Dissertations / Theses on the topic 'Prakrit language'

Arbetet behandlar kärnämnet svenska som andraspråk, dess styrdokument och tilldelade resurser vilka styr lärarnas möjligheter att bedriva adekvat undervisning. Genom litteraturstudier och en empirisk studie bland lärare i ämnet ges en bredare insyn i ämnet svenska som andraspråk, hur det fungerar i teorin och hur väl teori överenskommer med den praktiska verkligheten.

Predmet ovog istraživanja je sociološka analiza delanja, diskursa, ideologije i
društvenih praksi. U radu polazimo od shvatanja da se diskurs manifestuje kao empirijski prepoznatljiv sadržaj iskaza u društvenim praksama. Delanje je određeno kao oblik diskurzivne društvene prakse i kao medijum artikulacije diskursa i ideologije. Pojam koji smo u radu koristili da bismo ukazali na domete sociološko-diskurzivne analize
ideologije, ali i da bismo povezali klasični sociološki koncept društvenog delanja sa
problemima diskursa i ideologije je pojam diskurzivnih društvenih praksi. Zahvaljujući tom pojmu, ideološke diskurse smo analizirali na dva nivoa: metodološkom – istražujući elemente delanja i diskurzivnih praksi; teorijskom – razrađujući tipologiju društvenih procesa i praksi koje su ključne za razumevanje ideologije. Društvene prakse predstavljaju medijume povezivanja individualnih i kolektivnih akcija sa materijalnim i strukturalnim društvenim uslovima.
Istraživanje je teorijskog karaktera, sa pokušajem sinteze. Za potrebe ovog
istraživanja konsultovana je izvorna i sekundarna literatura najviše iz sociologije i
filozofije, odnosno iz različitih disciplina koje se bave analizom diskursa. Naučni
doprinos ovog istraživanja posebno je istaknut u delu koji se odnosi na analizu
sociologike ideoloških diskursa i kroz analizu diskurzivnih praksi ili strategija ideologije.
S obzirom na hipoteze koje su postavljene, rad predstavlja pokušaj sinteze klasičnih i
savremenih teorijskih pristupa, odnosno pokušaj razvoja interdisciplinarnog pristupa koji je označen kao sociološko-diskurzivna analiza i predstavlja teorijsko-metodološki okvir istraživanja.
U istraživanju smo pošli od pretpostavke da ideologije daju smisao društvenim
praksama i delanju i da ih uređuju. Ideologija predstavlja formu racionalnog diskursa o društvenoj stvarnosti i manifestuje se u diskurzivnim društvenim praksama. Cilj
istraživanja je bio da se identifikuju i objasne sociološki elementi tih praksi. U pitanju je istraživanje sociologike ideoloških diskursa koja je u radu objašnjena kroz sledeće
društvene procese: racionalizaciju, (de)legitimizaciju, mobilizaciju, integraciju i
(de)ritualizaciju. Na osnovama analize navedenih procesa, u radu se istražuju diskurzivne strategije ideologije, koje su definisane kao faze funkcionalnog konstituisanja ideoloških diskursa. U pitanju su diskurzivne strategije dekontekstualizacije, regionalizacije i autonomizacije. Ideologija dekontekstualizuje diskurse, odnosno određuje poželjne i
prihvatljive vrednosti, povezujući ih sa društvenim praksama putem diskursa. To da
ideologije dekontekstualizuju diskurse znači da doprinose njihovom odvajanju od jezika i komunikacije u kojima su iskazani sa jedne strane i uspostavljanju diskursa kao naizgled nezavisnih od društveno-istorijskih i kulturnih uslova u kojima nastaju. U vezi sa ovom strategijom je i regionalizacija diskursa, koja se odnosi na činjenicu da diskursi ne postoje iznad ili izvan društvenih praksi. Regionalizacija je izrazito društveni čin dijakrize koji uvodi arbitrarne diskontinuitete u kontinuitet društvenog života. Iz ideoloških strategija dekontekstualizacije i regionalizacije proizlazi strategija autonomizacije, koja znači da dekontekstualizovani i regionalizovani ideološki diskursi dobijaju određenu prepoznatljivost u odnosu na mnoštvo drugih diskursa. Ideološki diskursi su autonomni utoliko što omogućuju uspostavljanje pravilnosti i razlika u okviru nekog diskurzivnog polja i čine „normativnu gramatiku“ povezivanja ideja, vrednosti, diskursa i praksi. U radu je takođe istaknut značaj fragmentacije ideologije i pojave mnoštva ideoloških diskurzivnih praksi koje u savremenim društvima prožimaju grupnu dinamiku i društvene procese organizacije (režima) delanja na područjima ekonomije, politike i kulture, odnosno u sferama potrošnje, zabave, elektronske komunikacije, itd. Iz tog razloga ideologiju nismo odredili kao tip društvenih praksi koje su karakteristične za određenu sferu društvenog delanja, već kao prakse koje se manifestuju u različitim sferama društvenih odnosa. Ideološki diskursi predstavljaju važne medijume uspostavljanja i održanja društvenih granica.
U zaključku rada su istaknuta obeležja sociološko-diskurzivne analize koja, za
razliku od klasičnih socioloških pristupa, u istraživanju diskursa i ideologije ne polazi od društvenih aktera već od diskurzivnih društvenih praksi. Konačno, ideološki diskursi su u ovom radu istraženi kao elementi društvenih praksi iza kojih ne treba tražiti nove smislove, drugačiju stvarnost, posebne oblike svesti ili načine na koje se društvene kategorije „utiskuju“ u umove pojedinaca. Sociološko-diskurzivna analiza ne daje odgovore na pitanja o tome šta ljudi misle kada nešto kažu ili kada nešto rade, već pokušava da da odgovore na pitanja o tome šta, zašto i kada ljudi govore o onome što rade.

I detta arbete försöker jag belysa om pedagoger använder sig av forskares resultat då de planerar sitt arbete med barns språkutveckling. Jag synar ett samverkansområde och en skolas språkutvecklingsprojekt. Jag kommer fram till att pedagoger har en stor teorikunskap men att deras egna erfarenheter är mer betydelsefulla. Om forskare och praktiker kan mötas i ömsesidig respekt för varandras kunskap och båda parter är delaktiga i forskningsprocessen, nås den bästa utvecklingen.

This work is about the expanded conception of text and takes off in the use of this expression in the high school curriculum. The work begins with a theory chapter, where a few different definitions of text are the basis for reasoning about factors which can have contributed to an expansion of the conception. Hereby other important expressions, related to the expanded conception of text, as hypertext, multimedia and intermediality, are brought up. Further, is examined empirically how the expanded conception of text is interpreted, rhetorically and practically, by a few teachers in the High School. Finally, covered scientist’s theories are discussed and compared with the concluded empiric data.

The study shows however, that the expanded conception of text in the curriculum has not become a conception for the teachers who were interviewed. Only one of the included teachers has developed a conscious philosophy about texts and let her interpretation of text liberate itself from the paper format. A conclusion is that if teachers to a greater extent understood and worked with an expanded conception of text in mind, people would better handle the text flow they meet in the society in the future.

Detta arbete handlar om det vidgade textbegreppet och tar sitt avstamp i detta uttrycks användning i läroplanen. Arbetet inleds med en teoridel där några olika definitioner av text ligger till grund för resonemang om vilka faktorer som kan ha medverkat till en vidgning av begreppet. Härvid tas även andra viktiga uttryck som har en relation till det vidgade textbegreppet, såsom hypertext, multimedia och intermedialitet, upp. Vidare undersöks empiriskt hur begreppet tolkas, retoriskt och praktiskt, av några lärare i gymnasieskolan. Slutligen diskuteras och jämförs de refererade forskarnas teorier med de empiriska data som framkommit.

Studien visar dock att det vidgade textbegreppet inte har blivit ett begrepp för de lärare som ingår i undersökningen. Endast en av lärarna har skapat sig en medveten filosofi kring texter och låtit sin texttolkning frigöra sig från pappersformatet. En konklusion är att om lärare i större utsträckning förstod och arbetade utifrån ett vidgat textbegrepp skulle människor bättre kunna handskas med det textflöde de möter i samhället.

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och i många av Sveriges skolor utgör barn med invandrarbakgrund en stor del av elevantalet. Syftet med mitt arbete är att skaffa mig kunskap om vad tvåspråkighet är för något och hur man kan arbeta språkutvecklande med invandrarbarn i år 1-3. Arbetet består av en litteraturstudie och ett fältarbete. Målet med litteraturstudien är att ge läsaren bakgrundskunskap till begreppet tvåspråkighet. Litteraturstudienberör bland annat definitioner, modersmålets roll för andraspråksutvecklingen, språkutveckling i allmänhet, olika typer av tvåspråkighet, språkfenomen, påverkansfaktorer, effekter, samt tvåspråkighet i skolan. Fältarbetet är förlagt till tre skolor, med syfte att under en dag/skola studera det språkutvecklande arbetet. Tyngdpunkten ligger på djupintervjuer med klasslärare och svenska som andraspråkslärare. Jag har även samtalat med ett antal tvåspråkiga barn för att få en uppfattning om vad de har för tankar kring sin egen tvåspråkighet.

Resultatet visar att samtliga skolor i min studie har en arbetsplan gällande undervisning i svenska som andraspråk och de intervjuade lärarna arbetar på ett medvetet sätt med de tvåspråkiga elevernas språkutveckling. Min förhoppning är att lärarnas samlade tankar, tillsammans med litteraturstudien ska fungera som en idébank och inspirationskälla för lärare och blivande lärare som är intresserade av att fördjupa sina kunskaper inom ämnet tvåspråkighet.

Rad istražuje alternativne kulturne prakse arhitekture iurbanizma u Jugoslaviji, nastale u periodu 1945. i 1980.Teorijske, edukativne, kustoske, umjetničke i profesionalnearhitektonske prakse su sagledane u kontekstu socijalističkesvakodnevice i modernizma. Objašnjene su osnovnekarakteristike fenomena alternativnih kulturnih praksi,prostora i autora, njihova reprezentativna moć kao sastavnidio reprezentacije moći države, njihova posebnost kaoprostorno-kulturnog fenomena i trajne posljedice nezavisnood izmjenjenih uslova i okolnosti u kojima danas postoje.
The paper explores alternative cultural practices of architectureand urban planning in Yugoslavia, from the period 1945 and1980. Theoretical, educational, curatorial, artistic andprofessional architectural practices have been viewed in thecontext of everyday life and socialist modernism. Explains thebasic characteristics of the phenomenon of alternative culturalpractices, space and authors, their representative power as anintegral part of the team and not the state, their uniqueness asspatially-cultural phenomenon and lasting effectsindependently of the changed conditions and circumstancesexist today.

Ova istraživanja posvećena načinima učenja harmonike svoju opravdanost nalaze u naučnoj sferi, praktičnoj potrebi i ličnom interesovanju istraživača. Naučna opravdanost proističe ne samo iz činjenice da harmonika nije bila dovoljno zastupljena u etnomuzikološkim i pedagoškim istraživanjima, nego je u ovom slučaju bitan aspekt posmatranja harmonike kao fenomena i načina učenja sviranja ovog instrumenta.Cilj ovog istraživanja je utvrditi pedagoško-muzičke karakteristike dva osnovna najčešće zastuplja modela praktično primenjivih u učenju sviranja harmonike: slobodni-neinstitucionalni, ili izvanškolski model i institucionalni, ili školski. Opšta hipoteza: Pretpostavlja se da nema statistički bitnih razlika u organizacionim, metodičkim i drugim aspektima učenja sviranja harmonike između vanškolskog i školskog modela učenja. U skladu sa opštom, formirane su posebne hipoteze: h1: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u pogledu osnovnog cilja podučavanja između vanškolskog i školskog učenja sviranja harmonike.h2: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u pogledu vremenskog trajanja časa i socijalnog oblika nastave u školskom i vanškolskom učenju sviranja harmonike.h3: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u pogledu odabira vrste učenja (iz nota, na sluh) u vanškolskom i školskom učenju sviranja harmonike.h4: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u pogledu primene pojedinih nastavnih, tehničkih i drugih sredstava, koja se koriste u podučavanju u vanškolskom i školskom učenju sviranja harmonike.h5: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u pogledu faktora koji utiču na organizaciju časa u vanškolskom i školskom učenju sviranja harmonike.h6: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u pogledu primene pojedinih postupaka motivacije učenika na času u vanškolskom i školskom učenju harmonike.h7: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u postignućima, u pogledu odabira vrste instrumenta i vrste muzike na početku učenja sviranja u vanškolskim i školskim uslovima.h8: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u pogledu značaja pojedinih faktora koji utiču na uspeh ili postignuće učenika u sviranju harmonike u vanškolskom i školskom učenju.h9: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u pogledu prednosti i nedostataka učenja harmonike u vanškolskim i školskim uslovima.h10: Pretpostavlja se da nema statistički značajnih razlika u vrednovanju statusa instrumenta, društvenog položaja izvođača i učitelja u vanškolskom i školskom učenju sviranja harmonike.U gradskim i seoskim sredinama na području Srbije sprovedena su terenska istraživanja u periodu od 2014-2016. godine. Tehnikom intervjua, specijalno pripremljenog za potrebe ovih istraživanja, dobijeni su podaci o međusobnom odnosu učitelja harmonike, učenika i roditelja, o časovima harmonike, načinu rada i efektima učenja sviranja harmonike. Uzorak je činilo 30 ispitanika, od kojih se jedan deo ispitanika bavi podučavanjem učenika u sferi narodne muzike neinstitucionalno (privatno) i izvođaštvom, a drugi deo ispitanika čine nastavnici i profesori harmonike koji se podučavanjem bave institucionalno, na različitim nivoima muzičkog školovanja.Za potrebe prikupljanja podataka upotrebljena je i tehnika skaliranja i njoj pripadajući instrument skala procene. Uzorak je takođe mali, činilo ga je 30 ispitanika, od kojih se jedan deo bavi podučavanjem sviranja harmonike u školi, a drugi deo ispitanika se bavi podučavanjem van škole. Ispitanici su birani na osnovu sledećih kriterijuma: da su muzičko školovanje ili radno iskustvo kao nastavnici i profesori harmonike stekli u Muzičkoj školi „Isidor Bajić― u Novom Sadu, odnosno da kao učitelji / nastavnici harmonike žive i deluju u Novom Sadu.U vanškolskom i školskom učenju sviranja harmonike cilj podučavanja je isti. U pogledu pojedinih socijalnih oblika rada primećuje se da su rad u grupi učenika i kombinovanje više oblika rada zastupljeni u školskom okruženju. Ispitanici koji podučavaju u školskom okruženju smatraju da je bitnije da se učenici tokom učenja oslanjanju na note, nego da uče po sluhu. Učenju po sluhu veću prednost daju ispitanici koji podučavaju van škole. Svi spitanici procenjuju da isti faktori imaju podjednak uticaj na organizaciju časa u vanškolskom i školskom učenu sviranja harmonike. Sredstva motivacije učenika, kao što su korektno ocenjivanje postignuća učenika, javni nastupi učenika i primereno korišćenje kazne zastupljenija su u školskom tipu učenja. Svi ispitanici su se složili u mišljenju da je za učenika prednost paralelno učenje narodne i klasične muzike, da je za učenika najbolje da prva znanja dobije u školi. U vanškolskom okruženju se kao prednosti ističu učenje vrste muzike po želji i odabir učitelja koji će podučavati, a u školskom učenju se kao prednosti izdvajaju kompetencija nastavnika, obaveza vođenja dnevnika rada, sticanje svedočanstva o pohađanju škole, dostupnost štampanih muzikalija / udžbenika, učenje predmeta (muzička teorija, solfeđo) / disciplina, koje pomažu ukupni muzički razvoj pojedinca, nadzor podučavanja od strane stručnih organa, nabavka harmonike sa bariton sistemom, kao i prisutnost udžbenika za metodiku nastave harmonike. Ispitanici koji podučavaju van škole procenjuju da instrument harmonika zauzima viši status u društvu, a time i finansiranje izvođačke delatnosti i medijska promocija izvođača, za razliku od mišljenja koje zastupaju ispitanici koji podučavaju u školi.Za ovu doktorsku disertaciju je značajno to što se na interdisciplinaran način, sa aspekta etnomuzikologije i muzičke pedagogije, objedinjuje problematika učenja sviranja harmonike. Rezultati i podaci dobijeni ovim istraživanjem, između ostalog, donose nova saznanja u oblasti metodike nastave harmonike. Oni mogu biti značajan dokument u strategiji dinamičnijeg i, na teritoriji Srbije, ravnomernog uvođenja harmonike na sve nivoe školovanja, imajući pritom u vidu zastupljenost ovog instrumenta u više muzičkih žanrova.
The present study, which is focusing on the ways accordion is learned, is justified by its scientific contribution, practical need and the personal interest of the researcher. The scientific justification stems not only from the fact that there is an insufficient body of research on the accordion in the field of ethnomusicology, but, more importantly, this study focuses on the aspect of the accordion as a phenomenon and the way the playing on this instrument is learned. The present study is aimed at determining pedagogical-musical features of the two predominant models that are practiced in learning the accordion playing: free- non-institutional or outside-of-school model and institutional or school model. The general hypothesis: It is assumed that there are no statistically significant differences in organisational, methodological and other aspects of learning the accordion playing between the outside-of-school and school models of learning. Stemming from the general hypothesis, the following specific hypothesis have been formulated:h1: It is assumed that there are no statistically significant differences in the primary teaching objectives between the outside-of-school and the school learning of the accordion playing.h2: It is assumed that there are no statistically significant differences in the lesson duration and the social form of teaching between the outside-of-school and school learning of the accordion playing.h3: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of choice of learning types (from musical scores, by ear) between the outside-of-school and school learning of the accordion playing.h4: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of educational, technical and other resources used in teaching in the outside-of-school and school learning of the accordion playing.h5: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of the factors that affect the organisation of lesson in the outside-of-school and school learning of the accordion playing.h6: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of the use of student motivation procedures between the out-of-school and school learning the accordion.h7: It is assumed that there are no statistically significant differences in the achievements, as well as the selection of the instrument and music types at the beginning of learning in the outside-of-school and school conditions.h8: It is assumed that there are no statistically significant differences in the importance of certain factors that affect the student success and/or achievement in playing the accordion in the outside-of-school and school learning.h9: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of the advantages and disadvantages of the accordion learning in the outside-of-school and school conditions.h10: It is assumed that there are no statistically significant differences in the evaluation of the status of the instrument, social status of artists and teachers in the out-of-school and learning of the accordion playing.A field research was carried out in urban and rural communities in the territory of Serbia in the period 2014 – 2016. A technique of interview, which was designed for the needs of the present study, was used to obtain the data on the interpersonal relationship of the accordion teachers, students and their parents, on accordion lessons, method of work and learning of the accordion playing outcomes. The sample comprised 30 interviewees. One segment of the sample consisted of musicians who are engaged in teaching traditional music to students outside of school (private tutors) and performing music, while the other group consisted of accordion teachers and professors engaged in institutional teaching on different levels of music education.For the purposes of data collection, the technique of scaling with an appropriate evaluation scale was used. The sample was small, consisting of 30 respondents, some of whom teach the accordion at school while others teach it outside of school. The respondents were selected on the basis of the following criteria: that they have received their music education or gained their work experience as accordion teachers and professors at Music School „Isidor Bajic‖ in Novi Sad, and/or that as the accordion teachers/professors they live and work in Novi Sad.The teaching aims in the out-of-school and school accordion playing are the same. In regard to certain social forms of work it is noticeable that group work and combination of several forms of work are present in the school environment. The respondents who teach at school put emphasis on the importance of students‘ relying on musical scores in comparison to playing by ear during the learning process. Learning to play by ear is given preference by the respondents who teach outside of school. The methods of motivating students, such as fair evaluation of their achievement, students‘ public performances and an appropriate use of punishment, are preferred in the school type of teaching. All the respondents agree that it is beneficial for students to learn traditional and classical music in parallel have an advantage.What is emphasised as an advantage of the out-of-school environment is learning the desired music with a chosen teacher, while in the school learning among the identified advantages are teachers‘ competences, the mandatory records of lessons, obtaining a certificate of school attendance, availability of printed musical scores/textbooks, learning different subjects (music theory, solfeggio) /disciplines which facilitate the overall music development of students, supervision of teaching by professional bodies, obtaining an accordion with a baritone system, as well as the existence of textbooks for the accordion teaching methodology. The respondents who teach outside of school consider that the accordion as an instrument has a higher social status, thus contributing to the financing of performances and media promotion of performers, on the contrary to the predominant opinion of the respondents who teach at school.The significance of this doctoral thesis lies in the fact that the learning of the accordion playing is observed from the point of view of ethnomusicology and music pedagogy in an interdisciplinary way providing a complete overview of the subject. The results and data obtained from this research, among other things, bring new insights into the accordion teaching methodology. These insights can serve as a significant document in the strategy of a more dynamic and, in the territory of Serbia, more even introduction of the accordion on all educational levels, bearing in mind the fact that this instrument is present in several music genres. 
The present study, which is focusing on the ways accordion is learned, is justified by its scientific contribution, practical need and the personal interest of the researcher. The scientific justification stems not only from the fact that there is an insufficient body of research on the accordion in the field of ethnomusicology, but, more importantly, this study focuses on the aspect of the accordion as a phenomenon and the way the playing on this instrument is learned. The present study is aimed at determining pedagogical-musical features of the two predominant models that are practiced in learning the accordion playing: free- non-institutional or outside-of-school model and institutional or school model. The general hypothesis: It is assumed that there are no statistically significant differences in organisational, methodological and other aspects of learning the accordion playing between the outside-of-school and school models of learning. Stemming from the general hypothesis, the following specific hypothesis have been formulated:h1: It is assumed that there are no statistically significant differences in the primary teaching objectives between the outside-of-school and the school learning of the accordion playing.h2: It is assumed that there are no statistically significant differences in the lesson duration and the social form of teaching between the outside-of-school and school learning of the accordion playing.h3: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of choice of learning types (from musical scores, by ear) between the outside-of-school and school learning of the accordion playing.h4: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of educational, technical and other resources used in teaching in the outside-of-school and school learning of the accordion playing.h5: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of the factors that affect the organisation of lesson in the outside-of-school and school learning of the accordion playing.h6: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of the use of student motivation procedures between the out-of-school and school learning the accordion.h7: It is assumed that there are no statistically significant differences in the achievements, as well as the selection of the instrument and music types at the beginning of learning in the outside-of-school and school conditions.h8: It is assumed that there are no statistically significant differences in the importance of certain factors that affect the student success and/or achievement in playing the accordion in the outside-of-school and school learning.h9: It is assumed that there are no statistically significant differences in terms of the advantages and disadvantages of the accordion learning in the outside-of-school and school conditions.h10: It is assumed that there are no statistically significant differences in the evaluation of the status of the instrument, social status of artists and teachers in the out-of-school and learning of the accordion playing.A field research was carried out in urban and rural communities in the territory of Serbia in the period 2014 – 2016. A technique of interview, which was designed for the needs of the present study, was used to obtain the data on the interpersonal relationship of the accordion teachers, students and their parents, on accordion lessons, method of work and learning of the accordion playing outcomes. The sample comprised 30 interviewees. One segment of the sample consisted of musicians who are engaged in teaching traditional music to students outside of school (private tutors) and performing music, while the other group consisted of accordion teachers and professors engaged in institutional teaching on different levels of music education.For the purposes of data collection, the technique of scaling with an appropriate evaluation scale was used. The sample was small, consisting of 30 respondents, some of whom teach the accordion at school while others teach it outside of school. The respondents were selected on the basis of the following criteria: that they have received their music education or gained their work experience as accordion teachers and professors at Music School „Isidor Bajic‖ in Novi Sad, and/or that as the accordion teachers/professors they live and work in Novi Sad.The teaching aims in the out-of-school and school accordion playing are the same. In regard to certain social forms of work it is noticeable that group work and combination of several forms of work are present in the school environment. The respondents who teach at school put emphasis on the importance of students‘ relying on musical scores in comparison to playing by ear during the learning process. Learning to play by ear is given preference by the respondents who teach outside of school. The methods of motivating students, such as fair evaluation of their achievement, students‘ public performances and an appropriate use of punishment, are preferred in the school type of teaching. All the respondents agree that it is beneficial for students to learn traditional and classical music in parallel have an advantage.What is emphasised as an advantage of the out-of-school environment is learning the desired music with a chosen teacher, while in the school learning among the identified advantages are teachers‘ competences, the mandatory records of lessons, obtaining a certificate of school attendance, availability of printed musical scores/textbooks, learning different subjects (music theory, solfeggio) /disciplines which facilitate the overall music development of students, supervision of teaching by professional bodies, obtaining an accordion with a baritone system, as well as the existence of textbooks for the accordion teaching methodology. The respondents who teach outside of school consider that the accordion as an instrument has a higher social status, thus contributing to the financing of performances and media promotion of performers, on the contrary to the predominant opinion of the respondents who teach at school.The significance of this doctoral thesis lies in the fact that the learning of the accordion playing is observed from the point of view of ethnomusicology and music pedagogy in an interdisciplinary way providing a complete overview of the subject. The results and data obtained from this research, among other things, bring new insights into the accordion teaching methodology. These insights can serve as a significant document in the strategy of a more dynamic and, in the territory of Serbia, more even introduction of the accordion on all educational levels, bearing in mind the fact that this instrument is present in several music genres.

Essän gör anspråk på att separera språk och idén om nationalstaten genom min konstnärliga praktik. Texten öppnar genom att betraktaren/läsaren befinner sig i en hiss på väg till en bostadslägenhet vars brevinkast det står Vad vore språk om det uppstod här? på. Genom text, ljud och rumsliga installationer i lägenheten hamnar betraktaren mitt i frågan och gestaltningen av språk som en specifik erfarenhet. Ett antal nedslag görs för att ringa in den specifika erfarenheten med hänvisningar till modersmålsundervisning, skam för utebliven språkkunskap och kroppsliga erfarenheter av att störa nationalstaters narrativ. Sedan kopplar och begripliggör texten den specifika erfarenheten genom nedslag i strukturella företeelser som har varit med och skapat förutsättningarna för det specifika språket. De är t.ex. hur nationalstater använt sig av arkeologi för att skapa en linjär berättelse som något befästande av en slags sann gemensam nationell historia. En problembild beskrivs där nationalstaten har ägandeskap av språk trotts att språkets uppkomst är mer komplext än så. Problembilden bemöts av andra fält som arbetat på liknande sätt, t.ex. inom språkforskning och pedagogik. Den egna konstnärliga praktiken presenteras därefter som redskap för att fånga komplexiteten i språkets tillblivelse med verktyg som bl.a. poesin, översättning och gemensamt kunskapande. Essän avslutas med följande resonemang: När vi talar om språk som egendom tillhörande en nationalstat försvinner nyanser som lägger sig i tiden och i kroppen. Det här är en diskurs som förs på det konstnärliga fältet, men den kommer ifrån barnet, från kampen om gränser förd av människor som känner gränser våldsamt varje dag. Den kommer ifrån konstaterandet att vi lever i en kolonial samtid, så vad gör vi nu?
The essay intends to describe the separation between language and the idea of ​​the nation state through my artistic practice. The opening of the text situates the viewer/reader in an elevator. They are on their way to a residential apartment. On the letterbox, it reads; what would language be if it arose here? Through text, sound and spatial installations in the apartment, the viewer ends up in the middle of the question and portrayal of language ​​as a specific experience. A number of events are explored to address the specific experiences of language by looking closer to mother tongue education, shame for lacking knowledge in a language and interfering and disturbing the nation state’s narratives through bodily and linguistic attributes.  The text connects and makes the specific experience comprehendible through looking into the impacts to large political initiatives that have contributed to and created the conditions of the specific language. Examples are nation-states usage of archaeology to create a linear narrative to point at origin as affirmation and upholding of a true common national history. The similarities of how this is done to language is explored in the text.  The nation state claims ownership of languages ​​and this is problematised by talking of language origin as something far more complex.  This problem is addressed by other fields as well. The essay mentions some, e.g. linguistics and pedagogy. My own artistic practice is then presented as a way to capture the complexity in the becoming of language by using tools such as poetry, translation and creating ways to practice common knowledge. The essay concludes by reasoning in the following way: When we talk about languages ​​as property belonging to a nation state, nuances that settles in time and body disappear. The discourse and this essay is carried out in the artistic field, but it comes from the child, from the struggle of people who experience borders violently every day. It comes from the ascertainment that the contemporary is colonial, so what do we do?

Sammanfattning

Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur lärare arbetar med tidig läs- och skrivinlärning, hur det praktiska förhåller sig till det teoretiska och slutligen hur deras arbete ställer sig i förhållande till styrdokumenten, det vill säga dagens läroplan.

Detta arbete berör även svenskundervisningens historiska utveckling, kortfattad definition av läsning och skrivning, arbetsmiljö, teorier om inlärning och olika arbetsmetoder.

Intervjuerna som gjordes till detta arbete har skett i form av kvalitativa samtal. De intervjuade pedagogerna arbetar allesammans på lågstadiet.

Resultatet av undersökningen är att lärare inte kan arbeta med läs- och skrivinlärning efter en färdig mall. Lärare måste anpassa sig själc, material och arbetsmetod efter barngruppen och dess individer. Ingen arbetsmetod används uteslutande, utan en lärares uppgift består i att plocka de bästa delarna ur varje metod för att sedan komponera egna arbetssätt som passar såväl lärare som målgrupp. Alla lärare arbetar med samma målstyrning, Lpo 94, men vägarna till målen varierar lika mycket som det finns lärare.

Abstract

The purpose with this document has been to find out how teachers work with the early reading and writing learning, how reality relates to theories and finally how their work relates to the curriculum, this being Lpo 94.

This document also brings up the Swedish language training from a historical point of view, a short definition of reading and writing, work environment, theories of learning and different work methods.

The interviews done for this document have been of the qualitative sort. The teachers interviewed all work in the junior level of school.

The outcome of the researches is that teachers can’t work with the reading and writing learning after a pre-made pattern. The teacher has to adjust him/her self, material and work method after the group of children. No work method is used exclusively, a teachers job is to single out the best pieces of all methods, to later on compose these to there own way of working to suit the teacher as well as the target group. All teachers have to work with the same guidance, Lpo 94, but the ways of reaching the goals are as many as there are teachers.

Tema ovog rada je istraživanje savremenih arhitektonskih praksi formiranih u Novom Sadu u periodu od 1980. do 2010. godine. Na osnovu teorijskog polazišta, proučavanja savremenih međunarodnih kretanja - Venecijanskog bijenala arhitekture kao referentnog događaja, kao i istraživanja lokalnog konteksta – Novog Sada, metodom ankete izvršena je detaljna analiza praksi 145 novosadskih arhitekata. Sintezom dobijenih rezultata sagledan je proces tranformacije osnovnih oblika delovanja, kao i formiranja savremenih arhitektonskih praksi.
The topic of this PhD thesis are contemporary architectural practices, founded inNovi Sad in the period between 1980 and 2010. Based on theoretical stance, thestudy of contemporary international trends- Architecture Biennale in Venice as areference event, and the research of the local context- Novi Sad, by applying surveyas a method, a detailed analysis of practices of 145 architects from Novi Sad hasbeen conducted.Through a synthesis of the results, it was possible to assess thetransformation process of the elementary forms of activities, as well as formation ofcontemporary architectural practices.

Why should teachers devote themselves to reading aloud? Reading aloud has a given place in most of the Swedish preschools. Many teachers read to children. Research on the subject has shown that it is very rewarding for preschoolers to have stories read to them. They hear how the language is constructed, becomes aware of matter of text, and they are able to take part of how other people live. This research has been the foundation for my qualitative study. The purpose of my investigation was to find out how four educators who are active in three different preschools reason about reading aloud. Do they practice reading aloud at their respective preschools and if so, why? What do they believe that reading aloud will contribute to the child's development? An examination of pre-school curriculum has also been done to see whether it contains any regulations regarding reading aloud to preschoolers. In order to answer these questions, interviews were held with the four teachers and a review of the curriculum has been done.  The interviews were then analyzed. The result of the interviews showed that all the respondents practice reading aloud and that they believe it will mainly benefit the development of the children's language. During the interviews the teachers highlighted that reading aloud helps to make children aware of how other people live and this enables them to bring our cultural heritage forward. The review of the curriculum led to a knowledge that it doesn’t contain any regulations on the practice of reading aloud. There is nothing in the curriculum that mentions reading aloud as being an important activity in preschool. However, the review revealed that many of the missions and quest objectives in the curriculum can be achieved by reading aloud.

Uppsatsen undersöker vuxna andraspråksinlärares upplevelser av språkmiljön på språkpraktik och instegsjobb. Syftet är att kartlägga vilka resurser och utmaningar deltagarna upplever i språkmiljön samt deras erfarenheter, förväntningar och upplevda utveckling med ett språkutvecklande fokus. Studien är kvalitativt orienterad och bygger på ett induktivt arbetssätt utifrån en fenomenografisk ansats. Materialet består av intervjuer och observationer av tre fokuspersoner, som alla är vuxna andraspråksinlärare och deltagare på språkpraktik eller instegsjobb. Resultatet indikerar att språkmiljöerna i det undersökta utfallsrummet inte ger deltagarna en representativ bild av yrkesdomänens krav på literacitet eller muntlig interaktion samt att språkmiljön har låg språkutvecklande potential. Studien visar också på att deltagarna ser språkutvecklande muntlig interaktion som den viktigaste förväntade resursen i språkmiljön, men att viss besvikelse över de i realiteten små möjligheterna till språkutvecklande muntlig interaktion finns.

Svenska som andraspråk är det enda av alla skolans ämne som är behovsprövat. Det ligger på rektorers ansvar att selektera vilka av de elever med annat förstaspråk än svenska som ska läsa efter ämnets kursplan. Detta ska ske endast om de bedöms ha behov av undervisningen. Forskning och rapporter har sedan ämnets implementering visat på att svenska som andraspråk inte fungerar som det var avsett; elever och vårdnadshavare anser att det har låg status, ämneslärare väljer bort ämnet i lärarutbildningarna, selekteringen sker godtyckligt och ämnet har skolans lägsta lärarbehörighet och måluppfyllelse. Denna uppsats syfte är att skapa förståelse för hur rektorer och elever resonerar och agerar när de selekterar respektive selekteras. Via intervjuer med fem deltagare från två olika kategorier – rektorer och före detta elever – redovisas deras uppfattningar om selektionspraktiken. Resultatet visar på skilda åsikter från skolledarna vad gäller ämnets hantering, grad av vaghet och önskningar om framtida förändringar, det indikerar även en behovsbedömning som inte sker på rätta grunder och ställer frågor om dess kontinuitet. Resultatet visar även att eleverna selekterats att läsa ämnet på grund av sina föräldrars migrationsbakgrund, utan att adekvata behovsbedömningar gjorts.

Syftet med Denna studie är att få kunskap om läsinlärningen utifrån teorier och praktiken i skolans tidigare år. Jag har valt att undersöka hur tre lärare resonerar kring sitt arbete med elevers initiala läsinlärning. Jag har även observerat fyra lärare för att kunna få en tydligare bild av undersökningsområdet. Frågeställningar i min undersökning är: På vilket sätt läsinlärning sker utifrån forskningen? Vilka arbetssätt använder lärarna i praktiken i skolans tidiga år? Utifrån teorierna kring läsinlärningen och intervjuer, observationer i två skolor upptäckte jag att det finns en stor mängd av olika arbetssätt inom detta område och lärarna använder de arbetssätt som passar det barngrupp de arbetar med. Eftersom barn är olika och varje barn har sitt specifika behov då är det viktigt att det finns variation i arbetssätt och användandet av metoder. Det finns många faktorer som samspelar med barns initiala läsinlärning som jag kommer att upplysa om. Några av faktorerna är tillgång till en varierad litteratur i olika genrer och stimulerande arbetssätt där elevers erfarenheter och intresse används i läsinlärningen samt socialt lärande där eleverna ses som en tillgång. Dessutom är det viktigt att lärarna har bred kunskap inom läsinlärningen såsom läsinlärningsprocesserna och grundläggande villkor samt utveckling av elevers metakognition. 

En namnfunktion kan sägas vara både en roll som ett namn har och en association som ett namn ger. Med fokus på namnbruk, är den här uppsatsens syfte att identifiera och analysera namnfunktionerna inom ett begränsat, autentiskt område i Halmstad. För att göra detta, brukas en kombination av metoder. Besöksintervjuer som spelats in och transkriberats, gatuplansintervjuer där anteckningar förts samt kompletterande internetsökningar i lokaltidningar och på Halmstads kommuns webbplats. Teorin bygger på framställningar av Thorsten Andersson och Laura Kostanski och inkluderar – med min terminologi – följande sex namnfunktioner: identifikation, ideologi, emotion, historicitet, känsloband och samhörighet. Analysen visar att identifikation, att lokalisera och orientera platser, är ortnamnens primära funktion för brukarna och alla namn har denna funktion. Vissa namn är givna utifrån en ideologi, i undersökningsområdet ofta för att hedra och minnas en särskild person som varit betydelsefull för Halmstad. Denna ideologi kan vara mer eller mindre levande, beroende på om namnbrukarna vet vem personen var. Andra namn bygger på emotion. Dessa namn är givna i känsla och är i regel binamn (smek- och öknamn), varav många används situationsbundet när brukaren vill få en viss effekt. Medan dessa tre nu nämnda funktioner alltid hör samman med namngivningen och bevaras i namnbruket, kan historicitet bildas i endera. I undersökningsområdet visar sig historicitet dock främst i namnbruket, i det att Halmstadsborna associerar en förfluten händelse till vissa namn, samt att hela namnskicket är en länk till stadens historia när ombyggnationer förändrar dess utseende. Att känna till de officiella och inofficiella namnen i Halmstads stadskärna stärker också människornas samhörighet.   Denna funktion är sammanlänkad med känsloband och historicitet. Namnen, och den historia människor associerar till dem, är viktiga för informanterna och deras identitet som Halmstadsbor – vilket i förlängningen innebär stadens identitet.

LUS is short for reading development schedule, which is a concept that schools in a municipality or parts of a municipality uses, to get an overview at the pupils’ reading capacity.

The purpose with this C-paper is to analyse if LUS is a relevant and useful instrument in the upper level of compulsory school of today, concerning the work with pupils’ reading development.

My research contains a theoretical section and a practical section witch is based on qualitative interviews with three teachers. The result of my research shows that LUS is built on sociocultural thoughts, where – despite a competence theoretical structure – the individual reading experience is in focus and the optimal reading is considered the reading which lies within the readers’ closest zone of development. The relevance of LUS in the upper level of compulsory school is mostly justified as a clarifying model of reader competences that can be used as a help when putting together small goals to those pupils that doesn’t reach the goal of the syllabus. For those pupils that, considering age, follow that development which the reading development schedule explains, LUS feels some what unnecessary in the upper level of compulsory school.

LUS är en förkortning för läsutvecklingsschema, vilket är ett koncept som skolor i hela eller delar av kommuner använder sig av, för att få en överblick på elevernas läsförmåga.

Syftet med denna C-uppsats är att analysera huruvida LUS är ett relevant och användbart instrument i dagens högstadieskola, vad gäller arbetet med elevers läsutveckling.

Min undersökning innehåller dels en teoretisk del som bygger på LUS egen forskning, dels en praktisk del som grundar sig på tre kvalitativa lärarintervjuer. Resultatet av min undersökning visar att LUS bygger på sociokulturella tankegångar, där – trots en kompetensteoretisk uppbyggnad – den individuella läsupplevelsen står i fokus och den optimala läsningen anses vara den som ligger inom läsarens närmaste utvecklingszon. LUS relevans på högstadiet är dock mest befogat som en tydliggörande mall av läskompetenser, för uppsättande av delmål i åtgärdsprogram för de elever som inte når upp till kursplanens mål. För de elever som åldersmässigt följer den utveckling läsutvecklingsschemat målar upp, känns LUS överflödigt på högstadiet.

This study aims to understand the interaction within cabin crew members and study the teaching methods regarding communication to the cabin crew. For exploring this matter, interviews with two cabin crew instructors were conducted. These interviews have been analysed by using socio-cultural theory on learning, along with relevant theoretic terms to comprehend how interaction and communication between cabin crew members are taught. The interviews with the instructors have been analyzed from a socio-cultural perspective with concepts relevant to the study; language as a tool, crew resource management as a communicative method and mediation, which can be explained as how something is conveyed. By analyzing the interviews and interpreting them from the socio-cultural perspective, three categories were established. These were: teaching environment, crew resource management and safe teaching environment and finally social interaction. The results of the study indicate that one of the most critical factors for teaching communicative skills and the understanding thereof is the numerous years of working experience of the cabin crew instructors. Another crucial result from this study demonstrates that in order to teach communication skills to cabin crew effectively, it may be necessary to re-evaluate the methods in which the subject is instructed to cabin crew as the training program for cabin crew is based mainly on pilot manuals. Onward research in the field may also regard the use of virtual-reality methods through VR-goggles, which is something the respondents briefly explained as an exciting breakthrough in cabin crew teaching methods.
Studiens syfte är att undersöka instruktörers erfarenheter och upplevelser om undervisningen av säkerhetsbärande kommunikation till kabinpersonal i ett flygbolag. För att studera detta har två djupgående intervjuer genomförts med två instruktörer eftersom det är instruktörerna som är ansvariga för att undervisa om kommunikationen som kabinpersonalen senare använder i den dagliga verksamheten. Intervjuerna med instruktörerna genomfördes genom video och/eller telefonsamtal och har därefter analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med för studien relevanta begrepp; språket som redskap, crew resource management som kommunikativ metod samt mediering, vilket kan förklaras som hur någonting förmedlas. Med hjälp av att analysera intervjuerna och tolka dem utifrån det sociokulturella perspektivet kunde tre kategorier uppmärksammas: undervisningsmiljö, CRM och trygg undervisningsmiljö samt social interaktion. Studiens resultat visar att en av de viktigaste faktorerna i undervisningen och i synnerhet kommunikation, är instruktörens egen yrkeserfarenhet vilken visat sig viktig för undervisningen om kommunikation. Ett annat viktigt resultat från undersökningen är att den belyser instruktörernas erfarenheter av hur teori och praktik samspelar i undervisningen. Med resultat från denna studie uppmuntras till fortsatta studier om undervisningen för kabinpersonal i syfte att belysa och effektivisera den kommunikation som kabinpersonalen arbetar med dagligen. Ett intressant ämne som framfördes genom intervjuerna med respondenterna är möjligheten att arbeta med VR-glasögon, alltså glasögon som genom en virtuell värld kan återge undervisningsmiljö som annars kan vara svåråtkomlig.

The aim of this study is to investigate the opportunities for oral language development that teachers offer pupils during lessons in Swedish in grade 3. The following questions guided the study: how do teachers perceive that they offer the pupils opportunities for oral language development in their teaching and what possibilities for oral language development do teachers offer pupils? The methods used to answer the questions are interview and observation of two teachers in two different classrooms. In all, two interviews and four observations were conducted. An observation schedule was used during the observations and the interviews were semi-structured, based on the same questions. The interviews were audio-recorded and transcribed. The collected material showed that the oral activities which the teachers said they offered their pupils were working in pairs or small groups, whole-class conversations and drama. The teachers said that they interacted with the pupils through taking turns and asking questions. The activities the teachers offered their pupils during the four observations were whole-class conversations led by the teacher, structured conversations in small groups and spontaneous conversations among pupils and between pupils and teacher, and interactive book reading. The interactions used by the teachers took the form of speech, questions and body language. The conclusion of the study is that teachers must have more tools for taking advantage of opportunities to let the pupils develop their oral language. The view of what oral language development can involve should also be broadened.

Cette thèse est la première étude approfondie et transversale sur le sattaka, un genre dramatique indien dont la particularité réside dans sa langue, le prâkrit. Le nom de ce genre remonte à Kohala (IIe-IVe siècles), mais est devenu connu grâce à la Karpuramanjari de Rajashekhara (IXe-Xe siècles, Kannauj) qui cite, pour la première fois, dans le prologue de cette pièce, sa définition. Selon celle-ci, il s’agit d’un genre apparenté à la natika, genre hybride du théâtre classique. Le prâkrit - terme générique de divers dialectes - s’est développé parallèlement au sanskrit, en tant que langue littéraire. Ses variétés régionales ont été attribuées aux divers personnages dans le théâtre classique pour indiquer leur statut social. Rajashekhara, rompant avec les règles plurilinguistiques du théâtre classique appliquées, entre autres, à la natika, a conçu son sattaka entièrement en prâkrit, en accord avec les règles sur les qualités phonétiques des langues littéraires dans l’art poétique indien. Son choix de langue a fait l’objet de nombreuses spéculations parmi les théoriciens et sa Karpuramanjari est devenue le standard pour les auteurs des sattaka tardifs. Dans cette thèse, après avoir retracé l’évolution de ce genre, nous analysons non seulement les diverses théories attestées au sujet de la langue et de la structure dramatique de la Karpuramanjari, mais également les pièces, afin d’élucider la question suivante : qu’est-ce que le sattaka ? Ce travail vise également à promouvoir les recherches connexes sur l’évolution de l’art dramatique durant le Moyen Âge, sur les auteurs, ainsi que leurs époques. Cette étude comporte de nombreuses citations des sattaka, dont nous donnons la première traduction française et, pour certains, la toute première traduction
This thesis is the first in-depth and comprehensive study on Sattaka, an Indian dramatic genre whose characteristic lies in its language, the Prakrit. The name of this genre goes back to Kohala (2nd to 4th centuries), but it has become known by Rajashekhara’s Karpuramanjari (9th-10th centuries, Kannauj) who gives, for the first time, in the prologue of this play, its definition. According to this, it is a genre related to the Natika, a hybrid genre of classical theater. Prakrit - the generic term for various dialects – has developed in parallel with Sanskrit as a literary language. Its regional varieties have been attributed to various characters in classical theatre in order to indicate their social status. Rajashekhara, breaking with the multilingual rules of classical theater applied, inter alia, to the Natika, composed his Sattaka entirely in Prakrit, in accordance with the rules on phonetic qualities of literary languages in Indian poetics. His choice of language has been the matter of discussion among theoricians and his Karpuramanjari has become the standard for the later authors of Sattakas. In this thesis, after having traced the evolution of this genre, we analyze not only the various theories about the language and the dramatic structure of the Karpuramanjari, but also the plays themselves, in order to elucidate the following question: what is a Sattaka? This work also aims to promote related research works on the evolution of dramatic art during the Middle Ages, on the authors, as well as on their times. This study contains numerous citations of Sattakas, of which we give the first French translation and, for some of them, the very first one

The purpose of this master’s thesis was to study literacy practices in a reading group of nine women discussing fiction in Swedish sign language. The following research questions were examined: What patterns of action have taken form in this practice and what meaning is attributed to these patterns? How can this reading group be understood in the light of Päivi Fredäng’s research on identity and cultural changes in the Swedish Deaf world? How do the participants handle using two different languages and modalities during the discussions, and to what extent can this be understood using Mary Louise Pratts concept contact zone? Finally, the last question aims to explore the reasons behind the very scarce number of reading groups in Sweden discussing fiction in sign language. An ethnographic study was conducted through one participant observation and three semi-structured interviews face to face recorded on camera, one email interview and one recorded phone interview. The interviews in sign language were translated into written Swedish. What Peplow terms a ‘mimetic’ reading practice was the most dominant way of discussing literature, whereas thematic or synthetic reading practices were less frequent.  The participants found that the reading group broadened their reading habits and that the discussions sometimes had bibliotherapeutic elements. They often discussed issues related to the oppression of women whereas questions related to Deaf people and sign language were not often discussed. The reading group could be understood in the light of the changes that the Swedish Deaf world, and society at large have gone through over the last decades. The collective Deaf identity is more frequently based on shared values concerning sign language rather than ideological standpoints. More individualized perspectives and interest-based networks based on sign language become more common. This falls under what Fredäng describes as co-culture where deafness loses its superior position in the identity. The participants’ audiological and linguistic backgrounds were diverse, only around half of them had Swedish sign language as their first language. The literacy practices were to a great extent influenced by the diversity concerning the participants’ backgrounds. Some of the informants said that one main reason for joining was to improve their skills in sign language. To others, the reading group seemed to strengthen their skills in written Swedish. One aspect of the literacy practices of this reading group was language preservation, where the participants helped each other to a more ‘pure’ sign language. Using the theoretical framework developed in New Literacy Studies, the lack of reading groups discussing fiction in sign language could be understood as a result of the literacy practices used in the Swedish Deaf education system that followed the Milan Conference that took place in 1880. The conference led to the banning of sign language in favour of oral methods. Contemporary literacy practices in the Swedish Deaf world can be traced back to these practices in the education system. Further research is needed to study literacy practices among Deaf people in Sweden, for example among younger generations that have taken part of a bi-lingual education. This is a two years master’s thesis in Library and Information Science.

The overall aim of the research presented here is to examine challenges in the special needs support tradition and the consequences of these challenges with the aim of increasing knowledge regarding the opportunities and constraints that are created as partof the support. In addition, the overarching study aims to highlight issues of democracyand inclusion in the social practices that are focused here and in what manner theseemerge and are framed. These aims are examined through three separate studies. The first study theoretically examines the central concepts of democracy and inclusionin school policy. The central query here relates to what possible consequences differentmodels of democracy imply vis-à-vis inclusive processes and what possibilities exist forchallenging traditions in special need education? Tradition has often been recognized asan important factor for compensating individuals in a reactive and segregating way. The second study takes an ethnographic point of departure and focuses five languagepre-schools that are instituted with the primary aim of teaching Swedish to children fromhomes where Swedish is not spoken. The institutional intention is to prepare these pupilsfor inclusion in future school arenas. One query here relates to what types ofconsequences such a proactively conceptualized activity gives rise to? A case-study that focuses the analysis of a course to prepare teachers for writingremedial plans constitutes the third research foci. The course is offered by a national stateauthority, the older Institute of Special Education (Specialpedagogiska institutet). Theactivity of working on remedial plans is a challenge for the special educational traditionand its individualization of school related problems. A central issue here relates to whatconsequence such a challenge gives rise to when it is formulated by a school-authority? The results of the studies presented in this thesis indicate that traditions resist changeeven though there is an ambition to challenge these. Old patterns of providing support ininstitutional arenas are difficult to reshape. In both empirical studies individual deficits isa common understanding of school-problems. The results of the empirical studies are alsodiscussed in relation to the conceptual analysis presented in the first article.

The purpose of the study is to investigate discourses on gender and exclusion constructed in texts written on an internet forum by the group incels, and then to see if and if so how these could contribute to exclusion. The study's questions are centered on how constructions of gender are made visible and maintained, and how exclusion is made visible in the text. The empiric consists of collected threads from an incels forum which is then analyzed on the basis of a theoretical framework based on Butler's theory of gender, as well as in Fairclough's critical discourse analysis. The study is thus based on a text-oriented qualitative approach. The result has highlighted the linguistic practice found on the forum and thereby identified which dominant discourses that sets the framework for what may and may not be said. The texts have shown that these discourses are seldom challenged, whereupon the production of text consistently maintains constructions of, for example, gender. An analysis of the empirics has revealed that the texts consistently express patriarchal structures that position men as superior to women. It has also emerged that men and women are constructed on the basis of the heterosexual matrix and the texts have demonstrated a linguistic practice that constructs and demonizes women. The analysis has also shown a paradox in that the texts express an aspiration for a hierarchy based on the heterosexual matrix, while the users on the forum at the same time position themselves as victims of the ideals of masculinity. The result has thus identified a common protest against the ideal of hegemonic masculinity, while discursive practice produces texts that seek to pursue and achieve such an ideal - which thus becomes a paradox in itself. Overall, the results have identified discourses that dominate the forum and found that these are characterized by a linguistic practice based on misogyny, heteronormativity and incels as victims of modern feminism.
Syftet med studien är att undersöka diskurser kring kön och utanförskap i texter skrivna på ett internetforum av gruppen incels för att sedan se om och i så fall hur dessa skulle kunna vara bidragande till ett upplevt utanförskap. Studiens frågeställningar centreras kring hur konstruktioner av kön synliggörs och upprätthålls, samt hur utanförskap synliggörs i texten. Empirin består av insamlade trådar från ett incelsforum som sedan analyseras utifrån ett teoretiskt ramverk med utgångspunkt i Butlers teori om kön, samt i Faircloughs kritiska diskursanalys. Studien utgår således från en textorienterad kvalitativ ansats. Resultatet har belyst den språkliga praktik som återfinns på forumet och därigenom identifierat vilka dominerande diskurser som sätter ramarna för vad som får sägas och inte. Texterna har påvisat att dessa diskurser sällan utmanas, varpå produktionen av text genomgående upprätthåller och vidmakthåller konstruktioner av exempelvis kön. Vid analys av empirin har det framkommit att texterna genomgående ger uttryck för en patriarkal struktur som positionerar män överordnade kvinnor. Det har även framkommit att män och kvinnor konstrueras utifrån den heterosexuella matrisen och texterna har påvisat en språklig praktik som konstruerar och demoniserar kvinnor. Analysen har även påvisat en paradox i att texterna ger uttryck för en strävan efter en hierarki utifrån den heterosexuella matrisen, samtidigt som användarna på forumet positionerar sig som offer för de maskulinitetsideal som premieras. Empirin har således identifierat en gemensam protest mot idealet kring hegemonisk maskulinitet, samtidigt som den diskursiva praktiken producerar texter som försöker eftersträva och uppnå ett sådant ideal – vilket således blir en paradox i sig. Sammantaget har resultatet identifierat diskurser som dominerar på forumet och konstaterat att dessa präglas av en språklig praktik som bygger på kvinnohat, heteronormativitet och incels som offer för den moderna feminismen.

This dissertation is about reading instruction in six mixed-aged classes, called child schools, with six and seven year old children. The overall questions of this study were: How did the teachers in child schools organise work in general and reading instruction in particular? How did they handle for example the increasing range of variation concerning knowledge and skills that goes together with increasing variation of age? With respect to reading the investigation also examined the content of reading instruction and the extent to which teachers took into account those factors that, according to reading research, are important for the acquisition of reading skills? Overall the research aimed to examine how the reading ability of the pupils developed during their first years at school. Six child schools were included in the study. The data collection extended over three years and contained field studies, interviews with the staff and reading tests with the pupils. Reading theories were used to analyse the form of the reading instruction and Basil Bernstein's theory of visible and invisible pedagogy was used to analyse pedagogical practice in its context. With one exception a visible pedagogy dominated in all the child schools. During lessons designated "my own work" the pupils were allowed to plan their work. This weak framing allowed the pupils to sort themselves into groups of more or less successful learners. In reading instruction, elements of two different models for instruction were combined, e.g. the whole language and the basal reading approach. My conclusion is that this combination is effective in a mixed-age group. Pupils at different competence levels benefit from different approaches. The reading comprehension of the child school pupils did not differ from the levels obtained with comparable pupils in national surveys. The test results, like the learning conditions varied between the schools. In my view the test results were not merely a consequence of the instruction, but also of other circumstances that interacted with the pedagogy.

En systemarkitekts praktik består till stor del av att tolka, beskriva och strukturera verksamhetsprocesser och -information som underlag för förändrings- och utvecklingsarbete, oftast med stöd av it-system. Professionen betraktas traditionellt som en teknisk ingenjörskonst. Men de problem jag ställs inför som arkitekt handlar inte enbart om att designa tekniska system och kommunikation mellan maskiner, utan minst lika ofta om att hantera utmaningar relaterade till mellanmänsklig kommunikation i komplexa situationer. Vad händer om vi fokuserar på denna andra del av arkitektens praktiska kunskap? Denna magister- uppsats handlar om språkets och kommunikationens roll i kontexten av ett systemutvecklingsprojekt. Författaren använder sig av metaforer i en gestaltande skönlitterär kontext som kreativ metod för att visualisera och förmedla olika aspekter på systemarkitektens yrkesroll och praktik. På så vis utnyttjar uppsatsen den mer experimentella form som essän erbjuder för att även utforska sina egna uttrycksmöjligheter. Essäns teoretiska material baserar sig på den språkfilosofiska tradition som utvecklats av Ludwig Wittgenstein och Gilbert Ryle. Utifrån dessa båda tänkares verk förs ett resonemang runt språkets och den kontextuella förståelsens betydelse för systemarkitektens praktiska kunskap. Essän väver även in tankegångar från Thomas Kuhn, Peter Naur och Donald Schön i syfte att utforska just metaforens, improvisationens och den kreativa kommunikationens roll som verktyg i systemarkitektens praktik.
The system architect ́s practice is mainly about interpreting, describing and structuring the processes and information of an enterprise in order to create a foundation for change and development, often supported by IT systems. The profession is traditionally regarded as an art of technical engineering. But the problems I face as architect is not exclusively about designing technical systems and communication between machines, but just as much about handling challenges related to inter-subjective communi- cation between human beings in situations of complex interaction. What happens if we focus on this second aspect of the practical knowledge of the architect? This essay is about the role of language and communication in the context of a system development project. The author uses metaphors in fictional context as a creative method to visualize and mediate different aspects on the architect ́s professional role and practice. In that sense the text utilizes the more experimental form offered by the essay in order to explore its own expressive possibilities. The theoretical material of this essay is based on the language philosophical tradition developed by Ludwig Wittgenstein and Gilbert Ryle. Starting out from these two thinkers, the author reasons around the importance language and contextual understanding has for the practical knowledge of the system architect. Further on the essay weaves in thoughts from Thomas Kuhn, Peter Naur and Donald Schön with the purpose of exploring the role of the metaphor, improvisation and creative communication as tools in the practice of the system architect.

Syftet med denna studie är att ge en översikt över forskning om skrivsvårigheter hos flerspråkiga elever. Forskningsfrågorna som besvaras i studien är vilka orsaker som ligger bakom skrivsvårigheter hos flerspråkiga, hur orsakerna till skrivsvårigheter hos flerspråkiga identifieras och hur den pedagogiska praktiken kan utformas för att stötta flerspråkiga elever med skrivsvårigheter. För att besvara dessa forskningsfrågor har jag gjort systematiska sökningar efter relevant forskningslitteratur och därefter kritiskt granskat och sammanställt sex forskningsartiklar. Forskningen visar att det kan finnas flera orsaker till skrivsvårigheter hos flerspråkiga. Orsakerna kan kopplas till såväl bristande språkfärdighet i andraspråket som dyslexi, men svårigheterna kan också bero på annan funktionsnedsättning och psykosociala faktorer. Vidare visar forskningen att identifiering av skrivsvårigheter hos flerspråkiga kan vara problematisk eftersom det kan vara svårt att bedöma om flerspråkiga elevers läs- och skrivsvårigheter beror på tillägnandet av andraspråket eller om det är dyslexi eller andra kognitiva eller kulturella problem som är orsaken. I forskningen betonas att lärarens kompetens är den mest betydelsefulla faktorn för en gynnsam läs- och skrivutveckling i skolan.

The purpose of this discourse-analytical study is to investigate teachers’ beliefs about writ-ing and writing instruction and how their beliefs and writing instruction can be understood in relation to the Lgr11 syllabus in Swedish. The study included five teachers who teach in grade 6 of primary school, where I applied Roz Ivanič’s theories of written discourses, based partly on interviews with teachers and classroom observations of teaching, partly on the Swedish curriculum for grades 4–6. The result shows that teachers move within creativi-ty, process, genre and social practice discourse, while the skills of discourse and the socio-political discourse lack matching. The result also shows that there are relatively large convergences between teachers and teaching statements. The core content of the curriculum related to writing can be linked to all written discourses, while the overall objectives relat-ing to writing lack a match in two written discourses of creativity and process discourse.

The aim of this study is to investigate, from a didactic perspective, how teachers pursue their writing instruction. A certain focus is directed towards discursive writing and the way the teachers support second language learners. The purpose is to compare the teachers’ writing instruction regarding the aspects above. The lack of research when it comes to the practice of discursive writing and writing instruction, in Swedish primary schools, in general form the basis of this study. The following questions provide the framework of this study:What are the teachers’ perspectives and reflections on discursive writing and writing instruction in general? In what ways is the teaching in writing designed and how does the teachers’ reflect on their teaching? Is there a difference between how the teachers conduct their writing instruction, with regard to a second language perspective, and how does the teachers reflect upon that? The study is based on observations and interviews with two teachers regarding these matters. The theoretical approaches of this study are Ivanic’s (2004) discourses of Writing and Learning to write and the theoretical concept scaffolding (Wood, Bruner, Ross 1976, s. 89-90, 97-99). The results show, in conclusion, that the teachers’ writing instruction includes the majority part of Ivanic’s discourses but these are variously practiced. The major part of the teaching was, in both teachers’ classrooms, performed in accordance with the narrative genre but discursive writing was also practiced. The teachers showed an awareness of the importance of supporting second language students, but a difference in the way they conducted their writing lessons from this aspect was evident.

Syftet med detta examensarbete var att genom en fallstudie undersöka hur två olika skolor anpassar organisation och undervisning, utifrån andraspråkselevers särskilda behov. Forskningsbakgrunden lyfter fram för undersökningen centrala tankar inom andraspråksteorier, synen på språkundervisning genom tiderna samt organisationen av undervisningen idag. Syftet var att belysa skolors arbetssätt vad gäller under­visning av andraspråkselever och jämföra det med den forskningsbakgrund vi har tagit del av.     För att ta reda på detta använde vi oss av kvalitativa metoder. Inledningsvis genomfördes observationer av klassrums­undervisning, vilket följdes av intervjuer av berörda klasslärare samt enkätintervjuer med lärare i svenska som andraspråk.   Det vi kunde konstatera var att en grundläggande lärarutbildning, med fortsatt kompetens­utbildning i svenska som andraspråk, är en förutsättning för att skapa ett undervisningsklimat som gynnar elever med annat modersmål än svenska. Dessutom hade skolans policy för hur under­visningen bör bedrivas samt inställning till dessa elever avgörande betydelse.    Slutsatsen blev att ju mer medvetna lärarna är om andra­språkselevernas språk­utveckling och vilken förmåga de har att skapa ett gott interaktionistiskt lärande­klimat, desto bättre blir förutsättningarna för elever att tillägna sig ett andraspråk.

I föreliggande examensarbete undersöks hur lättläst en lättläst text är. För detta görs en analytisk undersökning av en svensk kommuns webbsida och dess lättlästa version beträffande struktur, innehåll och läsbarhet. Sedan jämförs analysernas resultat. Den lättlästa textens användbarhet undersöks genom en empirisk undersökning, en enkät, i en SFI-klass, vilken är en del av mottagargrupperna i behov av lättlästa texter. Undersökningen visar att den lättlästa texten i teorin är lättare att förstå. Detta resultat kan dock inte styrkas i enkätundersökningen. Den lättlästa texten visar sig vara för svår för mottagargruppen. Officiella riktlinjer för att skriva lättläst och mer forskning inom detta område behövs för en ökad tillgänglighet för människor som behöver lättlästa texter, vilket är mer än var femte person.

Denna studie undersökte om det var möjligt att applicera resultat från kroppsspråksstudier till stiliserade spelkaraktärer i syftet med att se om deltagare fortfarande kunde tolka vilka känslor som förmedlades genom kroppsspråket. Det undersöktes också om deltagarna ändrade sina åsikter när de stiliserade karaktärerna presenterades både i 2D och 3D via stillbilder och animerade klipp för att se hur detta påverkade deras tolkning. Ytterligare undersöktes det om deltagarna associerade olika kroppsspråk med en viss typ av spelkaraktärsroll. För att besvara frågeställningen animerades åtta olika karaktärer, och ur dessa animationer valdes också stillbilder ut. För studien skapades det fyra unika 2D karaktärer som hade liknande attribut som de fyra 3D karaktärerna, som var skapade av andra 3D grafiker och var gratis att ladda ner för användning. Animationerna baserades på rotoscope material som blev inspelat med hjälp av två skådespelare. Varje animation och stillbild representerade en förutbestämd känsla, vilket i denna studie var ilska, glädje, sorg och rädsla. All data om deltagarnas åsikter och upplevelser samlades in med hjälp av enkäter, och med påföljande intervjuer med ett mindre antal utvalda deltagare. Studien var tyvärr för liten för att kunna besvara frågeställningen helt. Studiens resultat visade dock att det går att implementera resultaten från kroppsspråksstudier till stiliserade karaktärer inom animation och spelutveckling och att deltagare fortfarande kunde tolka känslouttrycken. Det var däremot inte möjligt att validera hur effektiva dessa resultat och slutsatser var. Studien kunde stärka resultaten från flera tidigare kroppsspråksstudier, exempelvis att händerna påverkade deltagarnas uppfattning av en karaktärs presenterade känsla, och att ett mer överdrivet kroppsspråk tyder på en viktigare spelroll som till exempel protagonist. För fortsatt forskning behövs det betydligt mer data och en mångfald av deltagare för att kunna stärka denna studies resultat och slutsatser.

Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.

Abstract The Swedish society has always been monolingual, but has for the past decades transformed into a multicultural and multilingual society. The aim of this study is to investigate if and in that case how preschool teachers work with language development in bilingual and multicultural preschools. The concept of linguistic and cultural diversity includes several different components, not least the social interactions that are of great importance to every individual's development, learning and participation in the world. By understanding the importance of language, language development and the role of mother tongue in second language acquisition, we look into various researches done concerning the effects of the preschool teachers’ opinions, methods used to language developmental primarily for children who are multilingual and how the physical environment is shaped to promote language in multicultural and multilingual preschools. The method used in this study is semi-structured interviews with preschool teacher working in multicultural or bilingual preschool settings. The questions concerns opinions on multilingualism, which methods are used to promote children´s second language acquisition and development, and also how the physical environment is shaped to influence children´s cultural and lingual backgrounds in the preschools. The results are analyzed through the socio-cultural perspective, the curriculum for preschool, language acquisition theories, language and second language development and prior research in the studies three areas, opinions, methods and the physical environment. Regarding the preschool teachers opinions about multilingualism the results shows that knowledge of the child’s mother tongue, culture and background is of importance when working with children from a multicultural and multilingual background. The preschool teachers express a need for further education and knowledge of multilingual children’s language acquisition and development. Furthermore the results shows that preschool teachers point out that literature conversations is the most common methods as well as TAKK (sign as a complement for communication). Concerning how the preschools physical environment is shaped the results shows that such is not the case. The children's different experiences often get little or no space in the preschools physical environment primarily in terms of creating an environment that is recognizable for children from a linguistic and cultural diverse background. The discussion about the results stresses the need of further research and deeper knowledge among the preschool teachers concerning methods used and the importance of ensuring that the preschools physical environment reflects the children’s different cultures and languages. Keywords: Multilingualism, Second language acquisition/ development, Place identity Socio-culture perspective, Preschool Nyckelord: Flerspråkighet, Andraspråks inlärning/ utveckling, Platsidentitet Sociokulturellt perspektiv, Förskola

Denna undersökning söker svar på hur sju lärare i årskurserna 1–3 använder lärandeteorier i språkutvecklande arbete med nyanlända elever. Nyutexaminerade lärare behöver verktyg att använda i språkutvecklande arbete med nyanlända, eftersom ämnet svenska som andraspråk ofta saknas i lärarutbildningarna. Frågan är om de kan använda de teoretiska kunskaper de förvärvat under utbildningen och omsätta till fungerande undervisningspraktik. Vidare studeras om lärare väljer en teoretisk utgångspunkt och sedan följer den, eller om de väljer delar av olika lärandeteorier och kombinerar dessa. En viktig del av undersökningen är att följa hur lärarna arbetar praktiskt utifrån teorier om lärande och vilka metoder de använder som är utvecklade ur dessa. Undersökningen är kvalitativ och baseras på semistrukturerade intervjuer och ostrukturerade observationer av sju lärare vid två skolor. Analysen av det insamlade materialet har utförts genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att den lärandeteori som är vanligast förkommande i språkutvecklande arbete med nyanlända elever i de intervjuade lärarnas undervisning är det sociokulturella perspektivet med Vygotskij som huvudperson. Denna lärandeteori har varit en viktig del vid utvecklandet av genrepedagogiken som också används i hög grad, framför allt genom cirkelmodellen. Ett annat delresultat som framkom tydligt var vikten av att undersöka och ta tillvara de nyanlända elevernas erfarenheter samt nödvändigheten av modersmålsundervisning och studiehandledning. Det kollegiala och kompetensutvecklande lärandet tas upp av alla de intervjuade lärarna och det visar sig vara en viktig del i det språkutvecklande arbetet med nyanlända elever.

Ett vanligt sätt att arbeta med läsförståelse i skolan är att låta elever läsa en lärobokstext och svara på frågor om texten. I denna uppsats undersöker jag hur sådana läsguidesfrågor som ska fungera som stöd för läsförståelsen kan påverka elevernas läsförståelse och lässtrategier. Detta undersöker jag genom ett test där en högstadieklass får läsa en lärobokstext i historia från det digitala läromedlet Clio Online. Hälften av klassen får i samband med läsningen svara på textkontrollerande läsguidesfrågor, medan andra hälften får svara på inferensfrågor. Därefter får alla elever svara på enkätfrågor om textens svårighetsgrad och sina strategival under uppgiften samt kontrollfrågor som testar deras läsförståelse. Resultatet visar att eleverna som besvarar inferensfrågor ägnar längre tid åt uppgiften att läsa texten och besvara frågorna. Dessa elever visar en starkare metakognitiv medvetenhet, genom att färre av dessa elever överskattar sin egen förståelse av texten. Denna elevgrupp får också ett bättre totalresultat på kontrollfrågorna som testar deras läsförståelse. Detta indikerar att inferensfrågorna tycks styra eleverna till en djupare läsning och en bättre läsförståelse. Samtidigt får dock eleverna som besvarar textkontrollerande läsguidesfrågor ett bättre resultat på den kontrollfråga som efterfrågar en helhetsförståelse av texten. Fler i denna grupp anger dessutom som lässtrategi att de läste igenom hela texten snarare än att leta efter svaren i texten, vilket bör leda till en djupare läsning. Detta resultat verkar till viss del orsakas av att några av eleverna som får inferensfrågor tycks sakna antingen motivation eller förmåga att besvara dessa, och därmed inte blir hjälpta av dem i sin läsning. Resultatet kan också förklaras med att läsguidesfrågorna eleverna får vid ett tillfälle inte är det enda som påverkar deras läsning, utan de påverkas också av andra faktorer såsom motivation eller en vana vid vissa lässtrategier. Även elever som får frågor som leder dem mot en ytlig läsning kan alltså läsa på en djupare nivå, och tvärtom. Denna undersöknings begränsade omfattning gör att det inte går att dra några säkra slutsatser utifrån resultatet. Den försiktiga slutsats som kan dras är att för svåra inferensfrågor för eleven inte tycks hjälpa läsförståelsen, medan inferensfrågor på en lagom nivå tycks kunna leda till en djupare läsförståelse än textkontrollerande frågor.

Resultaten av de internationella undersökningarna PISA 2011 och PIRLS 2011 visar att de svenska elevernas resultat inom läsförståelse försämrats. I Skolinspektionen granskning framkommer det att diskussioner och textsamtal har en relativt liten del av undervisningen av läsförståelse i Sverige idag. Tidigare forskning har ringat in fyra metoder som anses effektivast för elevers utveckling av läsförståelse. Textsamtal, diskussioner och reflektioner har avgörande roller inom alla fyra undervisningsmetoder. Syftet med denna studie är att synliggöra hur sex lärare tänker kring, samt konkret arbetar med, undervisningen av läsförståelse, för att se om de fyra metoderna går att återfinna i de sex lärarnas undervisning. Metoderna som används är semistrukturerade intervjuer samt strukturerade observationer. Resultatet av studien visar att den strategiinriktade undervisningen dominerar undervisningen bland de sex lärarna, och att innehållsorienterad undervisning, vilken visats effektivast i forskningen, är ytterst begränsad. Samtidigt beskriver samtliga lärare att samtal och diskussioner bör vara en stor del av undervisningen inom läsförståelse. En slutsats av studien är att synen på undervisningen av läsförståelse varierar mellan de sex lärarna, samt att allt undervisningsmaterial är baserat på läsförståelsestrategier. Dock förekommer knappt diskussioner och samtal i samband med undervisningen av strategier, vilket är en viktig del för att arbetet med strategiinriktad undervisning ska kunna utveckla elevernas läsförståelse på bästa sätt.

Svenska

Language of the Snakes is a biography of Prakrit, one of premodern India’s most important and most neglected literary languages. Prakrit was the language of a literary tradition that flourished roughly from the 1st to the 12th century. During this period, it served as a counterpart to Sanskrit, the preeminent language of literature and learning in India. Together, Sanskrit and Prakrit were the foundation for an enduring “language order” that governed the way that people thought of and used language. Language of the Snakes traces the history of this language order through the historical articulations of Prakrit, which are set out here for the first time: its invention and cultivation among the royal courts of central India around the 1st century, its representation in classical Sanskrit and Prakrit texts, the ways it is made into an object of systematic knowledge, and ultimately its displacement from the language practices of literature. Prakrit is shown to have played a critical role in the establishment of the cultural-political formation now called the “Sanskrit cosmopolis,” as shown through a genealogy of its two key practices, courtly literature (kāvya-) and royal eulogy (praśasti-). It played a similarly critical role in the emergence of vernacular textuality, as it provided a model for language practices that diverged from Sanskrit but nevertheless possessed an identity and regularity of their own. Language of the Snakes thus offers a cultural history of Prakrit in contrast to the natural-history framework of previous studies of the language. It uses Prakrit to formulate a theory of literary language as embedded in an ordered set of cultural practices rather than by contrast to spoken language.

Language about animals and the way writers “language” animals reveal a great deal about how humans model themselves, animals, and human-animal relations; pre-modern Indian literature is no different. The early poets and story writers of India transposed humans with animals and vice versa, usually via speaking birds. Sanskrit grammarians explored the question of what defines human and animal through the lens of speech, including bird speech. Recent research in the areas of animal studies and new materialism aids our understanding of these early literary forms and historical discussions from the subcontinent. I explore a number of Sanskrit and Pāli texts from literary, religious, and commentarial traditions in order to develop a new assessment of agency enacted through animal voice and speech. I posit that a “Brahmin-bird entanglement” has been existent since the Vedic period in texts and recitation practices and that Brahmins identified with and entangled their traditions with birds, accounting for bird names for ascetic practices, hymns, and Vedic lineages. Sometimes texts envisioned birds as retainers of Brahmanical traditions; at other times, entanglements between human and bird show how authors defined and differentiated religious identity. I propose a re-interpretation of authorship that challenges pre-existing ideas about the recitation tradition and creative acts of speech. Using evidence from epic, Puranic, and Buddhist literature along with grammatical debates and the early Sanskrit novel, I illuminate ideas concerning subjectivity, narration, and voice that were present in early Indian texts.
text

Denna litteraturstudie har sin utgångspunkt i observationer som gjorts under genomförd verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Dessa visar att högläsning till stor del används som ett avslappningsinslag i anslutning till fruktstund eller när det finns tid över under skoldagen, till skillnad från att använda det som ett planerat lärtillfälle. Erfarenheterna styrks av PIRLS 2011 där det framkommer att svenska elever sällan ges möjlighet till samtal som bearbetning kring en högläsningstext. Studiens syfte är därmed att belysa vad högläsning som social praktik har för påverkan på elevers utveckling inom ämnet svenska samt undersöka vad forskning beskriver om högläsningens påverkan på elevers språkförståelse, knutet till de underliggande komponenterna ordförråd, språkstruktur och hörförståelse. Studien har sin utgångspunkt i följande frågeställningar: Vilka möjligheter och utmaningar påvisar forskningen att det finns med högläsning som social praktik? Hur påverkar högläsning elevers språkförståelse? Studien baserar sig på sammanlagt elva vetenskapliga publikationer, i form av doktorsavhandlingar, licentiatavhandlingar, tidskriftsartiklar och konferensbidrag, som ger en bild av både internationell och nationell forskning. Denna litteraturstudie grundar sig i den sociokulturella teorin som lyfter vikten av samspel och gemenskap som ett viktigt underlag till lärande. Studiens resultat visar att möjligheterna med högläsning är mer framstående än vad utmaningarna är. De möjligheter som sammanställts i studien är att högläsning som social praktik bidrar till att: utveckla gruppens gemenskap, möjliggöra ett möte med en mer avancerad litteratur för eleverna, utveckla elevernas förståelse för hur lässtrategier används samt utveckla elevers ordförråd, förståelse för språkstruktur och hörförståelse. Utmaningarna ligger främst hos läraren som bland annat måste vara väldigt flexibel när det kommer till att ha ett fokus på både texten och eleverna samtidigt under en pågående högläsningssituation. En slutsats som gjorts i studien är att högläsning som social praktik kan ge stora framgångar inom många områden i svenskundervisningen men att det krävs en medveten planering av läraren för att nå dit. Flera av studiens forskare påpekar, i enlighet med det sociokulturella perspektivet, att det är i interaktionen lärandet sker och att det krävs stöttning från en erfaren person för att nå dit.

Syftet med studien är att beskriva hur eleverna värderar bildämnet i grundskolan åk 6-9, utifrån aspekten nytta för lärande och utveckling samt välmående. I undersökningen används en metod med kvantitativa och kvalitativa frågor där elever i årskurs 6-9 fått svara på en webbaserad enkät. Det sammanställda resultatet från enkäten visade likheter med tidigare ämnesutvärdering NU-03 (2005) och NÄU-13 (2015). De flesta eleverna tycker att ämnets undervisning har för lite tid och att kärnämnena dominerar och är viktigare för framtiden. Knappt hälften av eleverna ansåg att bildämnet har effekt på deras lärande, vilket inte stämmer överens med de litteratur och tidigare studier. Enligt tidigare studier och litteratur skapar bildämnet dessutom arbetsglädje, väcker kreativitet och är kommunikativt, vilket bekräftas av eleverna i den här uppsatsen. Eleverna beskriver att bildämnets kommunikativa sida även förstärker deras självkänsla. Ämnets nytta i och utanför skolan var däremot inte självklart för många elever, även om en ganska stor andel av eleverna anser att ämnet hjälper dem att tolka den visuella världen runt dem. Det sammanlagda resultatet av uppsatsen tyder på att bildämnet har flera positiva effekter på elevernas lärande och mående, men uppfattningen om bildämnet skiljer sig stort mellan eleverna i undersökningen.
The purpose of the study is to describe how students assess the subject Art in the elementary school years 6-9, based on the aspect of benefit for learning, development and well-being. The survey uses both a quantitative and qualitative method where students in grades 6-9 were asked to answer a web-based questionnaire. The compiled results from the survey showed similarities with previous subject evaluation NU-03 (2005) and NÄU-13 (2015). Most students think that the subject Art’s teaching has too little time and that the core subjects dominate and are more important for the future. Just under half of the students considered that Art has an effect on their learning, which is not in line with the literature and previous studies. According to previous studies and literature, Art creates job satisfaction, arouses creativity and is communicative, which is confirmed by the students in this essay. The students describe that Arts communicative ability   enhances their self-esteem. The benefit of Art however, was not obvious to many students, although a fairly large proportion of the students believe that the subject helps them to interpret the world around them. The overall result of the thesis indicates that Art has several positive effects on the students' learning and well-being, but the perception of the subject differs greatly between the students in the study.