Academic literature on the topic 'Polisens organisation och utrustning - Vapen mm'

Med denna rapport vill vi försöka klarlägga vad allmänheten egentligen anser om polisens uniform, utrustning och attityd. Vi har valt att avgränsa vårt arbete genom att undersöka skillnaderna mellan den gamla uniformen m/92 och den nya uniformen m/04. Vi har bortsett ifrån genusperspektivet då vi endast har använt oss utav en manlig polismodell i vår undersökning. Underlag till denna rapport har varit intervju med Christer Olsson på RPS, debatter om polisuniformen på Internet och polisens hemsida, samt att vi genomfört en undersökning där 90 personer fördelade på 45 män och 45 kvinnor, har fått titta på fotografierna av en polis som är antingen glad/positiv eller bestämd/allvarlig. Utifrån en given situation har de därefter fått välja fram den polis som de anser sig vilja bli bemött av med hänseende till uniform, utrustning och attityd. Resultatet i denna rapport visar på att de tillfrågade personerna i undersökningen tycker att den nya uniformen är både synlig och har ett förtroendeingivande utseende. Vi har i undersökningen även kunnat se att de tillfrågade personerna inte alltid tittar på eller ens bryr sig om vilken utrustning polisen bär, vilket vissa poliser och samhällsdebattörer gärna vill påstå.

Då den senaste tidens våld och hot mot polisen ökat i vårt samhälle har vi valt att titta lite närmare på vad som kan göras för att motverka detta. Polisen i Sverige avlossar idag sina tjänstevapen cirka 30-40 gånger per år. Flera av dessa skjutningar skulle kanske ha undvikits genom tillämpning av ett icke dödligt våld t ex pepparspray. I februari 2004 beslutade Rikspolisstyrelsen (RPS) att svensk polis skulle utrustas med pepparspray. Pepparsprayen har sedan dess varit ute på remiss i vissa myndigheter i Sverige och resultatet utreds nu av RPS. Syftet med vårat arbete är att försöka få en bild av hur den enskilde polismannens och gärningsmannens säkerhet kan öka genom användandet av pepparspray. Vi har även tittat på om det finns några skadliga effekter med pepparspray, samt skillnaden mellan tårgas och pepparspray. I arbetet med att belysa våra frågeställningar har vi använt oss av så väl muntliga som skriftliga källor. Genom att resonera utifrån Egerstedts teori om våldstrappan har vi skapat oss en bild av hur pepparspray kan fungera som ytterligare ett redskap i en konfliktsituation. Våra viktigaste slutsatser är att pepparspray som ett alternativ till användandet av skjutvapen eller batong skulle kunna lösa konflikter på ett sätt så att allvarligare skador undviks på både gärningsman och polisman. Man skall dock ha klart för sig att pepparsprayen inte är något universal verktyg som löser allt utan endast är ett hjälpmedel som inte skall användas på ett godtyckligt sätt. Pepparsprayens skador som kan uppstå på ögats bindehinna är väldigt lindriga och läker på 24 timmar enligt en finsk studie som gjorts. En annan viktig slutsats är hur pepparsprayen verkar jämfört med tårgas, pepparsprayen har visat sig ha en positiv effekt på påverkade människor då de varit immuna mot tårgas. En stor fördel med pepparspray är just att saneringen efter användandet, det räcker således med att skölja med kallt vatten till skillnad mot tårgas som är väldigt kontaminerade och kräver en noggrann och grundlig sanering.

Syftet med denna rapport är att belysa innehållet i nuvarande akutsjukvårdsväska i förhållande till de situationer som polisen ställs inför samt presentera ett förslag på en akutsjukvårdsväska som möter kraven på användbarhet för polispersonal i alla tillämpliga funktioner. De datainsamlingsverktyg som är tänkbara för att undersöka den problemformulering som vi kommit fram är observation på plats, intervjuer och litteraturstudie. För att ta reda på om polisens sjukvårdsväska är adekvat för uppgiften den ska lösa. Då det gäller den deduktiva biten (sekundärdata) har vi använt oss av litteraturstudier i form av böcker och kompendier. Vi har också dragit nytta av vår utbildning som vi fått på Polis- programmet i Umeå. På den induktiva sidan (primärdata) har vi använt oss av vår utförda fältstudie på Polismyndigheten Västmanland samt de intervjuer vi genomfört. Det vi har kommit fram till är att dagens akutsjukvårdsväska kan göras bättre, dels vad det avser innehållet och hur väskan är utformad. Vi har i slutet av vår rapport gett ett förslag på hur innehåll samt väska kan förbättras.

Denna rapport syftar till att se i vilka situationer polisen brukar sitt tjänstevapen. Det har visat sig att majoriteten av skjuttilfällena utgörs av nödvärnssituationer. Vi har tagit del av en rapport som har följt upp samtliga skjutningar under tidsperioden 1985-1998, och det har visat sig att svensk polis verkar med sitt tjänstevapen ca 30-35 gånger per år. Polisen bytte ammunitionstyp i november 2003 vilket har medfört en hel del skriverier och debatter i media. Vi har försökt att se om det finns några positiva egenskaper hos den nya ammunitionen som kan bidra till att öka säkerheten hos alla inblandade i en skjutsituation.

Arbetet syftar till att visa den lagstiftning som i huvudsak reglerar polisens vålds och vapenanvändning. Arbetet visar också principer en polisman måste ta ställning till i situationer som innebär eller kan innebära våldsanvändning av något slag. I arbetet berättar vi om de vapen en polis bär med sig under normal tjänsteutövning och en del av de förstärkningsvapen som den svenska patrullerande polisen har tillgång till (och hur dessa ska användas). Sist behandlar arbetet Knutsson och Strypes forskning kring polisens vapenanvändning Det är många lagar, förordningar och föreskrifter, såväl som principer och etiska/moraliska aspekter att ta hänsyn till innan en polis verkar mot någon med våld. Svårast av allt blir våldsanvändningen i förhållandet till skjutkungörelsen som på ett svårtolkat sätt ger en polisman rätt att i vissa lägen verka med sitt skjutvapen. I Norge finns inte samma problem, där bär polisen inte skjutvapen vid normal tjänsteutövning. Ett koncept som fungerar väl i Norge. En ekätundersökning i Sverige visar att en liknande reform antagligen skulle bli svårgenomförd här. Att avväpna svensk polis skulle säkert vara möjlig, men med det motstånd och den långa traditionen av beväpning skulle övergångsperioden antagligen bli mycket problematisk. Man kan bara spekulera i följderna men troligt är att många poliser skulle tveka att gå in i vissa situationer utan den säkerhet och den sista utvägen som skjutvapnet ger dem.

Denna rapport handlar om problematiken kring användandet av handfängsel. Syftet med denna rapport är att undersöka vad poliser i yttre tjänst tycker om nuvarande lagtext och hur de tillämpar den samt om eventuell kränkning vid användande av handfängsel. Vi har använt oss av all lagtext som reglerar polisens användande av handfängsel samt intervjuat nio poliser i yttre tjänst. Utifrån detta så har vi kommit fram till olika slutsatser som vi senare problematiserar i diskussionen. Sammanfattningsvis kan vi säga att polismännen tillämpar och tolkar lagarna på olika sätt. De flesta poliser som vi intervjuat önskade en lagändring som gör att man kan fängsla i ett tidigare skede än vad som är tillåtet idag.

Svensk polis blir starkt kritiserade och uppmärksammade i media för incidenter där vapen är inblandade. Vi har läst flertalet artiklar där polisens bristfälliga vapenhantering och resultat vid kompetensprov kritiserats. Vänsterpartiet och Moderaterna har lämnat motioner till Riksdagen, med förslag om åtgärder för att försöka förbättra situationen. Dessa fick dock avslag. I samband med att tjänstevapnet Walther togs i bruk, infördes ett kompetensprov som sedan dess har utvecklats för att passa det nuvarande vapnet Sig Sauer. För att polisen ska få bära vapen, krävs ett godkänt resultat vid detta kompetensprov som avläggs var 18:de månad. Trots att ett godkänt resultat kan avspegla polismannens kompetens tror vi att det krävs mer än så för att polisen ska känna sig trygg i sin vapenhantering. Vi visar hur viktigt det är med individens mentala inställning, övning, repetition och rätt utrustning. Genom att intervjua tre nyblivna polisassistenter har vi fått möjlighet att analysera hur dessa känner angående sin vapenhantering. Intervjun är indelad i tre delar; juridiska aspekter, eventuella hinder i utövandet och slutligen kompetensprovet. Syftet med denna kvalitativa rapport är att belysa olika aspekter som kan leda till att poliserna blir trygga i sin vapenhantering.

Denna rapport belyser avsnittet om polisens vapenhantering i Lars-Göran Carlsson utredning ”Utredning om polisens uniformering och särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning”. I rapporten föreslås att svensk polis ska bära vapnet med en patron i patronläget. Detta skulle enligt utredningen få den enskilde polismannen att känna sig tryggare i vissa situationer, och därmed kanske antalet vådaskjutningar skulle minska. I vår studie beskrivs hur vapenhanteringen ska utföras med dagens bestämmelser under polisutbildningen samt i polisens yttre verksamhet. Dessa har vi jämfört med utredningens argument som ligger bakom det nya förslaget. Vi har även genomfört en enkätundersökning bland poliser i yttre tjänst i Västerbottens och Norrbottens län. Resultatet av vår undersökning visar, att dagens poliser känner sig trygga med de regler som redan finns. Slutsatsen av det blir enligt oss, att man av utredningen ska kräva en djupare analys av påståendena om att polisen vill ha en patron i patronläget och i vilka situationer/sammanhang som vådaskott uppstår.

Frågan om polisens uniform har debatterats flitigt i Sverige under 2007. Vi har under-sökt vilka åsikter allmänheten har om polisens nuvarande uniform och utrustning genom en fotoenkät. Syftet är att utröna om det finns någon uniformskombination som allmänheten föredrar och ifall åsikterna varierar beroende på i vilken situation personen möter polisen. Enkäten besvarades av 30 män och 30 kvinnor. Personerna har fått se tio bilder av en polis med olika uppsättningar utrustning, i tre olika scenarion. Resultatet visar att polisens nuvarande uniform och utrustning är den mest önskade. Skillnaden i svar mellan könen är liten. Allmänheten föredrar i stort mörkblå pikétröja framför en ljusblå, en polis med höfthölster framför en med benhölster och en polis utan reflexväst framför en med reflexväst. När polisen bär jacka föredrar allmänheten en jacka med synliga reflexer framför en med täckta reflexer. I många fall har det varit svårt för personerna att se skillnad på de olika utrustningsalternativen. Ungefär hälften ser ingen skillnad, eller anser att det inte spelar någon roll vilken sorts hölster polisen använder. Resultaten varierar en del beroende på vilket scenario personen möter polisen.

Syftet med denna rapport är att undersöka hur stor skadeverkan och stoppeffekt den nya ammunitionen, SPEER Gold Dot, har i jämförelse med den gamla, Norma SÄK. Vi vill även belysa hur viktigt valet av ammunition är för tredje person och polisen sett ur ett säkerhetsperspektiv. Eftersom detta ämne är så pass nytt har det mesta av materialet, som vi tagit del av, kommit från utlåtande, rapporter media etc. Vi har utifrån materialet valt att begränsa oss till endast tre frågeställningar, vilken effekt/skadeverkan har den nya ammunitionen mot den gamla ammunitionen, vad talar för och emot den nya ammunitionen, varför har man bytt till den nya ammunitionen och inte behållit den gamla? att argumentera mot en del av medias rubriker och den viktigaste av dem alla är om den nya ammunitionen strider mot Haagkonventionens eller inte. Med allt detta bakgrundsmaterial så har vi kommit fram till att huvudskälet till varför RPS ville byta ammunition var för att öka säkerheten för tredje person, men även för polisens ska ha en effektiv beväpning och kunna räkna med att man får en stoppeffekt när man skjuter en angripare. Testresultat visar att SPEER Gold Dot har en större uppbromsning vid träff än Norma SÄK, vilket alltså ger betydligt bättre stoppeffekt på en angripande gärningsman än den gamla ammunitionen.