Academic literature on the topic 'Reflekterande team'

Genom ett nära samarbete förväntas lärarna och elevhälsoteamet, EHT, gemensamt stödja elevernas utveckling och arbete i skolan. I skollagen anges att elevhälsan ska fokusera på förebyggande och hälsofrämjande arbete och att elevernas utveckling mot utbildningsmålen ska stödjas (SFS, 2010:800). Skolans olika verksamheter ska varje år utvärdera sin verksamhet genom Systematiskt kvalitetsarbete (Skolverket, 2020). Då kan Skolverkets självskattningsverktyg BRUK (Skolverket) användas. Vid fjolårets utvärdering för EHT på en låg- mellanstadieskola, visade BRUK inom området Trygghet och studiero, att två punkter gällande samverkan mellan EHT och verksamhet, låg så lågt att dessa behövde åtgärdas genast (ibid). Därför bestämde rektor att Reflekterande Team, RT, skulle genomföras med skolans arbetslag. Genom undersökning av dokument, intervjuer och enkät före och efter genomfört RT har enfallstudie genomförts, med utgångspunkt från organisations- och systemteori samt grupputveckling. Medverkande är både lärare och EHT-personal. Resultatet har sedan analyserats genom diskursanalys. RT kan vara en väg att gå för att EHT ska närma sig verksamheten visar resultatet, då klargörande över förväntningar på varandra, gjordes. För bästa resultat behöver dock alla få förberedelse inför mötet samt att det behöver planeras in uppföljning ganska snart efter varandra, så att det inte blir en engångshändelse. Annars gör det ingen skillnad, upplever lärare.

I psykiatrisk vård är handledning i olika former etablerat med syfte att vårdare därmed ska kunna ge patienten en god vård. Reflekterande team i den form som beskrivs i denna studie är ännu en relativt ny företeelse i psykiatrisk vård. Gemensamma nämnare för båda dessa är reflektion och utveckling. Syftet med denna studie har varit att undersöka vårdares uppfattningar av skillnad mellan handledning och reflekterande team i psykiatrisk vård. Detta har gjorts genom en empirisk studie där vårdare med erfarenhet av både reflekterande team och handledning intervjuats. Intervjuerna analyserades enligt fenomenografisk metod. Skillnaderna kunde indelas i tre kategorier: Olika fokus, olika kompetenser, samt olika relation mellan bekräftelse och krav. Diskussionen berör betydelsen av bekräftelse som en faktor för vårdares upplevelse samt behovet av implementering av forskning i den kliniska psykiatriska vården. Slutsatserna är att handledning och reflekterande team kan komplettera varandra och öka vårdares förutsättningar att ge bättre vård med olika fokus och därmed olika utvecklingsområden.

Vi har i den här uppsatsen valt att undersöka om den familjeterapeutiska metoden reflekterande team går att använda som reflektionsmodell för att efterarbeta en teaterupplevelse i gymnasieskolan. Vi har genomfört en studie på tre olika gymnasieskolor i en skånsk stad. Undersökningstillfällena började med att vi spelade upp Harold Pinters ”I väntan på Wilson” för eleverna för att efter föreställningen genomföra ett reflekterande arbete med en pedagogisk variant av metoden reflekterande team. Gruppen bildade två cirklar av stolar, en inre och en yttre, med lika många deltagare i båda cirklar. Den inre cirkeln analyserade och reflekterade fritt utifrån pjäsens innehåll och budskap. Det yttre cirkeln lyssnade och speglade den inre cirkelns resonemang och hjälpte dem att lösa frågeställningar som dök upp i reflektionen. En av oss agerade diskussionsmoderator och den andra utförde observationer av processen.Vid varje undersökningstillfälle samlade vi data med hjälp av fokusgruppintervjuer. Frågeställningen till fokusgrupperna var vilka skillnader som deltagarna upplevde mellan reflekterande team och de sätt som de är vana att genomföra reflekterande arbete på i klassrummet.De slutsatser som vi har dragit är att reflekterande team är en metod som går att använda till att bearbeta en teaterpjäs. Vi har också kunnat dra slutsatsen att reflekterande team fungerar bäst när gruppen är trygg med varandra.

The purpose of this study was to describe and analyses educators’ experiences of reflective conversations in their teams and part of teams in relation to their work with pupils in need of special support. Ten educators representing ten different teams have been interviewed since all had experiences of working in teams and working with pupils in need of special support. Focus has been on the educators’ experiences of the organisation, the effects of the reflections and the need to develop the reflective conversations in their teams and part of teams. The result showed that only a few of the educators described an organisation of the reflective conversations in their teams that met the conditions recent research point out as a way to use reflective conversations as a tool for development. These educators reached a deeper level of analysis and critical approach than the other teams which led to an improvement of their work with pupils in need of special support. The majority of the educators described reflective conversations with parts of their teams that content analysis and critical reflection. These reflective conversations led to development of their work with pupils in need of special support despite the fact that these reflective conversations showed a lack of organisation. All of the educators were aware of the need to improve the reflective conversations to achieve development of the educational practice, especially those in their teams. A conclusion was that reflective conversations in teams or part of teams can be a tool in the process of developed the work with pupils in need of special support provided that the conditions for the organisation were met and that there was a systematic reflection on high level.

A starting point for this thesis is that patients’ learning has not received sufficient attention and thus has not featured in the study programmes in the field of caring. Focus has instead been placed on patients being given information and advice about their illness and treatment, advice that they are then expected to comply with. Too little attention has been paid to the individual who lives with his/her illness and who should be considered to have significant experiences. The overall aim has been to analyze and describe the phenomenon of learning to live with long-term illness as well as to develop a didactic model that can help carers to support patients’ learning processes. The theoretical perspective in the thesis is lifeworld theory, which permeates ontological, epistemological and methodological standpoints and also the view on learning. The design and carrying out of the research is based on a reflective lifeworld approach. The empirical study consists of interviews with people who live with different types of long-term illnesses. The learning that follows life with a long-term illness is generated in such a way as to respond to the will to live the well-known everyday life. A greater understanding of the empirical results has been achieved by a lifeworld philosophical elucidation, with a particular focus on learning turning points and the importance of reflection. Based on the empirical results, the lifeworld philosophical elucidation and the caring science lifeworld didactics a didactic model has been formulated. This model is entitled: The challenge – to take charge of one’s life with long-term illness. The model contains four theses: 1) Confronting one’s life situation and challenging to make a change, 2) Positioning oneself at a distance when creating a new whole, 3) Developing self-consciousness and taking responsibility, 4) Making learning visible with the aim of providing development and balance in life. The results in the thesis show that a genuine learning is something that differs from the learning of information and that the learning must be supported at an existential level based on the sufferer’s situation and for a long period of time.