Academic literature on the topic 'Sargassohavet'

Gjennom uminnelige tider har mennesket vært fascinert av havet. I en rekke skapelsesmyter fremstår gjerne havet som en positiv størrelse, en pulserende og livgivende urtidsstrøm. Men ved siden av å være en raus kilde til liv, er havet også nært forbundet med undergang og død,forlis og drukning. Få havstykker har som den beryktede Moskenesstraumen fått denne havets dobbelthet knyttet til seg - på den ene siden verdens største barselseng, på den annen side dødens grusomme svelg. Kanskje med unntak av Bermuda-trianglet i Sargassohavet, stedet hvor skip, og etter hvert også fly, angivelig skal ha forsvunnet sporløst i årevis, er det neppe noe havområde i verden som opp gjennom århundrene er blitt beskrevet og illustrert i tilsvarende grad som Moskenesstraumen. I denne artikkelen skal jeg rette fokus mot tre av de mange som, på høyst forskjellig vis, har latt seg fascinere og inspirere av Moskenesstraumen, nemlig Petter Dass, Edgar Allan Poeog Jules Verne.

Syftet med den här studien är att undersöka hur man som lärare kan arbeta med kritisk läsning av skönlitteratur inom svenskämnet för att diskutera och uppnå läroplanens värdegrundsmål. Genom mitt arbete har jag försökt svara på frågor som vad det innebär att arbeta med värdegrundsmålen i skolan, hur man kan använda skönlittertur som medel för att uppnå värdegrundsmålen, vilken typ av skönlitteratur som passar sig för ändamålet och vad kritisk läsning egentligen är och hur det kan inkluderas i undervisningen. För att kunna lyckas med detta har jag själv läst och analyserat Sargassohavet av Jean Rhys ur ett postkolonialt, feministiskt och genusvetenskapligt perspektiv och satt detta i perspektiv till läsningsdidaktik inom skolan. Resultatet visar att Sargassohavet lämpar sig väl för ändamålet, men att annan litteratur som inte har samma tydliga postkoloniala och feministiska teman också kan fungera. Den största slutsatsen som dras är att kritisk läsning snarare handlar om läsning med en efterföljande kritisk diskussion eller boksamtal. Det är troligt att svenskämnet skulle gynnas av att man införde kritisk läsning av skönlitteratur i kursplanerna då detta lämpar sig väl för att dels nå större förståelse för vad man läser, men också för att gynna arbetet mot fördomar.

Uppsatsens syfte är att visa hur Jean Rhys i sin roman Sargassohavet ifrågasätter de narrativa strategier och diskurser som avgör vilka romanpersoner och perspektiv som får komma till uttryck. Rhys gör detta bland annat genom att placera en icke-västerländsk kvinna, som dessutom påstås vara galen, i protagonistens position. På så vis legitimeras romanpersonens perspektiv och detta är ett sätt att låta den Andras röst få komma till uttryck, från det fria subjektets position. Rhys lyfter också fram att det alltid finns fler än en sida av en berättelse. Den mångstämmighet som kännetecknar romanen visar att en berättelse kan framföras från flera olika perspektiv; genom att utrymme ges åt flera röster försvåras en reducerande läsart av romanpersonerna. Romanens polyfoni är också ett sätt att belysa de olika positionerna i de konflikter som strukturerar romanen, exempelvis konflikten mellan det västerländska och det icke-västerländska, mellan kvinnor och män och mellan rationalitet och fantasi.
The aim of this thesis is to show how Jean Rhys in her novel Wide Sargasso Sea questions the narrative strategies and the discourses that decide which characters are allowed to speak. Rhys does this by placing a non-western woman, who is also allegedly insane, in the position of the protagonist. By doing so, this perspective is legitimized and it is a strategy that lets the voice of the Other be expressed. Rhys also emphasizes the existence of multiple versions of a story. The polyphony that characterizes the novel shows that a story can be told from different points of view. By letting several voices be heard, a reductive reading of the characters is prevented. The polyphony in the novel is also a way of bringing out the different positions in the conflicts that structure the novel, for example the conflict between the western and the non-western, between women and men and between rationality and fantasy.

Uppsatsens syfte är att visa hur Jean Rhys i sin roman Sargassohavet ifrågasätter de narrativa strategier och diskurser som avgör vilka romanpersoner och perspektiv som får komma till uttryck. Rhys gör detta bland annat genom att placera en icke-västerländsk kvinna, som dessutom påstås vara galen, i protagonistens position. På så vis legitimeras romanpersonens perspektiv och detta är ett sätt att låta den Andras röst få komma till uttryck, från det fria subjektets position.

Rhys lyfter också fram att det alltid finns fler än en sida av en berättelse. Den mångstämmighet som kännetecknar romanen visar att en berättelse kan framföras från flera olika perspektiv; genom att utrymme ges åt flera röster försvåras en reducerande läsart av romanpersonerna. Romanens polyfoni är också ett sätt att belysa de olika positionerna i de konflikter som strukturerar romanen, exempelvis konflikten mellan det västerländska och det icke-västerländska, mellan kvinnor och män och mellan rationalitet och fantasi.

The aim of this thesis is to show how Jean Rhys in her novel Wide Sargasso Sea questions the narrative strategies and the discourses that decide which characters are allowed to speak. Rhys does this by placing a non-western woman, who is also allegedly insane, in the position of the protagonist. By doing so, this perspective is legitimized and it is a strategy that lets the voice of the Other be expressed.

Rhys also emphasizes the existence of multiple versions of a story. The polyphony that characterizes the novel shows that a story can be told from different points of view. By letting several voices be heard, a reductive reading of the characters is prevented. The polyphony in the novel is also a way of bringing out the different positions in the conflicts that structure the novel, for example the conflict between the western and the non-western, between women and men and between rationality and fantasy.

In this essay I have read the novels Wide Sargasso Sea (Jean Rhys 1966), Desirada (Maryse Condé 1997) and Invisible Cities (Italo Calvino 1972) through Édouard Glissant’s notion of the primary scene in Philosophie de la relation. Poésie en étendue. I have examined how the primary scene can be seen as a political/an aesthetical strategy in the three novels. This was done in order to question the blunted tool of the notion of the identity, which is often considered in studies regarding ”postcolonial novels”. Invisible Cities is not belonging in this tradition, the method I used was ”The travelling theory” of Edward W. Saïd that proposes to let theories travel through different fields instead of trying to understand their ”original” meaning. I compared these novels in accordance to Glissants theory of questioning the notion of origins. The analysis compares how the novels depending on in wich tradition they have been read is being seen with different eyes. Novels interpreted as ”postcolonial novels” are usually read as a symptom of lack of origin. Whereas the protagonist tryes to understand the loss of identity. Glissants theory eases the analysis to reach other possible meanings of the novels, where they both meet and differs. My results indicate that The Wide Sargasso Sea and Desirada create a complex relation to time and space, where the primary scenes in these novels are steeped through different time levels. The two novels present a new way to understand time that rejects historicity, create new tools for thinking and evaluates new strategies to exist in the world, without origins in the classical meaning; Rhys through her imagery and Condé through her weave of times. The same goes for Invicible Cities, only though Venice the primal scene in the novel stays the center of interest, and even though borders of time and space are being questioned, the novel tends to make Venice the guzzling synthesis.
Édouard Glissant, Jean Rhys, Maryse Condé, Italo Calvino, Édward W. Saïd, Mary Lou Emery, Spivak.

My aim with this essay is to examine the relationship between identity positions and spatial positions in Jean Rhys novel Wide Sargasso Sea (1966). Through this I wish to show how Wide Sargasso Sea problematize the analytical cathegory "women", as well as classic western canon, and feministic eurocentric readings of the novel Jane Eyre by Charlotte Bronte to which Wide Sargasso Sea correspond.