Academic literature on the topic 'Pedagogiska inriktningar'

The professorship I held was denoted "Pedagogy with a focus on the development and learning of younger children". It was a newly instituted professorship at the Teacher Education Program at the newly founded university college in Malmö. The purpose was dual - to further develop research related to children’s development and learning in pre-school as well as to contribute to the academization of the pre-school teacher education. It was initiated by the director of the Teacher Education Program, and was placed at the department responsible for preschool teacher education. In this article, the professorship´s purpose and orientation will be discussed in a historical perspective. It considers significant aspects of the development of the program for pre-school education, such as practical pedagogy, knowledge traditions, and gender. In addition, it suggests that the development of this program was characterized by a complicated relationship to the state as well as the academy, involving efforts to reconcile both sides. The article also discusses the late nationalization of this program and why a professorship was established in 1999 to support research and academic development. Other themes discussed, with examples from my own work as researcher, expert, and teacher, are the terms and conditions of the research area, special initiatives, and continuity and discontinuity.

Artikeln utgår från ett påtagligt debattunderskott inom pedagogikämnet vilket också fått återverkningar i form av svag närvaro och negativt renommé i offentligheten, särskilt i debatten om skola och lärarutbildning. Som bärande orsak till detta tillstånd hävdas att forskningen länge uppvisat svag utveckling som vetenskaplig disciplin. Bakgrund och konsekvenser diskuteras, och ett förslag till bestämning av ämnets principiella problematik förs fram. Som särskilt väsentligt hävdas att ämnets forskarutbildning behöver ges en tydligare disciplinär inriktning, och exempel ges på vad detta kan innebära konkret.

För drygt hundra år sedan frigjordes de pedagogiska frågorna från den filosofiska domänen. 1910 tillträdde Bertil Hammer som vårt lands förste professor i pedagogik. Ett av de skäl som angavs för denna professur var lärarutbildningens behov av vetenskaplig förankring. Hammer skrev fram ett ambitiöst program, där pedagogiken skulle omfatta kunskaper om lärande (psykologi), kunskaper om utbildning och samhälle (historia/sociologi) samt kunskaper om vad som kan anses rätt och gott (filosofi). Det skulle dock gå många år innan hela detta program realiserades fullt ut. Pedagogiken förblev fram till 1950-talet förankrad i psykologin. På 1960-talet diskuterades de sociala aspekterna allt livligare (en diskussion som inom disciplinen började med Urban Dahllöfs arbeten och sedan utvidgades, med delvis annan riktning, av Ulf P. Lundgren), och först på 1990-talet slog de filosofiska aspekterna igenom (med början i Tomas Englunds pragmatiska inriktning, följt av bland andra Klas Roth). 1996 inrättades landets första professur i didaktik, intressant nog med liknande motivering som den första professuren i pedagogik – i syfte att stärka lärarutbildningens vetenskapliga grund. Då jag tillträdde denna professur var det pedagogiska landskapet som ett slagfält med åsiktslinjer och skyttegravar, och jag fick diverse frågor om vilken sida jag stod på: pedagogikens eller didaktikens, didaktikens eller ämnesdidaktikens, det pedagogiska arbetets eller utbildningssociologins sida och så vidare. Men min uppgift var inte, som jag såg det, att välja sida. Snarare ville jag som ämnesföreträdare utveckla något nytt. Det vid den tiden nyvaknade intresset för ämnesdidaktiska frågor (som Ference Marton redan under 1980-talet hade diskuterat i termer av fack-didaktik), liksom de professionsorienterade frågorna, utgjorde en ny fond för mitt intresse. Härutöver utgjorde frågor om språk, social-semiotik och multimodalitet ett intressant område för att förstå kunskapsrepresentationer och lärande, något som också utgjorde ett nytt perspektiv på frågan om lärande: synen på lärande som teckenskapande och meningsskapande kommunikation i stället för en fråga om individuell begåvning, kapacitet eller förmåga. Men ämnesdidaktiken bidrog även med kunskaper kring lärande av olika kunskapsområden, vilket i sin tur gav upphov till nya frågor jämfört med synen på lärande som en generell förmåga. Och allt detta påverkade i sin tur synen på lärararbetet. Så småningom sammanlänkades allt detta för mig i ett design-orienterat perspektiv på undervisning och lärande. Jag vill berätta denna historia ur ett högst personligt perspektiv. Hela det didaktiska fältet är mångfacetterat och fyllt av allehanda traditioner. Här vill jag berätta om min egen väg – i termer av tre olika ”vändningar”. Dessa vändningar är förstås påverkade av sin tid, men i viss mån har jag också bidragit till dessa vändningar.

Skolan ska vara likvärdig och alla elever har rätt till en utbildning av hög kvalitet. För att möta alla elever kan skolor ha olika pedagogiska inriktningar vad gäller vad som fokuseras i undervisningen och hur undervisningen bedrivs. I denna artikel presenteras en studie om hur barn i förskoleklass i segregerat område utvecklades i grundläggande matematik jämfört med jämnåriga elever i mindre segregerat område.

Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur lunchmåltiden ser ut på förskolor med olika pedagogiska inriktningar. Detta får vi genom att undersöka om man kan se spår av dessa under måltidssituationen. I studien tar vi även reda på vilka spår av Lpfö 98 som framkom under lunchsituationen. Inriktningarna som ingår i arbetet är Montessori, Reggio Emilia och ”I ur och skur”. Vi använder oss av en kvalitativ metod där vi besöker tre förskolor med olika pedagogiska inriktningar för att observera hur deras måltid går till. Under observationstillfällena använder vi oss av videokameror, mp3-spelare och fältanteckningar. Från det inspelade materialet väljer vi sedan ut ”critical incidents”, kritiska händelser, som vi sedan analyserar. Resultatet visar att man kan se spår av den specifika inriktningen i måltidssituationen. Det förekommer även händelser som går emot det som inriktningen föreskriver. I resultatet ser vi dessutom flera händelser hos de olika inriktningarna som stämmer väl överens med det som står i Lpfö 98.

The purpose of the study is to get a deeper understanding how the lunch functions at preschools with different educational designs. This by examining meal situations to see if we can discover traces of these designs. In the study we also find out which traces of Lpfö 98 (the curriculum for the Swedish preschool) that appear during the lunch situation. The designs that are included in this study are Montessori, Reggio Emilia and “I ur och skur” (any weather). We use a qualitative method, where we visit three preschools with different educational designs and observe their meals and how they are carried out. During the observations we use video camera, mp3 (digital recorder) and field notes. From the recorded material we then find “critical incidents” to analyze further. The results show us that you can find traces of the specific designs during the meal situations. We can also find events that go against what the designs prescribe. In addition, we can also find several incidents within the different designs that agree with Lpfö 98.

Borseman, P & Stintzing, M. (2010).

Dramapedagogik och Dynamisk pedagogik. En komparativ undersökning av två pedagogiska inriktningar. C-uppsats i dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle.

Abstract

Studien belyser två olika pedagogiska inriktningar – Dramapedagogik med fokus i Upplevelsens pedagogik samt Dynamisk pedagogik. Syftet med undersökningen är att belysa och jämföra skillnader och likheter mellan Dynamisk pedagogik och Dramapedagogik. Studien är kartläggande och vill bidra till att tydliggöra de båda fälten och hur de eventuellt hör ihop. Metodvalet består av fokusgruppsintervjuer med lärarutbildare från Västerbergs Folkhögskola och Stockholms Universitet samt litteraturstudier. Valet att komplettera litteraturstudier med intervjuer beror på att delar av litteraturen på området härstammar från 1960- och 1970-talet, varför det är relevant att undersöka om teorierna fortfarande är aktuella. Resultaten från fokusgruppsintervjuerna är sorterade under åtta respektive fem underrubriker rörande likheter och skillnader. Undersökningen är inspirerad av en fenomenologisk-hermeneutisk ansats och belyser lärarutbildarnas uppfattningar av verksamheterna. Under fokusgruppsintervjuerna berörs teman som t.ex. hur man ser på ledarskap, Upplevelsens pedagogik och grupprocesser. Det empiriska materialet bearbetas med en fenomenologisk ansatsmodell inspirerad av Pirjo Birgerstam. Litteraturstudien visar att mycket av det som skrevs för nästan 50 år sedan stämmer väl överens med Dramapedagogiken och den Dynamiska pedagogiken så som den praktiseras idag på Västerbergs Folkhögskola och Stockholms Universitet. De båda inriktningarna uppvisar ett flertal likheter rörande t.ex. synen på människan, kunskap och ledarskap. De tydligaste skillnaderna mellan inriktningarna återfinns inom respektive användningsområden där Dramapedagogiken uppvisar en stor bredd medan den Dynamiska pedagogiken står för en personlig fördjupning för deltagaren.

Det finns olika pedagogiska inriktningar inom pedagogisk verksamhet för förskolebarn, som t.ex. traditionell förskola, Montessori och Reggio Emilia inspirerad förskola. Oavsett förskolans inriktning handlar det om att göra lärandet lustfyllt för barnen, vilket kan göras genom att pedagoger använder sig av t.ex. drama, musik, rörelse och bild i verksamheten. I läroplanen för förskolan (Lpfö98) står det att barn genom uttrycksformerna drama, musik, rörelse, bild, lek och sång ska utveckla sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter samt sin skapande förmåga.

 

Syftet med undersökningen var att studera hur förskolor med olika pedagogiska inriktningar arbetar med de estetiska ämnena, om det finns några likheter och skillnader beroende på inriktning. Syftet med undersökningen har även varit att utröna om pedagoger arbetar med estetik medvetet t.ex. genom att planera in de olika estetiska ämnena i verksamheten.

 

Undersökningen har genomförts med hjälp av intervjuer. En semistrukturerad intervjumetod har använts för att lättare kunna styra intervjun och ställa följdfrågor. Intervjufrågorna har ställts till tre pedagoger på en traditionell förskola, tre pedagoger på två Montessori förskolor och fyra pedagoger på två Reggio Emilia inspirerade förskolor. Under bearbetningen av det insamlade materialet uppstod olika teman i resultatet.

 

Resultatet visar att det finns både likheter och skillnader mellan olika förskolor i hur de arbetar med de estetiska ämnena och hur mycket de används i förskolorna. I de Reggio Emilia inspirerade förskolorna är det t.ex. bild som hamnar i fokus medan inom den traditionella förskolan och Montessori förskolorna arbetar de mer varierat med ämnena. Man kan även se att de är medvetna om estetikens betydelse men det behöver inte alltid innebära att de prioriterar ämnena i verksamheten. I resultatet framkommer även att pedagogerna vill arbeta efter barnens intressen men ändå sätts vissa ämnen i skymundan då pedagogerna anser att deras kunskap om ämnet inte är tillräckligt.

 

Syftet med denna rapport är att ta reda på varför man väljer en Waldorf- eller Montessoriförskola till sina barn och vilka faktorer som påverkar det valet. Underforskningsarbetets gång har vårdnadshavare till förskolebarn som är placerade inom de valda pedagogiska inriktningarna intervjuats. De två olika verksamheterna har även blivit observeradeför att få en bättre inblick vilket har medfört en större förståelse under intervjuerna med vårdnadshavarna. Rapporten ger en inblick i hur 6 vårdnadshavare har resonerat inför sina val av Waldorf- och Montessoriförskolor, hur de känt under barnets tid på förskolan och hur de tänker kring framtiden. Resultatet av vårdnadshavarnas tankar och uppfattningar ställs tydligt upp och sammanfattas för att läsaren ska få en översiktlig bild av helheten. De slutsatser man kan dra av denna rapport är att de vårdnadshavare som hade en personlig koppling till de pedagogiska inriktningarna var generellt sätt mer kunniga än de vårdnadshavare som inte hade någon personlig koppling till de pedagogiska inriktningarna. Rapporten belyser de personliga kopplingarna gällande vårdnadshavarens egen skolgång, bekantas val av förskola och vårdnadshavares eget yrke.

I föreliggande studie intervjuas tre pedagoger på tre fritidshem i avsikt att ta del av deras erfarenheter av demokratifostran på fritidshemmet. Inriktningarna vi har valt att studera är Waldorf, Montessori samt allmän skola. Samtliga tre inriktningar har fritidshem anslutna till skolan. I läroplanen för grundskola, förskola och fritidshem från 2019 står det att fritidshemmen ska bedriva en verksamhet där ett av målen är just demokrati och fostran av demokratiska medborgare (Skolverket, 2019, sid. 5). Vår avsikt med denna studie har därför varit att ta reda på hur dessa tre fritidshem med de respektive pedagogiska inriktningarna arbetar med demokratifostran, samt om och i så fall hur dessa tre fritidshem skiljer sig åt sinsemellan i arbetet med att fostra demokratiska medborgare. Vår studie bygger på kvalitativa forskningsintervjuer. Genom dessa har vi velat få svar på om och hur pedagogerna på respektive fritidshem bedriver formell och/eller informell undervisning i demokrati, samt hur fostran av demokratiska medborgare ser ut på respektive fritidshem. Vi har sedan dragit slutsatser från intervjuerna samt som komplement tagit del av tidigare forskning som behandlar vårt ämne. I vår analys utgår vi ifrån distinktionen mellan informellt och formellt lärande i relation till Deweys teoretiska perspektiv på lärande. Vår metod att intervjua tre pedagoger gav oss en inblick i hur var och en av dem bedriver demokratifostran på respektive fritidshem. Pedagogernas svar är givetvis inte tänkta att kunna ligga till grund för en heltäckande bild av hur förhållandet är avseende demokratifostran generellt på fritidshem med respektive pedagogiska inriktningar, men vår studie kan ändå ge en indikation som visar på förekommande skillnader och likheter ifråga om demokratifostran. Vi kom fram till att förekomsten av demokratiundervisning på fritidshemmen skiljer sig åt i en del avseenden. Några faktorer som spelar in i de fall där undervisningen av demokrati ansågs bristfällig innefattar främst personalbrist, bristande dokumentation och utebliven planering av det demokratiska uppdrag som fritidshemmet och skolan har. Omvänt gäller det att där undervisning av demokrati ansågs vara en del av det prioriterade arbetet på fritidshemmet kan man uppvisa en god dokumentation av arbetsmetoderna och resultaten, och personalen har därutöver tydliga mål uppsatta för demokratiundervisningen.

The purpose of this study is to examine how preschool teachers think about their work with aestetic expression with children. In my study, I have chosen qualitative interviewes to take part of the preschool teachers´stories in three different educanational approaches. The prescools that have chosen are Waldorf, Reggio Emilia and a traditonal preschool. To achive this purpose I have used following questions: Which view have preschool teahers about the inportance of aestetic forms of expression for children? How do preschool teacher describe their work with aesthetic expression and what similarities and differences exist between the different pedagogical approaches? The result shows that there are both similarities an differences between the preschools, mainly how they work with aestetic forms of expression. The study also showed that som subjects as drama is not used when prechool teacher belive that they do not have enough knowledge about the subject.

Syftet med studien är att utveckla kunskap om hur förskollärare på fyra förskolor med olika pedagogiska inriktningar ser på barns lärande och använder sin inomhusmiljö i respektive förskoleverksamhet. Analys av det insamlade materialet har gjorts med inspiration av ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv. För att uppnå syftet och besvara forskningsfrågorna har semistrukturerade intervjuer och ostrukturerade observationer använts som vidare lett fram till studiens resultat. Resultatet visar hur det finns olika synsätt att förhålla sig till barns lärande samt använda sin inomhusmiljö för att på olika sätt stimulera lärandet utifrån vilken pedagogisk inriktning förskollärare utgår från i sitt arbete. Slutsatsen är att beroende på hur förskollärare väljer att se på barns lärande och använda sin inomhusmiljö utifrån den valda pedagogiska inriktningen ges barnen också i stor utsträckning olika möjligheter till att lära.

Utgångspunkten för detta examensarbete har varit sago- och barnlitteraturanvändning i undervisningen i skolår 3. Syftet var att undersöka hur litteraturarbetet bedrevs på några skolor med olika pedagogiska inriktningar. Ett syfte var också att undersöka lärarnas och elevernas uppfattningar om detta arbete och hur dessa uppfattningar skiljer sig åt mellan de skolor där sagor och barnlitteratur används mycket jämfört de där sagorna inte har en framträdande plats. Undersökningen genomfördes i form av kvalitativa lärarintervjuer och kvantitativa elevenkäter. Intervjuer genomfördes med lärare på tre olika skolor och 40 elever deltog i enkätundersökningen. Resultatet av undersökningen visade att arbetssätt och användningsfrekvens varierade mycket liksom uppfattningarna om arbetet, vidare så kom det fram att varierad och flitig litteraturanvändning i skolan inte automatiskt betyder att eleverna får ökad läslust och en mer positiv inställning till arbeta med sagor och barnlitteratur. Däremot tycktes val av arbetssätt och elevernas möjligheter att påverka innehållet betyda mer i detta sammanhang.