Dissertations / Theses on the topic 'Skrivsvårigheter'

Jag har i min undersökning tittat närmare på hur pedagoger i dagens skolor arbetar för att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Pedagogerna i de lägre stadierna har ett stort ansvar att lära sina elever läsa och skriva, men hur hjälper pedagogen de elever som inte knäcker läskoden innan de slutat årskurs två. Jag har valt att intervjua två pedagoger för att se hur de arbetar med läs- och skrivsvårigheter. Jag har också valt att diskutera med några elever och höra deras åsikter om att lära sig läsa och skriva.

Jag har kommit fram till att pedagogerna arbetar på liknande sätt med alla elever, oavsett svårigheter eller inte. Undervisningen är anpassad till varje individ, pedagogerna använder olika inlärningsmetoder för att hjälpa sina elever. Resultatet av min undersökning visar att eleverna får den hjälp de behöver. Eleverna tycker själva att de inte har några svårigheter trots att pedagogerna anser att det finns i klasserna.

Vi har gjort en undersökning genom att använda oss av litteraturstudier och sexton intervjuer. Vi har intervjuat personal på fyra olika gymnasieskolor. Studiens respondenter arbetar med elever som har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

I studien har vi undersökt om elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi går på individuellt program eller om dessa elever är integrerade på nationella program och om elever får de kompensatoriska hjälpmedel de behöver i undervisningen.

Resultatet av vår kvalitativa undersökning visar att de flesta gymnasieelever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är integrerade på nationella program. Pedagogerna försöker att bemöta varje elev individuellt tex. genom att stödja dem i deras skolarbete och lära ut olika studietekniker så att eleverna lättare klarar av sina gymnasiestudier.

Vår studie syftar till att få kunskap om läs- och skrivsvårigheter för att kunna hjälpa och underlätta för elever med dessa svårigheter i klassrummet samt sätta in rätt åtgärder. Vi har studerat tidigare forskning som visat vad man genom tiderna satt in för åtgärder, hur man upptäcker eleverna i klassrummet och hur man bör differentiera för dem. Dessutom har vi noggrant studerat vilka kompensatoriska hjälpmedel det finns på marknaden. Genom att välja en metod där vi inriktar oss på elever genom observationer och intervjuer vill vi få fram deras syn på undervisningssituationer och hjälpmedel. Resultatet vi fick fram var att skolorna överlag bara använder en bråkdel av de hjälpmedel som finns på marknaden. Det man använder är de resurser som finns, oftast dator, ljudböcker och anpassade läxor och provsituationer. I vissa fall sätts individuell träning hos speciallärare in. Vi märker också en skillnad på skolornas arbetssätt då en skola med tillgång till specialpedagog differentierar klassrumssituationerna i större utsträckning och använder sig av fler hjälpmedel än de utan specialpedagog. Eleverna i undersökningen är positiva till hjälpmedel och det viktigaste verktyget är för dem en egen dator. De vill också ha undervisning som präglas av muntlig genomgång samt varierad undervisning som de känner är rolig. Svårigheterna uppstår då det är mycket text att läsa eller då de måste skriva utan hjälpmedel. Så mycket som möjligt kan man säga att man borde låta eleven läsa med öronen då det inte är fråga om lästräning och skriva med rösten då det inte är skrivträning.

Kravet på att kunna läsa och skriva är stort, både i skolan och i samhället i övrigt. Att lära sig läsa och skriva är en komplicerad process som upplevs mer eller mindre svår när vi tillägnar oss färdigheten. För en del människor förblir det svårt med skriftspråket. Från vetenskapligt håll är synen olika på vad svårigheten egentligen utgörs av. Ligger hindret hos en person eller i relationen med dennes omgivning? Jag har intresserat mig för vilken vetenskaplig syn en offentliga diskurs bygger på. Därför har jag valt att undersöka kommunala handlingsplaner om elevers läs- och skrivsvårigheter. Dessa utgör alltså mitt material. Syfte med min undersökning är att försöka kartlägga vilka perspektiv på läs- och skrivsvårigheter handlingsplanerna inkluderar i sina diskurser. För att försöka urskilja de perspektiv som utgör ”självklar” grund i handlingsplanerna har jag utgått från Laclau&Mouffes diskursteori. Metoden är således diskursanalys. Resultatet gav vid handen att ett medicinskt-psykologiskt perspektiv dominerar handlingsplanerna, men det finns även inslag av ett institutionellt perspektiv. Det sistnämnda leder dock inte till att inkluderande undervisning tas upp. En inkluderande undervisning hade kunnat innehålla fler inslag av praktiska och estetiska ämnen. De hade kunnat leda till att fler elever fått tillfälle att känna ”jag kan”.

I vårt examensarbete har vi valt att skriva om läs- och skrivsvårigheter där vårt syfte är att undersöka vad pedagogen kan erbjuda och göra i klassrummet för elever med läs- och skrivsvårigheter. Läs- och skrivsvårigheter är Sveriges vanligaste handikapp (Gustafsson, 1990- talet). I litteraturavsnittet tas bland annat upp att skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå utbildningsmålen. Om alla ska lyckas nå målen måste skolorna erbjuda lämpliga hjälpinsatser. Vi tar även upp en historisk bakgrund och vilka hjälpmedel som finns för att underlätta för elever med läs- och skrivsvårigheter. I forskningsavsnittet intervjuar vi sex pedagoger på olika skolor, detta för att få svar på vårt syfte och problempreciseringen. Resultatet visar att den resurs som mest används på skolorna är specialpedagogen där utöver försöker pedagogerna variera undervisningen och anpassa texter till elevernas nivå. I diskussionen och slutsatsen diskuteras resultatet kring vår undersökning som visar att fler resurser behövs i skolan. Det visar även på att pedagogerna saknar utbildning inom detta område men skulle gärna vilja ha det.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger upptäcker, bemöter och arbetar med

elever som har läs- och skrivsvårigheter. Studien har gjorts på pedagoger i grundskolan åk. 1-9 i intervjuform enligt kvalitativ modell. Frågeställningarna som använts är knutna till strategier, pedagogperspektiv samt lärandeformer gällande elever med läs- och skrivsvårigheter.

Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är ett komplext problem. Dyslexi definieras ibland som en störning i kodningen av skriftspråket, orsakad av en defekt i det fonologiska systemet. Det är en kombination av flera olika symtom som vanligen uppträder tillsammans utan att det alltid behöver vara samma orsak och samma kombination. Oftast har elever med läs- och skrivsvårigheter en lägre självvärdering än normalläsande elever. Forskare är dock tämligen överens om att tidigt insatta insatser både kan förhindra och minska konsekvenserna av läs- och skrivsvårigheterna.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur lärare arbetar med elever som har läs- och skrivsvårigheter i praktiken. När och hur kunde lärarna se om en elev har läs- och skrivsvårigheter. För att ta reda på detta användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna gjordes med tio lärare som frivilligt ställde upp. I resultatet framkom att lärarna oftast kan se tidigt om en elev har läs- och skrivsvårigheter och att de kunde se det på flera olika sätt, bland annat genom dåligt ordförråd. De arbetade också med dessa elever i likhet med övriga elever, men gjorde några små förändringar samt använde datorn mycket. Denna studie visade att lärare har förmåga att upptäcka läs- och skrivsvårigheter hos elever och att de har både individ- och miljörelaterade åtgärder att ta till. Vanliga åtgärder som lärarna använder sig av är olika program på datorn, att eleverna får öva mycket på att läsa och skriva samt att eleverna får jobba mycket med specialläraren. De flesta åtgärder som lärarna använde sig av var också sådana åtgärder som främjar elevers språkliga utveckling som exempelvis att låta eleverna läsa mycket och att läsa för eleverna.

Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på hur de verksamma pedagogerna definierar begreppet läs- och skrivsvårigheter samt vilket stöd de kan ge de elever som har läs- och skrivsvårigheter. Metoden som vi har använt oss av i vår undersökning för att samla in information från våra respondenter är via en enkätundersökning med både öppna och slutna frågor. Resultatet visar att kunskaper om vad begreppet läs- och skrivsvårigheter innebär finns hos de verksamma pedagogerna, men de anser sig inte ha tillräckligt med kunskap, vare sig teoretisk eller praktisk, för att ge stöd åt dessa elever. I genomsnitt finns det 2-3 elever i varje klass som har läs- och skrivsvårigheter och många av dem får specialhjälp, men behovet av hjälp finns hos fler elever. Vår slutsats utifrån vår undersökning är att behoven av extra stöd bland eleverna är större än vad vi i början trodde. Vi trodde även att pedagogerna skulle ha mer utbildning inom ämnet än vad de anser sig ha, då läs- och skrivsvårigheter är vanligt förekommande bland eleverna.

Det tycks finnas ett samband mellan läs- och skrivsvårigheter och spänningssökarbeteende. Syftet var att studera om det fanns ett samband mellan läs- och skrivsvårigheter och spänningssökarbeteende hos gymnasieelever. Dessutom har ett flertal undersökningar visat på ett högre spänningssökarbeteende hos pojkar än hos flickor, vilket också undersöktes. Undersökningsmetoden bestod av test för läs- och skrivsvårigheter samt självskattningsformulär för spänningssökarbeteende. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad i spänningssökarbeteende mellan de gymnasieelever som antagits ha dyslexi och de utan dyslexi. Dyslexi kan ge ett spänningssökarbeteende men kan också innebära apati och depression, som inte ger höga värden i spänningssökarbeteende. Resultatet påvisades inte heller någon skillnad mellan pojkar och flickor i spänningssökarbeteende (SSS-V). Dock fick flickorna högre värden i social önskvärdhet och pojkarna i impulsivitet. Powerberäkningarna visade att det skulle ha behövts fler undersökningsdeltagare och därmed borde en liknande studie genomföras i ett större sampel. Samhällsförändringar kan även vara orsaken till att inga skillnader påvisades.

Syftet med vår undersökning var att ta reda på om det går att identifiera de barn som ligger i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter/dyslexi redan i förskolan. Vi frågade oss hur pedagogerna i så fall kan identifiera barnen samt hur vi kan underlätta för barnen i deras senare läs- och skrivinlärning.

För att ta reda på detta har vi intervjuat fyra logopeder och en specialpedagog som arbetar med barn med språkstörningar eller läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Resultaten visar att det går att identifiera barn som ligger i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter redan i förskolan. Barnen har svårt att rimma, kan inte sätta ihop/ta isär ord, kan inte lyssna ut ljud i ord, är inte intresserade av att lyssna på böcker. Det bör nämnas att alla barn som har dessa svårigheter i förskolan inte får läs- och skrivsvårigheter senare i skolan.

Våra slutsatser är att pedagogerna kan hjälpa barnen genom att träna deras språkliga medvetenhet, vilket alla barn har nytta av även de som inte ligger i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter/dyslexi samt att ju tidigare barnen blev identifierade desto mindre svårigheter får de senare i skolan.

Vi ger även en översikt över tidigare forskning om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi i litteraturen.

Vår studie syftar till att göra en empirisk undersökning för att få en bild av hur forskningsresultat och rapporter om kompensatoriska vägar runt funktionshindret läs- och skrivsvårigheter/dyslexi når ut till skolorna. Vi har studerat tidigare forskning som visar hur pedagoger i skolan kan arbeta för att möta, stödja och hjälpa elever som har problem i sin läs- och skrivinlärning samt hur pedagoger kan använda kompensatoriska hjälpmedel i sin undervisning. Genom att intervjua nio olika typer av pedagoger som arbetar på olika skolor från skolår ett till skolår fem har vi fått svar på vår problemprecisering. Vårt resultat med stöd av tidigare forskning pekar på att pedagogerna anser sig ha för lite kompetens för att möta dessa elever, men trots det försöker de att individualisera sin undervisning och göra den lustfylld.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur klasslärare arbetar med de elever som har läs och skrivsvårigheter. Intervjuer har gjorts med fyra undervisande pedagoger i årskurs 3-5 för att få deras syn på vilka arbetssätt de använder sig av i undervisningen.

Arbetet inleds med en litteraturgenomgång vad styrdokumenten säger samt vad tidigare forskning tar upp om bland annat arbetssätt för pedagoger och elevers självförtroende.

Undersökningen visar att lärarna är medvetna om vilka kompensatoriska hjälpmedel det finns och att de trots resursbrist gör så gott de kan för att stötta sina elever.

Våra slutsatser av undersökningen är att det viktiga i arbetet med elever med läs- och skrivsvårigheter är att de får det stöd de behöver så att de kan genomgå skolan med gott självförtroende. Det visade sig att den hjälp eleverna fick var beroende av resurser och den tid läraren kunde ge dem.

Syftet med mitt examensarbete är att klarlägga vad läs- och skrivsvårigheter är och hur man kan undervisa barn med detta handikapp i engelska. I min litteraturgenomgång tar jag upp läs- och skrivsvårigheter i allmänhet. Detta för att ge en god bakgrund och förståelse för problemet när sedan fokuseringen på engelskundervisningen blir aktuell. I litteraturstudien har jag valt att begränsa mig till de främsta och mest belysande inriktningarna inom området. Ämnen som behandlas är orskaer, kännetecken och åtgärder. Det finns också en rubrik under vilken engelskundervisningen lyfts fram.

I mina intervjuer var det enbart engelskundervisningen som fokuserades. Mina övergripande frågeställningar för det avsnittet var: Hur klarar sig barn med dyslexi i engelskundervisningen? Hur får man en adekvat engelskundervisning för barn med dyslexi? Resultatet visade att samtliga lärare ansåg att barn som har problem med läsning och skrivning klarar sig sämre än sina kamrater. Respondenterna framhöll att dessa barn kan bli bra på att först och tala engelska. Skrivning och läsning på engelska är dock moment som alltid och under alla skolår då språket studeras ställer till med extra svårigheter. Responenterna var eniga om att man måste bygga engelskundervisningen för dessa barn påmuntliga aktiviteter. Det som rekommenderades var främst dialoger, rollspel, pjäser och sketcher.

Jag genomförde också ett praktiskt arbete med en grupp bestående av barn med läs- och skrivsvårigheter. I gruppen provade jag lektionsförslag som byggde på träning av muntliga färdigheter. Resultatet visade att den här formen passade gruppen och att de kunde ta till sig och arbeta med engelska.

Abstract

The purpose with this essay is to get an insight on how the school has changed over the past years in terms of reading- and writing difficulties/dyslexia. In the literature studies I mention reading- and writing difficulties and the reasons why some people get these problems. Further on in the literature study it is written about what the education act and the curriculum say about the school’s duties towards pupils in need of special support.

The result contains interviews with one language pedagogue and one special pedagogue who work in two different municipalities. In addition I interviewed two former pupils who went to school 15-20 years ago.

I came to the conclusion that today’s schools have changed to the better for the pupils with difficulties. During the 1990’s the problems around dyslexia was getting attention in the society. This made the school more aware about reading- and writing difficulties/dyslexia and gave them more knowledge about the difficulties.

Sammandrag

Syftet med denna uppsats är att få en inblick i hur skolan har förändrats under de senare åren vad gällande elever med läs- och skrisvårigheter/dyslexi. I litteraturgenomgången tas läs- och skrivsvårigheter/dyslexi upp och vad det finns för bakomliggande orsaker till varför vissa personer får dessa svårigheter. Vidare står det om vad skollagen och läroplanen säger om skolans skyldigheter till att hjälpa elever i behov av särskilt stöd.

Undersökningen som behandlades i resultatet omfattade intervjuer med en språkpedagog och en specialpedagog som är verksamma i två olika kommuner samt intervjuer med två före detta elever med dyslexi som gick i skolan för cirka 15-20 år sedan.

Resultatet av undersökningen visade på att dagens skola har förändrats till det bättre för elever med dessa svårigheter. Under 1990-talet uppmärksammades dyslexiproblematiken i samhället vilket gjorde att skolan blev mer medveten och fick kunskap om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

Denna uppsats syfte har varit att undersöka hur ett antal pedagoger uppfattar och hanterar elevers läs- och skrivssvårigheter. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra klasslärare och en specialpedagog. Resultatet visar att läs- och skrivsvårigheter inte definieras på ett enhetligt sätt. Individinriktade åtgärder, så som lästräning och kompensation, anses vara viktigast. Ett bra klassrumsklimat nämns även som en viktig faktor. Mer individuellt stöd önskas till elever med läs- och skrivsvårigheter. Några lärare anser att den bästa lösningen är ökad stödundervisning utanför klassundervisningen. Slutsatserna av undersökningen är att det inte finns en klar koppling mellan synen på elevers läs- och skrivsvårigheter och de åtgärder man anser bör sättas in. Dagens klassystem där en lärare ansvarar för en stor grupp elever är ett hinder för elever med läs- och skrivsvårigheter; en lösning på detta kunde vara att två lärare ansvarar för en större grupp elever så att möjligheter till individuellt stöd inom klassen skapas.

Syftet med min undersökning var att ta reda på hur pedagoger uppmärksammar läs- och skrivsvårigheter på förskolan, hur de arbetar för att motverka läs- och skrivsvårigheter samt hur de vill arbeta på förskolan så att barnen inte får svårigheter i framtiden. För att ta reda på det här så använde jag mig av ostrukturerade intervjuer. Jag använde mig av de svar jag fick och jämförde vad tidigare forskning har sagt om hur man kan förebygga läs- och skrivsvårigheter. Mitt resultat visade att pedagogerna vill läsa mycket för sina barn för att de ska få en uppfattning om språket. Mycket pekar också på att det är viktigt att ta tillvara på barnens intressen. När barnen är intresserade av det skrivna språket så gäller det att hänga på där. Sen ansåg pedagogerna att det är viktigt att barnen först och främst har ett bra språk. De ville rikta in sig på barnens språkutveckling så att de får en bra start där. TRAS, tidig registrering av språkutveckling var en metod som nämndes för det här. Pedagogerna ansåg också att de kanske inte riktigt hade tiden som krävs för det här men de ansåg att det finns mycket som kan göras för att förebygga läs- och skrivsvårigheter. Mina slutsatser är att det finns mycket som kan göras och att det verkar finnas en medvetenhet hos pedagogerna om vad som behöver göras men att det är tiden som inte riktigt räcker till.  

Syftet med studien var att tydliggöra vad läs- och skrivsvårigheter innebär för individen enligt några pedagoger samt att synliggöra pedagogernas uppfattning om läs- och skrivsvårigheter och vilka strategier som skolan arbetade efter. Vår undran i detta var även om orsaken hade betydelse för hur man resonerade om åtgärder. Vi använde en kvalitativ metod som grundade sig på elva intervjuer med pedagoger i grundskolan. Resultatet visade på en relativt stor samstämmighet vad avser innebörden av läs- och skrivsvårigheter, mellan pedagoger och bearbetad litteratur. Litteraturen har påpekat den fonologiska medvetenhetens betydelse och vikten av ett förebyggande arbete vilket även pedagogerna har framhållit. Det som enligt litteraturen ansågs ha störst betydelse var pedagogens kompetens vad avser läs- och skrivutveckling/svårigheter. Det har i litteraturen framkommit att dagens samhälle ställer höga krav på läsförmåga och läsförståelse hos alla individer samt att det finns två perspektiv på läs- och skrivsvårigheter. Vår uppfattning och slutsats, utifrån vår studie, var att pedagogens kompetens hade avgörande betydelse i detta arbete och att pedagogerna hade stor erfarenhet och kunskap inom läs- och skrivsvårigheter samtidigt som vi ser ett behov hos pedagogerna att se att de åtgärder som görs främst är individfokuserade. Som pedagog måste man vara väl insatt i dessa frågor och även ha stor kunskap om olika läs- och skrivinlärningsmetoders arbetssätt för att kunna anpassa undervisningen utifrån elevernas behov.

Denna studie har i huvudsyfte att belysa hur lärare ute i verkligheten arbetar för att underlätta lärande i matematik för elever i läs- och skrivsvårigheter. Vidare frågas, vilka punkter lärarna anser som särskilt viktiga att tänka på vid undervisningen av elever i läs- och skrivsvårigheter i ämnet matematik samt vilka faktorer som ligger till grund för lärarnas val av metoder. De datainsamlingsmetoder som användes var observationer i klassrum och intervjuer med fem lärare i grundskolans år 1, 2, 3 och 5. Därtill genomfördes litteraturstudier inom området. Resultatet från studien visar en samstämmighet mellan hur lärarna i föreliggande studie arbetade i klassrummet och deras uppfattningar om hur de kan underlätta matematikinlärningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. De faktorer som ligger till grund för lärarnas val av metoder är utbildning, fortbildning och yrkeserfarenheter samt hur de ser resultatet av sitt arbete hos eleverna. Studiens resultat stämmer väl överens med de allmänna matematikdidaktiska råd till läraren som framkom vid litteraturstudierna. Studien visar att en undervisning som grundar sig på kommunikation i klassrummet, laboration och konkretion samt tid för lärande torde vara nödvändig vid matematikinlärning för elever i läs- och skrivsvårigheter och gynnsam för alla elever.