Dissertations / Theses on the topic 'Pedagogisk differentiering'

Tidigare forskning på nivågruppering har visat att lågpresterande elever gynnas men att högpresterande elever missgynnas i ett heterogent klassrum och tvärtemot att lågpresterande missgynnas och högpresterande gynnas i ett homogent klassrum (Boaler, 2014; Cheeseman & Klooger, 2018 m.fl.). Då det visade sig saknas studier på svenska inom den pedagogiska differentieringen, blev syftet för studien att undersöka om denna form av differentiering gynnar elevers matematikutveckling. Val av metod för studien var kvalitativ i form av enkäter med inslag av kvantitativa delar, men som av olika skäl inte föll ut som önskats. Detta gjorde att det endast funnits kvalitativa analyser att tillgå.  Studien resulterade i att de lärare som differentierar utefter en pedagogisk differentiering redan i planeringsstadiet tittar på behov, förutsättningar och intressen för klassen som helhet. De grundar matematikundervisningen på matematikboken men kompletterar från andra medier för att skapa variation och tillgodose alla elever och för att alla förmågorna ska prövas. Det visade sig även att elevernas motivation, självbild, delaktighet och matematikutveckling ansågs vara god enligt lärarna.

Följande studie har som avsikt att belysa pedagogisk differentiering, pedagogisk inkludering, individualisering och läsundervisning samt desssamband. Avslutningsvis sammanförs begreppen för att visa hur de samspelar med varandra i ett sociokulturellt klassrum, där målet är att optimera elevernas läsutveckling. Studien syftar till att beröra hur vitala faktorer i ett differentierat arbetssätt kan leda till detta. Empirin är utvunnen från en fokusgruppsintervju och analyserad med stöd av en tematisk analys och med ett sociokulturelltperspektiv i åtanke. Informanterna består av tre verksamma lärare i årskurs 4–6 som har samtalat kring differentierad undervisning och läsundervisning. Det differentierade arbetssättet var bekant för informanterna, då de arbetatkollegialt med detta. Resultatet av intervjun signalerar att relationer och gemenskap är viktiga faktorer för att kunna anpassa lektionsinnehåll, aktiviteter och uppgifter, därresultatet kan leda till en lyckad läsundervisning, i längden en god läsutveckling för alla elever. Informanterna framhåller också valet av materialsom en viktig faktor för att tillgodose varje elevs individuella utveckling inom ramen för gemenskapen, vilket kan ha en positiv effekt på elevernas självkänsla. De anser också att val av tempo, nivå, omfång, metod och intresse inom ett differentierat arbetssätt kan inkludera samtliga elever redan under planeringsfasen.

Verksamma lärare träffar dagligen elever med skiftande förmågor. Lärare måste därför lära sig att behärska olika varianter av anpassningar som ger förutsättningar för elever att utvecklas. Differentierad undervisning kan underlätta för lärare att anpassa undervisningen oavsett elevers olika kunskapsnivåer och behov. Metoden differentiering diskuteras inom skolundervisning i hela världen och ett flertal tidigare studier belyser vikten av att bedriva forskningen kring differentiering framåt. Många forskningsstudier betonar även att dagens lärare anser att deras kunskap om differentiering inte är tillräcklig. I denna studie undersöks lärares medvetenhet om differentiering i matematikundervisningen, samt differentieringens betydelse för att öka elevers motivation i matematik. För att undersöka studiens syfte och forskningsfrågor har verksamma och behöriga matematiklärare i årskurs 4–6 besvarat en kvalitativ enkätundersökning med kvantitativa inslag. Resultatet visade att merparten av lärarna känner viljan av att lära sig mer om differentiering, bortsett från detta redogjorde samtliga lärare positiva uppfattningar om differentiering i matematikundervisningen. Majoriteten av lärarna betonade differentiering som en undervisningsmetod som gynnar alla elevers utveckling. I resultatet framkom det även att merparten av lärarna använder differentierad undervisning för att öka elevers motivation i matematik. Generellt uttryckte lärarna positiva uppfattningar om differentiering och användandet av differentierad undervisning.
Teachers meet daily pupils with various abilities. Teachers must, therefore, learn how to master different variants of adaptations that give pupils conditions to develop. Differentiation is a teaching method that could help teachers to adapt the education regardless of what pupils’ needs and conditions are. The method of differentiation is discussed in school education throughout the world, and several previous studies highlight the importance of doing more research about the concept of differentiation. A number of previous studies also emphasize that today’s teachers believe that their knowledge of differentiation is not sufficient. This study examines teachers’ awareness of differentiation in mathematics education, as well as the importance of differentiation in increasing pupils’ motivation in mathematics. To investigate the purpose of this study, active and qualified mathematics teachers in grades 4-6 answered a qualitative questionnaire survey with quantitative elements. Although the result declared that teachers have the willingness to learn more about differentiation, all teachers also reported good perceptions of differentiation in mathematics teaching. The majority of the teachers emphasized differentiation as a teaching method that presupposes for all pupils to develop. The result also presented that many teachers utilized differentiated teaching to increase pupils’ motivation in mathematics. In general, teachers convey fine perceptions towards differentiated teaching.

Syftet med arbetet är att få en bild av vad lärare menar med individualisering och därigenom genomför sin undervisning.

Metoden som används i undersökningen är strukturerade intervjuer med ett antal verksamma lärare, fördelade från grundskolans tidigare år till gymnasiet. Resultatet av intervjuerna kopplas därefter tillbaka till litteratur och styrdokument för skolan.

Resultatet av undersökningen visar att de flesta lärare är ganska överrens om vad som menas med individualisering. Däremot tar sig detta olika uttryck i en klassrumssituation beroende på vilka yttre omständigheter som råder för de olika lärarna.

Många skolor använder idag nivågruppering som metod att differentiera för att individualisera undervisningen och möta eleverna på deras nivå.

Detta examensarbete syftar till att ge en bild av hur nivågruppering fungerar i teori och praktik. Detta genom en litteraturstudie respektive intervjuer med fem lärare verksamma i grundskolan. Arbetet utgår ifrån frågeställningar rörande vilka skäl som framförs till att undervisa nivågrupperat, hur nivågruppering kan organiseras, vilka fördelar och nackdelar som finns med arbetssättet och hur gruppklimatet kan påverkas.

Dessa olika aspekter beskrivs kortfattat i litteraturstudien och intervjuundersökningen belyser lärares praktiska erfarenheter av nivågruppering. Slutligen knyts resultaten av dessa ihop i diskussionen.

Den här uppsatsen undersöker, utifrån en beskrivande idéanalys, hur begreppet nivågruppering har använts över tid i läroplanerna Lgr-1962, Lgr-1969, Lgr-1980 och Lpo-1994 samt förarbetena SOU 1961:30, SÖ-1967, SÖ-1978, SOU 1992:94. Med hur avser vi att eftersöka argument som talar för/mot nivågruppering generellt men även specifikt för/mot organisatorisk nivågruppering (utanför den heterogena klassens ram) samt för/mot pedagogisk nivågruppering (inom klassens ram). I läroplanerna och förarbeten till dessa eftersöks även om nivågruppering förespråkas eller avstyrks, samt vem som anses dra nytta av nivågrupperingen det vill säga läraren eller eleverna.

Undersökningen byggs på tidigare forskning kring nivågruppering och de vanligast förekommande argumenten för respektive mot som uppträder däri. Utifrån dessa argument görs ett analysschema men undersökningen omfattar även argument som inte uppträder i forskningsgenomgången.

I analysen framkommer (bland annat) att samtliga argument som uppträder i tidigare forskning återfinns i en eller flera förarbeten respektive läroplaner och att det största antalet av argumenten vänder sig mot nivågruppering (även om det finns många för nivågruppering också och främst vad gäller pedagogisk nivågruppering). Trots detta har nivågruppering använts och används fortfarande. En slutsats blir att det inte upplevs finnas några fungerande alternativ.

Nyckelord: differentiering, heterogenitet, homogenitet, läroplaner, nivågruppering

Sammanfattning

All undervisning skall sträva efter att vara individanpassad. Nivågruppering kan vara ett sätt att nå de mål som finns uppsatta av Skolverket. Det är viktigt att forska kring hur eleverna upplever denna nivågruppering.

Syftet med denna studie var att undersöka om differentiering inom Idrott och Hälsa är lämpligt som verktyg i undervisningen samt att granska vad eleverna anser om nivågruppering som metod. Tidigare forskning visar på både negativa och positiva effekter av denna metod. En risk är att elever i den mindre avancerade gruppen upplever att de är sämre och får en lägre status på skolan. En positiv aspekt av nivågruppering är att eleverna kan få en undervisning som de själva känner att de behärskar och i och med detta motiveras till rörelse och motion.

Studien har genomförts på en skola i Mellansverige där eleverna kan välja att gå i grupp 1, som är den mer avancerade gruppen, eller att gå i grupp 2, som är den mindre avancerade gruppen. Undersökningen har genomförts genom två gruppintervjuer med elever från år nio. Val av metod motiveras med att författarna ville få fram ett resultat som skildrade ett fåtal elevers tankar kring differentiering. Med en gruppintervju kunde vi få svar på frågor som inte varit möjligt vid t.ex. en enkätundersökning. Till att börja med intervjuades fyra elever från grupp 1. Sedan intervjuades fem elever från grupp 2. Båda intervjuerna spelades in på en minidisc för att återge ett så korrekt resultat som möjligt.

Resultatet visade att samtliga elever som deltog i undersökningen var positiva till nivågrupperingen. Tydligast märktes detta hos de kvinnliga elever som gick i grupp 2. De kände innan grupperingen en olustkänsla inför idrottslektionerna. De kände sig utanför och underlägsna de andra som tog ämnet på större allvar. De går nu till skillnad från tidigare på lektionerna med en positiv inställning till ämnet. Det som i undersökningen framkommer som negativt är att det, enligt eleverna, bedrivs en undervisning för grupp 2 som enligt författarna är under all kritik. Det framkommer genom intervjuerna med eleverna att det i den mindre avancerade gruppen ofta förekommer lektioner där läraren ger eleverna helt fria händer att göra vad det vill. Skolan har en individualiserad undervisning som i sig är positivt, men de tycks sakna den disciplin som krävs för att detta ska leda till en ökad förståelse för ämnets vikt. Det leder ofta till oseriösa lektioner där elever driver runt och gör lite som de vill.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur matematiklärare i årskurs 4-6 beskriver att de anpassar sin undervisning för att ge matematiskt särbegåvade elever de förutsättningar som de behöver för att utvecklas i matematikämnet. Studien består av ostrukturerade kvalitativa intervjuer genomförda med fem verksamma lärare i matematik i årskurs 4-6. Resultatet visar att lärarna i studien differentierar sina matematikundervisningar på flertalet olika sätt och med olika tänk bakom differentieringen. Lärarna beskriver att det finns många utmaningar med att undervisa matematiskt särbegåvade elever. De beskriver även vilka förhållningssätt de har kring detta. Resultatet diskuteras utifrån de fem matematiska förmågorna och huruvida förmågorna utvecklas i den matematikundervisning som bedrivs av informanterna. Utifrån studiens resultat dras slutsatsen att differentierad matematikundervisning gynnar elevernas utveckling av de matematiska förmågorna.

Matematik

Detta examensarbete anlägger ett jämförande och internationellt perspektiv på hur olika slags individualiseringar i skolan kan användas för att tillgodose elevers individuella kunskapsnivåer. Syftet är att undersöka och jämföra hur två lärare, en i Nya Zeeland och en i Sverige utformar och bedriver individualiserad undervisning för yngre elever för att uppnå en undervisnings- och lärandemiljö som passar alla elever i klassen. I detta syfte har jag med en fenomenografisk ansats valt att intervjua och observera undervisning i två klasser, med fokus på både elever och lärare, i skolans år ett i respektive land. Studien visar att i den nya zeeländska klassen tillämpade läraren nivågruppering som utgick från elevernas förkunskaper i de två ämnena engelska och matematik medan andra typer av individualisering användes i de andra ämnena. I den svenska klassen lät läraren varje elev arbeta efter ett individuellt arbetsschema i motsvarande ämnen, svenska och matematik. Resultaten pekar på att elevernas känsla av att lyckas påverkas av de olika individualiserande metoderna. Nivågruppering i det nya zeeländska klassrummet tycktes främja elevernas självbild, medan det individuella arbetsschemat i det svenska klassrummet ledde till att eleverna tenderade att tävla och jämföra sig med varandra.

De högpresterande eleverna har enligt tidigare forskning inte varit en prioriterad grupp inom svensk skola. Enligt flera undersökningar har de inte fått stimulerande undervisning på en för dem relevant nivå. Syftet med denna studie var att undersöka hur högpresterande elever uppmärksammas och stimuleras då de börjar i grundskolan. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem undervisande lärare för att få en bild av detta. Resultatet från dessa intervjuer visade, tvärtemot vad tidigare forskning säger, på en bild av lärare som var positivt inställda till de högpresterande eleverna, men som trots detta tyckte sig måsta prioritera de svagare eleverna i sina klasser. Det framkom också att lärarna just nu upplever att en kursändring är på gång, nämligen att de nu förväntas ge dessa elever mer utrymme.

Sverige är på väg mot ett skolsystem som ger en ökad uppdelning av elever. Det skapas fler och fler valmöjligheter och alternativ för dagens elever. Nivågruppering innebär att eleverna delas upp i lättare och svårare grupper inom ett och samma ämne. I grundskolan har dessa grupper tidigare kallats allmän och särskild kurs. Framförallt är det i engelska och matematik som nivågruppering förekommer. Lärare känner sig otillräckliga och försöker med nivågruppering hitta en bra lösning för svaga, medelpresterande och starka elever. Nivågruppering kan vara ett sätt att hantera klasser med stor elevvariation.

Detta examensarbete syftar till att beskriva och tolka hur engelsklärare i klass 7-9 uttrycker sina erfarenheter och uppfattningar av nivågruppering. Arbetet fokuserar på tre områden. Den första delen handlar om lärares attityder till nivågruppering. Lärares motiv för att använda nivågruppering är det andra området och den sista delen är för- och nackdelar som finns i arbetet med nivågruppering enligt lärarna. Fyra engelsklärare verksamma i grundskolan har intervjuats.

Resultatet av intervjuerna visar att samtliga lärare har en positiv attityd till arbetet med nivågruppering i engelska. Ett av lärarnas främsta motiv för att nivågruppera är svårigheter att arbeta med stora sammanhållna klasser. Detta är på grund av elevernas olika kunskapsnivå.

Resultatet visar även att lärarna ser en stor fördel med att arbeta i nivågrupperade grupper. De nämner bara några negativa aspekter i deras arbete och för de starka eleverna anger lärarna endast fördelar. Nivågruppering för de svaga eleverna har både för- och nackdelar. De negativa aspekterna är dock framträdande.

Syftet med uppsatsen är att få en inblick i folkskollärarnas syn på sinnesslöa barn och deras undervisning genom att undersöka hur dessa diskuterades, behandlades och debatterades i tidskrifterna Svensk Läraretidning och Folkskolan – Svensk Lärartidning under perioden 1920-1956. Utifrån ett differentieringsperspektiv, med inspiration från Michel Foucaults idéer om makt klargörs vilka attityder som förmedlades i lärardiskursen och hur man förhöll sig till de sinnesslöa som grupp. Studien bygger på ett textanalytiskt tillvägagångssätt och intresserar sig för hur debatten förändrades över tid. Resultaten visar att lärardiskursen präglades av socialdarwinistiska idéer, att de sinnesslöa sågs som ett samhällsproblem som inte hörde hemma i folkskolan och att de måste avskiljas från ”normalt” begåvade barn. Undersökningen visar också att lärarna ända in på 1950-talet hade en exkluderande hållning gentemot de sinnesslöa. Man ifrågasatte borttagandet av sinnesslöbegreppet och hade en allmänt konservativ inställning till 1950-talets förändringar beträffande de sinnesslöa.

Den här studien handlar om olikheter inom klassens ram. Studiens forskningsansats var mixed metod. Data samlades in via en enkät och intervjuer. I studien undersöktes lärares stundtals utmanande vardag i klassrum där de behöver förhålla sig till hela klassens behov och enskilda elevernas behov samtidigt. Syftet med studien var att undersöka hur några lärare beskriver hur de identifierar, bemöter och agerar utifrån spridningar av behov och förutsättningar i en klass (från teoretiskt svagt begåvade till särbegåvade elever) samt vilket (specialpedagogisk) stöd som dessa lärare ger, får och behöver i form av handledning eller särskilt stöd till enskilda elever i undervisningsgruppen. Studiens resultat visade att lärarna, speciallärarna och specialpedagogerna var medvetna om olikheter i klassrum och att det kan vara en utmaning och möjlighet. Studiens resultat visade även att lärarna uppfattade det svårt att skilja mellan högpresterande och särbegåvade elever. I studien framkom dessutom att särbegåvade elever fungerade som hjälplärare. Förutom detta visade resultatet att lärarna erhöll mer specialpedagogiskt stöd, via handledning och i direkta stödinsatser till individuella elever i deras grupp, gällande elever med teoretiskt svag begåvning, än vad gäller särbegåvade elever. Lärarna menade att det var svårare att välja ut, planera och implementera stödinsatser för teoretiskt svagt begåvade elever än för särbegåvade elever. Studien indikerar att lärare behöver mer specialpedagogisk handledning för att kunna bemöta olikheter inom klassens ram.

Studien syftar till att undersöka hur begreppen inkludering och exkludering tolkas och används av några olika skolaktörer, samt hur de uppfattar att man kan nå en inkluderande undervisning. Vad är det för faktorer som bidrar till att läraren arbetar inkluderande och hur förhåller sig läroplanen till inkludering? Vi har använt oss av en kvalitativ undersökningsmetod med djupintervjuer som tillvägagångssätt. Vi delade in aktörerna i ett externt och ett internt perspektiv utifrån deras position i skolvärlden. Detta för att få en bredare bild av hur inkluderingen fungerar på olika nivåer. De 6 skolaktörerna redovisar för vilka faktorer som spelar in när en lärare ska arbeta inkluderande och vad det kan finnas för hinder mot en inkluderande undervisningsform och 5 av skolaktörerna redovisar sin syn på inkludering i relation till läroplanen och huruvida den verkar inkluderande i skolans praxis. Vad vi kom fram till i studien och vad som var tydligt är hur viktigt det är med lärarens förhållningssätt gentemot skollagen, sitt yrke, sina elever och sina kollegor för att nå en inkluderande undervisning. Bristen på tid för reflektion och samtal är ett stort hinder när det kommer till att inte hinna ägna tid åt att arbeta inkluderande. Vi fann ett uttryck för någon slags missnöje över hur läroplanen idag är konstruerad.

Detta arbete har som syfte att undersöka vilka åsikter elever samt lärare har om nivågrupperad matematik på högstadiet. Med detta menas att elever på högstadiet har givit sin åsikt om vilken undervisningsmetod de vill ha samt att lärare på olika högstadium har givit sina åsikter om vilken metod de tycker är bäst samt varför. Lärarna har även givit sina åsikter om de tror att det blir någon skillnad på elevers prestationer om de studerar matematik nivågrupperat eller i heterogena klasser som är det vanligaste i dagens skola. Arbetet tar även upp den forskning som tidigare har gjorts på ämnet nivågruppering för att bland annat visa på olika definitioner av nivågruppering och vad styrdokumenten i den svenska skolan säger om användandet av nivågruppering.  För att besvara de frågeställningar som har ställts här så har en enkätundersökning genomförts med elever i högstadiet om vilken form av undervisning de föredrar. Vidare har även intervjuer med lärare på högstadiet genomförts för att undersöka deras tankar och åsikter om matematikundervisningen i skolan.  I arbetet framkommer att de flesta elever vill arbeta med en nivågrupperad undervisning då de känner att det borde bli lättare att lära sig matematik. Det resultat som intervjuerna gav var att även en del av lärarna tycker att eleverna borde studera matematik nivågrupperat. Huvuddelen av lärarna ansåg också att elevernas generella prestationer i matematik ökade om de läste nivågrupperat.

The purpose of this study is to gain a deeper understanding of how teachers and other people working with mathematics in a school context perceive inclusion in terms of education. In addition,the purpose is to describe their experiences of inclusive education in mathematics and to identify factors of importance for an inclusive approach to teaching mathematics. The starting point was the significance of inclusive education as regards the education system and research on the implementation of inclusive education internationally and in Sweden. The theoretical approach is founded in a special education perspective on teaching and the theory of optimal experience. The people interviewed for this study are directly or indirectly involved in the teaching of mathematicsat a school that explicitly works from an inclusive perspective. The results show that the participants perceive inclusion as teaching that allows both students and teachers to achieve their goals. The results also show that the participants interviewed believe that all students at the school benefit from inclusion, not just students with special needs. The key components of an inclusive mathematics education are: clear structure and procedures, cooperation and individualisation. The study shows that a clear structure permeates the entire school organisation. The Dean's commitment, a clear vision for the activities and an involvement in the educational process all affect teachers' collaboration in a positive way. The individualisation process relies on a variety of teaching strategies and solutions. For instance, the categorisation of students' knowledge and abilities and an adaptation of the educational environment to a student’s individual circumstances.The results cannot be generalised as they only illustrate and relate how different actors working at a specific school view and implement an inclusionary approach to teaching within the context of mathematics.
Syftet med studien var att få en djupare förståelse för hur aktörer inom skolan ser på en inkluderande undervisning samt ta del av deras erfarenheter av inkluderande undervisning i matematik samt att identifiera faktorer med betydelse för inkluderande matematikundervisning.Utgångspunkten var inkluderande undervisnings betydelse för nödvändighet i den utbildningsväsendet samt forskning kring inkluderande undervisning tillämpas internationellt och i Sverige. Den teoretiska ansatsen grundade sig i specialpedagogiska perspektiv på undervisningen och teori om optimal upplevelse. Nio olika aktörer som har direkt eller indirekt anknytning till matematikundervisningen på en skola som uttryckligen arbetar utifrån ett inkluderande perspektiv intervjuades. Resultatet visade att aktörerna uppfattar inkluderingen som en undervisning som karakteriseras av att alla elever och lärare ska lyckas i samma klassrum. Resultaten visade också att intervjudeltagarna anser att alla elever på skolan vinner på inkludering, inte bara elever i behov av extra stöd. De viktigaste komponenterna i inkluderande matematikundervisningen är: tydlig struktur och rutiner, samarbete och individualisering. Tydlig struktur genomsyrar hela skolans organisation. Även undervisningen genomsyras av ett generellt mönster som återkommer under alla undervisningsformer. Rektorns engagemang, tydlig version för verksamheten och delaktighet i undervisningsprocessen har en positiv inverkan på pedagogernas samarbete. Individualiseringsprocessen gestaltas som en mängd olika pedagogiska strategier och lösningar där kategorisering av elevernas kunskaper och förmågor används för att den pedagogiska miljön ska anpassas till elevens individuella förutsättningar. Föreliggande studies resultat kan inte generaliseras utan visar endast på hur ett antal aktörer inom skolan ser på och aktivt arbetar med inkludering inom den specifika kontext som matematikundervisning utgör.

Syftet med den här studien var att klargöra hur verksamma lärare i matematikämnet i årskurs 4-6 anpassar sin undervisning för att ge de matematiskt särbegåvade eleverna den stimulans de behöver. Undersökningen består av ostrukturerade kvalitativa intervjuer genomförda med verksamma lärare i matematik

Matematik

Fritidshemmets relation till specialpedagogik har varit något oklar. Det har funnits tankar på att fritidshemmet innehåller specialpedagogiska ansatser i sin ordinarie verksamhet samtidigt som det efterfrågats externa specialpedagogiska stödåtgärder. I den här studien har fritidshemmets styrdokument undersökts för att klargöra hur det förhåller sig med förekomst och praktisk innebörd av specialpedagogiska inslag i fritidshemmets uppdrag. Styrdokumentens innehåll granskades utifrån begreppen delaktighet, differentiering och det kompensatoriska uppdraget, ur ett maktperspektiv i en diskursanalys. De specialpedagogiskt förankrade inslagen var rikligt förekommande och hade en betydande disciplinär funktion, som till stora delar kan härledas till skolans verksamhet och den specialpedagogiska tradition som finns där. För fritidshemmet verkar de specialpedagogiska inslagen normaliserande så att avvikare utkristalliseras. Det finns även en tendens till exkludering genom organisatorisk differentiering för elever som inte klarar normalitetskraven. Författarens slutsats är att fritidshemmet behöver en specialpedagogik som är utvecklad för fritidshemmets särart och som kan stödja den pedagogik och det förhållningssätt som finns där, samt en öppenhet med de disciplinära inslag som finns i verksamheten.

Uppsatsen är en litteraturstudie och syftar till att kritiskt belysa den nu pågående gymnasiereformen ur ett utbildningshistoriskt perspektiv med särskilt fokus på enhetlighet, jämlikhet och likvärdighet, för att se likheter med och avvikelser från tidigare strävanden. Reformen analyseras sedan ur ett liberalt jämlikhetsperspektiv efter John Rawls’ teori om rättvisa. I rättviseanalysen fokuserar jag särskilt differ-entieringen av gymnasiet i högskoleförberedande respektive icke högskoleförbered-ande program.    I min utbildningshistoriska analys visar jag hur reformen är ett trendbrott i svensk utbildningspolitisk tradition dels genom att ange kunskapsnivån i skolan som främsta orsak till reformen och inte sociala aspekter, dels eftersom den innebär en återgång till en differentierad gymnasieskola. Samtidigt visar det sig att utbildningspolitiken är klassiskt borgerlig och i det avseendet är reformen inte överraskande.    En rättvis skolstruktur erkänner den kultur- och kunskapstradition som eleverna är en del av, för dem tidigt in i denna tradition, och lär dem efterhand att använda sina kunskaper på ett personligt sätt. En rättvis struktur överlämnar allt mer ansvar till individen att själv välja sitt liv i enlighet med sina drömmar och mål i takt med att personen blir äldre. Min rättviseanalys leder till slutsatsen att reformen är rättfärdig-ad eftersom regeringen identifierar problem redan i grundskolan och sätter in extra resurser där för att höja kvaliteten. Förutsatt att elever har möjlighet att komplettera sin yrkesutbildning med högskolebehörighet både under och efter gymnasiet, vilket regeringen har utlovat, menar jag att GY 2011 är en rättvis struktur som bättre tar hänsyn till individens livsmål än den utgående gymnasieskolan.

The aim of this study is to investigate teachers’ opinions and experiences using analogue coursebooks in lower secondary school English teaching. The study was conducted using written interviews, interviewing 7 currently active teachers teaching English in the Swedish school system, with the participants’ answers being the material. Thematic Analysis was a method used to structure the results, and Sociocultural Theory was the theoretical perspective. The themes that were identified were: analogue coursebooks; digital coursebooks; more or less suitable activities for coursebook usage; the future of coursebook usage; and desirable qualities of a coursebook. The results of the study reveal that the participants have a positive outlook on using analogue coursebooks in the English classroom as a way of maintaining a certain level of difficulty and quality in the teaching, whilst also having something to fall back on as a source with varied content that can be used. There were no noticeable differences in the teachers’ opinion of what they could be used for but the extent to which they used them varied depending on their experience in the profession. Finally, the cost of coursebooks was mentioned as a key aspect in the process of selecting coursebooks, together with user-friendliness and flexibility.