Academic literature on the topic 'Rättvisande bild och redovisning'

Hur goodwill och immateriella tillgångar ska redovisas har länge varit ett omdiskuterat ämne. Sedan 2005 ska de noterade företagen inom EU använda sig av IFRS som utges av IASB. Anledningen till detta är att standardsättarna vill öka harmoniseringen av redovisningen. Ett av huvudsyftena med införandet av IFRS 3 – Rörelseförvärv var att en större andel immateriella tillgångar skulle identifieras vid ett rörelseförvärv och därmed skulle goodwill minska i företags balansräkningar och ge en mer rättvisande bild av företags finansiella rapporter. Sedan 2005 ska goodwill skrivas ner istället för att årligen avskrivas vilket standardsättarna menade skulle ge en mer rättvisande bild av goodwillvärdet. Detta innebär att goodwill ska nedskrivningstestas regelbundet och hur detta går till beskrivs i IAS 36 – Nedskrivningar. Det finns viss kritik mot att beräkningen av återvinningsvärdet av goodwill är för subjektiv och innehåller för många bedömningar. Tidigare forskning visar på att det råder delade meningar om huruvida syftet med IFRS 3 och IAS 36 har uppnåtts.   Vi har i vår studie intervjuat sex revisorer för att undersöka vilka konsekvenser de uppfattar att införandet av IFRS 3 och revideringen av IAS 36 har fått på redovisningen av immateriella tillgångar och goodwill, samt om dessa standarder har gett en mer rättvisande bild av företags finansiella rapporter. Anledningen till att vi valde att intervjua revisorer är för att de på ett objektivt sätt ska granska de finansiella rapporterna och säkerställa informationsgivningen för intressenter och har därmed en viktig roll i denna process.   Vår studie visar att revisorerna har olika åsikter om införandet av IFRS 3 och IAS 36; vissa upplever det som positivt medan andra menar att det var bättre förr. En del av revisorerna upplever att de nya standarderna är för detaljerade och för komplicerade för användarna, andra tycker att det är bra att det finns utrymme för tolkningar och egna bedömningar. Alla revisorer är dock överens om att nedskrivningstesterna av goodwill är en av de största skillnaderna och att subjektiviteten som har uppstått till följd av nedskrivningstesten är ett problem.  Trots att revisorerna har meningsskiljaktigheter rörande olika delar i standarderna så är alla av uppfattningen att införandet av IFRS 3 och IAS 36 inte har gett en mer rättvisande bild av immateriella tillgångar och goodwill och därmed inte heller företags finansiella rapporter.   Vi tolkar resultaten av vår studie som att IASB har en lång väg kvar att gå för att få en mer rättvisande bild av dessa tillgångar.

Från och med år 2005 ska alla noterade företag upprätta sina koncernredovisningar i enlighet

med de standarder som utfärdats av IASB och som antagits av EU-kommissionen. En av

IASB:s grundläggande riktlinjer är att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets

situation. Bankindustrin motsatte sig införandet av en standard, IAS 39, då de ansåg att den

skulle misslyckas med att ge en rättvisande bild. Vårt syfte med uppsatsen är att studera i

vilken utsträckning banker i sin redovisning kan ge en rättvisande bild av ekonomiska

händelser i enlighet med IAS 39. Vårt empiriska material baserar sig till största del på

intervjuer med fyra bankkoncerner samt två revisorer och en analytiker. Under studiens gång

har vi funnit att åsikterna kring IAS 39 går isär. Bankindustrin är av en åsikt medan

intressenterna, i de flesta fall, är av en annan. Uppsatsen är till stor del strukturerad efter den

rättvisande bildens kvalitativa egenskaper. Analysen görs utifrån de kvalitativa egenskapernas

kännetecken. Studien visar på:

Relevansen har blivit lägre sett ur kravet förståelse och blivit högre sett ur kravet

aktualitet.

Jämförbarheten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna,

sett ur kraven lika händelser och spelregler

Validiteten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna, sett ur

kraven fullständighet och neutralitet.

Verifierbarheten varierar sett ur kraven kontroll och samstämmighet.

Sambandet mellan redovisning och beskattning är ett komplicerat område som ärsammankopplat på flera olika sätt. Det råder olika meningar om Sverige skall ha kvar detnuvarande sambandet eller anpassa sig till de internationella reglerna där det råder enfrikoppling. Sambandet delas in i tre områden, det materiella sambandet, det formellasambandet och inget samband. Sambandet mellan redovisning och beskattning är ett ämnesom har varit under diskussion redan under 1980-talet och under 1990-talet tillsattes det tvåutredningar för att undersöka sambandets dåvarande form. I dagsläget håller en statligutredning på att undersöka i vilken utsträckning sambandet bör finnas kvar och utifrån det härkomma med lagförslag på nya skatteregler. Utredningen beräknas vara klar den 30 juni 2008.Det finns både fördelar och nackdelar med ett samband som får kvalitativa effekter påårsredovisningar.Uppsatsen avser att besvara hur en frikoppling mellan redovisning och beskattning kommeratt påverka kvaliteten i årsredovisningar.Uppsatsen har arbetats fram genom ett hermeneutiskt förhållningssätt där vi har samlat inteoretiskt material genom litteratur, tidigare utredningar samt artiklar. Det empiriskamaterialet har genomförts med en kvalitativ ansats som har bestått av intervjuer med kunnigarespondenter inom vårt valda ämnesområde.Våra slutsatser är att kvaliteten påverkas olika beroende på om det är stora eller små företag.En frikoppling skulle medföra positiva effekter på kvaliteten hos stora företag då det är viktigtmed en pålitlig redovisning, som inte är vinklad, för att tillgodose de olika intressenterna somhar ett behov av få en korrekt bild av företaget. För de små företagen är en frikopplingfortfarande att föredra med hänsyn till den administrativa bördan vid separata bokslut.
Uppsatsnivå: C

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka och därefter analysera kopplingen mellanredovisning och beskattning med hänsyn till köpeskillingsallokering. Uppsatsen gör ingetanspråk på fullständighet i ämnet, utan syftet är snarare att skapa en probleminventerande översikt. Jag har som mål att klargöra och analysera vad för utrymme det finns för att genomföra allokeringar i redovisning och beskattning samt när ett eventuellt allokeringsutrymme är praktiskt användbart. Målsättningen är att försöka ge exempel som är ensidigt eller ömsesidigt fördelaktiga, därför kommer jag i dessa exempel fokusera på tillfällen då parterna på något sätt får ett fördelaktigt utbyte av transaktionen. Detta kommer att utvecklas mer i avsnitt 2.1. Den fortsatta framställningen vänder sig till dem med grundkunskaper i skatte- och redovisningsrätt, eftersom grundläggande inkomstskatterättsliga eller redovisningsmässiga begrepp inte klargörs. Det grundläggande sambandet mellan redovisning och beskattning kommer däremot att förklaras närmare.

Syftet med denna studie ä̈r att undersö̈ka hur infö̈randet av den nya revisionsstandarden ISA upplevs av revisorerna i Sverige och hur ISA fö̈rhåller sig till god redovisningssed och rättvisande bild.

Sammanfattning

Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp

Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet

Författare: Simon Hård & Peter LarsenHandledare: Robert Joachimsson

Titel: Värdering och redovisning av fotbollspelare

Bakgrund och problemformulering: En stor andel av de företag som i dagsläget existerar är så kallade tjänsteföretag eller kunskapsföretag. För dessa är personalen den största tillgången men anställda tillåts inte redovisas i balansräkningen. Fotbollssporten har dock ett unikt regelverk som möjliggör att förvärvade anställda, fotbollsspelare, får aktiveras i balansräkningen som en immateriell tillgång. Uppsatsens frågeställningar lyder: Erbjuder redovisningen av fotbollsspelare i svenska fotbollsklubbar en rättvisande bild av klubben och speglar den dess verkliga värde? Vad är tanken bakom de nu existerande redovisningsreglerna och finns det andra metoder att redovisa fotbollsspelare som skulle ge en mer rättvisande bild och spegla deras verkliga värde bättre?

Syfte: Att utreda om dagens regler för hur fotbollsspelare skall redovisas bidrar till att en rättvisande bild och ett verkligt värde av en svensk fotbollsklubb uppvisas i redovisningen. Vidare ämnas beskriva tanken bakom de aktuella reglerna samt utvärdera om ett annat regelverk skulle kunna bidra till att redovisningens syfte bättre uppfylls av svenska fotbollsklubbar.

Teoretisk referensram: Utgår från de regelverk som är aktuella på området: teorier om humankapital, immateriella tillgångar, rättvisande bild samt teorier om olika värderingsmetoder.

Metod: Uppsatsen bygger på en kvalitativ metod. Fem stycken intervjuer med personer som arbetar med redovisning inom fotbollssporten har genomförts.

Empiri och analys: Empirin grundar sig på de intervjuer som genomförts. Dessa analyseras sedan av författarna i kapitlet analys.

Slutsats: Det regelverk som i dagsläget gäller för allsvenska fotbollsklubbar leder inte till att en rättvisande bild av klubbens totala tillgångar uppvisas i redovisningen. Inte heller det verkliga värdet av den spelartrupp som klubben förfogar över framkommer såsom regelverket är utformat idag. Regelverket är inte konstruerat för att främja någon sorts aktivering av spelartruppens marknadsvärde, verkliga värde. Syftet med reglerna är istället att det ska vara enklare att uppfylla elitlicensens krav samt att en klubb ska kunna periodisera kostnader för spelarförvärv.

Den 1 januari 2005 trädde en ny redovisningsstandard ikraft som gäller inom EU för alla noterade bolag. De nya reglerna är influerade av den anglosaxiska redovisningstraditionen och har rättvisande bild som ett övergripande rättesnöre. För ett kontinentalt land som Sverige innebär detta en utmaning då landet varit präglat av ett mer legalistiskt synsätt företrätt av försiktighetsprincipen. Det nya synsättet öppnar för friare och mer subjektiva bedömningar och använder sig i större utsträckning av marknadsvärderingar. Förändringen har effekter på kvaliteten i redovisningen. En mer komplicerad redovisning är ett problem för normgivaren, producenten och användaren av redovisning. Syftet med denna uppsats är att ge en fördjupad bild av hur kvaliteten i svensk redovisning har förändrats efter införandet av verkligt värde-reglerna i IAS. En kvantitativt tolkande metod har använts. Vi har givit tolkning ett stort utrymme och vår metod bör karakteriseras som abduktion. Metoden har valts med hänsyn till vår akademiska bakgrund och syn på redovisningen. Ur kvantitativt perspektiv har tre stycken standarder med verkligt värde-regler undersökts, IAS 39-41. Där har vi studerat hur förändringen påverkat företagens resultat, eget kapital samt olika nyckeltal. De kvalitativa kriterierna i IASB:s föreställningsram för utformning av finansiella rapporter har också studerats och jämförts med de nya standarderna. Ur tolkande perspektiv har vi frångått de kvalitativa kriterierna och använt oss av ett utvidgat kvalitetsbegrepp. Detta begrepp kräver att vi rör oss utanför redovisningens traditionella område. Vi har därvid tagit hjälp av juridisk metodlära och moralfilosofi för att undersöka hur kvaliteten i redovisningen har förändrats. Vår undersökning visar att avseende IAS 40 har orealiserade värdeförändringar en stor resultatpåverkan för jämförelseåret 2004. Även eget kapital påverkas kraftigt för jämförelseåret. Rörelseresultaten för 2005 är till stor del hänförliga till orealiserade värdeförändringar. Studien av IAS 41 visar att flera nyckeltal påverkas i betydande utsträckning. Gällande IAS 39 visar vår undersökning på en ensidigt negativ påverkan på eget kapital för förvaltningsfastighetsbolagen på mellan en halv och åtta procent. Avseende de kvalitativa kriterierna visar vår undersökning att jämförbarheten och validiteten ökar vid en harmonisering med rättvisande bild. Däremot minskar begripligheten och verifierbarheten när komplexitetsgraden och subjektiviteten ökar. Gällande det utvidgade kvalitetsbegreppet innebär införandet av ett naturrättsligt anknutet begrepp i en positivistisk redovisningstradition problem. För att närmare ta ställning till vad som är kvalitet i redovisningen anser vi att svaret kan sökas i juridisk metodlära och moralfilosofi. Nyckelord: Kvalitet, försiktighetsprincipen, rättvisande bild, IAS, verkligt värde, abduktion, trebit, juridisk metodlära, moralfilosofi.