Academic literature on the topic 'Pedagogisk differentiering'

Tidigare forskning på nivågruppering har visat att lågpresterande elever gynnas men att högpresterande elever missgynnas i ett heterogent klassrum och tvärtemot att lågpresterande missgynnas och högpresterande gynnas i ett homogent klassrum (Boaler, 2014; Cheeseman & Klooger, 2018 m.fl.). Då det visade sig saknas studier på svenska inom den pedagogiska differentieringen, blev syftet för studien att undersöka om denna form av differentiering gynnar elevers matematikutveckling. Val av metod för studien var kvalitativ i form av enkäter med inslag av kvantitativa delar, men som av olika skäl inte föll ut som önskats. Detta gjorde att det endast funnits kvalitativa analyser att tillgå.  Studien resulterade i att de lärare som differentierar utefter en pedagogisk differentiering redan i planeringsstadiet tittar på behov, förutsättningar och intressen för klassen som helhet. De grundar matematikundervisningen på matematikboken men kompletterar från andra medier för att skapa variation och tillgodose alla elever och för att alla förmågorna ska prövas. Det visade sig även att elevernas motivation, självbild, delaktighet och matematikutveckling ansågs vara god enligt lärarna.

Följande studie har som avsikt att belysa pedagogisk differentiering, pedagogisk inkludering, individualisering och läsundervisning samt desssamband. Avslutningsvis sammanförs begreppen för att visa hur de samspelar med varandra i ett sociokulturellt klassrum, där målet är att optimera elevernas läsutveckling. Studien syftar till att beröra hur vitala faktorer i ett differentierat arbetssätt kan leda till detta. Empirin är utvunnen från en fokusgruppsintervju och analyserad med stöd av en tematisk analys och med ett sociokulturelltperspektiv i åtanke. Informanterna består av tre verksamma lärare i årskurs 4–6 som har samtalat kring differentierad undervisning och läsundervisning. Det differentierade arbetssättet var bekant för informanterna, då de arbetatkollegialt med detta. Resultatet av intervjun signalerar att relationer och gemenskap är viktiga faktorer för att kunna anpassa lektionsinnehåll, aktiviteter och uppgifter, därresultatet kan leda till en lyckad läsundervisning, i längden en god läsutveckling för alla elever. Informanterna framhåller också valet av materialsom en viktig faktor för att tillgodose varje elevs individuella utveckling inom ramen för gemenskapen, vilket kan ha en positiv effekt på elevernas självkänsla. De anser också att val av tempo, nivå, omfång, metod och intresse inom ett differentierat arbetssätt kan inkludera samtliga elever redan under planeringsfasen.

Verksamma lärare träffar dagligen elever med skiftande förmågor. Lärare måste därför lära sig att behärska olika varianter av anpassningar som ger förutsättningar för elever att utvecklas. Differentierad undervisning kan underlätta för lärare att anpassa undervisningen oavsett elevers olika kunskapsnivåer och behov. Metoden differentiering diskuteras inom skolundervisning i hela världen och ett flertal tidigare studier belyser vikten av att bedriva forskningen kring differentiering framåt. Många forskningsstudier betonar även att dagens lärare anser att deras kunskap om differentiering inte är tillräcklig. I denna studie undersöks lärares medvetenhet om differentiering i matematikundervisningen, samt differentieringens betydelse för att öka elevers motivation i matematik. För att undersöka studiens syfte och forskningsfrågor har verksamma och behöriga matematiklärare i årskurs 4–6 besvarat en kvalitativ enkätundersökning med kvantitativa inslag. Resultatet visade att merparten av lärarna känner viljan av att lära sig mer om differentiering, bortsett från detta redogjorde samtliga lärare positiva uppfattningar om differentiering i matematikundervisningen. Majoriteten av lärarna betonade differentiering som en undervisningsmetod som gynnar alla elevers utveckling. I resultatet framkom det även att merparten av lärarna använder differentierad undervisning för att öka elevers motivation i matematik. Generellt uttryckte lärarna positiva uppfattningar om differentiering och användandet av differentierad undervisning.
Teachers meet daily pupils with various abilities. Teachers must, therefore, learn how to master different variants of adaptations that give pupils conditions to develop. Differentiation is a teaching method that could help teachers to adapt the education regardless of what pupils’ needs and conditions are. The method of differentiation is discussed in school education throughout the world, and several previous studies highlight the importance of doing more research about the concept of differentiation. A number of previous studies also emphasize that today’s teachers believe that their knowledge of differentiation is not sufficient. This study examines teachers’ awareness of differentiation in mathematics education, as well as the importance of differentiation in increasing pupils’ motivation in mathematics. To investigate the purpose of this study, active and qualified mathematics teachers in grades 4-6 answered a qualitative questionnaire survey with quantitative elements. Although the result declared that teachers have the willingness to learn more about differentiation, all teachers also reported good perceptions of differentiation in mathematics teaching. The majority of the teachers emphasized differentiation as a teaching method that presupposes for all pupils to develop. The result also presented that many teachers utilized differentiated teaching to increase pupils’ motivation in mathematics. In general, teachers convey fine perceptions towards differentiated teaching.

Syftet med arbetet är att få en bild av vad lärare menar med individualisering och därigenom genomför sin undervisning.

Metoden som används i undersökningen är strukturerade intervjuer med ett antal verksamma lärare, fördelade från grundskolans tidigare år till gymnasiet. Resultatet av intervjuerna kopplas därefter tillbaka till litteratur och styrdokument för skolan.

Resultatet av undersökningen visar att de flesta lärare är ganska överrens om vad som menas med individualisering. Däremot tar sig detta olika uttryck i en klassrumssituation beroende på vilka yttre omständigheter som råder för de olika lärarna.

Många skolor använder idag nivågruppering som metod att differentiera för att individualisera undervisningen och möta eleverna på deras nivå.

Detta examensarbete syftar till att ge en bild av hur nivågruppering fungerar i teori och praktik. Detta genom en litteraturstudie respektive intervjuer med fem lärare verksamma i grundskolan. Arbetet utgår ifrån frågeställningar rörande vilka skäl som framförs till att undervisa nivågrupperat, hur nivågruppering kan organiseras, vilka fördelar och nackdelar som finns med arbetssättet och hur gruppklimatet kan påverkas.

Dessa olika aspekter beskrivs kortfattat i litteraturstudien och intervjuundersökningen belyser lärares praktiska erfarenheter av nivågruppering. Slutligen knyts resultaten av dessa ihop i diskussionen.

Den här uppsatsen undersöker, utifrån en beskrivande idéanalys, hur begreppet nivågruppering har använts över tid i läroplanerna Lgr-1962, Lgr-1969, Lgr-1980 och Lpo-1994 samt förarbetena SOU 1961:30, SÖ-1967, SÖ-1978, SOU 1992:94. Med hur avser vi att eftersöka argument som talar för/mot nivågruppering generellt men även specifikt för/mot organisatorisk nivågruppering (utanför den heterogena klassens ram) samt för/mot pedagogisk nivågruppering (inom klassens ram). I läroplanerna och förarbeten till dessa eftersöks även om nivågruppering förespråkas eller avstyrks, samt vem som anses dra nytta av nivågrupperingen det vill säga läraren eller eleverna.

Undersökningen byggs på tidigare forskning kring nivågruppering och de vanligast förekommande argumenten för respektive mot som uppträder däri. Utifrån dessa argument görs ett analysschema men undersökningen omfattar även argument som inte uppträder i forskningsgenomgången.

I analysen framkommer (bland annat) att samtliga argument som uppträder i tidigare forskning återfinns i en eller flera förarbeten respektive läroplaner och att det största antalet av argumenten vänder sig mot nivågruppering (även om det finns många för nivågruppering också och främst vad gäller pedagogisk nivågruppering). Trots detta har nivågruppering använts och används fortfarande. En slutsats blir att det inte upplevs finnas några fungerande alternativ.

Nyckelord: differentiering, heterogenitet, homogenitet, läroplaner, nivågruppering

Sammanfattning

All undervisning skall sträva efter att vara individanpassad. Nivågruppering kan vara ett sätt att nå de mål som finns uppsatta av Skolverket. Det är viktigt att forska kring hur eleverna upplever denna nivågruppering.

Syftet med denna studie var att undersöka om differentiering inom Idrott och Hälsa är lämpligt som verktyg i undervisningen samt att granska vad eleverna anser om nivågruppering som metod. Tidigare forskning visar på både negativa och positiva effekter av denna metod. En risk är att elever i den mindre avancerade gruppen upplever att de är sämre och får en lägre status på skolan. En positiv aspekt av nivågruppering är att eleverna kan få en undervisning som de själva känner att de behärskar och i och med detta motiveras till rörelse och motion.

Studien har genomförts på en skola i Mellansverige där eleverna kan välja att gå i grupp 1, som är den mer avancerade gruppen, eller att gå i grupp 2, som är den mindre avancerade gruppen. Undersökningen har genomförts genom två gruppintervjuer med elever från år nio. Val av metod motiveras med att författarna ville få fram ett resultat som skildrade ett fåtal elevers tankar kring differentiering. Med en gruppintervju kunde vi få svar på frågor som inte varit möjligt vid t.ex. en enkätundersökning. Till att börja med intervjuades fyra elever från grupp 1. Sedan intervjuades fem elever från grupp 2. Båda intervjuerna spelades in på en minidisc för att återge ett så korrekt resultat som möjligt.

Resultatet visade att samtliga elever som deltog i undersökningen var positiva till nivågrupperingen. Tydligast märktes detta hos de kvinnliga elever som gick i grupp 2. De kände innan grupperingen en olustkänsla inför idrottslektionerna. De kände sig utanför och underlägsna de andra som tog ämnet på större allvar. De går nu till skillnad från tidigare på lektionerna med en positiv inställning till ämnet. Det som i undersökningen framkommer som negativt är att det, enligt eleverna, bedrivs en undervisning för grupp 2 som enligt författarna är under all kritik. Det framkommer genom intervjuerna med eleverna att det i den mindre avancerade gruppen ofta förekommer lektioner där läraren ger eleverna helt fria händer att göra vad det vill. Skolan har en individualiserad undervisning som i sig är positivt, men de tycks sakna den disciplin som krävs för att detta ska leda till en ökad förståelse för ämnets vikt. Det leder ofta till oseriösa lektioner där elever driver runt och gör lite som de vill.