Academic literature on the topic 'Renskötsel'

In the middle of the 16th century we get the first opportunity to a more detailed knowledge of reindeerpastoralism in Sweden. At that time the Sami lived in a hunter-gatherer economy. A family had in average about 10-20 domesticated reindeer, mainly used for transport. They could also be milked and used as decoys when hunting wild reindeer. During late 16th century the Swedish state and merchants bought large amounts of fur from the Sami. The common payment was butter and flour. This created a new prosperity, which lead to a considerable increase in population in Swedish Lapland. The population became too large for a hunter-gatherer economy. A crisis in early 17th century was the starting point for the transition to a large-scale nomadic reindeer pastoralism. Up to the middle of the 18th century intensive reindeer pastoralism was successful. But the pastoralism became gradually too intensive and diseases started to spread when the herds were kept too densely crowded for milking in summertime. During the first decades of the 19th century reindeer pastoralism in Sweden went through a major crisis. The number of reindeer herding mountain-Sami decreased considerably, mainly because they went to live permanently along the Norwegian coastline. Intensive reindeer pastoralism started to give way for extensive herding towards the end of the 19th century. In the north of Sweden influences from the Kautokeino Sami were an important factor, in the south extensive reindeer herding started to expand when the market for meat came closer to the Sami. During the 1920s the milking of reindeer ceased in Sweden, except in a few families. At that time Sami families from the north had been removed southwards. They further demonstrated the superiority of extensive herding to the Sami in mid- and southern Lapland. Reindeer pastoralism is basically a system of interaction between man and animal, but it has been heavily influenced by market forces and state intervention during hundreds of years. To a large extent these long-term external influences have made reindeer pastoralism what it is today. That aspect should not be overlooked when assessing the future prospects of reindeer pastoralism in Scandinavia.Renskötseln i Sverige 1550-1950Abstract in Swedish / Sammanfattning: Först vid mitten av 1500-talet finns det källmaterial som ger oss en tämligen detaljerad bild av renskötseln i Sverige. Vid den tiden levde samerna i en jakt- , fiske- och samlarekonomi. En familj hade normalt 10-20 renar som främst utnyttjades vid transporter. Tamrenarna kunde också mjölkas och fungera som lockdjur vid vildrensjakt. Under senare delen av 1500-talet köpte svenska staten och handelsmän stora mängder pälsverk av samerna. Den vanligaste betalningen var smör och mjöl. Detta skapade ett välstånd som ledde till en betydande folkökning i svenska lappmarken. Befolkningen blev för stor för att rymmas inom ramarna för en jaktochfiskeekonomi. En kris i början av 1600-talet blev startpunkten för övergången till en storskalig rennomadism.Fram till mitten av 1700-talet var den intensiva renskötseln framgångsrik. Men renskötseln blev efterhand alltför intensiv. Under senare delen av 1700-talet började det spridas sjukdomar i de tätt sammanhållna hjordarna. De första decennierna av 1800-talet innebar en allvarlig kris i renskötseln. Antalet renskötande fjällsamer minskade kraftigt, främst genom utvandring till norska kusten. Den intensiva renskötseln med mjölkning av renarna började ersättas av en extensiv renskötsel inriktad på köttproduktion de sista decennierna av 1800-talet. I norr var naturförhållandena och influenser från Kautokeino-samerna en viktig faktor, i söder utvecklades renskötseln i extensiv riktning främst därför att marknaden för renkött kom närmare renskötarna. Under 1920-talet upphörde mjölkningen av renar i Sverige, utom i några enstaka familjer. Då hade förflyttningarna av samer från nordligaste Sverige söderut påskyndat utvecklingen och ytterligare markerat den extensiva renskötselteknikensöverlägsenhet. Tamrenskötsel är ett samspel mellan människa och djur, men det är inte bara en fråga om renskötaren och hans hjord. Externa marknadsfaktorer, beskattning och lagstiftning har haft ett betydandeinflytande på renskötselns utveckling under hundratals år. De har till stor del format renskötseln till vad den är idag. Detta bör beaktas när man gör bedömningar av renskötselns framtid.

Reindeer husbandry is a form of pastoralism where vast areas are used as forage ranges throughout the year. The productivity of the reindeer industry in Sweden is affected by a multitude of factors on different geographical and temporal scales. Our aim was to find combinations of factors characterizing the environmental conditions for reindeer husbandry in the 51 herding districts in Sweden, which correlate strongly with variations in productivity both between herding districts in general and between years within districts. Productivities were described by estimated herd growth rates and carcass condition of slaughtered females and calves. These dependent variables were related to the environmental independent variables using linear regression models and structural equation modelling. The independent variables were either considered as stable (e.g. topography, vegetation and infrastructure) or temporally changing (e.g. season lengths, weather events, disturbances and animal slaughter strategies). The most relevant independent variables were included in a cluster analysis to suggest a grouping of herding districts based on similarities in environmental conditions. Considerably larger variation in productivity was found between herding districts than between years. Different variables were found to be important for between-district and within-district variations, respectively. Season lengths and animal densities were found significant at both levels of variation. Other variables found to be relevant were ruggedness, snow condition, harassing insect activity, supplementary feeding, calf slaughter ratio and previousyear animal condition. Snow precipitation, ice-crust formation and forage quality were presumed to be relevant for reindeer productivity, but were not found to have a large impact on productivity. These factors, however, may have been counteracted by husbandry measures, statistically incorporated in animal density variables, or by being strongly correlated with other, more significant variables. Several of the variables that were found to be important for productivity are correlated with climate and weather and therefore foreseen to be altered in a climatic change perspective. Abstract in Swedish / Sammanfattning: Kopplingar mellan biotiska och geografiska karaktäristika av renskötselområden och renproduktivitet i Sverige Renskötseln i Sverige är en form av pastoralism som använder stora ytor till betesmark. Produktiviteten inom rennäringen i Sverige beror på ett stort antal faktorer som varierar geografiskt och över tid. Undersökningens mål var att hitta kombinationer av faktorer som karaktäriserar förutsättningarna för renskötsel inom de 51 samebyarna i Sverige. Detta genomfördes genom att koppla variationen i renproduktivitet med kombinationer av omgivningsvariabler på sameby- och årsbasis. Produktiviteten definierades genom beräknad hjordtillväxt, slaktkroppskvalitet och vikter på slaktkroppar. Produktivitetsvariablerna relaterades till omgivningsvariablerna genom multipel linjär regression och strukturerad ekvationsmodellering (SEM). Omgivningsvariablerna ansågs för denna undersöknings tidsperspektiv vara antingen stabila (t.ex. topografi, vegetation och infrastrukturer) eller varierande över tid (t.ex. säsongslängder, väderhändelser, störningar och slaktstrategier). De mest relevanta omgivningsvariablerna användes i en klusteranalys för att gruppera samebyarna enligt deras likheter i förutsättningar för renskötsel. Variationen i produktivitet var större mellan samebyar än mellan år inom samebyar. Olika omgivningsvariabler visade sig vara relevanta mellan samebyar och mellan år. Säsongslängd och djurtäthet var relevanta i båda skalorna (mellan samebyar och mellan år), medan faktorer såsom topografisk brutenhet, snöförhållanden, aktivitet av störande insekter, stödutfodring, kalvslaktsandel och kondition på föregående års slaktkroppar var relevanta i en av dem. Snöfall, skarebildning och beteskvalitet antogs vara relevanta men visade sig inte vara signifikant korrelerade med produktiviteten. Dessa faktorer kan dock ha motverkats genom renskötselåtgärder, blivit statistisk inkorporerade i rentäthetsvariabler eller varit korrelerade med andra mer relevanta variabler. Flera av de signifikanta omgivningsvariablerna är väder- och klimatrelaterade, vilka därför antas förändras i den pågående klimatförändringen.

The aim of this partial study is to analyse how the economies of different Sami reindeer management households are structured, and how the adaptation is structured if profit maximation is a goal. Earlier research demonstrates that different regions provides various terms. Consequently there exists a different economic structure among different households. Based on a selection of households from districts /villages from a range of geographical locations, management patterns, and region size, different economic structures are searched for. Households with similar economic structures are grouped in categories. The standard deviation confirms whether the grouping in categories. Sami Reindeer Management in Norway and Sweden has during the period from 1992/93 to 2002/03 provided recognized slaughterhouses with an even quantum of meat supply. That indicates that it probably is the same set of factors that influence the slaughter quantities of both countries. The relationship between the stock value of reindeer and the commercial value of reindeer meat, with in each household, suggests whether there is an accumulation in herd size and its magnitude. The herd increment depends on the competitive situation between the households in the district/village. As a single household cannot influence wholesale price of reindeer meat, the sales quantum is the single factor that can influence total sales. The efforts to increase herd size, due to the competitive situation, prevent the household from a maximum slaughter quantum, which thereby reduce the returns from reindeer management. Common factors for the different structures are sought for. The indication is that nether sale price of reindeer meat or line of politics influence sales quantum. The Sami reindeer herding seams to be a way of life were the size of the reindeer herd is in focus.Analys av den samiska renskötselns ekonomiska tillpassning. Renen, intäktskälla eller kulturfäste?Abstract in Swedish / Sammandrag: I denna studie analyseras hur olika renskötarhushålls ekonomier är strukturerad samt hur de tillpassar sig de ekonomiska förutsättningar som existerar för att maximera den ekonomiska avkastningen, i de fall en ekonomisk vinstmaximering är målsättningen. Tidigare forskning visar att renskötselområden uppvisar skilda betingelser. Köttförsäljningvärde, produktionsbidrag och ersättningsstorlek vid förlust av renar skiljer sig åt. Främst mellan Norge och Sverige men även regionalt inom det enskilda landet. Det medför att det existerar olika ekonomiska strukturer hos renskötarhushållen. Genom ett urval av hushåll från olika distrikt och samebyar baserat på geografisk lokalisering, driftsmönster och renskötselsområdesstorlek söks olika ekonomiska strukturer. Hushåll med liknade ekonomisk struktur grupperas i kategorier. Standardavvikelsen bekräftar om hushållen bildar en hushållskategori. Den samiska renskötseln i Norge och renskötseln Sverige har från år 1992/93 till år 2002/03 haft en kvantitetsmässigt jämn köttförsäljningsnivå till godkända slakterier. Det indikerar att det troligtvis är samma faktorer som påverkar ländernas slaktkvantitet. Förhållandet mellan lagervärde av renar och försäljningsvärdet av renkött, i det enskilda hushållet, åskådliggör om det föreligger någon tillväxt i renantalet och tillväxtens storlek. Tillväxten i renantalet beror av den konkurrenssituation som finns mellan hushållen inom distriktet/samebyn. Strävan efter att uppnå ett högre renantal, på grund av konkurrenssituationen, förhindrar hushållet att göra ett maximalt slaktuttag vilket därmed minskar avkastningen från renskötseln. Allt pekar mot att slaktkvantiteten inte påverkas av uppköpspriset på renkött eller av politiska tilltag. Den samiska renskötseln tycks vara en levnadssätt där renantalet står i centrum.

The 51 reindeer herding districts in Sweden vary in productivity and prerequisites for reindeer herding. In this study we characterize and group reindeer herding districts based on relevant factors affecting reindeer productivity, i.e. topography, vegetation, forage value, habitat fragmentation and reachability, as well as season lengths, snow fall, ice-crust probability, and insect harassment, totally quantified in 15 variables. The herding districts were grouped into seven main groups and three single outliers through cluster analyses. The largest group, consisting of 14 herding districts, was further divided into four subgroups. The range properties of herding districts and groups of districts were characterized through principal component analyses. By comparisons of the suggested grouping of herding districts with existing administrative divisions, these appeared not to coincide. A new division of herding districts into six administrative sets of districts was suggested in order to improve administrative planning and management of the reindeer herding industry. The results also give possibilities for projections of alterations caused by an upcoming global climate change. Large scale investigations using geographical information systems (GIS) and meteorological data would be helpful for administrative purposes, both nationally and internationally, as science-based decision tools in legislative, economical, ecological and structural assessments. Abstract in Swedish / Sammanfattning: Multivariat gruppering av svenska samebyar baserat på renbetesmarkernas grundförutsettningar Svenska renskötselområdet består av 51 samebyar som varierar i produktivitet och förutsättningar för renskötsel. Vi analyserade variationen mellan samebyar med avseende på 15 variabler som beskriver topografi, vegetation, betesvärde, fragmentering av betesmarker, klimat, skareförekomst och aktivitet av parasiterande insekter och vi föreslår en indelning av samebyar i tio grupper. Den största gruppen, som bestod av 14 samebyar, delades vidare in i 4 undergrupper. Klusteranalyser med 4 olika linkage-varianter användes till att gruppera samebyarna. Principalkomponentsanalys användes för att kartlägga undersökta variabler och de resulterande samebygruppernas karaktär. Samebygrupperna följde inte länsgränser och tre samebyar föll ut som enskilda grupper. Denna undersökning ger underlag för jämförelser mellan samebyar med beaktande av likheter och olikheter i fråga om produktivitet och funktionella särdrag istället för länsgränser och historik. Vi föreslår en ny administrativ indelning i sex områden som skulle kunna fungera som ett alternativt underlag för planering och beslut som rör produktionsaspekter i rennäringen. Resultaten ger också underlag för förutsägelser av förändringar i samebyars produktionsförutsättningar till följd av klimatförändringar.

Särskils uppmärksamhet fästs vid sambandet mellan vinterkatastrofer och betesmarkernas situation, katastrofernas inverkan på renens populationsdynamik samt de metoder som används för att förebygga katatrofer.

Reindeer husbandry and forestry are practised in Finland in the same areas and practisers of these sources of livelihood not been able to avoid conflicts. Large clear-cutting and ploughed areas especially have diminshed the reindeer's winter ranges. In winter the reindeer digs ground lichens (Cladina spp) under the snow and when the snow surface becomes harder it begins to pasture upon arboreal lichens (Alectoria and Bryoria spp.). Fields of lichen are, however, very worn and the best forests with arboreal lichens have been cut. The area of the reindeer herding district of Poikajarvi (66°30' — 67°10'N) is 2507 km2 of which state owned land is 1474 km2 (59%). The average reindeer density (counted reindeer) of the years 1963 — 1984 has been 1.5 reindeer/km2. During the last 20 years 9.8% of the state owned land of Poikajarvi has been treated with regeneration cutting, mostly with clear-cuttings, and 10.6% with thinning cuttings. With different soil preparation methods 8.7% has been treated, most of it by ploughing. About 24% of the damp sites have been clearcut and ploughed. The estimated cutting quantity of state owned forests has continually increased since 1976 and in 1984 it was about 140 600 m3. Since 1963 the number of counted reindeer of the reindeer herding district has decreased by 60 reindeer yearly. It has varied between 4939 and 2866 reindeer. In the years 1963 — 1984 on average 1425 reindeer were slaughtered yearly. The calves' share of the slaughtered reindeer has increased and in the last few years it has been almost 80%. The average reindeer meat production has been 36 400 kg a year. In Poikajarvi supplemental feeding of reindeer has been practised since 1969. The amount of hay used for it has increased from about 5.5 kg to nearly 20 kg per counted reindeer. At the same time the number of counted and slaughtered reindeer and. meat production has decreased.Rennäringen och skogsbruket i Poikajärvis Renbeteslag under åren 1963 — 1984.Abstract in Swedish / Sammandrag: Renskötsel och skogsbruk utövas i Finland ungefär på samma områden och man har inte kunnat undvika konflikter mellan dessa näringsgrenar. Omfattande kalhyggen och plöjningar har minskat, speciellt renarnas vinterbiotoper. Under vintern gräver renen efter lavar (mest Cladina spp.) under snötäcket och när skare bildas börjar den beta hänglavar (Alectoria och Bryoria spp.). Lavmarkerna är mycket slitna och de bästa hänglavsskogarna är avverkade. Poikajärvi renbeteslags (66°30' — 67°10'N) areal är 2507 km2, varav 1474,5 km2 (59%) är statsägd mark. Under åren 1963 — 1984 har den genomsnittliga rentätheten innräknade renar varit 1,5 ren/km2. Under de senaste 20 åren har 9,8% av den statsägda marken inom renbeteslaget slutavverkats, huvudsakligen kalhuggits, och 19,6% av densamma har behandlats med beståndsvårdande huggningar. Markberedning, huvudsakligen genom plöjning, har utforts på 8,7% av arealen. Av de friska moarna har ungefär 24% blivit kalhuggna och plöjda. Avverkningskvantiteten inom de statsägda skogarna har hela tiden ökat och 1984 va den ungefär 140 600 km3. Sedan 1963 har totalantalet inräknade renar sjunkit med i genomsnitt 60 renar per år. Det har varierat mellan 4939 och 2666 djur. Under åren 1963 — 84 slaktades i genomsnitt 1425 renar pr år. Kalvandelen därav har ökat och de senaste åren har den varit nästan 80%. Den genomsnittliga köttproduktionen har varit 36 400 kg per år. Stödutfodring av renar har tillämpats i Poikajärvi sedan 1969. Den använda hömängden har vuxit från ungefär 5,5 kg till nästan 20 kg per inräknad ren och år. Samtidigt har såvål renantal, slaktdjursantal och köttproduktion siunkit.Porotalous ja metsätalous Poikajärven paliskunnassa vuosina 1963 — 1984.Abstract in Finnish / Yhteenveto: Poro- ja metsätaloutta harjoitctaan Suomcssa paljolti samoilla alucilla eikä ristiriitoja näiden elinkeinojen harjoittajien välillä ole voitu välttää. Laajat metsien avohakkuut ja aurakset ovat supistaneet erityisesti porojen talvilaitumia. Talvclla poro kaivaa jäkälää (Cladina sp..) lumen alta ja siirtyy hangen kovetessa syömään luppoa (Alectoria ja Bryoria spp.). Jäkäliköt ovat kuitenkin kovin kuluneita ja parhaat luppometsät on hakattu. Poikajärven paliskunnan (66°30' — 67°10'N) pinta-ala on 2507 km2, josta valtionmaata 1 474.5 km2 (59%). Vuosien 1963 — 1984 keskimääräinen lukuporotiheys on ollut 1.5 poroa/km2. Viimeisen20 vuoden aikana on Poikajärven valtionmaan alasta käsitelty uudistushakkuilla, pääasiassa avohakkuilla, 9.8% ja kasvatushakkuilla 19.6%. Erilaisilla maanmuokkausmenetelmillä on käsitelty 8.7%, valtaosa auraamalla. Tuoreista kankaista on avohakattu ja aurattu noin 24%. Paliskunnan valtionmetsien arvioitu hakkuukertymä on vuodesta 1976, lähtien jatkuvasti kasvanut ja oli vuonna 1984 noin 140 600 m3. Vuodesta 1963 lähtien lukuporojen määrä on vähentynyt keskimäärin 60 porolla vuodessa. Määrä on vaihdellut 4939 ja 2866 poron välillä. Vuosina 1963 — 1984 on teurastettu keskimäärin 1 425 poroa vuodessa. Vasojen osuus teurastetuista on kasvanut ja viime vuosina se on ollut lähes 80%. Poronlihantuotanto on ollut keskimäärin 36 400 kg vuodessa. Porojen lis'äruokintaa on Poikajärven paliskunnassa harjoitettu vuodesta 1969 lähtien. Lisäruokintaan käytetyn heinän määrä on kasvanut noin 5.5 kg:sta lähes 20 kg:an lukuporoa kohti. Samanaikaisesti on lukuporojen ja teurastettujen määrä sekä lihantuotanto laskenut.

Pastoralism using semi-domesticated reindeer (Rangifer t. tarandus) is a traditional livelihood in northern Fennoscandia. The area used for reindeer herding in Sweden covers as much as half of the country’s area. Variation in the productivity of reindeer husbandry is clearly affected by many biotic and abiotic factors. The aim of this investigation was to identify factor combinations which describe the spatial variation in conditions that plausibly determine productivity in reindeer herding. Initially, 37 variables representing geographical location, climate, weather episodes related to ice crust formation and insect harassment, topography, vegetation, forage abundance and qualities, and fragmentation of the ranges were derived, using prior ecological knowledge and spatially explicit data. The variables were mapped in a raster of 1958 squares of 100 km2 each, covering the entire Swedish reindeer herding area. Reductions of variables were performed with multivariate analyses in steps, ultimately retaining 15 variables. The first five principal components (PCs) of these variables explained 84% of the total variation. The first component, related to major western mountain/eastern lowland gradients, already accounts for 49% of the variation. The following components explained variation ranging from 10% to 5.4%, and revealed spatial patterns in summer versus winter forage, climatic conditions and ice crust formation, abundance of forests and winter forage, and northward slopes together with valuable forest areas, respectively. A tentative zone division of the Swedish reindeer herding area into seven zones was made, based upon cluster analysis and spatial distribution of component scores. Extending this approach and method seems useful also in the understanding and management of other natural resources and national parks, especially with an ongoing global climate change perspective.Abstract in Swedish / Sammandrag:Multivariat karakterisering av grundförutsättningar för renskötsel i Sverige. Den areal som nyttjas av renskötseln i Sverige täcker ungefär halva landets yta. Renens produktivitet varierar inom området beroende på många biotiska och abiotiska faktorer. Målet var att identifiera kombinationer av underliggande faktorer som kan orsaka den varierade produktiviteten inom renskötseln. Baserat på tidigare kunskap och spatiella data valdes 37 variabler som beskriver relevant variation i geografisk belägenhet, klimat, väderhändelser relaterade till skareförekomst och insektsstörningar, topografi, vegetation, betesmängd och -kvalitet, samt fragmentering av betesland. Värdena i dessa variabler beräknades för 1958 kvadrater à 100 km2, som tillsammans täckte hela renskötselområdet. Materialet analyserades med en stegvis principalkomponentanalys och klusteranalys, varvid antalet variabler reducerades till 15. De fem första principalkomponenterna, baserade på 15 variabler, förklarade tillsammans 84% av den samlade variationen, varav den första principalkomponenten ensam förklarade 49% och de efterföljande fyra komponenterna stod för vardera mellan 10 och 5,4%. Tolkningen av den första komponenten tyder på att den främst förklarade väntade öst-västliga gradienter i topografiska och klimatologiska förhållanden. De efterföljande principalkomponenterna förklarade den samlade variationen i sommar- kontra vinterbete, klimatförutsättningar och skareförekomst, skog och vinterbetesfördelning, resp. nordsluttningar i kombination med värdefull skogsmark, utöver de gradienter som isolerats i första komponenten. Baserat på den spatiella utbredningen av principalkomponentvärden föreslår vi en uppdelning av renskötselområdet i sju zoner med avseende på faktorer av betydelse för renskötseln. Denna ansats och metodik förefaller vara väl lämpad för förståelse och förvaltning av naturresurser och skyddsvärda områden generellt, speciellt i ett globalt föränderligt klimat.

In the northern parts of Sweden forestry and Sami reindeer herding are exercised on the same land and there is an ongoing land use dispute between the land users. Land ownership and reindeer herding rights, based on immemorial prescription and customary law, are parallel property rights to the same land. Studies have concluded that the legal framework does not sufficiently reflect the property rights perspective of the land use conflict. This study examines the legal framework that regulates the relationship between forestry and reindeer herding from a property rights perspective. Starting points of the study are basic aspects of property rights, such as the right to use, decide on and benefit economically from property and the legal protection required in relation to others. Comparisons are made with the legal frameworks that regulate other relationships within real estate law, including e.g. neighbors, easements, joint facilities and utility easement. The study concludes that the relationship between land ownership and reindeer herding rights can be understood only against the background of historical events such as colonization and demarcation. The rights are more independent of each other than other legal relations and can be compared to a double ownership. It is further concluded that the Forestry Act is based on the assumption that reindeer herding is primarily a public interest that needs protection. Land owners have a far-reaching right to use forests that causes damages to reindeer pasture lands that is not in accordance with the legal nature of the reindeer herding right. Further, central elements usually used to regulate property rights relations are missing, e.g. mutual consideration, damages and judicial review. The study also examines if the legal framework is in accordance with the constitutional protection of property in Chapter 2 Section 15 of the constitutional Instrument of Government and Article 1 of the First Protocol to the European Convention on Human Rights. It is concluded that the legal framework has several deficiencies in this respect. Elements are discussed that can be implemented in law to appropriately reflect the property rights studied.
Nuorta osiin Ruoŧas meahccedoallu ja sámi boazodoallu doaimmahuvvojit seamma eatnamiin ja leat eananriiddut eanangeavaheddjiid gaskkas. Eananoamasteapmi ja boazodoallorievttit, vuođđuduvvon dološ vieruiduvvon rievtti ja doloža rájes geavaheami vuođul, leaba bálddalaš opmodatrievttit seamma eatnamiidda. Guorahallamat leat čuoččuhan ahte juridihkalaš rámmahuksehus ii doarvái govvit opmodatrievtti geahčastaga eanangeavahanriiddus. Dát guorahallan iská juridihkalaš rámmahuksehusa mii mudde gaskavuođa meahccedoalu ja boazoealáhusa gaskkas opmodatriektelaš geahčastagas. Vuolggasadji guorahallamis lea vuđolaš aspeavttat opmodatrievttis, dego riekti geavahit, mearridit ja ávkkástallat ekonomalaččat opmodagas ja dat lágalaš suodji mii gáibiduvvon iežáid gaskavuođaide. Buohtastahttimat leat dahkkon juridihkalaš rámmahuksehusain mii mudde iežá gaskavuođaid opmodatlágas, ránnjá gullojit maid dása, servituhtat, ásahusat ja jođasriekti. Guorahallan gávnnaha ahte gaskavuohta eananopmodaga ja boazodoallorievtti gaskkal dušše sáhttá ipmirduvvot dan duogážiin historjjálaš dáhpáhusaiguin dego koloniseren ja ráddjen. Dát vuoigatvuođat leat eanet sorjavaččat guhte guoimmis go iežá juridihkalaš gaskavuođat ja sáhttá buohtastahttot guovtte gearddi oamastemiin. Leat vel lassin gávnnahuvvon ahte Meahccedikšoláhka lea vuođđuduvvon dáinna oainnuin ahte boazodoallu lea almmolaš beroštupmi ja dárbbaha suoji. Eananoamasteddjiin lea stuorra muddui riekti geavahit meahci nu ahte dagaha vahága boazodoalu guohtuneatnamiidda ja ii čuovu boazodoallorievtti lága vuoiŋŋa. Dasa lassin, váilot guovddáš oasit mat dábálaččat muddejit opmodatgaskavuođaid, omd. gáibádusat oktasaš vuhtii váldimis, billisteamit ja riektelaš geahččaleapmi. Guorahallan iská maid jus lágalaš rámma čuvvo dan konstitušuvnnalaš suoji opmodagas 2 kap 5 oassi ruoŧa vuođđolágas ja 1 artihkal vuosttaš beavdegirjjis Eurohpákonvenšuvnnas eamiálbmotrivttiide. Lea gávnnahuvvon ahte juridihkalaš rámmain leat máŋga váilevašvuođat dán eavttus ja oasit lágas mat sáhttet rievdaduvvot vai buoret govvidit ja suddjejit iskojuvvon opmodatrivttiid.

Uppsatsens syfte är att undersöka och analysera hur samernas natursyn och kulturella identitet har påverkats av 2018 års skogsbränder och kriser i förhållande till övriga samhället. I syftet ingår att undersöka hur renskötande samer påverkats av 2018 års skogsbränder samt vilken ersättning renskötare erhåller från svenska storsamhället. I syftet ingår även att ta reda på om hänsyn tas till sedvanerätten. Utifrån syftet har frågeställningar formulerats. En fallstudie har utförts för att få en bild av hur renskötare har påverkats av kriserna. En kvalitativ metod har tillämpats för att studera hur respondenterna tänker och känner efter 2018 års kriser. Det insamlade materialet har analyserats utifrån en natursynsmodell som tillämpats som teoretisk tolkningsram. Resultatet visar att det förekommer ett flertal konflikter mellan samer och övriga samhället. Samernas livssyn och syn på naturen skiljer sig väsentligt från storsamhällets. Renskötare vill bevara renbetesområden och naturen intakt medan storsamhället generellt vill exploatera naturresurser. Storsamhällets vinstintressen går ofta före naturens bevarande och samernas och rennäringarnas intressen. Resultatet från fallstudien visar att berörda myndigheter har inlett ett ökat samarbete med samerna till följd av 2018 års skogsbränder och kriser. Samarbetet mellan samerna och myndigheterna har ökat förståelsen för renskötarna situation, vilket framgår av intervjusvaren. Myndigheterna tar sitt ansvar och samarbetar för att lösa eller dämpa konflikter mellan samer, renskötande samer och övriga samhället. Resultatet visar även att renskötare ser med oro på den pågående klimatförändringen som kan få negativa konsekvenser för rennäringen. Det gäller främst omfattande skogsbränder och torka som försvårar för renarna att hitta goda renbetesmarker inom sina ordinarie betesområden. Samernas sedvanerätt till renskötsel och markområden baseras på urminnes hävd, vilken regleras i rennäringslagen. Av undersökningsresultatet framgår att vinterbetesområden med hänglavar och marklavar måste bevaras för att tillgodose rennäringens behov. Renskötarna kommer att fortsätta med renskötseln och nyttja andra renbetesmarker denna vintersäsong i stället för de marker som brunnit. Samernas kulturella identitet har inte påverkats negativt utan snarare stärkts av motgångarna. Renen är renskötarens liv och så kommer det att förbli. Ingen ekonomisk hjälp har utbetalats till de renskötare som drabbats av 2018 års skogsbränder. Sametinget har dock begärt ersättning hos näringsdepartementet, som f.n. handlägger ärendet.   Utmärkande för denna undersökning är att ett ökat samarbete mellan myndigheter, samer, renskötare, markägare och övriga berörda har medfört ökad förståelse för renskötarnas situation, vilket framgår av intervjusvaren. Resultatet från fallstudien visar att myndigheterna och berörda markägare visar ett högt intresse och ansvarskänsla för naturens bevarande och renskötarnas situation.

I fäljande kvalitativa studie undersöks utbyggnaden av vindkraftparken Markbygdens påverkan på den svenska skogssamebyn Östra Kikkejaure sameby. Projektet väntas bestå av 1101 vindkraftverk och drivs av ansvarig entreprenör, Svevind AB. Projektet byggs i Piteå kommun och berör bland annat Östra Kikkejaures renbetesmarker. Syftet med studien är att undersöka vad utbyggnaden av vindkraftparker kan ha för påverkan på en svensk sameby. Vidare är syftet också att undersöka vilka konsekvenser som kan uppstå för samebyn, vilka intressekonflikter som kan identifieras och hur inställningen till vindkraftsprojekt kan påverkas. Studien har utförts genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Respondenterna har bestått av tre representanter från berörd sameby, en representant från Piteå kommun samt en representant från ansvarig entreprenör. Empirin analyseras med hjälp utav ett teoretiskt ramverk bestående av teori gällande intressekonflikter, samt tidigare studier gällande markanvändning, ursprungsbefolkningar och etablering av vindkraft. Studien visar att de huvudsakliga konsekvenserna kan delas in i tre kategorier, nämligen fysiska konsekvenser, orosmoment samt avtal och stöd. De huvudsakliga konflikterna som kan identifieras innefattar utvecklings-, egendoms- och resurskonflikter. Samernas delaktighet i projektet har främst innefattat kommunikation och samråd med exploatören. Exploatören den aktören som haft en nyckelroll i delaktigheten mellan projektet och samebyn. Den största brytpunkten gällande samernas inställning till projektet var då ett avtal slöts mellan exploatören och samebyn, vilket gjorde samerna mer positivt inställda till projektet.

SAMMANFATTNING      Uppsatsens syfte är att undersöka och analysera samernas livssyn och syn på naturen och om och i så fall hur denna syn i praktiken kommit i konflikt med det svenska storsamhället (staten, myndigheter och den svenska allmänheten). I syftet ingår att undersöka vad lagen säger om rennäring. Syftet innefattar även att undersöka om Hornslandet utmärker sig på något sätt när det gäller renskötsel. Utifrån syftet har frågeställningar formulerats. Samernas rätt till renskötsel och markområden som de nyttjat sedan urminnes tider regleras i rennäringslagstiftningen. Renskötare och sametingets representanter anser att människan är en del av naturen. Samernas livssyn och syn på naturen skiljer sig från storsamhällets syn. En fallstudie har utförts för att få en bild av hur renskötare och storsamhället ser på naturen och rennäringen med fokus på ett kustnära område på Hornslandet i Hudiksvall där renar vistats två vintrar under 2000-talet men inte under de senaste århundrandena. Det insamlade materialet har analyserats utifrån en natursynsmodell som tillämpats som teoretisk tolkningsram. Resultatet visar att renskötare vill bevara renbetesområden och naturen intakt medan storsamhället generellt vill exploatera naturresurser genom storskaligt skogsbruk, vatten­kraftsutbyggnad, uppförande av vindkraftsanläggningar, utbyggnad av infrastruktur, turism och gruvnäring. Storsamhällets vinstintressen går före naturens bevarande och samernas och rennäringarnas intressen. Resultatet från fallstudien visar dock att renskötsel går att tillämpa i kustområdet Hornslandet på statens markområden utan att konflikter uppstår. Det föreligger således skillnader mellan nordsamisk och sydsamiskt område när det gäller konfliktsituationer mellan renskötare och storsamhället. Inom nordsamiskt område förekommer ett flertal konflikter mellan renskötare och storsamhället. Renskötare, sametinget och storsamhället inom både nordsamiskt och sydsamiskt område ser med oro på klimatförändringar.

Ett syfte med denna uppsats är att belysa hur det är att vara same och troende i dagens samhälle. Jag kommer att skriva om samernas religion idag med fokus på deras natursyn samt deras synsätt på miljöfrågor och den globala uppvärmningen. För att kunna göra detta har jag även fördjupat mig i deras traditionella religion och förhållandet till naturen. Jag ska försöka besvara frågeställningarna nedan.

• Hur såg den traditionella samiska religionen ut och hur förhöll man sig till naturen?
• Vilken påverkan har kristendomen haft?
• Hur ser samerna på de aktuella miljöfrågorna och den globala uppvärmningen?
• Hur framställs samerna idag i litteratur och media? Hur ser religion ut bland samer idag?

Uppsatsförfattaren har senare bytt förnamn till Snow Feather.

Studien syftar till att undersöka konflikter inom riksintressesystemet med särskilt fokus på värdefulla ämnen eller material. Intresset för svenska mineralfyndigheter har ökat och med nya gruvetableringar kommer konflikter om markanspråk. Syftet med studien är att utifrån samhällsstyrningen, undersöka om tillämpningen av 3 och 4 MB följer intentionerna med lagstiftningen med fokus på mineralnäringen och dess konflikt med andra intressen. Riksintressesystemet som studeras, uppkom på 60- och 70-talen på grund av att staten upplevde ett behov av att kunna ange långsiktiga nationella riktlinjer för mark- och vattenhushållningen. Genom det skulle konflikter mellan industrietableringar, bebyggelseutveckling och bevarandevärda kvaliteter hanteras. Arbetet med att utarbeta riktlinjer skulle inbegripa staten, länsstyrelserna och kommunerna vilka skulle föra en dialog med planer, utredningar och riktlinjer. Arbetet utmynnade i en lagreglering av riktlinjerna som blev hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen, NRL. NRL angav skydd för verksamhetsanknutna och geografiskt anknutna riksintressen. Under 90-talet infördes riksintressena i MB. De har kritiserats för att brista i tillämpningen och att systemet inte är anpassat till dagens situation. Regeringen har därför startat en utredning med uppdraget att se över riksintressena. De teoretiska utgångspunkterna för studien har varit governancelitteratur som beskriver hur förskjutningar i samhällsstyrningen sker genom samverkan mellan privata och offentliga aktörer. Även plan- och miljöparadigmen som företräder expertkunskap och kommunikation som sätt att ta fram rätt beslut. I studien görs en fallstudie på två koncessionsansökningar (ansökningar om att få bedriva gruvverksamhet), Rönnbäcken och Stekenjokk, där båda fall berör en konflikt mellan framför allt rennäringen och mineralnäringen. En kvalitativ innehållsanalys används med hjälp av analyskategorier från governancelitteraturen för att ställa upp och studera beslutsdokumenten kring ärendena. Analysen av de två fall som studerats visar att en viss förskjutning i samhälls- styrningen skett där privata aktörer initierar processen att utpeka riksintressen för värdefulla ämnen eller material. I övrigt är processen dock centralt styrd med statliga myndigheter som fattar beslut om att peka ut riksintressen och bevilja eller avslå bearbetningskoncession för gruvetableringar. Inom ramen för paradigmen konstateras också att olika instanser i processen tar beslut inom de olika tankemönstren vilket får effekten att beslut grundas på olika kriterier. Utifrån studiens frågeställningar konstateras att konflikter råder och kommer bl.a. till uttryck genom att aktörer bedömer påtaglig skada olika. Riksintressesystemet har en tydlig ärendegång hos statliga myndigheter för prövningen av koncessioner, men skiljer sig åt mellan ärendena. Effekten av att bevarande- och exploateringsintressen ligger under samma paragraf, riskerar att skapa samma problem som fanns vid riksplaneringens tillkomst där bevarandeintressen inte tillmättes något skydd mot exploateringsintressen. Till slut dras slutsatsen att intentionerna inte följs eftersom regeringen i ett ärende beviljat en gruvetablering trots att gruvan anses som kortsiktig markanvändning. Långsiktighet och bevarandeintressen skulle i intentionerna ges starkare skydd, men i ena fallet är det trots allt tydligt att den ekonomiska betydelsen av fyndigheten inom riksintresset för värdefulla ämnen eller material väger tyngre än andra riksintressena inom området.

Denna rapport presenterar en studie av Voernese samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan i Stihkeområdet fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB mellan år 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på renskötsel och annan samisk markanvändning. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin och försöken till efterbehandling av gruvområdet utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och SEI. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport är på just Voernese samebys erfarenheter, gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Eftersom samebyn bedriver samrenskötsel i Stihkeområdet med Vilhelmina Södra sameby, på vars mark gruvverksamheten bedrevs, har samebyn påverkats både av direkta markförluster och betesskador från gruvområdet liksom andra störningarna under drifttiden. I nutid handlar de största konsekvenserna om påverkan från vägen som drogs i tidigare väglöst land och störningarna på renen från besöksnäringen. Detta har försvårat för renen att finna betesro, inneburit omfattande merarbete och ökade kostnader för samebyn vid samling och flytt, samt medfört stress och oro för samebyns medlemmar liksom även förlust av traditionell kunskap. Renskötseln försvåras även av kvarlämnade borrör och järnskrot från SGU:s provborrningar. Studien visar också hur samebyn exkluderades från beslutsfattandet när Bolidens gruva etablerades på 1970-talet och nu återigen har marginaliserats i samband med tillståndsprövningen för Vilhelmina Minerals planer för återupptagning av brytningen. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera en vanlig missuppfattning i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: att gruvindustri och renskötsel skulle kunna samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De bidrar också till en ökad förståelse för den omfattande påverkan som ett gruvprojekt, samt dess följdeffekter, kan ha på en grannsameby trots det att själva gruvområdet ligger utanför samebygränsen. I ett vidare perspektiv bidrar studien med ytterligare ett empiriskt baserat exempel på hur gruvbolag och stat marginaliserar samisk kunskap och missbrukar samebyars deltagande i miljöbedömningar. Dessa problem härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. Det hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar gjorts för att se över om den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. På kortare sikt skulle många förbättringar troligen kunna åstadkommas genom enskilda insatser för att adressera de problem som samebyn har i Stihkeområdet. Exempelvis skulle kommun och länsstyrelse kunna ingripa för att hantera de problem som besöksnäringen och friluftslivet orsakar och regeringen skulle kunna ge SGU i uppdrag att återställa tidigare prospekteringsverksamhet i Stihkeområdet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en mer genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit i Stihkeområdet.

Denna rapport presenterar en studie av Vilhelmina Södra samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan på Stihken fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på samisk markanvändning, inklusive renskötseln. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin, och de faktiska utfallen av försöken till efterbehandling, utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och Stockholm Environment Institute. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport ligger på just Vilhelmina Södra samebys erfarenheter och gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Under drifttiden förorsakade gruvan stora direkta och indirekta markförluster, med störningar från brytningen och trafiken, damning på betet, blockering av det naturliga flyttstråket och förlust av stora delar av samebyns renar in i Norge eller in på grannbyarnas mark på svensk sida. I nutid handlar de största konsekvenserna om en omfattande störning från besöksnäringen på grund av vägen som drogs i tidigare väglöst land. Detta föranleder i sin tur stort betesbortfall; försämrad djurhälsa och kondition för renen; förhöjd arbetsbelastning, fysiska påfrestningar, och arbetsmiljörisker för renskötarna; ökade kostnader för renskötselaktiviteter; samt förlust av samiska kulturminnen, ökad psykisk påfrestning, försämrade möjligheter för samebyns unga att satsa på renskötseln, och förlust av traditionell kunskap. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera vanligt förekommande missuppfattningar i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: nämligen att gruvindustrin och renskötseln kan samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De visar också tydligt vem som har bäst kunskap att bedöma riskerna vid en gruvetablering: samebyn identifierade redan på 1960-talet, och det ganska så exakt, de risker som denna studie nu kunnat visa blivit verklighet medan försöken från statens representanter var långt mindre precisa. Exempelvis antog statens experter en total störningszon på 500 meter runt gruvområdet och 100 meter på bägge sidor om vägen. Detta står i stark kontrast till de störningszoner som samebyn faktiskt har upplevt, nämligen upp mot 10 kilometer för gruvan och 1,5 kilometer för vägen. Problemen härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. De hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i allra högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar som helst gjorts för att se över huruvida den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. Det finns flera sätt att åtgärda problemen i området vid Stihken. Exempelvis skulle regeringen kunna ge SGU i uppdrag att återställa området från tidigare prospekteringsverksamhet och kommun och länsstyrelse skulle i sin tur kunna ingripa för att hantera besöksnäringen och friluftslivet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit på området vid Stihken.