responsable d’une déplétion en LB, a permis une amélioration des paramètres cliniques parodontaux. Ensuite, nous avons étudié le phénotype des LB dans le sang et la gencive de patients atteints de parodontites sévères. Nos résultats montrent une augmentation des LB effecteurs "mémoires switchés" et une diminution des LB1 CD11b+ régulateurs. Notre travail a permis de mieux comprendre la distribution et le rôle des LB dans la réponse immunitaire dans les parodontites, aussi bien au niveau local que systémique et la discussion ouvre de nombreuses pistes de recherche et de nouvelles stratégies thérapeutiques<br>Periodontitis is an immunoinflammatory pathologie, leading to periodontal destruction, following the interaction between a dysbiotic biofilm and a deregulated immune response. Periodontitis and rheumatoid arthritis exhibit common immunopathogenic mechanisms. Thus, B cells have a major role in the etiopathogenesis of these two diseases. We conducted two observational clinical studies in cohorts of patients with periodontitis and treated for rheumatoid arthritis with two immunotherapies for B cells: an anti-IL-6R (Tolicizumab) and an anti-CD20 (Rituximab). The use of anti-IL-6R showed a decrease in TNF-α in gingival crevicular fluid after 6 months of treatment, without clinical change in the periodontitis.On the other hand, the anti-CD20, responsible for a depletion in B cells, allowed an improvement of the periodontal clinical parameters. Then we studied the B cells phenotype in the blood and gingiva of patients with severe periodontitis. Our results show an increase in effector "switched memory" B cells and a decrease in regulator CD11b+ B1 cells.Our work has provided a better understanding of the distribution and role of B cells in the immune response in periodontitis, both locally and systemically, and the discussion opens many research approaches and new therapeutic strategies

De nombreuses etudes ont incremine actinobacillus actinomycetemcomitans (a. A. ) dans les maladies parodontales et plus specifiquement dans la parodontite aigue juvenile (paj). L'objectif de cette etude etait de determiner, dans un premier temps, la prevalence et la distribution de a. A. Dans la cavite buccale de sujets normaux et de sujets presentant une paj (4000 prelevements). Dans un second temps, la transmission de ce microorganisme a ete etudiee par la determination des biotypes, des serotypes et des genotypes des souches isolees sur les differents membres d'une meme famille. Quarante sept familles et 136 sujets ont participe a cette etude. Ces travaux ont permis d'optimiser la procedure de prelevement, d'isolement et identification de a. A. , la mise au point d'une sonde d'adn qui s'est revelee un excellent moyen d'identification de a. A. Dans des prelevements polybacteriens. Les etudes de biotypes, de serotype et de genotypes ont clairement montre la transmission de ce microorganisme entre conjoint et parfois entre enfants. Cette constatation pourrait expliquer les frequentes recidives apres traitement, observees chez les sujets presentant une paj. Le conjoint normal est un porteur sain qui pourrait jouer le role de reservoir et recontaminer le patient atteint de paj

Syfte: Att ta reda på hur relationen ser ut för B- respektive T-lymfocyter i biopsier av rotfyllda tänder med apikal parodontit med bedömd låggradig inflammation. Denna studie kommer även att analysera hur den inflammatoriska bilden ser ut i förhållande till beskrivna symtom i dessa biopsier. Material &amp; metod: En pilotstudie utfördes på 10 biopsier från rotfyllda tänder med apikal parodontit med bedömd låggradig inflammation enligt Danesh et al 2019 klassificeringssystem. Biopsierna hämtades från Malmö universitets biobank. Immunhistokemisk infärgning av antigenerna CD20+ och CD3+ utfördes samt analyserades med hjälp av digitalmikroskop. Jämförelsen av symtomen från remisserna skedde efter att de histologiska resultaten sammanställts. Resultat: Det fanns fler T-lymfocyter än B-lymfocyter i 6 stycken av biopsierna. I de resterande 4 biopsierna var de lika många. I remisserna hade symtombilden inte angetts föralla biopsier. Slutsats: Enligt vår pilotstudie ser vi tendenser till att T-lymfocyter är fler än B-lymfocyter eller att de är lika många. Inga slutsatser kunde dras gällande symtombilden. Ett större material från olika remittenter krävs för definitiva slutsatser. En vidare infärgning av CD4+ samt CD8+ skulle vara intressant.<br>Aim: To investigate the relation between B- and T- lymphocytes in biopsies of root-filled teeth with apical periodontitis with assessed low-grade inflammation. This study will also analyse what the inflammation looks like in relation to the symptoms described in these biopsies.  Study design: A pilot study was performed on 10 biopsies of root-filled teeth with apical periodontitis with assessed low-grade inflammation according to the classification system of Danesh et al 2019. The biopsies were collected from Malmö University's biobank. An immunohistochemical staining of antigens CD20+ and CD3+ were performed and analysed by a digital microscope. A comparison of the symptoms from the referrals were performed once the histological results were compiled. Results: There were more T-lymphocytes than B-lymphocytes in 6 of the biopsies. In the remaining 4 biopsies there were an equal amount of B- and T-lymphocytes. The symptoms were not stated for all biopsies in the referrals.  Conclusion: According to our pilot study, we see tendencies that T lymphocytes are more than B lymphocytes or that they are equal. No conclusions could be drawn regarding the symptom picture. Larger material from different referrers is required for definitive conclusions. A further staining of CD4 + and CD8 + would be interesting.

I Sverige finns en hög frekvens av rotfyllda tänder med apikal parodontit och en praxis för behandling saknas. Denna studie syftar till att röntgenologiskt kartlägga progressionen av apikal parodontit vid rotfyllda tänder som ej blivit föremål för ytterligare endodontisk eller kirurgisk behandling och att identifiera variabler som påverkar progressionen för att ge ett bättre underlag för behandlingsbeslut. Röntgenbilder på rotfyllda tänder med apikal parodontit som lämnats utan åtgärd (n = 120) granskades avseende förändringen av den apikala parodontiten under minst en 3-års period under åren 2002-2011. Progression av den apikala parodontiten observerades i 22,5% av de studerade tänderna, trots att man sannolikt tidigare bedömt att den apika parodontiten inte behövde behandling eller att man kunde avvakta med behandling. Ingen av de studerade variablerna: den ursprungliga apikala parodontitens storlek, rotfyllningens längd, rotfyllningens täthet, typ av koronal restaurering eller den koronala restaureringens täthet befanns ha något samband med den apikal parodontitens progression. Oförändrad apikal parodontit observerades vid 50 % av tänderna och signifikant oftare i överkäken (p=0.02).<br>There is a high frequency of endodontically treated teeth with apical periodontitis in Sweden, but a lack of a well-established practice of how to deal with these. This study aims to investigate radiographic progression of untreated apical periodontitis in previously root-filled teeth left without intervention and to identify factors that affect the progression in order to reach a better foundation for making treatment decisions. Radiographs of root-filled teeth with apical periodontitis (n = 120) were examined with regards to the change of the apical periodontitis over at least three years during 2002-2011.Progression of the apical periodontitis was observed in 22.5 % of the studied teeth in spite of probable clinical decisions that treatment was not needed for the apical periodontitis or treatment could be postponed. None of the studied variables: the size of the apical periodontitis, the length of the root-filling, the sealing quality of the root-filling, the type of the coronal restoration or the sealing quality of the coronal restoration were found to be correlated to the progression of the apical periodontitis. The apical periodontitis was unchanged in 50 % of the teeth and observed more often in the maxilla (p=0.02).

L'empirisme lors de la prescription antibiotique en parodontologie persiste toujours. Dans la 1ère partie, nous avons procédé à une revue de la littérature concernant les bases fondamentales de l'antibiothérapie curative et préventive. La notion de variabilité de la sensibilité bactérienne a été introduite. Dans la 2è partie, nous avons étudié, à partir de 60 prélèvements de flore sous gingivale effectués chez 20 patients atteints de parodontites agressives, la variabilité de la sensibilité de 82 souches bactériennes. Dix antibiotiques ont été testés (2 méthodes d'antibiogramme). De fortes variabilités inter individuelles et intra individuelles ont été observées spécialement avec les antibiotiques dits de 1ère génération (pénicilline G, tétracycline et érythromycine) et la ciprofloxacine. P. Intermedia montra le coefficient de variation le plus élevé. La réalisation de plusieurs antibiogrammes à partir de CFU distinctes de P. Intermedia est recommandée dans les parodontites agressives<br>The frequent use of antibiotics in developed countries has led to the emergence of a wide-spread bacterial resistance. The first part of our thesis reviewed all the modalities of prescribing antibiotics in periodontology. In the second part, experimental, the inter-individual and intra-individual variabilities of the antibiotic susceptibility of 82 putative micro-organisms in aggressive periodontitis (20 patients, 60 samples) has been evaluated by means of VC (variation coefficient). Inter-individual antibiotics susceptibility of periopathogens is not homogenous and seems to vary according to bacterial species and antibiotic molecules. Intra-individual variability is heterogeneous too and very random. This inter- and intra-individual variability seems to be fairly more important with old molecules (PEN G, TET, ERY) than observed with more recent ones (AMC, AMX, AMP and DOX). P. Intermedia appeared to be the less sensitive bacteria and the one that showed the highest VC

Syftet med studien var att beskriva och jämföra tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist vid studiens start samt 3 månader efter icke kirurgisk parodontalbehandling hos patienter med kronisk parodontit samt att beskriva hur olika bakgrundsfaktorer påverkar tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist. Ett ytterligare syfte var att studera sambandet mellan attityder till tandhygienist och tandvårdsrädsla. Studien var en jämförande studie med kvantitativ ansats och en del i en större experimentell studie med två aktiva interventioner för att påverka munhygienbeteende. Studien innefattade 109 studiedeltagare, 57 kvinnor och 52 män i åldrarna 25-65 år som var remitterade till specialistklinik för parodontologi. Frågeformuläret som användes gällande tandvårdsrädsla var Dental Anxiety Scale (DAS) med 4 påståenden avseende upplevelser för att besöka tandhygienist. För att fastställa attityder till tandhygienist användes Dental Hygiene Belief Survey (DHBS) som innehöll 8 påståenden rörande kommunikation. Resultatet visade att studiedeltagarna 3 månader efter behandling hade en lägre grad av tandvårdsrädsla samt en mer positiv attityd till tandhygienist jämfört med vid studiens start. Ingen skillnad mellan interventionerna kunde ses med avseende på tandvårdsrädsla samt attityder till tandhygienist. Samband mellan ålder, kön och tandvårdsrädsla kunde endast ses vid studiens start. Konklusionen visar att icke-kirurgisk parodontalbehandling utförd av tandhygienist minskar graden av tandvårdrädsla och att attityder till tandhygienist förbättras efter denna behandling.

Introduktion: För att tandvården skall kunna styras med systematiska prioriteringar tog Socialstyrelsen fram Nationella Riktlinjer ( NR ) för vuxentandvård som ett stöd. Dessa grundas på tidigare forskning och bygger på evidens. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning tandhygienister kände till och tillämpade socialstyrelsens Nationella Riktlinjer för vuxentandvård avseende preventions- och behandlingsåtgärder för karies och parodontal sjukdom samt periimplantit  före respektive efter en implementeringsintervention. Frågeställningar: Var har tandhygienisterna funnit information gällande NR? Vilka karies-, parodontit-, och periimplantitpreventiva åtgärder enligt NR anser tandhygienisterna är de bäst lämpade för patienter med dessa sjukdomar samt vilken/vilka skillnader föreligger i val av åtgärder efter jämfört med före implementeringen? Metod: Trettioåtta tandhygienister fick utbildning med stöd av förändringsagenter samt genomgick ett interventionsprogram avseende NR i fyra steg. Resultat: Före implementeringen rekommenderade 52,6 % av tandhygienisterna tandtråd i kombination med fluorpreparat vid tillståndet ”Initial kronkaries” jämfört med 0 % efter. Av deltagarna valde 57,9 % Rökstopp + annan åtgärd före för att efter reduceras ned till 31,6 % , värdena avsedde ”Kronisk parodontit”. Konklusion: Implementeringen av NR visade att tandhygienister efter intervention med utbildning och stöd av förändringsagenter använde mer evidensbaserad prevention vid karies, parodontit och periimplantit än tidigare. Uppföljande utvärdering av evidensbaserad prevention inom tandvården rekommenderas, då ett mindre antal icke evidensbaserade preventiva åtgärder kvarstod.

Syftet med litteraturstudien var att undersöka prevalensen av parodontit hos yngre vuxna personer i åldrarna 19-44 år med diabetes typ 1. Ett ytterligare syfte var att undersöka om behandling av parodontit med eller utan antibiotika ger effekt på parodontalt status samt på blodglukosvärdet. Studien är en allmän litteraturstudie som består av nio vetenskapliga artiklar som har sökts i databaserna PubMed och ScienceDirect. Fem artiklar handlade om prevalensen av parodontit hos personer med diabetes typ 1 och fyra artiklar om parodontal behandling med (n=2) eller utan antibiotika (n=2). Resultatet visade att parodontit var vanligare eller förekom i högre grad hos yngre vuxna personer med diabetes typ 1 jämfört med icke diabetiker. Parodontal behandling med eller utan antibiotika, visade en god förbättring av de parodontala parametrarna. Parodontal behandling utan antibiotika (n=2) redovisade olika resultat på blodglukosvärdet. Den ena studien visade en minskning på blodglukosvärdet medan den andra visade en förhöjning. Parodontal behandling med antibiotika (n=2) undersökte inte det glykemiska värdet.<br>The purpose of this study was to investigate the prevalence of periodontitis in young adults aged 19-44 years with type 1 diabetes. A further aim was to investigate whether treatment of periodontitis with or without antibiotics has an effect on the periodontal parameters and the status of blood glucose level. The study is a literature review which consists of 9 scientific articles from the databases PubMed and ScienceDirect. Five articles included studies on the prevalence of periodontal disease in individuals with type 1 diabetes and four studies of periodontal treatment with (n= 2) and without antibiotics (n= 2). The results showed that there is more prevalence of periodontitis in young adults with diabetes type 1 than non-diabetics. The articles that investigated periodontal treatment with or without antibiotics showed a good improvement in the periodontal parameters. The studies of periodontal treatment without antibiotics (n=2) reported different results on blood glucose level. One study showed a reduction in blood glucose level, while the other study showed an increase. Periodontal treatment with antibiotics (n=2) did not investigated the glycemic value.

OBIETTIVO: Lo scopo di questo studio è stato quello di descrivere e confrontare la composizione microbica sottogengivale di soggetti italiani affetti da parodontite aggressiva (GAgP) e cronica (GCP) generalizzate. La possibilità di distinguere tra forme di parodontite aggressive e croniche, in funzione di uno specifico profilo microbiologico, rimane ancora un argomento dibattuto. A tale proposito sono stati ricercati patogeni parodontali e virus della famiglia degli Herpesvirus. MATERIALI E METODI: Il campione è composto da 47 pazienti con GCP e 16 con GAgP. Per ciascun paziente è stato eseguito un full endorale completo e una valutazione parodontale in cui sono stati rilevati indice di placca (PI), indice gengivale (GI), profondità di sondaggio (PPD) e livelli di attacco clinico (CAL) su tutti gli elementi dentali. I campioni di placca e tessuto sottogengivale per la ricerca dei batteri e virus attraverso la tecnica PCR sono stati ottenuti dalla tasca parodontale più profonda di ogni paziente. RISULTATI: In entrambi i gruppi Pg, Tf e Fn erano la specie batteriche più frequentemente rilevate. Una differenza statisticamente significativa (p <0,05) è emersa solo per Td (10,6% nel GCP e il 37,5% in GAgP). Aa è stato rilevato raramente nella forma GCP (4,3%) e più frequentemente in GAgP (18,8%). I virus sono stati riscontrati in 30 dei 63 soggetti testati: la presenza di HCMV è stata evidenziata in 4 siti mentre EBV in 28 siti. Rispettivamente 6,4% e 6,3% dei pazienti GCP e GAgP sono risultati positivi per HCMV, mentre il 46,8% del gruppo GCP e il 37,5% del gruppo GAgP erano positivi per EBV. CONCLUSIONE: Il nostro studio ha rilevato che non ci sono differenze significative tra la flora sottogengivale in pazienti affetti da GCP e quelli da GAgP e, quindi, non è possibile fare diagnosi differenziale tra le due forme di parodontite in base al profilo microbico.

Deux approches de traitement des défauts intraosseux parodontaux, différentes dans leurs principes biologiques, mais visant toutes deux à la réparation/régénération paro-dontale sont souvent opposées dans la littérature. La première consiste à privilégier la régénération osseuse, sans obligatoirement chercher à restituer l'attache épithélio-corgonctive : il s'agit de l'utilisation des greffes osseuses et des biomatériaux substituts de greffes osseuses. La seconde, consiste à solliciter les cellules desmodontales, multi-potentes, capables de régénérer cement, desmodonte et tissu osseux. II nous a donc paru intéressant, dans le cadre d'un projet de recherche clinique, de tester les deux hypothèses, en évaluant les résultats obtenus, à l'aide de paramètres cliniques, à un an post-opératoire. Une première étude a consisté à combler des défauts intraosseux à l'aide de deux substituts alloplastiques de greffes osseuses, et à évaluer les résultats obtenus, sur un an, après réexploration chirurgicale. Les deux biomatériaux, carbonate de calcium et hydroxyapatite poreuse, bien que différents chimiquement, et dans leur comportement biologique, ont permis d'obtenir des résultats très proches, avec des comblements osseux de plus de 50% dans 70 à 80% des cas, alors que les sites témoins simplement débridés ne permettaient d'atteindre les 50% de comblement que dans 10% des cas. Le second volet de cette thèse a consisté à tester la réponse des tissus parodontaux dans une 2e étude contrôlée cliniquement, lorsque des membranes ePTFE sont interposées sur des lésions intraosseuses sévères au niveau des dents postérieures : la régénération osseuse, si elle n'est pas totale, s'avère prévisible même en présence de défauts où 2 parois osseuses subsistent. Les deux approches thérapeutiques, substituts alloplastiques de greffes osseuses ou membrane, s'avèrent donc être également fiables cliniquement et leurs indications respectives devraient être définies en fonction du cas clinique, et des préférences individuelles du clinicien, car la supériorité d'une approche par rapport à une autre n'apparaît pas clairement.