Academic literature on the topic 'Portföljteori'

Det råder en ökad tendens för den svenska småspararen att diversifiera sin aktieportfölj efter eget behag så att andelen obligationer och aktier tillsammans med utländska värdepapper och derivat kan ge maximal avkastning i förhållande till risk. Ett förekommande problem är dock att hitta rättvisa mått, matematiska och ekonomiska, som visar den korrekta bilden av en tillgångs utveckling i förhållande till marknadsportföljen varpå det krävs en förståelse för hur en tillgång eller en portfölj rör sig rent matematiskt. Utvalda aktier och obligationer ska avläsas ur måtten kovarians, korrelation, effektivitet och volatilitet och sedan ska resultatet ställas mot att enbart ha analyserat betavärdet för portföljen för att komma fram till lämpliga matematiska uttryck när man analyserar den diversifierade aktie/obligationsportföljen för en person med begränsad finansiell kunskap. Risken med urholkad valuta i utländska aktietransaktioner samt två olika optionsstrategier kommer också att redovisas rent grafiskt i studien för att visa utökade avkastningsmöjligheter.

Svenska institutionella kapitalförvaltare i form av livförsäkrings- och pensionsbolag förvaltar stora kapital under lång tid. De investerar i de flesta normala tillgångsslag så som aktier, räntebärande papper och fastigheter. Med tanke på långsiktigheten och storleken på det förvaltade kapitalet är investeringarna oftast väldiversifierade och inte speciellt opportunistiska. Den stora kapitalmassan är generellt passivt förvaltad och indexnära. Strategierna är i all väsentlighet lika bland företagen med undantag för fastighetsinvesteringar och då i synnerhet geografisk diversifiering av dessa. Bland de största svenska institutionella kapitalförvaltarna finns både de som inte alls diversifierar fastighetsinvesteringar geografisk, till de som ytterst medvetet gör de och alla varianter där mellan. Uppsatsen syfte är att ta reda på varför det skiljer sig åt när det kommer till just geografisk diversifiering av fastighetsinvesteringar. Efter en grundlig litteraturstudie kan vi konstatera att teoretisk konsensus menar att en kapitalförvaltare med en geografiskt diversifierad, blandad tillgångsportfölj gör rätt i att även geografiskt diversifiera sitt fastighetsinnehav. Dessutom är det bättre att göra så via direkt ägande än via indirekt ägande genom fastighetsfonder och dylikt. Vi har intervjuat fem av de största svenska kapitalförvaltarna som vi anser är representativa för de olika strategierna. Utifrån dessa drar vi som slutsats att den huvudsakliga anledningen att det skiljer sig mellan kapitalförvaltarna är att en geografisk diversifiering av fastighetsinnehavet inte medför en tillräckligt signifikant fördel för att vara värd att ta sig över den förhållandevis höga tröskel som en sådan strategiändring kräver. Fördelen är dock inte obefintlig och av den anledningen väljer ändå några att ta sig an uppgiften.

Problem: Den ekonomiska kris som präglat världsmarknaden under 2007 till 2010 har drabbat börser världen över till olika grad. Denna uppsats studerar hur krisen drabbat den svenska fondmarknaden och tillväxtmarknadsfonder ur perspektivet risk och avkastning. Detta är i denna studie belyst utifrån en svensk småsparares perspektiv. Problemlösning: Utifrån portföljteorin i form av Sharpekvoten och Modigliani-Modiglianis modell för riskjusterad avkastning har avkastning, till för de båda kategorierna gemensam risknivå, fastställts. Den placering med högst avkastning till likställd risk används som en indikator för val av placering. Slutsats: Skillnaden i avkastning givet gemensam risk är marginell under perioden och anses inte vara tillräckligt hög för att användas som indikator, gällande placeringsalternativen emellan, för en svensk småsparare.

Bakgrund

Risk är den faktor som de flesta sparare grundar sina fondbeslut på. Trots detta så använder sig de fyra storbankerna sig av fyra skilda metoder att presentera sina fonders risk på, där skalor och färgsättningar väsentligt skiljer sig åt. Utöver bankerna så har såväl Premiepensionsmyndigheten som Morningstar egna sätt att presentera fonders risk på. Detta förfarande gör det, ur risksynpunkt, till en mycket komplex fråga när det gäller för kunden att jämföra fonder från olika värdepappersinstitut.

Syfte

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur riskrating genomförs av olika aktörer på den svenska kapitalmarknaden. Vi vill även förklara vilka skillnader och likheter som finns och utveckla en standardiserad modell för riskrating.

Genomförande

Genom att initialt studera värdepappersinstitutens publicerade material skapade vi oss en bild av vilken information som fanns tillgänglig för investeraren. Därefter genomfördes intervjuer med en

representant från vardera bank och den information som samlades in jämfördes med det publicerade materialet för verifikation. En granskning genomfördes därefter för att reda ut vilka skillnader och likheter som finns storbankerna emellan samt hur riskratingen utfördes. Den standardiserade modellen för riskrating togs slutligen fram av oss efter att ha tagit del av synpunkter och råd från de intervjuade och andra finansiella aktörer.

Slutsats

Alla de undersökta aktörerna utgår från standardavvikelsen när de graderar sina fonder för risk. Det förekommer dock inblandning av subjektivitet från fondförvaltarnas sida för att justera för faktorer

som inte standardavvikelsen fångar in. Det som främst skiljer de olika aktörerna åt är den tidsperiod som de använder sig av när de beräknar standardavvikelsen. De undersökta företagens riskskalor skiljer sig i form av olika färgsättningar, olika antal steg på respektive riskskala samt att vissa banker har bestämda standardavvikelseintervall. Den information som företagen presenterar angående risk är baserad på de bestämmelser och regelverk som FI i samarbete med Fondbolagens Förening tagit fram. Detta hindrar dock inte aktörerna att presentera ytterligare information gällande risk, vilket vissa gör.

Vårt förslag på en standardiserad riskrating baseras endast på standardavvikelse med en tidshorisont på 36 månader. Utöver standardavvikelsen så skall även information gällande aktuella riskmått och riskfaktorer om varje fond presenteras. Författarna har även tagit fram ett förslag på hur ett fondfaktablad skulle kunna se ut.

I den här uppsatsen analyserar vi resultaten utav användandet av olika tidsintervall för skattning av parametrarna för den effekiva fronten. En introduktion ges till portföljteori och konfidensområdet för den effektiva fronten härleds. Vi gör en empirisk undersökning med material från internationella portföljer och tar fram parameterskattningar för tre olika tidsintervall, för att sedan jämföra dem med varandra. Resultaten analyserar vi och presenterar i figurer och tabeller.

I och med pensionsreformen vid sekelskiftet lades ett större ansvar på den individuelle pensionsspararen då man nu själv ska besluta hur en del av den allmänna pensionen ska placeras. Syftet med denna uppsats är att analysera huruvida det hade varit möjligt för en pensionssparare att uppnå en högre riskjusterad avkastning för sin premiepension genom att göra ett aktivt val i form av en egen sammansatt portfölj, än att låta staten förvalta pensionen i förvalsalternativet AP7 Såfa. Analysen är baserad på Harry Markowitz etablerade moderna portföljteori där han uppmärksammade hur sparare genom diversifiering kan reducera risken i sin placering genom att välja tillgångar som inte fullt samvarierar. Genom användning av tillgänglig data för tidsperioden 2000 – 2014 över de fonder som finns valbara i PPM-systemet har vi beräknat de optimala portföljer med samma risknivå som förvalsalternativet. Därefter har dessa jämförts med försvarsalternativet med avseende på risk och avkastning. Dessutom har tre teoretiska portföljer satts samman över en period på tio år, som placerats som dessa optimala portföljer och omallokerats efter Markowitz rekommendation att se över sitt sparande en gång om året. Analysen visar att det har gått att uppnå en högre riskjusterad avkastning genom att själv göra ett aktivt val av portfölj i sitt sparande. Problemet ligger i att det är svårt att identifiera dessa portföljer i förtid. De tre teoretiska portföljerna har samtliga presterat väsentligt mycket sämre än vad förvalsalternativet har gjort under samma tidsperiod. Resultatet visar att förvalsalternativet inte är fullt riskjusterat, man har alltså inte fullt fått betalt för den risk man tagit i sitt sparande. Vi drar ändå slutsatsen att förvalsalternativet är ett fullgott alternativ.
The Swedish premium pension reform at the turn of the century resulted in a greater responsibility for the individual saver. The decision concerning how the premium pension should be invested now lies with the investor. The purpose of this thesis is to analyze whether it had been profitable for a saver to achieve a higher risk-adjusted return for its premium pension money contributions by making an active choice by a self-composed portfolio, rather than to allow the State to invest the capital in the Seventh AP Fund (AP7 Såfa) which is the default option. The analysis is based on Harry Markowitz’s established Modern Portfolio Theory by which he drew attention to how investors through diversification can reduce risk in its investment by choosing assets that are not fully correlated. By using the available data of the funds that were selectable in the Swedish Premium Pension system by the time period 2000 – 2014, we have calculated the optimized portfolios with the same risk level as the default option. Subsequently, a comparison of these optimized portfolios and the default option are made in terms of risk and return. Furthermore, three theoretical portfolios are put together over a period of ten years and are invested as these optimized portfolios and reallocated after Markowitz's recommendation to review their savings once a year. The analysis shows that it has been possible to achieve higher risk-adjusted returns by making an active choice of portfolio. The problem though is that it is difficult to identify these portfolios in advance. The three theoretical portfolios have all generated a lower return than the default option did during the same period. The result shows that the default option is not fully risk-adjusted. Nonetheless, we conclude that the default fund is a good alternative.

Denna uppsats avser att undersöka och, i den mån det går, förklara icke förväntad korrelation mellan nio olika aktieindex på den svenska aktiebörsen. Begreppet icke förväntad korrelation beskriver här den korrelation mellan aktier, aktieindex eller marknader som inte kan förklaras utifrån underliggande ekonomiska fundament. Ett sätt att undersöka detta fenomen är genom korrelationskoefficienter för residualerna från en skattad modell för aktieavkastning. Den modell som i denna uppsats estimeras för detta ändamål är CAPM-modellen, där icke förväntad korrelation beräknas som absolut medelkorrelation mellan residualerna från OLS och SUR estimering av denna modell. De resultat som erhålles är att icke förväntad korrelation förekommer med ett medelvärde på 0,16 respektive 0,17, vilket motsvarar 58% respektive 57% av den absoluta korrelation som förekommer mellan rådata. Olika förklaringsmodeller för denna korrelation undersöks sedan med regressionsanalys. Denna undersökning finner visst stöd för teorin om informationsasymmetri och flockbeteende hos investerarna som förklaring till icke förväntad korrelation.

Allt större fokus riktas idag mot råvaruobligationer. Problemet är att reda ut vad råvaruobligationer har för roll i ett placeringssammanhang och utifrån det kunna konstatera huruvida de är en trend eller här för att stanna.

Syftet med denna uppsats är att reda ut vad råvaruobligationer har för roll i ett placeringssammanhang.

Vi avgränsar denna uppsats genom att fokusera på råvaruobligationer utgivna av Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank.

Uppsatsen är till stor del uppbyggd utifrån ostrukturerade intervjuer med representanter från storbankerna. Vi har använt en induktiv ansats och en kvalitativ forskningsstrategi.

Råvaruobligationer borde ha en plats i varje placerares portfölj. Råvaruobligationer har unika egenskaper i placeringssammanhang, vilka bör kombineras med aktierelaterade produkter. Det gör att råvaruobligationerna är här för att stanna.