Academic literature on the topic 'Poetiskt språk'

Essayet har vært en måte å tolke mitt skapende arbeid på. Jeg tar utgangspunkt i egen kunstnerisk praksis, dvs. kunstnerisk utviklingsarbeid, og en fotografiserie med tittelen The Poetics of Thanatology. Teksten reflekterer over, og undersøker temaer som potensielt berøres gjennom fotografienes visuelle språk og den skapende prosessen. Jeg utforsker hvilke forbindelser som finnes mellom en hendelse i barndommen min, døden og fotografiet. Den antroposentriske tilnærmingen til virkeligheten sitter dypt i vår kultur og har skapt hierarkiske relasjoner - Vi og De andre. Gjennom stilleben-fotografi av døde planter og insekter undersøker jeg menneskets opplevelse av empati i forhold til ikke-menneskelige organismer. Jeg ser på mitt praktiske arbeid i fotostudio som et rom for kritisk refleksjon og som uerstattelige, meningsfulle og langsomme, sansende erfaringer. Disse erfaringene har utfordret min og mine kunststudenters antroposentriske tilnærming til verden.

I föreliggande uppsats undersöks bruket av allitteration med s- i isländska rímur före 1550 utifrån ett material som består av 42263 versrader från 31 verk diktade under perioden 1350–1550. Syftet är att bidra till kartläggningen av ríma-språket samt att diskutera hur resultaten förhåller sig till tidigare forskning som visar att reglerna för hur man allittererar med s- förändras under 1300-talets mitt när sn och sl bryter sig ut ur den större allitterationsklassen s-allitteration på grund av konsonantinskottet [t] och används som egna allitterationsklasser eller i allitteration med st (snyltljudsallitteration) genom att den inskjutna konsonanten ingår i allitterationen. Resultaten skiljer sig något från tidigare forskningsresultat genom att uppvisa variation i allitterationsbruket där s-allitteration fortsätter att användas av vissa diktare, särskilt under perioden 1450–1550, vid sidan av de nya sätten att allitterera med sl och sn. Det är troligt att denna variation kan förklaras utifrån både språkinterna orsaker som funktionalitet, och språkexterna orsaker som traditionskänsla och inlärningsform. Samtidigt förekommer de yngre allitterationsformerna, som följer principen om att sonoritetslågpunkten är den lingvistiskt relevanta positionen vid isländsk allitteration, i fler verk än den äldre s-allitterationen. Att man bland dessa finner fler exempel på sl och sn som egna allitterations-klasser än i snyltljudsallitteration antas bero på en motvilja mot att bryta mot poetisk tradition.  Några av undersökningens exempel på den senare allitterationsformen är äldre än tidigare kända exempel på denna typ av allitteration och dessa bidrar till att stärka dateringen av konsonantinskottet till 1300-talet. Sammantaget visar resultaten att både språkinterna och språkexterna faktorer har varit aktiva i utvecklingen av allitterationen med s- under den undersökta perioden, och att det poetiska språket stått under inflytande av såväl det vanliga språket som det metriska systemet.

This essay deals with the conflict between poetics and poetry in the works of Fenno-Swedish poet Gunnar Björling (1887-1960). The first two parts discuss the conflict in itself, while the third and last part of the essay discusses the movement or change through the authorship as a whole, which can be seen as leading from poetics to the poetry advocated by the first.  Björling advocates a poetry (and a general approach to life) not seeking to understand or explain reality, but meeting it in the most direct sense possible. The conflict consists of the fact that a poetics to its nature is in some sense theoretical and structured, the result of a process of thinking – which makes it inconsistent with the thesis of the very same poetics. The critique of reason which forms the basis of Björling’s poetics is in itself an example of the very same reason in practise. An important aspect of this idea of immediacy is the critique of language, which – drawn to its utmost – results in silence. Due to this, I split the conflict into two levels: the first one is the extreme, which understands the striving beyond language literally – and is highly parenthetic in the authorship; the second treats the idea of non-language and silence as in a more figurative or metaphorical sense, rather meaning an emancipation from reflective thought. This later level is the one of greater significance, being to some degree actual throughout the authorship.  Björling reaches the furthest in this strive in his late poetry, where the words to a higher degree speak with their physical presence than with their semantic meanings. In his early works the same philosophical and poetological ideas are highly present, but are not near being fulfilled until one or two decades later, reaching its peak in the very last books. The movement through the authorship is hence of a teleological nature, leading from the poetics expressed in a more reflective text prioritising the semantic aspects of language, to the text that is actually advocated by the poetics: a more immediate and concrete relation to being. By investigating the treatment of the word ”word” in Björling’s texts throughout the authorship, I show how this is intimately connected with the general style of writing. Björling reaches a greater acceptance of words as physical and part of reality, resulting in a sort of dissolution of the opposition between poetics and poetry – or, in a wider sense, between comprehensibility and incomprehensibility.

I denna studie undersöks gymnasielärares attityder om lyrikämnet i den svenska skolan. För att inhämta kunskap om lyrikens möjliga funktion i skolundervisningen genomförs kvalitativa ostrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare. Lärarnas svar analyseras med perspektiv om poetiskt tänkande och undervisningsdimensioner för att undersöka vilken funktion lyriken har. Studiens resultat visar att lärare uppfattar att elever finner lyrik tråkigt och svårt. Med särskilda strategier och uppgifter går det att motivera eleverna till kreativt skrivande som även kan förändra deras fördomar om lyrik. Nästan alla av lärarnas lyrikundervisning uppfyller de tre målen inom undervisningsdimensionerna: kvalifikationer, socialisationen och subjektiveringen. Uppgifterna lärarna utformar visar på att eleverna kan utveckla ett poetiskt tänkande. Lyriken öppnar upp till en ny språklig värld för eleverna som kan anpassa sitt skrivande, då kreativt skrivande leder till behärskning att växla mellan olika texttyper.