Academic literature on the topic 'Språkstörning hos barn'

Denna studie syftar till att undersöka sex förskollärares syn på arbetet med barn med språkstörningar och språksvårigheter. Jag valde att intervjua förskollärare från två olika verksamheter: traditionella förskolor samt språkförskolor. Det som intresserade mig är vilka arbetssätt och hjälpmedel som erbjuds för barn med språksvårigheter i de olika verksamheterna. Jag ville även ta reda på vad som var utmärkande för en språkförskola enligt förskollärare som arbetar där och om barnen som går på språkförskolor erbjuds större möjligheter till språkutveckling än barn på traditionella förskolor. För att få svar på studiens frågeställningar har jag genomfört kvalitativa intervjuer med sex verksamma förskollärare. Resultatet visar att det finns vissa likheter men även skillnader i förskollärares arbetssätt med barn med språksvårigheter och språkstörningar på traditionella förskolor samt språkförskolor. Det som framgår tydligt utifrån intervjuerna är att förskollärarna anser att språket ska stimuleras hos alla barn oavsett svårigheter eftersom barn alltid behöver utmanas för att utvecklas.

I förskolan möts ofta barn med språkstörningar och pedagogerna har ett ansvar att arbeta förebyggande med språket för att motverka språkstörning. Genom rätt stimulans kan barnets utveckling förbättras. Syftet med detta arbete är att synliggöra vilka möjligheter och svårigheter det finns i arbetet med barn med språkstörningar. Vi har genom kvalitativa intervjuer med verksamma pedagoger försökt undersöka dessa barns situation i förskolan. För att kunna avläsa barns situation behöver man se vilka kunskaper pedagogerna har om språket och dess betydelse. Därmed har vi valt att synliggöra den ”normala” språkutvecklingen följt utav språkstörning som är vårt huvudsyfte med detta arbete. I arbetet belyser informanterna betydelsen av ett samarbete mellan förskolan och hemmet för att förebygga språkstörning och stötta barnet i sin utveckling. Det är betydelsefullt att arbeta med språket på ett lekfullt sätt för att fånga barnens intresse genom att ta tillvara på vardagssituationer.

Syftet med vår studie är att få en kännedom om och förståelse för hur olika professioner förhåller sig till och arbetar kring språkstörning hos barn i förskoleåldern. Att i denna kvalitativa studie undersöka om det finns någon skillnad mellan olika områden i den kommun vi valt för våra intervjuer och om det visar sig någon ökning av dessa barn. Vi skriver om hur språkstörning upptäcks och vilka metoder som används av de olika professionerna för att stödja ett barn med språkstörning. Vi framhåller även historiken kring språkstörning men mycket fokus ligger på språkets utveckling och dess betydelse i sociala sammanhang. Hur vi lär oss och tar till oss språk där pedagoger och miljön har betydelse för utvecklingen. Vi funderade om ett barns språkutveckling påverkas om barnet är flerspråkigt, då vi lyfter tidigare forskning kring detta och där flera myter cirkulerar enligt Lindberg (2002) och Hallin (2016). Vi valde att intervjua fyra specialpedagoger, två BHV-sköterskor och en logoped. Specialpedagogerna representerade olika socioekonomiska områden då vi använde en budgetmall som underlag vid val av områden vilket var av intresse i vårt arbete. Resultatet visar att det inte var någon nämnvärd skillnad mellan områden som vi hade en viss förförståelse kring. Hemförhållanden och kulturella förhållningssätt kunde ha en viss inverkan enligt informanterna hur barnets språkutveckling stimulerades. Utifrån vårt resultat, tidigare forskning och litteratur drar vi slutsatsen att en tidig upptäckt och ett gott samarbete mellan olika professioner och vårdnadshavare är en god förutsättning för att stödja barnet. Genom dessa insatser upptäcks barn tidigare men det är inte lika med att fler barn har språkstörning och en ökning är inte trolig enligt informanterna.

Prosodi kan sammanfattas som talets rytmiska, dynamiska och melodiska aspekter. Utan prosodi skulle talet förefalla monotont och kommunikationen kunna kompliceras. Syftet med föreliggande studie var att undersöka prosodiska aspekter av nonordsproduktion hos barn med cochleaimplantat och barn med språkstörning. Tidigare studier av prosodi hos nämnda grupper har inte i detalj beskrivit vilka typer av fel som förekommer varför detta var intressant att undersöka.

Föreliggande studie baseras på redan insamlat material av nonordsrepetition av sammanlagt 41 barn vilka deltagit i tidigare studier. Av dessa var 27 stycken barn med språkstörning i åldrarna 4:6-7:6 år och fjorton var barn med CI i åldrarna 3:0-13:4. Det inspelade materialet transkriberades och felanalyserades gruppvis och medelvärden för grupperna räknades ut.

Barnen med CI uppvisade större prosodiska problem vid nonordsrepetition än barnen med språkstörning. Såväl barnen med språkstörning som barnen med CI uppvisade svårigheter med stavelseproduktion, betoningsplacering, ordaccent och vokalkvantitet. Dock gjorde barnen med CI generellt större antal fel samt fler olika typer av fel jämfört med barnen med språkstörning. Alla barnen med CI gjorde någon typ av prosodiskt fel medan 11 av 27 de barnen med språkstörning producerade korrekt prosodi på samtliga nonord. Barn som hade en högre ålder vid implantation uppvisade större prosodiska svårigheter än barn som implanterats vid en lägre ålder

Prosody can be defined as the rythmic, dynamic and melodic aspects of speech. Without prosody, speech would sound monotonous and communication could be obstructed. The aim of the present study was to examine prosodic aspects of nonword repetition by children with cochlear implants and children with language impairment. Previous studies of prosody in these groups have not in detail described what kinds of errors that occur and therefore this is interesting to investigate.

The present study is based on previously collected data of nonword repetition among a total of 41 children, all participating in previous studies. Of these children, 27 were children with language impairment aged between 4:6-7:6 years. Fourteen were children with CI aged between 3:0-13:4. The recorded data was transcribed and analyzed group wise and the mean value of the groups were calculated.

Children with CI showed prosodic problems in nonword repetition to a greater extent than children with language impairment did. Both children with language impairment and children with CI had difficulties with number of syllables, stress, tonal word accent and quantity of vowel. However, the children with CI generally made errors to a greater extent as well as more types of errors, compared to the children with language impairment. All children with CI made some type of prosodic error whilst 11 out of 27 of the language impaired children produced all the words prosodically correct. Children who were implanted at an older age showed greater difficulties with prosody than children who were implanted at a younger age.

Förståelighet innebär hur väl lyssnaren förstår vad talaren menar (Hartelius & Lohmander, 2008). Barn med språkstörning har ofta en nedsatt förståelighet (Nettelbladt, 2007). Föreliggande studie syftar till att undersöka huruvida det föreligger någon skillnad mellan jämnåriga barns och vuxnas förståelse av ett svårförståeligt barn med språkstörning. Icke-familjära lyssnare genomförde lyssnarbedömningar i form av ordidentifiering. Lyssnarna bestod av tio vuxna (22-67 år) samt elva förskolebarn (4;1-5;6 år). Materialet de bedömde utgjordes av 23 ord, yttrade av en pojke (4;9 år) med diagnosen generell språkförsening (F80.2B). Materialet härrörde från spontantal och benämning av bilder från testet ”OrdRacet” (Eklund, 1996). De vuxna bedöarna fick äenskatta, på en skala från ett till fem, hur säkra de var i sin bedömning. Barnen uppfattade i genomsnitt 2,0±0,9 (8,7 %) ord korrekt och de vuxna 3,7±1,2 (16 %) ord korrekt. Denna skillnad var signifikant, p=.004. Skattning av säkerhet i bedömning för vuxna lyssnare gav ett genomsnittligt värde på 2,5±0,9. Studiens resultat visade att barn med språkstörning kan ha stora svårigheter att göra sig förstådda, särskilt bland jämnåriga barn. Därför är det av yttersta vikt att logopedisk intervention har målsättningen att förbättra barnens förståelighet.
The definition of intelligibility is how well listeners understand what speakers intend to say (Hartelius & Lohmander, 2008). Children with language impairment often have a reduced intelligibility (Nettelbladt, 2007). The aim of the present study was to investigate whether there is any difference between peers and adults in the understanding of an unintelligible child. 21 non-familiar listeners, ten adults (22-67 years) and eleven preschool children (4;1-5;6 years), carried out intelligibility assessments in terms of word recognition. The material consisted of 23 words uttered by a boy (4;9 years) diagnosed with language impairment, with both expressive and receptive difficulties. The material was derived from spontaneous speech and picture naming from the test "OrdRacet" (Eklund, 1996). The adult listeners were asked to rate their degree of confidence in judgement, on a five point scale. The children recognized at average 2.0±0.9 (8.7%) words correct and the adults 3.7±1.2 (16 %) words correct. This difference was statistically significant, p=.004. The adults’ listenerassessment of how sure they were in their word recognition gave a mean value of 2.5±0.9. The results indicated that children with language impairment may have great difficulties making themselves understood especially among peers. It is therefore important that intervention targets the intelligibility of their speech.

Syftet med vår undersökning är att se om en språkstörning hos barn kan få konsekvenser i samspelet med andra barn i deras omgivning. I studien har vi observerat tre barn på förskolan med olika former av språkstörning samt intervjuat sex personer med olika erfarenheter av barn med språkstörningar för att få deras synpunkter. Informanterna bestod av en logoped, en specialpedagog med inriktning kommunikation, språk och tal (talpedagog), två specialpedagoger samt två förskollärare. Resultatet av undersökningen stämmer överens med tidigare forskning som presenterats. Det visar att barnen får problem med det sociala samspelet när inte kommunikationen fungerar. Vi konstaterar att problemen yttrar sig på olika sätt; följden kan bli att barnen blir utåtagerande eller tysta och inåtvända. Ett delsyfte med vår undersökning är också att undersöka pedagogernas uppfattning om varför det är angeläget att upptäcka barn med språkstörningar. Flertalet av informanterna betonar hur viktigt det är att tidigt sätta in åtgärder då barnet visar tecken på att ha en språkstörning eller problem med uttalet. I litteraturgenomgången tas olika metoder upp om hur barn med språkstörningar ska kunna upptäckas och metoder som kan användas för att stötta dessa barn. Metoderna beskrivs också av informanterna i intervjuerna. Undersökningen visar även betydelsen av att sprida kunskap om barn med språkstörningar.

Children with cleft lip and palate (CLP) and children with specific language impairment (SLI) may be affected emotionally and psychosocially by their disorders. Thus, it is important to investigate the psychosocial risk factors that these children are exposed to. The aim of this study was to examine how parents assess the emotional and psychosocial well-being of children with CLP and children with SLI, and if the two parental groups differ in their assessments using the standardized instrument Child Behaviour Checklist (CBCL). Participants in the study were the parents of ten children with unilateral and bilateral CLP between ages 6;7-9;0 (mean age 7;5) and the parents of 13 children between ages 6;4-8;8 (mean age 7;3) who are attending preschools and schools for children with SLI. These parents were asked to complete the questionnaires CBCL and Child Health Questionnaire (CHQ).

 

The children with CLP had lower scores than the children with SLI in all domains of the CBCL, indicating that these children with CLP had better emotional and psychosocial well-being. The scores in the domains "withdrawn" and "delinquent behaviour" were significantly lower for the group of children with CLP who also had lower total mean scores of CBCL compared to the standardization group. The children with SLI had significantly higher mean scores for all domains compared to this group, indicating that these children with SLI were more emotionally and psychosocially affected than the other groups. Correlations between CBCL and CHQ were found for the children with CLP and the children with SLI.

Barn med läpp-käk-gomspalt (LKG) och barn med språkstörning kan påverkas emotionellt och psykosocialt på grund av sina avvikelser. Det föreligger därför ett behov av att undersöka vilka aspekter som kan utgöra psykosociala riskfaktorer hos dessa grupper. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur föräldrar skattar emotionellt och psykosocialt välbefinnande hos barn med LKG och barn med språkstörning samt om dessa föräldragruppers skattningar skiljer sig åt. Vidare var syftet att undersöka hur studiens skattningar är relaterat till skattningarna i standardiseringen av instrumentet Child Behaviour Checklist (CBCL). Föräldrar till tio barn med unilateral och bilateral spalt mellan 6;7-9;0 år (medelålder 7;5) samt föräldrar till 13 barn på språkförskola eller språkskola mellan 6;4-8;8 år (medelålder 7;3) fick fylla i frågeformulären CBCL samt Child Health Questionnaire (CHQ).

 

Resultaten visade att gruppen barn med LKG hade lägre medelvärden än gruppen barn med språkstörning för samtliga domäner i CBCL, vilket indikerar att gruppen barn med LKG hade större emotionellt och psykosocialt välbefinnande. Medelvärdena för domänerna ”tillbakadragenhet” och ”asocialt beteende” var signifikant lägre för gruppen barn med LKG som också hade lägre totalt medelvärde jämfört med aktuella normeringsvärden för CBCL. Medelvärdena för gruppen barn med språkstörning var högre än normeringsvärdena för samtliga domäner, vilket indikerar att gruppen barn med språkstörning hade sämre emotionellt och psykosocialt välbefinnande än de andra grupperna. Slutligen visade korrelationsberäkningar ett signifikant samband mellan CBCL och CHQ för båda deltagargrupperna.

Ekmark, Therese (2018). Kommunikativa initiativ hos barn med språkstörning och barn med typisk språkutveckling i styrd och fri aktivitet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Syftet med studien är att undersöka hur barn i förskoleklass med språkstörning tar kommunikativa initiativ i en styrd och två fria aktiviteter, jämfört med barn med typisk språkutveckling. Videoobservationer av två fria och en styrd aktivitet har tillämpats för att i så naturliga sammanhang som möjligt kunna urskilja vilka kommunikativa initiativ barnen tar. Materialet har transkriberats och analyserats med initiativ-responsanalys (IR) och samtalsanalys (CA). Resultaten visar att barnen med språkstörning tar fler initiativ vid styrd aktivitet och gärna söker sig till en vuxen i närheten.