Academic literature on the topic 'Stora Förvar'

The article presents some results of a joint interdisciplinary researchproject, The Stora Förvar Cave and Gotlands peopling, faunal history and subsistence economy/diet development from the Boreal to the Subatlantic, initiated by Christian Lindqvist in 1991. Its objectives include investigations of a number of crucial issues in a long-term perspective, such as the initial settlement, the early faunal history, the early subsistence economy and diet, but also the character of the Mesolithic-Neolithic shift on Gotland, by means of human and zooosteological, carbon isotope and ancient DNA analyses. The article presents and discusses artefact, osteological, and 13C and 14C data and interpretations concerning the duration and character of the Mesolithic occupation —temporary kill/butchering site, seasonal hunting station, semi-sedentary base camp or burial cave —as well as osteobiographical data on the identified human individuals and their burial customs.

Förra året skulle en 50-åring ha hyllats. Grundskolan fyllde 50 år! Det blev inte något stort kalas. Man kan fråga sig om de som kunde väntas organisera firandet, till exempel Skolverket, inte tyckte att 50-åringen förtjänade gratulationer. De enda som, mig veterligen, uppmärksammade jubileet var Lärarnas riksförbund, vilket är värt att notera. I synnerhet som det stora motståndet i lärarkåren mot grundskolans införande kom från just Lärarnas riksförbunds dåvarande medlemmar, nämligen adjunkterna. Lärarnas riksförbunds hyllning visar att senare generationer omfattar grundskoleidén.

Texten är en recension av sociologen Hartmund Rosas senaste bok, Resonans (Rosa, 2019). Trots att Rosa berör många av de klassiska och stora pedagogiska frågorna har ännu inga försök att arbeta med Rosas teoretiska begrepp gjorts i den pedagogiska forskningen, åtminstone inte i Norden (se dock Rosa, 2013b, för en inbjudan). Tre essäer av Rosa finns sedan några år tillbaka översatta till svenska (Rosa, 2014). Rosas nya bok Resonans (2019) handlar om jagets relation till världen och hur det förändras under moderniteten och särskilt sen-moderniteten, dvs. från 1970-talet och framåt. Teoribygget kretsar kring två stora poler och olika grundläggande hållningar till livet, resonans – ett vibrerande liv till människor och ting – och alienering – ett stumt liv med ”frusna” band till världen. Boken bygger vidare på den tidigare boken Social acceleration (2013a) och kan läsas som att den förra gör samtidsdiagnosen, den senare pekar ut handlingsvägar ut ur denna tidsregim. Boken avslutas följaktligen av en ”rekonstruktion av det moderna projektet”.

Syftet med artikeln är att introducera och demonstrera ett pedagogiskt verktyg baserat på användningen av fiktiva fall (vinjetter) konstruerade enligt den experimentella faktoriella surveymetodens principer. Dessa vinjetter är – till skillnad från traditionella ”case” eller ”fallbeskrivningar” – helt igenom kvantitativa, i betydelsen att de kan analyseras i termer av ett antal variabler (dimensioner) och variabelvärden (nivåer). I korthet består kärnan i det pedagogiska verktyget i att man låter studenter bedöma ett stort antal vinjetter, varpå man gör statistiska analyser separat för varje students vinjettbedömningar och låter resultaten av dessa ingå i en bedömningsprofil, vilken används som grund för systematisk reflektion och diskussion. Utöver de fördelar som finns med allt slags fallbaserat lärande, kan detta verktyg användas för att identifiera bedömningsmönster som studenterna själva är omedvetna om. Detta genererar tillfällen för reflektion kring det potentiella inflytandet av stereotypt tänkande i bedömningar, och kring innehållet i studenternas ”tysta kunskap” på området för bedömningen. Det aktuella pedagogiska verktyget har utvecklats inom ramen för undervisning om professionella bedömningar, men kan användas i alla tänkbara universitets- och högskolekurser där det finns intresse för att analysera, reflektera över och diskutera bedömningar (jfr uppfattningar, attityder, värderingar).

Abstract: The aim of this study is to identify different ways of reasoning when preschool children create stories based on a given theme and with both a traditional and an unfamiliar framework for stories. 17 children participated in the study and the analysis shows three different ways to create stories: 1) stories with a fairy tale structure; 2) expressionist and fragmented accounts; 3) stories focusing on weather and seasonal changes. The cultural tools that children are offered (structure of a story) are used by some children to create traditional stories, but not as a tool for creating new forms of stories. The results show that children’s knowledge of the content within the stories and their conceptual understanding seem to play an important role for the ways in which the structure of stories are used as tools for reasoning.Sammadrag: Syftet med denna studie är att klargöra olika sätt att resonera när förskolebarn själva konstruerar berättelser utifrån ett givet tema och inför en traditionell och en mer kontroversiell form för berättelser. 17 barn deltog i studien och analysen visar på tre olika sätt att konstruera berättelser: 1) Berättelser med sagostruktur; 2) Expressionistiska och fragmentariska redogörelser; 3) Berättelser med fokus på väder- och årstidsväxlingar. Det kulturella redskap som barnen erbjuds (berättelsestrukturen) används av en del av barnen för att skapa traditionella berättelser, men inte som stöd för nyskapade former av berättelser. Resultaten visar att barn kunnande om innehållet i berättelserna och begreppsförståelse tycks spela en betydelsefull roll för hur barns berättelser används som redskap för resonemang.

I det här dubbelnumret av Sociologisk Forskning fördjupar vi ett tema som vi berörde i det förra numret: de protester världen över som var en reaktion på att den 46-årige svarta mannen George Floyd dödades av en vit polis i USA. I detta nummer har vi ett samtal mellan tre samhällsvetenskapliga forskare verksamma i Sverige och USA om Black Lives Matter, antirasistiska rörelsemobiliseringar, antisvart rasism samt polisiärt dödliga våld mot svarta människor. De medverkande forskarna är statsvetaren Jan Jämte, sociologen Jasmine Kelekay och kriminologen Leandro Schclarek Mulinari. Frågor om rasism, ras och etnicitet i Sverige samt afroamerikaners situation i USA är också centrala teman i två av detta nummers forskningsartiklar. I artikeln ”Importing American racial reasoning to social science research in Sweden” diskuterar Andrea Voyer och Anna Lund den sociala ojämlikhet och exkludering i Sverige som är grundad i kategoriseringar baserade på ras och etnicitet. Även om rasism och rasifiering under lång tid undersökts av samhällsvetenskapliga forskare i Sverige menar de att mycket forskning fortfarande präglas av ett motstånd mot att analysera dessa frågor utifrån kategoriseringar baserade på ras. Peter Ehrström och Magnus Dahlstedt skriver om den afroamerikanske filmkaraktären Shaft i artikeln ”Mitt namn är Shaft. En populärkulturell ikon i tre olika skepnader”. Genom att analysera tre Shaft-filmer från 1971, 2000 och 2019 belyser de hur afroamerikaners villkor och samhället i stort har förändrats. Numrets övriga fyra forskningsartiklar berör andra teman. I artikeln ”En stum värld? Om resonans, social responsivitet och utbrändhet” diskuterar Christian Ståhl Hartmut Rosas teori om resonans i relation till Johan Asplunds teori om social responsivitet. Ståhl menar att dessa teoretiker bidrar till ett sociologiskt synsätt på utbrändhet som skiljer sig från de gängse genom att förskjuta diskussionen om detta fenomen från det ”individuella psykiska måendet till sociala strukturer”. Gabriella Scaramuzzino diskuterar i sin artikel ”Workplace violence. A threat to autonomy and professional discretion” hat, hot och trakasserier mot tre yrkesgrupper som alla har demokratibärande roller: socialarbetare, lärare och journalister. Hennes undersökning visar att hela 40 procent av respondenterna har övervägt att sluta arbeta med ett socialt problem, ett ämne eller en viss grupp av rädsla för att bli utsatt för arbetsrelaterat våld. I artikeln ”Att förhålla sig till ändligheten i livet och strategier för ’framgångsrikt döende’” skriver Janicke Andersson om hur äldre personer förhåller sig till den ökade sannolikheten att livet ska ta slut och känslan av att döden är nära. En slutsats är att intervjupersonerna uttryckte osäkerhet och rädsla inför ovissheten i framtiden samtidigt som de sade sig vilja att ta kontroll över såväl åldrandet som döden. Zlatan Ibrahimovićs, Patrik Sjöbergs och Leif G.W. Perssons självbiografier analyseras i artikeln ”Underdogs, rebels, and heroes. Crime narratives as a resource for doing masculinity in autobiographies” av Monica Skrinjar och Tove Pettersson. Deras analys visar hur berömda och socialt etablerade män använder beskrivningar av kriminella handlingar för att konstruera en viss typ av maskulinitet, trots att dessa handlingar sällan beskrivs som kriminella i deras berättelser. Den amerikanska sociologen Jeffrey C. Alexander var en av de planerade huvudtalarna vid 2020 års Sociologidagarna, som med kort varsel fick ställas in på grund av coronapandemin. I det här numret publicerar vi en reviderad version av den keynote-föreläsning som han skulle hållit under Sociologidagarna. I denna föreläsning, som har titeln ”The performativity of objects”, introducerar Alexander en ny kultursociologisk teori om materialitet som bland annat undersöker den sociala betydelsen av det estetiskt utformade objektets yta. I numret presenterar vi även sju recensioner av nyutkomna böcker. Magnus Granberg framhåller i sin recension av Johan Alfonssons Alienation och arbete. Unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen (2020) att denna avhandling är ”originell just i kraft av hur den är gedigen”. Pernilla Ouis recenserar Johan Rosquist avhandling Moral i rätten. Utredningar av hedersrelaterat våld i Sverige 1997–2017 (2020) och menar att den visar på ”vilka fallgropar och utmaningar som finns i ett samhälle som alltmer högljutt kräver speciell lagstiftning och särskilda straff gällande hedersbrott”. I sin recension av Stefan Svallfors The inner world of research. On academic labor (2020) noterar Margareta Hallberg gillande att det är ”ovanligt att möta forskarens blick på både sig själv och andra på ett för läsaren lärande sätt”. Stefan Svallfors konstaterar i sin recension av Erik Bengtssons Världens jämlikaste land? (2020) att det är ”en mycket läsvärd bok: inte bara baserad på omsorgsfullt framtagen empiri utan dessutom flyhänt skriven och djupt engagerande”. Ina Hallström recenserar Maria Törnqvists Merleaus mamma (2020) och framhåller att boken kan ses som ”en erinran om fenomenologins potential som metod för att beskriva det som bara kan ses när man möter det för första gången eller som om det var första gången.” I sin recension av Markus Arvidsson och Bengt Starrins Socialpsykologiska Experiment (2019) menar Lars-Erik Berg att det är en bok som ”förtjänar att uppmärksamhet i undervisning och vardagsliv av just skälet synas för att finnas”. Karl Malmqvist menar i sin recension av Eva Österbergs Fina och fula känslor? Historiska essäer (2020) att boken ger ”högintressanta inblickar i nordisk medeltida och tidigmodern emotionshistoria” samtidigt som den väcker viktiga frågor om ”behandling av etik, samhällsteori och samtidsanalys”. Vi vill även uppmana er att sända oss era artikelmanus, förslag på recensioner och idéer för framtida temanummer. Sociologisk Forskning publicerar bidrag på svenska och övriga skandinaviska språk samt på engelska. Sociologisk Forskning tillämpar anonymiserad kollegial granskning (double blind peer review) och alla artiklar publiceras med omedelbar öppen tillgång (open access) på tidskriftens hemsida. Lena Sohl och Magnus WennerhagRedaktörer för Sociologisk Forskning

Humanity has long lived alongside a variety of animals. We have eaten their flesh, utilized their bones for tools and trinkets and learned to care for and appreciate them. When animal remains are ignored or left out in archaeological research, a large part of our common history is left untold. This is especially true in the case of the cave Stora Förvar on Stora Karlsö outside the west coast of Gotland. The cave was first excavated in 1888–1893 by Lars Kolmodin and Hjalmar Stolpe. Their excavations left behind a little more than two metric tonnes of animal bones of various species which since then have not been thoroughly analysed. The equine remains have barely been touched at all. The purpose of this essay is therefore to create an overview of the horse population from inside the cave and determine in what manner they were used by the humans. In order to do so the author will utilise a microarchaeological approach along with ritual theory. Through an osteological analysis combined with literary studies the equine remains and their uses are discussed. Hopefully, this work will add another piece to the puzzle that is Stora Förvar.

The cave Stora Förvar, excavated in the end of the 19th century, yielded a vast archaeological assemblage, providing great insight into the stone-age occupation of Stora Karlsö, an island a few kilometers off the west coast of Gotland. The bones of around ten humans dating to the Mesolithic have previously been identified among the four tons of faunal remains recovered from the cave. The human bone material featured cut-marks and split tubular bones. This, along with the apparent mixing of human- and animal bones in the cave, was interpreted as signs of anthropophagy. Later researchers have tentatively proposed that the individuals represented in the bone material might have been shamans, deviants, human sacrifices or low-status individuals. In the author’s opinion, this assertion is based on the dichotomies nature/culture and profane/sacred which produce a separation between the human bones and the animal bones. It is shown that defleshing and disarticulation were widespread practices during the Mesolithic, which could explain the marks found on the bones from Stora Förvar. Similarly, the mixing of human- and animal remains is a common feature of many Mesolithic sites across Europe. Employing a theoretical framework inspired by posthumanism and the ‘ontological turn’, the author argues that the assemblage should be understood through an alternative ontological premise where human and animal, hunter and prey, were not regarded as fundamentally different.

The aim of this master thesis is to expand on the understanding of the resource utilisation on the 19 Gotlandic Pitted Ware Culture sites: Ajvide, Alvena, Fridtorp, Grausne, Gullrum,Gumbalde, Hau, Hemmor, Hoburgen, Ire, Kinner/Tjauls, Rangvide, Barshalder, Stenstugu,Stora Förvar, Sudergårds II, Visby, Västerbjers and Västerbys. The study utilises theoretical frameworks such as Site Catchment Analysis, Site Territorial Analysis and Optimal ForagingTheory and is based on two main questions: Which animals did the diet on each site consist of? And are there any apparent connections between diet and topography/environment? To answer these questions, osteological records have been studied to get an idea of the animal food resources utilised on each site. ArcGIS has also been used to create height- and soil maps with contemporary shorelines which show how the sites were located in the middle Neolithic Gotlandic landscape. The study has shown that most sites appear to have included a variety of animals like pig/boar, cattle, sheep/goat, fish, seal, porpoise and birds in their diet. The sites with the lowest number of confirmed animals also tend to have undergone the least archaeological investigation, suggesting that further excavations on these sites might unearth more animal species. Additional discoveries show a small albeit noticeable emphasis on marine animal resources, especially porpoise, on southern sites. Sites located in areas mostly consisting of sandy, meager soils also show an increased marine resource utilisation. This might suggest that the area around these sites were somewhat barren and lacking in terrestrial prey animals.

Drawing on a theoretical framework based on securitization and threat construction, the attempt in this study was to broaden the understanding of how the perception of a Russian threat in the Baltic Sea is influencing Swedish defence and security policy. The method used was based on Bacchis WPR-approach. Three questions were asked at the beginning of this study, regardning how Russia is viewed in Sweden, how the representation of Russia has changed from the war in Georgia in 2008 until 2018, as well as how Sweden is to strengthen it's defence capacity, nationally and through cooperation, to tacle the Russian threat. Four key aspects of Russian behaviour that is considered threatening were identified. Russia is viewed as a country with power ambitions and expansionist tendencies; characterised as tactically unpredictable; looked upon as a risk calculating actor; and considered misstrusting in its views of the West. The perception of Russia is complex which creates difficulties regarding how the threat is to be met. Policy makers have urged the strengthening of Swedish national defence capacity to create a conflict threshold in the region. To further strengthen this threshold, the bilateral defence cooperation with Finland has deepened. In addition, the question of military non-alignment has been raised in relation to a possible Swedish membership in Nato. The answer to whether or not Sweden should join depends on political affiliation. This underlines the theoretical assumptions; security and defence policy is not merely a response to an external circumstance, but rather the result of an interplay between circumstance and actor.

Many of us have grown up hearing or using words meant as insults or negative adjectives that were in fact names for social groups. Most of them have gone unquestioned in the mainstream consciousness, but the term Gay in the generally negative meaning has in the past years been given attention as offensive and homophobic, with debates emerging in response over whether or not this is true, particularly on the internet. It is the articles and forum threads from these debates that make out the empirical material for a qualitative study as I ask what these people’s thoughts are about this term and how it is perceived. After a qualitative coding and analysis of these texts, and interpretation of the results based on Erving Goffman’s theory of Phantom acceptance and stigma terms, Judith Butler’s theory of performativity, Ferdinand de Sassure’s theory of signifier and signified and how it connects to the community and Baudrillards theory of simulacra, this is the principal conclusion that I have drawn: For some of the people in this debate, the term Gay and its use is about homophobia and heterosexism, though mostly it’s not overt but a subconscious part of the continued dehumanization and stigmatization of homo- and bisexual people. This is a position I call The socially focused skepticism. Others distance themselves from this idea, talking about language development, the lack of inherent meaning of words and freedom of expression. Using Baudrillard for guidance, I interpret this as having a different, more abstract view of language than those who connect the term to heterosexism, and with this focus on language I name this position The language centered defense. Yet another group frame their reasoning about the term in compromise, preferring to limit their use of it to certain contexts rather than disposing the habit entirely or risk causing offense. To these people, whether or not the word is homophobic is less relevant to the discussion than showing respect for how it can be perceived, which gives their position the name The compromising position.