Academic literature on the topic 'Psykiatrisjuksköterska'

Cirka 800 000 människor världen över avslutade sina liv genom suicid 2014. En psykiatrisk diagnos är en vanligt förekommande bakomliggande orsak. De vanligaste diagnoserna är depression, bipolär sjukdom, post traumatiskt stressyndrom samt substansmissbruk. Tidigare suicidförsök är den enskilt största riskfaktorn för ett fullbordat suicid. Det är komplext att arbeta med suicidnära patienter i öppenvården och det ställs höga krav på specialistkompetens inom psykiatrisk omvårdnad och goda kunskaper kring det suicidpreventiva arbetet. Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av att bedöma suicidrisk på patienter på en vuxenpsykiatriskmottagning. En kvalitativ metod användes med induktiv ansats där fyra intervjuer med  psykiatrisjuksköterskor genomfördes. I resultatet framkom att psykiatrisjuksköterskan dagligen möter och behandlar suicidnära patienter på en öppenvårdsmottagning. Resultatet visade att psykiatrisjuksköterskan trots år av erfarenhet upplevde arbetet med suicidnära patienter som komplext och ansvarsfullt. Det framkom att psykiatrisjuksköterskan arbetade självständigt och stod ofta ensam med att bedöma suicidrisken och vidta åtgärder. Psykiatrisjuksköterskan har en viktig del i det suicidpreventiva arbetet och behöver känna sig trygga och säkra i omvårdnaden kring suicidnära patienter och i att bedöma suicidrisken. Vidare forskning skulle kunna ge fördjupad kunskap om psykiatrisjuksköterskan roll och behov för att ge omvårdnad till suicidnära patienter.

Den psykosociala arbetsmiljön har inverkan på vår psykiska och fysiska hälsa. Fysiska hälsobesvär kan vara i form värk från nacke och rygg. Psykiska hälsobesvär kan bland annat handla om trötthet, sömnproblem eller oro. Syftet med föreliggande studie var främst att bedöma hur omvårdnadspersonal inom psykiatrisk vård upplevde sin psykosociala arbetsmiljö och hälsa, men även att beskriva eventuella samband mellan dessa. Studien är av tvärsnittskaraktär och bygger på enkätsvar från 395 personer (sjuksköterskor n= 166, skötare n= 229) från en nationell studie. Resultatet visade att sjuksköterskorna i högre grad uppgav stöd från kollegor, inflytande över arbetstider och hur arbetet skulle utföras jämfört med skötarna. Skötarna skattade lägre angående psykisk trötthet, lärande samt arbetstid vid datorn än sjuksköterskorna. Värk från nacke förekom oftare hos sjuksköterskorna. Signifikanta samband fanns mellan att ha värk i nacken och att känna sig psykiskt trött. Inga samband sågs mellan besvär från nacken och krav på att arbeta fort eller arbetstid vid datorn. Konklusioner som kan dras av resultatet är att sjuksköterskorna uppgav mer kontroll, lärande, stöd och inflytande på arbetet än skötarna samt upplevde de oftare psykisk trötthet och värk från nacken. Skötarna rapporterade värk i lägre utsträckning trots att de skattat lägre på inflytande, krav och stöd.

Bakgrund: Personalgruppen och dess sammansättning kan ha en inverkan på såvälomfattningen som upplevelsen av att genomföra en tvångsåtgärd. Sjuksköterskan förväntaskunna identifiera och bedöma behovet av akuta insatser. Tidigare forskning visar attsjuksköterskan kan känna sig splittrade i sin yrkesroll samt uppleva ett bristande stöd frånresterande teammedlemmar. Ett välfungerande teamarbete har betydelse i både preventivtsyfte samt vid genomförandet av en tvångsåtgärd.Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av teamarbete vid tvångsåtgärder inom denpsykiatriska heldygnsvårdenMetod: En kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer. Sex sjuksköterskordeltog i studien, alla verksamma inom den psykiatriska heldygnsvården och med erfarenhet avtvångsåtgärder. Författarna utgick från en intervjuguide med fyra öppna frågor. Materialetanalyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.Huvudresultat: Resultatet presenteras utifrån tio underkategorier som sorterades iföljande tre huvudkategorier: teamets egenskaper, sjuksköterskans roll i teamet ochorganisatoriska faktorer. Resultatet visar att teamarbetet på avdelningen är av betydelse vidplanering och genomförande av tvångsåtgärder. För ett fungerande teamarbete krävs blandannat en tydlig ledare, en god kommunikation samt en gemensam uppfattning om syfte ochmål med tvångsåtgärder.Slutsats: När en patient är i behov av en tvångsåtgärd är det viktigt att teamarbetetfungerar för att undvika att patienten utsätts för ett onödigt lidande. Med regelbundenreflektion i en öppen miljö får teamet möjlighet att diskutera eventuella fel och brister sominträffat och på så vis dra lärdom och vidare utvecklas som team.

Den specialistutbildade sjuksköterskan inom psykiatri innehar en specialistkompetens som skapar förutsättningar och möjligheter att kunna stödja och vårda personer med psykisk ohälsa. Syftet med studien är att ta reda på psykiatrisjuksköterskans upplevelse av hur specialistkompetensen tas tillvara på arbetsplatsen. Kvalitativ metod valdes då psykiatrisjuksköterskans upplevelser skulle undersökas. Åtta stycken psykiatrisjuksköterskor har intervjuats. Datainsamlingen har sedan analyserats utifrån en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Ur analysen kunde tre kategorier urskiljas: chefens roll i tillvaratagandet av psykiatrisjuksköterskans kompetens, psykiatrisjuksköterskans status och psykiatrisjuksköterskans yrkesroll samt sex tillhörande subkategorier. Resultatet visar att det finns en skillnad mellan hur psykiatrisjuksköterskan upplever att specialistkompetensen tas tillvara på sluten- kontra öppenvården. Psykiatrisjuksköterskan på slutenvården upplevde i högre grad att gränserna mellan yrkesrollerna var mer flytande och det fanns ett ointresse från chefen att ta tillvara på specialistkompetensen. Psykiatrisjuksköterskan på öppenvården upplevde att deras chefer oftare innehade kunskap kring specialistkompetensen samt att det fanns en önskan och en möjlighet att ta tillvara på den. Vidare upplevde psykiatrisjuksköterskan att specialistkompetensen anses ha lägre status än andra specialistutbildningar. Psykiatrisjuksköterskans specialistkompetens kan bidra till en hållbar utveckling genom att påverka den psykiska ohälsan i samhället. Detta kan leda till en minskad stigmatisering av personer som lider av psykiska sjukdomar och förbättrade långsiktiga ekonomiska och sociala förutsättningar i samhället. I resultatdiskussionen belyser författarna samtliga tre kategorier som framkommit i resultatet samt vikten av en förbättring av samhällets syn på psykisk ohälsa. Denna syn kan i dagsläget stigmatisera de som drabbas samt ha en negativ påverkan på de som väljer att arbeta inom psykiatrin.

Studiens syfte är att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som står under rättspsykiatrisk vård för sexualbrott mot minderåriga. För att beskriva detta har en intervjustudie med  sex psykiatrisjuksköterskor som alla vårdat patienter vilka förgripit sig sexuellt på minderåriga gjorts. Intervjuerna gjordes individuellt. Arbetsgången har gjorts utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att specialistsjuksköterskorna utgår från att se människan bakom brottet men att det är en komplicerat  förhållningssätt. De kategorier som visat sig är Omsorgens paradox, När störningen blir synlig och När människan blir synlig. Övergripande resultat för studien kan sammanfattas som Att vilja men inte alltid kunna se människan. Som teoretisk referensram har Kari Martinsens omsorgsteori valts. Där är människan beskriven som beroende av andra människor för att uppleva omsorg, vilken är nödvändig för dess liv och överlevnad. Resultatdiskussionen beskriver den paradox omsorgen av patientgruppen visar upp.

Syftet med studien var att undersöka psykiatrisjuksköterskans självrapporterade utförda arbetsuppgifter och självupplevda kompetens. Studien bygger på individuellt genomförda intervjuer med 19 psykiatrisjuksköterskor verksamma inom den psykiatriska slutenvården. Författarna har använd ett proportionellt stratifierat urval. Resultatet presenteras i fem kategorier; psykiatrisjuksköterskans kompetensområde, specifika arbetsuppgifter i kompetensområdet, arbetsuppgifter utanför kompetensområdet, arbetsuppgifter som psykiatrisjuksköterskan saknar samt rollkonflikter med tillhörande subkategorier. I psykiatrisjuksköterskans kompetensområde ingår arbetsuppgifter som arbetsledare och omvårdnadsansvarig att planera fördela arbetet på avdelningen, vårdplanera, dokumentera samt läkemedelsadministration. Det specifika i kompetensområdet visade sig vara bland annat vara stöd samtal, motiverande samtal och undervisning. Sjuksköterskorna skulle också ha en övergripande helhetssyn samt göra observationer. Arbetsuppgifter utanför kompetensområdet visade att de hjälper doktorerna med olika administrativa uppgifter samt en del kuratorsarbete. Arbetsuppgifter som sjuksköterskorna saknar främst; är mer aktiviteter för patienterna, mer patientkontakt, bättre samarbete med vårdgrannar och anhöriga samt en ökad etisk medvetenhet i omvårdnads och dokumentationsarbetet. Sjuksköterskorna upplevde även rollkonflikter i sitt arbete som mest berodde på olika otydligheter inom arbetsgruppen. Författarna anser att en tydligare arbetsbeskrivning, bättre ansvarsfördelning mellan de olika yrkesgrupperna samt en mer strukturerad vård av patienterna skulle minska otydligheten och osäkerheten för psykiatrisjuksköterskorna.

 

The purpose of the study was to examine self-reported psychiatric nurse performed tasks and self-perceived competence. The study is based on individually conducted interviews with 19 psychiatric nurses working in psychiatric inpatient ward. The authors have used a proportional stratified sample. The results are presented in five categories; psychiatric nurse competence, specific tasks in the areas of competence, work outside the areas of competence, tasks psychiatric nurse lack and role conflicts and related subcategories. In psychiatry nurse competence includes duties as supervisor and nursing manager to plan the work in the department, care planning, documenting, and pharmaceutical administration. The specific competence in the field proved to be, inter alia, support calls, motivational talks and teaching. The nurses would also have a comprehensive approach and make observations. Tasks outside the competence demonstrated that they are helping the doctors with various administrative tasks, and some counselors work. Tasks that nurse do mainly lack; are more activities for patients, more patients, better cooperation with neighbors and family care, and increased ethical awareness in the nursing care and documentation work. The nurses also experienced role conflict in their work as most were due to various ambiguities in the working group. The authors conclude that a better working instruction, better division of responsibilities between the different professions and a more structured care of patients would reduce the lack of clarity and uncertainty of psychiatry nurses.

 

 

Psykiatriambulansen tillkallas när en person har psykiskt illabefinnande eller vid hot om suicid. Sjuksköterskorna som arbetar i psykiatriambulansen är alltid två stycken, en psykiatrisköterska och en ambulanssjuksköterska alternativt en grundutbildad sjuksköterska. Innan resursen inrättades fick ambulansverksamheten eller polisen ta hand om dessa larm. Vid psykisk ohälsa behövs kunskaper och erfarenhet om akut omhändertagande av personer med psykisk ohälsa. Mötet med patienterna skall utmynna i ett vårdande och ge patienterna en bättre hälsa. Sjuksköterskorna behöver förstå patientens situation och inse innebörden av ett livsvärldsperspektiv.  Tidigare forskning om ambulanssjukvård visar att bemötandet vid akut sjukdom är betydande för patienterna. Det har även visat sig att många av de patienter som träffade psykiatriambulansen kunde få hjälp på plats och inte behövde åka vidare till sjukhus vilket bidragit till en hållbar utveckling inom hälso- och sjukvård. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor upplevelser av att vara först på plats – vid akutlarm i psykiatriambulansen.  Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts då sjuksköterskors upplevelser efterfrågades. Sju sjuksköterskor inom psykiatriambulansen intervjuades. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier och tolv underkategorier Huvudkategorierna är sjuksköterskans yrkesroll, sjuksköterskans förberedelse, det akuta mötet och anhörigstöd. Resultatet visade att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen upplevde egna känslor i det akuta mötet men som de lade åt sidan för stunden för att behålla sitt lugn. Vidare visade det sig att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen alltid fokuserade på patientens behov och försökte bibehålla sin professionalitet oavsett vad som hände runtomkring. Resultatet visade också att de alltid hade ett säkerhetsmedvetande med sig i mötet med patienter, samt att de ansåg att möta barn och ungdomar med psykisk ohälsa var svårt. Sjuksköterskorna upplevde att de fick fysiologiska reaktioner när de åkte på vissa typer av larm och att de ibland kunde uppleva känslor av maktlöshet i mötet med anhöriga.

Hot och våld är vanligt förekommande inom psykiatrisk vård och ger upphov till ett stort antal sjukskrivningar varje år. Samtidigt saknas det idag en vedertagen definition av begreppen hot och våld. Hot och/eller våld är en utmaning i dagens psykiatri som kräver att specialistsjuksköterskan har tillräckliga kunskaper. Studiens syfte är att undersöka psykiatrisjuksköterskors uppfattningar av att möta hotfulla och våldsamma patienter inom psykiatrisk vård. Nio stycken intervjuer genomfördes med specialistsjuksköterskor vid två psykiatriska enheter i västra Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Tre kategorier togs fram ur resultatet från intervjuerna. Att riskera att möta hot och våld med underkategorierna att vara förberedd, hot och våld är svårdefinierbart, arbetsgruppen påverkar samt att ligga steget före. Resurser med underkategorierna att arbeta tillsammans och inte bara samtidigt, att vara kompetent, att känna sig trygg samt regler som ett stöd. Hinder med underkategorierna resursbrist, rätt person på rätt plats, handling före tanke, att vara rädd samt att vara olika. I resultatet framkommer att samarbetet och det gemensamma förhållningssättet i arbetsgruppen visar sig ha en tydlig koppling till förekomsten av hot och våld. Det framkommer att personal erbjuds träning i fysiska tekniker, dock efterfrågas utbildning i bemötande och verbala tekniker. Sjuksköterskorna upplever att det finns för lite kunskap kring bemötande och hantering av hot och våld måste lyftas i verksamheten. Det finns arbetsmodeller att tillgå, ett exempel på en sådan är Bergenmodellen. Specialistsjuksköterskan behöver verktyg att arbeta med hot och våld, detta är en kvalificerad uppgift som kräver en vårdvetenskaplig insikt i hur sjuksköterskan skapar ett positivt möte i en hotfull och/eller våldsam situation.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskans kompetens är en fördjupning av de kunskaper och förmågor som erhållits i grundutbildningen. Behovet av specialiserade sjuksköterskor ökar men då arbets-uppgifterna mellan grund- och specialistutbildade sjuksköterskor inte skiljer sig nämnvärt åt kan detta få till följd att specialistsjuksköterskorna lämnar det kliniska arbetet. Den specialistkompetens som efterfrågats riskerar därmed att försvinna. På denna grund, och som ett led i att förtydliga specialistsjuksköterskans roll i psykiatrisk slutenvård, är det av intresse att uppmärksamma hur specialistsjuksköterskan uppfattas och vilka förväntningar som finns på dennes kompetens. Syfte: att beskriva läkares uppfattningar av specialistsjuksköterskans kompetens i psykiatrisk vård. Metod: Åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer analyserades med en fenomenografisk ansats. Resultat: Huvudresultaten sammanfattades i fem kategorier: Specialistsjuksköterskans roll är otydlig och osynlig; Specialistsjuksköterskan utför särskilda arbetsuppgifter; Specialistsjuk-sköterskan besitter fördjupad kompetens; Specialistkompetens leder till personlig utveckling samt Specialistsjuksköterskan är en ambassadör. Slutsats: Det behövs en ökad förståelse för specialist-sjuksköterskans kompetens. För att detta ska kunna ske efterfrågas en tydligare beskrivning av vad det innebär att arbeta som specialistsjuksköterska på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning.
Background: The competence of the specialised nurse is a development of the knowledge and skill obtained in the elementary nursing education. The need for specialised nurses increases but as the work tasks of specialised and general nurses do not differ considerably, this may lead to the specialised nurses leaving the clinical area of work. The requested expertise will then be at risk of disappearing. On these grounds and as a way of clarifying the role of the specialised nurse in psychiatric in-patient care, it is of interest to observe how the specialised nurse is perceived and what the expectations of her competence are. Aim: to describe doctors' conceptions of the competence of the specialised nurse in psychiatric in-patient care. Method: Eight qualitative semi-structured interviews were analysed using a phenomenographic approach. Results: The main findings were summarised in five categories: The role of the specialised nurse is unclear and unseen; The specialised nurse executes special tasks; The specialised nurse possesses in-depth competence; Specialist skill leads to personal development and finally The specialised nurse is an ambassador. Conclusion: There is a need for an increased understanding of the competence of the specialised nurse in psychiatric in-patient care. In order for this to happen a clearer descripton of what it entails to work as a specialised nurse in in-patient care is requested.