Academic literature on the topic 'Social kategorisering'

Forholdet mellem det ’at være muslim’ og det ’at være en minoritet’ har blandt muslimer været et emne til debat, siden profeten Muhammed udvandrede eller flygtede fra Mekka til Medina for dér at leve i eksil i 8 år. I dag kan man blandt andet på arabiske islamiske satellit-kanaler følge med i, hvordan denne debat er blevet en del af muslimers hverdagspraksis i Europa, hvor de forsøger at finde svar på, hvordan de skal leve som muslimer i samfund, hvor islam ikke er majoritetsreligionen.At muslimer i Europa er en minoritet, er en commonsense betragtning, der florerer i den offentlige debat, i hverdagssproget, såvel som i forskningen på feltet. Ganske ofte tages denne betragtning af muslimers status for givet, uden at det udforskes nærmere, hvilke præmisser der ligger bag denne kategorisering, og hvad konsekvenserne er. For at komme nærmere en forståelse af sammenhængen mellem ’det at være muslim’ og at være ’en minoritet’, er det nødvendigt at udfordre denne commonsense forståelse af muslimer som værende en minoritet. Hvad menes der med, at de er en minoritet? Muslim er betegnelsen for en religiøs identitet, men hvad får det af betydning for det religiøse tilhørsforhold, den enkeltes hverdagslige tilværelse og selvforståelse, at muslimer betegnes som værende en minoritet? Er det overhovedet religionen, der er afgørende for deres minoritetsidentitet, og hvordan spiller den religiøse og den minoriserede kategorisering sammen? Set i forhold til majoritetens rolle må man blandt andet spørge, hvordan kategoriseringen af muslimer som værende en minoritet får betydning for lovgivning og institutionelle praksisser. Der er således rigtig mange aspekter af dette tema, som kunne være relevante at belyse.Dette temanummer belyser nogle udvalgte aspekter af dette omfattende emne om den religiøse og minoriserede identitet. Disse aspekter afspejler til dels den forskning, der aktuelt dominerer i det danske forskningsfelt, og er til dels influeret af politiske interesser for integration, antiradikalisering, muslimsk identitet etc. Ambitionen er en tværfaglig vinkling på konstruktioner af muslimske minoritetsidentiteter med en særlig opmærksomhed på samspillet mellem den religiøst definerede og den status- eller magt-definerede identitet, som minoritetsbegrebet refererer til. Temanummeret tager således udgangspunkt i en definition af minoriteter som en analytisk kategori, hvor minoriteten er defineret ved en asymmetrisk magtrelation til majoriteten. Det er dermed ikke det numeriske mindretal, der i sig selv gør muslimer til en minoritet, men tilskrivningen af betydning til gruppen af muslimer og dens størrelse i relationen til en majoritet. Denne – magtrelationelle – betydningstilskrivning tildeler minoriteten en anderledes, afvigende eller negativ identitet, der fratager minoriteten samfundsmæssig status og definitionsmagt. Hvilke forskelle i form af afvigelser fra normen, der konkret tillægges betydning, kan samtidig variere over tid og sted og være udgangspunkt for forhandlinger og kampe, som det tydeligt vil fremgå af dette temanummers artikler. Alle artikler i dette temanummer synes – eksplicit eller implicit – at tage udgangspunkt i denne definition af minoriteten. Daniel Henchen viser, hvordan danske missionærer i Syrien i begyndelsen af det 20. århundrede ikke blot definerer muslimer som objekter for mission, men definerer beduiner som særligt missionsmodtagelige. Definitionen af minoriteten blandt minoriteten – nemlig beduinen – bliver dermed en definition med et praktisk formål: mission, og dét er udgangspunktet for, hvordan beduinen og de andre muslimer betydningstillægges i relation til islam såvel som kristendom. Pointen, om at definitionen af minoriteten har et praktisk formål, er gennemgående for flere af artiklerne. Lasse Lindekilde spørger således til sammenhængen mellem særlige integrations- og antiradikaliseringsindsatser og radikalisering blandt muslimer. Integrationsindsatsen er formuleret på baggrund af udgrænsningen af en særlig gruppe, en minoritet i samfundet, der tilskrives et særligt behov for hjælp til at blive integreret. Spørgsmålet, som Lindekilde også rejser, er, om det er selve indsatsen, minoriteten reagerer på, eller kategoriseringen, idet denne netop af mange opleves og opfattes som en eksklusion snarere end et oprigtigt forsøg på inklusion. Minoritetsdefinitionen er altså ikke ligegyldig eller blot et spørgsmål om akademisk spilfægteri, men har direkte konsekvenser for social praksis, og er derfor også væsentlig at udforske som netop social praksis.I forlængelse af udpegningen af den ’praktiske’ minoritet, som eksempelvis enten skal omvendes eller integreres, rejser der sig et andet spørgsmål knyttet til temaet for dette nummer. Hvordan er islam – eller dét at være muslim – blevet det aspekt, der betydningstilskrives som anderledes, afvigende eller negativt, og hvordan finder det sted og opleves af de involverede parter? I denne forbindelse er det centralt at være opmærksom på, hvordan den muslimske identitet som forklaringsmodel konvergerer med andre faktorer, så som etnicitet, migrantstatus, køn, klasse etc. De fleste er opmærksomme på, at den dominerende ’praktiske’ minoritet de seneste 10-15 år i den danske politiske debat i stigende grad synes at være blevet muslimer, hvor det tidligere var flygtninge og længere igen tilbage, migrantarbejdere. Der er gode grunde til at hævde, at intersektionen af immigrant (og efterkommere heraf) og muslim derfor ikke kan adskilles. Den muslimske minoritet er stadig betydningsindskrevet i en integrationsdiskurs, der strukturerer rammerne for, hvordan den muslimske identitet tilskrives betydning. At det nu er religionen, snarere end tidligere kulturen eller klassetilhørsforholdet, der bliver tillagt betydning, ikke blot illustrerer, hvordan tilskrivningen af betydning ændres over tid og sted, men er vigtig for forståelsen af minoritetens strategier og handlemuligheder. Hvordan islam og kategorien muslim bliver til og forhandles er noget, som særligt Tekla Canger kommer ind på i sin artikel. På baggrund af livshistoriske interviews af minoriserede kvinder med muslimsk baggrund analyseres positioneringen ’muslim’ som en grundlæggende intersektionel og sammenvævet konstruktion, der på forskellig vis konvergerer med andre sociale kategorier og kontekstuelle positioneringer. Canger kommer blandt andet ind på de unges muligheder for at skabe et ”tredje rum” i deres forhandlinger af en muslimsk andethed.At skabe en ’praktisk’ minoritet indebærer for det tredje, at den tillægges betydning som anderledes, hvilket sker gennem specifikke kategoriseringer og repræsentationer. Det sker i mange forskelligartede kontekster, som herværende artikler hver især eksemplificerer. Gennem sammenligninger af fremstillinger af jøden i begyndelsen af det 20. århundrede med fremstillinger af muslimen i begyndelsen af det 21. århundrede, argumenterer Cora Alexa Døving således for, at selve konstruktionen af ’minoritetsstereotypen’ synes at have fællestræk på tværs af tid og rum. Fremstillingerne, der analyseres, er fra den norske offentlige debat i form af avisartikler, bøger, pamfletter mv. Signe Kjær Jørgensenundersøger muslimers betingelser for selvfremstilling i medierne gennem en analyse af et interview med Asmaa Abdol-Hamid i Politiken. Her argumenterer Kjær Jørgensen for, at minoriteten har stærkt afgrænsede muligheder for selvfremstilling, idet betingelserne herfor udstikkes af majoritetens normativitet og forforståelser. Medierne er således én kontekst for kategorisering og repræsentation. I Lindekildes artikel vises, hvordan det politiske tiltag om brugen af rollemodeller som integrationsfremmende og radikaliseringshæmmende redskab implicit opererer med kategoriseringer. Den institutionaliserede politiske praksis er således en anden kontekst for kategorisering. Den politiske diskurs om muslimer og særligt radikaliserede muslimer er ligeledes central i Iben Helqvists artikel, da embedsmandsværket indretter deres politiske praksis i forbindelse med valg af muslimske samtalepartnere efter politikeres og mediers offentlige kategoriseringer af specifikke muslimer og muslimske organisationer som værende radikale eller ekstreme i deres islamfortolkning. Her konvergerer de mediebårne kategoriseringer med institutionaliseret politisk praksis. Imidlertid viser Helqvists artikel, at minoritetens vilje til tilhørsforhold og krav om anerkendelse som ligeværdige borgere i det danske samfund blandt andet artikuleres gennem netop den demokratiske proces. Således peger Helqvist på muslimske organisationers forhandling af at repræsentere en dansk islam og indgå som samarbejdspartnere i en national politisk kontekst.Som det fremgår af dette bud på minoritetsperspektiver, som dette temanummers artikler kan læses med, handler temaet muslim og minoritet ikke så meget om islam, som det handler om muslimsk identitet i en særlig form for samfundsmæssighed. Adskillige af de boganmeldelser, som også rummes i dette nummer, har samme interessefelt. Det er med interesse for dette felt, at vi opfordrer læserne til at læse dette nummer af Tidsskrift for Islamforskning.

<p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;"><em style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Times New Roman;">Psykiatriska diagnoser &auml;r kontroversiella. Vissa, ofta psykiatriker, menar att psykiska tillst&aring;nd g&aring;r att dela upp i distinkta klasser medan andra, ofta psykologer, menar att all s&aring;dan uppdelning g&ouml;r v&aring;ld p&aring; verkligheten. Dessutom har psykiatrin anklagats f&ouml;r att vara moraliserande: vem kan avg&ouml;ra vad som &auml;r sjukt och friskt? &Auml;r autism en sjukdom? Utifr&aring;n en pragmatisk begreppsanalys &auml;r uppdelningen mellan sjukt och friskt n&ouml;dv&auml;ndigtvis godtycklig. Precis som n&auml;r en tr&auml;dg&aring;rdsm&auml;stare avg&ouml;r vad som &auml;r ogr&auml;s s&aring; beror det p&aring; situationen och ens syften. Och precis som v&auml;xterarter ibland &auml;r distinkta arter s&aring; kan vissa psykiatriska diagnoser vara distinkta klasser, och andra inte. Kanske &auml;r autism en avgr&auml;nsad diagnos, kanske inte. Men ibland &auml;r inte artsuppdelning det mest anv&auml;ndbara f&ouml;r en tr&auml;dg&aring;rdsm&auml;stare, precis som det inte beh&ouml;ver vara det f&ouml;r psykiatrin. Ist&auml;llet kan man formulera nya kategoriseringar helt baserade p&aring; pragmatiska h&auml;nsyn. Ibland r&auml;cker det med taggiga v&auml;xter och socialt indifferenta barn.</span></span></em></p>

An introductory study to identify and classify theories of learning with regard to the task of preaching Learning is a lifelong process in which man must be what he can be, namely a being interacting with his world in a creative problem-solving manner for the well-being of himself and others. In a similar sense the church has always seen her task in preaching, supported by all the other domains of churchlife, as that of teaching people to come to terms with the gospel of Jesus Christ in their daily existence. This article proposes to identify, categorize and integrate the acknowledged theories underlying the learning process, as they exist in the social sciences, into an allencompassing model for learning; a model from which conclusions are drawn in the hope that further studies can spell out the implications of these conclusions as they are applicable to the task of preaching within the church.

Artiklen foretager en systematisk kategorisering og analyse af de bidrag, som har været bragt i Dansk Universitetspædagogisk Tidsskrift (DUT) fra 2006-2013. Formålet er at undersøge, hvilke didaktiske temaer tidsskriftet har været optaget af og at diskutere mulige implikationer for universitetspædagogikkens funktion i forhold til at bidrage til undervisernes didaktiske viden. Analysen viser, at bidragene altovervejende er optaget af metodespørgsmål, og inden for denne kategori stort set udelukkende har beskæftiget sig med handlingsorienterede og/eller dialogiske undervisningsformer. The paper presents a systematic categorization of 115 papers published in the Danish Journal for Teaching and Learning in Higher Education (DUT) from 2006 to 2013. The aim is to explore which didactic topics the journal deals with and how it contributes to Danish research into teaching and learning. The categorization shows that most of the contributions deal with teaching methods. A subsequent analysis shows that the contributions almost exclusively address active and social teaching methods (teaching as experience and teaching as interaction).

Så gott som all samtida etnicitetsforskning utgår från att etnicitet, likt andra identitetskategorier, är socialt skapad. I denna studie visar jag hur ungdomar i en högstadieskola i utkanten av Stockholm använderden lokalt skapade benämningen import för att humoristiskt benämna människor som har migrerat.Trots att import till viss del syftar på en nylig territoriell förflyttning handlar benämningen framföralltom stil och beteenden. Det är en kategori som är öppen, flytande, rörlig och till viss del inkluderande dåungdomar på ett lekfullt sätt kan ta sig ut och in ur kategorin. Studien bygger på ett årslångt fältarbete itvå åttondeklasser där samtliga ungdomar inom sina familjer har erfarenhet av migration.

Det ensamstående moderskapet är ett politiskt moderskap, väl etablerat både som begrepp och kategori i en välfärdspolitisk kontext. Men det etablerade är något som skapats i tid och rum – en social konstruktion som hela tiden förändras. Hur kan kategoriseringen utmanas och inbjuda tillreflektion? Denna studie av svensk välfärdspolitisk forskning och statliga utredningar visar hur ambitionen att få kunskap om ›en utsatt kategori‹ delvis kan få andra konsekvenser än de avsedda.

I det här dubbelnumret av Sociologisk Forskning fördjupar vi ett tema som vi berörde i det förra numret: de protester världen över som var en reaktion på att den 46-årige svarta mannen George Floyd dödades av en vit polis i USA. I detta nummer har vi ett samtal mellan tre samhällsvetenskapliga forskare verksamma i Sverige och USA om Black Lives Matter, antirasistiska rörelsemobiliseringar, antisvart rasism samt polisiärt dödliga våld mot svarta människor. De medverkande forskarna är statsvetaren Jan Jämte, sociologen Jasmine Kelekay och kriminologen Leandro Schclarek Mulinari. Frågor om rasism, ras och etnicitet i Sverige samt afroamerikaners situation i USA är också centrala teman i två av detta nummers forskningsartiklar. I artikeln ”Importing American racial reasoning to social science research in Sweden” diskuterar Andrea Voyer och Anna Lund den sociala ojämlikhet och exkludering i Sverige som är grundad i kategoriseringar baserade på ras och etnicitet. Även om rasism och rasifiering under lång tid undersökts av samhällsvetenskapliga forskare i Sverige menar de att mycket forskning fortfarande präglas av ett motstånd mot att analysera dessa frågor utifrån kategoriseringar baserade på ras. Peter Ehrström och Magnus Dahlstedt skriver om den afroamerikanske filmkaraktären Shaft i artikeln ”Mitt namn är Shaft. En populärkulturell ikon i tre olika skepnader”. Genom att analysera tre Shaft-filmer från 1971, 2000 och 2019 belyser de hur afroamerikaners villkor och samhället i stort har förändrats. Numrets övriga fyra forskningsartiklar berör andra teman. I artikeln ”En stum värld? Om resonans, social responsivitet och utbrändhet” diskuterar Christian Ståhl Hartmut Rosas teori om resonans i relation till Johan Asplunds teori om social responsivitet. Ståhl menar att dessa teoretiker bidrar till ett sociologiskt synsätt på utbrändhet som skiljer sig från de gängse genom att förskjuta diskussionen om detta fenomen från det ”individuella psykiska måendet till sociala strukturer”. Gabriella Scaramuzzino diskuterar i sin artikel ”Workplace violence. A threat to autonomy and professional discretion” hat, hot och trakasserier mot tre yrkesgrupper som alla har demokratibärande roller: socialarbetare, lärare och journalister. Hennes undersökning visar att hela 40 procent av respondenterna har övervägt att sluta arbeta med ett socialt problem, ett ämne eller en viss grupp av rädsla för att bli utsatt för arbetsrelaterat våld. I artikeln ”Att förhålla sig till ändligheten i livet och strategier för ’framgångsrikt döende’” skriver Janicke Andersson om hur äldre personer förhåller sig till den ökade sannolikheten att livet ska ta slut och känslan av att döden är nära. En slutsats är att intervjupersonerna uttryckte osäkerhet och rädsla inför ovissheten i framtiden samtidigt som de sade sig vilja att ta kontroll över såväl åldrandet som döden. Zlatan Ibrahimovićs, Patrik Sjöbergs och Leif G.W. Perssons självbiografier analyseras i artikeln ”Underdogs, rebels, and heroes. Crime narratives as a resource for doing masculinity in autobiographies” av Monica Skrinjar och Tove Pettersson. Deras analys visar hur berömda och socialt etablerade män använder beskrivningar av kriminella handlingar för att konstruera en viss typ av maskulinitet, trots att dessa handlingar sällan beskrivs som kriminella i deras berättelser. Den amerikanska sociologen Jeffrey C. Alexander var en av de planerade huvudtalarna vid 2020 års Sociologidagarna, som med kort varsel fick ställas in på grund av coronapandemin. I det här numret publicerar vi en reviderad version av den keynote-föreläsning som han skulle hållit under Sociologidagarna. I denna föreläsning, som har titeln ”The performativity of objects”, introducerar Alexander en ny kultursociologisk teori om materialitet som bland annat undersöker den sociala betydelsen av det estetiskt utformade objektets yta. I numret presenterar vi även sju recensioner av nyutkomna böcker. Magnus Granberg framhåller i sin recension av Johan Alfonssons Alienation och arbete. Unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen (2020) att denna avhandling är ”originell just i kraft av hur den är gedigen”. Pernilla Ouis recenserar Johan Rosquist avhandling Moral i rätten. Utredningar av hedersrelaterat våld i Sverige 1997–2017 (2020) och menar att den visar på ”vilka fallgropar och utmaningar som finns i ett samhälle som alltmer högljutt kräver speciell lagstiftning och särskilda straff gällande hedersbrott”. I sin recension av Stefan Svallfors The inner world of research. On academic labor (2020) noterar Margareta Hallberg gillande att det är ”ovanligt att möta forskarens blick på både sig själv och andra på ett för läsaren lärande sätt”. Stefan Svallfors konstaterar i sin recension av Erik Bengtssons Världens jämlikaste land? (2020) att det är ”en mycket läsvärd bok: inte bara baserad på omsorgsfullt framtagen empiri utan dessutom flyhänt skriven och djupt engagerande”. Ina Hallström recenserar Maria Törnqvists Merleaus mamma (2020) och framhåller att boken kan ses som ”en erinran om fenomenologins potential som metod för att beskriva det som bara kan ses när man möter det för första gången eller som om det var första gången.” I sin recension av Markus Arvidsson och Bengt Starrins Socialpsykologiska Experiment (2019) menar Lars-Erik Berg att det är en bok som ”förtjänar att uppmärksamhet i undervisning och vardagsliv av just skälet synas för att finnas”. Karl Malmqvist menar i sin recension av Eva Österbergs Fina och fula känslor? Historiska essäer (2020) att boken ger ”högintressanta inblickar i nordisk medeltida och tidigmodern emotionshistoria” samtidigt som den väcker viktiga frågor om ”behandling av etik, samhällsteori och samtidsanalys”. Vi vill även uppmana er att sända oss era artikelmanus, förslag på recensioner och idéer för framtida temanummer. Sociologisk Forskning publicerar bidrag på svenska och övriga skandinaviska språk samt på engelska. Sociologisk Forskning tillämpar anonymiserad kollegial granskning (double blind peer review) och alla artiklar publiceras med omedelbar öppen tillgång (open access) på tidskriftens hemsida. Lena Sohl och Magnus WennerhagRedaktörer för Sociologisk Forskning

Professionelles kategoriseringer og retorik har betydning for de konkrete tilbud, som patienter oplever og modtager i sundhedssystemet. I Sundhedsstyrelsens nye anbefaling for den palliative indsats fremgår det, at indsatsen overfor alle mennesker med livstruende sygdomme skal udvikles. Det kan blive en udfordring, når professionelle er bærer af en kultur, hvor kræft og palliation placeres i samme kategori. En måde at bidrage til ændringer i praksis eller grundlag for ændringer er at få øjnene op for kategoriseringsprocessernes logik og tilblivelse. Denne artikel undersøger spørgsmålet: Hvordan begrunder og taler professionelle om deres muligheder for at udøve palliativ indsats til mennesker med kræft og andre livstruende sygdomme som fx kronisk obstruktiv lungelidelse (KOL) og hjertekarsygdomme? Metoden er fokusgruppeinterviews med praktiserende læger, sygeplejersker, social- og sundhedsassistenter samt social- og sundhedshjælpere. Interviewene er analyseret ud fra en socialkonstruktionistisk tilgang og med afsæt i Potters kategoriseringstemaer: a) Ontologiske manipulation, b) hvordan noget gøres ekstremt (stort) eller minimeres (lille), og c) hvordan noget kan normaliseres. Resultaterne viser, hvordan palliation og kræft forbindes med alvor, død og unge mennesker, mens andre livstruende sygdomme forbindes med noget fredeligt, livet, ældre og i mindre grad med palliation. Dette får bl.a. den betydning, at de professionelle oplever, at de møder mennesker med kræftsygdomme med større opmærksomhed og stiller sig fagligt og personligt mere til rådighed. Med henblik på ændring af praksis og udvikling af en mere nuancerede forståelse af kræft, andre livstruende sygdomme og palliation, bliver det væsentligt at påvirke de sundhedsprofessionelle gennem uddannelser, i klinikken og via patientforeninger.

Syftet med vårt arbete är att undersöka och belysa begreppen normalisering, kategorisering och marginalisering inom det svenska skolväsendet, 1900-talet fram till 2000-talet. Fokus i vårt arbete handlar om normalisering av barn under 1900-talet och varför just detta begrepp har hamnat i fokus inom den svenska skolan. Vi kommer även att diskutera uppfostran av barn under 1900-talet och de synsätt som den tidens forskare hade. Detta gör vi för att belysa hur synen på barn och uppfostran har ändrats genom historien med våra centrala begrepp i fokus.Vi diskuterar och analyserar våra centrala begrepp (normalisering, kategorisering och marginalisering) utifrån de olika teorier som diskuteras av olika forskare som var framträdande under sin tidsperiod. En teori vi ofta återkommer till i vår uppsats är Tidemans (2000) teori om normativ normalitet. Vi har gjort en litteraturstudie om historisk forskning om normalitetsbegreppets framväxt och användning inom det svenska skolväsendet. Vi har valt en hermeneutisk inriktning med kvalitativa forskningsmetoder. Genom att använda oss av bland annat forskningslitteratur vill vi belysa hur normalisering, kategorisering och marginalisering användes förr under 1900-talet kontra hur det används idag under 2000-talet. Resultatet av vårt arbete är att synen på barndomen har ändrats genom århundradet beroende på vilka framträdande forskare som var aktiva just då. Det fanns olika tillvägagångssätt för att komma fram till svar på normalitet, exempelvis tester som gjordes eller mallar som skulle följas. Barnens fostran samt synen på barndomen är sammanknutet till de värderingar, tolkningar och åsikter som var rådande under en specifik tidsperiod. Barnens fostran är även knutet till föräldrarnas värderingar som de vuxna själva växte upp med. Värderingarna är dock föränderligt beroende på vilken tidsepok som individerna lever/levde i. I vår undersökning kom vi även fram till en viktig aspekt när det gällde tester av barn i dagens samhälle. De barn som möjligtvis lider av ett handikapp eller diagnos kan idag få den hjälp de behöver av exempelvis läkare, medicinering och/eller personliga assistenter beroende på vad testerna visar.

Abstract

Detta är en teoretisk uppsats som engagerar en, av oss utförd, empirisk studie. I den teoretiska ansatsen diskuteras, beskrivs och lyfts hur språk kan ses som makt. Uppsatsen behandlar också hur språket konstruerar samhälleliga uppfattningar, hur det påverkar den sociala verkligheten samt sociala relationer. Den empiriska studien är en diskusanalys av begreppet likabehandling. Det empiriska materialet består av 19 av Göteborgs största grundskolors likabehandlingsplaner och urvalet har gjorts utifrån Göteborgs 21 stadsdelar. Syftet med denna undersökning är att levandegöra vår teoretiska ansats med ett konkret exempel.

Metoder vi har använt oss av är diskursanalys. Här har vi arbetat med både kvalitativa och kvantitativa metoder, mer konkret argumentationsanalys och innehållsanalys. Vidare har perspektiven kritisk diskursanalys, diskurspsykologi samt intersektionalitet varit närvarande i såväl de teoretiskt förda resonemangen som i hur vi har tittat på, samt analyserat, vårt empiriska material.

Slutsatsen är att diskursen om likabehandling, så som den ser ut idag, i allra högsta grad sätter gränser för vem som har rätt till likabehandling. Således påverkar språket även den sociala verkligheten för de individer som berörs av likabehandling och som ingår i den specifika kontexten grundskolan - en kontext som idag är inkluderande för vissa och exkluderande för andra. Istället för att främja likabehandling kan skolorna, via sina likabehandlingsplaner, till viss del sägas skapa det motsatta.

Ambitionen med denna uppsats är att kunna ge ett bidrag i kampen för ökad delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättningar. Forskning visar att det är viktigt att personer med psykiska funktionshinder syns ute i arbetslivet för att motverka stigmatiserande effekter. Det visar sig dock att personer med psykiska funktionshinder idag är den grupp som har det svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Syfte är således att öka förståelsen för funktionshindrades situation på arbetsmarknaden. Studien är av kvalitativ art och har genomförts med stöd av intervjuer vilka senare har tolkats utifrån ett intersektionellt perspektiv samt med stöd av teori kring rationalisering (Weber) och teori om social kategorisering (Tideman). Resultatet ger en bild av hur arbetsmarknaden idag genomsyras av rationalisering, effektivisering, flexibilitet och vinststrävan. Med detta följer behov av att finna arbetskraft som kan leva upp till dessa krav. Vidare leder detta till att arbetssökande tenderar att kategoriseras alltmer i termer av funktionsförmåga och effektivitet. Det visar sig dock att situationen kan vara mer komplex än så, då även faktorer som etnicitet, kön, ålder, trosuppfattning och klass har betydelse. Potentiell arbetskraft tenderar att väljas ut inom ramen för vad vi idag betraktar som normalitet men också utifrån vem arbetsgivaren och dennes organisation kan identifiera sig med mest. Stereotypa föreställningar kring människor som indelats i olika sociala kategorier, tycks många gånger vara avgörande när det kommer till vem som får arbete och inte.
This paper aims to provide a contribution in the fight for greater participation in society for persons with disabilities. Research shows that it is important for people with mental disabilities to be seen in the labor market to counter stigmatizing effects. It turns out, however, that people with mental disabilities today is the group that has the most difficulties in entering the labor market. The purpose is to increase an understanding of the situation of disabled people in the labor market. The study is qualitative in nature and is based on interviews that are interpreted by an intersectional perspective, theory of rationalization (Weber) and social categorization (Tideman). The result shows a picture of how the labor market today is permeated by rationalization, efficiency, flexibility and profit endeavor. This brings with it a need to find employees who can meet these requirements. Furthermore, this leads to that job seekers tend to be categorized more in terms of functional capacity and efficiency. It turns out, however, that the situation may be more complex than this, since factors such as ethnicity, gender, age, religion and class matters. Potential labor tends to be selected within the framework of what we now regard as normality but also on who the employer and his organization can identify with most. Stereotypical notions about people, who are divided into different social categories, frequently appear to be crucial when it comes to who gets the job or not.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur individer påverkas i sin yrkesidentitet och i sitt yrkesutövande av att vara medlem i ett amatörfotbollslag tillsammans med sina kollegor. Haslam et al talar om social identifikation och hur individen påverkas av att identifiera sig med grupper. Vår tes var att flera av de positiva effekter som forskningen har sett mellan fysisk aktivitet och idrott går att förklara med en starkare sammanhållning och en positiv självbild. Vi ville även undersöka om den starkare sammanhållningen med laget kunde påverka relationen med den övriga organisationen negativt. För att svara på vår frågeställning har vi genomfört en fallstudie på ett fotbollslag i en företagsförening ansluten till Korpen. Vi analyserade vårt resultat utifrån social identifikationsteori och kom fram till att medlemskapet i amatörfotbollslaget har positiva influenser på individen. Denna påverkan anser vi bero på dels de rent fysiska aspekterna men även på grund av gruppdynamiska processer som ökad sammanhållning mellan kollegorna, kontakter över avdelningsgränser och en påtaglig stressventil. Vi fann däremot även tendenser till negativa effekter som utestängning och konflikter mellan laget och den övriga organisationen.

 

Denna studie syftar till att redovisa hur etniska stereotyper kan användas vid individers identifikationer med andra i sociala sammanhang samtidigt som man stöter undan andra grupper. Eftersom studiens utgångspunkt är att etnicitet är en social konstruktion kommer studien även att redovisa för hur ungdomar i olika sociala sammanhang konstruerar etniska identiteter beroende på tidpunkten i deras liv och situationer de befinner sig i.

 

In this study we have examined the image of Sweden and its perceptions of reality in relation to newly arrived immigrants. In order to do so, we used a book named “Om Sverige” and information from the projects “Va Med!” and “Va Med-UNG!”. The material is used in the societal orientation for newly arrived immigrants in order to help them establish themselves in Swedish society. With the help of intersectionality, categorisation and stereotyping we have performed a discursive analysis studying a selected few topics: children, gender, ethnicity, and traditions and norms. Questions that were to be answered in this essay were what image and realities the books want to mediate, if there are any risks of categorisation and stereotyping in the books, and how the book can be understood through an intersectional point of view.   The results of our study were that, although it described the injustices still present in Swedish society, the material mainly mediated an image and reality of Sweden as equal and progressive in many areas. In our final discussion, we suggest further research concerning the immigrants’ perceptions of descriptions in the material used in the societal orientation.

The aim of this study is to examine if and how the diagnosis of ADHD is important for the social practice delimitation to obtain an understanding of how the sorting and categorization of clients affects the distribution of resources. In a qualitative approach, the study is based on eight semi-structured interviews in five different social practices. Young adults diagnosed with ADHD who need society's help and support, constituted our focus in the study. The selection is based on gaining an understanding of how the client process proceeds. The interviews were supplemented with documents, such as legal and internal methodological support. The empirical results relate to Hasenfeld´s discussion on "raw material" and "transforming process", Lindqvist´s "organizational fields", Johansson's "freedom of action" and Stone´s “dilemma of distribution". The results indicate that the diagnosis of ADHD represents the basis for the target group, young adults, to gain entry into the community social practices in order to obtain access to resources. The results also show that several factors determine the design of interventions: the needs of the individual and the ability to express their needs, the relationship between the professional and the individual, but also the professional´s freedom of action. Furthermore, the results show that the diagnosis of ADHD affects the possibility of collaboration between organizations.

Denna kandidatuppsats undersöker med en kvalitativ ansats hur stockholmare beskrivs i Dagens Nyheters kultur- och nöjesbilaga På Stan. Uppsatsens syfte är främst att undersöka hur På Stan använder sig av stereotyper i sin journalistik men också att skapa förståelse för varför de används. De frågeställningar uppsatsen ämnar svara på är vilka ämnesområden På Stan skriver om, hur stockholmare representeras, samt vilka stereotyper som används i representationen av dem. För att besvara frågeställningarna har På Stans dominerande ämnesområden mellan 1 januari och 31 maj 2012 kartlagts i en kvantitativ analys. Ur detta har sedan sju artiklar vilka handlar om Stockholm och människor valts ut och analyserats enligt Faircloughs modell för kritisk diskursanalys. Utgångspunkten för den kvalitativa analysen är teorier om stereotyper, socialkonstruktionismen samt Elisabeth Liljas teori om stadsdelar och identiteter. Uppsatsen kommer med hjälp av den kvalitativa analysen fram till att På Stans journalistik formar en överhängande Stockholmsdiskurs vilken konstrueras av det journalistiska sätt som människor och platser kategoriserar på. Uppsatsen kommer även fram till att På Stan i sin journalistik använder stereotyper och att dessa i stor utsträckning är kopplade till Stockholms olika stadsdelar och dess etablerade karaktärer. Användningen av stereotyper vilar på förgivettagna föreställningar om stockholmare och deras egenskaper, både hos På Stan och allmänheten. På Stan använder stereotyper som ett verktyg för att garantera sin läsekrets samt maximera sin egen journalistik.