Academic literature on the topic 'Språkhandling'

Brottmålsdomar är strukturellt komplexa texter som ska redogöra för ett flertal röster med motsatta perspektiv samtidigt som en hög läsbarhet och förståelse för tingsrättens bedömningar och beslut upprätthålls. Den här artikeln syftar till att synliggöra brottmålsdomars struktur och visa hur röster och språkhandlingar används för att konstruera strukturen. Studien utgår från en socio-retorisk genretradition där genrer ses som kommunikativa redskap som kan användas för att uppnå olika mål. 42 domar som faller under kategorin brott mot person i brottsbalken analyseras utifrån begreppen språkhandling, tema och röst för att urskilja med vilka drag som genren konstrueras. Analysen visar att brottmålsdomar konstrueras med sex olika drag som genererar tre olika skrivsätt beroende på hur dragen ordnas.

Denne artikkelen er basert på ei kvantitativ undersøking av 1949 ytringar frå “Nordnorsk debatt” under valkampen i 2017. Eit sentralt funn er at nettspråket følger dei norske rettskrivingsnormalane monaleg meir i diskusjonar om samepolitikk enn om andre politiske tema. I det samla materialet har 54 prosent av ytringane minst eitt ortografisk avvik. Då bryt kommentaren eller svaret på Facebook med dei to norske rett­skrivingsnormalane når språkbrukarane kortar ned på orda eller brukar teikn eller bokstavar på ein måte som er utanfor standarden i dei offisielle norske rettskrivingane. Då kan vi seie at norma i nettspråk om politikk er vidare enn den offisielle rettskrivinga. Denne overvekta av ortografiske avvik ser likevel ikkje ut til å vere skapt av språkbrukarar som ikkje meistrar standarden, og dei representerer neppe det mange opp­fattar som språkleg forfall. Heller ikkje munnlegmarkørar som forsterkar prosodien eller viser oppøsing, dominerer i materialet. Det er derfor ikkje hald for å seie at slike orto­grafiske avvik er ikoniske eller at den konfronterande stilen er essensen i politisk CMC. I Facebook-diskusjonane om same­politikk har derimot berre 44 prosent av ytringane ortografiske avvik. Artikkelen lanserer to alternative tolkingar av denne signifikant lågare delen orto­grafiske avvik. Den eine, og konsensusorienterte tolkinga, er at språk­brukarane i respekt for denne betente saka vel det mest nøytrale skriftspråket dei kjenner. Den andre, og konfliktorienterte tolkinga, er at dette er språkhandlingar som indekserer at ein vil vere lojal mot eller favorisere den norske kulturen og språket framfor den samiske. I så fall brukar debattantane, bevisst eller ubevisst, språkleg variasjon for å styrke det språklege hegemoniet til majoritetskulturen. I artikkelen argumenteter eg for den konfliktorienterte tolk­inga, for det første fordi menn er sterkt overrepresenterte i desse debattane. Tolkinga blir ytterlegare styrkt i den siste delen av artikkelen, som samanliknar CMC i debattane om same­politikk og innvandrings­politikk.

Syftet med denna studie är att undersöka polisens kommunikation och språkanvändning på Facebook, för att få en bild av hur en myndighet skriver i en informell miljö. Jag har gjort undersökningen med hjälp av textanalyser av sex olika inlägg på Polisens Facebooksida Polisen Eskilstuna och genom och en intervju med webbansvarig kommunikatör hos polisen i Eskilstuna. Resultaten visar att det är svårt för polisen i Eskilstuna att anpassa sig efter de informella kraven som ställs på en som finns på Facebook. Samtidigt tycker de att det är viktigt att ändå finnas på en kommunikationskanal som många människor finns och är aktiva på eftersom sidan ses som ett komplement till polisens hemsida. Däremot behöver polisen jobba mer på att föra dialog, genom att svara på kommentarer och skriva regelbundna inlägg, och anpassa språket efter läsarna även om analyserna har visat att språket mestadels kategoriseras som lättläst.

This thesis is a study of proverbs and their use in dialogue. Proverbs have a long history but have not been the subject of much linguistic research in Sweden. The purpose of the study is to examine how proverbs are used, who uses them and to what extent they are used. The focus is on the communicative functions of the proverb and on how information is disseminated through proverbs. The theoretical basis of the study is systemic-functional linguistics and its view of language use, with focus on the interpersonal metafunction. A qualitative analysis has been performed using the principles and perspectives of conversation analysis. The source material consists of 45 Swedish plays published between 1700 and 2000, which form part of the corpus Svensk dramadialog (Swedish drama dialogue). Proverbs are used among other things to argue, criticise, comment, comfort, defend, object or explain. Their use varies over time in terms of frequency as well as to which speech functions are expressed, but they are predominantly used in much the same way today as 300 years ago. The results of the study show a clear decline in use over time in the number of proverbs in the material. They are used most frequently in the 18th century to argue and object, while in the 20th century they tend to be used to criticise. Their most common function in all periods is to comment. Older people use proverbs in speech more than younger people, and there is a frequent tendency for proverbs to be aimed at other people of the same generation. Equally as many women as men use proverbs in speech in relation to their speaking space in the corpus. Proverbs are frequently multifunctional and act as a linguistic resource in the dialogue.

 

The aim of this essay was to examine the way preschool teachers and children converse during school meals, and also the way preschool teachers start and develop conversations during meals. The conversations were analyzed from the topic of conversation and the teachers' ways of using language acts such as questions, remarks, exhortations. The study was based on observations, tape recording and contact schedule. The result shows that the topic of conversation is significant for how involved teachers are in conversations during meals. The result also shows how conversations develop or end depending on what language acts teachers use. This is particularly clear when using questions and exhortations. The discussion of this study is mainly about the fact that teachers use of questions does not seem to make conversation progress. In several cases, teachers' shut conversations down by using language acts. The discussion also shows that conversation between children can develop and progress without the help of teachers.

Barns språkutveckling, och närmare bestämt hur förskollärare och barn samtalar vidmåltid är i fokus i följande undersökning. Studien syftar till att undersöka förskolläraressätt att påbörja och vidareutveckla samtal under måltider i förskolan. Samtalenanalyseras utifrån samtalsämne och förskollärarnas sätt att använda sig av olikaspråkhandlingar (frågor, påståenden och uppmaningar). Studien genomförs med hjälpav observationer, bandinspelningar och kontaktscheman. Resultatet visar attsamtalsämnena under måltiderna har betydelse för förskollärarnas delaktighet. Det visarockså hur samtalen vidareutvecklas alternativt stannar av genom de olikaspråkhandlingar, särskilt frågor och uppmaningar som lärarna använder sig av.Diskussionen berör särskilt förskollärarnas användande av frågor vilka inte direkt visarsig vidareutveckla samtalen i någon mening. I flera fall tystar förskollärarna istället nedsamtalen genom sina språkhandlingar. Vi berör även att barnens egna samtal i flera fallutvecklas utan förskollärarens delaktighet.

Denna undersökning syftar till att ta reda på vilka möjligheter och begränsningar svensklärares samtal i facebookgrupper för svensklärare har. Undersökningens frågeställningar är: 1) Hur använder sig svensklärare av en facebookgrupp för svensklärare?, 2) I vilken utsträckning kan samtal mellan svensklärare i en sådan grupp ses som kollegialt lärande? Undersökningens teoretiska ramverk består av hermeneutik, systemisk-funktionellgrammatik och tre olika perspektiv på kollegialt lärande från Skolverket (2013), Timperley(2013) och Wenger m.fl. (2002). Metoden för undersökningen är netnografi och materialetbestår av inlägg, kommentarer, reaktioner och delningar från en facebookgrupp försvensklärare. Inläggen kategoriserades utifrån de allmänna språkhandlingarna fråga, påstående, uppmaning och erbjudande. Frågor och påståenden jämfördes sedan mot huvuddragen av de tre perspektiven på kollegialt lärande. Undersökningens resultat visar att det inte finns någon begränsning gällande vilka språkhandlingar som kan utföras inom ramen för gruppen samt att det inte finns någon övervikt för någon typ av språkhandling. Rörande kollegialt lärande är facebookgruppen en plats där en gemensam kunskapsbas skapas genom att lärare delar med sig och efterfrågar undervisningsmaterial, diskuterar påståenden och svarar på varandras frågor samt ger råd och stöttning. De diskuterar även olika begrepp och pedagogiska inriktningar samt delar med sig av egna erfarenheter. Det kollegiala lärandet i gruppen pågår också under en längre tid och utgår från gemensamma problemområden. Det som saknas i gruppen är en tydlig arbetsgång ochgemensamma slutsatser, förhållningssätt och praktiker. Istället finns flera olika slutsatser,förhållningssätt och praktiker. Det saknas också tecken på att slutsatser och nya kunskaperomsätts i praktiken. Facebookgruppen kan dock till stor del ses som en plattform för kollegialt lärande med tanke på vad som är genomförbart inom ramen för gruppen. Facebook ger också en unik möjlighet för svensklärare att utvidga sitt kollegium och själva sätta agendan för det kollegiala lärandet.

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger och barns kommunikation utspelar sig i skogen utefter barnens självständiga utforskande. Forskningsfrågorna vi utgår ifrån är ”på vilka sätt samtalar barnen med pedagogerna i skogsmiljön? samt ”hur stöttar pedagogerna barnens utforskande av naturen?” Denna kvalitativa studie grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv där våra analysbegrepp är språkhandling och stöttning som har använts för att förstå vårt resultat. Datainsamlingen har skett genom videoobservationer samt fältanteckningar på två avdelningar ifrån två olika kommuner i södra Sverige. Våra analyser utgår ifrån en interaktionsanalys, vilket har gett oss möjligheter att förstå kommunikationen mellan pedagogerna och barnen. Resultatet i föreliggande studie visar att barn samtalar med pedagoger för att påkalla uppmärksamhet för ett naturmaterial/fenomen, dela med sig av upptäckter samt för att få utforska självständigt. Det kommer fram att pedagoger stöttar barnens utforskande av naturen genom att ställa öppna frågor, sätta sig på knä och anpassa sig efter var barnen befinner sig. Resultatet visar även att pedagoger har en tendens att mestadels stötta enskilda barn i vissa situationer, de som verbalt uttrycker sig. Konsekvenser av detta är att de barn som verbalt uttrycker sig mest är de barnet som blir mest uppmärksammat. På så sätt blir övriga barns utforskande av naturen begränsat.

I avhandlingen studeras språkhandlingar i 20 livsstils- och 20 forskarbloggtexter. Den har tre syften: Det första syftet är att kartlägga vilka grundläggande språkhandlingar, det vill säga påståenden, frågor, erbjudanden och uppmaningar, som används i de respektive bloggtyperna och hur ofta. Analysen kompletteras genom att ta med en femte grupp, andra språkhandlingar, där sådana språkhandlingar som inte tillhör någon av de fyra bastyperna klassificeras. Användningen av de olika språkhandlingarna studeras med tanke på hurdan relation de skapar mellan skribent och läsare samt vilka roller de konstruerar till dessa. Det andra syftet är att utforska språkliga realiseringar av de grundläggande språkhandlingarna. Jag studerar om språkhandlingarna uttrycks med kongruenta eller metaforiska formuleringar. Kongruenta formuleringar avser de prototypiska uttrycken för en viss språkhandling och metaforiska de icke-prototypiska. Exempelvis är frågesatsen den kongruenta realiseringen av en fråga, medan påståendesatsen är ett metaforiskt uttryck. Det tredje syftet är att exemplifiera hurdana olika typer av påståenden, frågor, erbjudanden och uppmaningar som förekommer i bloggtexterna. Metoden är jämförande interpersonell funktionell textanalys som är dels kvantitativ, dels kvalitativ. Resultaten visar att bloggtexter av båda bloggtyperna i materialet tydligt domineras av påståenden. Frågor används som minst i båda bloggtyperna. Den största kvantitativa skillnaden ligger i användningen av andra språkhandlingar som är den näst största gruppen i livsstilsbloggarna och den näst minsta i forskarbloggarna. Uppmaningar och erbjudanden används lite mer i forskar- än i livsstilsbloggarna. Metaforiska realiseringar är lite vanligare i forskar- än i livsstilsbloggarna. I båda bloggtyperna är uppmaningar den språkhandlingstyp som får metaforiska realiseringar som oftast, vilket troligen beror på artighetsskäl. Relationen som skapas mellan skribent och läsare i livsstilsbloggarna är dels en jämbördig vänskapsrelation där skribenten intar rollen av en vän till läsaren, dels en mindre jämbördig relation där skribenten försöker påverka läsarens agerande och åsikter från en något överordnad position. I forskarbloggarna är relationen ojämlik nästan genomgående. Skribenterna intar expertroller av lärare, informatörer och kritiker samt informerade rådgivarroller. Distansen som den ojämlika relationen medför minskas dock exempelvis med läsartilltal med pronomenen du och ni samt läsaromtal med pronomenet vi som skapar ett samband mellan skribenten och läsaren
Tutkielmassa tarkastellaan puhefunktioita 20 elämäntyyli- ja 20 tutkijablogitekstissä. Tutkielmalla on kolme tavoitetta: Ensimmäinen tavoite on selvittää mitä perustavia puhefunktioita eli väitteitä, kysymyksiä, tarjouksia ja kehotuksia, käytetään näissä blogityypeissä ja kuinka usein. Analyysin täydentämiseksi mukaan on otettu viides kategoria, muut puhefunktiot, johon luokitellaan sellaiset puhefunktiot, jotka jäävät neljän perustyypin ulkopuolelle. Puhefunktioiden käyttöä tutkitaan siitä näkökulmasta, millainen suhde niiden kautta muodostuu kirjoittajan ja lukijan välille ja millaisia rooleja ne rakentavat näille. Tutkielman toinen tavoite on tutkia perustavien puhefunktioiden kielellisiä muotoja. Tutkin ilmaistaanko puhefunktioita kongruentein vai metaforisin muodoin. Kongruenteilla muodoilla tarkoitetaan puhefunktioiden prototyyppisiä ja metaforisilla epäprototyyppisiä muotoja. Esimerkiksi kysymyksen kongruentti ilmaus on kysymyslause. Väitelausetta voi puolestaan käyttää kysymyksen metaforisena muotona. Tutkimuksen kolmas tavoite on antaa esimerkkejä millaisia alatyyppejä blogitekstien väitteistä, kysymyksistä, tarjouksista ja kehotuksista esiintyy. Tutkimuksen metodi on vertaileva interpersonaalinen funktionaalinen tekstianalyysi, joka on osin kvantitatiivinen, osin kvalitatiivinen. Tuloksista käy ilmi, että molemmissa blogityypeissä väitteet ovat selvästi yleisin puhefunktio. Kysymykset ovat molemmissa blogityypeissä puhefunktioista harvinaisimpia. Suurin kvantitatiivinen ero blogityyppien välillä on muissa puhefunktioissa, jotka muodostavat elämäntyyliblogeissa toiseksi suurimman ja tutkijablogeissa toiseksi pienimmän ryhmän. Kehotuksia ja tarjouksia käytetään tutkijablogeissa hieman enemmän kuin elämäntyyliblogeissa, ja metaforiset ilmaukset ovat niin ikään vähän yleisempiä tutkija- kuin elämäntyyliblogeissa. Kehotuksia ilmaistaan puhefunktioista eniten metaforisilla rakenteilla molempien blogityyppien teksteissä, mikä luultavasti johtuu kohteliaisuussyistä. Elämäntapablogeissa kirjoittajan ja lukijan välille muodostuu osin tasavertainen ystävyyssuhde, osin vähemmän tasavertainen suhde, jossa kirjoittaja pyrkii vaikuttamaan lukijan toimintaan ja mielipiteisiin ylemmässä asemassa olevasta roolista käsin. Tiedeblogeissa suhde kirjoittajan ja lukijan välillä on epätasavertainen lähes jatkuvasti. Kirjoittajat ottavat lukijaan nähden ylemmässä asemassa olevia opettajan, tiedottajan ja kriitikon asiantuntijarooleja sekä asioista perillä olevan neuvojan rooleja. Epätasavertaisen suhteen luomaa etäisyyttä pienennetään tutkijablogeissa kuitenkin esimerkiksi lukijan puhuttelulla sinä- ja te-pronominien avulla sekä viittaamalla lukijaan me-pronominilla, joka luo yhteyden kirjoittajan ja lukijan välille

Studien syftar till att undersöka hur Folkhälsomyndigheten använder språkhandlingar och modalitet för att påverka befolkningens agerande under coronapandemin. Undersökningen utgår från fem informationssidor, riktade till allmänheten, på myndighetens webbplats. Studien är en kritisk diskursanalys som görs utifrån den systemisk-funktionella grammatiken och dess språkhandlingar och modalitet. Undersökningen visar att den dominerande språkhandlingen i texterna är uppmaningar. Dessa realiseras främst genom påståendesatser med modala hjälpverb samt genom uppmaningssatser. Precis som i tidigare forskning finns i det undersökta materialet en rik variation i hur uppmaningar konstrueras. Undersökningen visar också att det finns ett samband mellan hur uppmaningarna konstrueras, vem de riktar sig till och vikten av att de följs. Uppmaningar som riktar sig till sjuka personer, alternativt personer som har träffat någon som är sjuk, har en större andel meningar med hög grad av förpliktelse, det vill säga en skarp form av uppmaning. Sett till alla påståendesatser med modala hjälpverb är medelhög förpliktelsenivå vanligast, oftast i form av verbet bör. Trots sin tydliga maktposition väljer Folkhälsomyndigheten ofta vagare formuleringar än de som utgörs av uppmaningssatsen. Det kan bero på att de vill upprätthålla en god relation till befolkningen, med målet att styra deras agerande.

This is a case study that seeks to investigate how two teachers in grade 3 work with instructions to a written assignment in Swedish. The study is grounded in a sociocultural perspective on learning, and is based on observations in a classroom setting. The results show that the two teachers use different forms of mediating tools in their instructions. It was also found that the teachers use different speech acts in the instructions and that the instructions vary depending on which speech acts are included. Neither of the teachers made any adjustments to the collective instructions, instead they made individual adaptations outside the general instruction.

Syftet med studien är att se om de som besvarar ungdomars frågor om genitalier, sexpraktik och sexualitet på nätet kan vara delaktiga i att re_producera normer kring dessa ämnen i och med sina språkliga val. Studien ämnar också se om dessa re_produktioner, i sådana fall, skiljer sig åt beroende på vilket kön frågeställaren uppfattas ha. Studien är en diskursanalys med utgångspunkt i vissa feministiska teorier om genusperformativitet och könsmaktsordning och utgår från den konstruktivistiska språksynen. Vidare metoder som använts är systemisk-funktionell grammatik med fokus på den interpersonella metafunktionen samt tematisk analys av de språkhandlingar som förmedlar en verklighet gentemot frågeställaren att hen ska göra något eller vilja något. Resultatet påvisar att Fråga UMO till viss del kan vara delaktiga i att re_producera normer kring kön och sex. Sett till materialet storlek är det dock inte särskilt vanligt förekommande. Fråga UMO använder inte så vitt skild grammatik beroende på om personen uppfattas som tjej eller kille utan snarare skiljer sig grammatiken åt beroende på om frågan ställs om genitalier eller sexpraktik/sexualitet. Dock kan vissa delar av resultatet härledas till tjejers och killars förväntade sexlust, till det faktum att killar mer sällan besöker ungdomsmottagningen samt att att vissa tabubelagda ämnen kan kopplas till ett specifikt kön. Slutsatsen som dras är att Fråga UMO skulle kunna låta bli att köna personer i sina svar för att vara mer inkluderande. De skulle också kunna byta namn på sina kategorier Tjejers underliv och Killars underliv till exempelvis ”Snippor och snoppar”. Dock finns det antagligen förklaringar till varför svaren formulerats som de gjort. Dels är målgruppen ungdomar mellan 13-25 år och ska således vända sig till både barn och vuxna. Sedan gör även den flyktiga och distanserade kommunikationssituationen det svårt för svararen att utmana normer som ligger i disposivet, det vill säga de normer som är ju djupt rotade i våra kulturer och samhällen att de ses om sanna och naturliga. Överlag verkar Fråga UMO försöka att ha ett så inkluderande och jämställt bemötande som möjligt.