Academic literature on the topic 'Prehospitalt hjärtstopp'

Sjuksköterskan ställs inför etiska konflikter i mötet med en patient vid hjärtstopp i den prehospitala miljön. Hjärtstopp orsakas av otillräcklig cirkulation på grund av asystoli eller kammarflimmer. Tidig hjärt- och lungräddning (HLR) med god kvalitet och effektiva bröstkompressioner är livsavgörande. Sjuksköterskan ska följa en etisk kod och sjuksköterskan har ett moraliskt ansvar för att så god vård som möjligt ska ges till patienten. I den prehospitala miljön uppkommer etiska konflikter oftare än i andra vårdsituationer på grund av flera olika faktorer. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans etiska förhållningssätt vid prehospitalt hjärtstopp. Resultatet baserades på tretton vetenskapliga artiklar och delades upp i två teman: etiskt ansvar och dilemma gällande patient respektive anhöriga. För att sjuksköterskan skulle kunna förbereda sig i ambulansen var det viktigt att det fanns information om patienten och om HLR var påbörjad. De två största dilemman som sjuksköterskan upplevde var beslutet om HLR och de närståendes involvering. Sjuksköterskan kände lika stort ansvar att ta hand om patienten som ansvar att ta hand om de närstående. Konklusion och implikation av denna litteraturstudie var att sjuksköterskan ställs inför etiska dilemman vid prehospitalt hjärtstopp och måste vara förberedd på det oväntade. För att underlätta beslutet om HLR krävdes god information om patientens hälsotillstånd, planering och förberedelser inför mötet med patienten och en etisk och moralisk grundinställning hos sjuksköterskan. En möjlighet till förbättring för sjuksköterskan i ambulansen skulle kunna vara en form av journalsystem som är kopplat till sjukhusen.
The nurse is often confronted by ethical conflicts in the relationship with the patient during cardiac arrest in the prehospital environment. Cardiac arrest is caused by insufficient circulation due asystole or ventricular fibrillation. Early cardiopulmonary resuscitation (CPR) with good quality and efficient compressions are cardinal for life saving. The nurse should follow an ethical code and with a moral responsibility make sure that the best care is provided for the patient. In the prehospital environment ethical conflicts occurs more often than in other situations because of many different factors. The aim of this literature-study was to elucidate the nurse´s ethical approach during prehospital cardiac arrest. The result was based on thirteen scientific articles which were split up in two themes; ethical dilemma and responsibility towards the patient and ethical dilemma and responsibility towards the relatives. For the nurse to prepare in the Ambulance it was of importance that there was information about the patient and knowledge if CPR was started. The two biggest dilemmas for the nurse was the decision about CPR and the involvement of the relatives. The nurse felt as much responsibility to take care of the patient as the relatives. Conclusion and implication of this literature-study was that the nurse is confronted with ethical dilemmas during the out-of-Hospital Cardiac Arrest and has to be prepared for the unexpected. To facilitate the decision about CPR the nurse was required good information about the health of the patient, planning and preparing before the meeting with the patient and the nurse should have an ethical and moral basic approach. A possible improvement for the nurse in the ambulance could be a form of journal system that was linked to the hospitals.

Bakgrund: Hjärtsjukdom är en av de vanligaste dödsorsakerna i västvärlden. I Sverige drabbas årligen ca. 8000 personer av oväntat hjärtstopp och majoriteten av dessa sker i hemmet vilket leder till att närstående ofta är närvarande. Närstående upplever ofta en känsla av overklighet, kaos, rädsla och osäkerhet i samband med detta. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva närståendes upplevelse av att bevittna hjärtstopp prehospitalt. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ design och data samlades in genom åtta semistrukturerade intervjuer med närstående till personer som hade fått hjärtstopp. Dataanalys genomfördes med kvalitativ innehållsanalys med induktiv insats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: förändrad tidsuppfattning, personalens närvaro gav trygghet och lugn, att pendla mellan hopp och hopplöshet, kaotisk situation och att uppskatta tydlighet. Närstående beskrev att de upplevde hjärtstoppet som traumatiskt med känslor av kaos, osäkerhet och overklighet, men också trygghet, lugn och lättnad när hjälpen kom. Det framkom även en känsla av tacksamhet över ambulanspersonalens insats. Behovet av tydlig information framgick också. Konklusion: Närstående var i överlag nöjda med den vård som gavs men det framgick även att deltagarna hade ett behov av att få prata med någon om sina upplevelser av hjärtstoppet och även att få feedback efteråt. Ytterligare forskning om närståendes situation vid oväntat hjärtstopp i hemmet är av stor betydelse för utvecklingen av ambulanspersonalens tillvägagångssätt vid vård av närstående.

Varje år avlider cirka 15 000 personer av hjärtstopp i Sverige. För att kunna rädda livet på dessa, krävs tidig hjärt-lungräddning. Överlevnaden för de som drabbats av hjärtstopp har tredubblats de senaste 30 åren och tiden för påbörjandet av hjärt-lungräddning har markant sjunkit. Vid avancerad hjärt-lungräddning kan hälso- och sjukvårdspersonal överväga användandet av larynxmask eller utföra endotrakeal intubation. När en person drabbas av hjärtstopp slutar personen att andas vilket leder till syrebrist i kroppen och av hjärnans vävnader, av denna anledning är det av stor vikt att luftvägen hanteras och säkras för att eftersträva gynnsamt neurologiskt resultat. Syftet var att jämföra avancerade luftvägshjälpmedel vid hjärtstopp inträffade utanför sjukhuset för att belysa hur dessa påverkade patientens efterföljande livskvalitet med hänsyn till gynnsamt neurologiskt resultat samt överlevnad till utskrivning från sjukhuset. Metoden som användes var en kvalitativ litteraturöversikt där 15 artiklar granskats och sammanställts. Resultatet påvisade att endotrakeal intubation vid prehospitalt hjärtstopp utifrån gynnsamt neurologiskt resultat samt överlevnad till utskrivning från sjukhuset resulterade i högre patientnytta jämfört med larynxmasken. Slutsatsen visar att endotrakeal intubation med rätt grundförutsättningar hos den som utför interventionen gynnar patientens neurologiska resultat, överlevnad till utskrivning från sjukhuset och därav fortsatta livskvalitet.

Varje år drabbas 15 000 svenskar av prehospitalt hjärtstopp. Vid ett flertal sjukhus i Sverige har inducerad hypotermi visat sig vara ett bra behandlingsalternativ för att minimera neurologiska handikapp. Studier som bedrivits i Europa och Australien tyder på att ett snabbt omhändertagande med nedkylning av patient till 33-34°C under 12-24 timmar visat på förbättrad överlevnad och livskvalitet för patienten. Sjuksköterskans omvårdnad vid behandlingen är viktig. Syftet var att beskriva den specifika omvårdnaden av patienter vid inducerad hypotermibehandling efter prehospitalt hjärtstopp. Metoden var en litteraturstudie där 6 vetenskapliga artiklar granskades. Resultaten av artiklarna visar att själva omhändertagandet varierade, beträffande övervakning av medvetandenivå, temperaturmätning, blodprovstagningar och profylax. Det gick inte att utläsa om behandlingstiden, 12 eller 24 timmar, påverkade hur omvårdnaden utfördes. Det finns inga gemensamma direktiv om hur sjuksköterskan bäst kan ta hand om patienter vid inducerad hypotermibehandling. Ytterligare forskning krävs då det som hittills främst studerats varit av medicinsk karaktär. Vidare forskning där sjuksköterskans omvårdnad fokuseras på är angelägen.

Bakgrund: I Sverige påbörjades hjärt-lungräddning (HLR) på 5785 personer när ett prehospitalt hjärtstopp inträffade under 2017. Överlevnadschansen för dessa personer har ökat med ungefär 160% sedan år 2000 men ändå överlever endast cirka 600. Ett hjärtstopp bevittnas oftast av en anhörig. Det behövs kunskapsöversikter som belyser anhörigas erfarenheter, en kunskap som kan användas för att förbättra omhändertagandet av anhöriga. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att närvara vid ett prehospitalt hjärtstopp hos en närstående. Metod: En allmän litteraturöversikt har genomförts där åtta vetenskapliga artiklar identifierats och inkluderats. Av dessa var en kvantitativ, en både kvalitativ och kvantitativ och sex kvalitativa. Analysprocessen innebar att gå från helheten till delarna för att sedan skapa en ny helhet. Analysen är en sammanställning av åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre teman identifierades: Överväldigad av ansvaret att hantera situationen, Lättnad att lämna över ansvaret till ambulanspersonalen och Att närvara under HLR. Temana mynnade ut i sju undergrupper. Resultatet visade att de flesta anhöriga önskar att vara närvarande under HLR, att stöd från sjukvårdspersonalen var viktigt och att förmågan att starta HLR skiljde sig åt mellan de anhöriga. Slutsats: När ett prehospitalt hjärtstopp inträffar är det oftast de anhöriga som bevittnar händelsen. Att starta HLR i väntan på ambulansen kan oavsett om man har genomgått HLR-utbildning eller inte innebära kunskapsmässiga, fysiska och etiska utmaningar. Stöd och uppmuntran, information och svar på frågor underlättar för den anhörige såväl under pågående HLR som efteråt. Alla individer har olika behov av bekräftelse och det är därför viktigt att sjukvårdspersonalen ser till den enskilde individens behov.  De flesta anhöriga vill vara närvarande under HLR-behandlingen.

Hjärtstopp hos barn i åldrarna 0-16 år är ett ovanligt tillstånd och drabbar cirka 100 barn årligen i Sverige. Den främsta orsaken till hjärtstopp hos barn är drunkning, trauma, luftvägsstopp, lungsjukdom och plötsligt spädbarnsdöd. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn 0-16 år med hjärtstopp prehospitalt. Genom ostrukturerade öppna intervjuer med en kvalitativ forskningsmetod där en induktiv ansats valts var avsikten att undersöka sjuksköterskors upplevelser och erfarenhet av vårdandet av barn med hjärtstopp. Åtta sjuksköterskor deltog. De arbetar eller har arbetat inom ambulanssjukvården och vårdat minst ett barn med hjärtstopp i åldrarna 0-16 år. Antal år i tjänst, utbildning, kön och ålder skiljde deltagarna åt. Genom kvalitativ innehållsanalys analyserades insamlad data till kategorier och resulterade i När det blir övermäktigt och overkligt, Samtal som riskerar att utebli och En händelse som aldrig glöms. Studiens resultat visar att sjuksköterskor som arbetar i ambulansverksamhet kan få uppdrag som upplevs som övermäktiga. Ett sådant uppdrag innebär att ta beslut som är livsgörande för kritiskt sjuka barn samtidigt som de egna känslorna måste sättas åt sidan. Att arbeta med kompetent personal speciellt om kollegan var högre utbildad, skapade trygghet och en känsla av att kunna dela på ansvaret. För att lättare kunna hantera strömmen av känslor framkom det ett behov av att erbjudas samtal efter avslutat uppdrag samtidig med ett behov av att bli tagen ur tjänst under pågående pass. Önskvärt var också utvidgade utbildningsmöjligheter för att utvecklas inom vårdandet av kritiskt sjuka barn. Vidare påvisar resultatet att det finns ett behov av bekräftelse för att känna sig nöjd med sin egen insats. Därför upplevdes det viktigt att veta att omhändertagandet av barnet varit bra. Detta skapar även trygghet och självsäkerhet inför kommande och liknande situationer.

Abstract Background Todays guidelines for advanced CPR emphasize chest compressions with good quality and early defibrillation. Prehospital CPR performed by ambulance crew, an automated external defibrillator (AED) is used. The AED analyzes the heart rhythm and the performer is following the advice to chock the heart or not, given by the AED. During on-going CPR there are sequences when no chest compression is performed known as hands-off time. Hands-off time includes the time for the AED to analyze the heart rhythm and the time when advice is given to the crew. Studies show that prolonged hands-off time has a negative impact on survival after a sudden cardiac arrest. Purpose The purpose with this study was to look into if the hands-off time could decrease with use of manual mode on the defibrillator by the ambulance crew. The crew had to analyze, make a decision to chock or not, charge the defibrillator and give the chock if appropriate. Furthermore, the crews’ knowledge in analyzing heart rhythms that can be defibrillate was investigated.  Method A quasi-experimental method was used. 38 participants, all ambulance crew, were included in the study. The participants were randomized into two groups. One group performed CPR with an AED, the second group used the manual mode on the defibrillator. The study data were processed in SPSS. Results The time preceding the first defibrillation was significant shorter in the group using manual mode. There was no difference in total hands-off time between the two groups. All heart rhythms were interpreted right and all defibrillation were done correctly. Conclusions Time from establish cardiac arrest to first defibrillation was significant shorter in manual mode. Furthermore, all heart rhythms were interpreted right and all defibrillation were done correctly. Time from first defibrillation to start of chest compressions was equal in the two groups. There were no significant differences in hands-off time between the two groups.   Keyword: ambulance, cardiac arrest, automatic external defibrillator, manual defibrillator, manual rhythm analyze, hands-off time