Dissertations / Theses on the topic 'Psykiatri/sjuksköterska'

Isolering, bältning och tvångsmedicinering är exempel på tvångsåtgärder som förekommer inom psykiatrin världen över. Sjuksköterskor möter patienter som tvångsvårdas, och ansvarar för att skapa relationer med dem. Mötet innebär en komplexitet, eftersom sjuksköterskans uppgift är att individanpassa vården och att bevara patientens autonomi, samtidigt som hen är skyldig att väga patientens önskemål mot läkarens ordinationer, lagtexter och avdelningens säkerhet. Förutom detta etiska dilemma finns även risk för att sjuksköterskan utsätts för våld. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskornas upplevelse av att arbeta med tvångsåtgärder. Studien är en litteraturstudie. Upplevelserna som påträffades berörde sjuksköterskornas grundläggande tankar om tvångsvård, förnimmelsen av att utföra tvångsåtgärder, samt upplevelser om hur organisationen påverkade sjuksköterskornas arbete med tvångsåtgärderna. Slutsatser: Hos en del sjuksköterskor finns förhållningssätt som försvårar att individanpassa vården för tvångsomhändertagna patienter. Samtidigt har de flesta av sjuksköterskorna en medvetenhet om att synen på patienten kan brista, och om den avgörande betydelsen av att skapa tillitfulla vårdrelationer. Sjuksköterskorna har fler möjligheter att påverka antalet tvångsåtgärder än de tycks uppleva. Följden av handledda reflektionssamtal är ett minskat antal tvångsåtgärder och en större medvetenhet hos sjuksköterskan om sin betydelsefulla roll, både gentemot patienten och organisationen.

Bakgrund: Suicid är ett stort problem i Sverige då det är den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15-44 år. Varje år dör ca 1500 människor i Sverige till följd av suicid. Sjuksköterskan spelar en viktig roll när det gäller omvårdnaden av suicidnära patienter. Trots detta finns det få studier som belyser mötet med suicidnära patienter ur sjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om vad som är viktigt i mötet med suicidnära patienter. Metod: För att beskriva vad som är viktigt i sjuksköterskans möte med suicidnära patienter valdes en kvalitativ ansats med intervjuer som datainsamlingsmetod. Fem sjuksköterskor inom psykiatrin intervjuades. De transkriberade intervjuerna analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Två huvudkategorier framkom ur analysen: Viktiga faktorer i mötet med suicidnära patienter och Faktorer som försvårar mötet med suicidnära patienter. Ur resultatet framkom flera viktiga faktorer i mötet med suicidnära patienter. Sjuksköterskans bemötande visade sig ha en stor betydelse för den suicidnära patientens omvårdnad. Slutsats: I studien framkom det tydligt att hopp, lyhördhet, närvaro, bekräftelse och tydlighet är viktiga faktorer i mötet med suicidnära patienter. Sjuksköterskan kan genom ett bemötande som präglas av dessa faktorer skapa en relation där patientens hälsa och välbefinnande kan främjas.

Vårdandet av en patient med psykossjukdom är komplexfyllt på grund av det breda spektra av svårigheter och handikapp som sjukdomen medför. Rätt bemötande inom psykiatrin kan erbjuda patienterna ett alternativ till medicinsk behandling. Sjuksköterskorna som möter patienterna är ofta medvetna om detta men saknar kunskap om vad som krävs och hur det ska förmedlas. Förståelsen för vilket bemötande patienten behöver och vilka redskap som finns bör utforskas och studeras fortlöpande för att utvecklas.

It is common in most areas of psychiatric healthcare that nurses come into contact with threatening and aggressive patients. In order to ensure that healthcare units shall be able to meet the needs of patients and at the same time be certain that the work environment is safe for nurses, it is important to precision what threats and violence actually mean. If threatening and violent situations can be identified before they lead to physically or psychologically damaging encounters, this will save the both patients and nurses unnecessary suffering. The Purpose: was to bring to light nurses’ definitions and experiences of threats and violence and at the same time describe how they perceive daily working enviroment within psychiatry. The Method: the work was built on twenty nurses presently working in various psychiatric clinics. We made use of a data collection method that is built upon semi-structured interviews where we there after, in a sytematic and step by step process, classified the data through qualitative content analysis in order to more easily identify and condense pertinent sentence concepts. We created codes which were then placed into three categories. The Results: are split up into categorys: The precision of threats of violence, the experience of threats, and violence in the workplace. These categories are presented by the codes: threat, violence, sexual harassment, direct threats, the effects of threats, violence in combination with compulsory psychiatric care, the consequences of threats and violence, the acceptance of threats and violence, safety measures, the psychiatric nurses’ work enviroment, and the support of the nurses’ colleagues and the care organisation, were made apparent during the interviews. The Discussion: The majority och nurses enjoy their job and feel safe working at psychiatric clinics and wards, despite that incidents of threats and violence do occur.

Bakgrund Tio till trettio procent av befolkningen kommer att vid ett eller flera tillfällen i sitt liv uppleva psykiska problem som kräver intervention av sjukvården. Inom sluten psykiatrisk vård tillämpas i vissa situationer särskilda tvångsåtgärder i enlighet med lagen ompsykiatrisk tvångsvård. Det innebär att sjuksköterskor inom den psykiatriska vården kan komma att möta situationer som involverar tvångsvård. Vårdformer som involverar tvångär ofta etiskt konfliktfyllda och kan för sjuksköterskor som individer leda till känslor av obehag. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att utföra särskilda tvångsåtgärder på en psykiatrisk sluten vårdsavdelning. Metod Med anledning av syftet tillämpades en kvalitativ semi-strukturerad intervjumetod. Sju intervjuer genomfördes varav en pilotintervju. Dessa spelades in med hjälp av diktafon och transkriberades ordagrant och analyserades med hjälp av en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat I resultatet framgick det att samtliga sjuksköterskor upplevde bristande personalresurser,ledarskap och kunskap inom våldsförebyggande arbete som de mest framträdande negativa faktorerna vid hot- och våldssituationer. Sjuksköterskorna eftersökte ett förbättrat samarbete med läkare då det ansågs leda till ökad säkerhet för personal och patienter. Slutsats En utökning av personalstyrkan och utbildning inom våldsförebyggande modeller ansågs som nödvändiga åtgärder för att förbättra kommunikationen med patienter samt minska på antal bältesläggningar som ansågs vara den mest kränkande tvångsåtgärden.

Bakgrund: Allt fler nyanlända och asylsökande söker vård i Sverige. Många bär på traumatiska upplevelser av att fly sitt hemland och lämna sin trygghet. Psykisk ohälsa är vanligt förekommande och flertalet kommer vara i behov av att söka sjukvård i Sverige som i sin tur har skyldighet att ge var och en den vård de behöver, på lika villkor. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) relaterat till flyktingtrauma. Metod: Studien utfördes som en intervjustudie på livsvärldsteoretisk grund och intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Temat “Svåra möten som berikar” framträdde med fyra subteman där sjuksköterskorna beskriver upplevelser av att känna sig begränsad och inte räcka till i sin vårdande roll, behovet av att bygga relationer till patienter, tyngden av att bära någon annans lidande, men också den hedrande känslan av att få ta del av någons lidande. Sjuksköterskorna beskriver vidare en känsla av att dessa patienter inte får vård på lika villkor och att det finns ett behov av mer kunskap om transkulturell psykiatri och dess roll i vårdandet av denna patientgrupp. Diskussion/Slutsats: Trots sjuksköterskans välvilja om att vårda och göra gott krävs ytterligare kunskap kring området transkulturell psykiatri för att kunna anta de utmaningar dagens hälso-sjukvård står inför. Verksamheter bör därför prioritera tillgång till reflektion och stöd på arbetsplatsen, ombesörja att rätt profession befinner sig på rätt plats samt lägga vikt vid kompetensutveckling.

Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors vision om hur den bästa psykiatriska omvårdnaden borde bedrivas. En tvärsnittsstudie med deskriptiv ansats användes och materialet analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys. Data samlades in genom en öppen fråga i ett frågeformulär. Tre kategorier kunde identifieras: Förutsättningar för tillfrisknande och en god livskvalitet, Sjuksköterskans roll i förändringsarbete och Organisation och yttre faktorer. Sjuksköterskorna hade många idéer om hur omvårdnaden skulle kunna förbättras och att patienterna behövde möjlighet att utveckla sin självständighet, mer individanpassad vård, autonomi samt mer kunskap och delaktighet. Arbetet med patienternas mentala och fysiska hälsa behövde inventeras. Sjuksköterskorna upplevde sig behöva mer stöd i sin profession genom mer hjälpmedel, vårdplaner och skattningsverktyg. Bristen på målsättningar, reflektion och kontinuerlig utvärdering försvårade att skapa den bästa tänkbara omvårdnaden. Sjuksköterskorna menade att beslutsfattande bör ske decentraliserat, mer resurser till verksamheten behövs. Samarbetet mellan psykiatrin och andra myndigheter behöver förbättras och teamarbete utvecklas. Slutsatsen är att sjuksköterskorna inom psykiatrin ville skapa möjlighet för patienterna till ett självständigt liv med ett individualiserat arbetssätt och mer delaktighet och kunskap. Sjuksköterskorna önskade mer tid till reflektion inom arbetsgruppen och utbildning. Bristen på resurser och organisationsaspekter kan ses som hinder från att utföra den omvårdnad de helst önskade.

Denna uppsats belyser sjuksköterskors emotionella arbete inom den psykiatriska slutenvården. Den syftar till att undersöka hur sjuksköterskan organiserar det egna emotionella arbetet i förhållande till patienten och se vilka förutsättningarna är för att det emotionella arbetet ska kunna utföras på ett konstruktivt och funktionellt sätt, så att det gynnar både sjuksköterskan och patienten. Vidare önskar studien se vilka emotionella redskap som sjuksköterskan har att tillgå för att kunna hantera det emotionella arbetets betungande delar. Uppsatsen utgår från Hochschilds (1983) teoretiska ramverk om emotionellt arbete samt studier och litteratur av andra som applicerat detta på vård och omsorg. Denna studie bygger på intervjuer av elva sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård. Datamaterialet analyserades utifrån en kvalitativ fenomenologisk ansats, vilket innebär att människors subjektiva perspektiv på sina upplevelser och erfarenheter sätts i fokus. Analysen förutsätter att forskaren sätter sin egen förförståelse, samt tankar och värderingar kring fenomenet, åt sidan. Resultatet visar hur de intervjuade sjuksköterskorna organiserar sitt emotionella arbete utifrån vad som anses vara konstruktivt i förhållande till frågan om närhet och distans, i relation till patienten, samt utifrån hur man kan skapa trygghet för patienten och för sjuksköterskan. Det framgår att förutsättningar för ett konstruktivt emotionellt arbete, är att som sjuksköterska ha annan personal som trygghet/stöd, att utöva emotionell självkontroll, att ha strukturer för förhållningssätt gentemot patienter som dock håller öppet för ett individuellt bemötande, samt att ha en konstruktiv interaktion med patienten. De emotionella redskap som är mest värdefulla för sjuksköterskan, för att hantera svårigheter i det emotionella arbetet, är möjligheter till mentalt och praktiskt stöd från kollegor samt att kunna påverka den egna inre känsloupplevelsen. Tillgång till forum för emotionellt kollegialt stöd blir också viktiga inslag för sjuksköterskan för att hantera eventuella tyngre sidor av det emotionella arbetet.

Bakgrund: Cirka 12 000 patienter vårdas årligen enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) i Sverige. Könsfördelningen är jämnt fördelad men unga kvinnor är den grupp som står för flest antal fastspänningar. Att vårda patienter under tvång ställer krav på vården både i  kvalité och i speciellt hänsyn till patientens autonomi. Studier visar att patienter som vårdas under tvång ofta är missförstådda av vårdpersonalen och att patienters erfarenhet av denna typ av omvårdnad främst är av negativ aspekt.   Syfte: Patienters upplevelser av att ha vårdats under lagen om psykiatrisk tvångsvård. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med bloggar som litteraturkälla och en innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier. Upplevelse av att vara inlåst, omfattar patienternas upplevelser av att sitta inlåst på vuxenpsykiatrin och de känslomässiga konsekvenserna av det. Upplevelse att inte bli hörd, sammanfattar patienternas upplevelser av kommunikationen mellan patient och vårdpersonal. Fråntagen beslutsrätten, handlar om hur patienter som vårdats under LPT upplevde att deras rätt till självbestämmande vid flera tillfällen blev fråntagen och Betydelse av omhändertagande som omfattar patienternas förståelse för lagen om psykiatrisk tvångsvård.  Slutsats: Studien kan bidra till en ökad förståelse för patienters upplevelser av att ha vårdats under LPT. Den kan även bidra till att förbättra sjuksköterskors insikt i hur behandling påverkar patienterna för att bättre kunna möta deras behov. Patienter som vårdas under LPT skall kunna uppleva delaktighet i sin egen vård och kunna påverka sin egen behandling. Tidvattenmodellen kan här ge möjligheter att öka vårdpersonalens engagemang till att bättre kunna förstå patienten och att utveckla en individualiserad vård

Bakgrund Trots att personal inom hälso-och sjukvård enligt lag är skyldiga att göra orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa görs relativt få anmälningar inom vuxenpsykiatrin. Essensen inom den psykiatriska vården är vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient där kommunikation och patientens delaktighet är av stor betydelse. I sjuksköterskans professionella ansvar ingår att upprätta och behålla en god vårdrelation med sin patient samtidigt som barnperspektivet måste beaktas och skyldigheten att utföra en anmälan vid oro ska följas. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor,inom vuxenpsykiatrisk öppenvård, erfar och upplever att göra orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Metod En kvalitativ studie där åtta sjuksköterskor verksamma på psykiatriska öppenvårdsmottagningar i Stockholms län intervjuades för att besvara studiens syfte. Insamlad data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet presenteras utifrån kategorierna faktorer som påverkar orosanmälan och omvårdnadsperspektivet vid orosanmälan. Sjuksköterskorna i vår studie beskriver att en orosanmälan som leder till stöd för familjen hjälper patienten att fokusera på sin egen behandling. Barnperspektivet måste alltid vara i fokus samtidigt som sjuksköterskan ska sträva efter att med hjälp av kommunikation, tillit och patientens delaktighet behålla och stärka vårdrelationen. Tidigare erfarenhet och stöd från kollegor i teamet skapar trygghet i sjuksköterskans utförande av orosanmälan. Slutsats Resultatet i vår studie tyder på att en orosanmälan i de allra flesta fall bidragit till något positivt i den fortsatta vårdrelationen mellan patient och sjuksköterska. Genom kommunikation och patientens delaktighet kan sjuksköterskan inom den vuxenpsykiatriska öppenvården bidra till att en orosanmälan inte bara leder till att utsatta barn får stöd och skydd, utan också att patienten kan fokusera på sin egen behandling och att den essentiella vårdrelationen bevaras.

Sjuksköterskor inom somatiken möter patienter med psykisk ohälsa i sitt dagliga omvårdnadsarbete. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad av en patient som utfört suicidal handling och vårdas på somatisk akutavdelning/akutmottagning. Författarna använde sig av en kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsmetod. Tio sjuksköterskor intervjuades som arbetade inom akutsjukvård och hade minst ett års erfarenhet. Resultatet bestod av fyra teman; svårigheter i omvårdnaden, känslor i mötet med patienten, resurser och samarbete med psykiatrin. Resultat visade att allmänsjuksköterskan önskade mer psykologisk grundkunskap för att utveckla sin omvårdnad av den suicidala patienten, med exempelvis samtalsteknik, eftersom de ansåg att kommunikationen med patienten var utmanande. Även ett bättre tillvägagångssätt för att närma sig, bemöta och knyta an i en vårdrelation med patienterna. Samarbetet mellan psykiatrin och den somatiska vården var inte tillfredställande vilket gjorde sjuksköterskans omvårdnadsarbete svårare. Det behövdes en tydlighet i utförandet av omvårdnad och arbetsrutiner för patienter som vårdades inom både somatik och psykiatri.

Nurses’ within the somatic care are encountered with patients with mental illness in their daily work. The aims of the study were to enlighten nurses’ experience of caring for a patient that has committed a suicidal act and are cared for in a somatic acute ward. The authors used a qualitative method with interviews for collecting data. Ten nurses’ were interviewed that worked with acute care and had at least one year experience. The result contains four themes; difficulties with caring, feelings in meeting with the patient, resources and cooperation with psychiatry. Result showed that general nurses’ described a wish for more psychological knowledge to improve their care for the suicidal patient, for example dialogue technique, because they thought that the communication with the patient was challenging. Also a better way to get close, meet and connect in a relationship with the patient. The cooperation between psychiatry care and somatic care were not satisfying which made caring more difficult for the nurse. There were needs to clarify the caring and working routines for patients that are cared for in both the somatic and psychiatry care.

Bakgrund Hot och våld påverkar den svenska vården och de sjuksköterskor som är verksamma inom den negativt, både professionellt och privat. Problemet med hot och våld är särskilt vanligt inom den psykiatriska slutenvården där över hälften av alla sjuksköterskor uppger att de utsatts för hot och våld under det senaste året. Syfte Syftet var att identifiera faktorer som sjuksköterskor upplevde påverka omvårdnaden och vårdrelationen i hot- och våldssituationer inom psykiatrisk slutenvård. Metod Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer tillämpades, där sex sjuksköterskor intervjuades, varav en pilotintervju som inkluderades i studien. Intervjuerna spelades in med diktafon, transkriberades och analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultat Av resultatet framkom att sjuksköterskor upplevde vårdrelation som en viktig faktor i förebyggandet av hot- och våldssituationer inom psykiatrisk slutenvård. Sjuksköterskorna upplevde att god vårdrelation byggde på respekt för människan, ett gott bemötande och god kommunikation. De största hindren som förelåg mot skapandet av god vårdrelation upplevdes vara tidsbrist och bristande möjlighet till reflektion. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde ett större behov av att ges möjlighet till reflektion för att undvika att bli känslomässigt desensibiliserade och att denna funktion upplevdes saknas vid deras arbetsplatser. Slutsats Det förelåg ett behov av utökad möjlighet till reflektion och handledning för sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk slutenvård. Sjuksköterskorna upplevde att möjligheten till reflektion och rutiner för genomförande av reflektion saknades. Det förelåg ett behov hos klinikers och avdelningars ledning att möjligöra för denna funktion inom psykiatrisk slutenvård.

Utgångspunkten för studien var att sjuksköterskor inom psykiatrin är en yrkesgrupp som konfronteras med olika etiska dilemman inom vardagen. Det undersöktes sjuksköterskornas upplevda etiska dilemman inom deras verksamhetsområde som var psykiatrisk sluten- och öppenvård samt kommunal psykiatri för att få djupare förståelse om vad de som erfarna psykiatrisjuksköterskor ansåg som generella etiska dilemman och vilka tankar de hade kring potentiella lösningar. Sju sjuksköterskor med vidareutbildning inom psykiatrin intervjuades om sina erfarenheter av etiska dilemman. Intervjuerna analyserades enligt Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). De två huvudteman som identifierades var lojalitetskonflikter och samarbete inom hierarkiska strukturer. Respondenterna upplevde etiska dilemman i situationer där de kände sig tvungna att välja mellan lojaliteten med patienten, mot organisationen eller mot sig själv som sjuksköterska. Som svårast uppfattades det att behöva agera i strid med egna värderingar. När känslor var involverade mindes dilemman starkast. Arbetsgruppen och läkaren på avdelningen beskrevs som potentiellt stöd i hanteringen av dilemman. Däremot upplevdes de också som utlösande faktorer för etiska dilemman, framförallt då sjuksköterskan blir medveten om den egna rollen inom den hierarkiska strukturen. Studien bidrar till möjliga lösningsansatser för att motverka de negativa konsekvenser som etiska dilemman medför såväl för personal som för patienter.
The basis of the study was that nurses in psychiatry is a profession who are faced with various moral dilemmas in everyday life. It was examined nurses' perceived moral dilemmas within their field which was psychiatric inpatient and outpatient care and public psychiatry to gain a deeper understanding of what experienced psychiatric nurses considered that general ethical dilemmas are and what thoughts they had about potential solutions. Seven nurses with further education in psychiatry were interviewed about their experiences with ethical dilemmas. It was used Interpretative Phenomenological Analysis (IPA) using verbatim transcriptions of the semi-structured interviews. The two main themes which were identified were conflicts of loyalty and cooperation in hierarchical structures. Ethical dilemmas were not experienced by the respondents mostly by the compulsory treatment, respectively coercion - as it could be expected - but in situations where they felt forced to choose between loyalty to the patient, organization or herself as professional. The hardest perceived dilemmas were those that forced the nurses to act against their own values. When emotions were involved, dilemmas were remembered strongest. The working team and the doctor on the ward was considered as part of the solution of moral dilemmas. On the other hand they were experienced equally as triggering factor for moral dilemmas, especially when nurses got aware of the role they play within the hierarchical structure. The study contributes to potential solution approaches to counteract the negative consequences that moral dilemmas entails both for personnel and for patients.

Svensk sjukvård möter alltfler immigranter och asylsökande som lider av psykisk ohälsa. Inom psykiatrivården är kommunikation av extra stor vikt och talar patienter och sjukvårdspersonal inte samma språk uppstår lätt kommunikationsbarriärer. Genom denna kvalitativa litteraturstudie har användbara kommunikationsstrategier och viktiga komponenter för en god kommunikation identifierats genom innehållsanalys. Dessa rör bemötande, information och stöd/hjälp. Av vikt är att sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal visar intresse, lyssnar, visar empati och visar på kulturell förförståelse vid psykiatrisk vård. Patienterna önskar uppmuntran till att hålla kontakt med vänner och att delta i gruppaktiviteter. De behöver hjälp att utveckla intressen och se möjligheter. När kommunikationen brister, såsom vid språkbarriärer, kan viktig information missas vilket är farligt och ibland irriterande för både personal och patienter. Vården blir mer tidskrävande och av sämre kvalitet. De mest använda kommunikationsstrategierna har identifierats: professionell tolk på plats, professionell telefontolk, flerspråkig sjukvårdspersonal, anhöriga som tolk, övriga verbala strategier och icke-verbala strategier. Strategierna upplevs som olika effektiva av sjukvårdspersonal och patienter. De professionella tolkar som finns används inte alltid på grund av att det anses tidskrävande att anordna tolksamtal, okunskap om tolkanvändning samt kostnaden. Anhöriga träder ofta in och tolkar och vid dessa tillfällen kan det hända att viktig information inte når fram och att egna åsikter vävs in. Några föredrar ändå anhörigtolk då de inte känner att det kan lita på tolkens tystnadsplikt.  Teoretisk anknytning för litteraturstudien görs till Antonovskys KASAM, Känsla av Sammanhang.
Swedish health care is working with many immigrants and asylum seekers whom are suffering from mental disorders. In the psychiatric care, communication is especially important, and if patients and health care staff do not speak the same language health care staff will front communication barriers. With this qualitative literature study useful communication strategies has been identified as well as important components for good communication. These are: the attitude of the health care staff, information and support and help. It is important that nurses and other health care staff are interested, that they are listening, shows on empathy, and on cultural knowledge within the psychiatric care. Patients wish to get encouraged to keep in contact with friends and to participate in group activities. They need help to develop interests and to see possibilities. When the communication is poor, as in language barriers, important information might be omitted. This is dangerous and sometimes annoying for both health care staff and the patient. Taking care of the patient will take longer time and the quality will be poorer. The most used strategies for communication has been identified as: professional interpreters on sight, professional phone interpreters, bilingual health care staff, and relatives as interpreters, other verbal strategies and non-verbal strategies. Health care staff and patients experience these strategies as effective in different ways. Even though there are professional interpreters, they are not always used due to reason as time deficiency, too little knowledge about how to contact an interpreter and also for financial issues. Often relatives have to interpret, and in these situations important information might be omitted and own thoughts or opinions put forward. Some patients though, prefer the relatives to translate, since they not always trust the confidentiality of the interpreter. As a theoretical framework, Antonovskys’ SOC, Sense of Coherence, has been used in this literature study.

Anorexia Nervosa är en komplex sjukdom som kräver en individualiserad vård. Då patienter med anorexi ofta kännetecknas av att vara ambivalenta angående att tillfriskna, behövs ett gott samarbete och en god relation med sjuksköterskorna. Syftet med studien är att undersöka vad god omvårdnad innebär för patienten och sjuksköterskan vid vård och behandling av Anorexia Nervosa. Arbetet är utformat till en litteraturstudie grundad på tio vetenskapliga artiklar. I resultatet, som är tvådelat, framkommer sju teman vilka är självständighet, socialt stöd, isolering, en utmaning, relationen, omtanke och respekt samt tillit. I resultatet framkom det att patienter prioriterade ett gott stöd från sjuksköterskorna genom att finnas tillhands, visa omtänksamhet samt vara icke-dömande. Sjuksköterskorna ansåg att vägen till god omvårdnad var; empati, tillit, acceptans samt ömsesidig respekt. Slutsatsen blev att en god relation mellan patienten och sjuksköterskan var av stor betydelse för att nå framgång i behandlingen av Anorexia Nervosa. Förhoppningen med denna studie är att sjuksköterskor ska kunna få en inblick och ta lärdom av det presenterade materialet, för att på så sätt förbättra omvårdnaden av flickor med diagnosen Anorexia Nervosa.

Anorexia Nervosa is a complex disease that requires an individual treatment. Patients with Anorexia are known to be ambivalent when it comes to making a recovery and therefore need strong teamwork and a good relationship with the nurse. The aim of this study is to examine what good care means for the patient and the nurse when it comes to treating Anorexia Nervosa. The essay is a literature review based on ten scientific articles. In the result, which is divided in two parts, seven themes arise and these are: independence, social support, isolation, a challenge, the relationship, caring and respect and trust. In the result it was revealed that the patients prioritize support from the nurses, showing that they care and don’t judge the patients. The nurses describe compassion, trust, acceptance and mutual respect as important parts in the given care. The conclusion is that a good relationship between the nurse and patient means a great deal to achieve success when treating Anorexia Nervosa. Hopefully this study gives nurses an ability to learn from the presented material, and be able to improve the care of girls suffering from Anorexia Nervosa.

Bakgrund: Suicid är ett vanligt förekommande folkhälsoproblem världen över. Människor som överlevt suicidförsök vårdas ofta inom psykiatrisk heldygnsvård. Sjuksköterskan har ett stort ansvar för omvårdnaden och likaså ett yrkesansvar att skapa vårdande möten med patienten och vårda utifrån ett patientperspektiv. Eftersom vi av tidigare forskning vet att sjuksköterskan är en viktig del av relationen till patienten är det av största vikt att lyfta dennes känslor och upplevelser och hur de i sin tur påverkar patienten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök. Metod: Datainsamling utfördes genom intervjustudier som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkommer två huvudkategorier; Uppleva känslor som är svåra och Uppleva känslor som berikar, med ett överskridande tema, Utmaning och motivation-det paradoxala vårdandet. I vårdandet upplever sjuksköterskan en mängd olika känslor och även tvära kast dem emellan. Bland de svåra känslorna nämns exempelvis frustration och ilska. Känslor av positiv karaktär stärker å andra sidan sjuksköterskan i sin yrkesroll och ger drivkraft till att fortsätta vårda. Diskussion/Slutsats: Vårdandet av patienter efter ett suicidförsök är en mycket svår situation att ställas inför då vårdandet är komplext och mycket känsloutmanande även för en sjuksköterska eller specialistsjuksköterska med mångårig yrkeserfarenhet. Trots detta bemannas ofta psykiatriska heldygnsvården av mindre erfarna sjuksköterskor. Verksamheter bör därför prioritera kompetensutveckling och tillgång till handledning och reflektion på arbetsplatsen för att kunna möta patienter i svåra och komplexa situationer och ge en trygg och säker vård som baseras på kompetens och erfarenhet.

Bakgrund: Bristen på specialistsjuksköterskor inom psykiatri är stor, men ändå efterfrågas inte kompetensen av arbetsgivaren. Förslag att minska antalet specialistutbildningar har lagts fram varav psykiatri är en av dem. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskor bedömer specialist-sjuksköterskors kompetens inom psykiatrisk vård. Metod: En kvantitativ webbaserad studie genomfördes med totalt 110 sjuksköterskor med erfarenhet från psykiatrisk vård. Resultat: Den specialistutbildade sjuksköterskan bedöms ha en högre kompetens än grundutbildade sjuksköterskor av samtliga, men med lika uppgifter och ansvar. Självskattning hos specialister är högre. Erfarenhet är av stor betydelse för kompetensen. Slutsats: Kompetensen hos specialist-sjuksköterskor bedömdes vara högre än hos grundutbildade sjuksköterskor, men arbetet och ansvaret är detsamma. Det finns behov av att arbetsgivare tydligare tillvaratar kompetensen hos specialistutbildade sjuksköterskor. Synliggörandet av den specifika kompetensen kan då på sikt resultera i fler specialister inom psykiatrin.
Background: The shortage of specialist nurses in psychiatry is great, but the skills are still not required by the employers. Proposals to reduce the number of specialist courses have been made, of which psychiatry is one of them. Objective: The aim of the study was to investigate how nurses assess specialist nurses´ competence in psychiatric care. Method: A quantitative web based study was conducted with a total of 110 nurses with experience from psychiatric care. Results: The specialist registered nurse is judged to have a higher competence than registered nurses, but with equal tasks and responsibilities. Self-esteem among specialists are higher. Experience is of great importance for the competence. Conclusion: The competence of specialist registered nurses was assessed to be higher than that of registered nurses, but work and responsibilities are the same. There is a general need for employers to more clearly utilize the competence of specialist nurses. The visibility of the specific competence can then in the long run result in more psychiatry specialist nurses.

Bakgrund: Inom vården är psykiatri och somatik något som helst skiljs åt. Trots försök att separera de två, går det inte att undvika att patienter med psykiatriska diagnoser även blir somatiskt sjuka. För sjuksköterskor som arbetar inom somatisk vård, kan vårdandet av patienter med psykiatrisk diagnos bli problematiskt. Orsaken till detta är att det ofta uppstår diskriminering och stigmatisering kring psykiskt sjuka människor. Denna studie kommer att belysa problematiken ur ett sjuksköterskeperspektiv. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med en psykiatrisk diagnos inom somatisk vård. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med en induktiv ansats. Med hjälp av en integrerad analys har ett resultat formats för att kunna svara på studiens syfte. Resultat: Resultatet visade sig mynna ut i tre kategorier; Svårighet att kommunicera, Rädsla och Brist på kunskap. Slutsats: Ökad tillgång till utbildning inom psykiatri kan minska rädsla och stigmatisering gällande patienter med en psykiatrisk diagnos och därmed öka vårdkvaliteten.

Bakgrund: I Sverige beräknas 14-20% av befolkningen lida av psykisk ohälsa. Egenvård är handlingar som utförs i syfte att upprätthålla hälsa och är central inom den psykiatriska omvårdnaden. Sjuksköterskor möter personer med psykisk ohälsa i olika vårdsituationer och därför krävs kompetens om hur egenvård bör tillämpas i den psykiatriska omvårdnaden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hur egenvård tillämpas inom psykiatrisk omvårdnad. Metod: Kvalitativ intervjumetod med induktiv ansats tillämpades. Studien genomfördes inom öppen- och slutenvårdspsykiatrin i en mellanstor svensk kommun. Materialet bestående av nio intervjuer transkriberades och analyserades därefter med hjälp av konventionell innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna arbetade utifrån ett professionellt förhållningssätt i syfte att utbilda patienten och individanpassa vården. De beskrev att egenvård som begrepp sällan användes men att de tillskrev många omvårdnadshandlingar till just egenvård. Sjuksköterskorna beskrev att insikt, eget ansvar, motivation och delaktighet var förmågor som var avgörande hos patienten för en fungerande egenvård. Sjuksköterskorna erfor dock att en allt för stor tilltro till medicineringen och bristande kompetens hos vårdgivarna bidrog till att patienternas egenvård försummades då problem ofta löstes kortsiktigt och patienterna blev kvarvarande inom psykiatrin. Konklusion: Bland de intervjuade sjuksköterskornas var den generella uppfattningen att egenvårdsfilosofin inte har anammats inom den psykiatriska omvårdnaden, vilket resulterar i att patienterna blir kvar inom den psykiatriska vården under en obefogat lång tid genom att patienternas sjukdomsförlopp förlängs.
Background: In Sweden, 14-20 percent of the population has reduced psychiatric health. Self-care is actions done to maintain health and is crucial in psychiatric nursing care. Nurses meet people with reduced psychiatric health in care situations and therefore knowledge about how self-care should be used in the care of the psychiatric patient is important. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experience of how self-care is applied in psychiatric nursing care. Method: A qualitative interview study was conducted in out- and incare psychiatric care in a middle-size Swedish municipality. Nine interviews was transcribed and thereafter analyzed with a conventional content analysis. Result: The nurses was found to work from a professional approach in order to educate and individualize care. They described that the concept of self-care was rarely used but that they ascribed many actions of nursing care to self-care. The nurses described that insight, responsibility, motivation and participation were the determinant abilities of the patient for a functional self-care. Yet, nurses believed that a greater faith for the medication and lack of competence of the care givers contributed to neglection of the patients’ self-care when problems often were short-term solved and the patients remained in psychiatric care. Conclusion: In the group of interviewed nurses, the general opinion was that the concept of self-care not has been embraced in psychiatric nursing care. According to the nurses, it results in patients remaning in psychiatric care during an unjustified long time and that the course of illness becomes extended.

Kultur är ett komplext begrepp med många innebörder och tolkningsmöjligheter. Syftet med denna studie har varit att beskriva hur sjuksköterskor inom psykiatrin erfar mötet med patienter från andra kulturer än den svenska. Tio sjuksköterskor som arbetade inom psykiatrisk heldygns- och öppenvård intervjuades. Den kunskapsteoretiska utgångspunkten för intervjuerna var ett livsvärldsperspektiv. Materialet analyserades i förhållande till Lorentz utvecklingsmodell för kulturell kompetens, en modell som visar en utveckling från ett etnocentriskt perspektiv, där fokus är på den egna kulturen mot ett etnorelativt synsätt där den egna kulturen är en av många kulturer. Det etnorelativa synsättet uppnås genom reflektion och en medvetenhet om den egna kulturens betydelse. De intervjuade sjuksköterskorna som arbetade inom heldygnsvården visade i större utsträckning än sjuksköterskor inom öppenvården på ett etnocentriskt förhållningssätt. Sjuksköterskor som var verksamma inom öppenvården visade i studien på en mer reflekterande hållning, ett etnorelativt förhållningssätt. Skillnaderna i sjuksköterskornas förhållningssätt sattes i relation till hur öppen och reflekterande vårdkulturen framstod.

Program: Fristående kurs

Uppsatsnivå: D

Bakgrund: Psykisk ohälsa kan vara allt från lindrig ångest till svårare tillstånd så som psykos, bipolär sjukdom och allvarligare depressioner. Primärvården har idag ett stort ansvar för dessa patienter där brister har uppmärksammats. Ett exempel är att vårdpersonalen inte anses inneha rätt kunskap att bemöta patienterna. Ett samarbete mellan olika professioner är viktigt både innanför och utanför primärvården. Ett fungerande team kring patienten är betydelsefullt i skapandet av en god omvårdnad. Sjuksköterskans kärnkompetenser innebär att sjuksköterskan ska jobba för samverkan i team samt bedriva personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans samordnande funktion i omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat:Resultatet grundar sig i 11 vetenskapliga artiklar som bland annat belyser sjuksköterskans omvårdnad av patienter. I resultatet presenteras två kategorier. Den första kategorin belyser innebörden av ett nära samarbete mellan specialistsjukvården och primärvården samt i teamet kring patienten. Ett nära samarbete leder även till att kunskapen kring psykisk ohälsa ökar bland professionerna. Det framkommer att om sjuksköterskan kan skapa kontinuitet och utföra uppföljning kring patienten, uppstår en mer personcentrerad vård. Konklusion: I studien framkommer det atttillgängligheten till vård ökar när sjuksköterskans roll innebär att ge stöd i form av samordning och kontinuitet i omvårdnaden.
Background: Mental illness can range from mild anxiety to more serious illnesses such as psychosis, bipolar disorder and more severe depression. Today, primary care has a great responsibility for patients with mental illness. Shortcomings have been identified regarding health care staff not having the appropriate knowledge in order to deal with these patients. Cooperation between different professions is important both inside and outside primary care. A functioning team around the patient is important when creating good care, and the nurse's core competencies are highlighted, which means that the nurse must work towards collaboration in teams and person-centered care. Aim: The aim was to illustrate the nurse ́s coordinating function in the care of patients with mental illness in primary care. Method: Systematic literature study with inductive approach. Results: The results are based on 11 scholarly articles, which illustrate the nurse's caring of patients. The result presents into two categories. Firstly, the meaning of a close collaboration between specialist healthcare and primary care, which also should emerge in the team around the patient. Collaborations also lead to an increase in knowledge about mental illness. It emerges that if the nurse can create continuity and perform follow-up around the patient, a more person-centered care arises. Conclusion: The study shows that care becomes more accessible when the role of the nurse is to provide support in terms of coordinating and continuous care.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter som kommer i kontakt med psykiatrin eftersuicidförsök ofta upplever känslor av skam och rädsla. Det första mötet med sjuksköterskan är ofta avgörande för hur vårdtiden av patienten utvecklas. Upplever patienten sig inte tagen på allvar, sedd eller hörd kan detta leda till flyktkänslor eller att man drar sig undan. Syfte: Syftet med studien är att utifrån vetenskaplig litteratur beskriva patienter och sjuksköterskors upplevelser av att få samt ge vård efter ett suicidförsök. Metod: Kvalitativ forskningsöversikt inkluderat åtta vetenskapliga studier från databaserna CINAHL och PsychINFO. Data har analyserats med stöd av Evans fyrstegsanalys. Resultat: Resultatet visar att patienter har ett behov att känna sig tagna på allvar för att lindra lidande. Resultatet visar även att sjuksköterskan upplever svårigheter i mötet med den suicidala patienten. Sjuksköterskans bemötande och engagemang i patienten har en central roll för patientens möte med psykiatrisk vård efter ett suicidförsök. Diskussion: Mötet mellan patienten och sjuksköterskan avspeglar sig i sjuksköterskans bemötande och engagemang i patienten, genom att ta patienten på allvar kan lidande lindras och patientens välbefinnande kan ökas. Genom engagemang stöttas patienten och genom eliminering av negativa upplevda känslor kan sjuksköterskan nå patienten på ett sätt som gör att patienten kan inspireras att förändra sin livssituation.
Background: Previous researches shows patients who come in contact with a psychiatric ward after suicide attempt often experience feelings of shame and fear. The first meeting is determined by how the time at the ward develops. If a patient experience not being taken seriously or heard it usually leads to feelings of escaping or withdrawing. Aim: The purpose of the study is based on scientific literature describing patients and nurses' experiences in receiving and providing care after a suicide attempt. Method: Qualitative research review included eight scientific studies from the databases CINAHL and PsychINFO. Data were analyzed with the aid of Evans four steps analysis. Results: The results show that patients have a need to feel that they are being taken seriously in order to alleviate suffering. The result also shows that nurses are experiencing difficulties in meeting with the suicidal patient. The nurse's attitude and commitment to the patient has a central role in the patient's encounter with psychiatric care after a suicide attempt. Discussion: The meeting between the patient and the nurse is reflected in the nurse's attitude and commitment to the patient, by taking the patient seriously suffering can be alleviated and the patient's well being can be increased. Through dedication supported the patient and by the elimination of negative emotions experienced nurse can reach the patient in a way that allows a patient to be inspired to change their lives.

Bakgrund Den psykiatriska vården har genomgått några stora förändringar under det senaste århundrandet bland annat gällande de psykiskt sjuka och deras behandling. Riksförbundet för social och mental hälsa grundades och förändringar inom psykiatrin påbörjades och inriktningen kom att styras mot införandet av mer frivillig vård istället för tvångsvård. De tidigare statliga sinnessjukhusen ersattes av mentalsjukhus och senare av psykiatriska sjukhus. Psykiatrireformen hade som syfte att få ut flera personer med psykiska funktionshinder i samhället. Det blir vanligare att människor någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa. En sjuksköterska ska i sitt agerande och sitt förhållningsätt gentemot patienten arbeta utifrån en etiskt grundsyn. Relationstrygghet beskrivs som betydelsen av att patienten bli positivt bemött och kan känna sig betrodd och respekterad. För att skapa och stödja denna trygghet måste sjuksköterskan vara trovärdig och kunna visa empati. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan inger patienten trygghet på en psykiatrisk vårdavdelning. Metod För att i enlighet med syftet kunna svara på frågeställningarna genomfördes en litteraturstudie i avsikt att studera ett avgränsat område. De inklusionskriterier som användes för att artiklarna skulle anses vara relevanta var att de skulle handla om trygghet, tillit, relation och om psykiatrisk vård. För sökning av artiklar användes databaserna PubMed och Cinahl. Femton artiklar har inkluderats i studien. Dessa har kvalitetsvärderats, klassificerats och beskrivits i en matris. Resultat När patienterna fick vara delaktiga i sin omvårdnad och behandling skapades en bättre förståelse mellan sjuksköterska och patient vilket hos patienten ledde till en ökad medvetenhet och en känsla av själbestämmande. Mötet mellan sjuksköterska och patient ledde under dessa förutsättningar till en upplevelse av trygghet. Det mest värdefulla, enligt sjuksköterskorna, var att skapa en tillitsfull relation med patienten och att förvissa sig om att patienten kände förtroende för den mottagna vården. Sjuksköterskor, som var framgångsrika i att skapa trygga relationer, försökte att identifiera och uppskatta patientens resurser. Detta sätt att arbeta understöddes av en rad kvalitéer som forskarna ville sammanfatta med begreppet empati. Att patienterna ibland upplevde sjuksköterskor som otillgängliga och ovilliga att hjälpa kunde leda till ett motstånd att söka sig till sjuksköterskorna när de kände sig otrygga. Slutsats I resultatet framgår att sjuksköterskan har en viktig roll i att skapa förutsättningar för en trygg relation med patienten vilket förutsätter egenskaper som leder till att patienten känner sig förstådd, respekterad och sedd som en människa och ej som sin sjukdom. Patientens delaktighet i sin omvårdnad leder till en bättre förståelse mellan sjuksköterska och patient och till en tryggare relation dem emellan.