Academic literature on the topic 'Psykiatriska diagnoser'

<p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;"><em style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Times New Roman;">Psykiatriska diagnoser &auml;r kontroversiella. Vissa, ofta psykiatriker, menar att psykiska tillst&aring;nd g&aring;r att dela upp i distinkta klasser medan andra, ofta psykologer, menar att all s&aring;dan uppdelning g&ouml;r v&aring;ld p&aring; verkligheten. Dessutom har psykiatrin anklagats f&ouml;r att vara moraliserande: vem kan avg&ouml;ra vad som &auml;r sjukt och friskt? &Auml;r autism en sjukdom? Utifr&aring;n en pragmatisk begreppsanalys &auml;r uppdelningen mellan sjukt och friskt n&ouml;dv&auml;ndigtvis godtycklig. Precis som n&auml;r en tr&auml;dg&aring;rdsm&auml;stare avg&ouml;r vad som &auml;r ogr&auml;s s&aring; beror det p&aring; situationen och ens syften. Och precis som v&auml;xterarter ibland &auml;r distinkta arter s&aring; kan vissa psykiatriska diagnoser vara distinkta klasser, och andra inte. Kanske &auml;r autism en avgr&auml;nsad diagnos, kanske inte. Men ibland &auml;r inte artsuppdelning det mest anv&auml;ndbara f&ouml;r en tr&auml;dg&aring;rdsm&auml;stare, precis som det inte beh&ouml;ver vara det f&ouml;r psykiatrin. Ist&auml;llet kan man formulera nya kategoriseringar helt baserade p&aring; pragmatiska h&auml;nsyn. Ibland r&auml;cker det med taggiga v&auml;xter och socialt indifferenta barn.</span></span></em></p>

Denne artikel diskuterer, hvad der har muliggjort, at vi lever i en diagnosekultur. Diagnosekulturen er karakteriseret ved, at ikke alene fagpersoner (læger, psykologer, psykiatere osv.), men også lægmænd og den brede offentlighed mobiliserer psykiatriske diagnoser og kategorier som meningsgivende fortolkningsrammer for stort set alle former for lidelse og afvigelse. Spørgsmålet er, hvordan den logik har kunnet få samfundsmæssig fodfæste. I artiklen forklarer jeg, hvorledes overgangen fra en dynamisk til en diagnostisk funderet psykiatrioptik har banet en del af vejen for diagnosekulturens samfundsmæssige forankring. Men jeg argumenterer også for, at det perspektiv behøver at blive suppleret for at give et mere nuanceret billede af, hvorfor diagnosekulturen har kunnet internalisere sig i vores samtid. Som afsæt for den del af analysen benytter jeg mig af en sociologi om diagnoser – en forgrening af sociologien, hvis primære genstandsfelt er diagnoser – og hvad de kan fortælle os om forskelligartede sociale udviklinger, processer og ikke mindst den samtid, vi lever i. Nærmere bestemt benytter jeg mig af depressionsdiagnosens symptomer til at analysere og tydeliggøre, hvordan depressionsdiagnosen kan bruges som seismograf for samtiden. Pointen med denne tilgang er, at jeg dermed både kan bidrage til en forståelse af diagnosekulturens tilstedeværelse samt orientere om, hvilket ideelt selv samtiden efterstræber. ENGELSK ABSTRACT: Anders Petersen: Diagnostic Culture – Depression as a Seismograph for Contemporary Times This article discusses the development of a diagnostic culture. A diagnostic culture is characterized by the fact that not only professionals (doctors, psychologists, psychiatrists, etc.), but also laymen and the general public use psychiatric diagnoses and categories for understanding psychiatric disorders. The question then is how this logic has been able to anchor itself in the overall nexus of society. In this article, I explain how the transition from dynamic to diagnostic psychiatry has paved part of the way for the societal anchoring of a diagnostic culture. I also argue that this perspective should be expanded in order to provide a more nuanced picture. To do that I employ diagnostic sociology – a branch of sociology whose primary subject is diagnoses and what they can tell us about diverse social developments, processes, and especially the contemporary epoch in which we live. I use symptoms of the contemporary diagnosis of depression to analyze and clarify how the diagnosis of depression can be seen as a seismograph of our current epoch. The article aims to contribute to a better understanding of the presences of the diagnostic culture as well as analyzing which type of ideal self that contemporary society strives to be. Keywords: Diagnostic Culture, depression, self-realization, diagnosis of the times, sociology of diagnosis.

Et stigende antal mennesker giver udtryk for, at de i deres dagligdag føler sig stressede, og et stigende antal mennesker sygemeldes på grund af stresssymptomer. Det er dog ikke klart, hvad det vil sige at føle sig stresset endsige klinisk defineret, hvornår en person er syg på grund af stress. Artiklen redegør for, hvorledes det måtte opleves at være stresset på baggrund af eksisterende litteratur. Resultaterne viser, at stresssymptomer dækker over en bred vifte af symptomer fra milde symptomer til mere alvorlige symptomer, der kan være så belastende, at det kan sidestilles med en psykiatrisk diagnose.

Hvad er det videnskabelige indhold i de psykiatriske diagnosesystemer? På hvilken måde har psykiatriske diagnoser en eksemplarisk relevans, der afspejler mere grundlæggende økonomiske, politiske og samfundsmæssige transformationsprocesser, og hvad kan vi lære af fortiden? Hvorfor handler uenigheder vedrørende de psykiatriske diagnoser dels om, hvad der bør kendetegne ”god” eller ”rigtig og sand” viden, men også om moral, værdier og menneske- og samfundssyn? Det er nogle af de spørgsmål, artiklen søger svar på. I artiklen vises, gennem en historisk analyse, hvorledes psykiatriske diagnoser afspejler grundlæggende bevægelser i viden om, og synet på, menneske, samfund og sygdom. Don’t mind the causes, just be reliable: The historical content, development, and function of psychiatric diagnosesHow do shifting psychiatric diagnoses reflect our understanding of humanity and of human problems, illnesses, and unwanted conditions? In what way do psychiatric diagnoses hold an exemplary relevance that transcends the object of research of psychiatry and reflects more fundamental econom- 58 Tidsskrift for Forskning i Sygdom og Samfund, nr. 25, 57-72 ic, political, and societal transformation processes, and what can we learn from the past? Why are disagreements concerning psychiatric diagnoses partially about what ought to characterize “good” or “real and true” knowledge, but also about morals, values, and views on society and human nature? These are some of the questions that the article seeks to answer. Through a historical analysis, the article illustrates how psychiatric diagnoses reflect shifting views on society and human nature in a close welfare political and economic interaction.

Der er rav i den. I skrivende stund (medio september 2016) er det i Dagbladet In- formation kommet frem, at psykiatriske diagnoser til børn nogle gange stilles på et meget løst grundlag. I en kronik underskrevet af 50 psykologer, sygeplejersker, læger og psykiatere står der blandt andet: »Som læger og psykologer har vi stillet diagnoser på børn på baggrund af andres vur- deringer beskrevet kort i patientens journal, og andre gange har barnet mødt mange forskellige behandlere på sin vej til en diagnose. Mange af disse børn er i forvejen sårbare i forhold til at danne nye relationer, og de bliver mødt af en psykiatri, hvor der ikke længere er mulighed for at skabe den relation, der skal til for at forstå barnet.« Nogle børn har, med andre ord, fået stillet en diagnose, uden at de har mødt en læge, psykolog eller psykiater. Det får naturligt nok debatten til at rase. I relation til den verserende debat er fokus for dette nummer særligt rettet imod tre forhold: Den politisk fastsatte udrednings- og behandlingsgaranti. Den organisatoriske ramme skal kunne håndtere denne garanti, og selve den måde hvorpå diagnoser- ne stilles. Baggrunden for behandlingsgarantien er først og fremmest et politisk ønske om hurtigt at stille diagnoser, så patienten kan indgå i et behandlingsforløb - i sig selv et sympatisk ønske, der dog løber ind i en række problemer og utilsig- tede konsekvenser, når den skal eksekveres i praksis, som det fremgår af lægernes debatindlæg. Et centralt omdrejningspunkt for de ophedede diskussioner, som avisindlæggene har medført – og som allerede nu har fået politiske konsekven- ser – er samtidens omgang med, forståelse- og brug af diagnoser. Diagnoser er på alles læber for tiden. Diagnoser har, som den amerikanske medicinhistoriker Charles Rosenberg skriver, ”altid spillet en væsentlig rolle i den medicinske prak- sis” (Rosenberg 2002: 237) som et værktøj/model, der sammenfatter symptomer og fund og angiver behandling. I vores samtid er diagnoserne imidlertid rejst ud af den medicinske praksis, og de har indlejret sig i alle mulige andre sammenhænge: Sociale, politiske, økonomiske, kulturelle og så videre. Et væsentligt spørgsmål i denne sammenhæng er, hvordan vi skal forstå diagnosernes nuværende status, hvordan de tillægges mening, udvikles, defineres, anvendes, og hvordan diag- noser får indflydelse på konkrete sygdomsforhold og på processer generelt, som spiller ind på, hvordan vi opfatter sundhed, krop og behandling.

Både reformen av den amerikanske diagnosemanualen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) i 1980 og utviklingen av diagnoseverktøy basert på denne reformen, som Structured Clinical Interview for DSM Axis I Disorders (SCID I), har blitt kalt en revolusjon innenfor psykiatrien. Det viktigste med denne revolusjonen var at den la til grunn observerbare tegn og symptomer for diagnostiseringen. Den skulle, som de viktigste pådriverne for endringen framhevet, ”focus on observable behavior only”, og ikke gjøre slik psykatrien hadde gjort tidligere, å fokusere på ”unconscious processes.” Med fokus på det observerbare skulle psykiatriens diagnoser og verktøy bli mer pålitelige. Revolusjonen var en epistemologisk transformasjon. Denne artikkelen viser at den også var en ontologisk transformasjon. Grunnlaget for å fokusere på ”observable behavior only” var en tillit til statistiske analyser og at sykdommen ville vise seg gjennom et bestemt antall forekomster av tegn og symptomer. Fra et statistisk grunnlag som i høyden kunne brukes til å si noe om sannsynlighet for en sykdom, ble bestemte fordelinger av tegn brukt som grunnlag for å konkludere om bestemte sykdommers 156 Tidsskrift for Forskning i Sygdom og Samfund, nr. 25, 157-171 eksistens. Gyldigheten til sykdommer ble basert på statistiske beregninger av forekomster av observerbare tegn. Artikkelen problematiserer både det epistemologiske og ontologiske grunnlaget for denne revolusjonen gjennom en studie av de vitenskapelige arbeider og begrunnelser som ledet fram til transformasjonen, samt ved studie av diagnoseverktøyet SCID i bruk. SCID blir studert gjennom bruken av verktøyet på massemorderen Anders Behring Breivik. Dette caset er et unikt materiale siden SCID ble brukt to ganger av to forskjellige team av psykiatere, og med diametralt forskjellig utfall. Caset brukes dermed til å tydeliggjøre svakhetene med grunnlagstenkningen. Do reliable signs give valid diagnoses? The psychiatric revolution and the use of its diagnostic instrument on a mass murdererThe reform of the American diagnostic manual for mental illnesses, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) in 1980 and the development of psychometric instruments based on this reform, like the Structured Clinical Interview for DSM Axis I Disorders (SCID I), has been called a revolution in psychiatry. The most important element in this revolution was that the diagnostic criteria was based on a knowledge production that “focus on observable behavior only”, and not, as psychiatry had done earlier, with “reference to unconscious processes.” By focusing on the observable, the diagnostic criteria and instruments in psychiatry should become more reliable. The revolution represented an epistemological transformation. This article shows that it was also an ontological transformation. The grounding for focusing on “observable behavior only” was a trust in statistical analyses and a belief that a specific illness could be found from specific number of appearances of signs and symptoms. From a statistical grounding, which could be used for saying something about the probability of an illness, specific distributions of signs were used for claiming the existence of illness. The validity of illnesses was based on statistical distributions of observable signs. This article problematizes the epistemological and ontological grounding of this revolution through a study of the scientific publications leading to the revolution and also by studying the use of the diagnostic instrument SCID. The latter is studied through the case of the mass murderer Anders Behring Breivik. This case gives a unique material, as Breivik was tested twice by two different psychiatric expert teams, but with diametrically opposed outcomes. The case is used to make evident some of the inherent weaknesses of the grounding.

Bakgrund: Patienter med psykiatriska diagnoser och deras närstående upplever att den somatiska vården inte lever upp till deras förväntningar och att vårdpersonal har bristande kompetens vad gällande bedömning och bemötande. Patienter upplever sig misstrodda när de presenterar sina symtom vilket leder till känslor som skuld och skam. Psykisk sjukdom ökar i världen och sjukvården har ännu inte lyckats möta vårdbehovet för denna patientgrupp. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykiatriska diagnoser i den somatiska vården. Metod: En litteraturöversikt genomfördes för att få kunskap inom detta område. Författarna valde ut tio vetenskapliga artiklar, som alla var av kvalitativ design och svarade till det specifika syftet. Resultat: Tre kategorier framkom: Den första var Sjuksköterskors upplevelser i praktiken med underkategori Upplevelser av patienter där författarna presenterade hur sjuksköterskor uttryckte att de saknade färdigheter, fokuserade på patienters fysiska symtom och upplevde patienter som oförutsägbara och tidskrävande vilket ledde till känslor som frustration och rädsla. Den andra kategorin, Sjuksköterskors upplevda arbetsmiljö beskrev hur den fysiska och psykosociala arbetsmiljön hindrade sjuksköterskor från att tillgodose patienternas vårdbehov. Den tredje kategorin var Sjuksköterskors upplevda kompetens med underkategori Erfarenheter av att vårda. Sjuksköterskor upplevde att de saknade adekvat utbildning vilket hade en direkt inverkan på upplevelsen av att vårda. Diskussion: Litteraturöversiktens resultat visade en upplevd kunskapsbrist hos sjuksköterskan och en arbetsmiljö som hindrade vårdandet. Detta diskuterades utifrån bakgrund, resultat och Phil Barkers omvårdnadsteori.
Background: Patients with psychiatric diagnoses and their families feel that somatic care does not live up to their expectations and that health professionals lack competence in the assessment and treatment for these diagnosis. Patients feel disbelieved when they present their symptoms, which leads to feelings of guilt and shame. Mental illness is increasing worldwide and the healthcare providers have not managed to meet the increased need for care. Aim: The aim was to describe nurses experiences of caring for patients with psychiatric diagnosis in a somatic care setting. Method: A literature review was conducted to gain a wider knowledge in this area. The authors chose ten scientific articles, all of which were of qualitative design and responded to the specific purpose. Results: Three categories emerged. The first was Nurses experience in practice with the sub-category Experiences of patients where the authors presented how nurses expressed that they lacked skills, focused on the patients physical symptoms and experienced patient´s as unpredictable and time consuming, which led to feelings of frustration and fear. The second category, Nurses experience of their work environment described how the physical and the psychosocial environment prevented nurses from meeting the patients care needs. The third category was Nurses experienced competence with the subcategory Experiences of nursing. Nurses felt that they lacked adequate education, which had a direct impact on the experience of caring for patients with psychiatric diagnosis. Discussion: The literature reviews result showed a perceived lack of knowledge for nurses and a work environment that hinder patient care. This was discussed on the basis of the background, result and Phil Barker´s nursing theory.

Denna studie utgår från Judith Butlers genusteori om hur kön görs samt Michel Foucaults teorier om samhällsnormer och makt i förhållande till särskiljandemekanismer och vansinnesdefinitioner. Studien fokuserar på psykiatriska diagnoser ur ett genusperspektiv. Fokus har lagts på diagnoserna Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning då tidigare forskning visat att könsfördelningen inom dessa psykiatriska diagnoser är väldigt ojämn.

 

Syftet med studien är att undersöka genusstrukturers påverkan på psykiatrisk diagnostisering utifrån DSM-IV. Utifrån syftet har följande frågeställningar utformats: Går det att benämna diagnoskriterier som könsneutrala då diagnostisering i hög grad handlar om andra människors (vars egna erfarenheter och värderingar färgar neutraliteten) bedömningar? Hur kommer det sig att könsfördelningen är så ojämn inom diagnoser som Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning?

 

En enkätundersökning har utförts bland verksamma psykologer inom Östersunds kommun. Enkäten har utformats från de utvalda diagnosernas kriterier i DSM-IV. För att behandla enkätens svar har dataprogrammet SPSS använts. Undersökningens resultat visar på att det finns frågetecken kring DSM-IV:s könsneutralitet. Resultaten visar dock att det finns en medvetenhet kring den ojämna könsfördelningen inom de utvalda diagnoserna. Studien visar på psykiatriska diagnosers symbios med samhällsstrukturer och normer, däribland genus.

Ungdomar med psykisk ohälsa. En kvalitativ studie om bakgrunden till ungdomars psykiska hälsa och behovet av utökade vårdformer.
Young people with health problems. A qualitative study of background variables to their health problems and the need of increased rehabilitation forms.

Background: Drug utilisation among the elderly is complex due to multiplemorbidities, extensive drug utilisation and an increased sensitivity to drugs. One of the most common drug groups utilised in this population is psychotropic drugs, which include antipsychotics, anxiolytics, hypnotics, and antidepressants. In appropriat eutilisation of drugs among the elderly is an issue of great public health importance. Aims: The overall aim of this thesis is to assess and analyse potentially in appropriat eutilisation of psychotropic drugs among the elderly in Sweden. The specific aims are to assess to what extent the indicator “concurrent use of three or more psychotropic drugs”captures the utilisation of Potentially Inappropriate Psychotropics (PIP) among theelderly, and to analyse potentially inappropriate utilisation of psychotropic drugs inrelation to time, mental disorders, institutionalisation, and socioeconomic determinants among the elderly in Sweden. Methods: Data from individual-based registers on dispensed drugs and socioeconomic determinants in 2006, the Gothenburg 95+ Study (1996-1998), and aggregated drug sales statistics from 2000-2008 were used. The agreement between the two indicators“concurrent use of three or more psychotropic drugs” and PIP was assessed. Utilisationof psychotropic drugs and PIP was assessed in relation to mental disorders and institutionalisation among the 95-year olds, and in relation to socioeconomic determinants among individuals aged 75 years and older. Further, trends over time inutilisation of PIP and recommended drugs were analysed. Results: During 2006, about half of the elderly aged 75 years and older utilised psychotropic drugs and one fifth of all elderly utilised PIP. One fourth of individualsutilising PIP were captured by the indicator “concurrent use of three or morepsychotropic drugs”. In 1996-1998, less than one tenth of the 95-year olds with depression utilised antidepressants, while hypnotics and anxiolytics were more common. Individuals with low income and the non-married were more likely to utilise PIP compared to those with high income and the married, respectively. During 2000-2008, utilisation of PIP decreased and utilisation of recommended psychotropic drugs increased. Conclusions: There are substantial problems in the utilisation of psychotropic drugsamong the elderly. This thesis found that the agreement between two indicators of inappropriate psychotropic drug utilisation was poor, which emphasises the importance of choosing relevant indicators. The findings also show socioeconomic inequities inpsychotropic drug utilisation among the elderly, a low utilisation of antidepressants among 95-year olds diagnosed with depression, and a trend towards the utilisation of recommended rather than inappropriate psychotropic drugs among the elderly
Bakgrund: Användning av läkemedel bland äldre är komplicerat på grund avmultisjuklighet, användning av flera läkemedel och en ökad känslighet för läkemedel.En av de vanligaste läkemedelsgrupperna hos äldre är psykofarmaka, som inkluderarantipsykotika, ångestdämpande, sömnmedel och antidepressiva läkemedel. Olämpliganvändning av läkemedel bland äldre är ett betydande folkhälsoproblem. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att beskriva och analyserapotentiellt olämplig användning av psykofarmaka bland äldre i Sverige. De specifikasyftena är att undersöka i vilken utsträckning indikatorn ”samtidig användning av treeller fler psykofarmaka” fångar användningen av potentiellt olämpliga psykofarmaka(PIP) bland äldre och att analysera potentiellt olämplig användning av psykofarmaka irelation till förändring över tid, psykiatriska diagnoser, boendeform och socioekonomiska determinanter bland äldre i Sverige. Metod: Avhandlingen baseras på data från individbaserade register över läkemedelsköp och socioekonomiska determinanter under 2006, Göteborg 95+ studien (1996-1998)samt aggregerade data över läkemedelsförsäljning under 2000-2008. Överensstämmelsen mellan de två indikatorerna ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka” och PIP undersöktes. Användning av psykofarmaka och PIP studerades i relation till psykiatriska diagnoser och boendeform hos 95-åringar och i relation till socioekonomiska determinanter hos de som var 75 år och äldre. Vidare analyseradesförändring över tid i användning av PIP och rekommenderade psykofarmaka. Resultat: Hälften av alla äldre som var 75 år och äldre använde psykofarmaka under2006 och en femtedel av alla äldre använde PIP. En fjärdedel av individerna somanvände PIP fångades av indikatorn ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka”. Bland 95-åringarna med depression år 1996-1998 använde färre än enav tio antidepressiva läkemedel, medan sömnmedel och ångestdämpande läkemedel varvanligare. PIP var vanligare hos de äldre med låg inkomst och bland de som inte vargifta, jämfört med individer med hög inkomst och de gifta. Under 2000-2008 minskade användningen av PIP medan användningen av rekommenderade psykofarmaka ökade. Slutsatser: Det finns fortfarande stora problem i äldres användning av psykofarmaka.Avhandlingen visar en låg överensstämmelse mellan två indikatorer för olämpliganvändning av psykofarmaka, vilket pekar på betydelsen av att välja relevantaindikatorer. Avhandlingen visar också på socioekonomiska ojämlikheter i användningenav psykofarmaka hos äldre, en låg användning av antidepressiva läkemedel bland 95-åringar med depression och en ökning i användningen av rekommenderade istället förolämpliga psykofarmaka bland äldre

Bakgrund: Trots stora framgångar inom den psykiatriska vårdvetenskapen fortsätter psykiatriska sjukdomar att växa fram utbrett över hela världen. Genom coping kan en individ hantera de inre och yttre krav som ställs och överskrider individens personliga resurser. Psykiatriska diagnoser kan för en oerfaren sjuksköterska upplevas som främmande eller otäckt. Detta kan bero på bristande förståelse och kunskap kring psykiatriska diagnoser varför det är viktigt att öka kunskapen inom området. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilka copingstrategier personer med psykiatrisk diagnos använder. Metod: En beskrivande litteraturstudie, artikelsökningen genomfördes i databaserna Medline via Pubmed samt PsycINFO vilket medförde totalt tretton artiklar som inkluderas i resultatdelen. Resultatet baseras på tolv kvalitativa artiklar och en kvalitativ och kvantitativ artikel. Huvudresultat: Resultatet består av tre huvudteman, problemfokuserad, känslofokuserad och meningsbaserad coping. Dessa copingstrategier gav upphov till mening, känslor av säkerhet och sinnesro, tillhörighet, glädje och skapade verktyg för att få en förbättrad förståelse för sina känslor och minimerad stress hos personer med en psykiatrisk diagnos. Resultaten visade att flest personer använde sig av problemfokuserade copingstrategier som inriktade sig på att aktivt sträva efter att förändra eller hantera det underliggande problemet. Slutsats: Studiens syfte var att beskriva vilka copingstrategier som personer med psykiatrisk diagnos använde. Resultaten visade att personer med psykiatrisk diagnos använde sig av olika kombinationer av copingstrategier i olika situationer utifrån olika behov. Att hantera sin situation med hjälp av rutiner, yttre stöd, medicinsk behandling, kontroll och förståelse av känslor, samt livssyn och tro framkom i resultatet som väsentliga faktorer. Att ha förståelse för att personer använder sig av individuella copingstrategier kan hjälpa sjuksköterskan att uppmuntra till nya hälsofrämjande copingstrategier.

Bakgrund Hälsa är ett multidimensionellt begrepp som innefattar såväl fysisk som psykisk hälsa och är det centrala begreppet inom vårdvetenskap så väl som målet för den svenska hälso- och sjukvården. Globalt sett så står psykisk ohälsa för uppemot 30 procent av världens ickedödliga sjukdomsbörda och den psykiska ohälsan är ett av de snabbast växande hoten för folkhälsa i världen. Enligt svensk lag så ska hela befolkningen få vård på lika villkor. Samtidigt rapporteras det om stigmatisering och diskriminering av personer med psykisk sjukdom. Forskning har visat att vårdpersonal saknar tillräcklig kunskap om olika psykiska sjukdomar och tillstånd vilket leder till brister inom bedömning, bemötande och hantering av patienter med psykisk sjukdom. Syfte Syftet var att belysa upplevelsen av den icke-psykiatriska hälso- och sjukvården bland personer med psykiatrisk diagnos. Metod En litteraturöversikt där 16 vetenskapliga artiklar inhämtats under januari-februari 2020. Artiklarna är av kvantitativ och kvalitativ design och hämtades via databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Integrerad analys har använts för att analysera data. Resultat Fyra kategorier identifierades och resultatet visade att det fanns en okunskap hos vårdpersonal och att detta påverkade patienterna i vården. Relationen mellan vårdpersonal och patient hade stor betydelse för hur patienterna upplevde vården och sin möjlighet att vara delaktig i den. De upplevde att vården inte var tillräckligt anpassad för personer med vissa psykiska sjukdomar och att detta kunde göra det svårt att få tillgång till vård och hjälp. Stigmatisering var vanligt förekommande och hade en stor påverkan på personer med psykisk sjukdom. Slutsats Patienters upplevelser av den icke psykiatriska hälso- och sjukvården påverkas av vårdpersonalens kunskap, attityder och inställning till patienter med en psykiatrisk diagnos. Att söka sig till den icke- psykiatriska vården som psykiskt sjuk är något som av flera patienter anser vara svårt då vården inte är anpassad utefter deras behov.

Bakgrund: Stigmatisering kring människor som har psykiatriska diagnoser är vitt spridd. Det finns forskning som visar att detta också förekommer inom vården och att detta kan påverka den vård patienter med psykiatriska diagnoser får. Dessutom blir olika psykiatriska diagnoser allt mer vanligt förekommande i samhället, därför kommer även patienter med dessa diagnoser bli vanligare. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur sjuksköterskor inom den somatiska vården uppfattar bemötandet och omvårdnaden av patienter med en psykiatrisk diagnos. Metod: Studien var en empirisk studie genomförd med en deskriptiv kvalitativ ansats. Det genomfördes 5 halvstrukturerade intervjuer med legitimerade sjuksköterskor från en somatisk avdelning. Materialet som framkom analyserades genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Det framkom 4 huvudkategorier med totalt tio underkategorier. Kunskap: kunskapsbrist och förkunskaper, Bemötande: frustration, patientsyn och omvårdnad, Rädsla: undvikande, vaksamhet och ovisshet, Trovärdighet: tilltro och misstro. Slutsats: Tids och kunskapsbrist skapar en frustration vid omvårdnaden av patienter med psykiatriska diagnoser. Kunskapsbristen leder också till en rädsla för hur dessa patienter ska reagera och bete sig, samt för att sjusköterskan inte vet hur hon ska hantera situationen. Detta leder till ett undvikande av patienten och på så sätt till ensämre omvårdnad.
Background: Stigma concerning people with psychiatric diagnoses is widespread. There are studies that show that this also is common in hospital settings. This might affect the care that is provided to patients with psychiatric diagnoses. Psychiatric diagnoses are also increasing in the society which means that the number of patients with psychiatric diagnoses will increase as well. Aim: The aim of this study was to bring some light to how registered nurses working with patient with medical problems experience the care given to patients with psychiatric diagnoses. Method: This is an empirical study using a descriptive qualitative approach. 5 semi-structured interviews were conducted with registered nurses working in a ward for medical problems. The data that was received were analyzed using a manifest content analysis. Results: 4 main categories and 10 under categories emerged. Knowledge: lack of knowledge and pre-knowledge, Response to the patients: Frustration, patient view and care, Fear: avoidance, vigilance and uncertainty, Trustworthiness: trust and distrust. Conclusion: Lack of time and knowledge creates a frustration when caring for patients with psychiatric diagnoses. The lack of knowledge also leads to a fear of how these patients will react and behave, and a fear for not knowing how to handle the situation. This leads to a avoidance of the patients and by that these patients get an inferior care.

Bakgrund  Att leva med en psykiatrisk diagnos omgärdas med både stigmatisering och myter, det leder dessutom till ökad samsjuklighet, ökat somatiskt vårdbehov och förkortad livstid. Sjukvården ska behandla alla människor på samma villkor och syftet med denna studie var att belysa erfarenheter av somatisk sjukvård för patienter som har en psykisk sjukdom.  Metod  En litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa artiklar.  Resultat  Personer med psykiatriska diagnoser har erfarenheter från den somatiska sjukvården som att den inte är tillgänglig för alla och att det kan vara svårt att få rätt hjälp. Engagemanget från vårdgivaren upplevs som bristande och diagnostisk överskuggning sker vid flertalet besök. Personernas erfarenheter präglas av att fysisk och psykisk hälsa påverkar varandra, när personerna inte har fått korrekt somatisk vård har deras psykiska hälsa försämrats. Resultatet delades in i fem kategorier; Vårdens tillgänglighet och engagemang, Diagnostisk överskuggning, Fysisk och psykisk hälsa påverkar varandra, Stigmatisering och Disempowerment.  Slutsats  Denna studie visar på att personer med psykiatriska diagnoser har negativa erfarenheter från somatisk sjukvård vilket också lett till att de inte vill uppsöka sjukvård samma utsträckning. Det finns behov av ytterligare forskning inom området och en förändring i attityder gällande personer med psykiatriska diagnoser från vårdpersonalen.
Background  To live with a psyciatric diagnosis involves living with stigmatisation and myths, it also leads to increased comorbidity, increased somatic need for care and shortened life. The healthcare is supposed to treat all people at the same terms and the purpose of this study was to highlight experiences of somatic healthcare for patients who have a mental illness.  Method  A litterature study with ten qualitative studies.  Results  People with mental illnesses have experiences from somatic healthcare such that it is not available to everyone and that it can be difficult to get the right help, the commitment from the care provider is perceived as lacking and diagnostic overshadowing occurs during many visits. Peoples experiences are characterized by physical and mental health affecting each other, when the person have not received proper somatic care, their mental health has deteriorated. The result was divided into five categories; Care availability and commitment, Diagnostic overshadowing, Physical and mental health affect each other, Stigmatization and Disempowerment  Conclusion  This study shows that people with mental illnesses have negative experiences from somatic health care, which has also led to them not wanting to seek care to the same extent. There is a need for more research in the area and a change in attitude regarding people with mental illnesses from the healthcare professionals.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan i Sverige har ökat under det senaste decenniet och har blivit ett stort folkhälsoproblem. Aktuell forskning tyder på att fysisk aktivitet som behandlingsmetod har en positiv effekt på psykisk ohälsa, men där oenighet råder om vilken dos och form av fysisk aktivitet som ger störst effekt mot psykisk ohälsa. Syfte: Det primära syftet med denna studie var att undersöka om en åtta veckors studentledd intervention har haft någon effekt på psykisk hälsa och fysiska förmågor hos personer med en psykiatrisk diagnos jämfört med en motsvarande kontrollgrupp. Det sekundära syftet var att undersöka om det fanns några samband mellan förändringar i olika fysiska förmågor och psykisk hälsa.  Metod: I studien användes insamlad data från ett hälsoprojekt vid Gymnastik och Idrottshögskolan (GIH) vårterminen 2018. Studenter på GIH erbjöds olika gruppträningspass två gånger i veckan under åtta veckor till 30 deltagare (18-83 år) med någon form av psykiatrisk diagnos (fr.a. depression och ångest). Även en motsvarande kontrollgrupp (n=12, 23-83 år) undersöktes med samma testmetodik men utan att få någon ledarledd fysisk aktivitet. Totalt utfördes två förtest innan interventionen och ett eftertest i slutet av interventionen, där den fysiska förmågan mättes med ett testbatteri av olika fysiska tester och den psykiska hälsan mättes med enkäterna MADRS-s och HAD. Värdet vid det andra förtestet jämfördes med eftertestet. Resultat: Resultaten av Repeated Measures ANOVA visade ingen signifikant effekt till interventionens fördel i något av testerna. En Spearman Rank korrelation (på alla individer i båda grupperna sammantaget) visade en positiv signifikant korrelation mellan den procentuella förändringen i MADRS-s och Vilopuls (Rs = .439, p = .011), MADRS och Ekblom-Bak; medelpuls slutbelastning (Rs = .407, p = .019), HAD Ångest och Ekblom-Bak; medelpuls slutbelastning (Rs = .389, p = .028), HAD Ångest och Antal uppresning första 30 sekunder (Rs = .428, p = .013), samt HAD Ångest och Pyramid: Antal vändor 5min (Rs = .426, p = .021). Konklusion: Denna studie visade ingen signifikant effekt för en åtta veckors studentledd träningsintervention jämfört med en kontrollgrupp.