Dissertations / Theses on the topic 'Rättvisande bild och redovisning'

Hur goodwill och immateriella tillgångar ska redovisas har länge varit ett omdiskuterat ämne. Sedan 2005 ska de noterade företagen inom EU använda sig av IFRS som utges av IASB. Anledningen till detta är att standardsättarna vill öka harmoniseringen av redovisningen. Ett av huvudsyftena med införandet av IFRS 3 – Rörelseförvärv var att en större andel immateriella tillgångar skulle identifieras vid ett rörelseförvärv och därmed skulle goodwill minska i företags balansräkningar och ge en mer rättvisande bild av företags finansiella rapporter. Sedan 2005 ska goodwill skrivas ner istället för att årligen avskrivas vilket standardsättarna menade skulle ge en mer rättvisande bild av goodwillvärdet. Detta innebär att goodwill ska nedskrivningstestas regelbundet och hur detta går till beskrivs i IAS 36 – Nedskrivningar. Det finns viss kritik mot att beräkningen av återvinningsvärdet av goodwill är för subjektiv och innehåller för många bedömningar. Tidigare forskning visar på att det råder delade meningar om huruvida syftet med IFRS 3 och IAS 36 har uppnåtts.   Vi har i vår studie intervjuat sex revisorer för att undersöka vilka konsekvenser de uppfattar att införandet av IFRS 3 och revideringen av IAS 36 har fått på redovisningen av immateriella tillgångar och goodwill, samt om dessa standarder har gett en mer rättvisande bild av företags finansiella rapporter. Anledningen till att vi valde att intervjua revisorer är för att de på ett objektivt sätt ska granska de finansiella rapporterna och säkerställa informationsgivningen för intressenter och har därmed en viktig roll i denna process.   Vår studie visar att revisorerna har olika åsikter om införandet av IFRS 3 och IAS 36; vissa upplever det som positivt medan andra menar att det var bättre förr. En del av revisorerna upplever att de nya standarderna är för detaljerade och för komplicerade för användarna, andra tycker att det är bra att det finns utrymme för tolkningar och egna bedömningar. Alla revisorer är dock överens om att nedskrivningstesterna av goodwill är en av de största skillnaderna och att subjektiviteten som har uppstått till följd av nedskrivningstesten är ett problem.  Trots att revisorerna har meningsskiljaktigheter rörande olika delar i standarderna så är alla av uppfattningen att införandet av IFRS 3 och IAS 36 inte har gett en mer rättvisande bild av immateriella tillgångar och goodwill och därmed inte heller företags finansiella rapporter.   Vi tolkar resultaten av vår studie som att IASB har en lång väg kvar att gå för att få en mer rättvisande bild av dessa tillgångar.

Från och med år 2005 ska alla noterade företag upprätta sina koncernredovisningar i enlighet

med de standarder som utfärdats av IASB och som antagits av EU-kommissionen. En av

IASB:s grundläggande riktlinjer är att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets

situation. Bankindustrin motsatte sig införandet av en standard, IAS 39, då de ansåg att den

skulle misslyckas med att ge en rättvisande bild. Vårt syfte med uppsatsen är att studera i

vilken utsträckning banker i sin redovisning kan ge en rättvisande bild av ekonomiska

händelser i enlighet med IAS 39. Vårt empiriska material baserar sig till största del på

intervjuer med fyra bankkoncerner samt två revisorer och en analytiker. Under studiens gång

har vi funnit att åsikterna kring IAS 39 går isär. Bankindustrin är av en åsikt medan

intressenterna, i de flesta fall, är av en annan. Uppsatsen är till stor del strukturerad efter den

rättvisande bildens kvalitativa egenskaper. Analysen görs utifrån de kvalitativa egenskapernas

kännetecken. Studien visar på:

Relevansen har blivit lägre sett ur kravet förståelse och blivit högre sett ur kravet

aktualitet.

Jämförbarheten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna,

sett ur kraven lika händelser och spelregler

Validiteten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna, sett ur

kraven fullständighet och neutralitet.

Verifierbarheten varierar sett ur kraven kontroll och samstämmighet.

Sambandet mellan redovisning och beskattning är ett komplicerat område som ärsammankopplat på flera olika sätt. Det råder olika meningar om Sverige skall ha kvar detnuvarande sambandet eller anpassa sig till de internationella reglerna där det råder enfrikoppling. Sambandet delas in i tre områden, det materiella sambandet, det formellasambandet och inget samband. Sambandet mellan redovisning och beskattning är ett ämnesom har varit under diskussion redan under 1980-talet och under 1990-talet tillsattes det tvåutredningar för att undersöka sambandets dåvarande form. I dagsläget håller en statligutredning på att undersöka i vilken utsträckning sambandet bör finnas kvar och utifrån det härkomma med lagförslag på nya skatteregler. Utredningen beräknas vara klar den 30 juni 2008.Det finns både fördelar och nackdelar med ett samband som får kvalitativa effekter påårsredovisningar.Uppsatsen avser att besvara hur en frikoppling mellan redovisning och beskattning kommeratt påverka kvaliteten i årsredovisningar.Uppsatsen har arbetats fram genom ett hermeneutiskt förhållningssätt där vi har samlat inteoretiskt material genom litteratur, tidigare utredningar samt artiklar. Det empiriskamaterialet har genomförts med en kvalitativ ansats som har bestått av intervjuer med kunnigarespondenter inom vårt valda ämnesområde.Våra slutsatser är att kvaliteten påverkas olika beroende på om det är stora eller små företag.En frikoppling skulle medföra positiva effekter på kvaliteten hos stora företag då det är viktigtmed en pålitlig redovisning, som inte är vinklad, för att tillgodose de olika intressenterna somhar ett behov av få en korrekt bild av företaget. För de små företagen är en frikopplingfortfarande att föredra med hänsyn till den administrativa bördan vid separata bokslut.
Uppsatsnivå: C

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka och därefter analysera kopplingen mellanredovisning och beskattning med hänsyn till köpeskillingsallokering. Uppsatsen gör ingetanspråk på fullständighet i ämnet, utan syftet är snarare att skapa en probleminventerande översikt. Jag har som mål att klargöra och analysera vad för utrymme det finns för att genomföra allokeringar i redovisning och beskattning samt när ett eventuellt allokeringsutrymme är praktiskt användbart. Målsättningen är att försöka ge exempel som är ensidigt eller ömsesidigt fördelaktiga, därför kommer jag i dessa exempel fokusera på tillfällen då parterna på något sätt får ett fördelaktigt utbyte av transaktionen. Detta kommer att utvecklas mer i avsnitt 2.1. Den fortsatta framställningen vänder sig till dem med grundkunskaper i skatte- och redovisningsrätt, eftersom grundläggande inkomstskatterättsliga eller redovisningsmässiga begrepp inte klargörs. Det grundläggande sambandet mellan redovisning och beskattning kommer däremot att förklaras närmare.

Syftet med denna studie ä̈r att undersö̈ka hur infö̈randet av den nya revisionsstandarden ISA upplevs av revisorerna i Sverige och hur ISA fö̈rhåller sig till god redovisningssed och rättvisande bild.

Sammanfattning

Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp

Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet

Författare: Simon Hård & Peter LarsenHandledare: Robert Joachimsson

Titel: Värdering och redovisning av fotbollspelare

Bakgrund och problemformulering: En stor andel av de företag som i dagsläget existerar är så kallade tjänsteföretag eller kunskapsföretag. För dessa är personalen den största tillgången men anställda tillåts inte redovisas i balansräkningen. Fotbollssporten har dock ett unikt regelverk som möjliggör att förvärvade anställda, fotbollsspelare, får aktiveras i balansräkningen som en immateriell tillgång. Uppsatsens frågeställningar lyder: Erbjuder redovisningen av fotbollsspelare i svenska fotbollsklubbar en rättvisande bild av klubben och speglar den dess verkliga värde? Vad är tanken bakom de nu existerande redovisningsreglerna och finns det andra metoder att redovisa fotbollsspelare som skulle ge en mer rättvisande bild och spegla deras verkliga värde bättre?

Syfte: Att utreda om dagens regler för hur fotbollsspelare skall redovisas bidrar till att en rättvisande bild och ett verkligt värde av en svensk fotbollsklubb uppvisas i redovisningen. Vidare ämnas beskriva tanken bakom de aktuella reglerna samt utvärdera om ett annat regelverk skulle kunna bidra till att redovisningens syfte bättre uppfylls av svenska fotbollsklubbar.

Teoretisk referensram: Utgår från de regelverk som är aktuella på området: teorier om humankapital, immateriella tillgångar, rättvisande bild samt teorier om olika värderingsmetoder.

Metod: Uppsatsen bygger på en kvalitativ metod. Fem stycken intervjuer med personer som arbetar med redovisning inom fotbollssporten har genomförts.

Empiri och analys: Empirin grundar sig på de intervjuer som genomförts. Dessa analyseras sedan av författarna i kapitlet analys.

Slutsats: Det regelverk som i dagsläget gäller för allsvenska fotbollsklubbar leder inte till att en rättvisande bild av klubbens totala tillgångar uppvisas i redovisningen. Inte heller det verkliga värdet av den spelartrupp som klubben förfogar över framkommer såsom regelverket är utformat idag. Regelverket är inte konstruerat för att främja någon sorts aktivering av spelartruppens marknadsvärde, verkliga värde. Syftet med reglerna är istället att det ska vara enklare att uppfylla elitlicensens krav samt att en klubb ska kunna periodisera kostnader för spelarförvärv.

Den 1 januari 2005 trädde en ny redovisningsstandard ikraft som gäller inom EU för alla noterade bolag. De nya reglerna är influerade av den anglosaxiska redovisningstraditionen och har rättvisande bild som ett övergripande rättesnöre. För ett kontinentalt land som Sverige innebär detta en utmaning då landet varit präglat av ett mer legalistiskt synsätt företrätt av försiktighetsprincipen. Det nya synsättet öppnar för friare och mer subjektiva bedömningar och använder sig i större utsträckning av marknadsvärderingar. Förändringen har effekter på kvaliteten i redovisningen. En mer komplicerad redovisning är ett problem för normgivaren, producenten och användaren av redovisning. Syftet med denna uppsats är att ge en fördjupad bild av hur kvaliteten i svensk redovisning har förändrats efter införandet av verkligt värde-reglerna i IAS. En kvantitativt tolkande metod har använts. Vi har givit tolkning ett stort utrymme och vår metod bör karakteriseras som abduktion. Metoden har valts med hänsyn till vår akademiska bakgrund och syn på redovisningen. Ur kvantitativt perspektiv har tre stycken standarder med verkligt värde-regler undersökts, IAS 39-41. Där har vi studerat hur förändringen påverkat företagens resultat, eget kapital samt olika nyckeltal. De kvalitativa kriterierna i IASB:s föreställningsram för utformning av finansiella rapporter har också studerats och jämförts med de nya standarderna. Ur tolkande perspektiv har vi frångått de kvalitativa kriterierna och använt oss av ett utvidgat kvalitetsbegrepp. Detta begrepp kräver att vi rör oss utanför redovisningens traditionella område. Vi har därvid tagit hjälp av juridisk metodlära och moralfilosofi för att undersöka hur kvaliteten i redovisningen har förändrats. Vår undersökning visar att avseende IAS 40 har orealiserade värdeförändringar en stor resultatpåverkan för jämförelseåret 2004. Även eget kapital påverkas kraftigt för jämförelseåret. Rörelseresultaten för 2005 är till stor del hänförliga till orealiserade värdeförändringar. Studien av IAS 41 visar att flera nyckeltal påverkas i betydande utsträckning. Gällande IAS 39 visar vår undersökning på en ensidigt negativ påverkan på eget kapital för förvaltningsfastighetsbolagen på mellan en halv och åtta procent. Avseende de kvalitativa kriterierna visar vår undersökning att jämförbarheten och validiteten ökar vid en harmonisering med rättvisande bild. Däremot minskar begripligheten och verifierbarheten när komplexitetsgraden och subjektiviteten ökar. Gällande det utvidgade kvalitetsbegreppet innebär införandet av ett naturrättsligt anknutet begrepp i en positivistisk redovisningstradition problem. För att närmare ta ställning till vad som är kvalitet i redovisningen anser vi att svaret kan sökas i juridisk metodlära och moralfilosofi. Nyckelord: Kvalitet, försiktighetsprincipen, rättvisande bild, IAS, verkligt värde, abduktion, trebit, juridisk metodlära, moralfilosofi.

Syfte: Syftet är att analysera hur redovisning till verkligt värde av förvaltningsfastigheter påverkar den rättvisande bilden av ett företag. Bakgrund:                        Värdering av anläggningstillgångar till anskaffningsvärde har länge varit vägledande i Europa. Trots att denna metod är tillförlitlig anses den inte ge en rättvisande bild av företaget. Detta kan istället värdering till verkligt värde anses göra då detta sätt att redovisa skapar relevans i redovisningen. Denna redovisningsmetod är dock förknippad med minskad tillförlitlighet, stora svängningar i resultat och för sin konjunkturförstärkande effekt. Redovisning till verkligt värde har fastighetsbranschen använt sig av sedan införandet av IAS/IFRS 2005. Branschen kännetecknas av frekventa och starka svängningar i värdet på förvaltningsfastigheterna, vilka helst ska värderas till verkligt värde. Detta föranleder frågan hur rättvisande fastigheternas värden egentligen är. Metod:                              Analysen av problemområdet har skett genom en kvalitativ metod och en deduktiv ansats. Befintlig teori har jämförts med empiriskt material som har insamlats via intervjuer. Intervjuerna har varit icke-standardiserade och utförts med fyra auktoriserade revisorer från de fyra största revisionsbolagen i Sverige och en värderingsexpert. Slutsats:                            Verkligt värde av förvaltningsfastigheter medför positiva effekter till den rättvisande bilden främst genom att bidra med relevans och jämförbarhet. Med aktieägare som primära användare av den finansiella informationen kan verkligt värde även antas vara begriplig. Värderingsmetoden har däremot en negativ påverkan på den rättvisande bilden genom omfattande brister i tillförlitlighet. Relevansen i redovisning till verkligt värde kan dock kompensera för dessa brister. Detta torde innebära att redovisning till verkligt värde bidrar till en rättvisande bild av ett företag.
Purpose:                           The purpose is to analyse how fair value accounting of investment property affect the true and fair view of a company. Background:                    Valuing fixed assets at historical cost has for a long time been the preferred choice in Europe. Although this method is reliable it is not considered to contribute to a true and fair view of a company. This can however fair value accounting (FVA) be considered to do as it creates relevance in the financial reports. On the other hand, FVA can also be associated with reduced reliability, volatility in profits and procyclicality. FVA was first adopted by the investment property industry in 2005 when IAS/IFRS was imposed in Sweden. This industry is characterised by its volatile property values, which are preferably to be valued at fair value. This raises the question of whether the values of the investment properties really are fair? Method:                            In order to answer the purpose a qualitative method was used. The deductive approach enabled a comparison between existing theories and empirical material gathered through in-depth interviews. The interviews were non- standardised and conducted with four authorised auditors from the four largest auditing firms, and a fair value expert. Conclusion:                      FVA of investment property contributes to the true and fair view of a company in terms of relevance and comparability. Since shareholders are the primary users of financial information FVA can also be considered understandable. The valuation method does however have a negative affect on the true and fair view due to considerable deficiencies in reliability. If relevance can be considered to make up for these deficiencies, it can be argued that FVA contributes to the true and fair view of a company.

För att värna om finansiell stabilitet utförs kontinuerligt bedömningar utav de risker och hot som återfinns mot det finansiella systemet, man granskar också det finansiella systemets motståndskraft emot dessa. För att förhindra att nya bankkriser uppstår införs med jämna mellanrum nya regleringar. Däribland skall en ny redovisningsmodell implementeras för redovisning utav kreditförluster – Expected loss model. Denna redovisningsmodell ger upphov till ett ökat inslag av bedömningar vid redovisning utav kreditförluster. Det blir därmed intressant att försöka förklara banktjänstemäns och revisorers uppfattningar angående subjektiva bedömningar och dess påverkan på en rättvisande bild vid redovisning utav kreditförluster. Genom att tillämpa en abduktiv ansats i studien har en växling mellan empirisk och teoretisk reflektion möjliggjorts vid skapande utav hypotesen. Med hjälp utav ett webbaserat frågformulär har man undersökt banktjänstemän och revisorers uppfattningar angående i vilken utsträckning subjektiva bedömningar leder till en rättvisande bild vid redovisning utav kreditförluster. Frågeformuläret tilldelades banktjänstemän som dagligen arbetar med förlustavsättningar och samtliga auktoriserade revisorer vilka är medlemmar i FAR. Empirin har sedan bearbetats statistiskt för att kunna testa den hypotes som tagits fram med bakgrund i studiens teoretiska referensram. Genom denna studie har man statistiskt kunnat säkerställa att det återfinns en skillnad i uppfattningar mellan banktjänstemän och revisorer angående hur subjektiva bedömningar speglar en rättvisande bild utav bankens kreditkvalitet. Man kan således i enlighet med studiens hypotes påvisa att banktjänstemän i större utsträckning anser att subjektiva bedömningar leder till en mer rättvisande bild utav bankens kreditkvalitet. Då bedömningar med stor sannolikhet förändras i samklang med rådande marknadsklimat och aktuella redovisningsstandarder anser man att studien fyller en kunskapslucka inom området.
To protect the financial stability, assessments of the risk and threats to the financial system are carried out continuously. Also, the financial system’s resilience against these risks and threats is reviewed. To prevent creation of new bank crisis new regulation are implemented continuously. Among these, a new accounting model is implemented for the accounting of credit losses - Expected loss model. This accounting model gives rise to an increase in the use of assessments in the accounting of credit losses. This makes it interesting to try explaining bank office workers and auditors’ perceptions regarding subjective judgments and their impact on a true and fair view in accounting of credit losses. The application of an abductive view in the study made it possible to switch between empirical and theoretical reflections to be used in the creation of the hypothesis. An investigation of bank office workers and auditors’ perceptions regarding the extent to which subjective judgments impacts a true and fair view in accounting of credit losses was carried out through a questionnaire. The questionnaire was handed to bankers who in their daily work are in contact with loss provision and to all certified public accountants that are members of FAR. The result was then statistically processed in order to test the hypotheses which have been created from the study’s theoretical framework. This study has statistically made it possible to show that there is a difference in perceptions between bank office workers and auditors’ regarding how subjective judgments reflect a true and fair value of the bank’s credit quality. Therefore it is possible in accordance with the study’s hypothesis to prove that bank office workers to a greater extent believe that subjective judgments lead to a more true and fair value in accounting for credit losses. Since assessments with high probability change in consistence with current market conditions and accounting standards, it is believed that the study fills a knowledge gap in the field.

Bakgrund och problemformulering: Begreppet rättvisande bild har sedan införande i svensk lagstiftning varit svårt att definiera. En anledning till detta är att Sverige tillhör den kontinentala redovisningstraditionen medans begreppets hemland, Storbritannien, tillhör den anglosaxiska redovisningstraditionen. USA använder sig av samma redovisningstradition som Storbritannien och har en liten annorlunda definition av begreppet än vad vi har i Sverige. Här i Sverige krockar även begreppet rättvisande bild med det gamla begreppet god redovisningssed. Detta har lett till funderingar och följande forskningsfrågor:  Hur kan begreppet rättvisande bild definieras enligt enhetsteorin respektive ägarteorin? Syftet med denna fråga är att få en förståelse för varför det är svårt att definiera begreppet.  Kan redovisningsskillnader mellan länderna förklaras utifrån rättvisande bild? Syftet med denna fråga är att kunna tydligare se skillnader mellan USA och Sverige vad gäller rättvisande bild.  Vad är begreppsskillnaden mellan rättvisande bild och god redovisningssed? Syftet med denna fråga är att ifrågasätta om verkligen dessa två begrepp behövs eller om man skulle kunna ta bort en ur lagstiftningen. Syfte: Syftet med denna uppsats är att göra en kontextuell tolkning av rättvisande bild. Principer och värderingar formar uttrycket rättvisande bild och ligger till grund för det. Dessa ska jag ta upp för att få fram en större förståelse i vad som ligger till grund i konstitution av rättvisande bild. Lagtexten går bara ytligt in på vad rättvisande bild innebär. Detta ska nu undersökas. Läsaren ska även få en insikt i skillnader mellan Sverige och USA vad gäller rättvisande bild och vad som kan vara relevant referenspunkt när det kommer till detta begrepp. Metod: Studien består av en litteraturstudie med ett hermeneutiskt tolkningssätt. Genom att tolka olika texter önskar jag få fram en ökad förståelse för vad begreppet rättvisande bild innebär. Studien använder sig utav lagtext, forskningsrapporter, läroböcker samt artiklar för att få en så bred och objektiv bild som möjligt av begreppet. Rättvisande bild är ett levande begrepp som rekonstrueras och dekonstrueras hela tiden i samhället och har därmed fått olika betydelser, vilket jag fördjupar mig i några av dessa i studien. Resultat: Genom studiens gång har det visat sig att begreppet rättvisande bild kan definieras som att om man följer riktlinjer och principer inom enhetsteorin eller ägarteorin, beroende på vilken teori man använder, så får man en rättvisande bild. Årsredovisningens resultat måste vara lika sann som fair, vilket inte alltid är så lätt. I USA är fair value och present fairly tydligare förklarat än rättvisande bild i Sverige, vilket kan sägas bero på att både USA och Storbritannien har samma redovisningstradition. Fair value är en utvecklad variant av marknadsperspektivet av rättvisande bild medans present fairly är en utvecklad variant av det etiska perspektivet av begreppet. Teoretiska skillnader mellan begreppet rättvisande bild och god redovisningssed finns, men enligt tidigare studier verkar det inte finnas någon praktisk sådan. Detta leder till slutsatsen att om något av begreppet ska tas bort så blir det rättvisande bild, då god redovisningssed är befäst inom redovisningen.

I och med Sveriges medlemskap i EU är man skyldig att följa unionens bolagsdirektiv, genom vilka begreppet rättvisande bild har införts i lagstiftningen. Grundtanken är en enhetlig redovisning inom unionen som ska öka jämförbarheten i redovisningsrapporteringen. Sverige har ett annat begrepp; god redovisningssed. Då dessa två begrepp är motstridiga syftar den här uppsatsen till att reda ut de skillnader som finns mellan begreppen.

Uppsatsen visar att de främsta skillnaderna är värdering av tillgångar då de antingen ska värderas till anskaffningsvärde eller verkligt värde. Det har också visat sig att begreppen god redovisningssed och rättvisande bild är svårdefinierade, och att de otydliga definitionerna gjort införandet av EU:s bolagsdirektiv i svensk redovisningslagstiftning komplicerat. För att fullt ut kunna införa rättvisande bild krävs en tydligare definition av begreppet från EU.

Frågeställning: Vad har fastighetsföretag och revisorer för uppfattning om det nya kravet på komponentavskrivning?    - Leder det till en förbättrad redovisning sett utifrån begreppen relevans    och rättvisande bild, om så på vilket sätt? Hur påverkas redovisningen i företag inom fastighetsbranschen av det nya kravet på komponentavskrivning? Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilka uppfattningar revisorer och företag inom fastighetsbranschen har om det nya kravet på komponentavskrivning samt hur det påverkar fastighetsföretagens redovisning. Studien syftar även till att försöka utröna om komponentavskrivningar leder till en mer rättvisande redovisning.   Metod: Studien bygger på en kvalitativ metod. Insamling av primärdata har skett genom kvalitativa intervjuer med fem fastighetsföretag och två revisorer. Sekundärdata till studien har samlats in via en litteraturstudie. Slutsats: Komponentavskrivning leder till en mer rättvisande redovisning jämfört med dagens praxis då det ger en mer rättvisande bild av fastigheternas värdeminskning. En större del av fastighetsbolagens underhållsåtgärder kommer aktiveras i balansräkningen. Komponentavskrivning leder till en mer enhetlig hantering av underhållsåtgärder och kan därför öka jämförbarheten mellan företag. Detta förutsätter dock tydligare riktlinjer för hur komponentuppdelningen ska gå till.
Research question: What are the perceptions of real estate companies and auditors regarding the new requirement of component depreciation?     - Does it lead to a better accounting seen from the concepts of relevance and a true and fair view, if so, how? How is the accounting in real estate companies affected by the new requirement of component depreciation? Purpose: The aim of this study is to describe what real estate companies and auditors think of the new requirement of component depreciation in Sweden. The study also tries to determine if component depreciation leads to a fairer accounting. Method: The study is based on a qualitative research method. The primary data used in the study has been collected through interviews with real estate companies and auditors. The secondary data used in this study was collected through a thorough literature study. Conclusion: Component depreciation leads to a fairer accounting compared to todays practice. A larger portion of the real estate companies’ maintenance costs will be activated in the balance sheet. Component depreciation leads to a more unified management of maintenance costs.

Idag finns en mångfald av redovisningssätt när det gäller pensionsåtaganden i små företag. Detta har dels sin förklaring i att pensionsåtaganden innebär skyldigheter som regleras först i en avlägsen framtid, vilket gör att det är mycket svårt att fastställa ett nuvärde av dessa och dels i att nuvarande regelverk lämnar utrymme för företags egna tolkningar. Frågan är om komplexiteten som är förenad med pensionsåtaganden och avsaknaden av ett enhetligt sätt att redovisa desamma på, kan leda till att företag redovisar lämnade pensionslöften, på ett sådant sätt att en missvisande bild av finansiell ställning uppstår.Huvudsyftet i denna uppsats är att undersöka varför företags redovisning av pensionsåtaganden skiljer sig åt och på vilka sätt redovisningen i fråga kan leda till en missvisande bild av resultat och finansiell ställning. Ett delsyfte är att undersöka hur revisorer granskar företags pensionsåtaganden.Uppsatsens syften och problemformulering har varit avgörande för de metodologiska val som gjorts före den empiriska undersökningen. Författarna har i studien haft ett hermeneutiskt förhållningssätt. Vidare har kvalitativ metod använts och undersökningen har genomförts i enlighet med en abduktiv ansats.Utifrån intervjuer med tre auktoriserade revisorer har författarna dragit slutsatsen att företags pensionsåtaganden redovisas på olika sätt med anledning av områdets komplexitet, att de regler som finns är otydliga och att företag inte sällan redovisar på ett felaktigt sätt. Dessutom kan det faktum att lagstiftningen medger olika alternativ göra att företag redovisar åtagandena olika eftersom de tenderar att välja det sätt som är mest fördelaktigt. Författarna har också kunnat urskilja ett samband mellan redovisningen av pensionsåtaganden och skattelagstiftningen.När det gäller frågan på vilka sätt redovisning av pensionsåtaganden kan leda till att en missvisande bild av resultat och finansiell ställning uppstår, har ett flertal sådana identifierats. Enligt revisorernas erfarenheter är detrelativt vanligt att företag utelämnar pensionsåtaganden från redovisningen och gör felaktiga beräkningar av dessa. Vidare kan en missvisande bild uppstå när åtagandena är större än vad som faktiskt redovisas, vilket inträffar då ett företag har förmånsbestämda pensionsplaner och det insatta pensionskapitalet har minskat i värde utan att företaget redovisat ett större åtagande. En missvisande bild kan även sägas uppstå då företag redovisar pensionsåtaganden utanför balansräkningen som ansvarsförbindelser.Revisorers granskning av pensionsåtaganden består bland annat av att se till så att åtagandena är korrekt beräknade, att samtliga anställda finns med, att notupplysningarna ger rätt bild av åtagandena och att det inte finns några dolda, ej redovisade, pensionsåtaganden. I undersökningen framkom också att revisorer över lag lägger ned lite tid på pensionsåtaganden i revisionen idag. I många fall görs enbart översiktliga granskningar, där posternas rimlighet bedöms.
Uppsatsnivå: C

Betydelsen för redovisning av immateriella tillgångar har på senare tid kommit att öka. Det beror mycket på att det anglosaxiska synsättet, som kräver att finansiella rapporter skall ge en rättvisande bild, har blivit allt mer utbrett. Immateriella tillgångar kan klassificeras i olika grupper, en av dem är intellektuella tillgångar som innefattar varumärken, patent och upphovsrätter. År 2005 infördes IAS-förordningen i Sverige. Det innebar att alla koncerner skulle tillämpa IFRS/IAS i sin redovisning. De standarder som berör redovisning av intellektuella tillgångar är IAS 38 Immateriella tillgångar och IAS 36 Nedskrivningar.Uppsatsens syfte är att analysera redovisningsstandarder för att visa om redovisning av intellektuella tillgångar ger en rättvisande bild då IAS 38 och IAS 36 tillämpas. För att uppfylla uppsatsens syfte har en huvudfråga och två delfrågor formulerats. Huvudfrågan lyder: Hur uppfattas standarder för redovisning av intellektuella tillgångar kopplade till en rättvisande bild? Delfrågorna har formulerats enligt följande: Hur redovisar företag sina intellektuella tillgångar? Hur definieras och tolkas begreppet rättvisande bild?Vi har ett hermeneutiskt förhållningssätt och har valt en kvalitativ metod. En empirisk undersökning har genomförts genom att intervjua redovisningsspecialister samt även personer som arbetar med koncernredovisning. Resultatet av den empiriska undersökningen har sammankopplats med uppsatsens teoretiska referensram och analyserats utifrån formulerade forskningsfrågor.Efter genomförd analys har vi dragit följande slutsatser. Företag specificerar inte sina intellektuella tillgångar i balansräkningen, utan endast i tillhörande noter. Redovisningen i noterna är för övrigt bristfällig. Begreppet rättvisande bild har en vag definition och tolkas subjektivt. Respondenternas definition av begreppet är att ge en så korrekt bild av verksamheten som möjligt. Vidare har en slutsats dragits om standarderna, de anses vara svåra men bra. Slutligen kan vi konstatera att standarderna ger en rättvisande bild av intellektuella tillgångar.
Uppsatsnivå: D

Inledning: Enligt IAS 19 ska diskonteringsräntan för bestämmande av pensionsskulden bestämmas utifrån räntan på företagsobligationer. Om det saknas en fungerande marknad för företagsobligationer ska räntan på statsobligationer användas. Efter finanskrisen år 2008 ökade räntespreaden mellan dessa två räntor och det uppstod ett problem för länder utan en fungerande marknad för företagsobligationer, däribland Sverige. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska börsbolags diskonteringsräntenivå har påverkats av finanskrisen år 2008. Samt vad detta har för konsekvenser på boalgens finansiella rapporter och dess annvändare. Metod: Undersökningen studerar korrelationen som sambandsmått för att mäta hur diskonteringsräntan förhåller sig till soliditeten i svenska börsbolag som redovisar förmånsbestämda pensionsplaner. Referensram: Denna del av undersökningen består av en genomgång av relevanta delar av regelverket (IFRS) samt centrala redovisningsbegrepp och principer. Teori: Teorin består av teoretiska resonemang kring accounting choice, accounting disclosure och earnings management. Resultat & analys: Undersökningens resultat visar att det finns en svag korrelation mellan och diskonteringsränta hos svenska börsbolag med förmånsbestämda pensionsplaner. Dessutom visar resultatet att svenska börsbolag inte längre har en diskonteringsränta i nivå med statsobligationsräntan. Diskussion: Diskussion förs kring hur svenska bolag förhållit sig till regelverket och redovisningsprinciper vid beräkning av sina pensionsskulder samt hur detta har påverkat intressenterna av den finansiella rapporten. Slutsats: Utifrån funna resultat kan slutsats dras att efter finanskrisen har bolag med en låg soliditet valt en högre diskonteringsränta. Dessutom visar resultatet att spreaden har ökat mellan statsobligationsräntan och svenska börsbolags diskonteringsränta.

Bakgrund: År 1992 trädde en ny kommunallag i kraft vilket innebar flera förändringar av den kommunala redovisningen. År 1997 kom en kommunal redovisningslag och begreppet god redovisningssed fördes in i kommuners redovisning. Seden kantas av särregler som balanskravet och blandmodellen som är politiska beslut och inte är redovisningstekniskt motiverade. Kommunallagens krav på ekonomisk balans trädde i kraft år 2000 och är en av hörnstenarna i kommuners krav på en god ekonomisk hushållning. Balanskravet innebär att kommuner ska visa ett positivt resultat. Sedan balanskravet trädde i kraft har kommuners intresse riktats mot balanskravet i stället för mot det mer långsiktiga kravet på en god ekonomisk hushållning. För att kommuner ska nå upp till balanskravet infördes år 2000 en modell för beräkning av kommunens pensionsskulder benämnd blandmodellen.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kommuner hanterar kravet på en god ekonomisk hushållning i skenet av den dolda pensionsskulden. Beskriva balanskravet och blandmodellen gentemot kravet på att redovisningen ska visa en korrekt bild av kommunens verkliga ekonomiska ställning och resultat, den rättvisande bilden. Samt belysa redovisningens roll och användning i en kommun.

Genomförande: Uppsatsen är genomförd med en kombination av en kvalitativ och en kvantitativ ansats. Studiens kvalitativa del bygger på besöksintervjuer hos fyra utvalda kommuner medan studiens kvantitativa del bygger på ett frågeformulär som skickades ut till 30 kommuner varav 18 svarade. Inom ramen för undersökningen har både primärdata och sekundärdata använts. Primärdata har inhämtas från besöksintervjuer, utskickade frågeformulär och expertiskunskap inom redovisningsområdet. Sekundärdata har bestått av litteratur, artiklar, tidskrifter, utredningar och årsredovisningar.

Resultat: Studien visar att begreppet god ekonomisk hushållning har haft en positiv effekt på kommuners ekonomi och där balanskravet ses som det mest centrala. Stor osäkerhet råder dock om vilka mål och policies kommuner ska sätta upp för vad som utgör god ekonomisk hushållning. Blandmodellen är ett politiskt beslut som sätter vedertagna redovisningsprinciper ur spel och går emot några av redovisningens kvalitativa egenskaper. Undersökningens respondenter sätter gärna likhetstecken mellan rättvisande bild och god redovisningssed men det skiljer sig mellan undersökningens fyra orter hur begreppen tolkas. Studien visar också att kommuner anser sig vara skuldfria när de har en ansvarsförbindelse för pensioner som i ett flertal fall uppgår till betydande belopp. Kommuner måste ta ansvar för sina pensionsåtaganden genom att fondera medel och inte skjuta över kostnader på nästa generation.

Background: In 1992, the new Local Government Act took effect, which implied several changes for municipal accounting. A municipal accounting law came in 1997, and the concept of generally accepted accounting principles entered into municipal accounting. This practice is marked by special rules such as the “balanced budget requirement” (balanskrav) and the “mixed model” of accounting (blandmodellen), which are political decisions not motivated by accounting. The Local Government Act’s requirement for financial balance took effect in 2000 and is one of the cornerstones in the municipalities’ requirements for good financial management. The balanced budget requirement means that municipalities should show that income exceeds costs. Since the balanced budget requirement took effect, the municipalities have focused their interest on it, instead of on the more long-term requirement for good financial management. In order for municipalities to fulfil the balanced budget requirement, the mixed model, which calculates the municipality’s pension liabilities, was introduced in 2000.

Purpose: The purpose of this essay is to (1) examine how municipalities manage the requirement for good financial management despite hidden pension liabilities, (2) to describe the balanced budget requirement and mixed model in relation to the requirement that accounting records should show an accurate view of the municipality’s true financial position and income/expenditures, the true and fair view, and (3) to illustrate the role and use of accounting in a municipality.

Methods: This essay was carried out through a combination of a qualitative and a quantitative approach. The study’s qualitative component is based on interviews in four selected municipalities, whereas the quantitative component is based on a questionnaire that was sent to 30 municipalities, of which 18 submitted answers. Both primary and secondary data have been used within the framework of the study. The primary data were collected from interviews, mailed questionnaires, and expert knowledge in the accounting field. Secondary data consisted of literature, articles, journals, studies, and annual reports.

Results: The study shows that the concept of good financial management has had a positive effect on the finances of municipalities, and the balanced budget requirement is viewed as the core. There is great uncertainty, however, as to which goals and policies the municipalities should set up to constitute good financial management. The mixed model is a political decision that eliminates generally accepted accounting principles and goes against some of the qualitative properties of accounting. The study’s respondents gladly equate the true and fair view with generally accepted accounting principles, but there are differences in interpretation of the concepts in the four selected municipalities. The study also shows that the municipalities consider themselves free from debt when they have contingent liabilities for pensions, which in several cases total significant amounts. The municipalities must take responsibility for their pension commitments by reserving funds for them, and not shift the costs to the next generation.

 

Dagens ekonomi är i mycket större utsträckning än tidigare inriktad mot tjänst och kunskapsintensiva organisationer, vilket har lett till en genomgripande strukturell förändring, det immateriella kapitalet är på väg att konkurrera ut de fysiska kapitalen. Därför är det viktigt att synliggöra denna förändring och anpassa redovisningen för att kunna skapa väl fungerade arbetsmetoder för företagen. Målet med redovisning är att redovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning. Vilka tillgångar som skall redovisas i balansräkningen för att ge en så rättvisande bild som möjligt är en svår fråga.

Ett företags tillgångar kan vara både materiella och immateriella. Kraven för att få aktivera en utgift som en immateriell tillgång i balansräkningen är hårda. I och med att kraven är hårda för vad som får aktiveras under rubriken immateriella tillgångar i balansräkningen, kan inte intellektuellt kapital i form av personalens kompetens redovisas i balansräkningen.

Uppsatsen syftar till att se vilka möjligheter företagen har för att kunna redovisa det intellektuella kapitalet och vilka modeller som skulle kunna bli aktuella utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper. Med utgångspunkt från syftet har vi utfört en kvalitativ undersökning där vi har studerat teorier som berör intellektuellt kapital, tillgångar och redovisningsprinciper. Därefter analyserar vi tre stycken modeller för redovisning av det intellektuella kapitalet. Vår uppfattning efter studien är att om det skall vara möjligt att inkludera företagens intellektuella kapital i det enskilda bolagets externa rapportering utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper, måste det finnas en enhetlig redovisningsstandard. Detta för att företagen skall kunna jämföras med varandra. Att utforma en enhetlig standard anser vi är problematiskt. Tvinga företagen att följa en enhetlig standard och föra in det intellektuella kapitalet i redovisningen skulle bli både kostsamt för företagen och alltför komplext. Det skulle också behövas göra allt för stora antaganden i denna standard för att det intellektuella kapitalet skulle kunna redovisas på ett tillförlitligt sätt.

En stor anledning till att det intellektuella kapitalet inte går att redovisa är för att värdet inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt. Detta anser vi inte bara gäller det intellektuella kapitalet utan av även andra tillgångar som ska värderas till verkligt värde. Därför är vi kritiska mot värdering till verkligt värdet när det gäller alla grupperingar av tillgångar och är istället förespråkare för en redovisning som bygger på historiska kassaflöden.

 

 

Kunskap har blivit en allt viktigare framgångsfaktor för företag de senaste åren. Tydligast syns det inom näringslivet där antalet kunskapsintensiva företag har ökat markant. Personalen som även kallas humankapital och är en del av det intellektuella kapitalet, har därmed fått en allt viktigare roll eftersom de utgör företagens största tillgång. För att återspegla en rättvisande bild av tillgångarna är det därför av yttersta vikt att synliggöra humankapitalet i årsredovisningen vilket ger upphov till stora värderingsproblem. I studien görs därför en jämförelse med fotbollsklubbar som köper och säljer spelarkontrakt och därmed får en naturlig värdering i balansräkningen. Syftet med studien är således att konkretisera frågan om humankapital för att ge en annorlunda syn på värderingen vilket också kan ge ett bidrag till teorin. Forskningsfrågan lyder enligt följande:”Kan humankapital införas i balansräkningen som för fotbollsklubbar och skapar det i så fall en mer rättvisande bild av företaget?”Två empiriska studier presenteras i uppsatsen där 30 stycken företag svarar på frågor om humankapital och två företag, Unifaun AB och Itero i Göteborg AB, diskuterar frågan i en djupare intervju. Den kvantitativa undersökningen visar att en värdering av humankapital förmodligen skulle avge en mer rättvisande bild av företagen men att värderingsproblematiken står i vägen för den praktiska genomförbarheten. Vid frågan om likställelse med fotbollsklubbar går åsikterna isär en aning. De som är positiva till en liknande värdering anser att personalen behöver ett värde för att synliggöras i räkenskaperna medan de som är negativa anser att det skulle innebära handel med människor på slavkontrakt. I de djupare, kvalitativa, intervjuerna framkommer dock att problematiken kring värderingen främst handlar om att humankapital bedöms utefter subjektiva åsikter. Likställelsen med fotbollsklubbar konkretiserar därför frågan och synen på värderingen blir mer objektiv vilket öppnar en ny diskussion om humankapital i årsredovisningen. Således tillämpas en abduktiv metod i uppsatsen där slutledningarna pendlar mellan empiri och teori.De empiriska undersökningarna visar även att kunskapsintensiva företag inte redovisar humankapitalet nämnvärt i årsredovisningen. Det gör att externa intressenter inte kan tillgodogöra sig den information de behöver och den rättvisande bilden förvanskligas. Slutsatsen landar således på att det är mer rättvisande att redovisa något än att inte redovisa alls. Därmed inte sagt att den rätta vägen är via balansräkningen eftersom relationen mellan två nyckeltal kan berätta mer än en ensam siffra.
Uppsatsnivå: C

Idag är personalen en allt viktigare tillgång för de flesta företag. I dessa företag finns ofta dolda tillgångar, i form av personal, som inte får synas i balansräkningen. På 1960-talet

började man använda sig av personalekonomisk redovisning, HRA, då man ansåg att även

företagets resurser i form av personal borde tas upp som en immateriell tillgång i

balansräkningen. Trots detta är det sällsynt med personalekonomiska balansräkningar,

förutom i idrottsvärlden där många fotbollsföreningar tar upp sina spelarkontrakt som

immateriella tillgångar. I Sverige finns något som heter elitlicensen, vilken reglerar hur

externt förvärvade fotbollsspelare får redovisas och värderas. Utgifterna för dessa spelare får

antingen kostnadsföras direkt eller aktiveras som en immateriell tillgång i balansräkningen,

därmed utesluts aktivering av utgifter för egna spelare. Genom en kombinerad kvalitativ och

kvantitativ metodansats försökte vi uppnå vårt syfte med uppsatsen, vilket var att undersöka

hur man kan redovisa egna spelare i sin balansräkning för att ge en rättvisande bild av

klubbens ställning och resultat. Vi ville även ta reda på ifall redovisningen av externa

spelarförvärv påverkar den rättvisande bilden. Undersökningen omfattade en intervju med en

väl insatt person inom ämnet, samt en enkätundersökning med fotbollslag i herrallsvenskan

2006. Resultatet av vår undersökning visade att våra respondenter inte anser att det finns ett

behov av att värdera de egna spelarna, beroende på att det inte tillåts av UEFA samt att det

saknas en tillförlitlig värderingsmodell. Vi anser dock att det kan vara bra att värdera de egna

spelarna då detta gör att samtliga spelare behandlas på likartat sätt, vilket ger en mer

rättvisande bild av föreningens ställning och resultat. Eftersom samtliga spelarkontrakt ser

likadana ut och enligt oss uppfyller samma tillgångskriterier, anser vi att de borde behandlas

på likartat sätt.

Kundfordringar har en osäker karaktär vilket skapar svårigheter vid värdering. Enligt svensk lagstiftning ska kundfordringar värderas till det belopp som förväntas inflyta. God redovisningssed sätter gränser för hur kundfordringar ska värderas och ger utrymme för möjliga värderingsprinciper. Då kundfordringar ingår i omsättningstillgångar, vilka anses vara några av de mest manipulativa kontona i det finansiella redovisningssystemet, behövs studier inom ämnet.Studiens syfte är att besvara hur missvisande redovisning av kundfordringar kan undvikas samt undersöka och jämföra hur kundfordringar framställs i årsredovisningar. En undersökning genomförs på tio olika företag som är noterade på Stockholmsbörsens lista över stora företag, Large cap. Granskning av de tio olika företagen sker på deras årsredovisningar, genom kodifiering av olika ämnesområden, för analys och jämförelse av innehållet.På grund av de många värderingsalternativ som finns beträffande kundfordringar är första steget för företagen att bedöma vilken som är mest passande utifrån verksamhetens art. De företag som har begränsad kreditförsäljning bör tillämpa individuell metod för värdering av kundfordringar medan företag med stor kreditförsäljning, på grund av kostnader och tidskrav, troligtvis kommer att välja kollektiv metod. Dessutom bör en kombination av aging method och global method användas för nedskrivning, vilket skapar ett mer trovärdigt värde då hänsyn tas både till balans- och resultaträkning.Det viktigaste är att företagen är öppna med vad de gör, oavsett vilka val de gör vid värdering av kundfordringar, för att en rättvis bild av kundfordringarnas värde ska kunna ges. Dessutom ska företagens redovisning spegla begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet för att uppnå rättvisande bild, vilket tyvärr inte stöds i den lagstiftning som existerar idag. För att få rättvis bild av kundfordringar behövs mer disclosure av relevant information.Undersökningen resulterade i att stora skillnader mellan företagens disclosure av kundfordringar uppdagades. Majoriteten redovisade kundfordringar i en separat post i balansräkningen medan några redovisade aggregerad information om kortfristiga fordringar. Otillräcklig information gavs kring vald värderingsmetod vilket resulterade i att uppfattningen att företag med hög kreditförsäljning bör ha en mer detaljerad framställning kring kundfordringarnas betydelse och hur redovisat värde har beräknats. Det behövs och bör ställas högre krav på disclosure av kundfordringar, då det skulle innebära högre kvalitet och större tillförlitlighet. Förtydligande av standarder och riktlinjer samt högre och klart ställda krav skulle medföra att en mer rättvisande bild skulle kunna skapas.
Program: Civilekonomprogrammet

Problembakgrund och problemdiskussion Årsredovisningslagen ställer upp storlekskrav gällande vilket regelverk företag ska tillämpa. Mindre företag har möjlighet att tillämpa K2 vilket är ett förenklat regelverk som är till för mindre företag med enklare förhållanden eller K3 som är huvudregelverket. I tidigare forskning nämns det att mindre företag kan vara för komplexa för att redovisa enligt K2 trots att de uppfyller storlekskraven som årsredovisningslagen ställer upp. Begreppet komplexitet har därför problematiserats och undersökts empirisk för att finna aspekter som kan leda till att mindre företag är att anse för komplexa för att redovisa enligt K2, att de inte längre uppvisar en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning, samt vad det är som gör att dessa komplexa företag ändå väljer att redovisa enligt K2. Syfte och Metod Syftet med studien är att utforska vilka aspekter som enligt revisorer gör att ett mindre företag är för komplext för att redovisa enligt K2, att de inte längre uppvisar en rättvisande bild avföretagets ekonomiska ställning, samt varför revisorer tror att företag väljer att redovisa enligt K2 trots att de är för komplexa. I studien har en kvalitativ metod använts där intervjuer med revisorer har genomförts. Analys och slutsats Studien kunde påvisa att revisorer definierar begreppet rättvisande bild på olika sätt, då samtliga revisorer som deltagit i studien har lämnat olika tolkningar av begreppet. Ett tema som funnits i samtliga tolkningar har varit att rättvisande bild innebär att företagets ekonomiska ställning ska avspegla verkligheten så bra som det går. De aspekter som framkommit i studien som gör att ett mindre företag är för komplext för att redovisa enligt K2 går att koppla mot förenklingsreglerna. Vilka är egenupparbetade immateriella tillgångar, materiella tillgångar, uppskrivning och uppskjuten skatteskuld. Att företaget ändå redovisar enligt K2 trots att de enligt revisorerna är för komplexa indikerar empirin att detta beror på kostnaden att byta regelverk, tidsbrist, okunskap inom företaget samt att företaget verkar på en begränsad marknad där det ur ett intressentperspektiv inte finns behov av mer detaljer.
Problem background and problem formulation The Annual Accounts Act sets out size requirements regarding which regulations companies should apply. Smaller companies have the opportunity to apply K2, which is a simplified set of rules that exists for smaller companies with simpler conditions, or K3, which is the main set of rules. In previous research, it is mentioned that smaller companies can be too complex to report according to K2 despite the fact that they meet the size requirements set by the Annual Accounts Act. The concept of complexity has therefore been problematized and examined empirically to find aspects that may lead to smaller companies being considered too complex to report according to K2 that they no longer present a true and fair view of the company's financial position and also why a complex company still chooses to report according to K2. Purpose and Method The purpose of the study is to explore which aspects according to auditors makes a smallercompany that reports according to K2, considered too complex to give a true and fair view of the company's financial position and also explore why auditors think that companies choose to report according to K2 even though they are too complex. A qualitative method has been used where interviews with auditors have been performed. Analysis and conclusion The study was able to show that auditors define the concept of true and fair view in different ways, as all auditors who participated in the study have given different interpretations of the concept. A theme that has been present in all interpretations has been that true and fair viewmeans that the company's financial position must reflect reality as far as possible. According to the auditors, the aspects that emerged in the study, which could make a smaller company too complex to apply K2, may be linked to self-generated intangible assets, tangible assets, revaluation and deferred tax liabilities. The fact that the company still reports according to K2 despite the fact that they are too complex according to the auditors, the empirical evidence indicates that this is due to the cost of changing regulations, lack of time, ignorance within the company and that the company operates in a limited market where there is no need for more details.

Purpose: The purpose of this study is to describe and explain the international music company reports of its intangible assets to examine whether similar methods can be applied to the Swedish market. Method: The study was based on a qualitative and abductive research approach. Collected data is mainly from secondary sources in the form of auditor approved consolidated financial statements. Conclusion: The Swedish music companies activate their intangible assets only partially or not at all, despite the fact that assets in the form of music catalogs, rights, contracts and advances are those that generate revenue for the companies. The study has resulted in a description of how the companies are doing on an international level with the IASB and FASB's regulation. With this report, we have found flaws in the way the Swedish companies prepare their accounts according to the current regulations. In the analysis, these shortcomings are highlighted and to what extent these international standards can be applied in the Swedish companies to take a step towards a more accurate picture and a harmonized and comparable accounting.
Syfte: Syftet med studien är att beskriva och förklara hur internationella musikbolag redovisar sina immateriella tillgångar för att på så sätt kunna undersöka huruvida liknande metoder kan tillämpas på den svenska marknaden. Metod: Studien har utgått från en kvalitativ forskningsstrategi med en abduktiv ansats. Insamlad data kommer främst från sekundärkällor i form av tillstrykta koncernredovisningar. Slutsats: De svenska musikbolagen aktiverar sina immateriella tillgångar delvis eller inte alls, trots att dessa tillgångar i form av musikkataloger, rättigheter, kontrakt och förskott är de som genererar intäkter hos företagen. Studien har resulterat i en beskrivning av hur bolagen gör på internationell nivå enligt IASB och FASB’s regelverk. I och med denna redogörelse har vi funnit brister i sättet de svenska bolagen upprättar sin redovisning enligt årsredovisingslagen. I analysen påtalas dessa brister och i vilken mån dessa internationella standarder kan tillämpas hos de svenska bolagen för att på så sätt ta steget mot en mer rättvisande bild samt en harmoniserad och jämförbar redovisning.

För att skapa en effektiv och konkurrenskraftig kapitalmarknad har Europeiska Unionen beslutat om en gemensam redovisningsstandard som trädde i kraft år 2005. IAS 39 är en standard för redovisning och värdering av finansiella instrument. Enligt denna ska finansiella instrument värderas till verkligt värde och värdeförändringar ska påverka det redovisade resultatet eller eget kapital. Syftet med denna uppsats är att undersöka om IAS 39 har skapat en mer rättvisande bild av företagets finansiella ställning till dess intressenter samt hur revisorernas arbetssätt har anpassats. Efter den empiriska undersökningen bestående av fyra intervjuer med revisorer kan uppsatsförfattarna konstatera att det föreligger delade meningar huruvida en mer rättvisande bild har skapats. Transparensen i redovisningen ökar tack vare att riskbedömningarna blir tydligare, dock kan det uppstå subjektivitet i värderingen av onoterade tillgångar då denna ofta bygger på antaganden. Revisionsarbetet har fördjupats och specialiserats och revisorernas analytiska förmåga blir viktigare då fler antaganden ska bedömas.

I Sverige finns det ett samband mellan redovisning och beskattning. Enligt Bokföringsnämnden skall företagen utföra löpande bokföring samt upprätta ett bokslut. När företagen redovisar skall detta göras i enlighet med god redovisningssed och rättvisande bild. Det är Bokföringsnämnden som har ansvaret för att utveckla god redovisningssed samt upprätta allmänna råd. Bokföringsnämnden startade K-projektet, vilket är allmänna råd. Projektet innehåller K1, K2, K3 och K4.I den här studien redogörs det för K2-regelverket samt K3-regelverket för att sedan redogöra för en jämförelse mellan dessa. De företag som inte definieras som större företag enligt årsredovisningslagen har möjligheten till att välja mellan de två regelverken. Syftet med vår studie är att analysera skillnaderna mellan K2-regelverket och K3-regelverket samt att ta reda på hur valet mellan regelverken påverkar företagets redovisningsmässiga resultat, skattemässiga resultat samt utdelningsbara medel. Utöver att jämföra regelverken och ta reda på hur de påverkar resultaträkningen analyseras regelverken även utifrån skatteprinciper. Studien innehåller även en analys kring normgivningens betydelse då den inte är tvingande.Genomförandet av studien har gjorts genom en kvalitativ innehållsanalys. Studien innehåller typfall som på ett pedagogiskt sätt förklarar skillnaderna mellan regelverken samt vilken effekt det kan få på det redovisningsmässiga resultatet, det skattemässiga resultatet samt utdelningsbara medel.I studien kom vi fram till att det finns skillnader mellan regelverken och att dessa påverkar det redovisningsmässiga resultatet, skattemässiga resultatet samt utdelningsbara medel. Anledningen till att det finns skillnader i de två olika resultaten samt utdelningsbara medel beror till stor del på att regelverken skiljer sig vid värdering av företagets tillgångar. Beroende på vilka tillgångar företaget innehar samt vilka intressenter de skall gynna bör de välja det ena regelverket framför det andra.
Program: Civilekonomprogrammet

Syftet med internationella regelverk för redovisning, som reglerar redovisningspraxis ochrevision över landsgränser, är att uppnå harmonisering av redovisningsförfaranden världen över.Jämförbarhet mellan olika länders redovisning och ökad transparens i finansiella rapporter är dekvalitativa egenskaper som eftersträvas i sammanhanget. Detta gäller även IFRS, som sedan 1januari 2005 är obligatorisk för samtliga noterade bolag i EUs medlemsstater. IFRS är populärtäven utanför EU och är obligatoriskt eller frivilligt i uppemot 120 länder världen över. Kritikförekommer dock, som primärt är fokuserad på regelverkens förmåga att uppnå sitt huvudsakligasyfte; att skapa harmonisering. Då det snart är 10 år sedan IFRS blev obligatoriskt i EU ligger deti tiden att utvärdera harmoniseringen, vilket denna uppsats har som målsättning att göra. Fokusläggs på IFRS-punkten IAS 36 p. 134 som reglerar nedskrivningstest och mer specifiktredovisning av goodwill. Goodwill är i sig ett omdiskuterat redovisningsområde där mångastämmor uttrycker olika åsikter, vilket alltså gör punkten intressant vid undersökning avharmonisering; harmonisering torde vara svårast att uppnå i turbulenta forum.I uppsatsen utvärderas harmoniseringen genom jämförelse mellan goodwillredovisning i ländersom har olika redovisningstraditioner. Tyskland representerar den kontinentalaredovisningstraditionen, Storbritannien representerar den anglosaxiska och Kina undersöks pågrund av att landet inte har någon av dessa traditioner. Utifrån en tolkningsmodell utvärderasländernas enskilda förmåga att leva upp till IAS 36 p. 134, varefter en kvalitativ jämförelse görs.Slutligen undersöks kopplingar mellan resultatet av analyserna och ländernas respektiveredovisningstraditioner.Undersökningen resulterade i slutsatsen att IAS 36 p. 134 följs i högre grad av de två europeiskaländerna än av Kina, samt att jämförbarheten, till följd av detta, är högre mellan de europeiskaländernas redovisning. Redovisningstraditioner kunde även till stor del kopplas till utfallet, medundantag för tysk goodwillredovisning där kopplingen till den kontinentalaredovisningstraditionen var svag. I denna uppsats anses implikationen av slutsatserna vara attharmoniseringen verkligen kan infinna sig vid bruk av IFRS-standarder. I synnerhet är avvikelseni tysk goodwillredovisning från den kontinentala redovisningstraditionen en indikation påfungerande harmonisering.
Program: Civilekonomprogrammet

Företag ska i de finansiella rapporterna delge en rättvisande bild. Bokföringsnämnden bestämde sig för att förändra de redovisningsregelverk som gällde för att förenkla för de svenska företagen samt för att uppnå en bättre redovisning. Denna skiftning i normgivningen kom att kallas K-projektet. Ett utav regelverken K3 innehåller en praktiskt ny värderingsmetod i Sverige, vilket är komponentavskrivning. Komponentavskrivning ska resultera i att företag redovisar på ett tydligare sätt vad som händer i verksamheten och på så vis ska den uppnå en mer rättvisande bild. Metoden har blivit väl omdiskuterad och kritiserad, främst för att kostnaden är väldigt stor till en så liten nytta. Komponentavskrivning anses heller inte bidra till en förbättrad redovisning, enligt kritikerna. Fastighetsbranschen är den mest utsatta branschen då de har många fastigheter att beakta, vilket resulterar i en stor mängd komponenter.Syftet med denna studie är att studera om komponentavskrivning som tillgångsvärderingsmetod har bidragit till en mer rättvisande bild av verkligheten. För att kunna mäta detta har vi valt att genomföra intervjuer där vi har samlat in åsikter om metoden. Vi har intervjuat fem allmännyttiga fastighetsbolag och fem revisorer om vad de tycker om komponentavskrivning.De resultat vi fått fram är att åsikterna skiljer sig åt. Samtliga är överens om att komponentavskrivning rent teoretiskt bidrar till en mer rättvisande bild, men inte i praktiken i lika stor utsträckning. Vi kan uttyda ett mönster i att de fastighetsbolag som från början har gjort en grundlig och välarbetad övergång och som har kommit längre i processen idag, ser värdet med metoden. För revisorerna är det svårt att uttyda något mönster, mer än att revisorernas åsikter kan tänkas vara påverkade av omgivningen.
Businesses should communicate a true and fair view in their financial statements. The Board of Accounting decided to change the accounting rules, which was made to simplify for Swedish companies and to achieve a better accounting. This shift in accounting norms was called the K-project. One of the regulations, K3, contains a practically new valuation method in Sweden, which is the component depreciation. Component depreciation will result in that companies report in a clearer way what is happening in the business. In this way it achieves a more accurate picture. The method has been well debated and criticized, mainly because the cost is very high for such a small benefit, but also because component depreciation does not seem to contribute to an improved reporting. The real estate industry is the most vulnerable sector, as they have many properties to consider which will result in even more components.The purpose of this study is to investigate if the component depreciation as an asset valuation method has contributed to a more accurate picture of reality. To measure this, we have chosen to conduct interviews in which we collect opinions about the method. We interviewed five public real estate management companies and five auditors about what they think about the component depreciation.The results we have produced are that opinions differ. All respondents agree that the component depreciation theoretically contribute to a more accurate picture, but not always practically. We can interpret a pattern. If real estate management companies from the beginning has made a thorough and well-made transition and has come further in the process today, they also sees the value of the method. For auditors, it is difficult to interpret any pattern, more than that the auditors opinions may be influenced by the environment.

Bakgrund: Skog beaktas av IASB som biologisk tillgång och skall redovisas till verkligt värde i börsnoterade företag inom EU sedan 2005. En tillgång kan redovisas till verkligt värde på tre olika sätt beroende på tillgänglig marknadsinformation. Om marknadsinformation saknas kan företag beräkna verkligt värde genom en egen värderingsmodell som baseras på antaganden. Denna tredje värderingsnivå är den som är utsatt för mest subjektivitetsproblem men är likväl den nivå där flest tillgångar värderas. Holmen AB värderar sina skogstillgångar med hjälp av en modell som kallas DCF. Alternativa modeller för värdering av skog har diskuterats och utvecklats, i tidigare genomförda studier, för att söka finna en lösning på subjektivitetsproblemen samt värdera skog i en högre nivå än vad som idag är fallet. Syfte: Syftet med studien är att testa de tre modellerna DCF, IHM och DREM under konjunkturnedgång för att se vilken som ger den mest rättvisande bilden av verkligt värde för skog. Metod: Studien bygger på en jämförelse och utvärdering av tre värderingsmodeller av skog under en konjunkturnedgång. För att utvärdera dessa har ett fallföretag valts, Holmen AB, för att möjliggöra en praktisk tillämpning av modellerna. För att studera skillnaden mellan en låg- och högkonjunktur har åren 2007 och 2009 valts. Beräkningar görs med hjälp av statistik rörande variabler som rör respektive modell och bakgrund om Holmen AB. Modellerna utvärderas även utefter IASB fastställda kriterium gällande rättvisande bild. Resultat: Vid framräknande av verkligt värde enligt de tre modellerna erhålls ett sjunkande verkligt värde enligt DREM mellan åren 2007 och 2009, detsamma gäller för IHM medan DCF modellen ger ett ökat verkligt värde. För företag skulle DREM eller DCF modellen antas vara att föredra då DREM ger det högsta framräknade värdet, vilket skulle kunna bidra till goda nyckeltal i den finansiella rapporteringen. Modellens hypotetiska antaganden kan dock skapa subjektivitetsproblem. DCF ger ett ökande verkligt värde, vilket talar till dess fördel för företag. Även för intressenter kan DCF hävdas vara den mest intressanta då den beaktar flest variabler, vilket är viktigt under en konjunkturnedgång. Flertalet skogsbolag använder sig av en DCF modell, vilket borgar för god pålitlighet. Det faktum att företag under konjunkturnedgång kan behöva en buffert och därför bör undvika överdrivna verkliga värden talar för dess användande och pålitlighet. Detta sammantaget gör att DCF modellen anses vara den modell för beräkning av verkligt värde för skog som ger den mest rättvisande bilden.
Background: Forest is defined by the IASB as a biological asset and should therefore be reported at fair value in listed companies within th EU since 2005. An asset can be reported at fair value in three dfferent means depending on the available market information. If no information exists on which the company can base its valuation a model created by the company can be used which bases the value on assumptions about the market. This third level of valuation implies problems of subjectivity but is nevertheless the level in which most assets are valued. Holmen AB values their forest using a model called DCF which implies a valuation in the third level of the valuation hierarchy. Alternative models have been debated and developed in former articles in order to avoid the problemof subjectivity and create a model that will valuate forest in a higher hierarchy level . The two main models presented are the IHM and the DREM models. Purpose: The purpose of the article is to test the three models DCF, IHM and DREM during a recession in order to see which one yields the most true and fair view of the fair value of growing forest. Method: The study is based on a comparison and evaluation of the three models valuating forest during a recession. In order to evaluate these Holmen AB has been chosen as a case company. The years 2007 and 2009 have been chosen to enable a comparison of a year of economic growth and a year of recession. Calculations are made based on statistical information and information retrieved from Holmen AB. The models are thereafter evaluated by the criteria set by IASB regarding true and fair view of reported fair value. Results: When calculating fair value according to the three models during the years 2007 and 2009 a reduction is obtained by the DREM model, the same is true for the IHM model while the DCF model yields an increase. For companies, the DREM or the DCF model would be preferred. DREM yields the highest estimated value, which would imply high figures in the financial reports. However, the hypothetical assumptions of DREM may create problems of subjectivity. The DCF model gives an increased value during the crisis, something that speaks for its benfit to companies. For stakeholders the DCF model can be argued to be the preferred model since it takes the highest number of variables into account, which is important during a recession. Holmen AB, like some other forest companies, uses a DCF model which gives it a warrant for being reliable. The company´s assertion that the model is reliable combined with the fact that companies during a recession may need a buffer, and should therefore avoid exaggerated fair values, advocates use of the DCF model. All of this combined makes the DCF model the most appropriate model for estimating the fair value of forest in a just manner.

Titel: Vilka effekter upplever svenska företag efter införandet av IFRS 3 med avseende på goodwill? Har denna syn förändrats sedan tiden kring införandet av standarden?

 

Nivå: C-uppsats i ämnet företagsekonomi

 

Författare: Jenny Lenell och Katarina Ström

 

Handledare: Tomas Källqvist / Stig Sörling

 

Datum: 2009 – januari

 

Syfte: Vårt syfte med detta arbete är att vi vill skapa förståelse och analysera hur svenska företag upplever införandet av IFRS 3 med avseende på goodwill. Vi vill även titta på om denna syn har förändrats sedan införandet av standarden och om den överensstämmer med tidigare studier.

 

Metod: I detta arbete har vi valt att genomföra en kvalitativ studie. För att utföra studien har vi intervjuat ett antal svenska företag. Den information vi samlat in ligger till grund för vår analys och slutsats. Vi har även samlat in redan befintlig teori och ställt denna mot vår insamlade empiri.

 

Resultat & slutsats: Det som vi har funnit är att de största förändringarna företagen upplever till följd av IFRS och den nya goodwillredovisningen är det årliga nedskrivningstestet och de ökade upplysningskraven. Företagens syn på de nya reglerna har inte förändrats så mycket i jämförelse med studier gjorda vid tiden kring införandet. Företagen är fortfarande negativt inställda till de nya reglerna och behöver ha mer tid på sig att anpassa sig till dem för att kunna acceptera dem fullt ut.  Dock har vi sett att de är mer positiva nu än för några år sedan. Ett av syftena med IAS-förordningen var att skapa en enhetlig och jämförbar redovisning vilket verkar ha lyckats då företagen upplever att detta blivit bättre.

 

Förslag till fortsatt forskning: Ett förslag till fortsatt forskning skulle kunna vara att man om något år gör en liknande undersökning för att då se om företagens uppfattning och syn på standarderna och tillämpningen av dessa har förändrats. Vi tror att företagens syn kan ha utvecklats då standarderna och arbetssättet är mer inarbetade om några år.

 

Uppsatsens bidrag: Vi anser att uppsatsen har bidragit till att tydliggöra företagens syn på standarderna och visar på om denna syn har förändrats något sedan införandet. Uppsatsen visar på att den största förändringen för företag gällande den nya goodwillredovisningen är kraven på nedskrivningstest och de ökade upplysningskraven.

 

Nyckelord: IFRS 3, goodwill, kvalitativa kriterierna, rättvisande bild och tidigare studier. 

 

 

Börsnoterade företag, belägna inom EU, är sedan den 1 januari år 2005 tvingade till att upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med normgivaren IASB:s utfärdade regelverk, IAS/IFRS. Grundtanken med det nya regelverket är att kunna skapa en ökad jämförbarhet i redovisningsrapporteringen mellan företag som har sitt säte beläget i olika nationer. På motsvarande sätt finns även målsättningar att stärka konkurrenssituationen hos unionens börsnoterade företag. Uppsatsen syftar till att undersöka tillämpningen av IAS 36 i ett börs-noterat företag. Där standarden IAS 36 behandlar och reglerar nedskrivning av goodwill vid situationer då ett uppkommet nedskrivningsbehov föreligger. Regeln framhåller uttryckligen att ett företag som besitter förvärvad goodwill varje år skall genomföra åtminstone en nedskrivningsprövning och vid behov skriva ned goodwillvärdet, om det är redovisat till ett för högt värde. Undersökningen har utförts genom intervju med en kvalitativ ansats.

Resultatet av undersökningen påvisar att företaget genom subjektiva bedömningar kan förskjuta en eventuell goodwillnedskrivning framåt i tiden. Detta beror på att företaget genomför sina rörelseförvärv med ansatsen att aldrig avyttra dem, men även genom en alltför optimistisk framtidstro kan undgå nedskrivning. Undersökningen påvisar även att standarden IAS 36 är en regel som kan skapa ökade fluktuationsförändringar i börsens konjunkturförlopp, eftersom nedskrivningar på förvärvad goodwill oftast genomförs under rådande lågkonjunkturer. Därmed kan regeln IAS 36 resultera i att försämra företags redan försvagade resultat. En tillbakagång till de gamla redovisningsreglerna, med en årlig avskrivning på goodwillvärdet, skulle reducera dessa problem, vilket även intervjuobjektet bekräftar.

Sammanfattning En debatt som ständigt är aktuell inom redovisning är angående utvecklingen av företags finansiella rapportering för att öka transparensen av information till de externa intressenterna. Externa intressenter har ofta bara företags finansiella rapporter att grunda sina beslut, detta medför att en konsekvent rapportering är av stort intresse för dem. Rapporteringen av leasing är ett ämne som är aktuellt. Det finns för närvarande två former av leasing reglerade i IAS 17, finansiell och operationell leasing. Företag väljer ofta att utforma leasingavtal som operationella leasingavtal och undgår på det viset att rapportera sina leasingavtal som tillgångar och skulder vid tillämpning av IAS 17. För att utveckla en konsekvent rapportering väljer IASB att utge en ny standard gällande leasing vid namn IFRS 16. Standarden syftar till att endast ha en form av leasing och kommer ersätta standarden IAS 17. IFRS 16 är planerad att implementeras den 1 januari 2019.   Syftet med studien är att undersöka vilka skillnader tillämpningen av IFRS 16 får på företags finansiella rapporter jämfört med IAS 17. Vidare är syftet också att undersöka hur dessa skillnader kan påverka företags intressenter. Syftet avgränsas till att undersöka skillnader i leasetagares finansiella rapportering och skillnadernas påverkan på dess intressenter. Undersökningen är relevant eftersom många företag använder leasing och en kommande förändring i redovisningen av leasing kommer således påverka både företag och dess intressenter. För undersökningen används fyra konstruerade typfall där varje typfall belyser olika effekter på företags finansiella rapporter vid tillämpning av IFRS 16. Typfallen analyseras därefter med relevanta teorier i form av bland annat principal-agent teorin och intressentteorin.   Studien påvisar att tillämpningen av standarden IFRS 16 kommer öka företags tillgångar och skulder då de enligt IFRS 16 måste redovisa rättigheterna och skyldigheterna enligt leasingavtalet i balansräkningen. Vidare kommer värderingen av leasingavtal vid tillämpningen av IFRS 16 skilja sig mot IAS 17 då det inte tas någon hänsyn till vad det leasade objektet har för verkligt värde utan värderingen baseras endast på de diskonterade framtida betalningarna för leasingen. Ökningen av tillgångar och skulder kommer medföra att företag uppvisar en större risk i sina finansiella rapporter jämfört med om företag tillämpar IAS 17. Risken i företag ökar dock inte på grund av IFRS 16 utan standarden ger endast en förbättrad transparens av företags risker i de finansiella rapporterna, risken har hela tiden funnits i företagen men den har inte uppvisats i de finansiella rapporterna vid tillämpning av IAS17. Intressenterna kommer behöva förnya sina analyser av företag för att anpassa sig till IFRS 16 då alla företag som tillämpar IFRS och innehar operationella leasingavtal kommer öka sina skulder och tillgångar. Resultatet av studien påvisar att den nya standarden IFRS 16 ger en mer rättvisande bild av leasetagares finansiella rapporter i jämförelse med IAS 17. Implikationerna av skillnaderna i företags finansiella rapporter resulterar i att informationsasymmetrin mellan företagsledningen och intressenterna kommer minska, detta då de finansiella rapporterna ger en mer rättvisande bild av företaget till intressenter.

Forskning och utveckling utgör den största posten bland egenupparbetade immateriella tillgångar. Inom bara Europa uppgick läkemedelsföretagens investeringar inom forskning och utveckling till 37 500 miljoner euro. Hur dessa utgifter ska redovisas har länge varit uppe för diskussion. Det finns två möjliga sätt att redovisa utgifter för forskning och utveckling. Antingen kostnadsförs utgifterna direkt i resultaträkningen eller så aktiveras utgifterna till immateriella tillgångar i balansräkningen. Aktivering förutsätter dock att vissa kriterier enligt IAS 38 är uppfyllda.  Studiens syfte är att undersöka hur skillnaderna mellan de olika redovisningsmetoderna för forskning och utveckling påverkar företagets långivare och investerare. Vidare syftar även studien till att undersöka vilken redovisningsmetod som är mest fördelaktigt för långivare och investerare. Detta har undersökts genom konstruerade typfall där IAS 38 och K3-regelverket för egenupparbetade immateriella tillgångar har tillämpats. Empirin från typfallen har analyserats utifrån relevanta nyckeltal, positiv redovisningsteori och redovisningens kvalitativa egenskaper.  Resultatet av studien visar att vald redovisningsmetod ger endast en liten påverkan på företagens finansiella ställning. Företag som tillämpar standarderna utgivna av IASB erfordras fler krav på antal upplysningar. Vid tidpunkten då ett projekt befinner sig i utvecklingsfasen har företaget kontroll över en resurs som kommer att inbringa framtida kassaflöden. Därför blir slutsatsen att IAS 38 bör tillämpas. Denna standard ger en mer rättvisande bild och speglar verkligheten bättre samt höjer kvalitén på de finansiella rapporterna.
Research and development constitutes the largest post among internally generated intangible assets. Investment in research and development among the pharmaceutical industry amounted to 37 500 million euros, solely in Europe. How these expenditures should be accounted for has been subjected to debate for a long time. Accounting for research and development is made feasible through two methods. The company can either classify the research and development expenses as any expenditure on the income statement or capitalize the internally generated assets on the balance sheet. However, according to IAS 38 companies are required to meet certain criteria before capitalizing the assets. The purpose of the study was to examine how the discrepancies between these accounting methods affected the company’s creditors and investors. Furthermore, the study aims to examine which accounting methods are most advantageous for the creditors and investors. The study has been executed through self-constructed cases where IAS 38 and K3 framework have been practiced. The empirical results from the cases have been analyzed with regards to relevant key figures, positive accounting theory, prudence concept and accounting qualitative characteristics. The result from the study demonstrated that accounting methods have little to no effect on the financial statements. Financial statements are affected marginally regardless of the chosen method. The results concluded that compliance with IAS 38 issued by IASB offers a fair presentation of the financials, which subsequently reflects the reality better as well as heightens the quality of the financial statements and shall therefore be practiced.

Bokföringsnämnden (BFN), som ansvarar för utvecklingen av god redovisningssed, startade år 2004 K-projektet som innefattar allmänna råd indelade i fyra kategorier av regelverk; K1, K2, K3 och K4. Regelverken syftar till att tillhandahålla företag ett enhetligt regelverk att följa. K3 är huvudregelverket, men mindre företag, vilka inte uppfyller gränsvärdena för att klassificeras som ett större företag, kan välja att tillämpa K2 för sin redovisning (BFN 2017d). K3 är utformat ur ett användarperspektiv, vilket innebär att det innehåller fler redovisningsalternativ för att ge användare ett relevant underlag inför finansiella beslut. K2, vars syfte är att förenkla upprättandet av redovisningen, är istället tänkt att ge en tillförlitlig bild av företagets ekonomi. Enkelheten i K2 kommer från att det är regelbaserat och därmed har klara direktiv att följa, vilket skiljer sig från K3 som är ett principbaserat regelverk och på så vis kräver en mer professionell bedömning hos upprättaren (Norberg 2014; SRF konsulterna 2019). Med detta som utgångspunkt är syftet med studien att undersöka vilka orsaker som ligger bakom företags val mellan regelverken K2 och K3. För att uppnå detta syfte har vi med tillämpning av flerfallsstudier genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra mindre företag samt en revisor. Vi mottog även mailsvar på intervjufrågorna från ett företag och en revisor. Vi har haft en induktiv ansats och insamlat data för att generera resultat som kan bidra till teoretisk förståelse i ämnet. Studiens resultat visar att det finns redovisningsskillnader som i viss mån påverkar företags val mellan K2 och K3, men det har även framkommit att krav från moderbolag har ett inflytande i valet. Företag har överlag inte tillräckliga kunskaper för att själva avgöra vilket regelverk som passar dem bäst och därmed förlitar de sig i hög grad på revisorer. Utifrån studiens resultat har vi därför fått skifta vårt fokus till att istället diskutera hur den kontinentala och anglosaxiska traditionen har påverkat utformningen av K-regelverken.
The Swedish Standards Accounting Board, which is responsible for the development of generally accepted accounting principles, started the K-project in 2004, which includes general advice divided into four categories of regulatory framework; K1, K2, K3 and K4. The regulations aim to provide companies with a uniform set of rules to comply with. K3 is the main regulation, but smaller companies, which do not meet the limit values for being classified as a larger company, can choose to apply K2 for their accounting (BFN 2017d).K3 is designed from a user perspective, which means that it contains more accounting options to provide users with a relevant basis for financial decisions. K2, whose purpose is to simplify the preparation of the accounts, is, on the other hand, intended to provide a reliable picture of the company's finances. The simplicity of K2 comes from the fact that it is rule-based and thus have clear directives to follow, unlike K3 which is a principle-based regulatory framework and in some cases requires a more professional assessment by the author (Norberg 2014; SRF konsulterna 2019).With this as a starting point, the purpose of the study is to investigate the causes behind companies' choice between these regulations. With the help of multiple case studies, we have carried out qualitative semi-structured interviews with four small companies and one auditor, in order to achieve our goal. We also received mail responses to the interview questions from one company and one auditor. We have had an inductive approach and collected data to generate results that can contribute to theoretical understanding of the subject. The results of the study show that there are accounting differences that to a certain extent affect companies' choice between K2 and K3, but it has also appeared that claims from the parent company have an influence in the choice. Companies generally do not have sufficient knowledge to decide for themselves which regulation is best suited to them and thus rely heavily on the auditors. Based on the study's results, therefore, we have shifted our focus to instead touching on how the Continental and Anglo-Saxon tradition have influenced the design of the K-regulations. This study is written in Swedish.

Sammanfattning Bokföringsnämnden (BFN) är en statlig myndighet under regeringen som är statens expertorgan på redovisningsområdet. De ansvarar för att främja utvecklingen av den goda redovisningsseden som enligt definitionen skall grundas utifrån praxis. Redovisningen har dock gått från att ha styrts utifrån principer och sed till att bli allt mer styrt av regler. På senare tid har nämligen BFN antagit en ny strategi genom att utfärda regelverk vilket de aldrig tidigare har gjort. De nya regelverken vid namn K-regelverken grundar sig i internationella redovisningsnormer och blir aktuella att tillämpa från 2014. Problematiken är att BFN inte har någon föreskriftsmakt utan endast får ge ut allmänna råd. Dessa uppfattas dock ofta som obligatoriska i praktiken vilket leder till att det uppstår en konflikt både gällande hur reglerna skall tolkas samt vad som gäller juridiskt. Vårt syfte är att förstå hur de kommande regelverken från bokföringsnämnden uppfattas samt hur de kommer att påverka företagen och den goda redovisningsseden. I uppsatsen använder vi oss av en kvalitativ studie med induktiv ansats. För att erhålla data på området har vi både samlat in primär och säkundärdata för att förstå och tolka helheten. I slutsatsen kommer vi fram till att den goda redovisningsseden har förändrats så pass mycket att den inte längre kan anses vara god sed. Finns det överhuvudtaget fortfarande ett behov av god redovisningssed då skrivna regler har tagit över det tomrum som den goda seden tidigare försökte fylla? Vi har även kommit fram till att K-regelverken inte kommer att resultera i en förenkling jämfört med dagens normgivning, inte heller kommer de administrativa kostnaderna att minska.