Dissertations / Theses: 'Skollagen 4 kap. 4§'

1

Bernandersson, Martin. "En obetydlig kostnad." Thesis, Halmstad University, School of Teacher Education (LUT), 2007. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-1399.

Full text

Abstract:

I skollagen 4 kap. 4§ anges att grundskolan skall vara avgiftsfri för eleven. Tolkning ochpraktisk tillämpning av skrivningen i ovanstående paragraf kompliceras dock något av atttolkningsutrymme lämnas för vad som kan anses utgöra en "obetydlig kostnad".Detta arbete syftar till att i en jämförande studie mellan Skolverket, den kommunalagrundskolans huvudman samt skolledare, studera diskrepanser i tolkningen av begreppet"obetydlig kostnad". Arbetet syftar vidare till att studera i vilken utsträckning de olikatolkningarna samt den praktiska tillämpningen förhåller sig till varandra. Detta görs genom enstudie av beslut och ställningstaganden gjorda av Skolverket och kommunal förvaltning, samtgenom intervjuer med skolledare. Arbetet har avgränsats till att innefatta kommunalagrundskolor, år 6-9, inom en kommun.Resultatet av undersökningen visar att viss variation förekommer skolledare emellanbeträffande kännedom och tolkning av den muntliga överenskommelse som anges föreliggamed skolans huvudman. Lokalt utarbetade direktiv för hantering av avgifter medför docksamtidigt att skillnaderna i den praktiska tillämpningen över lag är relativt små. De lokalatolkningarna av vad som anses utgöra en "obetydlig kostnad" innebär i teorin ett spann mellannoll och 100 kronor per elev och termin. Huvudmannens tolkning får samtidigt anses varanågot mer strikt än vad de riktlinjer som Skolverket utfårdat medger. Resultatet visar likaså atten uttalat strikt policy inte behöver innebära att avgifter ej förekommer. Vid ett flertal skolorförekommer även aktiviteter av frivillig karaktär där eleverna får stå för en viss kostnad.Kostnaderna kan i några av dessa fall eventuellt anses gå utanför de ramar som fastställts avSkolverket, detta då Skolverket i de beslut man fattat inte fäst någon vikt vid om aktiviteternavarit av frivillig karaktär.Ett fastställande av direktiv för tolkning av vad som kan anses utgöra en "obetydligkostnad" kan, under förutsättning att de förankras väl i organisationen, antas minska risken föratt det på lokal nivå sker en godtycklig eller subjektiv tolkning av begreppets innebörd. Dettakan även antas innebära en minskad risk för uppkomst av diskriminering på ekonomisk grund.Samtidigt kan det dock inte bortses från den möjliga konsekvensen att skolans möjlighet attkunna erbjuda elever vissa former av aktiviteter kan komma att inskränkas, i vissa fall i stridmed elevers och vårdnadshavares vilja.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

2

Wajngot, Avital. "Fridskränkningsbrott eller olaga förföljelse? : en analys av gränsdragningen mellan 4 kap. 4 a och 4 b § § BrB." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-94927.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

3

Arnör, Rikard. "Straffskärpningsregeln 29 kap. 4 § BrB : en udda fågel i påföljdssystemet." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-115425.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

4

Forssén, Björn. "Skattskyldighet för mervärdesskatt : en analys av 4 kap, 1§ mervärdesskattelagen." Licentiate thesis, Örebro universitet, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete, 2011. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-24637.

Full text

Abstract:

Företagare eller konsument? Det är den frågeställning som utgör huvudfrågan i denna bok. I första hand behandlas huvudregeln för bestämningen av skattesubjektet enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Analysen gäller huruvida den bestämningen är EU-konform. Problemet som föreligger därvidlag är att mervärdesskattelagen och huvudregeln, 4 kap. 1 §, hänvisar för bestämningen av yrkesmässig verksamhet till begreppet näringsverksamhet i inkomstskattelagen (1999:1229). Är det förenligt med innehållet i huvudregeln i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) för bestämningen av beskattningsbar person, artikel 9.1 första stycket? Inom ramen för denna huvudfråga förekommer två underfrågor angående begreppet verksamhet och angående eventuell påverkan för huvudfrågan från regler om bestämningen av skatteobjektet.Två bifrågor berörs också, vilka sätter huvudfrågan i ett bredare perspektiv, nämligen beträffande begreppet skattskyldighet. Yrkesmässig verksamhet korresponderar med mervärdesskattedirektivets beskattningsbar person, medan skattskyldighet förutsätter att det har konstaterats att skattepliktiga transaktioner företagits. De båda bifrågorna behandlar frågeställningarna huruvida det är EU-konformt att skattskyldighet används i mervärdesskattelagen för bestämningen av uppkomsten av avdragsrätt för ingående moms och för bestämningen av skyldigheten att momsregistrera sig, medan mervärdesskattedirektivet i dessa hänseenden använder beskattningsbar person i huvudregeln för avdragsrättens uppkomst och räckvidd, artikel 168 a), och i artiklarna 213-216 angående registrering i stället för betalningsskyldighet (vilket skulle utgöra motsvarigheten till skattskyldighet). Den senare av de båda bifrågorna undersöks i första hand avseende kontrollproblem orsakade av att det svenska skattesystemet använder det allmänna skatteregistret eller momsregistret för beskattningsbara personer, beroende på om deras transaktioner är beskattningsbara eller inte mervärdesskatterättsligt sett.Författaren är advokat och boken är en akademisk avhandling för erhållande av juris licentiatexamen vid Örebro universitet.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

5

Guterstam, Topor Sanna. "Offer för människohandel : Möjligheter och förutsättningar till uppehållstillstånd, särskilt gällande 4 kap. 1§, 5 kap. 6 § och 5 kap. 15 § UtlL." Thesis, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-281612.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

6

Gidlund, Olivia. "Barns och ungdomars skadeståndsansvar : En skälighetsbedömning enligt SkL 2 kap 4 §." Thesis, Luleå tekniska universitet, Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-69199.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

7

Andersson, Siri. "Förbudsregeln i 5 kap. 4§ MB - ett hinder för verksamheter? : En utredande uppsats av förbudsregeln i 5 kap. 4 § MB och möjligheten för verksamheter att fortsatt beviljas tillstånd." Thesis, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-165759.

Full text

Abstract:

Förbudsregeln, som sedan 1 januari 2019 finns implementerad i 5 kap. 4 § miljöbalken (1998:808) (MB), ställer krav på verksamheter att inte på ett otillåtet sätt försämra vattenmiljön eller äventyra att vattnet uppnår rätt kvalitet enligt miljökvalitetsnorm. Regelns stränga utformning har gett upphov till många diskussioner och kritiserats av verksamhetsutövare som menar att försämrings- och äventyrandeförbudet riskerar att hindra samhällsnyttiga verksamheter från att bedrivas. Förbudsregeln grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (ramdirektivet för vatten) som antogs år 2000, och syftar till att medlemsstaterna ska ha gemensamma mål för en förbättrad vattenmiljö. Sverige implementerade ramdirektivet för vatten i nationell rätt, men fick kritik från kommissionen att reglerna implementerats felaktigt. År 2015 klargjorde EU-domstolen i sitt förhandsavgörande i mål C-461/13 (Weserdomen) hur reglerna i ramdirektivet för vatten ska tolkas, vilket gav Sverige vägledning i rättstillämpningen. Det kan konstateras att det idag finns en intressekonflikt mellan en hållbar vattenmiljö och verksamhetsutövare. Den nya förbudsregeln i 5 kap. 4 § MB ställer krav på verksamhetsutövare att inte på ett otillåtet sätt försämra eller äventyra vattenmiljön. Försämringsförbudet bedöms på kvalitetsfaktornivå, vilket innebär att endast en miljökvalitetsnorm behöver försämras, med en statusklass, för att en otillåten försämring ska ha skett. Förbudsregeln har även resulterat i en utökad utredningsskyldighet av påverkan på vattenmiljön, vilket leder till en mer utdragen och kostsam tillståndsprocess för verksamhetsutövare. Reglerna om undantag i 4 kap. 11 och 12 §§ vattenförvaltningsförordningen (2004:660) (VFF) kan vara ett sätt för verksamheter att beviljas tillstånd, trots att verksamheten bryter mot förbudsregeln. Det är upp till varje vattenmyndighet och prövningsmyndighet i det enskilda fallet att avgöra om verksamheten kan beviljas tillstånd med stöd av undantagsreglerna i VFF. I dagsläget finns det inget som tyder på att förbudsregeln i 5 kap. 4 § MB hindrar verksamheter från att bedrivas, förbudsregeln förväntas dock försvåra tillståndsprocessen för verksamheter.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

8

Justad, Klara. "Karensregeln : Uppfyller den sitt syfte i 57 kap. 4 och 6 §§ IL?" Thesis, Högskolan i Jönköping, Internationella Handelshögskolan, 2010. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-13977.

Full text

Abstract:

Ett fåmansföretags delägare beskattas i enlighet med speciella skatteregler vid utdelning och försäljning i 56 och 57 kap. Inkomstskattelag (1999:1229) (IL). Detta beror på att lagstift- ningen vill hindra att inkomster som egentligen är tjänsteinkomster beskattas i inkomstsla- get kapital, vilket kan hänföras den nära anknytning som delägarna anses ha med företaget. Dessa regler har kompletterats med stopplagsbestämmelser, vilka har som syfte att hindra att fåmansföretagsreglerna på olika sätt kringgås. Ett exempel på en stopplagsbestämmelse är den karensregel vilken återfinns i både 57 kap. 4 § IL och i 57 kap. 6 § IL. Karensregeln stadgar att om ett bolag har upphört att vara ett fåmansföretag eller då dess verksamhet har flyttats och bedrivs i ett annat fåmansföretag, skall bolagen omfattas av en karenstid om fem beskattningsår då fåmansföretagsreglerna fortsatt skall gälla. Angående 57 kap. 4 § IL har ett i år utkommet rättsfall, RÅ 2010 ref. 11, tolkat bestämmelsen. Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida 57 kap. 4 och 6 §§ IL uppfyller de ändamål som bestämmelserna har getts. Slutsatsen om 57 kap. 4 § IL är att bestämmelsen har ansetts uppfylla de ändamål vilka be- stämmelsen getts. Det föreligger dock osäkerheter kring tolkningen av 57 kap. 4 § IL, vilket kan härledas dess otydliga utformning. Emellertid har Regeringsrätten i RÅ 2010 ref. 11 tolkat bestämmelsen på så sätt att det får anses att bestämmelsen numera uppfylla sitt syfte. Slutsatsen om 57 kap. 6 § IL är att bestämmelsen inte längre uppfyller det syfte som den hade vid införandet. Detta på grund att den träffar företag som på grund av företagseko- nomiska grunder inte längre anses som ett fåmansföretag. I dessa fall finns det inget kring- gående syfte bakom dessa förfaranden, vilket bestämmelsen är tänkt att stoppa upp.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

9

Daniels, Stephan. "Otillbörlighetsrekvisitet i 4 kap 5 § Konkurslagen : en utredning kring rekvisitets tolkning och definition." Thesis, Örebro University, Department of Behavioural, Social and Legal Sciences, 2007. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-1213.

Full text

Abstract:

SammanfattningDen allmänna otillbörlighetsregeln i KL 4:5 är idag den enda återvinningsregel som har ett subjektivt rekvisit. Detta arbete skall dock inte behandla detta rekvisit utan istället fokusera på regelns kanske viktigaste rekvisit, nämligen otillbörlighetsrekvisitet. KL 4:5 är inte subsidiär till de övriga återvinningsreglerna i KL utan har ett brett tillämpningsområde. Denna regel kan komma att tillämpas trots att någon av de övriga återvinningsreglerna är aktuella. Detta om rättshandlingen företagits på ett otillbörligt sätt gentemot konkursboets borgenärer.För att återvinning skall kunna ske enligt KL 4:5 krävs att en rättshandling skall ha företagits. Vidare skall denna transaktion ha inneburit att en viss borgenär har gynnats framför en annan borgenär, att egendom undandragits från borgenärerna eller att gäldenärens skulder har ökat. Dessa rättshandlingar är typfallen där konkursborgenärerna kan drabbas av nackdel i förhållande till sin innestående fordran gentemot konkursboet. KL 4:5 innehåller förutom det subjektiva rekvisitet och kravet på nackdel också ett insolvensrekvisit.Är dessa rekvisit uppfyllda så skall en otillbörlighetsbedömning göras. Man skall här pröva om otillbörlighetsrekvisitet anses vara uppfyllt. Denna bedömning görs utifrån att man prövar om de olika typfallen av rättshandlingar företagits på ett otillbörligt sätt. Skulle så vara fallet går rättshandlingen åter. Omständigheter som gör att en rättshandling erhåller epitetet otillbörligt kan t.ex. vara att beloppet som transaktionen rör är att anses vara av betydande storlek.Detta arbete kommer grundligt att presentera och redogöra för de omständigheter som förarbetena, rättstillämpningen och doktrinen menar påverka otillbörlighetsbedömningen.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

10

Stenberg, Sally. "Europakonventionen som verkställighetshinder : En analys av 2 kap. 4 § 2 p. arresteringsorderslagens tillämpningsområde." Thesis, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-254266.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

11

Hult, Amanda, and Cassandra Schönberg. "Kommunala friskrivningar : En studie om hur kommunerna hanterar jordabalken 4 kap. 19 d §." Thesis, Högskolan Väst, Avdelningen för data-, elektro- och lantmäteriteknik, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hv:diva-9883.

Full text

Abstract:

En fastighetsaffär är en av de allra största och viktigaste investeringarna som kan ske i en människas liv. Det är därför viktigt att aktuell lagstiftning följs när dessa affärer genomförs. Efter att en fastighet har sålts är det inte ovanligt att det uppstår tvister och oklarheter kring vem som ansvarar för så kallade dolda fel i fastigheten. Dolda fel är något som kan uppmärksammas efter köpet. Enligt jordabalken gäller i normalfallet att säljaren ansvarar för dessa fel i 10 år från det att köpet gjordes. Säljaren kan undvika detta ansvar genom att friskriva sig från fel i fastigheten. Enligt jordabalken är sådana friskrivningar ogiltiga i de fall då en näringsidkare säljer en fastighet till en konsument. Enligt vår tolkning av lagen och dess förarbeten gäller detta även när kommuner säljer fastigheter till privatpersoner. I denna studie ska det undersökas hur väl kommunerna är medvetna om att denna begränsning i lagen finns och hur de såväl i praktiken som i teorin förhåller sig till den, vid fastighetsförsäljningar till privatpersoner. För att söka svar på frågorna ska en kombination av en juridisk och en kvalitativ metod använts. Totalt ska det under studiens gång granskas 46 stycken kontrakt från 10 olika kommuner. Studien baseras på en granskning av 46 stycken kontrakt, varav 52 % visade sig vara ogiltiga enligt JB 4 kap. 19 d. Vidare visade granskningen att majoriteten av dessa är utformade på ett av tre alternativa sätt, där samtliga innehöll minst en friskrivning från fel och brister i fastigheten. Studien visar även att stor okunskap råder i kommunerna angående hur regeln ska tolkas och hur denna typ av friskrivning därför bör hanteras i de kommunala kontrakten. Dessutom visar studien på att de ansvariga i kommunerna inte heller verkar vara medvetna om att samma syfte som de vill uppnå genom en friskrivning kan åstadkommas genom en grundlig förklarande beskrivning av köpeobjektet. Buying a property is one of the biggest and most important investments in a person´s life. When this kind of purchase is being performed it´s important that the Swedish legislation is being considered and followed correctly by both parties when writing the contract. After a property is sold it's not unusual that some disputes and uncertainties rises about who´s responsible for the so called "hidden defects" on the property, which can be found after the purchase has become final. According to Swedish law the seller is responsible for these defects for the following 10 years after the purchase is completed. However there is one way for the seller to avoid this kind of responsibility - by using a disclaimer from these hidden defects. When a trader is selling a property to a consumer, this kind of disclaimers, according to jordabalken (JB) 4 cap. 19 d §, is invalid. According to what the writers can interpret by reading the text of law and the legislative history, JB 4 cap. 19 d § also should be applied in those cases where a municipality is selling a property to a private individual. The purpose of this study is to map the municipalities awareness of the existence of the law and how they consider that the law should be handled when selling a property to a private individual. To seek the answers to these questions a combination of a juridical and a qualitative method have been used. During the study a total of 46 contracts from 10 different municipalities have been examined. The study came across a total of 46 disclaimers, which a percantage of 52 % according to JB 4 cap 19 d § considers as invalid. The majority of these disclaimers was proved to be designed as one of three alternative ways, where every one of them contained some kind of disclaimer from hidden defects and flaws in the property. The study proves that there is big ignorance and lack of knowledge at the municipalities about how the law in JB 4 cap. 19 d § should be interpreted and how this kind of disclaimer therefore should be treated in the contracts. Also, the study shows that the municipalities doesn't seem to be aware that the same purpose that they want to achieve by using the disclaimer, can be accomplished by a detailed description of the property.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

12

Andersson, Frida. "Ändringsanstånd : En analys av bestämmelsen i 63 kap. 4 § SFL utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv." Thesis, Karlstads universitet, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-78738.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

13

Lindberg, Carl. "Svensk uttagsbeskattnings förenlighet med etableringsfriheten : En analys av 22 kap. 5§ 4 pkt. och 7§ IL samt 17a kap. SBL." Thesis, Internationella Handelshögskolan, Högskolan i Jönköping, IHH, Rättsvetenskap, 2010. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-14429.

Full text

Abstract:

The Swedish exit tax legislation in Chapter 22. § 5 p. 4 IL states that businesses who change its tax residence to another Member State within the EES are taxed as having its assets sold at the time of the change of domicile. This legislation was declared incompatible with the freedom of establishment in case RÅ 2009 ref. 30 due to the fact that businesses who changed tax residence were treated worse than businesses that remained within the Member State of origin. Of importance for the outcome of the case was the fact that ECJ had declared exit tax incompatible with the freedom of establishment in two previous cases. In connection with RÅ 2008 ref. 30 the Commission also addressed requirements for Sweden to abolish the restrictive legislation through a reasoned opinion. In the aftermath of RÅ 2008 ref. 30 the legislator drafted a suggestion for new legislation which aimed to make the exit tag legislation in IL compatible with the freedom of establishment. The legislator made clear that the communication from the Commission on exit taxation was of great significance in formulating the legislation, particularly the requirement from the Commission that exit tax ought not to lead to immediate tax consequences for the businesses. The suggested legislation made businesses able to defer payment of the exit tax by introducing a new chapter in SBL. Thus did not the wording of the exit tax legislation in IL change. The suggested legislation was heavily criticized by the respondents in the preparatory legislation and also in legal doctrine. The legislation was, however, adopted and the deferment legislation in Chapter 17a SBL came into force 1 January 2010. The question that arises is whether this addition to the exit tax legislation is a sufficient action to achieve the objective of the legislation. It can be concluded that the situation for businesses changing tax residence is not significantly affected by the introduction of the deferment legislation in Chapter 17a SBL. The fact remains that business changing tax residence still are adversely affected due to the fact that taxation occurs on the exit date, which can have the effect of these businesses being taxed in an earlier phase than resident businesses. Consequently the legislation continue to impose immediate tax consequences in certain cases. The fact that the legislation could be achieved in a less restrictive manner by placing the time of taxation at the real disposal of the assets makes the legislation disproportionate. Furthermore, it is not obvious that the conditions which the deferment is associated with should be seen as proportionate either. Due to the fact that it is ascertain that the conditions in some cases can be costly in terms of valuation costs and that the purpose of the legislation could be achieved in a less restrictive manner by applying directives in the field of mutual assistance and recovery of claims instead of an annual deferment procedure. The conditions could therefore be considered disproportionate in relation to the purpose of the legislation. Nevertheless, the main reason for arguing that the Swedish exit tax legislation should be considered as incompatible with the freedom of establishment is the fact that the legislation does not take full account of the taxed assets potential decrease in value, capable of arising after the businesses transfer of tax residence. Through ECJ-case law it can be noted that decrease in value must be taken into account by either the state of origin or the host state to be considered proportionate. The Swedish exit tax legislation is therefore incompatible with the freedom of establishment in all cases where the host state does not take notice of such decrease in value.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

14

Kjellgren, David, and Kaj Brantemark. "Samråd med byggnadsnämnden : En undersökning av rutiner och tillämpning, 4 kap. 25-25 a §§ FBL." Thesis, KTH, Fastighetsvetenskap, 2011. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-82097.

Full text

Abstract:

I förvaltningslagen, föreskrivs att myndigheter skall handlägga ärenden ”så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts”. Man skall också bereda andra myndigheter tillfälle att yttra sig i de frågor som kan beröra deras verksamhetsområde. I lantmäterimyndighetens ramlag, fastighetsbildningslagen, står det i 4 kap 25 § att samråd ska ske med andra myndigheter ”vid behov”. I 4 kap 25 a § samma lag finns även en tydlig koppling till kommunens byggnadsnämnd i de frågor som berör befintlig eller tillkommande bebyggelse utanför planlagt område. Syftet med detta examensarbete är därför att dels utreda hur detta samrådsförfarande fungerar i praktiken samt hur man hanterar bedömningarna i samband med hänskjutande enligt 4 kap. 25 a § FBL. För att få någorlunda jämförbara förhållanden har tio kommuner i Stockholms län valts ut i en första fallstudie avseende samrådsrutinerna gentemot byggnadsnämnden. I den andra fallstudien undersöker vi närmare hur själva hänskjutande processen fungerar. Studierna visar att samrådsrutinerna överlag är ganska strukturerade och långtgående inom specifikt det statliga Lantmäteriet i Stockholms län. Samrådet används inte enbart som det föreskrivs i lagen och förarbetena utan fungerar även som informations- och samarbetsforum avseende främst planfrågor mellan de olika myndigheterna. Vad gäller hänskjutandet påvisas en hantering som innehåller i vissa fall både juridiska frågetecken och inkonsekvens.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

15

Schütz, Jan. "Innebörden av rekvisitet "framgå" i 4 kap. 18 § 1 st. och 19 § 1 st. utsökningsbalken." Thesis, Linköping University, Department of Management and Economics, 2001. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-883.

Full text

Abstract:

Det är en given utgångspunkt vid utmätning att endast sådan egendom som tillhör gäldenären får tas i anspråk för borgenärernas fordringar. Eftersom det ofta är praktiskt omöjligt för kronofogdemyndigheten att göra en fullständig utredning om vilka tillgångar som ägs av gäldenären, får lös egendom också utmätas i de fall då den p.g.a. presumtionsreglerna i 4 kap. 18-19 §§ utsökningsbalken ska anses tillhöra gäldenären. Enligt dessa lagrum presumeras gäldenären vara ägare till gods som han har i sin besittning om det inte "framgår" att egendomen tillhör annan. Det primära syftet med denna uppsats är att, utifrån de fall i rättspraxis, där HD har prövat betydelsen begreppe "framgå" i 18-19 §§, klargöra vilka krav som ställs på bevisningen för att rekvisitet i fråga ska anses vara uppfyllt. Jag ämnar också klargöra om innebörden av "framgå" är densamma i dessa lagrum samt belysa vilka principiella argument som kan framföras av en borgenär respektive en tredje man i en diskussion om hur högt beviskravet bör ställas i dessa lagrum.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

16

Svartz, Johanna. "Intercreditoravtal vid förvärv av företagsobligationer : särskilt om bundenhet och tolkning av 4 kap. 19 § LKF." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-121028.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

17

Ericsson, Anna. "4 kap. 2§ Socialtjänstlagen, varför och till vad? : en deskriptiv studie av bifall och riktlinjer." Thesis, Högskolan Kristianstad, Sektionen för hälsa och samhälle, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hkr:diva-13487.

Full text

Abstract:

På 1800-talet var fattigvårdslagstiftningen uppdelad i en obligatorisk och en frivillig del och så är det fortfarande. I denna uppsats är det paragrafen i nutida lagstiftning om socialbidrag, som kan jämföras med den frivilliga delen från 1800-talet, som ställs i fokus. Syftet har varit att undersöka vad paragrafen används till, om där är någon variation gällande demografiska variabler eller ändamål, och vilka riktlinjer kommunerna ger till beslutsfattarna. Urvalet av kommuner till undersökningen av bifall till bistånd uppgår till fem kommuner. När det gäller riktlinjerna som ges till beslutsfattarna, har jag samlat information från 47 kommuner i varierande kommungrupper över hela landet. De blev utvalda av praktiska skäl efter vilka som hade publicerat sina riktlinjer på internet. Resultatet av denna studie är att användningen av paragrafen inte är så omfattande och det finns indikation på att det finns en större variation när det gäller riktlinjerna för beslutsfattare. Studien gav även en indikation på att det finns problem i det svenska samhället när det kommer till att få tillgång till ett ställe att vara på, både när man lever och när man dör.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

18

Persson, Sara. "Elevdemokrati - om elevinflytande i grundskolans tidgare år." Thesis, Malmö högskola, Lärarutbildningen (LUT), 2008. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mau:diva-28403.

Full text

Abstract:

Intervjuer med elever i tioårsåldern på en kommunal skola och en friskola i Skåne om vad de vet om elevdemokrati samt vad de vill vara med och påverka i skolan. Intervjues with 10 year-old-children at two schools. Questions about what the students know about democracy and what they would like to be able to influence in the earlier scool years.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

19

Candal, Tora. "Vem får vara flykting? : om gatubarn kan utgöra en viss samhällsgrupp enligt utlänningslagen 4 kap. 1 §." Thesis, Stockholms universitet, Juridiska institutionen, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-133426.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

20

Andersson, Erik. "Tillförarprövningen enligt 2 kap. 4 § st. 1 p. 1 JB : Ett spörsmål av och om intresse." Thesis, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-319285.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

21

Olson, Erica, and Ellinor Segerlind. "Villkorade lov eller startbesked enligt PBL 4 kap. 14 § 1 : planbestämmelsens förekomst och tillämpning i detaljplaner." Thesis, Högskolan Väst, Avdelningen för data-, elektro- och lantmäteriteknik, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hv:diva-11450.

Full text

Abstract:

I arbetet för en hållbar utveckling är frågorna angående mark- och vattenområdens användning högst central. För att uppnå effektiv användning är det grundläggande att mark- och vattenområden används för de ändamål som de anses mest lämpade för. I vissa fall kan åtgärder behöva utföras för att ett område ska bli lämpligt för sitt ändamål. För att säkerställa att åtgärderna utförs, innan användningen av marken ändras, kan villkor om detta läggas in som planbestämmelse i detaljplan. Planbestämmelsen kallas villkor för lov eller startbesked. I denna studie behandlas villkor som är beroende av att en anläggning byggs ut. Paragrafen för detta återfinns i plan- och bygglagen (PBL) 4 kap. 14 § 1. Det huvudsakliga syftet med studien är att undersöka om och i så fall hur Sveriges kommuner använder sig av planbestämmelsen. För att komma fram till detta kartlägger studien vilka kommuner som använder sig av planbestämmelsen och i vilken utsträckning. Vidare studeras också i vilka sammanhang som planbestämmelsen används. Studien undersöker dessutom definitioner av begrepp i PBL, förarbeten och rättspraxis samt hur kommunerna tolkat några av begreppen. För att undersöka detta användes både en kvantitativ, kvalitativ och juridisk metod. I studien granskas samtliga 290 kommuners detaljplaner som vann laga kraft under år 2016. Resultatet av studien visar att bland totalt 1142 detaljplaner återfanns planbestämmelsen i 36 utav planerna. Användning av planbestämmelsen förekommer bland 25 kommuner med en geografisk spridning över nästan hela landet, med viss koncentration vid Sveriges landsgräns. I detaljplaner vid strand- samt fjällnära lägen syntes en frekvent användning av villkorade lov eller startbesked. I resultatet framkom även att planbestämmelser avseende anläggningar för avlopp finns högst representerade, därefter anläggningar för vatten följt av trafik. Användning av villkor avseende energi finns med i endast ett sammanhang. De begrepp som berörs i resultatet är komma till stånd och väsentlig ändring. Utredningar av definitioner för de olika begreppen i paragrafen visar att det i PBL, förarbeten eller rättspraxis inte finns tydliga definitioner. Resultatet visar att kommunernas tolkning av begreppet komma till stånd i de flesta fall överensstämmer med det som kan bedömas rimligt för att uppfylla syftet med planbestämmelsen. The questions about the use of land and water plays a central part in the work for a sustainable development. To achieve an efficient usage, it’s important that land and water is used for the purpose it’s most suited for. In some cases, different actions are necessary for an area to be suitable for its purpose. To ensure that actions are executed, before the usage of land changes, different conditions can be established as a plan regulation in detail development plans. The plan regulation is called conditions for permit or starting clearance. This study address the conditions dependent of a facility development. The paragraph can be found in the Planning and Building Act 4 Chap. 14 § 1. The main purpose of this study is to investigate if and in such case how the municipalities of Sweden use the plan regulation. To achieve this the study mapped which municipalities that use plan regulations and in what extent. It’s also investigated in what context the plan regulations are used. The study also examines definitions of terms stated in the Planning and Building Act, preparatory work or legal praxis and how the municipality interpret some of these terms. To investigate this fact both a quantitative, qualitative and legal method were used. The study covers all the detail development plans that went into legal force during 2016 among all the 290 municipalities in Sweden. The result of the study discovered that 36 out of 1142 detail development plans included plan regulations. The use of the plan regulation was discovered in 25 municipalities almost all over the country, with certain concentration at the border of Sweden. The study shows that plan regulations was frequently used in detail development plans close to waterfronts and alps. The result also shows that plan regulations were most represented in cases of sewerage facilities, followed by water supply facilities and traffic. The use of plan regulations when it comes to energy facilities was only represented in one case. The terms that is concerned in the result is carry out and significant changes. Investigations of the definitions of the different terms in the paragraph shows that there weren’t any clear definitions in either Planning and Building Act, preparatory work or legal praxis. Most of the cases shows that the municipality interpret the term carry out according with what is reasonable to fulfil the purpose of the plan regulation.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

22

Jonsson, Isabelle, and Julia Engström. "Säljarens upplysningsplikt för rådighetsfel : en kritisk granskning av säljarens upplysningsplikt för fel enligt 4 kap 18 § JB och fel enligt 11 kap 64 § PBL." Thesis, Linköpings universitet, Affärsrätt, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-148880.

Full text

Abstract:

Ansvarsfördelningen vid den abstrakta feltypen konkreta fel, har sedan länge skett med utgångspunkt i köparens undersökningsplikt. Praxis har dock i och med NJA 2007 s 86 gått ifrån denna huvudregel, när HD valde att ålägga säljaren en upplysningsplikt, i strid med de uttalanden som gjordes i förarbetena vid 1990 års lagändring av jordabalken. Rättsfallet har mot bakgrund av detta, blivit starkt kritiserat från flera håll. Vi har i vårt arbete valt att pröva de systematiska argument som HD lägger fram i sina domskäl, för att se huruvida den upplysningsplikt som HD införde i nyss nämnda avgörande, skulle gå att tillämpa på andra feltyper än de som var föremål för prövning i målet. Således har vi i vår uppsats även prövat prejudikatets räckvidd, och huruvida den kritik som riktats mot avgörandet, kan anses vara korrekt. Den systematiska prövning som vi har genomfört, har grundat sig i att försöka utreda tillämpligheten av säljarens upplysningsplikt på dels rådighetsfel enligt 4 kap 18 § JB, och dels på fel enligt 11 kap 64 § PBL. Vi har därefter fört ett resonemang avseende lämpligheten av att ålägga säljaren en upplysningsplikt för nyss nämnda feltyper. Vi har funnit flertalet argument som talar för att ålägga en säljare upplysningsplikt, men i slutändan har det blivit en diskussion grundat på rättsosäkerheten. Denna diskussion har framförallt speglat det moment av osäkerhet som uppstår, när man frångår ansvarsfördelningen om köparens undersökningsplikt, som så länge varit vedertagen i svensk rätt.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

23

Lindström, Elin. "Sveriges skyldighet att förhindra illegala transporter av avfall : Studie av ändamålsenligheten i 29 kap. 4 a § miljöbalken." Thesis, Umeå universitet, Juridiska institutionen, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-98917.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

24

Fagerberg, Marie. "Vad händer med norra Bohusläns skärgårds- och kustområde? : riksintresse för turism och friluftsliv." Thesis, Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för fysisk planering, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:bth-997.

Full text

Abstract:

Uppsatsens syfte har varit att studera hur hanteringen av riksintresset enligt 4:e kap. 1-2 §§ Miljöbalken och motsvarande tidigare regleringar har fungerat över tid i norra Bohuslän, genom att undersöka den faktiska bebyggelseutvecklingen 1976- 2013. Syftet är även att undersöka hur kommunala politiker och tjänstemän samt Länsstyrelsen ser på denna utvecklig och inför framtiden. Detta för att få en indikation om hur området skulle kunna komma vara exploaterat i framtiden. Syftet har besvarats genom följande frågeställningar: Hur har bebyggelseutvecklingen skett i kustlandskapet Norra Bohuslän 1976-2013?Hur ser kommunala politiker och tjänstemän samt Länsstyrelsen på denna utveckling?Hur ser kommunala politiker och tjänstemän samt Länsstyrelsen på lagbestämmelserna,4 kap 1-2 § MB, inför framtiden? Utgångpunkterna som denna uppsats baseras på är olika förhållningssätt som kunnat urskiljas i den litteratur som studerats. Undersökningen i uppsatsen har byggts på två innehållsanalyser, en kvantitativ som baserats dels på kartmaterial från 1976 och 2013 och dels en kvalitativ baserat på intervjuer med utvalda kommunala tjänstemän och politiker samt från Länsstyrelsen. I den kvantitativa innehållsanalysen har hela norra Bohusläns kust- och skärgårdsområde omfattandes av ca 60 kartblad av ekonomiska kartan från 1976-1977 studerats och jämförts med fastighetskartan från 2013 för att skapa en bild av hur bebyggelseutvecklingen skett. Resultatet har presenterats generellt utifrån ett helhetsperspektiv för hela kustområdet. I den kvalitativa innehållsanalysen har totalt tio personer intervjuats som antingen i yrket verksamma med fysisk planering inom kustområdet eller har en viktig roll vid beslut kring dem. I resultaten av den kvantitativa analysen framkom bl.a. att förhållandevis stor andel av den bebyggelse som tillkommit 1976-2013 har tillkommit på landsbygden, inom ca 1 km från strand- och kustlinje och består i majoritet av bebyggelse för boende. Många av dessa områden består av 4-10 hus, men de färre större områdena med mer än 10 hus, tar ungefär lika mycket mark i anspråk. Av de större områdena som omfattas av bostadsbebyggelsen, består endast ett område i majoritet av helårboende – andelen delårsboende är till stor del övervägande inom kustområdet. Denna huvudsakliga lokalisering nära kust- och strandlinje och på landsbygden stämmer inte med de förespråkande förhållningssätt som kunnat urskiljas. Även om en mindre åtskillnad kan sägas göras idag mellan helår- och delårsboende så påverkar detta kommunernas bostadsplanering, där endast ett område med majoritet helårsboende utgör för liten grund för att slutsatser ska kunna kopplas till förhållande till strand- och kustlinjen. Att mer än hälften av områdena med bebyggelsen för boende har tillkommit i form av mindre omfattande ingrepp stämmer överens med det förhållningssätt som kunnat urskiljas. En förhållandevis liten andel av den bebyggelse som tillkommit på landsbygden är på campingar, tar förhållandevis liten markyta i anspråk, men har ofta tillkommit i attraktiva strandnära lägen som generellt anses ha stort värde för friluftslivet, vilket kan ses som förenligt utifrån det förhållningssätt som kunnat urskiljas, under förutsättning att bebyggelsen används för uthyrning och inte privatiseras. Sammantaget är detta en utveckling inom kustlandskapet som utifrån de förhållningssätt som kunnat urskiljas, en utveckling som kan ses som tveksam, men att kommunerna gör avvägningar mellan olika intressen som enligt planparadigmet är förenligt med intentionerna för riksintressebestämmelserna. I resultaten av den kvalitativa analysen framkom bl.a. att kommunala tjänstemän och politiker samt Länsstyrelsen har svårt att bedöma hur utvecklingen skett inom kustlandskapet på landsbygden (utifrån kartstudierna) och hur exploateringen har påverkat helheten och att de uppfattar nuvarande lagbestämmelser (4 kap. 1-2 §§) som vaga, svaga och svårtolkade. Det framkom även att bestämmelserna uppfattas som viktiga men behöver ses över, att förståelsen kring ämnet behöver öka och rutiner ses över.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

25

Karlsson, Andreas. "Samma eller likartad verksamhet : Hur långt sträcker sig rekvisitet i 57 kap 4 § 1 st 1 p IL?" Thesis, Jönköping University, Jönköping International Business School, 2010. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-12250.

Full text

Abstract:

Efter fem domar från Regeringsrätten från januari 2010 har rättsläget klarnat kring hur begreppet "samma eller likartad verksamhet" i 57 kap 4 § 1 st 1 p IL skall tolkas. I min mening är dock Regeringsrättens tolkning av lagen ej helt korrekt. Domarna har bety-delse för huruvida andelar i fåmansföretag kan "avkvalificeras" eller ej, vilket i sin tur har betydelse för om andelsägare i fåmansföretag skall kunna tillgodogöra sig utdelning eller kapitalvinst till en lägre beskattning än om andelarna är kvalificerade.Vad som skall ses som "samma eller likartad verksamhet" definieras varken i lagtext el-ler i förarbeten. Detta har lett till osäkerhet kring hur begreppet skall tolkas. Vidare har osäkerhet kring begreppets tillämpningsområde uppkommit sedan ordalydelsen i lagen ändrades 1995. Syftet med denna kandidatuppsats är att utreda det gällande rättsläget för tolkningen av begreppet "samma eller likartad verksamhet" i 57 kap 4 § 1 st 1 p IL samt dess tillämpningsområde med utgångspunkt i Regeringsrättens domar från januari 2010. Vidare diskuteras Regeringsrättens domar kritiskt och jämförs med lagens syfte och förarbeten. Slutligen analyseras möjligheten att "avkvalificera" andelar i fåmansfö-retag i det gällande rättsläget. After five judgements by the Swedish Supreme Administrative Court from January 2010 the legal situation surrounding the interpretation of the concept of "same or similar activity" in Chapter 57 § 4 subsection 1 dot 1 IL has clarified. In my view, however, the court’s interpretation of the law is not entirely correct. The judges have a bearing on whether the shares in close companies can be "de-qualified" or not, which in turn will affect whether shareholders in close companies can benefit from dividends or capital gains at a lower tax rate than if the shares are qualified.What is to be seen as "same or similar activity" is defined neither by legislation nor in the preparatory works. This has led to uncertainty about how the term is to be inter-preted. Moreover, uncertainty about the scope of this concept occurred since the word-ing of the law amended in 1995. The purpose of this bachelor’s thesis is to investigate the legal position of interpreting the concept of "same or similar activities" in Chapter 57 § 4 subsection 1 dot 1 IL, and its coverage on the basis of the judgements from the Swedish Supreme Administrative Court from January 2010. Further the Swedish Su-preme Administrative Court’s decisions are discussed critically and compared to the law's purpose and legislative history. Finally, it analyzes the possibility of "de-qualifying" shares in close companies in the current legal situation.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

26

Hedlund, Jessica. "Otydliga rekvisit i BrB 4 kap. 1 a § om människohandel : Tolkningsproblem i frågan om kontroll och otillbörliga medel." Thesis, Karlstad University, Faculty of Economic Sciences, Communication and IT, 2008. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-1798.

Full text

Abstract:

The thesis will discuss the interpretations of the two requisites; Control and improper means in the paragraph concerning trafficking in human beings, who can be find in the Swedish penal code chapter 4, section. 1 a. This paragraph is worded in a way that indicates that the paragraph is misinterpreted and that it is therefore hard to proof that the present requisites have been used or fulfilled. However, Sweden has by accepting international legal framework committed itself to do anything in its power to prevent, suppress and punish trafficking in persons. The interpretation of the paragraph has shown that the difficulties have mainly depended of its indistinct formula.A new review published in April 2008 shows that the paragraph should be afforded a new wording, and therefore contain new requisites. For criminal liability of trafficking in human beings the current requisite about control is interpreted along with the use of improper means. Control is taken with the aim to use the victim for trafficking. This requisite is consequently removed from the suggestion that the review publishes. The requisite about improper means are though still in the paragraph, mainly to show that violation of the personal integrity are greater that the violation of sexual integrity. One of the problems concerning the prosecution in cases with great resemblance to trafficking are often prosecuted as procuring.Firstly, the current legal status of the paragraph is examined, by the preparatory work, mainly carried out by the Swedish government. This shows in which way the requisites where meant to be interpreted, and which relation the Swedish ordinance have to the international instruments and documents. Secondly, I present the court cases that have been discussing these requisites in there judicial decision. This shows how they are worded and which problems the legal systems see in these requisites. Furthermore I present the new review and their interpretation of the legal situation, and their conclusion is that the paragraph should be afforded with a new wording. Finally I discuss the likely outcome of these changes, with the background of the work material presented in this thesis.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

27

Svensson, David, and Nils Torbäck. "Kommunala särkrav : En studie om i vilken utsträckning kommuner bryter mot förbudet i PBL 8 kap. 4 a §." Thesis, Högskolan Väst, Avdelningen för data-, elektro- och lantmäteriteknik, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hv:diva-9881.

Full text

Abstract:

Den första januari 2015 trädde en ny regel i kraft, PBL 8 kap. 4 a §. Regeln innebär att kommuner inte får ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper, även kallat särkrav. Med egna krav anses sådana krav som är mer ambitiösa än vad regelverket tillåter. Krav på byggnadsverks tekniska egenskaper finns angivna i plan- och bygglagen (PBL), plan- och byggförordningen (PBF), Europeiska konstruktionsstandarder (EKS) och i Boverkets byggregler (BBR). En anledning till förbudet är att särkrav anses påverka byggkostnaderna, vilket i sin tur påverkar förutsättningarna för att tillgodose behovet av bostäder. I utredningar som utfördes åt regeringen hävdades att särkrav medför merkostnader på mellan 10 och 15 procent vid bostadsbyggandet. Regeringen ansåg även att samma krav ska gälla över hela landet för att underlätta den industriella produktionen av byggnadsverk. När lagförslaget lades fram bemöttes det negativt av många kommuner och myndigheter, vilket gör det intressant att undersöka om kommunerna väljer att följa den nya regeln. Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning kommuner, i bygglovsprocessen och vid upprättade av exploateringsavtal, bryter mot särkravsförbudet i PBL 8 kap. 4 a §. Studien utgår från exploateringsavtal och bygglovsärenden vars handlingar är upprättade efter 2015-01-01 då särkravsförbudet trädde i kraft. I studien ingår bygglovshandlingar från åtta kommuner i Västra Götalands län och exploateringsavtal från 34 av Sveriges kommuner. I studien används en kombination av en kvalitativ och kvantitativ metod samt en juridisk metod. Särkrav som förekommer i studien är klassificerade som tydliga eller vaga särkrav. Bedömning av särkravens klassificering är författarnas egna och utgår från grundsatsen att byggherren är fri att välja metod så länge föreskrifterna i BBR uppfylls. Studiens resultat visar att 24 av de 42 kommunerna som ingår i studien ställer särkrav, vilket motsvarar 57 procent av de granskade kommunerna. Tolv kommuner ställer tydliga särkrav, fyra ställer vaga särkrav och åtta ställer både tydliga och vaga särkrav. Var fjärde kommun hänvisar även till olika program, strategier eller policys där särkrav förekommer. I exploateringsavtalen är särkrav vanligast inom områdena hygien, hälsa och miljö samt energihushållning. I byggloven är särkrav vanligast inom områdena brandskydd, hygien, hälsa och miljö samt säkerhet vid användning. Studiens slutsats är att kommuner fortfarande ställer särkrav i stor utsträckning trots förbudet i PBL 8 kap. 4 a §. On January 1, 2015, a new law came into force, PBL 8 kap. 4 a §. The law implies that municipalities may not impose their own demands on construction works technical properties, also known as special demands. Own demands are considered as demands that are more ambitious than the law allow. Demands on construction works technical properties are specified in the Planning and Building Act (PBL), the Planning and Building Regulation (PBF), the European Construction Standard (EKS) and in Boverket's Building Regulations (BBR). One reason why the prohibition came into force is that special demands affect construction costs, which affect the conditions to meet the need of housing. The government's investigations revealed that specials demands resulted in additional costs of between 10 and 15 percent in the residential construction. The government wanted as well that the same requirements would apply across the whole country to facilitate the industrial production of construction works. When the new law was presented it faced negatively by many municipalities and public authorities, which makes it interesting to examine if the municipalities choose to follow the new law. The purpose of the study is to investigate in which extend the special demand prohibition in PBL 8 kap. 4 a § are broken by the municipalities in the building permit process and in the establishment of land development agreement. The study is based on land development agreements and building permits documents that are signed after 2015-01-01. Building permit documents from eight municipalities in Västra Götaland and land development agreements from 34 of Sweden's municipalities are included in the study. The study use a combination of qualitative and quantitative methods as well as a jurisprudence method. Special demands which been presented in the study have been classified into clearly or vaguely special demands. The special demands classification are the authors own assessment and are based on the principle that the developer is free to choose the method as long as the regulations in BBR is met. The study's result points out that 24 of 42 municipalities that is included in the study, use special demands, which is equivalent to 57 percent of the audited municipalities. Twelve municipalities have clearly special demands, four have vaguely special demands and eight have both clearly and vaguely special demands. Every fourth municipality also refers to various programs, strategies or policies with special demands. Special demands are most common within the area of hygiene, health and environment and energy in the land development agreements. In the building permits are special demands frequently used within the area of fire protection, hygiene, health and environment and safety in use. The conclusion of the study is that municipalities still use special demands widely despite the prohibition in PBL 8 kap. 4 a §.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

28

Danilovic, Branko. "Råder det diskrepans mellan 8 kap. 4 § UB och vissa EU-rättsliga förordningar som reglerar gränsöverskridande verkställighet av domar?" Thesis, Internationella Handelshögskolan, Högskolan i Jönköping, IHH, Rättsvetenskap, 2010. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-14116.

Full text

Abstract:

Under 2000-talet har två EU-rättsliga förordningar stiftats i syfte att reglera erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område inom EU. Först stiftades Bryssel I-förordningen. I enlighet med den förordningen kan en dom som meddelats av domstol i en medlemsstat verkställas i en annan medlemsstat. Dessförinnan skall domen förklaras verkställbar i den medlemsstat där verkställighet önskas. Den andra förordningen, EEO-förordningen, tillkom bara några år senare. I denna förordning har förfarandet varigenom en dom förklaras verkställbar i en annan medlemsstat avskaffats. Istället skall domen efter ansökan kunna intygas vara en europeisk exekutionstitel av domstolen i den medlemsstat där domen har meddelats. Med ett sådant intyg får domen därefter verkställas fritt i samtliga medlemsstater utan något mellanliggande förfarande. Förordningarna reglerar inte hur själva verkställigheten skall gå till. Verkställigheten skall ske i enlighet med den nationella lagstiftning i medlemstaten där verkställighet begärs. För svenskt vidkommande skall betalningsdomar verkställas genom utmätning. Enligt svensk rätt får verkställigheten inte slutföras förrän betalningsdomen vunnit laga kraft. Enligt EEO-förordningen å andra sidan får verkställigheten slutföras omedelbart. Det finns en någorlunda stor sannolikhet att en utländsk dom vinner laga kraft innan en verkställighetsförklaring gör detsamma. Enligt svensk rätt skulle det i sådant fall vara tillåtet att verkställa domen fullt ut medan reglerna i Bryssel I-förordningen inte skulle tillåta annat än vidtagande av säkerhetsåtgärder i ett sådant skede. Det är också möjligt att den svenska regeln om begränsningar i verkställigheten strider mot diskrimineringsförbudet i Amsterdamfördraget eller den allmänna principen om likabehandling. During the last decade two EC Regulations have been adopted in order to regulate and introduce uniform standards for procedures regarding recognition and enforcement of judgements in civil and commercial matters within the EU. The first regulation to be adopted was the Brussels I Regulation. According to its provisions a judgement delivered in one Member State can be enforced in an other Member State. Previously the judgement must be declared enforceable in the Member State where the judgement is to be enforced. A few years later the second regulation called the EEO Regulation was adopted. According to the EEO Regulation a declaration of enforceability is not required anymore. Instead a judgement can be certified as a European Enforcement Order for uncontested claims by the court or a competent authority in the Member State where the judgement was delivered. The enforcement procedure itself shall however be governed by the law of the Member State of enforcement. In accordance with Swedish law a judgement concerning payment claims should be enforced by distraint. According to Swedish law a Debtor’s property is allowed to be seized but not retailed until time for an appeal has expired. The EEO Regulation on the other hand allows the enforcement procedure to be finalized immediately. There is a high probability that the time for an appeal against a foreign judgement may expire before such time in which an appeal against the declaration of enforceability can be lodged expires. In that case the Swedish law would permit the executor to finalize the enforcement procedure while in according to the Brussels I Regulation, the enforcement procedure in such case should still be limited to protective measures. It is also quite possible that the Swedish provision infringes the non-discrimination rule in the Treaty of Amsterdam or The General Principle of Equality.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

29

Nilsson, Eric. "Det ofrivilliga offret - Ändringar i BrB 4 kap 1a § och deras betydelse för brottsoffret i människohandel för sexuella ändamål :." Thesis, Karlstads universitet, Avdelningen för juridik, 2012. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-14271.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

30

Ideström, Carolina. "Rättelse av fel, förtydligande och komplettering enligt LOU 4 kap. 9 § : – är det möjligt att rädda ett bristfälligt anbud?" Thesis, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-395945.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

31

Burlin, Annika. "Regleringen av kommunala särkrav : Argument om ökat bostadsbyggande och klimatsmart byggande samt relationen till PBL 8 kap. 4 a §." Thesis, Umeå universitet, Juridiska institutionen, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-135949.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

32

Bergkvist, Anna Sara. "Hur hushållas det med mark och vatten? en studie av tillämpningen av hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap MB." Thesis, Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för fysisk planering, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:bth-5968.

Full text

Abstract:

The national spatial planning guidelines and the subsequent legal regulation in the Natural Resources Act and the Environmental Code has been a part of the Swedish planning system for almost 40 years. In the recent years, critics have claimed that the regulations are outdated and does not work the way it was intended. This paper examines closer why it is perceived that the regulations does not work, with a focus on how the national interests are managed in the municipal planning. Why is the national interests not applied in the municipal planning as intended? Is the error in the system or in the implementation of it? The aim of this essay is to study the gap between theory and practice by studying how the land management provisions in the Environmental Code is applied in five selected municipalities. The aim is also to find interesting issues for futher studies of the topic. The problem is specified as the differense between how the legal clauses are applied and how they were intended to be applied. Amongst other aspects, the essay studies how the organisation of the municipality and the political governing affects the practice. Three methods is used. Intervention theory is used to interpret the the Environmental Code’s land management provisions, comparative analysis to identify factors which are likely to affect the municipal planning and qualitative inteview to attain deeper knowledge about how the planning is implemented in the municipalities. The land management provisions of the Environmental Code’s 3 and 4 chapters can be traced directly to the national spatial planning during the 70’s and 80’s. Since the national spatial planning until today, several system models have been used to visualize the procedure and coordination between different public agencies. In chapter 5 an intervention theory is summarized and two new models are created. Chapter 6 descibes how the five selected municipalities have specially accounted for the national interest in the comprehensive plan. Three factors are studied; how the national interests are accounted for in the comprehensive plan; if all land management provisions are accounted for; and if the municipality describes how they intend to protect the national intresets from palpable damage. The study shows that three of the municipalities specially account for the national interests in a seperated chapter or annex. Two of the municipalities acount for all management provisions and three of the municipalites descibes at least one of the protection of the national intrerest in detail. Thus, two of the municipalities are assessed to have a complete knowledge base in the comprehensive plan for continuing working with the national intrerest in detailed planning and building permit processing. (94) 7 In chapter 7 a number of factors which are believed to affect the municipalities way of account for the national interests are compared through comparative analysis. Factors such as population, access to enhanced knowledge base from a national agency and political governance is studied and compared between the municipalities. Chapter 8 presents interviews with officals and politicians in the selected municipalities and county administration. From the interviews a number of interesting topics are detected. A good knowledge and planning base is very important for the municipal planning, and the comprehensive plan is important for the land management provisions to work the way they were intended. Chapter 9 presents the conclusion of the essay. The first conclusion is that there are a lack of guidelines in the municipalities’ comprehensive plans for how to process detailed plans and building permits in areas of national interest. The second conclusion is that some national interests are descibed better than others in the comprehensive plan. The third conclusion is that the couty board is affecting the way the municipalities view the national interests. Den fysiska riksplaneringens riktlinjer och den senare lagregleringen av dem i NRL och MB har varit en del av det svenska planeringssystemet i snart 40 år. De senaste åren har kritik riktats mot att systemet är föråldrat och inte fungerar på det vis det var tänkt. Denna uppsats undersöker närmare uppfattningen av att hushållningsbestämmelserna inte fungerar, med fokus på hur man i den kommunala planeringen hanterar riksintressena. Varför fungerar inte planeringen av riksintressena som tänkt? Ligger felet i systemet eller i tillämpningen av det? Syftet med denna uppsats är att studera vad som orsakar glappet mellan teori och praktik, genom att studera hur hushållningsbestämmelserna tillämpas i fem utvalda kommuner. Syftet med studien är också att hitta intressanta frågeställningar för vidare studier av ämnet. Problemet preciseras till skillnaden mellan tillämpningen av lagstiftningen och hur det var tänkt att tillämpas. I uppsatsen studeras bland annat hur kommuners organisation och politiska styrning påverkar tillämpningen. Tre metoder används. Interventionsteori för att tolka hushållningsbestämmelserna, komparativ analys för att identifiera faktorer som kan påverka kommunernas arbete med riksintressen och kvalitativ intervju för att uppnå fördjupad kunskap om kommunernas arbete. Hushållningsbestämmelserna i miljöbalkens 3 och 4 kapitel kan härledas direkt till riksplaneringen under 70- och 80-talet. Naturresurslagen trädde i kraft 1987, och hushållningsbestämmelserna överfördes oförändrade till Miljöbalken 1998. Flera modeller har används för att visualisera hur samordningen mellan myndigheterna ska ske, både under fysiska riksplaneringen och under senaste året. I kapitel 5 sammanfattas interventionsteorin och två systemmodeller konstrueras. I kapitel 6 beskrivs hur kommunernas särskilda redovisning av riksintressen i översiktsplanen. Tre faktorer studeras: hur riksintressena redovisas; om samtliga hushållningsbestämmelser redovisas; om kommunen beskriver hur säkerställandet av riksintresseanspråken ska ske. Studien av översiktsplanerna visar att tre av kommunerna redovisar riksintressen i ett särskilt kapitel eller bilaga. Två av kommunerna redovisar samtliga hushållningsbestämmelser och tre av kommunerna beskriver säkerställandet av åtminstone något riksintresse mer utförligt. Två av kommunerna bedöms ha ett i huvudsak fullständigt underlag i översiktsplanen för att arbeta vidare med riksintressen i planeringen och bygglovshandläggning. I kapitel 7 jämförs kommunerna i ett antal faktorer som tros påverka hur kommunen redovisat riksintressen i översiktsplanen. (94) 5 Faktorer som invånarantal, tillgång till fördjupat kunskapsunderlag och politisk styrning studeras och jämförs mellan kommunerna. I kapitel 8 redovisas intervjuer med tjänstemän och politiker i de studerade kommunerna samt de berörda länsstyrelserna. Från intervjuerna identifieras ett antal teman som viktiga att belysa. Kunskaps- och planeringsunderlaget är mycket viktigt för kommunernas planering, och översiktsplaneringen är viktig för att riksintressesystemet ska fungera. I kapitel 9 redovisas slutsatser. Slutsatsen är att det finns brister i kommunernas översiktsplaner när det gäller översiktsplanen som vägledande dokument för hur kommunen ska arbeta med områden av riksintresse i detaljplanering och bygglovshandläggning; att det finns skillnad i hur utförligt de olika riksintressena redovisas; att den kommunala organisationen kan påverka hur väl riksintressen redovisas och att det kan finnas samband mellan hur länsstyrelsen presenterar sin roll och hur kommunerna ser på sin roll.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

33

Vördgren, Kristoffer. "Medkontrahentens undersökningsplikt : Om medkontrahentens undersökningsplikt avseende gäldenärens insolvens m.m. i samband med återvinning i konkurs enligt 4 kap. 5 § konkurslagen." Thesis, Linköpings universitet, Affärsrätt, 2019. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-156702.

Full text

Abstract:

I takt med att antalet företag ökar i Sverige, ökar dessvärre också antalet konkurser. Under 2018ökade antalet konkurser med 18 % jämfört med föregående år.1 Det bakomliggande syftet medkonkursförfarandet är att konkursboets samlade egendom ska fördelas mellan borgenärernaenligt en förutbestämd turordning. Det är inte bara den samlade egendomen som finns ikonkursboet vid tidpunkten för konkursutbrottet som kan fördelas; konkursförvaltaren har enmöjlighet, om än i begränsad omfattning, att återvinna viss egendom tillbaka till konkursboet.Regelverket som styr återvinning i konkurs återfinns i 4 kap. konkurslagen2 (KonkL). Denallmänna återvinningsregeln i 5 § innehåller ett subjektivt rekvisit i form av ett ondtrosrekvisit.Det krävs alltså att medkontrahenten var i ond tro, i första hand beträffande gäldenärensinsolvens, för att en rättshandling ska kunna återvinnas. Med anledning härav uppstår såledesfrågan huruvida medkontrahenten har någon undersökningsplikt avseende gäldenärensinsolvens.Förekomsten av medkontrahentens undersökningsplikt var länge osäker och föremål fördiskussion i den juridiska doktrinen. I en dom från 2017 konstaterade HD att det i vissa fall kanfinnas en undersökningsplikt för medkontrahenten.3 I framställningen genomförs en närmareanalys av framförallt i vilka fall undersökningsplikten aktualiseras, men även frågan om vilkaåtgärder som plikten medför berörs.Framställningens slutsats landar i att undersökningsplikten kan uppfattas på två sätt. Antingenkan plikten uppfattas som en sorts förlängning av ondtrosrekvisitet eller som ett verktyg för attavgöra huruvida ond tro föreligger. Mycket talar dock för att undersökningsplikten snarare skases som ett mätverktyg för att kunna avgöra huruvida medkontrahenten var i ond tro, främstbeträffande gäldenärens insolvens.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

34

Svensson, Henrik, and Christopher Liu. "Fåmansföretagsreglerna : Kravet av ett ägarsamband för att två fåmansföretag ska anses bedriva samma eller likartad verksamhet enligt 57 kap. 4§ IL." Thesis, Högskolan i Jönköping, Internationella Handelshögskolan, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-21646.

Full text

Abstract:

Rättsutvecklingen går ständigt framåt och reglerna om fåmansföretag har ändrats successivt under åren. Innebörden av begreppet samma eller likartad verksamhet framgår inte tydligt av lagtexten eller förarbetena. Tolkningen av 57 kap. 4§ IL har därmed blivit föremål för prövning i ett flertal rättsfall av domstolen. Den 16 november 2012 fastställde HFD ett antal förhandsbesked från SRN. Innebörden av begreppet samma eller likartad verksamhet har utvidgats av HFD till att omfatta mer än vad som framgår av lagtextens ordalydelse. HFD har fastställt att överföring av verksamhet kan ske genom kapital och därmed kan två fåmansföretag som bedriver olika typer av verksamheter anses bedriva samma eller likartad verksamhet på grund av att kapital har förts över mellan fåmansföretagen. HFD har även fastställt att när ägaren är verksam i betydande omfattning i ett annat fåmansföretag än det han äger krävs det att ett ägarsamband föreligger mellan dessa fåmansföretag för att de ska anses bedriva samma eller likartad verksamhet. Ägarens andelar är kvalificerade under fem beskattningsår efter försäljningen av ett fåmansföretag och därmed blir det en övergångsperiod där reglerna om fåmansföretag fortfarande tillämpas. Frågan huruvida en tilläggsköpeskilling påverkar karenstiden har inte explicit prövats av HFD. När tilläggsköpeskillingen är hänförlig till den tidigare ägarens arbetsinsats som anställd efter försäljningen anser författarna att det implicit framgår av HFD:s avgöranden att karenstiden börjar löpa efter att köpeskillingen utgår och inte efter att en tilläggsköpeskilling utgår. Om tilläggsköpeskillingen istället utgår till kapitalförvaltningsföretaget och inte är hänförlig till den tidigare ägarens lön för arbetet efter försäljningen i företaget börjar karenstiden löpa efter att den sista tilläggsköpeskillingen har utgått. The rules of close companies have continuously been developed and the rules have been changed successively over the years. The meaning of the concept “the same or similar ac- tivity” is not clearly expressed in the legislative text or the legislative history. The interpretation of 57 chapter 4§ Income Tax Act has therefore been the object of proceedings in several cases by the court. On the 16th of November 2012, the Supreme Administrative Court (SAC) settled a num- ber of rulings from the Swedish Tax Board (Skatterättsnämnden). The meaning of the concept “the same or similar activity” has been extended by the SAC to include more than what can be read from the legislative text. The SAC has settled that the transfer of activity can be made through capital and therefore two close companies engaging in different types of activities can be determined as engaging same or similar activities because capital has been transferred between the close companies. The SAC has also settled that when the owner is engaged in “significant quantities” in another close company, which he does not own, then it is required that an ownership relationship exists between these two close companies for them to be determined as engaging same or similar activity. The owner's shares are qualified for five tax years after the sale of a close company and therefore there will be a transition period where the rules for close companies still applies. The question whether an additional payment affects the qualifying period has not been explicitly tried by the SAC. When the additional payment is due to the previous owner's work performance as an employee after the sale, the authors claim that it can be implied from the SAC's rulings, that the qualifying period starts after the purchase price is paid and not after the additional payment is paid. However if the additional payment is paid to the asset management company and is not related to the previous owner’s salary after the sale of the company the qualifying period starts after the last additional payment has been paid.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

35

Styren, Glastra Alejandro. "”En vingklippt ängel” : om problemen vid tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § brottsbalken samt förslag på hur bestämmelsen bör revideras." Thesis, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-247044.

Full text

Abstract:

I denna examensuppsats har jag granskat bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § brottsbalken (1962:700) (BrB) samt undersökt vilket eller vilka rekvisit i lagstiftningen som medför särskilda problem för dess tolkning och tillämpning. Syftet med uppsatsen har varit att presentera förslag på hur problemen kan lösas genom att ta fram ett lagförslag med de ändringar som jag anser är nödvändiga för att få en mer lättillämpad lagstiftning. Syftet har även varit att undersöka hur dessa ändringar bör göras för att säkerställa att bestämmelsen överensstämmer med de ändamål som Sverige åtagit genom ett antal internationella instrument. Lagförslaget presenteras i en bilaga nedan (Bilaga A). Utifrån det ovan beskrivna syftet är uppsatsen upplägg enligt följande. I uppsatsens första kapitel presenteras en bakgrund samt en problemformulering där jag redogjort kort för bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § BrB samt för de problem som tidigare uppmärksammats vad gäller tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen. Det handlar om lagstiftningens utformning och hur den bidrar till att bestämmelsen är så pass svårtillämpad att det finns en risk att den inte lever upp till de ändamål som kommer till uttryck i de internationella instrument som Sverige åtagit. Det kan även medföra att lagstiftningen uppfattas i termer av ”en vingklippt ängel”, vilket innebär att lagstiftarens ambitioner om att kunna bekämpa människohandel på ett effektivt sätt inte kan tillgodoses till följd av de brister som den nuvarande utformningen bidrar till. Utöver detta presenteras även metodvalet för uppsatsen som är en rättsdogmatisk metod utifrån ett straffrättsligt perspektiv. I kapitlet har jag även redogjort för de avgränsningar som gjorts för uppsatsens framställning samt presenterat en disposition för de övriga kapitlen i uppsatsen. I uppsatsen andra kapitel följer en redogörelse för människohandelns utbredning både inom Sverige samt på ett globalt plan, där fokus varit riktat mot att visa på de kännetecken som är typiska för människohandelsbrott. Av det material som redovisats i kapitlet framgår att människohandel är en omfattande brottslighet som tar sig uttryck på många olika sätt. Det som är gemensamt för alla former av människohandel är att det är fråga om brottsoffer som på något sätt tvingats in en form av exploaterande, vilket kan innebära allt från att prostitution, tvångsarbete, kriminalitet eller tiggeri. I uppsatsen tredje kapitel redovisas gällande rätt i förhållande till bestämmelsen i 4 kap. 1 a § BrB med fokus på såväl internationell som nationell rätt. Det internationella instrument som är centralt för hur en nationell bestämmelse mot människohandel bör utformas är det s.k. Palermoprotokollet, av vilket det bl.a. framgår vilken definition av människohandel samt vilka ändamål som ska gälla för utformningen av en nationell lagstiftning. Utöver de internationella instrument som presenterats i kapitlet har jag även redogjort för den svenska bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § BrB samt för de tre momenten om handelsåtgärder, otillbörliga medel och exploateringssyfte som utgör huvudrekvisiten i lagstiftningen. I kapitlet har jag också redogjort för de bestämmelser som är näraliggande 4 kap. 1 a § BrB, bl.a. om koppleri i 6 kap. 12 § BrB samt om människosmuggling i 20 kap. 8-9 §§ utlänningslagen (2005:716) (UtlL). I uppsatsen fjärde kapitel följer en redogörelse för tolkningen och tillämpningen av 4 kap. 1 a § BrB, där jag granskat ett urval av de rättsfall som tillkommit efter att bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § BrB revideras 2010. Syftet med detta är att undersöka vilket eller vilka rekvisit i lagstiftningen som innebär svårigheter för tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen. Utifrån detta material har det varit möjligt att dra vissa slutsatser som sedan kommit att utgöra underlag för diskussionsdelen i det nästkommande kapitlet. Slutligen i uppsatsen femte kapitel förs en diskussion utifrån det material som presenterats i de övriga kapitlen. En sammanfattning av diskussionsdelen är att jag funnit att en särskild översyn krävs för två av de tre momenten. Det handlar om rekvisitet om otillbörliga medel samt det s.k. exploateringssyftet. Utifrån detta har jag sedan fört en diskussion om vilka ändringar som jag anser är nödvändiga samt hur dessa bör göras för att de ovan nämnda ändamålen ska efterlevas på ett adekvat sätt. Mitt förslag är att rekvisitet om de otillbörliga medlen bör förtydligas och att det därmed är en god idé att anpassa rekvisitet ytterligare efter Palermoprotokollets definition av vad som utgör ett sådant medel. Utöver detta anser jag även att exploateringssyftet bör revideras genom att låta införa ett generellt uppsåtsrekvisit i lagstiftningen. Syftet med detta är att underlätta för uppsåtsbedömningen vid prövningen av 4 kap. 1 a § BrB. Kapitlet avslutas sedan med övriga kommentarer som jag ansett vara relevanta för diskussionsdelen. In the following Master’s Thesis, I have made an examination on the Swedish regulation on human trafficking in Chapter 4 Section 1 of the Swedish Penal Code (1962:700) (BrB) and scrutinized which of the necessary prerequisites within the regulation that induces specific problems for its judicial interpretation and the adjudication process. The purpose for the Master’s Thesis has been to present a bill with the proper changes, which I believe are necessary to gain a better administration of the law. The purpose of the Master’s Thesis has also been to examine how the amendment can alter a more appropriate use so that it corresponds with the commitments that Sweden has signed through different international treaties. The bill is presented in Swedish in an appendix below (Bilaga A). In the first chapter of the Master’s Thesis, I present a background of the regulation and the problems that have come to be associated with its judicial interpretation and adjudication process. The central issue regarding the two has to do with the design of the regulation, leading to difficulties with the administration of the law. This could lead to the risk of not fulfilling the commitments within the international treaties that Sweden has signed. It could even mean that the regulation only is viewed on as an “angel without wings”, meaning that the will and ambition of the legislator on combating human trafficking in an effective way is undermined due to the flaws of the regulation. In the second chapter, I have presented the recent findings from different reports and investigations on human trafficking, both in Sweden but also on a global perspective. From these findings, it has been shown that human trafficking is a comprehensive criminality that expresses itself in many ways. The common trait of all forms of human trafficking is that the victims of crime are somehow forced to comply in some form of exploitation. The exploitation can include everything from prostitution, forced labor, participation in criminal acts or mendicancy. In the Master’s thesis’ third chapter, the current applicable law is presented in comparison with the regulation in Chapter 4 Section 1 of the Swedish Penal Code, focusing on both the international commitments that Sweden has signed and national law. The central international treaty that has given most impact on how the national regulations should be designed is the so-called Palermo Protocol. The Protocol contains both a global definition of what is to be recognized as human trafficking as well as which purposes that a national law should conform in order to fulfill an appropriate interpretation of the protocol. Other than mentioned above, the chapter contains a thorough presentation on the regulation in Chapter 4 Section 1 of the Swedish Penal Code and its main necessary prerequisites, actions, improper means and purpose of exploitation, as well as a presentations of the regulations that are relevant when comparing the regulation on human trafficking, such as the regulation on procuration in Chapter 6 Section 12 of the Swedish Penal Code and the regulations on trafficking in persons in Chapter 20 Section 8 and Section 9 of the Swedish Aliens Act (2005:716) (UtlL). In the forth chapter, I have examined some of the decisions that have been after the last review of the regulation on human trafficking in 2010. The purpose of this examination has been to scrutinize which of the main necessary prerequisites that have caused bigger or minor difficulties for the judicial interpretation and the adjudication process of the law. In the final chapter, a discussion is brought up based upon the material that has been presented in chapters above. A summary on what my conclusions are is that I believe that a review is necessary on two of the three main necessary prerequisites, mainly the improper means and the purpose of exploitation. Based on these conclusions, I have continued bringing up a discussion on what changes that I believe are crucial, as well as how these changes should be done so that the regulation is in accordance with the above-mentioned commitments. In my opinion, the necessary prerequisite on improper means needs to be more properly defined, meaning that it should be designed more in accordance with the Palermo Protocol than it is today. Also regarding the prerequisite on purpose of exploitation, it is my belief that a general intention requisite should be inserted within the regulation, with the purpose of facilitating for the judicial review of the law. The chapter finishes of with a section of other remarks that I find beneficial for the discussion.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

36

Besson, Sofia, and Liv Braathen. "Byggnadstekniska särkrav : Hur kommuner förhåller sig till stoppregeln i 8 kap. 4a § PBL och de nya bestämmelserna vid kommunal markanvisning." Thesis, KTH, Fastigheter och byggande, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-211041.

Full text

Abstract:

I syfte att effektivisera byggandet i Sverige trädde den 1 januari 2015 två nya bestämmelser ikraft;; en bestämmelse avseende förbud mot kommunala byggnadstekniska särkrav samt en lag avseende nya riktlinjer för kommunala markanvisningar. Förbudet mot kommunala byggnadstekniska särkrav regleras genom 8 kap. 4a § i plan- och bygglagen (2010:900), PBL, och innebär att kommuner inte längre får ställa egna byggnadstekniska egenskapskrav som byggherrar måste anpassa sig efter. Bestämmelsen avser framförallt genomförande av detaljplaner i samband med markanvisningsavtal eller exploateringsavtal. Med byggnadstekniska särkrav menas krav som går längre än de föreskrifter som tillhör de byggnadstekniska kraven i 8 kap. 4 § PBL och som finns i PBF, BBR och EKS. Vid tillämpning av stoppregeln har de situationer där kommunen agerar i rollen som fastighetsägare undantagits. Det innebär att förbudet inte omfattar kommunens möjlighet att ställa egna byggnadstekniska krav i samband med markanvisningar som avser upplåtelse av mark, utan enbart att de markanvisningar som avser marköverlåtelser omfattas av förbudet. I enlighet med lag (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar ska kommuner upprätta markanvisningspolicys innehållande de riktlinjer som gäller för markanvisningar inom kommunen. På så sätt har intentionen varit att gynna konkurrensen mellan olika byggherrar genom mer tydliga villkor och ökad transparens vid kommunala avtalsförhandlingar. Trots införandet av stoppregeln har det framkommit att vissa kommuner fortfarande ställer byggnadstekniska särkrav. Av en pågående och aktuell debatt i ämnet framgår att det även finns olika uppfattningar om huruvida bestämmelsen ens utgör ett förbud. Detta examensarbete har utförts i syfte att redogöra för vad stoppregeln i 8 kap. 4a § PBL egentligen innebär i samband med kommunala markanvisningar, hur kommuner förhåller sig till stoppregeln samt hur de i praktiken agerar kring bestämmelsen. För att erhålla relevant material till vår studie har vårt arbete baserats på dels en granskning av 34 olika markanvisningsavtal och markanvisningspolicys från 10 kommuner och dels intervjuer via e-post med 13 kommuner. Vår studie visar att det fortfarande ställs särkrav vid kommunala markanvisningar. I 13 av de 34 markanvisningsavtal som granskats påträffades särkrav och då vanligen inom området för energihushållning. Studien visar också att kommuner överlag är medvetna om att stoppregeln är menad som ett förbud och att många också förhåller sig till det. Däremot har det också bekräftats att det finns ett klart missnöje med stoppregeln, då det framförallt hindrar kommunernas arbete att främja ett hållbart byggande. Studien visar också att stoppregeln kan upplevas otydlig när det gäller tillämpningen vid kommunal markanvisning. Detta med hänsyn till att det av stoppregelns ordalydelse framgår att lagen inte är tillämplig för situationer där kommunen handlar som fastighetsägare, vilket är den roll som många kommuner ser sig verka i under markanvisningsprocessen. In order to streamline construction in Sweden two new regulations took effect in January 1, 2015. One concerning the prohibition of municipal construction engineering demands and one regarding guidelines for municipal land development agreements. The prohibition of municipal construction engineering demands is regulated in 8 chap. 4a § PBL (2010:900), which means that municipalities no longer can set their own construction engineering requirements that developers must adapt to. This provision relates primarily to the implementation of “detailed plans” for land development agreements or exploitation agreements. The term construction engineering demands mean requirements that go beyond the regulation of the building construction requirements in 8 chap. 4 § PBL, which is contained in the PBF, BBR and EKS. When applying the “stop rule”, there are situations where the municipalities acts in the role of property owners and therefore have been exempted from the “stop rule”. This means that the prohibition does not include the municipality's ability to set their own building construction requirements in conjunction to land developments related to land lease. Only land developments that are related to land sale are covered by the prohibition. According to the new law referring to guidelines for municipal land development agreements, municipalities must establish a policy containing the guidelines for land developments within the municipality. Thus, the intention has been to support competition between different constructors through more clear conditions and increased transparency in municipal contract negotiations. Despite the introduction of the “stop rule”, it has been found that some municipalities still impose specific construction engineering demands. An ongoing and current debate on the subject shows that there are also different perceptions as to whether the provision even constitutes a ban or not. This bachelor thesis has been carried out with a view of explaining what the regulations in 8 chap. 4a § PBL really means in conjunction to land development agreements and how the municipalities relate to the “stop rule” and act in the practice regarding to the provision. In order to obtain relevant material for the essay, our work has been based on inventory of 34 different contracts of land development agreements and the policies of ten municipalities and interviews by e-mail with 13 municipalities. Our study shows that the municipalities still are using construction engineering demands in land development agreements. In 13 of the 34 contracts examined, construction engineering demands were found, usually in the area of energy effectivity. At the same time, the study also discovers that municipalities are aware that the “stop rule” is considered a ban and that many of the municipalities abides to the new regulations. On the other hand, it has also been confirmed that there is a clear dissatisfaction with the “stop rule”, as it prevents in particular the municipalities efforts to promote sustainable construction. Through our study it has also been found that the “stop rule” can be perceived as unclear as regards to the process of land developments. This, in view of the fact, that the wording of the “stop rule” shows that the law does not apply to situations where the municipality acts as property owners, which is the role many municipalities consider themselves in when they establish contracts referring to the process of land developments.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

37

Claesson, Charlotte. "Undersökningsplikten i förhållande till upplysningsplikten : En rimlig ansvarsfördelning mellan parterna?" Thesis, Jönköping University, JIBS, Commercial Law, 2009. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-11055.

Full text

Abstract:

Vid fastighetsköp föreligger en ansvarsfördelning gällande fel i fastigheten som de engagerade parterna bör vara väl införstådda i. Om så inte är fallet kan det komma som en ovälkommen överraskning att exempelvis köparen bär ansvar för vissa defekter i fastigheten som eventuellt visar sig i ett senare skede.Enligt lag har köparen en undersökningsplikt som innebär att denne ansvarar för att undersöka fastigheten grundligt. Undersökningsplikten är inte tvingande men köparen bör ta vara på denna möjlighet eftersom denne bär ansvar för att ett visst förhållande är upptäckbart. Säljaren ansvarar för dolda fel, fel som köparen ej borde ha upptäckt vid en omsorgsfull undersökning av fastigheten. Det bör poängteras att undersökningsplikten både kan begränsas och utvidgas beroende av säljarens uttalanden, fastighetens skick och omständigheterna i övrigt. Någon generell upplysningsplikt åvilar inte säljaren men i vissa fall kan dennes underlåtenhet att fästa köparens uppmärksamhet på en viss defekt få betydelse för felansvaret. För det fall att underlåtenheten att nämna ett fel kan klassas som ett svikligt förledande av motparten eller annat ohederligt handlande kan säljaren nämligen bli ansvarig även för fel som anses upptäckbara. Sammantaget är således parternas plikter beroende av varandra, varför omständigheterna i det specifika fallet ofta får stor betydelse vid fastställande av felansvaret.Den nuvarande ansvarsfördelningen är till fördel för säljaren eftersom undersökningsplikten är betydligt mer långtgående än den i viss mån existerande upplysningsplikten. Vid bestämmande av felansvaret sägs bedömningen utgå ifrån vad en ”normalt erfaren och på området normalt bevandrad” köpare borde ha uppmärksammat vid en grundlig undersökning av fastigheten. Detta torde dock inte vara fallet eftersom köparen förväntas ha viss byggnadsteknisk kunskap. En följd därav är att köparen ofta anlitar en besiktningsman för att känna en större trygghet i köpet. Detta är givetvis förståeligt eftersom ett fastighetsköp endast sker ett fåtal gånger under livstiden, vilket knappast ger någon större kunskap inom området.Ett alternativ till den nuvarande ansvarsfördelningen är att införa krav på besiktning av fastigheten från säljarens sida. Säljaren får då stå för kostnaden som följer av att en fackman utför en besiktning av fastigheten innan denna visas för eventuella köpare. Besiktningsmannen ansvarar för att undersöka fastigheten noggrant, kontrollera objektsbeskrivningen och lyssna till säljaren om denne vill att någon ytterligare information skall framkomma av besiktningsprotokollet. Om besiktningsmannen förbisett någon defekt som anses upptäckbar kan denne få bära felansvaret för den defekten. Det är dock mycket troligt att besiktningsmannen har en ansvarsförsäkring som täcker eventuella kostnader. Köparens undersökningsplikt förändras på så sätt att köparen endast ansvarar för att kontrollera besiktningsprotokollet och utifrån detta avgöra om en fördjupad undersökning bör ske av någon del i fastigheten. Om så bedöms nödvändigt får köparen stå för kostnaden som den fördjupande undersökningen resulterar i eftersom köparen vanligtvis ej kan utföra denna på egen hand. Köparen bär felansvaret gällande en viss defekt om defekten borde ha upptäckts vid en grundligare undersökning som var befogad med anledning av vad som antecknats i besiktningsprotokollet. Säljarens upplysningsplikt kvarstår på så sätt att säljaren skall kontrollera besiktningsprotokollet och upplysa besiktningsmannen om det finns någon ytterligare information som bör framgå av protokollet. Säljaren ansvarar för ett visst fel, om denne ej upplyst besiktningsmannen om samtlig relevant information gällande den specifika delen av fastigheten där felet finns, och förfarandet kan klassas som svikligt förledande eller ohederligt handlande. Vidare ansvarar säljaren liksom tidigare för dolda fel, fel som varken besiktningsmannen eller köparen (köparens anlitade fackman) uppmärksammat eller borde ha lagt märkte till.Det bör poängteras att säljarens felansvar gäller framför besiktningsmannens. Innebörden därav är att säljaren ansvarar om ett förtigande angående ett visst förhållande kan anses som svikligt förledande men samtidigt rör ett förhållande som besiktningsmannen borde ha uppmärksammat. Säljarens felansvar aktualiseras även framför köparens undersökningsplikt om motsvarande konflikt gällande felansvaret uppstår mellan säljaren och köparen.Denna alternativa ansvarsfördelning torde vara mer rimlig än den nuvarande. En följd är att köpeskillingen i större utsträckning motsvarar värdet på den fastighet som säljs. Dessutom möjliggörs en utformning av klara riktlinjer angående vad som förväntas av parterna eftersom felansvarets bestämmande inte är lika beroende av omständigheterna i det specifika fallet. Det faktum att säljaren har betydligt större kännedom om fastigheten som säljs än köparen bör vidare avspeglas i felansvaret, vilket är resultatet av ovanstående förslag. Att fastighetsköpet dessutom innefattar ett ansenligt penningbelopp borde vara anledning nog för att förändra köparens situation och göra denna mer betryggande. Sannolikt resulterar en dylik förändring av ansvarsfördelningen i ett minskat antal tvister gällande fel i fastighet.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

38

Köhler, Helena. "Rättssäkerhet för asylsökande konvertiter : Hur rättssäker är rådande asylprocess?" Thesis, Uppsala universitet, Teologiska institutionen, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-351922.

Full text

Abstract:

Religiös asyl är en rättighet som fastslås i FN:s 1951 års flyktingkonvention, vilken utgör en av fåtal grunder till berättigande av flyktingstatus. Felaktig asylbedömning av ett religiöst- eller konvertitärende kan få fatala konsekvenser, t.ex. individens säkerhet äventyras, utsätts för skyddsgrundande behandling eller att livet sätts på spel. Med grund i bl.a. rapporterad problematik, forskning och statliga utredningar mynnar uppsatsen ut i tesen att Migrationsverkets handläggare inte besitter rätt kompetens för att uppfylla de rättssäkerhetskrav som är svenska statens rättsliga skyldighet. Uppsatsens fokusområde riktar sig mot att granska handläggningen av konvertitärenden och religiös asyl, vilket bottnar i en rättsdogmatiks och rättsanalytisk metod. För att fastslå innebörden av rättssäkerhet, utgör rättsteoretikerna Aleksander Peczenik, Robert Thomas och Åke Frändberg grunden – vilkas teorier genomsyrar uppsatsen. I relation till UNHCR:s resolution samt Europeiska Rådets Resolution, har jag funnit minsta gemensamma nämnare. Tillsammans utgör de den idealmodell jag bygger (i vilken uppsatsen tar utgångspunkt), samt vilka rättssäkerhetsgarantier som bör säkerställas i asylutredningen av konvertiter. Utifrån juridisk och rättslig vinkel, belyser första resultatet och slutsatsen att religiös asyl (och konvertiter) framstår vara ett relativt bortglömt område. Ytterligare, utifrån Migrationsverkets egna publicerade material har religiös asyl lyst med sin frånvaro. Det finns ett fåtal dokument som beskriver området i juridisk och rättslig vinkel, men utifrån ett större perspektiv har det hamnat i periferin. Den andra slutsatsen är att ingen av idealmodellens minimikrav för rättssä- kerhet, framstår garanteras. Det finns överhängande och återkommande problematik i handläggningsprocessen, vilket enskilt och tillsammans tenderar urholka individens rättssäkerhet. Problemen har olika grunder, bl.a. subjektivitet från handläggarna, handläggarnas bristande religionskunskap och icke-kvalificerade tolkar. Utifrån en sammanslagning tenderar bristerna bygga en mur mellan sökanden och hennes rätt till rättssäkerhet. Med utgångspunkt i dokumen- terad problematiken och bristande rättssäkerhet, mynnar uppsatsen ut i de-lege-ferenda. I kapitlet de-lege-ferenda presenteras förslag hur Migrationsverkets asyl- och handläggningsprocess bör förändras, för att i högre utsträckning leva upp till idealmodellen och rättssäkerhetskraven.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

39

Burwall, Lisa. "Verksam i betydande omfattning vid arbetsinsatser utförda i annat företag : Kan en delägare anses verksam i betydande omfattning i sitt fåmansföretag enligt 57 kap. 4 § 1 st. 2 p. IL när denne utfört arbetsinsatser åt fåmansföretaget i egenskap av anställd i annat företag?" Thesis, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-348549.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

40

Dalevi, Anna. "Den generella ränteavdragsbegränsningsregeln Ett neutralitetsperspektiv." Thesis, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-411983.

Full text

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

41

Robinsson, Frida. "Anstånd med betalning av skatt eller avgift : Tillämpas reglerna om ändringsanstånd på ett rättssäkert sätt och har rättssäkerheten blivit starkare sedan skatteförfarandelagen trädde i kraft?" Thesis, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-43681.

Full text

Abstract:

Enligt det svenska skatteförfarandet omfattas ett beslut om skatt eller avgift av omedelbar verkställighet. Det betyder att skatten eller avgiften som är beslutad, ska betalas innan beslutet vunnit laga kraft. Om skatten eller avgiften inte betalas innan den sista förfallodagen har Skatteverket rätt att lämna skulden för indrivning. Det kan i olyckliga fall innebära att den skattskyldige tvingas att avyttra exempelvis värdepapper eller en fastighet. För att förhindra att det sker finns reglerna avseende anstånd med betalning av skatt. I 63 kap. 4 § SFL återfinns reglerna om ändringanstånd. Reglerna fastslår att Skatteverket ska bevilja anstånd om det anses vara tveksamt om skatt eller avgift kommer att behöva betalas. En omprövning av ett beslut eller en överklagan till domstol är ett sådant fall då denna paragraf kan tillämpas. I en undersökning gjord av Svenskt Näringsliv har det framkommit att Skatteverket felaktigt har handlagt 23 % av ändringsanståndsbesluten under en viss period, vilket tyder på en brist i rättssäkerheten för den skattskyldige. I undersökningen, som är baserad på rättsfall beslutade enligt dåvarande skattebetalningslagen, framfördes ett förslag om att lagparafen borde ändras. Förslaget var att anstånd skulle beviljas förutom i fall då det är uppenbart att skatten kommer att kvarstå. Förslaget har tidigare framförts i proposition 1993/94:151, dock medförde förslaget aldrig någon lagändring. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om 63 kap. 4 § 1 st. SFL och tillämpningen av paragrafen uppfyller den rättssäkerhet som den skattskyldige är berättigad till. Syftet innefattar även att undersöka om införandet av skatteförfarandelagen har bidragit till en ökad förutsebarhet och likformighet för den skattskyldige vid tolkning och handläggning av ändringsanstånd. Av uppsatsen framgår att ordet tveksamt fortfarande är svårtolkat av både Skatteverket och domstol, vilket skapar en icke förutsebar lagparagraf. Undersökningen i uppsatsen visar dock att Skatteverket enbart fattat felaktiga beslut i 14 % av ändringsanståndsärenden under den undersökta perioden, då skatteförfarandelagen var tillämpningsbar. Dessvärre är underlaget i undersökningen begränsat, vilket gör att några djupare slutsatser inte kan dras utifrån resultatet. Däremot har särskilt kvalificerad beslutsfattare införts i och med införandet av skatteförfarandelagen som tycks ha en stärkande påverkan på rättssäkerheten vid handläggning av ändringsanstånd.

APA, Harvard, Vancouver, ISO, and other styles

Dissertations / Theses on the topic 'Skollagen 4 kap. 4§'

Create a spot-on reference in APA, MLA, Chicago, Harvard, and other styles