Academic literature on the topic 'Specialpedagogisk kompetens'

Formuleringen “specialpedagogisk kompetens” i skollagen (SFS 2010:800) lämnar fältet öppet för tolkningar som inte nödvändigtvis innebär att den som arbetar med specialpedagogiska frågor på en skola har utbildning för det. Arbetet intresserar sig för att undersöka hur den specialpedagogiska kompetensen egentligen uppfattas av skolledarna som är ytterst ansvariga för att tillgodose att den specialpedagogiska kompetensen finns, och att den kommer eleverna till gagn. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur begreppet specialpedagogisk kompetens uppfattades på gymnasieskolor ur skolledarnas perspektiv. Vi är själva praktiserande specialpedagoger och har sett att den specialpedagogiska kompetensen ofta är en kombinerad specialpedagog- och speciallärartjänst, varför skolledarnas uppfattning av dessa två olika yrkesroller också var intressant att få en bild av.Kvalitativa halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fem skolledare. För att få en djupare förståelse för vilka val och problem skolledare ställs inför i sina olika verksamheter tar vi hjälp av Nilholms dilemmaperspektiv och en fenomenologisk ansats. Våra resultat visar på att majoriteten av de vi intervjuat anser att den specialpedagogiska kompetensen är helt individbaserat och inte beroende av utbildning. Resultatet visar vidare på att alla skolledare har helt klart för sig skillnaden mellan en utbildad specialpedagog och speciallärare men tycker att dessa två går att kombinera i en tjänst. Ofta beror detta på ekonomiska orsaker och skolledarna måste göra flera val och därmed ofta baka ihop olika tjänster. De skolledare vi intervjuat upplever inte att det var några problem med att få tillgång till specialpedagogisk kompetens, något vi fick en motsatt bild av från artiklar och media i vårt arbete.

SammanfattningProblemområdeSpecialpedagogiken kännetecknas som kunskapsområde av komplexitet och det förekommer stor variation när det gäller hur specialpedagogik diskuteras och beskrivs (Ahlberg, 2013). I min studie vill jag undersöka vilka synsätt det finns på specialpedagogisk kompetens och på handledning som verktyg för en ökad specialpedagogisk kompetens i förskolans verksamhet. Lutz (2013) menar att alla pedagoger behöver insikt i specialpedagogiska förhållningssätt. Som blivande specialpedagog vill jag kunna bidra till en ökad specialpedagogisk kompetens i förskolan och jag undersöker i min studie, vilka synsätt det finns på specialpedagogisk handledning som verktyg för en ökad specialpedagogisk kompetens i förskolans verksamhet. Syfte och frågeställningarMin utgångspunkt är att det behövs en ökad specialpedagogisk kompetens i förskolans verksamhet, för att möta de utmaningar som finns i förskolans pedagogiska verksamhet samt för att bemöta de mål som står i skollag och läroplan. Syftet för studien är att öka kunskapen om vilka synsätt det finns på begreppet specialpedagogisk kompetens och på handledning som verktyg för att bidra till en ökad specialpedagogisk kompetens i förskolans verksamhet. Studiens preciserade frågeställningar är: Vilka synsätt finns hos några förste förskollärare och några förskolechefer på vad begreppet specialpedagogisk kompetens innebär? Vilka synsätt finns hos några förste förskollärare och några förskolechefer på specialpedagogisk handledning som verktyg för att bidra till en ökad specialpedagogisk kompetens i förskolan?MetodJag har i min studie valt att använda mig av halvstrukturerade intervjuer, då syftet för studien är att undersöka vilka synsätt som finns kring begreppet specialpedagogisk kompetens och handledning som verktyg för ökad specialpedagogisk kompetens i förskolan. Jag har intervjuat tre förskolechefer och fyra förste förskollärare i min studie. Studiens metodansats har inspirerats av en fenomenografisk ansats då jag i studien vill undersöka hur fenomenen, specialpedagogisk kompetens och handledning upplevs av olika människor. Fejes och Thornberg (2015) framhåller att fenomenografins syfte är att beskriva människors sätt att förstå fenomen i sin omvärld, där fokus är på den variationen det finns i människors sätt att uppfatta omvärlden. I analysen av det empiriska materialet har jag tagit inspiration från den hermeneutiska tolkningsläran, för att söka ytterligare innebörder genom att tolka och söka förståelse. Fejes och Thornberg (2015) menar att i den hermeneutiska tolkningsläran finns fokus på förståelsen i ett budskap och inte i förklaringen.Teoretisk ramSom teoretisk utgångspunkt har jag valt ett sociokulturellt perspektiv, den Säljö (2014) framhåller som att mänskligt lärande bör förstås i ett kommunikativt och sociohistoriskt perspektiv. En annan teoretisk utgångspunkt i studien är systemteoretiskt perspektiv, då jag belyser olika påverkansprocesser i handledning. Öquist (2008) framhåller att systemtänkande handlar om att förstå världen i termer av helheter, relationer, funktioner, sammanhang och mönster. Gjems (1997) menar systemteorin riktar sin uppmärksamhet mot relationer mellan människor, det är då en god utgångspunkt för handledning i yrkesgrupper där man jobbar nära i team och med människor.Resultat och specialpedagogiska implikationerResultatet från min empiriska undersökning visade att det fanns en variation av synsätt hos några förskolechefer och några förste förskollärare kring begreppet specialpedagogisk kompetens, däremot fanns liknande synsätt kring fenomenet specialpedagogisk handledning. Samtliga informanter i studien ansåg att specialpedagogisk handledning kan bidra till en ökad specialpedagogisk kompetens hos pedagoger. Specialpedagogisk kompetens sågs av informanterna som något som först och främst är förknippat med specialpedagogens yrkesroll. Som blivande specialpedagog anser jag att det är viktigt att ha kunskap och vara medveten om de olika synsätt som finns på specialpedagogisk kompetens och på handledning. En ökad kunskap om de olika synsätt som finns kan öka förståelsen för förskolans specialpedagogiska verksamhet.SlutsatsPerspektiven på specialpedagogik är många och som kunskapsområde hoppas jag att forskning som är riktad mot förskolan vidareutvecklas. Jag anser att det behövs en ökad specialpedagogisk kompetens i förskolans verksamhet för att kunna förverkliga ”en förskola för alla”. Det specialpedagogiska uppdraget måste angå alla i förskolan och inte bara specialpedagogerna. Nyckelord: förskola, handledning, sociokulturell teori, specialpedagogisk kompetens, systemteori

Skollagen (SFS 2010:800) föreskriver att skolledare är ytterst ansvariga för att tillgodose att det finns specialpedagogisk kompetens på skolan. Utifrån denna bestämmelse väcktes intresset att undersöka innebörden av specialpedagogisk kompetens utifrån ett skolledarperspektiv. Mer precist var syftet med uppsatsen att bidra med kunskap om vilken förståelse, och vilka erfarenheter samt vilka visioner skolledare har kring specialpedagogisk kompetens. Uppsatsen har en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 skolledare verksamma inom grundskolan. För att fördjupa förståelsen av hur skolledarna förstår vad specialpedagogisk kompetens är samt hur denna kompetens bör användas och utvecklas i verksamheten användes i analysen ett socialkonstruktivistiskt ramverk. Resultatet visade att skolledare beskrev specialpedagogisk kompetens som en bred formell kompetens, utvecklad genom formell utbildning, såväl som en icke formell kompetens exempelvis i form av social kompetens. Vidare, en majoritet av skolledarna gjorde inte skillnad på specialpedagogers och speciallärares (i uppsatsen benämnda SNE, Special Needs Educator) funktion. Skolledarna beskrev SNE som mångsysslare, till exempel som rådgivare och samordnare av den specialpedagogiska verksamheten samt att en betydande del av funktionen är undervisning. Skolledare uttryckte även en vision om att SNE via ledarskap, samarbete och handledning kan göra det möjligt att öka lärares specialpedagogiska kompetens, arbeta mer förebyggande samt öka inkluderingen i skolan. Analysen tydliggjorde bland annat att skolledares uppfattningar, erfarenheter och visioner om specialpedagogisk kompetens utvecklas via sin sociala kontext. I diskussionen lyfts bland annat fram att skolledares visioner lättare kan realiseras genom att särskilja specialpedagogens respektive speciallärarens kompetens och funktion.

 

Specialpedagogiken och dess betydelse har förankrats i förskolan, men vem som ska ta ansvar för det specialpedagogiska arbetet och besitta kunskaper inom området, är fortfarande oklart. Syftet med studien är att belysa eventuella behov av specialpedagogisk kunskap och kompetens hos pedagoger inom förskolan, samt urskilja och beskriva hur behoven ser ut. Genom halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio pedagoger på tre förskolor undersöks upplevelser om behovet av specialpedagogisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att det finns ett behov av ökad teoretisk kunskap inom det specialpedagogiska området i förskolan. Brister i den teoretiska kunskapen gör att den erfarenhetsbaserade specialpedagogiska kompetensen värderas högt. Det specialpedagogiska ansvar som vilar på pedagogerna upplevs vara stort eftersom de både har ansvar för att upptäcka och stödja barn i behov av särskilt stöd, men även för att erbjuda en verksamhet som kan tillgodose alla barns behov. Detta skapar ett specialpedagogiskt dilemma i pedagogernas arbete, vilket ytterligare försvåras i och med att de växande barngrupperna bidrar till ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd. Dilemmat uppkommer till följd av de beslut som fattas på lednings- och organisationsnivåer och dessa påverkar verksamhetens miljömässiga utformning som storlekar på barngrupper och personalmängd. Studien visar att de förutsättningar pedagoger inom förskolan har i sitt arbete idag är svåra att förena med uppdragen som styrdokumenten beskriver. För att säkra ett fortsatt utvecklande av den specialpedagogiska kunskapen och kompetensen inom förskolan, behöver pedagoger erbjudas möjligheter till detta i form av fortbildning och ökade resurser. Om dessa villkor ska kunna uppfyllas och förverkligas i den praktiska verksamheten, krävs politiska beslut som kan skapa förutsättningar för specialpedagogikens utveckling i förskolan.

 

I en inkluderande skola krävs att läraren kan bemöta alla elever. Det medför att undervisningen anpassas så att eleverna kan ta del av den kunskap som förmedlas.  I och med det får den specialpedagogiska kompetensen en betydelse. Uppsatsen syfte är att undersöka hur den specialpedagogiska kompetensen påverkar arbetet för en inkluderade skola. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer. Informanterna bestod av två lärare med skilda förkunskaper, där den största skillnaden hos informanterna var den specialpedagogiska kompetensen. Resultatet av denna studie visade att i en inkluderande skola kan lärarna bemöta alla typer av elever. En viktig aspekt var att eleverna trivdes och att de hade en plats i gruppen bland alla andra. För att inkludera eleverna var den specialpedagogiska kompetensen betydelsefull. Även flertalet forskare jag använt mig av i uppsatsen ansåg att den specialpedagogisk kompetens var betydande för att kunna inkludera alla elever i undervisningen.

AbstractHellberg, Cecilia (2012). Specialpedagogisk kompetens i förskolan – pedagogers tankarkring olika pedagogiska förutsättningar (Special education skills in preeschool – teachersthoughts on various educational oppertunities). Skolutveckling och ledarskap,Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.Att satsa på specialpedagogisk kompetens i förskolan är ingen självklarhet. Det finns helleringa krav på förskolan till skillnad från skolan att det ska finnasspecialpedagogiskt stöd på förskolan. Syftet med föreliggande studie är att ge perspektiv påpedagogers syn på specialpedagogisk kompetens under olika organisatoriska förutsättningar.Undersökningsmetoden är kvalitativa intervjuer med fem pedagoger. Två pedagogerrepresenterar förskolor där specialpedagogisk kompetens anlitas genom det centralaresursteamet. Tre pedagoger representerar förskolor där specialpedagog finns att tillgå iverksamheten. Resultatet visar att pedagoger som har tillgång till specialpedagog iverksamheten i stor utsträckning ser barnets svårigheter i ett systemperspektiv och attpedagogens egen yrkesroll tydliggörs till skillnad från pedagoger som inte hade denmöjligheten. Undersökningen visar också att det finns ett behov av att skapa en merutvecklad dialog med föräldrar kring barn i behov av stöd. Likaså att se barns olikheter somen tillgång. Att det centrala resursteamet inte utnyttjades i någon större omfattning varförvånande.
The objective of this study is to provide a perspective on teachers' views of specialist teacher training based on different educational opportunities. The survey methodology is qualitative interviews with five teachers with various educational opportunities. The result shows that educators who have access to special education in the business largely sees the child's problems in a system perspective and the teachers' own professional role is clarified unlike teachers who did not have that opportunity. The survey also shows that there is a need to create a more developed dialogue with parents about children in need of support. Similarly, to ensure children's differences as an asset.

Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse av hur specialpedagogisk kompetens kan användas för att förebygga och möta hinder i elevers lärande och utveckling i matematik. Studien utgår från en kvalitativ ansats och för att få svar på studiens frågeställningar har pedagoger med specialpedagogisk kompetens som undervisar inom grundskolans olika stadier intervjuats. Resultatet synliggör två framträdande specialpedagogiska roller. För det första den undervisande rollen som framför allt arbetar med elever enskilt eller i mindre grupp. För det andra rollen som samtals- och samarbetspartner till lärare som undervisar i matematik. Dessa två roller framträder såväl i det förebyggande arbetet som i arbetet att möta hinder i elevers lärande och utveckling i matematik. Det framgår också att organisation, tid och resurser påverkar den specialpedagogiska personalens möjligheter och förutsättningar att förebygga och möta hinder i elevers lärande och utveckling i matematik.

I detta examensarbete får du ta del av hur förskollärares kompetens inom det specialpedagogiska området, vilket krävs för utfärdande av förskollärarexamen och i enlighet med styrdokument, stämmer överens med förskollärares egen uppfattning om sina förutsättningar när det kommer till att ge stöd och stimulans till alla barn i förskolan. Studien avsåg att spegla förskollärares egen syn på sin kompetens i relation till specialpedagogiska insatser i förskolans verksamhet, vilka möjligheter som ges till kompetensutveckling samt hur begreppet specialpedagogik kan förstås. Slutligen fanns även ett intresse att urskilja hinder i förskolans praktik inom ämnet samt hur dessa förklaras av respondenterna. Respondenterna i studien har genom en kvalitativ webbaserad enkät svarat på ett antal frågor som berör innehållet. I resultatet framkommer det att erfarenhet och utbildning framstår som goda bidragande faktorer i mötet med alla barn. En slutsats utifrån studiens resultat är att kompetens hos förskollärare har en central betydelse för att fullfölja lärandeuppdraget i relation till barns förutsättningar.

This thesis is about special needs educational competence of educators working in collaborating teams within child and youth habilitation centres. The pedagogy of the moment stands for the decisions made by educators, based on their observations made when meeting the child in its different environments. These decisions build on educational theoretical and practical knowledge and experience developed through collaboration within interprofessional teams. The study was carried out through the use of focus groups consisting of professionals within different child and youth habilitation centres. The data consists of taped and transcribed focus groups discussions. Participants provided additional information concerning, estimations of the focus group session, their education and use of special needs educational assignments through additional questionnaires. The analysis focuses on how the educators conceptualise their competence and the dialogue in the group conversation. To facilitate the interactional analysis, a constructional key for the conversation was developed.

The educators within child and youth habilitation centers have not developed specific professional strategies, but instead, appear to have adapted a mission through structural means. Their competence appears contextually adapted and devel-oped within three spheres of activities. Their basic education is in the area of pre-school with theoretical focus on children’s normal development, pedagogical experience of working with groups of children, play and learning. On the basis of this background, together with experiences with toy library activities for children with disabilities, they have become one of the corner stone of child and youth habilitation centres of the 1980’s. In these centers, by tradition a mainly medical sphere of activity, they work in teams with family orientated habilitation, and have developed compe-tence for special needs educational intervention for children with disabilities. Special needs education is a supplementary field, which includes educators who are being trained for municipal operation. The educators use professional speech genres with colloquial language terminology, which is adjusted to its communicative context. The educators and their colleagues in the teams emphasize the importance of the educator bridging the medical, treatment and pedagogical contexts, together with a focus on child, parents and staff, at home and in preschool/school. A communicational genre has developed within the occupational group, where the educators reinforce rather than question each other when taking turns during interprofessional conversations. The competence of the educator is based on knowledge and experience when it comes to children, their development, play and learning. The thesis demonstrates that the main focus of the supplementary education increasingly lies on the pedagogical meeting with adults, mostly parents, around specific child. The practical pedagogical work for the child, playing as intervention as well as the specific special needs educational intervention is less conceptualised by the educators. They are requesting relevant research and theories to support their field of knowledge.