Dissertations / Theses on the topic 'Polisens organisation och utrustning - Vapen mm'

Med denna rapport vill vi försöka klarlägga vad allmänheten egentligen anser om polisens uniform, utrustning och attityd. Vi har valt att avgränsa vårt arbete genom att undersöka skillnaderna mellan den gamla uniformen m/92 och den nya uniformen m/04. Vi har bortsett ifrån genusperspektivet då vi endast har använt oss utav en manlig polismodell i vår undersökning. Underlag till denna rapport har varit intervju med Christer Olsson på RPS, debatter om polisuniformen på Internet och polisens hemsida, samt att vi genomfört en undersökning där 90 personer fördelade på 45 män och 45 kvinnor, har fått titta på fotografierna av en polis som är antingen glad/positiv eller bestämd/allvarlig. Utifrån en given situation har de därefter fått välja fram den polis som de anser sig vilja bli bemött av med hänseende till uniform, utrustning och attityd. Resultatet i denna rapport visar på att de tillfrågade personerna i undersökningen tycker att den nya uniformen är både synlig och har ett förtroendeingivande utseende. Vi har i undersökningen även kunnat se att de tillfrågade personerna inte alltid tittar på eller ens bryr sig om vilken utrustning polisen bär, vilket vissa poliser och samhällsdebattörer gärna vill påstå.

Då den senaste tidens våld och hot mot polisen ökat i vårt samhälle har vi valt att titta lite närmare på vad som kan göras för att motverka detta. Polisen i Sverige avlossar idag sina tjänstevapen cirka 30-40 gånger per år. Flera av dessa skjutningar skulle kanske ha undvikits genom tillämpning av ett icke dödligt våld t ex pepparspray. I februari 2004 beslutade Rikspolisstyrelsen (RPS) att svensk polis skulle utrustas med pepparspray. Pepparsprayen har sedan dess varit ute på remiss i vissa myndigheter i Sverige och resultatet utreds nu av RPS. Syftet med vårat arbete är att försöka få en bild av hur den enskilde polismannens och gärningsmannens säkerhet kan öka genom användandet av pepparspray. Vi har även tittat på om det finns några skadliga effekter med pepparspray, samt skillnaden mellan tårgas och pepparspray. I arbetet med att belysa våra frågeställningar har vi använt oss av så väl muntliga som skriftliga källor. Genom att resonera utifrån Egerstedts teori om våldstrappan har vi skapat oss en bild av hur pepparspray kan fungera som ytterligare ett redskap i en konfliktsituation. Våra viktigaste slutsatser är att pepparspray som ett alternativ till användandet av skjutvapen eller batong skulle kunna lösa konflikter på ett sätt så att allvarligare skador undviks på både gärningsman och polisman. Man skall dock ha klart för sig att pepparsprayen inte är något universal verktyg som löser allt utan endast är ett hjälpmedel som inte skall användas på ett godtyckligt sätt. Pepparsprayens skador som kan uppstå på ögats bindehinna är väldigt lindriga och läker på 24 timmar enligt en finsk studie som gjorts. En annan viktig slutsats är hur pepparsprayen verkar jämfört med tårgas, pepparsprayen har visat sig ha en positiv effekt på påverkade människor då de varit immuna mot tårgas. En stor fördel med pepparspray är just att saneringen efter användandet, det räcker således med att skölja med kallt vatten till skillnad mot tårgas som är väldigt kontaminerade och kräver en noggrann och grundlig sanering.

Syftet med denna rapport är att belysa innehållet i nuvarande akutsjukvårdsväska i förhållande till de situationer som polisen ställs inför samt presentera ett förslag på en akutsjukvårdsväska som möter kraven på användbarhet för polispersonal i alla tillämpliga funktioner. De datainsamlingsverktyg som är tänkbara för att undersöka den problemformulering som vi kommit fram är observation på plats, intervjuer och litteraturstudie. För att ta reda på om polisens sjukvårdsväska är adekvat för uppgiften den ska lösa. Då det gäller den deduktiva biten (sekundärdata) har vi använt oss av litteraturstudier i form av böcker och kompendier. Vi har också dragit nytta av vår utbildning som vi fått på Polis- programmet i Umeå. På den induktiva sidan (primärdata) har vi använt oss av vår utförda fältstudie på Polismyndigheten Västmanland samt de intervjuer vi genomfört. Det vi har kommit fram till är att dagens akutsjukvårdsväska kan göras bättre, dels vad det avser innehållet och hur väskan är utformad. Vi har i slutet av vår rapport gett ett förslag på hur innehåll samt väska kan förbättras.

Denna rapport syftar till att se i vilka situationer polisen brukar sitt tjänstevapen. Det har visat sig att majoriteten av skjuttilfällena utgörs av nödvärnssituationer. Vi har tagit del av en rapport som har följt upp samtliga skjutningar under tidsperioden 1985-1998, och det har visat sig att svensk polis verkar med sitt tjänstevapen ca 30-35 gånger per år. Polisen bytte ammunitionstyp i november 2003 vilket har medfört en hel del skriverier och debatter i media. Vi har försökt att se om det finns några positiva egenskaper hos den nya ammunitionen som kan bidra till att öka säkerheten hos alla inblandade i en skjutsituation.

Arbetet syftar till att visa den lagstiftning som i huvudsak reglerar polisens vålds och vapenanvändning. Arbetet visar också principer en polisman måste ta ställning till i situationer som innebär eller kan innebära våldsanvändning av något slag. I arbetet berättar vi om de vapen en polis bär med sig under normal tjänsteutövning och en del av de förstärkningsvapen som den svenska patrullerande polisen har tillgång till (och hur dessa ska användas). Sist behandlar arbetet Knutsson och Strypes forskning kring polisens vapenanvändning Det är många lagar, förordningar och föreskrifter, såväl som principer och etiska/moraliska aspekter att ta hänsyn till innan en polis verkar mot någon med våld. Svårast av allt blir våldsanvändningen i förhållandet till skjutkungörelsen som på ett svårtolkat sätt ger en polisman rätt att i vissa lägen verka med sitt skjutvapen. I Norge finns inte samma problem, där bär polisen inte skjutvapen vid normal tjänsteutövning. Ett koncept som fungerar väl i Norge. En ekätundersökning i Sverige visar att en liknande reform antagligen skulle bli svårgenomförd här. Att avväpna svensk polis skulle säkert vara möjlig, men med det motstånd och den långa traditionen av beväpning skulle övergångsperioden antagligen bli mycket problematisk. Man kan bara spekulera i följderna men troligt är att många poliser skulle tveka att gå in i vissa situationer utan den säkerhet och den sista utvägen som skjutvapnet ger dem.

Denna rapport handlar om problematiken kring användandet av handfängsel. Syftet med denna rapport är att undersöka vad poliser i yttre tjänst tycker om nuvarande lagtext och hur de tillämpar den samt om eventuell kränkning vid användande av handfängsel. Vi har använt oss av all lagtext som reglerar polisens användande av handfängsel samt intervjuat nio poliser i yttre tjänst. Utifrån detta så har vi kommit fram till olika slutsatser som vi senare problematiserar i diskussionen. Sammanfattningsvis kan vi säga att polismännen tillämpar och tolkar lagarna på olika sätt. De flesta poliser som vi intervjuat önskade en lagändring som gör att man kan fängsla i ett tidigare skede än vad som är tillåtet idag.

Svensk polis blir starkt kritiserade och uppmärksammade i media för incidenter där vapen är inblandade. Vi har läst flertalet artiklar där polisens bristfälliga vapenhantering och resultat vid kompetensprov kritiserats. Vänsterpartiet och Moderaterna har lämnat motioner till Riksdagen, med förslag om åtgärder för att försöka förbättra situationen. Dessa fick dock avslag. I samband med att tjänstevapnet Walther togs i bruk, infördes ett kompetensprov som sedan dess har utvecklats för att passa det nuvarande vapnet Sig Sauer. För att polisen ska få bära vapen, krävs ett godkänt resultat vid detta kompetensprov som avläggs var 18:de månad. Trots att ett godkänt resultat kan avspegla polismannens kompetens tror vi att det krävs mer än så för att polisen ska känna sig trygg i sin vapenhantering. Vi visar hur viktigt det är med individens mentala inställning, övning, repetition och rätt utrustning. Genom att intervjua tre nyblivna polisassistenter har vi fått möjlighet att analysera hur dessa känner angående sin vapenhantering. Intervjun är indelad i tre delar; juridiska aspekter, eventuella hinder i utövandet och slutligen kompetensprovet. Syftet med denna kvalitativa rapport är att belysa olika aspekter som kan leda till att poliserna blir trygga i sin vapenhantering.

Denna rapport belyser avsnittet om polisens vapenhantering i Lars-Göran Carlsson utredning ”Utredning om polisens uniformering och särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning”. I rapporten föreslås att svensk polis ska bära vapnet med en patron i patronläget. Detta skulle enligt utredningen få den enskilde polismannen att känna sig tryggare i vissa situationer, och därmed kanske antalet vådaskjutningar skulle minska. I vår studie beskrivs hur vapenhanteringen ska utföras med dagens bestämmelser under polisutbildningen samt i polisens yttre verksamhet. Dessa har vi jämfört med utredningens argument som ligger bakom det nya förslaget. Vi har även genomfört en enkätundersökning bland poliser i yttre tjänst i Västerbottens och Norrbottens län. Resultatet av vår undersökning visar, att dagens poliser känner sig trygga med de regler som redan finns. Slutsatsen av det blir enligt oss, att man av utredningen ska kräva en djupare analys av påståendena om att polisen vill ha en patron i patronläget och i vilka situationer/sammanhang som vådaskott uppstår.

Frågan om polisens uniform har debatterats flitigt i Sverige under 2007. Vi har under-sökt vilka åsikter allmänheten har om polisens nuvarande uniform och utrustning genom en fotoenkät. Syftet är att utröna om det finns någon uniformskombination som allmänheten föredrar och ifall åsikterna varierar beroende på i vilken situation personen möter polisen. Enkäten besvarades av 30 män och 30 kvinnor. Personerna har fått se tio bilder av en polis med olika uppsättningar utrustning, i tre olika scenarion. Resultatet visar att polisens nuvarande uniform och utrustning är den mest önskade. Skillnaden i svar mellan könen är liten. Allmänheten föredrar i stort mörkblå pikétröja framför en ljusblå, en polis med höfthölster framför en med benhölster och en polis utan reflexväst framför en med reflexväst. När polisen bär jacka föredrar allmänheten en jacka med synliga reflexer framför en med täckta reflexer. I många fall har det varit svårt för personerna att se skillnad på de olika utrustningsalternativen. Ungefär hälften ser ingen skillnad, eller anser att det inte spelar någon roll vilken sorts hölster polisen använder. Resultaten varierar en del beroende på vilket scenario personen möter polisen.

Syftet med denna rapport är att undersöka hur stor skadeverkan och stoppeffekt den nya ammunitionen, SPEER Gold Dot, har i jämförelse med den gamla, Norma SÄK. Vi vill även belysa hur viktigt valet av ammunition är för tredje person och polisen sett ur ett säkerhetsperspektiv. Eftersom detta ämne är så pass nytt har det mesta av materialet, som vi tagit del av, kommit från utlåtande, rapporter media etc. Vi har utifrån materialet valt att begränsa oss till endast tre frågeställningar, vilken effekt/skadeverkan har den nya ammunitionen mot den gamla ammunitionen, vad talar för och emot den nya ammunitionen, varför har man bytt till den nya ammunitionen och inte behållit den gamla? att argumentera mot en del av medias rubriker och den viktigaste av dem alla är om den nya ammunitionen strider mot Haagkonventionens eller inte. Med allt detta bakgrundsmaterial så har vi kommit fram till att huvudskälet till varför RPS ville byta ammunition var för att öka säkerheten för tredje person, men även för polisens ska ha en effektiv beväpning och kunna räkna med att man får en stoppeffekt när man skjuter en angripare. Testresultat visar att SPEER Gold Dot har en större uppbromsning vid träff än Norma SÄK, vilket alltså ger betydligt bättre stoppeffekt på en angripande gärningsman än den gamla ammunitionen.

Arbetet behandlar tre icke dödliga vapnen - taser, beanbag och OC-spray (pepparspray) - som kan komma att användas som särskilda hjälpmedel vid polisens våldsanvändning. Vi har haft en del motgångar med vår informationsinhämntning. De personer inom polisen är insatta i dessa tre hjälpmedel har, p g a olika skäl inte kunnat hjälpa oss. Däremot har vi fått hjälp från bl a medicinskt kunniga personer (rättsläkare), så vi på så sätt har fått uppgifter om hur de särskilda hjälpmedlen påverkar kroppen fysiskt. Personer inom polisen har kunnat komplettera den information vi hittat på Internet. Denna information har då behandlat hjälpmedlens funktion, användningsområden och var någonstans de bör ligga på polisens våldstrappa. När det gäller OC-spray har polisen nästan enbart positiv inställning till användningen av denna. Meningen är att polisen som attackeras sprutar en stråle pepparspray mot angriparens ansikte (hud och slemhinnor) och att denne genom att få en stråle i ansiktet tvingas avbryta sin attack och kan därefter omhändertas av polisen. Meningen med taser är ungefär samma sak. Taser består av att man skjuter iväg två små pilar som är kopplade till tunna kablar som vid träff på eventuell gärningsman avger elektriska impulser. Med Beanbag skjuter man iväg en 40mm påse. Påsens innehåll varierar mellan olika fabrikat. Enligt en polis vi pratat med finner han att detta medel inte uppfyller målet. Det grundar han på att det kan se ganska brutalt ut att skjuta iväg en påse med ett gevär. I vårt arbete tittar vi även på lagstöd kring polisens våldsanvändning, samt polisens våldstrappa. I diskussionsdelen berör vi hur några poliser förhåller sig till de olika hjälpmedlen samt vår åsikt kring det berörda ämnet. De slutsatser som vi dragit om dessa icke dödliga vapen är att vi ser stora fördelar med att nyttja pepparspray och taser. Skadorna på polisen och de misstänkta kan minskas om man nyttjar dessa hjälpmedel istället för batong, pistol eller handgripligt våld.

Syftet med denna studie är att belysa för- och nackdelar med polisens användning av GPS-positionering av polisfordon. Det polisiära GPS-systemet beskrivs, effektivitetsvinster, organisatoriska vinster och säkerhetsmässiga fördelar belyses. Vidare diskuteras i vad mån integriteten påverkas vid användningen av systemet. Polisens GPS-enhet är integrerad i polisens radiosystem Aurora C-52 och ger en automatisk positionering av polisfordon med presentation på kommunikationscentralens karta. Försöksprojekt med automatisk GPS-positionering av polisfordon har bedrivits och bedrivs bland annat i Norrbotten, Jönköping och Stockholm. Tanken med det nya systemet är att man skall kunna följa polisbilarnas exakta position kontinuerligt. Behov av ytterligare teknisk utrustning i GPS-användandets kölvatten diskuteras - till exempel en fordonsnavigator.

Detta arbete är inriktat på hur man inom polisen skulle kunna förebygga och lösa vissa akutsjukvårdssituationer på ett bättre sätt med hjälp av syrgas och defibrillator. Det har redan beaktats av både räddningstjänst och polis i olika län. Räddningstjänsten i Umeå har många års erfarenhet av syrgasbehandling, och detta arbete har lett till att bl.a. samarbetet mellan räddningstjänsten och ambulanssjukvården har blivit mycket bättre. Dessutom finns möjligheten att räddningstjänsten i glesbygden förebygger skador under den tiden det tar för ambulansen att komma fram. I Karlstad och Arvika har polisen sedan 1999 haft ett försök med defibrillator i polisfordon. Detta har lett till en ökad möjlighet att förebygga dödsfall hos personer som drabbats av ett plötsligt hjärtstopp. Under dessa år har polisen i Karlstad och Arvika fått en ökad erfarenhet och kunskap om dessa händelser. De som jobbar vid polisen är väldigt positiva till defibrillering då de kan handla i situationer där akutsjukvård behövs. Både hos räddningstjänsten och polisen har försöken med syrgas respektive defibrillator varit lyckade i både resultat, erfarenhet och kunskap. Givetvis är all utbildning och utrustning en kostnad, som tyvärr talar emot denna utveckling och förnyande inom polisen.

I denna rapport vill jag försöka belysa de fördelar och eventuella nackdelar med den OC-spray som svensk polis använder sig av. Tanken med den här rapporten är att man ska få reda på hur man gick till väga när man provade fram sprayen och på vilket sätt den är tänkt att hjälpa den enskilde polisen. En enkätundersökning har gjorts hos ordningspolisen i Linköping där en fingervisning ges om vad poliserna idag tycker om OC-sprayen. Jag har även genomfört kortare intervjuer med en OC-instruktör samt den ansvarige för rapporten Fältförsök OC (som även ligger till grund för större delen av mitt arbete).

Polisens befogenheter att använda våld är unika och i Sverige är polisen rutinmässigt beväpnad för att om det krävs kunna använda den yttersta graden av våld, att döda en annan människa. Den norska polisen har samma befogenheter när det gäller våldsanvändning men man har i Norge valt att inte ha en fast beväpnad poliskår. Syftet med detta arbete är att belysa olikheterna mellan Sveriges och Norges vapenanvändning inom polisen. Vi har även undersökt vilket lands modell som är att föredra ur ett trygghetsperspektiv för den enskilda polisen och allmänheten. För att besvara våra frågeställningar har vi läst publicerad litteratur i ämnet. Statistik visar att svensk polis relativt folkmängden skjuter nästan fem gånger oftare än sina norska kollegor. Antalet skadade och dödade poliser och civila i situationer där polis avlossat skott är också fler i Sverige. Vi har även genomfört intervjuer i Sverige och Norge. Intervjuerna i Norge visar att synen på beväpnad polis i landet förändrats drastiskt på senare tid. Numera verkar såväl polis som allmänhet vara positiv till fast beväpnad polis. I Sverige verkar man eniga om att polisen ska vara fortsatt beväpnad. Vi anser att samhällsbilden i Sverige och Norge kräver en rutinmässigt beväpnad polis för såväl den enskilde polisens som allmänhetens trygghet. Enligt oss är tjänstevapnet i sig ingen trygghetsfaktor. Med adekvat lagstiftning och taktisk utbildning blir dock tjänstevapnet en trygghet för den enskilde polisen och allmänheten.

Polisuniformen M/04 – Aggressiv och militärisk? - Ur ett etniskt perspektiv. Det förs debatter både i media och ute på landets myndigheter om polisens uniform. Bakgrunden är en utredning som RPS tillsatte efter synpunkter från polisens etiska råd om att allmänheten uppfattar uniformen som aggressiv och militärisk. Syftet med denna rapport är att jämföra svenskar och invandrares syn på den svenska polisens nuvarande uniform M/04 samt placeringen av tjänstevapnet. Rapporten bygger på 30 st. intervjuer som genomfördes i centrala Umeå där 50 % var svenskar och resterande 50 % invandrare. Undersökningen genomfördes med hjälp av en bärbar dator för att tydligt visa bilderna. Vi visade två bilder på en polis iförd uniform M/04. Ansiktet är dolt och placeringen av tjänstevapnet skiljer de två bilderna åt. En bild visar höfthölster och den andra visar benhölstret. Svenskarna föredrog höfthölster och invandrarna benhölster. Många uppmärksammade inte tjänstevapnets placering. De som medverkade i vår undersökning reagerade på att ansiktet på polismannen var dolt vilket innebär att det är människan och inte uniformen som folk tittar på.

De sista 90 åren har omkring 35 poliser dödats i tjänsten i Sverige, varav 2 stycken de sista åren. De flesta av dessa har skjutits ihjäl, 2006 beslagtog polisen 1243 vapen. Från år2000-2006 var 7344 poliser borta från jobbet en dag eller mer p.g.a. våld eller hot om våld. Detta har i sin tur gett ett intresse för hur poliser från utryckningsenheten och elever från polisutbildningen ser på ett av det materiella skydd som ska skydda dem från en del av detta nämligen polisens skyddsväst. Poliser och poliselever från Umeå har besvarat en enkät. Svaren har varit olika vilket har gett intressanta resultat som t ex har ca 96 % av 83 svarande tyckt att de har fått en otillräcklig utbildning om polisens skyddsväst. Elisabeth Åström, studierektor vid polisutbildningen, Umeå säger att det finns ingenting i studieplanen runt detta ämne. Vi skriver detta arbete tycker att den enskilde polisen bättre kan bestämma vilka situationer han/hon ska utsätta sig för med rätt kunskap om skyddsvästen. Därför föreslår vi att det läggs in en eller två timmar teoretisk utbildning i detta ämne.

Med denna rapport vill vi försöka ge en insyn i varför svensk polisuniform idag ser ut som den gör. Vilka positiva och negativa aspekter finns i och med dagens polisuniform? Syftet med rapporten är att försöka klargöra den problematik samt de möjligheter som den uniformerade polismannen/kvinnan idag kan stöta på. Vi har avgränsat arbetet till att endast handla om svenska polisers uniform, den uniform som ordningspolisen i yttre tjänst idag arbetar i. Etniska frågor eller genusperspektivet lämnas åt någon annan att diskutera. Information till rapporten har införskaffats via diskussionsforum på Internet där det debatterats och diskuterats flitigt på bl.a. polisens egen hemsida. Litteratur av olika slag, Intervju med Christer Olsson på RPS, övervakningsenheten, samt en äldre tidskrift med en artikel om polishistoriska museet i Stockholm och polisuniformens utseende genom tiderna har legat till grund för arbetet. Resultatet i rapporten visar att det inom kultureliten och media samt även inom polisen finnas vitt skilda åsikter om hur en ordningspolis idag skall se ut i sina arbetskläder. Frågan är om svensk polisuniform idag är mer militärisk och skrämmande än funktionell och arbetspraktisk?

Som polisman i yttre tjänst tillbringar man mycket tid i tjänstefordonet. Man patrullerar, transporterar misstänkta. Det händer också att fordonet används för att preja en annan bil av vägen, inte så vanligt men det händer. Vidare har polisman en hel del utrustning på sig som skall bäras vare sig man vill eller inte. Vi har studerat dels om den personliga utrustningen kommer i konflikt med säkerhetsbältet i bilen, finns det risk för större skador på grund av den personliga utrustningen vid en eventuell krock. Är nuvarande placering av bältet format så att man låter bli att ta på sig bältet för att det hindrar under en insats? Krockkudden i bilen ska verka för att skydda personerna i bilen, men vad händer om någon med avsikt backar på polisfordonet med avsikt att lösa ut krockkudden och därigenom undkomma. Vid en insats då polisman bestämmer sig för att preja en bil av vägen, löser krockkudden ut, exploderar den i ansiktet? Hur fungerar det egentligen? Vi har genomfört ett antal intervjuer med polismän i yttre tjänst för att få deras åsikter, vi har intervjuat representanter från Volvo och Saab, trafiksäkerhetsexperter från Vägverket samt ansvariga inom området från Rikspolisstyrelsen. Vi har även tagit del av några rapporter som tar upp problematiken runt säkerheten kring polisman och tjänstefordon. Sammantaget kan sägas att en del av utrustningen, till exempel skyddsvästen, skyddar och fördelar den kraft som uppstår av en krock och minskar risken för att bältet skär in mot kroppen. Om krockkudden kan bara sägas att när den löser ut, ja då behövs den också.

Denna studie är genomförd som ett fördjupningsarbete på polisutbildningen vid Umeå Universitet. Denna studies huvudsakliga syfte är att belysa skillnaderna i hur polisemblemet uppfattas mellan polisstudenterna och övriga studenter vid Umeå Universitet. Detta kommer att ske genom att jämföra enkätsvaren mellan de båda studentgrupperna. För att finna svar och kunna förklara skillnaderna har psykologisklitteratur studerats och lämpliga teorier valts ut. Resultatet visar att det finns vissa skillnader mellan hur de båda studentgrupperna upplever polisemblemet. Polisstudenterna är i grunden positiva till användandet av polisemblemet, både på skol- och fritid. De andra studenterna är inte lika positiva och betonar skillnader i symboliken och dess betydelse. För att förklara varför det förhåller sig på detta sätt används de valda teorierna.

Något som alltid uppmärksammas i media och hos allmänhet är då polisen brukat sitt skjutvapen i tjänsten. Vi uppmärksammade att svensk polis rätt att använda skjutvapen skiljer sig från sina finska kollegors vilket gjorde oss intresserade av att titta närmare på detta. Det vi reagerade på var att det som reglerar polisens rätt att använda skjutvapen i Sverige är väldigt gammalt i jämförelse med den finska motsvarigheten som ständigt har uppdaterats. Det vi valt att undersöka är vad som reglerar polisens rätt att skjuta samt hur skjutvapenanvändningen och den efterföljande dokumentationen ser ut i dessa båda länder. Vi har gjort en sammanställning av vissa likheter och skillnader som finns mellan svensk och finsk polis vad gäller skjutvapenanvändning. Utifrån det material vi använt oss av har vi försökt att åskådliggöra vad som är gemensamt samt vilka skillnader det finns mellan dessa båda länders sätt att bruka skjutvapen. Vad man i Sverige skulle kunna göra är att snegla på hur man i Finland valt att ständigt kontrollera och uppdatera det som reglerar den finska polisens rätt att använda skjutvapen.

Vi vill genom vårt arbete belysa vad elpistolen har för fördelar och nackdelar och vad effekterna skulle kunna bli om den skulle börja användas av svensk polis. Under 2005 planerades ett fältförsök med elpistolen men innan det hann ske stoppades försöket av polisens etiska råd. Elpistolen var fram till dess ett första val bland olika icke dödliga hjälpmedel, ett självklart redskap för att täcka upp glappet mellan batong/pepparspray och tjänstevapnet Sig-Sauer. Elpistolen som polisen tagit fram för fältförsöket var av modell X-26, ett pistolliknande redskap som skjuter två hullingar som fäster i hur och kläder. Vid träff levererar den 50 000 volt in i kroppen, elektriciteten gör så att kroppens muskler krampar ihop. Den polisman som har drivit på det planerade fältförsöket intervjuades per telefon. Dessutom har mailkontakt förekommit. Kontakt med FOI gällande den medicinska biten har tagits. Det som går att fastställa är att det etiska rådet på egen hand blåste av fältförsöket som planerades. De presenterade en rapport som visar att svensk polis inte är i behov av någon elpistol. Etiska rådet menade på flera punkter att försöket var ett förhastat beslut. Etiska rådet var de enda som beslutade att de planerade fältförsöken av elpistolen skulle avbrytas. Elpistolen är ett bra vapen med god effekt som kan rädda liv och undvika skador men har vissa nackdelar som t.ex. det höga priset. Om elpistolen skulle införas i Sverige så tror vi inte det skulle bli någon stor skillnad på hur allmänheten uppfattar polisen.

En man skulle en kväll gripas av polis för våld mot tjänsteman. Han kunde utan större problem beläggas med handfängsel, men när mannen skulle sättas i polisbilen blev han helt plötsligt vansinnig och började sparka mot polisbilen och mot en polis. Situationen blev ohållbar och mannen sprayades med pepparspray i ansiktet på ungefär 20 cm avstånd i cirka 5 sekunder. Resultatet var omedelbart, mannen bajsade ner sig och kunde lugnt transporteras till polisstationen. Det här var en situation tagen ur verkligheten och det är om detta som vårt arbete skall handla om. Vad oc-sprayens införande innebär för polisens arbete, hur självskyddet påverkas, hur taktiken vid ett ingripande påverkas samt hur våldsanvändningen vid ingripanden kan minskas i och med oc-spray, detta hänger mycket ihop med var sprayen placeras på våldstrappan. I samband med det har vi tittat på ett arbete från Skellefteå polisen där man tar upp bland annat taktik vid ett ingripande och hur placeringen då påverkar taktiken. Detta kan man även dra vidare till polisens arbetsmiljö, man måste ju utveckla ett regelverk som gör att poliserna ute känner sig säkra på vad som gäller och som samtidigt sörjer för en god arbetsmiljö både för polisen och för personerna som de ingriper mot. Även för den delen är det Skellefteå polisens arbete som ligger till grund för vårt resonemang. Vi tar även upp hur examinationen ser ut för att få bära pepparspray och för det har vi läst polishögskolans utbildningsmaterial för oc-spray. Vidare skall vi även titta på om oc-sprayen kommer att nå den civila marknaden så att kanske även ordningsvakter i framtiden kommer att vara utrustade med oc-spray.

Syftet med detta arbete är att titta närmare på ifall att om allmänheten vet om att de ev. kan bli filmade av polisbilar och det påverka preventivt i syfte att stävja brottsliga handlingar. Hur människors integritet påverkas samt inställningen till att bli filmade kommer vi också att försöka svara på i detta arbete. Vad är allmänhetens syn på kameraövervakning?

I och med att samhällsklimatet hårdnar och våldsanvändningen i samhället ökar, ökar även våld och hot mot poliser i tjänst. Detta leder till att poliser tvingas att använda nödvärnsvåld allt oftare. Polisen har en unik rätt att använda våld för att lösa sina uppgifter. All våldsanvändning av polisen måste ske i enlighet med behovs och proportionalitetsprincipen och i en kommentar till polislagen används uttrycket ”utomordentlig restriktivitet” när det gäller bruk av skjutvapen. Våldstrappan är en tankemodell för polisens våldsanvändning där användandet av skjutvapnet är det yttersta våldet en polis kan utöva. Mellan åren1985 och 1999 hade polisen i Sverige 430 incidenter där polisen avlossat skott med tjänstevapnet i samband med ingripande. Utav dessa dog 12 och 102 blev skadade. Jag vill i detta arbete försöka ta reda på behovet av ett alternativ/komplement till polisens tjänstevapen. Ett vapen som är humant och minimerar risken för skador hos polisen och den misstänkt. Jag har begränsat mig genom att inrikta mig mot elpistolen Taser M26, som används framgångsrikt i USA.

Polisen använder i stor utsträckning fordon som en del av sitt arbete. Fordonet är inte bara ett transportmedel, det är ett arbetsverktyg och inte minst en arbetsplats. Under övningar med utryckningsfordon upplevde vi det svårt att sitta bekvämt och ergonomiskt riktigt i de bilstolar som fordonen är utrustade med. Bilbältet stod även för ett problemområde i sig. Vi stötte på en potentiell säkerhetsrisk under våra empiriska försök vid Polisutbildningen i Umeå. Eftersom vi i hög grad kommer att vistas i fordon under vår yrkesutövning kändes det angeläget att belysa arbetsmiljön i just polisiärt utryckningsfordon. Detta med inriktning mot bilstol samt bälte och vilka konsekvenser det medför när fordonet inte är anpassat för ändamålet. Vi hoppas kunna identifiera problem och komma med förslag till förbättringar.

Syftet med denna rapport är att försöka ge en djupare inblick i ett av polisens mindre kända verksamhetsområden. Vi har valt att arbeta med just polisflyget både för att vi själva vill få ökade kunskaper om dess verksamhet och också för att undersöka hur denna polisära resurs används i det ordinarie polisarbetet. Rapporten försöker analysera hur flygets verksamhet i dagsläget ser ut, vi granskar också hur polisflygets samarbete med Länsstyrelsen i Norrbotten och dess naturbevakare fungerar. De fakta och uppgifter rapporten bygger på har inhämtats genom litteratur, intervjuer och en inspektionsrapport om polisflyget. Vi har i arbetet försökt att ge en inblick av polisflygets hela verksamhet men inriktat oss på baseringen i Boden. Det vi har kommit fram till är att polisflygets resurser över lag fungerar på ett tillfredsställande sätt men att vissa förändringar kan och borde göras.

Denna rapport är skriven med syfte att få en större inblick i vad polisens nya radiosystem RAKEL innebär för dess användare och då främst med betoning på polisverksamheten. Intresset fanns tidigt hos oss som blivande poliser då ämnet är högintressant då polisen befinner sig i inledningsfasen till det nya radiosystemet. Vi fick snabbt tag i mycket material när vi sökte på hemsidor och kontaktade nyckelpersoner på polismyndigheter samt övriga myndigheter som är inblandade i införandet. Denna information bestod dock till största delen om hur RAKEL är tänkt att fungera och om vad som är tanken med systemet. Vi ville gå ett steg längre och jämföra detta med hur systemet funkat hittills av dem som använt det. Här uppstod dock problem då det inte fanns någon information samlad angående de test man utfört och vilka problem som uppstått under provdriften av systemet. Vi fann dock några problem som vi kunde finna information om. Dessa problem som var ljudproblemen inne på LKC (länskommunikationscentralen) samt problem med basstationer under stormen Per jobbade vidare med. Utifrån detta har vi inte kunnat ta ställning till om systemet uppfyller de förväntningar och krav man haft. En återkommande kommentar hos dem vi varit i kontakt med och utifrån det skriftliga material vi haft tillgång till är dock att systemet kommer att underlätta polisens vardag.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur vanligt förekommande sekundär kontaminering är vid användandet av OC – spray. Arbetet beskriver i vilka situationer sekundär kontaminering förekommer i det polisiära arbetet samt vad som kan göras för att minska förekomsten av det. Det inledande kapitlet beskriver OC – spray som är det senaste tillkomna hjälpmedlet för svensk polis, dess för – och nackdelar samt effekterna av den. För att syftet ska uppnås har en enkätundersökning genomförts samt har OC – rapporter studerats. Vidare behandlar arbetet även de riktlinjer som finns för användandet av OC – spray kopplat till de tre förhållningssätt som den svenska polisens nationella bastaktik utgörs av. Resultatet från enkätundersökningen och resultatet från OC – rapporterna visar att sekundär kontaminering är mycket vanligt förekommande och det framgår bl.a. att ett allt för kort sprayavstånd kan vara orsaken till detta. I det avslutande kapitlet diskuteras vilka möjligheter som finns för att minska risken för sekundär kontaminering samt vilka faktorer som spelar in för att uppnå ett önskvärt användande av OC - spray. Konkreta förslag ges beträffande sprayavstånd och stresshantering samtidigt som vikten av en väl fungerande kommunikation kollegor emellan belyses.

Vår målsättning med denna rapport är att utreda fördelar och nackdelar med att ha tjänstevapnet laddat respektive oladdat när det är ordnat för bärande i tjänst. Bakgrunden är att vissa enheter inom polisen har önskat göra undantag från de föreskrifter som reglerar hur vapnet skall vara ordnat i hölstret. Dessa frågor väckte vårt intresse för ämnet och vi vill lyfta frågan till diskussion. Våra frågeställningar är vilka fördelar och nackdelar finns, varför vill dessa enheter göra avsteg från föreskrifterna samt se om det går att applicera eventuella fördelar i det grundläggande taktiska förhållningssättet. Vi har samlat in rapporter och utlåtanden från sakkunniga i ämnet och sammanställt slutsatser från dessa. Vårt viktigaste resultat är att majoriteten av alla skjutningar sker på korta avstånd med mycket snabba beslut under kraftig tidspress. Den största fördelen med laddat vapen är att man tjänar tid i dessa situationer. En ytterligare slutsats vi har dragit är att de nackdelar som förs fram i diskussionen om laddat eller oladdat vapen till stor del bygger på känslor och spekulationer i stället för fakta. Att vapnet nu bärs oladdat verkar bero mer på tradition istället för väl underbyggda undersökningar.

Syftet med denna rapport är att undersöka hur möjligheterna att få bära benhölster ser ut på samtliga polismyndigheter i Sverige. Underlaget i denna rapport är intervjuer med utrustningsansvariga på samtliga polismyndigheter i Sverige samt ett 20-tal intervjuer med poliser i yttre tjänst. Intervjuerna med poliserna i yttre tjänst har genomförts för att se vilka för- och nackdelar de ser med bärandet av benhölster. Resultatet i denna rapport visar att en majoritet av polismyndigheterna ställer sig negativa till bärandet av benhölster men att det finns en möjlighet att få ut det i alla fall och det är bl a då polismannen har ett läkarintyg som styrker behovet. Resultatet pekar på att det finns lika många fördelar som det finns nackdelar med benhölster.

Syftet med rapporten är att belysa varför ett nytt radiokommunikationssystem är nödvändigt, vilken skillnad det kommer att utgöra i polisarbetet samt om det nya systemet upplevs uppfylla kraven som föranledde förändringen. För att uppfylla syftet med rapporten har jag tagit del av materialet som publicerats på krisberdskapsmyndighetens hemsida angående anledning till införandet av det nya radiokommunkiationssytemet RAKEL samt vilka fördelar införandet i teorin skall komma att innebära för samtliga användare. Sedan har jag genom intervjuer med sakkunniga och personer inom polisen granskat denna fakta ur ett polisiärt användarperspektiv. Bakgrunden till beslutet att införa ett nytt radiokommunikationssystem var att det idag används ca 200 olika radiokommunikationssystem inom landets myndigheter som jobbar inom skydds och säkerhetssektorn vilket försvårar samverkan mellan dessa myndigheter. Förutom fördelen med samverkan genom ett och samma radiokommunikationssystem konstaterades att en förnyelse var nödvändig då de befintliga radiokommunikationssystemen ansågs tekniskt föråldrade och opålitliga ur säkerhetssynpunkt. I mina intervjuer har jag kunnat konstatera att RAKEL systemet uppfyller de krav som föranledde förändringen, detta genom de nya funktioner som systemet erbjuder användaren.