Academic literature on the topic 'Stöd och kunskap'

I artikeln undersöks pedagogiska, språkliga och kulturella aspekter av studie-handledning på modersmålet för att uppmärksamma frågor om likvärdighet och social rättvisa i grundskolan. Den teoretiska utgångspunkten tas i Bhabhas begrepp tredje rummet samt i en dynamisk syn på flerspråkighet genom begreppet transspråkande. Artikeln bygger på intervjuer med studiehandledare, och observationer från studiehandledningstillfällen. Studiens resultat presenteras i följande avsnitt: 1) Studie-handledningens pedagogiska praktiker, 2) Användning av multimodala resurser och 3)Studiehandledningens kulturella ramar. Därmed synliggörs komplexiteten i depedagogiska, språkliga och kulturella praktiker som studiehandledningen innebär.Enligt våra slutsatser kan studiehandledning inte ses som enbart stöd genom elevensmodersmål eller starkaste språk, utan bör snarare betraktas som en transspråkandepraktik som utmanar språkliga och kulturella gränser. Detta stärker förståelsen avstudiehandledningens mellanförskap, som inte bara innebär ett mellanrum mellan tvåkulturer, två språk, två livsåskådningar och två kunskapssyner, utan en komplex ochdynamisk mångfald. Dessa transformerande praktiker synliggör studiehandledarnasupplevda brist på aktörskap, som medför att eleverna går miste om kunskap medpotential att vidga perspektiv och gynna deras kunskapsutveckling och kritiskatänkande. För att uppnå likvärdighet och social rättvisa i skolan framstår nöd-vändigheten i att stärka studiehandledares position genom förtydligande av uppdragetsamt ett mer strukturerat samarbete med klass- och ämneslärare.

Kraven på evidensbaserad utbildning har drivit fram en rad initiativ som avser att minska det förmodade gapet mellan forskning, politik och praktik. Bland dessa initiativ finns etableringen av särskilda organisationer—så kallade mäklarorganisationer—med uppgift att syntetisera resultaten av utbildningsvetenskaplig forskning. I Sverige har Skolforskningsinstitutet inrättats för att genomföra systematiska översikter inom skolans och förskolans område. Skolforskningsinstitutet ska ge lärare bättre förutsättningar att undervisa med stöd av vetenskapligt underbyggda metoder och arbetssätt. Kritiker hävdar dock att mäklarorganisationer överlag prioriterar aggregativa översikter för att utvärdera effekterna av interventioner och att denna inriktning är mindre passande för komplexa områden som utbildning. I ljuset av Skolforskningsinstitutets uppdrag och den kritik som riktats mot systematiska översikter argumenterar jag i denna artikel för att institutets verksamhet bör inbegripa konfigurativa översikter. Konfigurativa översikter skulle ge Skolforskningsinstitutet bättre möjligheter att genomföra sitt uppdrag, framförallt eftersom konfigurativa format kan utarbetas för att: (1) understödja omdömen om vad som är utbildningsmässigt önskvärt; (2) inkludera studier från praktikutvecklande ansatser; samt (3) förmedla kunskap med potential att spela en kritisk roll i undervisningen.

Bästa läsare! Välkommen att läsa artiklar i detta nya nummer av Techne Serien, det tredje numret under år 2021. I numret finns sex artiklar vars gemensamma nämnare kan reduceras till ordkonstruktionerna samskapande, meningsskapande och tvärvetenskapande. Den första artikeln Video Data Analysis for Tracing Emotional Aspects of Collaborative Design and Making Processes av Tiina Paavola, Kaiju Kangas, Sirpa Kokko, Sini Riikonen, Varpu Mehto, Kai Hakkarainen och Pirita Seitamaa-Hakkarainen, beskriver införandet av en systematisk analys på tre nivåer för videoanalys, för att spåra emotionella aspekter av en Makercentrerad samarbetsdesign och tillverkningsprocess. För analys av longitudinella samarbetsprocesser utvecklades den visuella analysmetoden Making-Process-Rug, som möjliggör spårning av materialmedierade verbala och förkroppsligade tillverkningsprocesser. Metoden exemplifieras genom en fallstudie där en grupp elever i årskurs 7 använde traditionella och digitala tillverkningstekniker för att uppfinna, designa och tillverka artefakter. Datamaterialet utgörs av 11 timmar videofilm som analyseras på tre nivåer bestående av makro, mellanliggande och mikro nivå. Resultaten visar att metoden för att identifiera känslor från videodata har potential för pedagogisk forskning inom olika områden, men att kulturspecifika uttryck och tolkningar av känslor kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt metodutveckling. I den andra artikeln Laddad slöjd – slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande, strävar Marléne Johansson att utifrån slöjdforskning och historiska, sociala och kulturella grunder ge en översiktlig bild och lyfta fram hur slöjd, slöjdkunnande och slöjdföremål kan uppfattas ’laddade’ på olika vis. Artikeln inleds med beskrivningar om olika redskaps och föremåls laddningar. Med hjälp av en sax, en nål och en jeansväska illustreras hur olika varianter av respektive redskap har olika laddningar. En sax är inte bara en sax, den kan t ex vara en fårklippningssax, leksakssax i plast, tillklippningssax, plåtsax, kirurgsax, taggsax, broderisax, knapphålssax eller frisörsax, var och en med sin egen form, sitt eget specifika användningsändamål och laddning. Johansson belyser vidare hur skolslöjd och slöjdkunnande ger och ges laddningar samt för resonemang om slöjdkunnande och slöjdföremåls meningsskapande i och utanför skolan. Artikeln avslutas med att lyfta fram behovet av en breddad syn på slöjdens kunskapsform, och vad det kan innefatta att arbeta i hela processer utifrån idéer, olika material och redskap till ett fysiskt föremål. Artikeln ”Det blir ofte vanskelig å få til de tverrfaglige greiene” Et lærerperspektiv på tverrfaglighet av Torunn Paulsen Dagsland tar läsaren till tvärvetenskapliga utmaningar och möjligheter som den nya läroplanen för den norska grundutbildningen ger. Artikeln belyser hur den övergripande delen av läroplanen beskriver begreppet tvärvetenskapligt som en pedagogisk princip och hur detta tillåter lärare att konstruera sin egen förståelse för vad ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är, och hur olika former av tvärvetenskaplig undervisning kan formas. Undersökningen bygger på dokumentanalys och intervjuer med tolv lärare i gymnasiet som undervisar i naturfag och i kunst og håndverk. Den teoretiska ramen för studien utgörs av Goodlads läroplansteori. Artikeln beskriver vad lärarna placerar i begreppet tvärvetenskapligt och hur de operationaliserar detta i sin undervisning. Studien visar att majoriteten av lärarna hävdar att tvärvetenskap innebär undervisning där ämnen integreras och glider in i varandra. Undersökningen visar dock att när lärarna ser på sin egen operationaliserade undervisning, märker de att de förstår och tillämpar den tvärvetenskapliga metoden på olika sätt. Den fjärde artikeln utgörs av Reasons for knitting blogging and its importance for crafting av Katja Vilhunen, Sinikka Pöllänen and Harri Pitkäniemi. I artikeln beskrivs en studie om orsaker till varför många som håller på med stickning, också väljer att blogga om sin verksamhet och hur bloggandet i sin tur stödjer hantverket. Studien genomfördes som en mixed-methods studie där det empiriska materialet insamlades genom två online enkäter under två olika år i samma grupp av finska bloggare, samt genom essäer skriva efter de senare enkäterna. Studiens kvantitativa data fokuserade på tidsrelaterade förändringar i bloggningen, medan det kvalitativa datat användes som klargörande beskrivningar. Resultaten visar att det fanns flera orsaker till bloggning om stickande. Orsakerna bestod av inspiration och materialisering, känsla av samhörighet och gemenskapsstöd, samt uppmuntran, reflektion och minnen. Studien antyder att stickning och bloggning kompletterade varandra, och att bloggningen stödde utvecklingen av bloggarnas stickning till en seriös fritidsaktivitet bestående av meningsfulla långsiktiga aktiviteter och tydliga mål. Den femte artikeln i numret är skriven av Stina Westerlund och Marcus Samuelsson. Artikeln Lära sig att stå ut – ett bidrag till diskussionen om varför vi har slöjd i skolan fokuserar på den stundvis högljutt ställda frågan som svenska slöjdlärare får bemöta om slöjdens varande som läroämne. Forskarna förankrar diskussionen i teorier om motstånd och ledarskap. Datamaterialet i studien utgörs av tidigare insamlade videoobservationer som tar fasta på hur tre lärare förhåller sig till elever som möter externt eller internt motstånd under slöjdprocesser. Studien visar att lärarnas olika sätt att förhålla sig till, arbeta med och språkliggöra motståndet som eleverna upplever, gör att elevernas erfarenheter av motstånd i skolslöjden blir olika. Artikeln lyfter även fram diskursen om slöjd som ett roligt ämne och vad detta medför för både lärare och elever i stunder av motstånd. Avslutningsvis konstateras att lärares arbete att ge olika typer av stöd utifrån situation och individ är både komplext och utmanande. Enligt forskarna kvarstår det ett behov av att studera balansen mellan olika typer av stöd i slöjdundervisning samt vidareutveckla begrepp som fördjupat ringar in olika kvaliteter i hur lärare i slöjd leder undervisningen. Numrets sista artikel, Utbytesstuderandes erfarenheter av slöjd på universitetsnivå, är skriven av Pia Brännkärr. I artikeln diskuteras universitetens internationalisering från ett mottagarperspektiv. Forskningsfrågan för studien lyder: Vilka erfarenheter synliggör utbytesstuderande från slöjdkursen de deltagit i? Det empiriska materialet består av 13 utbytesstuderandes skriftliga kursuppgifter från en slöjdkurs hösten 2018 vid Åbo Akademi. Genom tematisk analys och med hjälp av programmet Nvivo har studerandes texter analyserats och fem teman har skapats. Resultaten visar att utbytesstuderandes erfarenheter handlar om känslor och personlig utveckling, reflektioner gällande ämnesteknologi, den kommande lärarprofessionen, kontakten till och interaktionen med medstuderande och lärare, samt kopplingar och reflektioner till det omgivande samhället och hemlandet. Studien ger ett internationellt perspektiv på slöjdupplevelser, samt kunskap som hjälper mottagande universitet och lärare att i framtiden anpassa verksamheten så att studerande får bästa möjliga utbyte och erfarenhet. Med dessa artiklar önskar jag er givande och tankeväckande lässtunder, och uppmanar er att aktivt använda Techne Seriens artiklar i utbildning och forskning. Tillsammans bidrar vi till att slöjdforskningen stärks och sprids! En vacker sommardag i Vasa 2021, Mia Porko-Hudd Huvudredaktör

För drygt hundra år sedan frigjordes de pedagogiska frågorna från den filosofiska domänen. 1910 tillträdde Bertil Hammer som vårt lands förste professor i pedagogik. Ett av de skäl som angavs för denna professur var lärarutbildningens behov av vetenskaplig förankring. Hammer skrev fram ett ambitiöst program, där pedagogiken skulle omfatta kunskaper om lärande (psykologi), kunskaper om utbildning och samhälle (historia/sociologi) samt kunskaper om vad som kan anses rätt och gott (filosofi).
 Det skulle dock gå många år innan hela detta program realiserades fullt ut. Pedagogiken förblev fram till 1950-talet förankrad i psykologin. På 1960-talet diskuterades de sociala aspekterna allt livligare (en diskussion som inom disciplinen började med Urban Dahllöfs arbeten och sedan utvidgades, med delvis annan riktning, av Ulf P. Lundgren), och först på 1990-talet slog de filosofiska aspekterna igenom (med början i Tomas Englunds pragmatiska inriktning, följt av bland andra Klas Roth).
 1996 inrättades landets första professur i didaktik, intressant nog med liknande motivering som den första professuren i pedagogik – i syfte att stärka lärarutbildningens vetenskapliga grund. Då jag tillträdde denna professur var det pedagogiska landskapet som ett slagfält med åsiktslinjer och skyttegravar, och jag fick diverse frågor om vilken sida jag stod på: pedagogikens eller didaktikens, didaktikens eller ämnesdidaktikens, det pedagogiska arbetets eller utbildningssociologins sida och så vidare. Men min uppgift var inte, som jag såg det, att välja sida. Snarare ville jag som ämnesföreträdare utveckla något nytt. Det vid den tiden nyvaknade intresset för ämnesdidaktiska frågor (som Ference Marton redan under 1980-talet hade diskuterat i termer av fack-didaktik), liksom de professionsorienterade frågorna, utgjorde en ny fond för mitt intresse. Härutöver utgjorde frågor om språk, social-semiotik och multimodalitet ett intressant område för att förstå kunskapsrepresentationer och lärande, något som också utgjorde ett nytt perspektiv på frågan om lärande: synen på lärande som teckenskapande och meningsskapande kommunikation i stället för en fråga om individuell begåvning, kapacitet eller förmåga. Men ämnesdidaktiken bidrog även med kunskaper kring lärande av olika kunskapsområden, vilket i sin tur gav upphov till nya frågor jämfört med synen på lärande som en generell förmåga. Och allt detta påverkade i sin tur synen på lärararbetet.
 Så småningom sammanlänkades allt detta för mig i ett design-orienterat perspektiv på undervisning och lärande. Jag vill berätta denna historia ur ett högst personligt perspektiv. Hela det didaktiska fältet är mångfacetterat och fyllt av allehanda traditioner. Här vill jag berätta om min egen väg – i termer av tre olika ”vändningar”. Dessa vändningar är förstås påverkade av sin tid, men i viss mån har jag också bidragit till dessa vändningar.

The principal of a Swedish school is among other duties the responsibility for the pedagogical development of the school. This article analyses how the principals act as pedagogical leaders in a collaborative ICT project (Information and Communication Technology). The analysis is based on a case study of an EU funded Nordic school development project where the goal was to develop cross-boarder educational models between the national education systems in the three participating countries Sweden, Denmark and Norway. The project was based on virtual communication between the schools using digital technology. The study investigated how the teachers from two schools involved in the project experienced the leadership of the principals in ICT related matters. The teachers were interviewed to find out how they perceived the support they had received from the principals on pedagogical issues, technical equipment and ICT competence. The interviews were analysed using Dexter’s three basic features, “setting direction”, “developing people” and “making the organisation work”. Two kinds of leadership were found. The first resembled a team-based leadership, or what is known as distributed leadership, in which the principal worked closely with teachers and ICT managers. The second resembled more a formal leadership approach in which principals had a positive attitude towards ICT development but conventional organisational roles were retained. In development projects where ICT will be integrated into teaching requires different types of skills and experience, and hence also between different professional competencies. The project as a working method can in the study be seen as a model for developing distributed leadership.Keywords: computing, distributed leadership, ICT leadership, team-based school leadership, school development project.SammandragI artikeln undersöks hur rektor i sin roll som pedagogisk ledare agerar som stöd åt lärarna i samband med ett IKT-baserat skolutvecklingsprojekt (Information och kommunikationsteknik). Studien bygger på en fallstudie i ett EU-finansierat nordiskt skolprojekt där målet var att utveckla gränsöverskridande pedagogiska modeller för undervisning mellan klasser i de tre deltagande länderna Sverige, Danmark och Norge. Projektet byggde på virtuell kommunikation mellan skolorna med hjälp av digital teknik. Studien undersökte hur lärare från två skolor som deltog i projektet upplevde sina rektorer i IKT-relaterade frågor. En kvalitativ metod användes där lärarna intervjuades för att ta reda på hur de upplevde det stöd de fått från rektorerna gällande pedagogiska frågor, teknisk utrustning och IKT-kompetens. Som analysmodell användes tre funktioner som enligt Dexter (2008) anses gynna ett IKT-ledarskap, nämligen "att formulera mål och visioner", "att utveckla personalen" och "att se till att organisationen fungerar". Resultatet visar på två typer av ledarskap. Det ena hade likheter med ett kollektivt ledarskap eller ett så kallat distribuerat ledarskap, där rektor arbetade nära lärare och IKT-pedagoger. Det andra liknade mer ett traditionellt, formellt ledarskap där rektorerna hade en positiv inställning till IKT-utveckling, men där de olika yrkesrollerna arbetade var för sig. I ett utvecklingsprojekt där IKT ska integreras i undervisningen krävs olika typer av kunskaper och erfarenheter och därmed behövs samverkan mellan olika yrkeskompetenser. Projekt som arbetsform kan därför ses som en möjlighet för att utveckla ett distribuerat ledarskap. Nyckelord: digital användning, distribuerat ledarskap, IKT-ledarskap, kollektivt ledarskap, skolutvecklingsprojekt.

I den här studien utforskades ifall det förekommer sociodemografiska skillnader i upplevelse av psykiska besvär, socialt stöd och känsla av ensamhet bland finlandssvenska ungdomar. Det undersöktes även ifall ungdomarnas upplevelse av psykiska besvär kan förklaras med familje-, kamrat- och klasskamratstöd samt känsla av ensamhet. Utöver det utforskades ifall samband mellan socialt stöd och psykiska besvär kan förklaras med känsla av ensamhet.
 Som datamaterial användes WHO:s skolelevstudie (WHO-Koululaistutkimus) från 2018 med ett deltagarantal på 599 svenskspråkiga elever från årskurs 5, 7 och 9 (Målder = 11,9/14,0/15,9; svarsprocent 38 %). Som statistiska analysmetoder användes Pearsons chi2-test, envägs variansanalys, oberoende t-test, Spearmans rangkorrelationsanalys, multipel linjär regressionsanalys och medierande analys.
 Resultaten visade att flickor upplevde psykiska besvär och känsla av ensamhet i högre grad än pojkar. Elever i årskurs 7 och 9 upplevde nervositet i signifikant högre grad än eleverna i årskurs 5. De med högre upplevd socioekonomiska status upplevde i lägre grad psykiska besvär. Det förekom inte signifikanta skillnader i fråga om psykiska besvär, socialt stöd eller känsla av ensamhet mellan finlandssvenska ungdomar bosatta i stadsort och på landsbygden. Familjestöd och klasskamratstöd förklarade psykiska besvär signifikant och negativt, vilket innebar att lägre grad av familje- och klasskamratstöd associerades med högre grad av psykiska besvär. Känsla av ensamhet förklarade psykiska besvär signifikant och positivt, det vill säga högre grad av ensamhetskänslor associerades med högre grad av psykiska besvär. Kamratstöd förutsade inte psykiska besvär signifikant. Enligt resultaten kunde även samband mellan socialt stöd i form av familje-, kamrat- och klasskamratstöd och psykiska besvär delvis förklaras med känsla av ensamhet.
 Studien bidrar med ny kunskap om finlandssvenska ungdomars välmående och kan uppmuntra till hälsofrämjande verksamhet. För att få en djupare förståelse om lägre nivåer av socialt stöd och upplevelse av ensamhet i grundskoleålder kan vara riskfaktorer för utveckling av mental ohälsa behövs mer forskning, speciellt i form av longitudinella studier.

Relationell professionalism är en betydelsefull aspekt av personalens professionalism inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning. I de finländska styrdokumenten betonas personalens förmåga att bygga förtroendefulla relationer till barn, vårdnadshavare och kolleger. I denna studie utforskar vi hur pedagoger inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning kan uppleva att arbete i forskningscirklar kan stöda deras relationella professionalism. Studien är fenomenologisk-hermeneutisk och forskningsmaterialet består av skrivna loggar och fokusgruppintervjuer. Studien visar att arbete i forskningscirklar kan bidra till att utveckla pedagogernas kunskap, förhållningssätt, handlingsmönster samt professionella självförtroende, självkänsla och kollegialitet. Betydelsefulla aspekter av arbetet i forskningscirkeln kan vara observation, diskussion, reflektion och bearbetning av känslor och upplevelser, arbete med facklitteratur samt interaktion med forskningscirkelledaren. Resultaten av studien indikerar att forskningscirklar kan vara ett kraftfullt verktyg för professionell utveckling och ett ändamålsenligt sätt att stöda pedagogers relationella professionalism.Nyckelord: forskningscirklar, småbarnspedagogik, förskoleundervisning, relationell professionalism

Internationella studier om villkoren för civila samhällets organisationer (CSO) belyser hur deras relation till offentlig sektor avgör karaktären på organisationernas utveckling. Den här artikeln bidrar till forskning inom området på två sätt. För det första utforskar studien svenska CSO som är verksamma inom det sociala området och hur deras relation till offentlig sektor påverkar deras utvärderingspraktik. Baserat på en enkätstudie riktad till CSO undersöker vi om organisationers granskning och utvärdering av den egna verksamheten kan ses som ett uttryck för institutionellt tryck, där relationen till offentlig sektor driver CSO:s utvärderingspraktik. Vikten av att uppmärksamma detta kommer ur antaganden att utvärderingsprinciper baserade på det offentligas logik, det vill säga kostnadseffektivitet, evidensbaserad praktik och konkurrensutsättning, kan hota organisationernas värdeintegritet; genom anpassning riskerar CSO att förlora särart och oberoende. För det andra bidrar studien till diskussioner som berör teoretiska antaganden att bidragsberoende, tvång på grund av kontraktsbaserade relationer eller ett verksamhetsområde präglat av lagstiftning påverkar organisationers strategier för avancerad utvärdering. Analysen stärker dock enbart antagandet om att närhet till lagstyrt verksamhetsområde präglar CSO:s utvärderingspraktik. Analysen stärker alltså inte antaganden om att resursberoende (med undantag för bidrag från landsting) och kontraktsbaserad relation påverkar CSO:s utvärderingsstrategier. Resultaten leder oss till att uppmärksamma hur relationer mellan offentligt och ideellt förstås utifrån ett historiskt perspektiv där just begreppet närhet kan rymma både instrumentella och inneboende värden. Den kunskapen är värdefull för vår förståelse av den svenska kontexten. Att studiens antaganden inte får stöd av analysen kan tolkas som ett uttryck för en relation mellan CSO och offentlig sektor som är präglad av ömsesidig förståelse, snarare än sådan maktasymmetri som följer resursberoende och avtalsbaserade relationer. Kunskapen är ett bidrag till forskningsdebatten om den institutionella kontextens påverkan på organisationer i fallet CSO, eftersom den uppmuntrar till en mer detaljerad bild av det institutionella tryckets dimensioner som består av både historiska och tidsbundna kontraktsbaserade relationer.

Pastoralism using semi-domesticated reindeer (Rangifer t. tarandus) is a traditional livelihood in northern Fennoscandia. The area used for reindeer herding in Sweden covers as much as half of the country’s area. Variation in the productivity of reindeer husbandry is clearly affected by many biotic and abiotic factors. The aim of this investigation was to identify factor combinations which describe the spatial variation in conditions that plausibly determine productivity in reindeer herding. Initially, 37 variables representing geographical location, climate, weather episodes related to ice crust formation and insect harassment, topography, vegetation, forage abundance and qualities, and fragmentation of the ranges were derived, using prior ecological knowledge and spatially explicit data. The variables were mapped in a raster of 1958 squares of 100 km2 each, covering the entire Swedish reindeer herding area. Reductions of variables were performed with multivariate analyses in steps, ultimately retaining 15 variables. The first five principal components (PCs) of these variables explained 84% of the total variation. The first component, related to major western mountain/eastern lowland gradients, already accounts for 49% of the variation. The following components explained variation ranging from 10% to 5.4%, and revealed spatial patterns in summer versus winter forage, climatic conditions and ice crust formation, abundance of forests and winter forage, and northward slopes together with valuable forest areas, respectively. A tentative zone division of the Swedish reindeer herding area into seven zones was made, based upon cluster analysis and spatial distribution of component scores. Extending this approach and method seems useful also in the understanding and management of other natural resources and national parks, especially with an ongoing global climate change perspective.Abstract in Swedish / Sammandrag:Multivariat karakterisering av grundförutsättningar för renskötsel i Sverige. Den areal som nyttjas av renskötseln i Sverige täcker ungefär halva landets yta. Renens produktivitet varierar inom området beroende på många biotiska och abiotiska faktorer. Målet var att identifiera kombinationer av underliggande faktorer som kan orsaka den varierade produktiviteten inom renskötseln. Baserat på tidigare kunskap och spatiella data valdes 37 variabler som beskriver relevant variation i geografisk belägenhet, klimat, väderhändelser relaterade till skareförekomst och insektsstörningar, topografi, vegetation, betesmängd och -kvalitet, samt fragmentering av betesland. Värdena i dessa variabler beräknades för 1958 kvadrater à 100 km2, som tillsammans täckte hela renskötselområdet. Materialet analyserades med en stegvis principalkomponentanalys och klusteranalys, varvid antalet variabler reducerades till 15. De fem första principalkomponenterna, baserade på 15 variabler, förklarade tillsammans 84% av den samlade variationen, varav den första principalkomponenten ensam förklarade 49% och de efterföljande fyra komponenterna stod för vardera mellan 10 och 5,4%. Tolkningen av den första komponenten tyder på att den främst förklarade väntade öst-västliga gradienter i topografiska och klimatologiska förhållanden. De efterföljande principalkomponenterna förklarade den samlade variationen i sommar- kontra vinterbete, klimatförutsättningar och skareförekomst, skog och vinterbetesfördelning, resp. nordsluttningar i kombination med värdefull skogsmark, utöver de gradienter som isolerats i första komponenten. Baserat på den spatiella utbredningen av principalkomponentvärden föreslår vi en uppdelning av renskötselområdet i sju zoner med avseende på faktorer av betydelse för renskötseln. Denna ansats och metodik förefaller vara väl lämpad för förståelse och förvaltning av naturresurser och skyddsvärda områden generellt, speciellt i ett globalt föränderligt klimat.

Testing and analysis of measurement data is a major part of the workday for development engineers within the section Fluid and Emission Treatment to assure the quality of products developed by Scania CV. The ineluctable variation and therefore uncertainty of results can be quantified and discussed with the use of statistical methods. The overall objective of this study is to examine how the competence of development engineers can be improved within the area of statistics. This has been done by relating the concept of competence with the use of statistical methods to analyse experimental data and by investigating which factors that influence the competence of the engineers. Observations of the daily operations, interviews and a focus group with development engineers and a workshop with management personnel, has been used as research methods in this study. The results show that the desired competence, from the perspective of the individual, consists of knowledge, motivation and support. It is important that none of these parts are neglected when the competence of engineers is to be strengthened. The demand of statistical analysis by management and decision makers is a factor that has been shown to have great influence on the competence of development engineers. The competence of development engineers is also influenced by which tools and other types of support the organisation offers. The conclusion is that competence development is more comprehensive than a one-time-effort, as for example a short course, since the competence needs to be maintained and develop as the business evolves. A continuous support from the organisation would probably contribute to a more active development of competence. Knowledge sharing between colleagues on internal digital platforms has great potential and could be a component of a continuous support for the development engineers.<br>Provtagningar och analys av mätdata är en stor del av utvecklingsingenjörernas arbetsvardag inom sektionen Fluid and Emission Treatment för att säkerställa kvalitén på de produkter som Scania CV AB utvecklar. Den ofrånkomliga variationen och därmed osäkerheten i resultat kan kvantifieras och diskuteras med statistiska metoder. Syftet med denna studie är att undersöka hur utvecklingsingenjörernas kompetens inom statistikämnet kan förstärkas. Detta har gjorts genom att relatera kompetensbegreppet till användningen av statistiska metoder för att analysera experimentella data samt utreda vilka faktorer som påverkar ingenjörens kompetens. Observationer av verksamheten, intervjuer och en fokusgrupp med utvecklingsingenjörer samt en workshop med personer i ledande befattning har använts som forskningsmetod i studien. Resultatet visar att den önskade kompetensen, ur individens perspektiv, består av tre delar, kunskap, motivation och stöd. Det är viktigt att ingen av dessa delar bortses ifrån när ingenjörernas kompetens ska utvecklas. Efterfrågan av statistiska analyser från chefer och beslutsfattare är en faktor som har visat sig ha stor påverkan på utvecklingsingenjörernas kompetens. Vilka hjälpmedel och övriga stöd som erbjuds från organisationen har även stor inverkan på kompetensen. Slutsatsen är att kompetensutvecklingen är mer omfattande än en punktinsats, som exempelvis en kort kurs, eftersom kompetensen måste underhållas samt utvecklas vartefter verksamheten utvecklas. Ett kontinuerligt stöd från organisationen bidrar sannolikt till en mer aktiv kompetensutveckling. Kunskapsdelning mellan kollegor via interna digitala plattformar har stor potential och skulle kunna utgöra en del av ett kontinuerligt stöd för utvecklingsingenjörerna.

Syftet med min undersökning har varit att söka förståelse och förklaringar till hur samarbetet mellan förskola, grundskola förskoleklass – åk 5 och socialtjänst fungerar i Skellefteå kommun. En del i undersökningen har även varit att få kännedom om hur pedagogernas kunskap ser ut kring barn som far illa, orosanmälningar, anmälningsskyldighet, våld mot barn och vilka signaler barn som blir utsatta för våld kan uppvisa. Eftersom ambitionen var att skildra hur realiteten ser ut i Skellefteå kommun valde jag en kvantitativ forskningsmetod, genom att distribuera webenkäter till de olika verksamheterna. På detta sätt ansåg jag att möjligheten fanns att uppbringa tillräckligt många respondenter och därmed tillhandhålla en bred och genuin bild av vad verksamheternas anställda tycker. Information och enkäter har skickats ut via verksamheternas chefer. Bakgrunden till att jag valde att göra denna undersökning var att jag via egen erfarenhet uppfattat att det finns brister i samarbetet mellan de olika verksamheterna. Och även brister i relevant kunskap hos pedagogerna kring dessa ämnen. När jag sedan började söka tidigare forskning och kunskap kring hur omständigheterna såg ut fann jag tämligen snabbt belägg för att avsaknad av samarbete och kunskap förefaller resultera i att barn i behov av stöd och hjälp faller mellan stolarna. Mina resultat visar att detta även till stor del gäller i Skellefteå kommun. Resultatet visar på att alla tre verksamheterna upplever brister i samarbetet dem emellan och samtidigt framhävs en önskan om förändringar till en starkare samverkan. Resultaten belyser också den avsaknaden av kunskap som pedagogerna känner kring de områden jag ämnade att undersöka. Och att denna kunskapsbrist leder till osäkerhet och hinder i bedömningar kring barn som man misstänker far illa. I den avslutande analysen och diskussionen presenterar jag förslag på åtgärder som kan utföras på väg mot ett mer solitt samarbete och mer delad kunskap hos verksamheterna.

<p>Syftet med detta arbete är att se vad förskollärare idag vet om Tecken Som Stöd och hur de använder sig av denna kunskap. Samtidigt vill vi visa Tecken Som Stöd som en arbetsmetod i integreringen en skola för alla. </p><p>I litteraturen tar vi upp språkutveckling och kommunikation ur ett sociokulturellt perspektiv. Därifrån går vi vidare till vad Tecken Som Stöd är för något och meningen med att använda sig av det.</p><p>Vi har intervjuat nio förskollärare i tre kommuner för att där kunna se skillnader. Alla är positiva till att använda sig av Tecken Som Stöd i förskolan men många tycker att det lägger en extra arbetsbörda på förskollärarna. Våra undersökningar visar att även om vår litteratur inte är av nyaste modell så är det mycket likt fortfarande. Tecken Som Stöd används om det finns barn som har språkliga problem, det är inte lika vanligt att använda i vardagen på förskolor.</p>

<p><p>Jämställdhet har varit ett prioriterat värdegrundsarbete inom skolväsendet sedan skollagen fastställdes 1985. Läroplanen för förskolan (Lpfö -98) och för grundskolan samt förskoleklassen (Lpo -94) förtydligar skolornas skyldigheter och lärarnas uppdrag att verka för jämställdhet. Trots detta har delegationen för jämställdhet i förskolan (SOU 2006:75) och delegationen för jämställdhet i skolan (SOU 2009:64) fastslagit att det inte är mycket som hänt. I denna uppsats redovisas en enkätundersökning som har gjorts med 146 lärare på 9 skolor inom 3 av 6 skolområden i en medelstor kommun i södra Sverige. Lärarna var från förskolor, grundskolor åk F-5 och åk 6-9 och fick svara på hur de upplever att de har stöd och kunskap i jämställdhetsarbetet. Frågorna handlade om stöd från likväl stat, kommun, skolledare och kollegor. De har också fått svara på i vilken grad de anser att arbetet är aktivt och hur det drivs. Strävan har varit att jämföra skolnivåerna för att se vilka skillnader som finns. I studien har också ingått att titta närmre på hur kommunen har riktat stödinsatser till skolorna och lärarnas jämställdhetsarbete varvid en intervju har genomförts. Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan förskola och åk 6-9 i hur lärarna upplever att de har fått stöd i arbetet. Lärarna i åk 6-9 utmärker sig tydligt genom att de är få som anser att jämställdhetsarbetet är aktivt, ytterst få som upplever att skolledarna har drivit på arbetet och att kommunen har riktat stöd till deras arbete. Förskolelärarnas upplevelser visade sig vara tvärtom. Men resultatet visar också att det finns tydliga brister i stödinsatser till lärarna generellt. Lärarna påtalar tydligt bristen på vidareutbildning och kompetensutveckling i ämnet genus/jämställdhet. Forskning, rapporter och utredningar har alla fastslagit att kunskap är en nödvändighet för att komma vidare i jämställdhetsarbetet. I undersökningen syns det att en stor del av denna kunskap saknas. Lärare har fortfarande svårt att reda ut de grundläggande begreppen och de efterfrågar mer kunskap för att mer aktivt kunna arbeta med jämställdhet. Det är skolledare och kommun som måste ge dem detta stöd så att de får möjlighet att utveckla sina kunskaper. Kommunen påbörjade 2007 ett utvecklingsarbete för att ge bättre stöd till skolornas arbete och har tagit ett initiativ genom att utbilda skolledare och jämställdhetsutvecklare. Än syns dock inga resultat från detta arbete ute i verksamheterna. I diskussionen belyses de brister som finns och hur kommunens arbete kan komma vidare.</p></p>

De internationella adoptionerna startade i Sverige på 1960-talet och har sedan mitten av 1980-talet minskat från 1800 barn till 1132 barn år 2013. För en adoptivfamilj har anknytning en central betydelse i familjens vardag och handlar om samspel mellan förälder och barn. Tidigare forskning tyder på att adopterade barn i större utsträckning visar på ett otryggt anknytningsmönster än barn som bor med sina biologiska föräldrar. En trygg anknytning kan främjas genom att föräldern är lyhörd för barnets signaler. Studiens syfte är att ta reda på vilka upplevelser adoptivföräldrar har av mötet med och stöd från BVC. Tio kvalitativa intervjuer genomfördes med adoptivföräldrar och en kvalitativ innehållsanalys användes vid analysprocessen. Resultatet beskrivs utifrån två kategorier, vilka är: ”Behov av stöd” och ”Attityder och förhållningssätt”. Studiens resultat visar att föräldrarna upplever att BVC-sköterskors kunskap och stöd kring anknytning är begränsad. Föräldrarna önskar att få samtala med BVC-sköterskor kring anknytningens betydelse och hur den utvecklas över tid. De BVC-sköterskor som föräldrarna har förtroende för är de som har ett brinnande intresse för adoption. Även bemötandet hos BVC-sköterskorna har en inverkan på föräldrarnas förtroende. Ett öppet förhållningssätt och en förståelse för att adoptivbarnet har med sig ett bagage av tidigare upplevelser kan bidra till att föräldrarna känner större trygghet i mötet med BVC- sköterskorna. Att få möta andra familjer i samma situation och utbyta erfarenheter är något föräldrarna uttrycker är värdefullt. Ett förslag som kan vara användbart i BVC- sköterskors verksamhet är ett internetbaserat utbildningsprogram med adoptionsrelaterade frågor som kan inhämtas vid behov.

<p>Bakgrund: Elever med läs- och skrivsvårigheter är ett debatterat område både inom forskning och inom media. Svårigheter med läsning och skrivning skapar i förlängningen snävare gränser för både utbildning, social status och personlig utveckling. För att förebygga läs- och skrivsvårigheter behöver pedagoger ha didaktiska och pedagogiska kunskaper om hur de ska möta dessa elever. Forskarna betonar vikten av kartläggning och test för att inte missa några elever, samt för att ringa in de specifika svårigheterna. Det är också av stor vikt att insatser sätts in så tidigt som möjligt. Syfte: Studien syftar till att undersöka hur pedagoger i år 1-3 identifierar elever med läs- och skrivsvårigheter, samt vilka faktorer som påverkar val av arbetssätt för att hjälpa och stödja dessa elever. Metod: Jag har valt att undersöka detta genom kvalitativa forskningsintervjuer med 6 kvinnliga pedagoger i år 1-3. Tre av dem har arbetat mer än 20 år i yrket, medan övriga tre inte arbetat i yrket mer än 3 år. Både utbildningsort och arbetsställen skiljer sig åt. Detta för att se om det finns likheter/skillnader vad det gäller identifikation, kunskap, stöd till pedagoger och barn, samt arbetssätt. Resultat: Alla informanter gör någon form av identifiering för att fånga upp elever med läs- och skrivsvårigheter, men vikten av kartläggning skiljer sig åt, mellan de olika informanterna. Några gör fonologiska test redan i förskoleåldern, medan andra gör bokstavskontroll, allteftersom bokstavsinlärningen fortlöper i årskurs 1. Alla informanter tycker att de fått för lite kunskap om elever med läs- och skrivsvårigheter i sin grundutbildning. Däremot har de flesta läst specialpedagogik som valbar kurs på högskolan. De informanter som utbildade sig för mer än 20 år sedan anser däremot att de i sin grundutbildning fått mer kunskap om metoder för läs- och skrivundervisning. Pedagogerna anser att erfarenhet och kunskap om elever med läs- och skrivsvårigheter är av stor betydelse, både för identifikation men också för val av arbetssätt. Det stöd de får för egen del, vad det gäller elever med läs- och skrivsvårigheter, till exempel genom dialog med specialpedagog/speciallärare och kollegor, anses värdefull. Däremot tycker de flesta att de får för lite stöd, i form av resurstid, till flera av dessa elever. Både erfarenhet, kunskap och stöd för egen del samt resursstöd till eleven är alla faktorer som påverkar val av arbetssätt. De arbetssätt som pedagogerna framhåller som viktiga för elever med läs- och skrivsvårigheter är inlärning genom intresse, lust och uppmuntran, samt att eleverna känner att de lyckas. Vidare behöver dessa elever mer tid, mer struktur samt intensivträning.</p>

Uppsatsen är en systematisk litteraturstudie där jag har använt mig av en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats som analysmetod. Analysen har utförts på sju stycken vetenskapliga artiklar som i resultatet har sammanställts i olika framarbetade mönster och teman. Syftet med analysen har varit att framställa verksamma lärares uppfattningar, kunskap och arbete kring funktionsnedsättningen dyslexi och även beskriva på vilket sätt detta kan skapa en likvärdig utbildning för dessa elever. Uppsatsen har utgått från en systematisk litteraturstudie där en innehållsanalys med en induktiv ansats har använts vid analyseringen. De sju vetenskapliga artiklarna har sökts upp i databaserna SwePub och ERIC-EBSCO. Resultatet av analysen har visat att det finns en mycket varierad kunskap kring i hur lärare definierar dyslexi och att det inte finns någon skillnad i vilken kunskap kring dyslexi, som nya och erfarna lärare har. Däremot känner sig erfarna lärare sig mer bekväma i att undervisa dyslektiker än nya lärare. Det är viktigt för nya lärare att ta del av deras kunskap kring detta. Föräldrasamverkan anses som en avgörande del i att kunna utveckla elevers fonologiska medvetenhet, både i hemmet och i skolan. Lärare visar flera gynnsamma stöd i undervisningen med dyslektiker, så som att använda sig av datorer, surfplattor, bildskärmar och bildstöd. Dock visar det sig att det finns en varierad kunskap kring att kunna använda tekniska hjälpmedel mellan olika lärare, vilket tyder på behov av mer utbildning.

Syftet med denna studie är att utifrån förskollärares uppfattningar inhämta fördjupad kunskap om vilka barn som avses då det talas om barn i behov av särskilt stöd i förskolan, på vilket sätt anpassas förskoleverksamheten utifrån barns olika förutsättningar och behov samt vilket stöd förskollärarna får i det arbetet. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer där fem förskollärare inom samma kommun deltog. Förskollärarna har varierande erfarenheter av att arbeta i förskolans verksamhet. Litteraturgenomgången belyser områden som barn i behov av särskilt stöd, arbete med barn i behov av särskilt stöd samt pedagogers förhållningssätt i förskolan. I studien framkom att förskollärarna har olika åsikter om vad som avses med ett barn i behov av särskilt stöd samt att det finns vissa brister i kompetenser beträffande att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Pedagogerna i studien ansåg även att barn i behov av särskilt stöd behöver få en diagnos för att förskolan ska få extra resurser i verksamheten. Resultatet visade på att pedagogerna upplever att mycket av deras energi läggs på att söka extra resurser till de barn som finns på förskolan i behov av särskilt stöd.

<p>Syftet med undersökningen var att belysa studie- och yrkesvägledares åsikter om kunskap och kompetens kring ämnesområdet funktionsnedsättningar. Den svenska forskningen kring funktionsnedsättningar anses idag som starkt eftersatt. Kvantitativ metod användes genom en webbenkät som skickades till 44 studie- och yrkesvägledare varav 31 svar inkom. Resultatet visar att det efterfrågas kunskap kring vilka olika typer av skador och sjukdomar som klassificeras som en funktionsnedsättning och det är främst neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som anses vara extra viktiga. Vidare efterfrågas kunskap kring hur en funktionsnedsättning kan påverka en individs karriärutveckling samt kunskap kring metoder, utöver de som lärs in på studie- och yrkesvägledarprogrammet, för att bemöta individer med olika typer av funktionsnedsättningar. Studie- och yrkesvägledarprogrammet bör erbjuda inhämtande av kunskap kring funktionsnedsättningar som delmoment i flera moment genom enstaka föreläsningar, seminarier, grupparbeten, individuella arbeten och/eller auskultationer. Det som främst borde prioriteras är metoder för att bemöta individer med olika typer av funktionsnedsättningar.</p><br><p> </p><p>The purpose of the study was to highlight how career counselors look upon the knowledge and expertise around the subject impairment. The Swedish research on impairment is considered today as highly disadvantaged. Quantitative method was used by a web survey that was sent to 44 career counselors, 31 replies were received. The result shows that career counselors require knowledge around which types of injuries and illnesses that are classified as impairments. It's mainly neuropsychiatric impairments that are considered particularly important. Furthermore they require knowledge about how impairments can affect a person's career development but they also give expression for the need of knowledge around specific methods, in addition to those learned in The Bachelor of Education in Careers Counselling, to respond to individuals with different types of impairments. The Bachelor of Education in Careers Counselling should offer learning around impairments as parts of several classes through lectures, seminars, group work, individual pm's and and/or auscultations. The main priority should be specific methods to respond to individuals with different types of impairments.</p>

Vad handlar boken om? Den här boken är en lättläst version och handlar om hur unga med IF i Sverige använder internet. IF betyder intellektuell funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning. Kunskapen i boken kommer från forskning. Jag som har forskat heter Kristin Alfredsson Ågren. Jag har också haft två handledare som har hjälpt mig med forskningen. Sammanfattning: Unga med IF använder internet ganska mycket. Vår forskning visar att unga med IF använder internet ganska mycket. Men andra ungdomar använder internet mer. Många unga med IF spelar spel på internet. De använder oftast mobil eller surfplatta. Föräldrar till unga med IF är inte så oroliga för att det kan finnas risker med internet. Många behöver mer stöd för att delta på internet Många unga med IF tycker ändå det är svårt att till exempel använda dator. De kan också ha svårt att hitta information på internet. De flesta unga med IF behöver stöd för att använda internet. Ungdomar, föräldrar och personal kan tillsammans skapa nya stöd som gör det enklare att använda internet. Internet måste bli mer tillgängligt och information måste bli enklare att förstå. Då kan ungdomar med IF bli mer delaktiga i samhället.

Med denna rapport vill vi förmedla hopp till unga, öka kunskapen, med-vetenheten och minska skammen kring psykisk ohälsa. Unga uttrycker själva att de vill ha mer kunskap om psykisk hälsa och skolan lyfts ofta som en bra plattform. Många unga vet inte vart de ska vända sig för att få hjälp med psykiska besvär och de har behov av att bli lyssnade på. När-varande vuxna som lyssnar behövs, dock saknar många vuxna kunskap om psykiska besvär och diagnoser kopplat till psykisk ohälsa.Psykisk hälsa bland unga är en viktig samhällsfråga som de senaste åren har fått mer uppmärksamhet i samhällsdebatten. Flera satsningar har gjorts av civilsamhällesaktörer och offentliga aktörer. Samtidigt visar den internationella kartläggningen att det är svårt att påvisa långsiktiga effek-ter av alla de satsningar som görs. Det kan finnas flera orsaker till detta. Det finns dock insatser som verkar mer lovande och här finns en möjlighet för beslutsfattare att göra skillnad för ungas psykiska hälsa. Förutom att bespara unga onödigt lidande är dessa insatser ofta samhällsekonomisktkostnadseffektiva, eftersom de på sikt leder till minskat vårdsökande och bättre förutsättningar för unga att klara skolan och i förlängningen arbets-livet. Sådana satsningar går även i linje med Barnkonventionen artikel 24 om alla barns rätt till bästa möjliga hälsa, som sedan 2020 är lag i Sverige. Utifrån kartläggningen har vi följande rekommendationer 1. Rusta unga med färdigheter om psykisk ohälsaUnga bör få tillgång till de kunskaper och färdigheter som enligt forsk-ning visat sig lovande för att främja psykisk hälsa och förebygga ohälsa. Internationellt ges flera av dessa insatser inom ramen för sko-lan. De behöver utveckla sina färdigheter i hur man tolkar och förstår sina egna känslor och sin kropp och vad som är vanlig livssmärta, hur man kan hantera den och när man behöver kontakta vården. Därför bör ett nationellt initiativ som når alla barn tas för att främja barn och ungas kunskap och färdigheter om psykisk hälsa för att rusta dem för livet. Det bör även inkludera information om vart man kan vända sig om man behöver ytterligare stöd eller vård. Unga ska vara delaktiga i utformningen av ett sådant initiativ. 2. Ge vuxna kunskap och verktyg om psykisk hälsa – för att underlätta stöd till ungaBarn och unga behöver närvarande vuxna som har förmågan att lyssna, fånga upp och vägleda dem. Det är inte ovanligt att vuxna i barns och ungas närhet upplever osäkerhet och saknar kunskap om psykiska besvär och diagnoser. Därför behöver vuxna, framförallt föräldrar och yrkes-verksamma som jobbar nära unga, få bättre kunskap och verktyg för hur de ska möta unga på ett bättre sätt. Satsningar på att höja föräldrars kun-skap om psykisk hälsa bör göras, exempelvis i form av föräldrastödspro-gram och folkbildning. Lärare bör även ges grundläggande kunskaper om psykisk hälsa inom ramen för lärarutbildningen. 3. Insatser bör följas upp under en längre tidInsatser för att främja psykisk hälsa bör planeras, implementeras och ut-värderas med långtidsuppföljningar (&gt;12 månader). Detta för att bättre kunna bedöma de långsiktiga effekterna och för att kunna utveckla och anpassa insatserna efterhand.

Denna rapport ingår i forskningsprojektet Att skapa goda livsfärdigheter bland unga. Den första delrapporten var en nationell och internationell kartläggning över initiativ och insatser för att främja psykisk hälsa bland unga. Bland insatser som verkar mer lovande – och till synes har goda möjligheter att göra skillnad för ungas psykiska hälsa - framträder insatser vars syfte är att höja kunskapen om psykisk hälsa bland unga och vuxna. Ökad kunskap om psykisk hälsa har visat sig vara ett viktigt verktyg för att utveckla färdigheter i hur man tolkar och förstår sina egna känslor och sin kropp och när man behöver kontakta vården. Dessutom är dessa insat-ser ofta samhällsekonomiskt kostnadseffektiva, eftersom de ger unga bättre livsfärdigheter och på sikt leder till minskat vårdsökande och bättre förutsättningar att klara skolan och i förlängningen arbetslivet. Sådana satsningar går även i linje med Barnkonventionen 24§ om alla barns rätt till bästa möjliga hälsa, som sedan 2020 är lag i Sverige. Rekommendat-ioner från den första delrapporten innefattar att rusta unga med färdigheter för att möta livets svårigheter och höja kunskapen om psykisk ohälsa. Det handlar också om att bistå vuxna med kunskap om psykisk hälsa och verk-tyg som främjar hälsa för att kunna stödja unga. Insatser för att främja unga personers hälsa bör följas upp under en längre tid.I denna rapport presenteras röster från unga och yrkesverksamma vuxna i ungas närhet om ungas livssituation kopplat till livsfärdigheter, psykisk hälsa och behov av stöd. Genom att lyssna in unga kan vi bättre hitta framgångsfaktorer för att främja ungas psykiska hälsa och välbefinnande.

Den här rapporten är en delrapport inom ramen för det Vinnovafinansierade projektet Strategiska partnerskap för effektiv och transparent samverkan (Spets) och belyser Malmö universitets samverkan med organisationer inom den idéburna sektorn. Rapporten bygger på en intervjustudie med tio idéburna organisationer, och speglar samverkan med Malmö universitet ur deras perspektiv: vilken samverkan som bedrivs, vad den ger organisationerna, utmaningar och hinder samt möjlighet för utveckling av samverkan, till exempel genom ett strategiskt partnerskapsavtal.Rapporten visar att det på Malmö universitet sker en hel del samverkan både kopplat till forskning, utbildning och nyttiggörande och att denna samverkan när den sker i relation till idéburen sektor främst är kopplad till tre av universitetets fakulteter – Fakulteten Kultur och samhälle, Fakulteten Hälsa och samhälle samt Fakulteten Lärande och samhälle. De intervjuade organisationernas motiv för samverkan med universitetet varierar, och undersökningen indikerar att organisationerna ser samverkan som ett sätt att fylla behov av kunskap och kompetensförsörjning, att genom vänlig kritik stimulera till nytänkande, samt att ge organisationerna ökad legitimitet i deras arbete för samhällsförändring. Undersökningen visar att det finns behov av ökad systematik i samverkan och att mer skulle kunna göras för att stärka samverkan kring forskning och utbildning. De intervjuade organisationerna lyfter behovet av mer forskning om och tillsammans med den idéburna sektorns organisationer och behovet av mer samverkan kopplat till studenters uppsatser och praktik. Här finns en möjlighet att möta organisationernas behov av kunskap, kompetens och framtida personal. Det finns även ett behov av fler arenor för möten, gärna regelbundet återkommande, mellan universitetet och den idéburen sektor, och organisationerna efterlyser även generellt ökade kunskaper om den idéburna sektorns särart, förutsättningar och behov, inom akademin såväl som i samhället i stort. Undersökningen belyser även behovet av utökat stöd och finansiering för forskare som samverkar med idéburen sektor, då finansiering av samverkan är ett särskilt problem.

Denna rapport presenterar en studie av Voernese samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan i Stihkeområdet fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB mellan år 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på renskötsel och annan samisk markanvändning. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin och försöken till efterbehandling av gruvområdet utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och SEI. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport är på just Voernese samebys erfarenheter, gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Eftersom samebyn bedriver samrenskötsel i Stihkeområdet med Vilhelmina Södra sameby, på vars mark gruvverksamheten bedrevs, har samebyn påverkats både av direkta markförluster och betesskador från gruvområdet liksom andra störningarna under drifttiden. I nutid handlar de största konsekvenserna om påverkan från vägen som drogs i tidigare väglöst land och störningarna på renen från besöksnäringen. Detta har försvårat för renen att finna betesro, inneburit omfattande merarbete och ökade kostnader för samebyn vid samling och flytt, samt medfört stress och oro för samebyns medlemmar liksom även förlust av traditionell kunskap. Renskötseln försvåras även av kvarlämnade borrör och järnskrot från SGU:s provborrningar. Studien visar också hur samebyn exkluderades från beslutsfattandet när Bolidens gruva etablerades på 1970-talet och nu återigen har marginaliserats i samband med tillståndsprövningen för Vilhelmina Minerals planer för återupptagning av brytningen. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera en vanlig missuppfattning i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: att gruvindustri och renskötsel skulle kunna samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De bidrar också till en ökad förståelse för den omfattande påverkan som ett gruvprojekt, samt dess följdeffekter, kan ha på en grannsameby trots det att själva gruvområdet ligger utanför samebygränsen. I ett vidare perspektiv bidrar studien med ytterligare ett empiriskt baserat exempel på hur gruvbolag och stat marginaliserar samisk kunskap och missbrukar samebyars deltagande i miljöbedömningar. Dessa problem härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. Det hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar gjorts för att se över om den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. På kortare sikt skulle många förbättringar troligen kunna åstadkommas genom enskilda insatser för att adressera de problem som samebyn har i Stihkeområdet. Exempelvis skulle kommun och länsstyrelse kunna ingripa för att hantera de problem som besöksnäringen och friluftslivet orsakar och regeringen skulle kunna ge SGU i uppdrag att återställa tidigare prospekteringsverksamhet i Stihkeområdet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en mer genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit i Stihkeområdet.

Denna rapport presenterar en studie av Vilhelmina Södra samebys erfarenheter av de konsekvenser som gruvan på Stihken fört med sig, en gruva som drevs av Boliden Mineral AB 1976–1988. Det finns i dag ett stort kunskapsglapp angående vilka de faktiska konsekvenserna är av gruvindustri på samisk markanvändning, inklusive renskötseln. Detta är så vitt vi vet första gången som forskningen empiriskt belyser konsekvenserna av gruvindustrin, och de faktiska utfallen av försöken till efterbehandling, utifrån en samebys egna erfarenheter och kunskap. Studien genomfördes 2019–2020 i ett samarbete mellan samebyn, Svenska Samernas Riksförbund och Stockholm Environment Institute. Datainsamlingen har bestått av arbetsmöten, intervjuer, workshops, dokumentanalys och kartering med stöd av RenGIS och forskning om störningszoner. Fokus i denna rapport ligger på just Vilhelmina Södra samebys erfarenheter och gruvans konsekvenser för andra samebyar eller icke-renskötande samer i området har därför inte inkluderats. Resultaten visar den omfattande påverkan som gruvan haft på samebyn, dels under driftperioden men i högsta grad också efteråt. Under drifttiden förorsakade gruvan stora direkta och indirekta markförluster, med störningar från brytningen och trafiken, damning på betet, blockering av det naturliga flyttstråket och förlust av stora delar av samebyns renar in i Norge eller in på grannbyarnas mark på svensk sida. I nutid handlar de största konsekvenserna om en omfattande störning från besöksnäringen på grund av vägen som drogs i tidigare väglöst land. Detta föranleder i sin tur stort betesbortfall; försämrad djurhälsa och kondition för renen; förhöjd arbetsbelastning, fysiska påfrestningar, och arbetsmiljörisker för renskötarna; ökade kostnader för renskötselaktiviteter; samt förlust av samiska kulturminnen, ökad psykisk påfrestning, försämrade möjligheter för samebyns unga att satsa på renskötseln, och förlust av traditionell kunskap. Dessa forskningsresultat är viktiga för att korrigera vanligt förekommande missuppfattningar i den politiska och offentliga debatten kring gruvindustrin: nämligen att gruvindustrin och renskötseln kan samexistera utan någon större påverkan på renskötseln. De visar också tydligt vem som har bäst kunskap att bedöma riskerna vid en gruvetablering: samebyn identifierade redan på 1960-talet, och det ganska så exakt, de risker som denna studie nu kunnat visa blivit verklighet medan försöken från statens representanter var långt mindre precisa. Exempelvis antog statens experter en total störningszon på 500 meter runt gruvområdet och 100 meter på bägge sidor om vägen. Detta står i stark kontrast till de störningszoner som samebyn faktiskt har upplevt, nämligen upp mot 10 kilometer för gruvan och 1,5 kilometer för vägen. Problemen härrör främst från det faktum att svensk lagstiftning inte ger tillräckligt skydd för samiska rättigheter. De hänger även ihop med statens tvetydiga roll i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår när man både har en skyldighet att skydda samiska rättigheter och ska tillgodose olika samhälls- och företagsekonomiska intressen i utvinningen av mineraler. Denna brist på ansvarstagande, som samebyn upplever från statens sida, visar med all tydlighet att den koloniala exploateringen av naturresurserna i Sápmi inte är ett historiskt fenomen utan något som i allra högsta grad fortgår än i dag. Som ett exempel har inga ansträngningar som helst gjorts för att se över huruvida den begränsade ekonomiska ersättningen som staten genomförde under 1960–70 talet verkligen motsvarar de faktiska skador som samebyn fått uthärda. Det finns flera sätt att åtgärda problemen i området vid Stihken. Exempelvis skulle regeringen kunna ge SGU i uppdrag att återställa området från tidigare prospekteringsverksamhet och kommun och länsstyrelse skulle i sin tur kunna ingripa för att hantera besöksnäringen och friluftslivet. Vad denna studie främst belyser är dock behovet av en genomgripande strategi från statens sida för att komma till rätta med konsekvenserna av Bolidens gruvprojekt och dess följdeffekter. Utifrån senaste årens rättsutveckling torde det numera finnas goda möjligheter för staten att se över sitt ansvar för de skador som framkommit på området vid Stihken.