Dissertations / Theses on the topic 'Sorgearbete'

Detta examensarbete handlar om sorgearbete och sorgereaktioner. Arbetet fokuserar på hur det kan vara att mista en lärare och hur man har arbetat kring dennes sjukdom och död. Det handlar också om hur en elev har upplevt mötet med skolan under sin sorgetid efter det att hon mist en förälder. Jag har velat få kunskap om hur barn upplever sorg och hur man bemöter elever i en sorgereaktion. Jag har förutom litteratur använt mig av intervjuer för att få kunskap. Jag har sammanlagt gjort fem intervjuer. Fyra av dem gjorde jag på en skola där man nyligen hade mist en lärare. Jag intervjuade enhetschefen, två lärare och en elev och det gjorde jag för att få olika vinklar på händelsen och för att få en helhet i arbetet kring sjukdomsförloppet och dödsfallet. Jag har sedan sammanställt mina intervjuer till en berättelse för att få den helet jag har strävat att uppnå. För att kunna berätta hur en elev har upplevt mötet med skolan under sin sorgeperiod har jag intervjuat en kvinna som miste sin pappa när hon gick i grundskolan. I min diskussion har jag försökt väva samman mitt resultat med litteraturen. Jag har tittat på om skolan har arbetat utifrån de sätt jag har tagit upp i litteraturen och om jag har kunnat förankra några av de reaktioner som kan uppkomma vid en sorg.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur pedagogen kan arbeta förberedande, när något inträffar och efter arbetet med elever i sorgearbetet i anslutning till ett dödsfall. Det är viktigt att redan vid tidig ålder att börja prata om döden och vad den innebär, för att eleverna ska få en förståelse och kunna bearbeta och hantera sorg bättre.

Avsikten med undersökningen var att genom en enkätundersökning få reda på i vilken omfattning sorg och död behandlas i klassrummet och i vilken utsträckning handlingsplaner följs och används. För att få en djupare förståelse av hur pedagoger arbetade gjordes även individuella intervjuer. Undersökningen visar att alla berörda skolor har en handlingsplan men få pedagoger använde sig av den. Det framgår även att pedagogers arbete med sorg förekommer endast vid enstaka tillfällen, de lägger inte någon vikt vid förarbete kring sorg.

SAMMANFATTNING

Att förlora en förälder under barndomen är inte ovanligt, trots det är kunskaperna om dessa barns behov av stöd och hjälp förhållandevis begränsade. Barns sorgereaktioner och behov av stöd skiljer till vissa delar från vuxnas. Syftet med studien var att belysa faktorer i ett barns livssituation som påverkar sorgearbetet i samband med en förälders död. Metoden som använts är en litteraturstudie med kvalitativ ansats och resultatet utgjordes av en granskning av vetenskapliga artiklar. En innehållsanalys har genomförts. I resultatet framkommer att en stabil, tydlig och förutsägbar miljö är av stor betydelse för hur barnet anpassar sig till den förändrade situationen vid en förälders död. Vidare beskrivs vikten av att barnet får vara delaktigt, får möjlighet att uttrycka sina känslor samt upprätthålla en kontakt med föräldern såväl under sjukdomstiden som efter döden. Slutligen framträder vårdens betydelse i form av professionell hjälp och stöd till barnet såväl som till den kvarvarande föräldern. Resultatet av studien riktar sig framförallt till sjuksköterskor.

Syftet med denna uppsats var att undersöka om det förelåg skillnader, vid kris och sorgearbete utifrån kristeorins faser, samt utsagorna från sörjande vuxna personer vid ett väntat respektive oväntat dödsfall. Utifrån syftet ställdes följande frågeställningar: Finns det skillnader i reaktioner hos de sörjande vid ett väntat respektive oväntat dödsfall? Kan dessa eventuella skillnader förstås med hjälp av kristeorins faser?

För att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod med intervjuer av totalt fyra personer, två som upplevt ett väntat dödsfall och två som upplevt ett oväntat dödsfall. Intervjuerna låg sedan till grund för uppsatsens resultat. Tolkning av resultatet skedde utifrån referensramen psykodynamiska kristeoris fasindelningar: chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. I studien redogörs för skillnader i reaktioner vid ett väntat respektive oväntat dödsfall. Resultatet visar att det föreligger skillnader vid reaktionsfaserna. De personer som upplevt ett väntat dödsfall genomgick faserna under kortare tid till skillnad från anhöriga som upplevt ett oväntat dödsfall. Slutsatsen är därmed att det föreligger skillnader vid reaktion mellan ett väntat respektive ett oväntat dödsfall. Resultatet visade även att kristeoris fasindelningar inte är applicerbart utifrån ett väntat dödsfall, eftersom det inte ger ett rättvisande resultat, då personer som upplevt ett väntat dödsfall redan påbörjat sitt sorgearbete under den anhörigas sjukdomstid och därigenom redan genomgått faserna.

När någon begått självmord uppstår en speciell situation. De sörjande går igenom en kris när allt förändras och de måste kämpa sig tillbaka till livet. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa anhörigas upplvelser och behov i samband med att någon som står dem nära begår självmord. Studien baserades på sju vetenskapliga artiklar, vilka analyserades med manifest innehållsanalys. detta resulterade i fyra kategorier: Första tiden efter självmordet, Sorgearbetet, Kommunikations- och samhörighetsbehov och Nytt liv. Resultatet visade att många anhöriga upplevde stöd inledningsvis men ändå kände sig övergivna, utanför och stigmatiserade. De upplevde ett behov av att vården sökte kontakt med dem för att ge information och guida dem till rätt hjälp. Anhöriga upplevde ett stort stöd av de ideella organisationer som finns. Där kunde de möta andra i samma situation, där kände de sig trygga och förstådda. När de anhöriga kommit så långt i sin sorgeprocess att de funnit mening i det inträffade och omvärderat sitt liv utifrån det inträffade så kunde många se tillbaka på de fina minnen de hade och gå vidare i livet med nya värderingar.

I vårt examensarbete har det övergripande syftet varit att öka kunskaperna kring hur man som lärare kan bemöta elever i sorg. Vi vill med examensarbetet få en förståelse för hur några vuxna tänker kring hur barn, i förskola och skola, reagerar i och hanterar sorg samt hur man som lärare kan bemöta dessa elever i klassrummet. Genom att ha studerat litteraturen inom detta område samt intervjuat två BRIS-ombud och hållit ett fokusgruppsamtal med tre lärare har vi samlat in vårt material. I arbetet har vi ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt ett psykologiskt perspektiv, anknytningsteori, på reaktioner och hanterande av sorg. I resultatet fick vi fram lärarnas syn på hur de tänker om sin kompetens kring bemötandet av barn i sorg samt BRIS-ombudens tankar kring bemötandet av barn i sorg. Det som framkom var att lärarna kände en osäkerhet inför att möta barn i sorg. BRIS-ombuden framhöll att det viktigaste inte är att göra utan att vara. I slutdiskussionen tar vi upp hur man bör bemöta barn, vad man bör tänka på när man står inför en klass där ett barn drabbats av en förlust av en nära anhörig. Vi framhåller hur vi som lärare medierar, genom kommunikation, hur man bör sörja. Därför bör vi som förebilder ha en öppen dialog i klassrummet där vi visar att alla känslor är tillåtna.

Min ambition med den här uppsatsen är att påvisa att fotboll kan ha samma effekt och samma funktion som kyrkan, när det gäller att bearbeta sorg. Jag har även som syfte att framhålla likheter gemensamma nämnare och samarbete mellan fotboll och religion.

Jag tycker att jag har fått svar på min fråga: Om fotboll och religion kan fylla samma funktioner? Mitt svar är helt klart ja. Allt från att man hänger sig till någon gud/spelare till att dra nytta av kyrkan/fotbollen vid ett sorgearbete, för att bearbeta känslor. Även när man jämför kyrkans funktion när det gäller sorgearbete med det jag har fått fram, så ser jag ingen större skillnad. Men jag ska betona att sorgarbetet under fotbollens försyn inte passar alla, men det gör inte kyrkan heller, vill jag påstå. Även avarterna av församlingar finns i båda lägren. Sekter på kyrkans sida och firmor på supporterklubbarnas sida är kyrkan och idrottens negativa inslag.

Fotbollen berör en väldigt stor massa, där de kan få utlopp för sina känslor och där man kan få bearbeta sina känslor också. Jag har kommit fram till att fotboll kan fungera lika bra som en religion oavsett vad en människa söker. Men att en kombination eller att man utövar både en religion och är hängiven fotboll är inget hinder. Snarare tvärtom, skulle jag utrycka det. Avslutningsvis vill jag konstatera att i fotboll och religion finns det tro, hopp och kärlek, ingen har mer och ingen har mindre.

Min avsikt med denna uppsats var att söka en djupare förståelse av fenomenet minneswebbplatser för avlidna personer på Internet. Som ett tidigare helt outforskat fenomen som dessa minneswebbplatser är, så har jag haft förmånen att få välja helt fritt vad jag ska titta närmare på, och hur detta ska genomföras. Detta resulterade i att jag valde att ta reda på hur dessa sorgens regioner tar sig uttryck på minneswebbplatserna. Sorgens regioner som man kan tänka sig är både sociala och spatiala på dessa webbplatser.

Jag har beskrivit en rad teoretiska begrepp i metodavsnittet som har kommit att fungera som en ram för analysen av minneswebbplatserna: (själv)representation, aktörer, intimitet, autenticitet, stil och personliga uttryck är dimensioner inom de sociala regionerna, och indexsidan, gemensamma utrymmen, privata utrymmen och länkar till omvärlden är dimensioner inom de spatiala regionerna. Dessa teoretiska begrepp har i analysen på ett systematiskt sätt analyserats och satts i relation till de teoretiska perspektiven för uppsatsen.

Uppsatsens teorianknytning är Erving Goffmans resonemang kring främre och bakre regioner, samt regionbeteenden. Joshua Meyrowitzs vidareutvecklade teorier om regioner, samt tankar om medier och rumslighet. Birgit Hertzberg Kaare och Knut Lundbys, samt Nancy Thumims teorier om självrepresentation och autenticitet i digitala berättelser, och Britta Lundgrens teorier kring sörjandets processer vid en oväntad död.

Minneswebbplatserna rör sig i gränslandet mellan den främre och den bakre regionen. Den förändring som skett, med nya medier, av vad vi betraktar som privat respektive offentligt har nu nått den egna privata sorgen. I vårt självbiografiska samhälle, visar de anhöriga tydligt att de vill ha en publik och genom att den digitala (själv)representationen inger en känsla av bestående, tänker man sig även en framtida publik som kan ta del av avtrycken, samtidigt som den avlidne kan bli odödlig genom att det kollektiva minnet blir det som överlever det individuella livet.