Academic literature on the topic 'Sluten vård'

Dette essayet handler om mulige sammenhenger mellom barns trivsel i barnehagen og barns motstandshandlinger.Begrepet motstand er tatt inn i rammeplanen og handler blant annet om å løftefrem kritisk tenkning som en del av barns danningsprosesser. Min påstand er at det er sammenhengmellom det å yte motstand i barnehagen og barns trivsel. Der ansatte i barnehagen ønsker seg glade,fornøyde barn, som med iver deltar i lek og på ulike aktiviteter, kan det hende vi ikke gir motstandenden plassen den fortjener. Trygghet kan være et fundament motstand springer ut av. Men motstandkan også springe ut fra trange rammer for hva som kan sies og gjøres. I begge fall vil det påvirke mulighetenfor å trives i barnehagen.I dette essayet har jeg alliert meg med Hannah Arendts teoretiske perspektiver og lar en enkelhendelse fra barnehagen løpe som en rød tråd i sammenkoblingen av begrepene. Hendelsen er anonymisert,og den skrives i jeg-form fordi det synliggjør en av Arendts viktige poenger, at vi er vesenerav enestående ulikhet fra begynnelse til slutt men alltid omgitt av våre like. Både når vi trives og nårvi yter motstand.

Ved åpningen av det første norske teateret i Bergen i 1850 markeres starten på en norsk spilltradisjon som vårt moderne tids teater bygger på. Denne artikkelen tar for seg skuespillerkunstens utvikling i Bergen på slutten av 1800-tallet, for å få en forståelse av hvordan teateret og skuespillerkunsten var de første tiårene etter etableringen av Det Norske Theater og Den Nationale Scene, og vil redegjøre for utviklingen av realismen som stilideal i skuespillerkunsten i Norge. Skuespillerkunstens utvikling i løpet av siste halvdel av 1800-tallet kan ses i sammenheng med samtidsdramatikken, særlig Ibsen og Bjørnsons borgerlige dramaer. I tillegg sto skuespillerkunsten i en praktisk tradisjon, og skuespillerens rom for utvikling må ses i sammenheng med dette. Uten en teoretisk skolering må arbeidet skje i samarbeid med andre skuespillere og instruktør. Noen instruktører blir særs viktig i perioden, og disse trekkes frem i artikkelen. Utviklingen i skuespillerkunsten skjer i skuespillerens søken etter å formidle teksten på en kunstnerisk og samtidig virkelighetsnær måte.

I dagens frafallsdiskurs beskrives risikoen, både den samfunnsøkonomiske og den individuelle, ved at mange elever ikke fullfører videregående skole. Det har de siste åra dukket opp mange initiativ for å redusere frafallet. Prosjektet «Den tredje vei» er et prosjekt med formål å redusere frafallet i en videregående skole gjennom å gi elever en yrkesfaglig delkompetanse innen Restaurant og matfag eller Helse og oppvekstfag. Vi har fulgt dette prosjektet i de to første årene, observert og intervjuet ledelse og lærere. Vi vil i denne artikkelen beskrive hvordan prosjektet fungerer, og diskutere hvordan et alternativt opplæringstilbud av denne typen kan forstås på system- og organisasjonsnivå, samt på gruppe- og individnivå. Her viser våre resultater at muligheten for fleksibilitet og det å være tett på eleven med god tilpasset undervisning er viktige suksesskriterier. Dette gjelder både i skolen og i arbeidspraksis.

Det overordna tema for denne presentasjonen blir kjønns-sosialisering. Det er eittema som er aktualisert gjennom forskingsom viser at vi forsatt har langt frå likeverdmellom kjønna i norske barnehagar (Kunnskapsdepartementet 2010; Østrem m.fl.2009). Det blir vist til gjennomgåandekjønnsspesifikke forventningar til jenter oggutar. Samfunnet vårt ber preg av klarekjønnsforskjellar. Tradisjonelle delingar igute- og jentegrupper, jente- og gutefargar,stille jenter og bråkete gutar, jente- og guteleiketøy lever i beste velgåande. Dette emne vil eg ta føre meg ved fyrstå gå nærare inn i forståing av sosialisering,med særskilt vekt på kjønnssosialisering, irelasjon til barnehagen som utdanningskultur. Hovudvekta vert synspunkt/perspektivering på historia og omgrepet si stilling i dag,og vil dreie seg om tre tema. Det fyrste egtek føre meg er (kjønns)sosialiseringsomgrepet og syn på barn, så fylgjer (kjønns)sosialiseringsomgrepet og tildekking avhegemoniske kjønnsdiskursar og til slutt(kjønns)sosialiseringsomgrepet og relasjonmellom aktør, struktur og endring. Allereieno kan eg avsløre at eg ser sosialiseringsom ikkje dekkande for relasjonen mellomindivid/kjønn og kultur, men som eitt av treombegrep: sosialisering, kvalifisering ogsubjektivering. Desse tre omgrepa kankanskje bidra til å synleggjere barn somkjønnsaktørar og relasjonar mellom aktør,struktur og endring.

<p>Amundsen, P.-A., Smalås, A., Knudsen, R., Kristoffersen, R., Siwertsson, A. &amp; Klemetsen, A. 2015. Takvatnprosjektet. Erfaringer fra forskning og kultivering av en overbefolka røyebestand. Rapport, UiT Norges arktiske universitet. 53 s.</p><p>Overbefolka fiskebestander er et stort problem i mange av våre innsjøer. Det typiske kjennetegnet er en stor tetthet av gammel, småvokst og mager fisk, gjerne med en høy infeksjon av parasitter. Hardt uttynningsfiske har vært foreslått som et mulig botemiddel, men selv om det har vært gjort mange forsøk på å komme problemet til livs, er det få som har lyktes. Denne rapporten oppsummerer en langsiktig forsknings- og kultiveringsinnsats i Takvatnet – et unikt samarbeidsprosjekt mellom forskere, grunneiere og fiskere som trolig representerer det mest vellykkede og best dokumenterte uttynningsfisketiltaket som noen gang har vært gjennomført.</p><p>Røyebestanden i Takvatnet, Troms, var på slutten av 1980-tallet sterkt overbefolka. Fra 1984 til 1989 ble det gjennomført et omfattende uttynningsfiske ved hjelp av teiner, og totalt ble det tatt ut nærmere 700.000 smårøye med ei total vekt på 31.3 tonn. Tiltaket har hatt en formidabel effekt på fiskebestanden i innsjøen. Da uttynningsfisket ble avsluttet, var tettheten av røye redusert til ca. 1/5 av tettheten i den overbefolka bestanden, noe som blant annet ga seg utslag i bedre næringsforhold og stor vekstøkning for den gjenværende fisken. Ørreten, som nesten var blitt borte fra vatnet da røyebestanden var overbefolka, har kommet sterkt tilbake, og de siste 10-15 årene har det vært en god balanse mellom storvokst ørret og røye av god kvalitet i vatnet.</p><p>Rapporten tar for seg historikken og gjennomføringen av uttynningsfisket i Takvatnet, sammenfatter de viktigste kultiveringseffektene og endringene i fiske-bestandene, og oppsummerer viktig lærdom og kunnskap for kultivering og forvaltning av andre fiskevatn.</p>

I det här dubbelnumret av Sociologisk Forskning fördjupar vi ett tema som vi berörde i det förra numret: de protester världen över som var en reaktion på att den 46-årige svarta mannen George Floyd dödades av en vit polis i USA. I detta nummer har vi ett samtal mellan tre samhällsvetenskapliga forskare verksamma i Sverige och USA om Black Lives Matter, antirasistiska rörelsemobiliseringar, antisvart rasism samt polisiärt dödliga våld mot svarta människor. De medverkande forskarna är statsvetaren Jan Jämte, sociologen Jasmine Kelekay och kriminologen Leandro Schclarek Mulinari. Frågor om rasism, ras och etnicitet i Sverige samt afroamerikaners situation i USA är också centrala teman i två av detta nummers forskningsartiklar. I artikeln ”Importing American racial reasoning to social science research in Sweden” diskuterar Andrea Voyer och Anna Lund den sociala ojämlikhet och exkludering i Sverige som är grundad i kategoriseringar baserade på ras och etnicitet. Även om rasism och rasifiering under lång tid undersökts av samhällsvetenskapliga forskare i Sverige menar de att mycket forskning fortfarande präglas av ett motstånd mot att analysera dessa frågor utifrån kategoriseringar baserade på ras. Peter Ehrström och Magnus Dahlstedt skriver om den afroamerikanske filmkaraktären Shaft i artikeln ”Mitt namn är Shaft. En populärkulturell ikon i tre olika skepnader”. Genom att analysera tre Shaft-filmer från 1971, 2000 och 2019 belyser de hur afroamerikaners villkor och samhället i stort har förändrats. Numrets övriga fyra forskningsartiklar berör andra teman. I artikeln ”En stum värld? Om resonans, social responsivitet och utbrändhet” diskuterar Christian Ståhl Hartmut Rosas teori om resonans i relation till Johan Asplunds teori om social responsivitet. Ståhl menar att dessa teoretiker bidrar till ett sociologiskt synsätt på utbrändhet som skiljer sig från de gängse genom att förskjuta diskussionen om detta fenomen från det ”individuella psykiska måendet till sociala strukturer”. Gabriella Scaramuzzino diskuterar i sin artikel ”Workplace violence. A threat to autonomy and professional discretion” hat, hot och trakasserier mot tre yrkesgrupper som alla har demokratibärande roller: socialarbetare, lärare och journalister. Hennes undersökning visar att hela 40 procent av respondenterna har övervägt att sluta arbeta med ett socialt problem, ett ämne eller en viss grupp av rädsla för att bli utsatt för arbetsrelaterat våld. I artikeln ”Att förhålla sig till ändligheten i livet och strategier för ’framgångsrikt döende’” skriver Janicke Andersson om hur äldre personer förhåller sig till den ökade sannolikheten att livet ska ta slut och känslan av att döden är nära. En slutsats är att intervjupersonerna uttryckte osäkerhet och rädsla inför ovissheten i framtiden samtidigt som de sade sig vilja att ta kontroll över såväl åldrandet som döden. Zlatan Ibrahimovićs, Patrik Sjöbergs och Leif G.W. Perssons självbiografier analyseras i artikeln ”Underdogs, rebels, and heroes. Crime narratives as a resource for doing masculinity in autobiographies” av Monica Skrinjar och Tove Pettersson. Deras analys visar hur berömda och socialt etablerade män använder beskrivningar av kriminella handlingar för att konstruera en viss typ av maskulinitet, trots att dessa handlingar sällan beskrivs som kriminella i deras berättelser. Den amerikanska sociologen Jeffrey C. Alexander var en av de planerade huvudtalarna vid 2020 års Sociologidagarna, som med kort varsel fick ställas in på grund av coronapandemin. I det här numret publicerar vi en reviderad version av den keynote-föreläsning som han skulle hållit under Sociologidagarna. I denna föreläsning, som har titeln ”The performativity of objects”, introducerar Alexander en ny kultursociologisk teori om materialitet som bland annat undersöker den sociala betydelsen av det estetiskt utformade objektets yta. I numret presenterar vi även sju recensioner av nyutkomna böcker. Magnus Granberg framhåller i sin recension av Johan Alfonssons Alienation och arbete. Unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen (2020) att denna avhandling är ”originell just i kraft av hur den är gedigen”. Pernilla Ouis recenserar Johan Rosquist avhandling Moral i rätten. Utredningar av hedersrelaterat våld i Sverige 1997–2017 (2020) och menar att den visar på ”vilka fallgropar och utmaningar som finns i ett samhälle som alltmer högljutt kräver speciell lagstiftning och särskilda straff gällande hedersbrott”. I sin recension av Stefan Svallfors The inner world of research. On academic labor (2020) noterar Margareta Hallberg gillande att det är ”ovanligt att möta forskarens blick på både sig själv och andra på ett för läsaren lärande sätt”. Stefan Svallfors konstaterar i sin recension av Erik Bengtssons Världens jämlikaste land? (2020) att det är ”en mycket läsvärd bok: inte bara baserad på omsorgsfullt framtagen empiri utan dessutom flyhänt skriven och djupt engagerande”. Ina Hallström recenserar Maria Törnqvists Merleaus mamma (2020) och framhåller att boken kan ses som ”en erinran om fenomenologins potential som metod för att beskriva det som bara kan ses när man möter det för första gången eller som om det var första gången.” I sin recension av Markus Arvidsson och Bengt Starrins Socialpsykologiska Experiment (2019) menar Lars-Erik Berg att det är en bok som ”förtjänar att uppmärksamhet i undervisning och vardagsliv av just skälet synas för att finnas”. Karl Malmqvist menar i sin recension av Eva Österbergs Fina och fula känslor? Historiska essäer (2020) att boken ger ”högintressanta inblickar i nordisk medeltida och tidigmodern emotionshistoria” samtidigt som den väcker viktiga frågor om ”behandling av etik, samhällsteori och samtidsanalys”. Vi vill även uppmana er att sända oss era artikelmanus, förslag på recensioner och idéer för framtida temanummer. Sociologisk Forskning publicerar bidrag på svenska och övriga skandinaviska språk samt på engelska. Sociologisk Forskning tillämpar anonymiserad kollegial granskning (double blind peer review) och alla artiklar publiceras med omedelbar öppen tillgång (open access) på tidskriftens hemsida. Lena Sohl och Magnus WennerhagRedaktörer för Sociologisk Forskning

Distriktssköterskan är ofta den sista länken i vårdkedjan från den somatiska vården och hemsjukvården. En fungerande överrapportering från den slutna somatiska vården till hemsjukvården är av yttersta vikt för patientens trygghet och säkerhet och det är därför viktigt att innehållet i omvårdnadsepikrisernas uppfattas som relevant för den fortsatta vården. En omvårdnadsepikris skall innehålla en slutanteckning över de omvårdnadsåtgärder som genomförts på sjukhuset och en kort beskrivning över patientens aktuella omvårdnadsbehov. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors uppfattning om omvårdnadsepikrisernas relevans och användbarhet i den fortsatta vården i hemmet av palliativa patienter samt att jämföra dessa med det faktiska innehållet i omvårdnadsepikriser skrivna av sjuksköterskor inom den slutna somatiska vården.Studien har genomförts med en innehållsanalys av 16 omvårdnadsepikriser insamlade från en kirurgiavdelning på ett större sjukhus i Göteborgsregionen samt semistrukturerade intervjuer med fem distriktssköterskor i Göteborgsregionen. Avslutningsvis jämfördes resultatet från de två datakällorna för att bedöma överensstämmelsen mellan dessa. Sammanfattningsvis visar resultatet att omvårdnadsepikriserna kan förbättras inom ett antal områden för att garantera palliativa patienter en fortsatt god palliativ omvårdnad i hemmet. De bör beskriva patienternas problem och symtom men fokus bör vara på beskrivningen av patienternas upplevelser. De bör också innehålla en tydlig beskrivning av vilken information patienterna och deras anhöriga har fått om sjukdomen och sjukdomens förlopp och prognos. Medicinska formuleringar och interna förkortningar i omvårdnadsepikriserna bör minska samtidigt som användandet av det vårdvetenskapliga och omvårdnadsmässiga språket bör öka.--------------------------The public health nurse often constitutes the final link in the chain of care from somatic care in hospitals, to continued care in patient’s homes. In order to guarantee patient safety and quality of care, it is important that the final report accompanying the patient home contains nursing information that is regarded as relevant for the continued home care. The nursing report written when the patient is discharged from the hospital should contain a short description over the patients immediate care need. The aim of this study was to describe the public health nurses perceptions of the relevance and the usefulness of nursing reports in continued home care with focus on palliative patients, and to compare their perceptions with the actual content in nursing reports accompanying the patient when discharged from the closed somatic care. Method used was content analyze in analysing 16 functional reports, documented by nurses at a surgery ward specializing in abdominal surgery in a large hospital in the Gothenburg region. In addition five public health nurses in the Gothenburg region were interviewed, and the interviews were analysed using content analysis approach. The last and final part consisted of a comparison between the nursing reports and the result of interviews in order to assess similarities and differences.The result of this study showed that the nursing reports can be improved in several aspects to guarantee palliative patients continued good palliative care in there home environment. The reports should describe the patients health problems and symptoms on the basis of the patients experience. They should also contain a description of which information the patient and relatives has been given regarding the disease and the course of the prognoses. Medical terminology and internal shortenings in the nursing report should decrease at the time as the use of language of nursing theory and nursing process should increase.

Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Uppsatsnivå: D

Background: A serious problem in the work environment are threats and violence. This is a growing problem in health care. Workplaces providing mental health care is one of the workplaces that is at risk of exposure. Nurses may suffer from severe psychological and physical consequences afterwards. Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of threats and violence in the field of mental health care. Method: The study was conducted at a hospital in southern Sweden. Ten nurses were interviewed for 30-60 minutes. The interviews were recorded in order to be written down later. The material was subjected to qualitative content analysis. Results: The processed material was subdivided into four categories: The view on threats and violence, approach to threats and violence over time, reactions on threats and violence and safety-creating factors. Everyone in the study had been exposed to threats and violence at work. Nurses described that with growing work experience, their approach to meet threats and violence changed. They were not as much affected as they were in the beginning of their work, and rather stood back instead of entering into confrontation with the patients. Experienced staff, education and secure premises are some of the factors to increase safety to staff. Conclusion: Working within psychiatric in-patient care department inevitably entails coming into contact with threats and / or violence at some point. Patients with a variety of psychiatric disorders may have difficulties expressing their needs in an appropriate manner. One last resort, when a patient is lacking a feeling of being understood, can be to communicate his needs through threats and violence. Linking a patient's behavior to his illness often helps nurses to gain a better understanding of why the patient is acting out.

Bakgrund: Alla barn har samma rättigheter, friheter och rätt till bästa möjliga hälsa. Då barn med intellektuella funktionsnedsättningar vårdats på sjukhus har det i internationella studier framkommit brister i omvårdnaden. Genom en personcentrerad omvårdnad blir vårdrelationen ett balanserat samspel där både barnet och närstående blir delaktiga i vården och beslutsfattandet kring den. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer på en pediatrisk vårdavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 11 sjuksköterskor på en pediatrisk vårdavdelning och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i två kategorier. I den första, Barnet behöver vara i centrum, beskrevs vikten av att se barnet, olika anpassningar som krävdes i omvårdnaden samt ett behov av kontinuitet, erfarenhet och kunskap. Den andra kategorin, Föräldrar – en viktig del av vårdteamet, inkluderade föräldrarnas viktiga roll som resurser i teamarbetet och den speciella vårdrelationen som uppstod. Slutsats: Det kan ibland finnas svårigheter och brister i kommunikationen mellan sjuksköterskor och barn med intellektuella funktionsnedsättningar samt deras familjer. Direktkommunikation med barnet, mer kunskap, tid, strategier samt att inkludera hela familjen är centrala delar för att förbättra omvårdnaden.

Risker för fall och fallskador är ett betydande patientsäkerhetsproblem vid sjukhus och andra vårdinstitutioner. En allvarlig konsekvens av fall är höftfraktur. Förutom onödigt lidande för patienten leder detta till ökade sjukvårds- och samhällskostnader.Syftet med studie var att kartlägga tidigare fall och fallskador inom sluten vård samt att utvärdera om en intervention omfattande implementering av en riskbedömningsmall och preventiva åtgärder så som antihalksockor samt utökning av sänglarm kunde minska fall och fallskador. Studien omfattade samtliga patienter från två medicinavdelningar på ett svenskt länsdelssjukhus med dokumenterad hög fallincidens och utfördes i två steg. Deskriptiv kartläggning av antalet inrapporterade fall och fallskador, samt de händelser som lett till fallolyckor inom sluten vård under år 2002/2003.  Interventionsstudie som omfattade implementering av en riskbedömningsmall, för att identifiera riskpatienter, samt ett införande/utökande av preventiva åtgärder, antihalksockor och larm, för att förhindra fall och fallskador. Interventionen utfördes våren 2004 och utvärderades efter 6 månader. Resultatet visade att kartläggning av avvikelserapporter synliggjorde ogynnsamma förhållanden och bekräftade implementeringsbehov av intervention. Antal fall minskade signifikant (p<0.01) med 49 % efter interventionen samt att antal skador minskade med 30 %. Revidering av patienters mediciner, bekräftande omvårdnad, närmre patientkontakt och rutiner för detta skulle troligen minska antalet fall ytterligare.

Bakgrund: All sjukvård som bedrivs i Sverige är frivillig, även den psykiatriska vården. Dock kan vården ibland ske med tvångslagar mot patienters vilja. När sjuksköterskan begränsar en patients autonomi i form av tvångsåtgärder kan det bidra till att sjuksköterskan upplever det etiskt jobbigt även om syftet är att göra gott för patienten. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att utföra tvingande åtgärder mot patienter med psykossjukdom inom psykiatrisk slutenvård, ur ett etiskt perspektiv. Metod: En litteraturstudie med tio kvalitativa artiklar bearbetades och analyserades av författarna. Utifrån analysen kunde kategorier skapas utifrån de fynd författarna fann i flera av artiklarna. Resultat: Vid utförandet av tvångsåtgärder upplevde sjuksköterskor etiska dilemman. Genom relation, ändamål och reflektion upplevde sjuksköterskorna att patienternas autonomi kunde respekteras och behandlas bättre. Diskussion: Med grunden i kategorierna från resultatet diskuterades de etiska upplevelserna av att utföra tvingande åtgärder. Ett centralt begrepp som kunde beskriva förhållandet mellan sjuksköterska och patient var paternalism. Lagarna HSL och LPT diskuterades och ställdes i konflikt mot varandra.
Background: All medical care performed in Sweden is optional, even in the psychiatric care. Although the care can sometimes be coercive by law and therefore against the patients will. When the nurse limits the autonomy of a patient by coercive measures the nurse may experience it as it ethically difficult even if it is for the best interest of the patient. Purpose: The purpose of the literature study is to highlight nurses experiences when performing coercive measures against patients with psycothic diseases in psychiatric closed care, from an ethical perspective. Method: A literature study with ten qualitative studies was processed and analyzed by the authors. From the analysis the authors were able to make categories out from the finds in most of the articles. Result: When performing coercive measures the nurses experienced ethical dilemmas. By relation, purpose and reflection the nurses experienced that the autonomy of the patients could be respected and treated better. Discussion: By using the categories from the result as a basis the ethical experiences of performing coercive measures were discussed. A main concept that described the relationship between nurse and patient was paternalism. The HSL and LPT- laws were discussed and put in conflict against eachother.

Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor inom kommunala korttidsboenden uppfattade informationsvärdet i omvårdnadsepikrisen för vård av den äldre personen utifrån ett personcentrerat perspektiv. Metod: Studien har en kvalitativ deskriptiv design med tio individuella intervjuer med sjuksköterskor verksamma på kommunala korttidsboenden. De transkriberade intervjuerna utforskades med en deduktiv innehållsanalys utifrån modellen De 6 S:n. Resultatet: Under begreppet Självbild sökte sjuksköterskan efter information om hur den äldre personen framställs. Den äldre personens självbestämmande saknas och även hur de önskar vara oberoende. Sociala relationer omfattar både en emotionell och en praktisk dimension där den kommunala sjuksköterskan fokuserar på den praktiska hjälpen. Symtomlindring, den äldre personens egen beskrivning saknas i omvårdnadsepikrisen vilket de kommunala sjuksköterskorna upplevde vara en brist. Symtomlindring sammankopplades med riskbedömningsinstrumentet Senior alert. Sammanhang innebär att avsaknaden av den äldres livsberättelse försvårar det fortsatta omhändertagandet. Strategier för framtiden beskrivs i termer som läkemedels eller återbesöksrelaterade, den äldre personens egna tankar och önskemål beskrivs sällan. Slutsats: De kommunala sjuksköterskorna utgick från omvårdnadsepikrisen för att skapa sig en bild av den äldre personen. Omvårdnadsepikrisen var bristfällig och utgick inte från den äldre personens perspektiv, erfarenhet eller upplevelse av sin situation.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskor inom sluten palliativ vård beskriver sin upplevelse av att ringa efterlevandesamtal till närstående. Bakgrund: Palliativ vård slutar inte i och med att patienten dör. Det inbegriper ett visst organiserat stöd till närstående så att de kan hantera sin situation även efter dödsfallet. Många närstående har frågor och funderingar efter att deras anhörig har avlidit. En av målsättningarna med efterlevandesamtal är att identifiera närstående med komplicerad sorg. Samtalen bör genomföras ca sex till åtta veckor efter dödsfallet. Metod: Data samlades in under mars och april 2015 på två sjukhus i norra Sverige, via narrativa intervjuer av tio sjuksköterskor verksamma inom sluten palliativ vård. Insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier identifierades under analysen; att känna sig utlämnad, att känna meningsfullhet och att vara rustad inför samtalet. I resultatet framkommer att sjuksköterskorna känner oro och osäkerhet inför samtalet. Under samtalet upplevde flera sjuksköterskor att de gav ett meningsfullt stöd och blev känslomässigt berörda. De allra flesta upplevde behov av utbildning och reflektion. Slutsats: Sjuksköterskor behöver reflektion och mer utbildning i att utföra efterlevandesamtal. Detta skulle kunna leda till att sjuksköterskan känner sig rustad och bekväm i samtalet med den närstående. Sökord: Palliativ vård, sorgeuppföljning, sjuksköterskors upplevelser, kvalitativ innehållsanalys, närstående