Academic literature on the topic 'Rennäringslagen'

I den här uppsatsen har nu gällande lagstiftning för renskötselrätten behandlats. Dagens rennäringslag (RNL) bygger till stor del på den första renbeteslagen från år 1886 och reglerar samers rättigheter i samband med renskötselns bedrivande. Bland dessa rättigheter ingår bland annat en rätt för samer att nyttja mark och vatten i samband med renskötseln. Även annan lagstiftning reglerar renskötselns förhållande, främst i syfte att stärka skyddet mot andra intressen. I arbetet redogörs för bestämmelser avseende renskötseln i miljöbalken, skogsvårdslagen och regeringsformen.  Renskötseln är dels en kollektiv rätt som tillkommer samebyn och dels en civilrättslig p.g.a. av den urminnes hävd som renskötseln grundas på. Att renskötseln är av civilrättsligt slag innebär att den omfattas av egendomsskyddet i regeringsformen vilket belyses i arbetet. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur rennäringslagen förhåller sig till överordnad lag och granska hur renskötselrätten kommer till uttryck i lagstiftning. Redogörelsen innehåller en historisk tillbakablick från rennäringslagens tillkomst fram till det komplicerade förhållande som råder idag. De rättsliga tvister mellan staten och samebyar som lyft frågan om grundlagsenlighet har därför behandlats. I syftet ingick även att undersöka rättens framtidsutsikter varför en redogörelse av tre förslag till konventioner har behandlats. De aktuella konventionerna är förslaget om nordisk samekonvention, renskötselkonvention och ILO konventionen nr 169.

Syftet med arbetet är att skaffa sig kunskap om renskötselrätten samt att redogöra för de lagar som reglerar den. Nya lagstiftingsförslag kommer också att redovisas i arbetet. I slutet på 1800-talet kom den första lagen som reglerar renskötseln. Lagen har därefter ändrats vid tre tillfällen. 1971 skedde den senaste ändringen, vilket innebar att renskötseln övergick från enskild rätt till kollektiv rätt i och med att samebyar infördes. Renskötselrätten regleras i första hand av rennäringslagen och rennäringsförordningen. Ett lagstiftningsförslag från 1999 föreslår bl.a. två nya lagar som ska ersätta rennäringslagen. Anledningen är att stärka skyddet för renskötselrätten. Det senaste lagstiftningsförslaget från 2001 vill att samverkan mellan renskötare och andra markanvändare skall förbättras. Lagstiftningsförslagen har stor relevans till den problematik som råder inom renskötseln i dag. Det är bara en minoritet av samerna som ägnar sig åt renskötseln. Renskötseln bedrivs bara i norra Sverige. Renskötarna har i sitt arbete rätt att bruka mark och vatten för sig och sina renar det är detta som kallas renskötselrätt. Renskötarna och andra markanvändare måste visa hänsyn till varandra för att renskötselrätten ska fungera. Det gäller främst mellan renskötare och enskilda markägare. Renskötarna har i sin näring även sedan urminnes tider rätt till jakt och fiske för att kunna livnära och försörja sig, något som jag inte kommer att gå in på närmare i rapporten.

Syftet med uppsatsen är att klargöra om den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker är förenlig med egendomsskyddet i artikel 1 första tilläggsprotokollet Europakonventionen. För att uppfylla det syftet utreds hur den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker ser ut, hur egendomsskyddet i Europakonventionen är utformat och slutligen om den svenska regleringen är förenlig med egendomsskyddet. Eftersom Europakonventionen är ett folkrättsligt traktat som dessutom har till syfte att skydda mänskliga rättigheter påverkas tolkningen av konventionen dels av folkrättsliga regler om traktatstolkning, men också av andra folkrättsliga instrument som exempelvis rör skydd för mänskliga rättigheter. Samerna är ett urfolk, och det finns folkrättsliga regler som skyddar urfolks markrättigheter. För att uppfylla uppsatsens syfte utreds därför frågorna hur Europakonventionen påverkas av folkrätten, samt vilket skydd urfolk har för sina markrättigheter enligt folkrätten. Utredningen av den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker visar att det är mycket svårt och kostsamt för samerna att i domstol styrka att de har rätt till vinterbete. Detta leder till rättsförluster eftersom samerna inte har råd att gå i svaromål i tvister rörande sin rätt till vinterbete. De områden där samerna kan låta sina renar beta om vintern minskar på grund av detta, vilket påverkar rennäringen som är en viktig del av den samiska kulturen negativt. När de folkrättsliga reglerna för urfolks markrättigheter utreds visar det sig också att den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker inte ger samerna ett skydd vilket är lika starkt som vad som följer av den folkrättsliga standarden. Utredningen av de tolkningsregler som är tillämpliga vid tolkningen av Europakonventionen visar att de folkrättsliga reglerna om urfolks markrättigheter är högst relevanta för hur konventionen ska tolkas. När egendomsskyddet i artikel 1 första tilläggsprotokollet tolkas med beaktande av de folkrättsliga reglerna blir det tydligt att den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker inte är förenlig med Europakonventionen.
The purpose of this thesis is to ascertain whether the Swedish rules concerning Sami reindeer winter pastures is compatible with the right of property provided for in Article 1 of the First Additional Protocol to the European Convention on Human Rights (ECHR). To fulfill this purpose, the rules concerning Sami winter pastures and the right to property in the ECHR will be examined, and finally it will be ascertained whether the Swedish rules are in harmony with the right of property in the ECHR. Because the ECHR as a treaty is part of public international law, and since its purpose is to protect human rights its interpretation can be affected by both international rules for treaty interpretation as well as other international law instruments. The Sami, as an indigenous people, have certain land rights according to several different international instruments. To fulfill the purpose of this thesis in a satisfactory manner will therefore require an examination of how the ECHR is affected by other rules in public international law, as well as the protection international law offers for indigenous peoples’ land rights. When the Swedish rules concerning Sami land rights are examined, it becomes apparent that it is very difficult and costly for the Sami to prove their right to winter pastures in court. Because of this the Sami oftentimes are not able to afford the legal costs necessary for them to adequately protect their right to reindeer winter pastures. Consequently, the areas which can be used by the Sami for reindeer herding during winters are shrinking. This affects the traditional Sami occupation of reindeer husbandry, which is an important part of Sami culture negatively. The examination of indigenous land rights under international law shows that the Swedish rules are not up to par with international standards. The examination of how the ECHR should be interpreted makes it clear that indigenous rights under international law are relevant for the interpretation of the convention. Finally, when the right to property in the ECHR is examined with regard to international rules concerning indigenous land rights it is clear that the Swedish rules concerning Sami reindeer winter pastures are not compatible with the ECHR.