Academic literature on the topic 'Politisk medialisering'

Politics in today's society unfolding more and more in the media, but the media content is limited. Therefore, the media must constantly make choices, choices which are specific to each object. The purpose of this study is to examine how Olof Palme is portrayed as a politician and private individual in the documentary film Palme - älskad och hatad, and also how Carl Bildt is portrayed as a politician and private individual in the documentary film Bildt - excellensen. To study the documentary films I use a qualitative textual analysis with a focus on a narrative analysis. In the narrative analysis, I have been inspired by the categoricalcontent- based approach to study the documentary films. In my analysis, with the help of theories of mediatization of politics, documentaries and stories, I interpret and analyze the films to make them more understandable. The conclusions of the study is that Palme in his role as a politician is portrayed as a humane person who cares about the individual. Palme as a private person is portrayed with a focus on a healthy appearance and with little time for his children. Bildt in his role as a politican is portrayed with an interest in the Swedish defense and being disrespectful in his way to get around. As a private person, Bildt is portrayed with an interest in war in general and being a bully who always must get right. In his role as father, Bildt is portrayed to be a bad father, and who put all his jobs and assignments in front of his children. Finally, the portrayal of Palme is on a level that arouses strong feelings for Palme as person, while the portrayal of Bildt become more callous and very factual with a large focus on politics instead of Bildt's personal image.

Abstract Purpose: The purpose of this thesis was to examine to which extant the politically governed organization, Swedish association of local authorities and local regions (SALAR), has been mediatized. Furthermore the purpose was to examine how SALAR being a Meta-organization affected the mediatization process. To accomplish this the thesis studied how SALAR organized themselves internally in order to form opinion through the media in one of their prioritized issues. A further purpose was to equalize SALAR’s mediatization process with the mediatization process for the whole political system.  Method: This is a qualitative study which the gathered material has been collected through two types of methods, semi structured interviews and field observations. Material: A total of eight interviews were made distributed over three departments inside SALAR. Furthermore four observations were made to supplement the interviews. Findings: The general findings of this study shows that SALAR has been mediatized through organizing in way which signals adaptation to media logic. However, contrary too much of what the literature tells about political mediatization, SALAR adapts to media logic to be able to use the media as an arena for the messages and stories they want to tell. Which means that the adaption isn’t only forced but they are able to make the most of that adaption. SALAR from a Meta organizational perspective shows that it does not affect the actual mediatization process, only that using members as examples enforces the content, which later forms opinion. Concluding, no evidence can be found the supports the notion that SALAR’s mediatization process can be equalled to the meditization process for the whole political system.
Sammanfattning   Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka i vilken grad den politiskt styrda organisation SKL blivit medialiserad. Dessutom studera hur SKL i egenskap av att vara metaorganisation påverkar hur denna medialisering sker. För att åstadkomma detta undersöks hur SKL organiserar sig internt för att kunna bedriva medial opinionsbildning inom en av deras prioriterade verksamhetsfrågor, ökat bostadsbyggande. Därtill var ett ytterligare syfte att likställa SKL:s medialiseringsprocess mot medialiseringsprocesserna för hela det politiska systemet.   Metod: Det här är en kvalitativ studie där insamling av det empiriska materialet har skett genom semi-strukturerade intervjuer och fältobservationer.   Material: Totalt åtta intervjuer genomfördes. Fyra tycken från avdelningen för kommunikation, tre från avdelningen tillväxt och samhällsbyggnad och en från avdelningen VD-stab. Därtill har fyra observationer genomförts för att komplettera de intervjuer som gjorts.   Resultat: Resultatet av undersökningen visar att SKL har blivit medialiserad utifrån två definierade medialiseringsfaser. Det betyder att SKL anpassar sig till medielogik för att kunna möta mediernas behov. Resultatet visar att denna anpassning görs för att kunna använda media som en arena för de budskap som man vill förmedla i opinionsbildande syften inom bostadsfrågan vilket skiljer sig från vad mycket av litteraturen om politisk medialisering säger. SKL som metaorganisationen har också inga stora problem med att hantera sina medlemmar in denna medialiseringsprocess och har heller ingen påverkan på hur den sker. Däremot kan SKL som metaorganisation förstärka sitt innehåll i de mediala produkter som produceras i syftet att vara opinionsbildande. Inga övertygande bevis kan dock inte göras för att se SKL:s medialisering som en representant för medialiseringen av det hela politiska systemet. Det här på grund av att SKL som organisationen har ett annat sätt att vara verksam på vilket gör att deras anpassning till medielogik inte med säkerhet går att säga är densamma som anda politiska institutionernas anpassning.

I denna kandidatuppsats undersöks vilken upplevd makt Sveriges riksdagspartiers pressekreterare har över den politik deras parti för samt i vilka dimensioner av deras arbete denna makt finns och fungerar. Detta är av intresse eftersom pressekreterare är politiska tjänstemän utan demokratiskt mandat att påverka politiken. Är det så att de genom sitt kommunikativa arbete påverkar politiska beslut kan de anses spela en stor roll i det politiska systemet. Studien tar avstamp från tidigare forskning som hävdar att politiska tjänstemän utgör en egen social kategori med homogena intressen och stort politiskt inflytande. Till hjälp i analysen återfinns här teorier kring maktbegreppet, politikens medialisering och samt problematiserande av pressekreterarrollen. Vissa teoretiker menar att pressekreterare inte kan anses ta hänsyn till folkviljan och att en högt uppsatt grupp specialiserade experter utgör ett hot mot demokratin. Med mediernas ökade inverkan på politiken påstås att behovet av en specialiserad pressekreterarkår ökar. För att undersöka detta har jag använt kvalitativa intervjuer med en pressekreterare ur samtliga åtta riksdagspartier. Detta har sedan analyserats tematiskt. Flertalet pressekreterare upplever en viss makt över utformningen av politiken, medan andra helt avvisar den bilden och kritiserar den av principiella skäl. Det som respondenterna är överens om är dock att de har stort inflytande över den mediekontakt och det påverkansarbete som ingår i deras arbetsuppgifter. Detta trots att medierna alltid har sista ordet och påverkar den politiska agendan. Pressekreterare menar att inflytande kommer med erfarenhet och förtroende inom partiet. Deras påverkan på politikutvecklingen sker främst via förslag och idéer som presenteras för andra högt uppsatta i partiet, både tjänstemän och förtroendevalda. Pressekreterare har dock en medvetenhet kring sin egen position och känner ett ansvar inför väljarna och inte endast lojalitet mot sin arbetsgivare. Så är pressekreterares medieexpertis ett demokratiskt problem? Det är mycket möjligt eftersom den bild kritikerna målar upp liknar det resultat som denna studie visar. Dock är det troligtvis inte ett så pass stort problem som det kritikerna menar. Pressekreterarens makt är dock speciell för vårt politiska system och ska inte helt förbises.

All kommunikation, inklusive den politiska, förändras i och med de sociala mediernas framväxt. De erbjuder alternativa kommunikationsvägar till traditionella massmedier och torgmöten. I denna uppsats har de två svenska politikerna Veronica Palms (S) och Filippa Reinfeldts (M) relationsskapande via det visuella sociala mediet Instagram granskats. Utifrån teorier kring mediernas logik, medialisering, privat och offentligt, det växande förtroendet kring att bilder visar verkligheten samt visuell kommunikation har politikernas bildflöden analyserats utifrån kritisk diskursanalys (CDA) och semiotik.   Deras två bildflöden skiljer sig delvis åt då Palm tar större delen av bilderna som publiceras själv, ofta närbilder på saker i sin omgivning, medan Reinfeldt istället låter sig bli fotograferad i halvbild. Detta medför att relationen de skapar till sina följare blir olika. Palm skapar en intimitet och professionalitet, Reinfeldt en personlig och social relation. Allt en politiker publicerar på ett socialt medium bör betraktas som politisk kommunikation, även de inlägg som till synes består av offentliggjort privatliv.

Min studie behandlar och diskuterar begreppet modeaktivism, hur mode kan fungera som ett kommunikativt medium i en aktivistisk eller politisk handling. Mitt syfte är att undersöka hur det kan se ut när mode används som uttryck för aktivism eller politisk kommunikation med fokus på Sverige, och kan mode betraktas som ett medium för att kommunicera aktivism? Eftersom modeaktivism är kommunikativt är det också intressant att se vad medialiseringen har haft för inverkan på modeaktivisters beslut. Jag har genomfört kvalitativa forskningsintervjuer med tre modeaktivister som är verksamma inom olika områden i modefältet. Jag har också gjort en semiotisk bildanalys av sex olika bilder, för att få fram tecken på modeaktivism. Jag har i min analys utgått från både min forskningsöversikt och mina valda teorier där jag undersökt medialiseringsteorins inverkan, Bourdieus teori om fält och habitus, Simmels tankar om mode som medium och Barthes semiotiska teori och metod om hur myter och tecken kan påverka representationen. Den huvudsakliga slutsatsen är att mode kan fungera som ett medium för politiska budskap och att svensk modeaktivism främst handlar om att bryta strukturer och förändra normer.
My study deals with, defines and discusses the concept of fashion activism, how fashion can serve as a communicative medium in an activist or political act. My purpose is toinvestigate what it looks like when fashion is used as an activist expression or as politicalcommunication with focus on Sweden. Furthermore, can fashion be considered as amedium to communicate activism? Since fashion activism is communicative is it alsointeresting to examine how the medialization has influenced the decisions of fashionactivists. I have conducted qualitative research interviews with three fashion activists whoare active in various areas of the fashion field. Additionally, I have performed a semioticanalysis of six different images, to obtain signs of fashion activism. My analysis is based oninformation from my literature review as well as my chosen theories where i analyzed theimpact of the medialization theory, Bourdieu's theory regarding field and habitus, Simmel'sthoughts on fashion as a medium and Barthes semiotic theory and method regarding howmyths and signs can affect the representation.The main conclusion is that fashion can act as a medium for political messages and swedish fashion activism deals mainly with breaking structures and changing of norms.

Den här uppsatsen är en studie om hur politiker ser på bloggen som ett politiskt verktyg. I dagens samhälle har tekniken öppnat upp för nya kommunikationskanaler och internet har blivit en plattform för interaktion. Bloggen har skapat nya möjligheter för politikern att sprida budskap till medborgarna och medierna eftersom den ger politikern kontroll över det egna ordet. Syftet är att undersöka på vilket sätt politiker i Kungsbacka kommun på lokal-, regional- och riksnivåanvänder sig av bloggar, och hur de ser på bloggen som verktyg för att sprida budskap, skapa opinion och ha kontroll över ordet. Studiens frågeställningar är: Hur ser innehållet på bloggarna ut, vad är politikerns syfte med bloggen, och hur ser interaktionen med medborgarna ut på bloggarna. I studien har vi använt flera teorier som ligger inom medie- ochkommunikationsvetenskap med fokusering på politisk kommunikation. Dessa teorier är kommunikationsteorin, politisk kommunikation, professionalisering, personifiering, medialisering, dagordningsteorin, opinionsbildning och gatekeepingteorin. Undersökningen bygger på kvalitativa samtalsintervjuer med politiker i Kungsbacka kommun. Vi har även gjorten kvantitativ innehållsanalys av dessa politikers bloggar. Studien visar att samtliga politiker serbloggen som ett verktyg att sprida sina budskap med. De beskrev bloggen som enenvägskommunikation som används för att direkt påverka medborgarna eller för att påverka mediers dagordning, och på så sätt påverka medborgarna indirekt. Interaktionen med medborgarna genom bloggen förekom sällan.

Introduktion: Under 2011 till året därpå var två politiker, Carl Bildt (moderat utrikesminister) och Håkan Juholt (Socialdemokraternas partiledare), utsatta för mediedrev: Etiopiensvenskar-na och bostadsaffären. Juholt var som en svamp som sög upp all kritik medan Bildt framstod som teflon i jämförelse. Hur kommer det sig att Bildt klarade sig och fick sitta kvar som mi-nister, medan Juholt avgick? Problem: Vad är det som skiljer Bildt från Juholts retorik under mediedreven 2011 enligt sta-tusläran? Hur ramar journalisterna in debatten för Bildt respektive Juholt? Teori: Med statusläran (stasis theory) kan en sakfråga analyseras retoriskt genom ett av fyra status (”ställning”): fakta, definition, kvalitet eller procedur. Exempelvis, ett dödande kan handla om huruvida det ägt rum (fakta), om det var mord eller självförsvar (definition), om det var rätt (kvalitet) samt om frågan ska avgöras i annat forum (procedur). Fakta och proce-dur är starkast försvar, definition och kvalitet svagast. Metod: Kvalitativ retorisk analys av Bildt och Juholts medieframträdanden i tv och radio, där medierna anklagar och aktörerna försvarar sig i en dialogsituation. Resultat: Bildt använder mer eller mindre uteslutande ett bevisande (fakta) och överförande status (procedur). När ny information är motstridig, hävdar han att den ska beskrivas an-norlunda (definition). Juholt använder huvudsakligen ett kvalitativt status, ofta för att bedyra sin goda karaktär, även när han kunde valt ett mer lämpligt status. Flera fall har också upp-täckts där journalisterna ställt frågor som varit inramade (presupponerad) på ett tveksamt sätt, ofta på ett kvalitativt status. Diskussion: Bildt använder starkare status vilket får till följd att skandalen inte tenderar att utvecklas i lika hög utsträckning då frågor om moral och värderingar utesluts. Juholt har valt det svagaste statuset. Slutsatsen är att man inte ska välja en försvarsstrategi och hålla fast vid den, utan anpassa försvaret varefter som ny information blir tillgänglig och anklagelsernas karaktär förändras. Slutsatsen gäller reaktiv kriskommunikation, inte nödvändigtvis proaktiv. Dessutom föreslås tre nya analyskriterier till statusläran. Studien begränsas huvudsakligen av medievalet (radio och tv) eftersom bara en del av den medierade politiken fångas, liksom ty-pen av kris (etiska normbrott).
Introduction: During 2011, two major Swedish politicians, Carl Bildt (right-wing foreign min-ister) and Håkan Juholt (leader of the Social Democrats), were set under siege during a so called ‘media hunt’: The Ethiopiaswedes and the residence affair. Juholt was like a sponge absorbing every bit of critique, whereas Bildt seemed like Teflon in comparison. How did Bildt manage to remain in power, while Juholt had to resign? Problem: What sets Bildt’s rhetoric apart from Juholt’s rhetoric during the media hunt under 2011 in relation to the stasis theory? How do the journalists frame the media discourse for Bildt and Juholt? Theory: A controversy can be analyzed rhetorically with one of four stases of the stasis theo-ry: fact, definition, quality or procedure. E.g., a killing has either occurred or not (fact), it may be defined as murder or self-defense (definition), there’s a question if it was the right thing to do (quality) and if the controversy should be judged in another forum (procedure). Fact and procedure is the strongest defense, definition and quality is the weakest. Method: Qualitative rhetorical analysis of Bildt’s and Juholt’s media appearances in TV and radio, where the media accuse and the politicians defend themselves in a dialogue situation. Results: Bildt uses more or less exclusively the stases of fact and procedure. When new in-formation is contradictory to fact, he claims that it should be described differently (stasis of definition). Juholt mostly uses a stasis of quality to assert his good moral character, even when he could’ve chosen a more appropriate stasis. A few cases where the journalists’ questions have been framed (presuppositioned) in a questionable manner have also been found, often in a qualitative stasis. Discussion: Bildt uses stronger stasis which prevents the scandal from evolving and therefore excludes questions about morals and values. Juholt uses a weaker stasis. The conclusion is that one shouldn’t select a rhetorical self-defense strategy and stick to it; rather, the defense should adapt to new information as well as changes in the type of accusation. This conclusion holds for reactive crisis communication, not necessarily proactive. Three new analytical criteria for the stasis theory are also offered. The study is primarily limited by the type of crisis (norm transgressions) and the choice of media (radio and TV) because only a part of the mediatized politics is captured.

The empirical material of this study consisted of tweets by four leading politicians in Sweden: Carl Bildt of Nya Moderaterna, Annie Lööf of Centerpartiet, Åsa Romson of Miljöpartiet and Jonas Sjöstedt of Vänsterpartiet. The aim of the study was to examine how they use Twitter as a political tool and what that says of the mediatization of politics. What content did they publish, how did the content differentiate between them and what political messages and other subjects occurred in their tweets? Does the political debate become fragmented because they’re only allowed to use 140 characters on Twitter? The theoretical framework and method applied for the research was based upon critical discourse analysis (CDA), with special interest in ideology and mediatized discourse. The result of the study showed that the content they published consisted mostly of criticism towards political opponents, rather than of independent political opinions. It also showed that the focus among the politicians was mostly on factual issues rather than on ideology. Furthermore, it showed that they use Twitter as a way of spreading information more than anything else. I argue that the political discourse that was present on Twitter among the politicians can be seen as somewhat populistic, due to the fact that they focused more on criticism towards political opponents than on independent political opinions and ideology. I argue that there are certain risks with their way of using Twitter as a political tool when political issues are brought out of their ideological context.

Titel: Den sista politiska debatten Författare: Stina Zetterberg & Sofie Tejre Handledare: Jesper Strömbäck Kurs, termin och år: C-uppsats, höstterminen 2014 Antal ord i uppsatsen: 13 405 Problemformulering och syfte: Medialisering är ett relativt outforskat teoriområde i Sverige, det har aldrig tidigare genomförts en studie utifrån ett medialiseringsperspektiv på partiledardebatter. Samtidigt hade två nya partiledardebatter premiär inför riksdagsvalet 2014. Därför är vårt syfte att undersöka medialisering i SVT:s, TV4:s, Expressens och Aftonbladets slutdebatter mellan partiledarna inför rikdagsvalet 2014.  Metod och material: Vi har använt oss av både en kvantitativ innehållsanalys och en kvalitativ textanalys för att få ett så heltäckande resultat som möjligt. Vårt material har varit de fyra TV-sända slutdebatterna inför riksdagsvalet 2014. Huvudresultat: Vi har kommit fram till att samtliga debatter innehåller inslag av medialisering. Dock på olika sätt och i olika utsträckning. Tvärtemot vad tidigare forskning på medialisering visat, har vi kommit fram till att SVT:s partiledardebatt är den som på många sätt är mest medialiserad. Kvällstidningen Expressen visade sig istället vara den minst medialiserade. Partiledardebatter skiljer sig därför från övrig nyhetsjournalistik under valrörelsen. Nyckelord: Medialisering, partiledardebatter, kommersialisering, professionalisering, förenkling, medielogik, politisk logik, gestaltningsteorin, spelgestaltning, tolkande journalistik, journalisters synlighet.

Sedan millennieskiftet har de svenska TV-sända partiledardebatterna allt mer gått från det traditionella till ett mer medieanpassat och publikfriande upplägg. Detta visar sig inte minst i SVT:s sedvanliga slutdebatter som äger rum i samband med riksdagsvalen. I denna uppsats undersöker jag hur och om debattklimatet har påverkats av dessa förändringar, samt vilka samhällsmässiga konsekvenser det kan innebära på ett övergripande plan. Detta gör jag med begreppen medialisering och demokrati som teoretiska analysverktyg, vilka jag definierar med i huvudsak Jesper Strömbäcks bok Den medialiserade demokratin (2004) som viktig kunskapskälla. Strömbäck har inte minst hjälpt mig till att förstå journalistens roll i såväl ett medialiserings- som ett demokratiskt sammanhang, något som varit viktigt för mig att ta hänsyn till i denna undersökning. De empiriska resultaten bygger på en kvantitativ innehållsanalys av SVT:s slutdebatter åren 1976 – 2010, där debattklimaten mäts med fokus på antal avbrott, handviftningar, kakofoni, klipp samt inlägg av moderatorn. Resultaten visar på att antalet avbrott, kakofoni och inlägg av moderator ökat markant sedan man införde ett nytt debattupplägg, medan antalet klipp ökat successivt under hela det undersökta tidsspannet. Däremot går ingen tydlig förändring att finna vad gäller antalet handviftningar. En slutsats som dras av resultaten är att debattklimatet har blivit hetsigare under det undersökta tidsspannet, och att det i huvudsak är media och inte politikerna själva som står bakom denna utveckling. Det konstateras också att ett mer publikfriande debattupplägg förvisso kan gynna demokratin genom att motivera fler människor till att engagera sig politiskt, men att det samtidigt kan avskräcka folk från detsamma då ett mer tävlings- och stridsorienterat debattklimat riskerar försvaga det politiska samtalet.