Academic literature on the topic 'Plyometrisk träning'

Syfte & Frågeställning Syftet med denna studie var att undersöka hur sprint- och hoppförmåga kan påverkas av ett sex veckors plyometriskt träningsprogram på unga fotbollsspelare i U17-Allsvenskan Norra. Studiens frågeställning var: Ger ett kortsiktigt träningsprogram i form av plyometrisk träning någon effekt på ungdomsspelares sprint (0-5 m, 0-15 m, 0-30 m), CMJ och trehopptest? Metod 16 fotbollsspelare från U17-Allsvenskan Norra deltog i studien. Plyometrigruppen (PG) följde ett träningsupplägg baserat på en vetenskaplig studie av Váczi et al. (2013) där varje träningspass utfördes innan den schemalagda fotbollsträningen. Kontrollgruppen (KG) fortsatte träna fotboll i vanlig ordning enligt lagets ordinarie träningsupplägg. Träningsprogrammet bestod av unilaterala och bilaterala plyometriska rörelser. Två testtillfällen förekom dessutom i studien där spelarna testades i sprint, CMJ och trehopptest före och efter träningsprocessen. Resultat PG förbättrade sin hopphöjd med 9,1 % medan KG visade på ingen signifikant skillnad efter träningsperioden. Hopplängden  förbättrades hos PG med 4,2 % medan KG visade ingen signifikant skillnad vid eftertesterna. Ingen signifikant skillnad i utveckling mellan grupperna förelåg i sprintförmåga. Slutsats Studien visar att plometrisk träning ger effekt på hoppförmåga hos unga fotbollsspelare under tävlingssäsong efter ett kortsiktigt träningsprogram. Ytterligare forskning behöver dock göras under en längre träningsperiod där den plyometriska träningen kombineras  med snabbhetsträning för att utveckla båda egenskaperna på bästa möjliga vis.

Tidigare studier har visat att spänst och explosivitet är relevant för olika idrottsprestationer. Vidare finns det flertal studier inom plyometrisk träning som har påvisat förbättring av spänst i sprintgrenar. Dock har få studier gjort om plyometrisk träning för simmare. Detta finner vi uppseendeväckande då de studier som gjorts visat ha en positiv effekt och då framförallt i start och vändningar inom sporten simning.   Syftet med studien var att se om simmare ökar sin explosivitet i starten genom att utföra ett åtta veckors plyometriskt träningsprogram i samband med ordinarie träning. I studien använde vi oss av en testgrupp bestående av sju manliga och tre kvinnliga elitjuniorer från simklubben Laxen, Halmstad.   Testerna som gjordes var en repetition av max(1RM) på knäböj, long jump, squat jump och tiden mellan startfasen och glidfasen. Vi analyserade även data med hjälp av dataprogrammet Dartfish. Träningsprogrammet utfördes två gånger i veckan under åtta veckor då fokus låg på att öka spänst och explosivitet. Övningarna bestod av one leg bounding, track jump, counter movement jump med kast och vertikal hopp med medicinboll.   Förbättringarna var signifikanta i tre av fyra tester som utfördes. Medelvärde före studien på 1RM var 86.7 kilo (±16,8) och efter studien hade medelvärdet ökat till 95 kilo (±10,8). Resultatet visade en signifikant skillnad (p = 0,05). Medelvärde före studien på squat jump var 36,4 centimeter (±5,5) och efter studien hade medelvärdet ökat till 41,8 centimeter (±6,3). Resultatet visade en signifikant skillnad (p = 0,001). Medelvärde före studien på long jump var 2,42 meter (±22,5) och efter studien hade medelvärdet ökat till 2,64 meter (±23,3). Resultatet visade en signifikant skillnad (p = 0,001). Simstarten visade ingen signifikant skillnad däremot minskade testgruppen starttiden generellt med 9.2 procent. Medelvärde före studien var 5,05 sekunder (±0,74) och efter studien hade medelvärdet ökat till 4,77 sekunder (±0,42).  Det test som visade störst förändring var i squat jump som ökade med 20 procent.   Slutsatsen var att simmarna fick en ökad kraftutveckling i nedre extremiteter. Detta visades genom att det blev en signifikant skillnad i testerna 1RM, squat jump och long jump. Simmarna har även fått en ökad prestation i starten på 9,2 procent. Även om inte det blev en signifikant skillnad i starten är varje procentökning i elitsimning avgörande.
Previous studies on power have shown the relevance for athletic performance. Furthermore, there are several studies in plyometric training that demonstrate improvement in elasticity in sprint performance. However, few studies have been made on plyometric training for swimmers. We find it startling that no further studies have been made according to the positive effects that have been shown in swim performance.    The aim of this study was to investigate if the swimmer can increase in power output by performing plyometric training for eight weeks in link with regular exercise. In this study we used a test group of seven male and three female elite junior swimmers from Laxen, Halmstad.   The tests conducted were 1RM squat, long jump, squat jump and the time between start and slide phase. We analyzed data with Dartfish. The training program was carried out twice a week for eight weeks to increase power output. The exercises were one leg bounding, truck jump, countermovement jump with medicine ball and vertical jump with weight.   The improvements were significant in three of four tests. Mean pre-test of 1RM was 86.7 kg (± 16.8) and post-study had average increased to 95 kg (± 10.8). The results showed a significant difference (p = 0.05). Mean pre-test on the squat jump was 36.4 inches (± 5.5) and post-test had average increased to 41.8 cm (± 6.3). The results showed a significant difference (p = 0.001). Mean pre-test on the long jump was 2.42 meters (± 22.5) and post-test had average increased to 2.64 m (± 23.3). The results showed a significant difference (p = 0.001). The swim start showed no significant difference but the time was reduced by 9.2 percent. The greatest difference was in squat jump, which had an increase of 20 percent.   The conclusion was that the swimmers gained a greater force after the training period. The tests in 1RM, squat jump and long jump had a significant difference. The swimmers had an increase in performance at the start of 9,2 percent. Although it was not a significant difference in the start, each percent increase in elite swimming is important.

Introduktion: Plyometrisk träning är en högintensiv träningsform för att förbättra atletisk prestation som exempelvis explosiv styrka och effektutveckling. Plyometrisk träning i vatten är däremot mindre undersökt men tidigare forskning tyder på att det verkar ha liknande effekter som landbaserad plyometrisk träning. Syfte: Litteraturundersökningens syfte är att undersöka om det finns en effekt av plyometrisk träning i vatten på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet. Ytterligare ett syfte är att jämföra effekterna mellan plyometrisk träning i vatten med landbaserad plyometrisk träning på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet. Metod: En systematisk sökning genomfördes i de vetenskapliga databaserna Pubmed och Web of Science. Utöver detta genomsöktes samtliga referenser på de artiklar som uppfyllde inklusionskriterierna. Resultat: Litteraturundersökningen visade att plyometrisk träning i vatten verkar ha en effekt på hopphöjd. Muskelstyrka och muskelömhet visade inget tydligt utfall. Plyometrisk träning i vatten verkar ha samma effekt på hopphöjd och muskelstyrka som landbaserad plyometrisk träning. Vattenbaserad plyometrisk träning verkar ge mindre muskelömhet jämfört med landbaserad plyometrisk träning. Konklusion: Det behövs mer forskning i området för att fastställa vilka faktorer som gör att vattenbaserad plyometrisk träning är lika effektiv som landbaserad träning för att förbättra hopphöjd. Det behövs mer forskning på plyometrisk träning i vatten associerad till muskelstyrka och muskelömhet för att få en tydligare bild av effekterna
Introduction: Effects of plyometric training to improve athletic performance such as explosive strength and power development are well-documented. However, less is known about the effects of aquatic plyometric training. Previous research suggests that it appears to have similar effects as land-based plyometric training. Purpose: The purpose of the literature review was to investigate if there is an effect of aquatic plyometric training on jump height, muscle strength and muscle soreness. Another aim was to compare the effects of plyometric training in water with land-based plyometric training on jump height, muscle strength and muscle soreness. Method: A systematic literature search was conducted in the scientific databases Pubmed and Web of Science. In addition, all references were manually searched on the articles that met the inclusion criteria. Results: The literature review shows that aquatic plyometric training seems to have an effect on jump height. Muscle strength and muscle soreness showed no clear outcome. Aquatic plyometric training seems to have the same effect on jump height and muscle strength as land-based plyometric training. Aquatic plyometric training seems to give less muscle soreness compared to land-based plyometric training. Conclusion: More research is necessary to determine which factors make aquatic plyometric training as effective as land-based plyometric training to improve jump height. More research is needed on aquatic plyometric training associated with muscle strength and muscle soreness to get a better understanding of the effects.

Bakgrund: Hopphöjden är en viktig faktor inom volleyboll och kan vara direkt avgörande i spelsituationer. Drop jump (DJ) är en vanligt förekommande plyometrisk övning som används för att förbättra hopphöjden. Ett fåtal studier har påvisat den omedelbara effekten utav att implementera DJ i ett träningsupplägg. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ett set med fem repetitioner av DJ kan förbättra hopphöjden efter tre minuters aktiv vila. Avsikten med studiens upplägg var att det med enkelhet ska kunna implementeras i en matchsituation. Metod: Nio kvinnliga volleybollspelare på elitnivå deltog i studien i åldern 25±7 år, med vikt 73±6 kg och längd 172±8 cm. Deltagarnas hopphöjd testades med tre countermovement jump (CMJ) och 72 timmar senare utfördes fem DJ innan liknande CMJ utfördes. Hopphöjden uppmättes med Ivar jump system.   Resultat: Resultatet påvisade ingen signifikant förbättring i hopphöjd (p = 0,6) efter utförandet av fem DJ. Dock noterades en positiv trend då åtta av nio deltagare förbättrade sin hopphöjd med ±1,6 cm. Slutsats: Utförandet av fem DJ före en hopprestation kan ge positiv effekt. Ytterligare forskning krävs dock för att kunna fastställa slutsatsen och hur länge effekten håller i sig.

Abstract Aim: This study aims to evaluate the physiological effect of periodized specific strength training on young Swedish division 2 basketball players.   Method: 13 male basketball players of 14-21 years of age were assessed before and after a six week specific training intervention of squats, plyometrics and repeated shuttle sprints. The test battery was made up of jump and sprint tests. The jump tests included the Squat jump (SJ), Counter movement jump (CMJa), Drop jump (DJ) 20, 40, 60 cm, five jump for distance test (5JT), weighted jump squats (JS) with 50, 100, 200 % of body weight. Run test battery consisted of the T-test, repeat shuttle sprint ability test (RSSA) and the Yo-Yo intermittent recovery test level 1 (YY IR1). Seven of the subjects made up the intervention group (IG) and six made up the control group (CG). Both groups participated in their regular sports practice, additionally the IG performed two weekly sessions incorporating specific training.   Results: The IG improved significantly in SJ, CMJa, DJ 20, T-test, RSSA and the YY IR1 (p < 0,05). The CG results decreased in all test parameters except in JS and T-test although the increases in the test results were not found to be significant.   Conclusions: The conclusion to the study was that an intervention of specific training yields positive results in young basketball players. The results garnered from the intervention verify that this type of training may influence in season progress as well as being a time effective training tool for strength and conditioning specialists.
Sammanfattning Syfte: Syftet med studien är att utvärdera de fysiologiska effekterna av en specifik periodiserad styrketräning på unga svenska basketspelare i division 2. Metod: 13 manliga basketspelare mellan 14-21 år gamla testades före och efter en sex veckor lång träningsintervention bestående av knäböj, plyometriska övningar och upprepade sprinter. Testbatteriet bestod av hopp och sprinttester. Hopptesterna bestod av squat jumps (SJ), counter movement jump (CMJa), drop jump (DJ) 20, 40, 60 cm, fem horisontella hopp (5JT), belastad jump squat (JS) med 50, 100, 200 % av kroppens vikt. Testbatteri för sprinterna bestod av T-testet, repeated shuttle sprint ability (RSSA) och Yo-Yo intermittent recovery test nivå 1 (YY IR1). Interventionsgruppen (IG) bestod av sju spelare och kontrollgruppen (CG) utgjordes av sex spelare. Deltagarna i båda grupperna deltog i sina vanliga basketträningar. IG genomförde utöver den vanliga basketträningen två träningar i veckan av specifik träning. Resultat: IG gjorde signifikanta förbättringar (p <0,05) i SJ, CMJa, DJ 20, T-Test, RSSA och YY IR1 mellan för och eftertest. CG resultat minskade i alla testparametrar förutom JS och T-test där förbättringar ej funnits vara signifikanta. Slutsatser: Slutsatsen av studien var att en intervention bestående av specifik träning ger positiva resultat på unga basketspelare. Resultaten från träningsinterventionen verifierar att denna typ av träning kan påverka träningsresultaten positivt under säsongen samt vara ett tidseffektivt träningsredskap för styrke och konditionsspecialister.

Ishockey är en explosiv idrott och plyometriska övningar främjar explosiviteten, en ishockeyspelare behöver explosiv styrka för att prestera på isen. Syftet med den genomförda studien var att genom ett sammanlagt nio veckor långt plyometriskt träningsprogram, under off-season perioden, undersöka effekten på accelerationsförmåga, snabbhet i riktningsförändringar och kraftutveckling i nedre extremiteterna hos manliga juniorishockeyspelare. Totalt deltog åtta manliga juniorishockeyspelare. I undersökningen användes mätinstrumenten Harres test, Muscle Lab model 4000 (Ergotest Technology, Norge), 10 meter Sprint test och Power and Force explosiv knäböjning i Smith-maskin. Resultatet visade på signifikanta samband mellan för- och eftertestet för riktningsförändringar. Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan för- och eftertestet på accelerationsförmågan och för kraftutveckling (power). I diskussionen sammankopplas resultaten med studiens föreskrivna teoretiska ramverk.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka effektiviteten av två olika träningsinterventioner, plyometrisk träning och styrketräning, på unga elitfotbollsspelares sprinttid, hopphöjd, drop jump index (DJI), riktningsförändringsförmåga (COD) samt effektutveckling i knäböjshopp (SJ). Studiens frågeställning var: Ger interventionsperioderna några effekter på ungdomsfotbollsspelares sprintförmåga (0-5 m, 0-10 m och 0-15 m), COD, hopphöjd och index i DJI samt effektutveckling i SJ? Metod 24 stycken unga manliga fotbollsspelare deltog i en träningsintervention under 4 veckor. Deltagarna lottades in och tränade i tre olika grupper: Plyometrigrupp (PG), Styrkegrupp (SG) och Kontrollgrupp (KG). Träningarna bedrevs två gånger i veckan innan ordinarie fotbollsträning. PG och SG följde ett träningsupplägg som var vetenskapligt förankrat. För- och eftertester genomfördes för att undersöka träningsprogrammens effekt. Testerna som utfördes var sprint, drop jump (DJ), knäböjshopp (SJ) och riktningsförändringsförmåga (COD). Resultat PG och SG fick signifikanta förbättringar i DJI (p = 0,033 respektive p = 0,003). PG fick även signifikant (p = 0,006) ökning i effektutveckling medan SG endast visade på tendens (p = 0,073). PG visade även på en tendens till förbättring i 0-5 m (p = 0,097) och 0-15 m (p = 0,059). KG påvisade en tendens till förbättrat resultat i DJI (p = 0,072). Slutsats Studien visar att både ett fyra veckors plyometriskt träningsprogram och ett styrketräningsprogram kan utveckla fysiska egenskaper hos unga fotbollsspelare. Det plyometriska träningsprogrammet visade sig vara mest effektivt. Ytterligare forskning krävs där fler träningsmetoder undersöks under en längre träningsintervention för att skapa en större medvetenhet kring träningsmetoders påverkan på unga fotbollsspelare.

Fotboll är en mycket komplex idrott, där spelarna måste ha goda fysiska kvaliteter. En egenskap som blivit allt viktigare de senaste åren är snabbhet. Unga spelare har goda förutsättningar för att träna upp sin snabbhet. Tidigare studier har visat att såväl snabbhet som spänst kan förbättras på sex veckor hos unga fotbollsspelare, genom ett träningsprogram kombinerat av plyometrisk träning och sprint. Syftet med den här studien var att undersöka effekten av sex veckors kombinerad sprint- och plyometrisk träning på olika fysiska förmågor, hos unga, fotbollsspelande män. Ett fotbollslag ingick i studien, där hälften utgjorde interventionsgrupp (n=9; ålder: 16,4±0,6 år; längd: 178,9±6,6 cm; vikt: 71,3±13,6 kg; fettprocent: 21,9±6,7) och hälften kontrollgrupp (n=10; ålder: 16,2±0,9 år; längd: 177,3±9, 1 cm; vikt: 68,5±9,0 kg; fettprocent: 21,4±3,5). Interventionsgruppen utförde träningsprogrammet två gånger per vecka i sex veckor, i samband med den vanliga fotbollsträningen, medan kontrollgruppen endast utförde vanlig fotbollsträning. Efter träningsperioden hade interventionsgruppen signifikant förbättrat sina sprinttider på sträckorna 10-20 meter (-1,63 %) och 20-30 meter (-1,56 %), medan inga signifikanta skillnader kunde noteras i kontrollgruppen. Studien visar att det går att förbättra snabbheten på så kort tid som sex veckor. Studien visar samtidigt att lag på en lägre nivå kanske inte är redo för den här typen av träning. En tränare måste därför se över sin situation innan snabbhetsträning inkorporeras i det vanliga programmet.