Academic literature on the topic 'Svårt sjuk'

Spørsmål stilles ved historielæreres holdninger og bruk av læreverket i forberedelsen av undervisningen og i selve undervisningen. Sju intervjuer med historielærere i vgs. er empirien. Svært mye av lærernes forberedelse for undervisningen og selve undervisningen kretser omkring spørsmålet: Hvordan presentere lærebokstoffet på en slik måte at elevene får med seg kunnskapen – “vite-at”-kunnskapen. Til tross for denne læreboksentrereingen henter lærerne stoff utenfor læreverket. Metodekunnskapen - "vite-hvordan" viser seg å utgjøre en utfordring for lærerne som ikke alltid får tid til dette. Læreplanpunktet ”presentere en historisk person og drøfte hvordan samtidige ideer og samfunnsforhold påvirket denne personens tenkemåter og handlingen” er framme hos alle lærerne. Dette vitner om en praksisnær relisering av historiebevissthetsdidaktikken.

Sammanfattning”Läslyftet” är en statlig kompetensutvecklingssatsning baserad på arbetet av Timperley et al. (2007). Syftet är att genom kollegialt lärande utveckla lärarnas didaktiska kunskaper för att förbättra elevernas läs- och skrivförmåga. Denna artikel redovisar en studie av hur satsningen genomförs på en gymnasieskola. Syftet är att förstå och diskutera genomförandet genom att undersöka det pedagogiska material som studeras av lärarna och hur det uppfattas av dem. Det analyserade materialet är 1) artikeln ”Att bearbeta text – före läsandet” (Hallesson & Visén, 2016) och 2) en gruppdiskussion i en grupp av sju lärare, en bibliotekarie och en samtalshandledare, om samma artikel. Studien använder två metoder: en textanalys (Hellspong & Ledin, 1997) av artikeln och en kritisk diskursanalys (Winther Jørgensen & Phillips, 2000) av lärarnas diskussion. Analysen av lärarnas diskussion visar en avsaknad av matchning mellan lärarna och texten. Denna kan delvis förklaras av textanalysens resultat som visar att texten innefattar ett antal abstrakta begrepp och saknar tydlig röst. Analysen av lärarnas samtal visar att samtalshandledaren endast delvis kan överbrygga denna distans till texten. Lärarna utvecklar i samtalet en överenskommelse om att det är svårt att se det som erbjuds i texten som användbart i den egna praktiken. Vår tolkning är att lärarnas mottagande av texten kan beskrivas som motstånd och att de upplever texten som ett hot mot sina identiteter som lärare. I analogi med Timperley et al. (2007) visar vår studie också att kompetensutveckling och kollegialt lärande är komplext och beroende på olika kontextuella faktorer som behöver undersökas ytterligare.Nøkkelord: professionellt lärande, kollegialt lärande, motstånd, Läslyftet, läsning i skolanThe Swedish Reading Enhancement. Analysis of a text and a group of teachers’ professional learning discussionAbstract“Reading Enhancement” is a teacher professional learning investment by the Swedish Government based on the work by Timperley et al. (2007). Its aim is to develop teachers’ teaching skills through collegial learning in order to improve the pupils’ ability to read and write. This article reports on a study of how the investment is implemented at a Swedish vocational upper secondary school. The purpose is to understand and discuss the implementation by investigating the educational material studied by the teachers and how it is perceived by them. The analyzed material is 1) the article “To process text – before reading” (Hallesson & Visén, 2016) and 2) a group discussion in a group of seven teachers, a librarian and a discussion supervisor, about the same article. The study uses two methodological approaches: a text analysis (Hellspong & Ledin, 1997) of the article, and a critical discourse analysis (Winther Jørgensen & Phillips, 2000) of the teachers’ discussion. The analysis shows a discrepancy between the article and the teachers. This can partly be explained by the result of the text analysis, which shows that the article contains a large number of abstract concepts and lacks a clear voice. The analysis of the teachers’ discussion shows that the supervisor of the group can only partly manage the distance to the text. The analysis also indicates a mutual agreement in the group that it is hard to see how the ideas offered in the article can be transferred into their daily practices. We interpret this as resistance, since the teachers seem to fear that their teacher identity is threatened. In analogy with Timperley et al. (2007), our study also shows that professional learning is complex and depending on various contextual factors that need to be further investigated.Keywords: professional learning, teacher development, resistance, Reading Enhancement, reading in school

Statistikken slår fast at mange sluttar å bruke nynorsk som hovudmål etter grunn­skulen eller i løpet av vidaregåande. Dette gjeld spesielt i område der nynorsken tidlegare har stått sterkt, og no er under særleg press frå bok­mål. Kvifor vel så mange bort nynorsk? Dette er språkval som gjerast av mange ulike individ som ein del av ein større samanheng. Den tospråk­lege situasjonen i Noreg der dei to språka ikkje har same status i praksis, er sentral i forståinga av denne trenden. Tidlegare har det berre vore gjort geografisk avgrensa enkeltstudiar av slike språkbortval ved skular, medan føremålet med denne artikkelen er å sjå systematisk på eit samla datagrunnlag, og dermed kunne seie noko samla om denne prosessen. Denne artikkelen bygger på data frå sju enkeltstudiar om språkval i randsoner. Materialet inkluderer ei undersøking av nynorsk som hovudmål gjort i Hordaland, Telemark og Rogaland, ein studie frå Oppland (Valdres), og fem masteroppgåver med data frå skular i Hordaland, Møre og Romsdal og Agder. Gjennom ein kvantitativ metaanalyse og ein diskurs­analyse freistar eg å svare på kva årsakene er til at så mange byter til bokmål, og tilby ei forklaring på trenden. For å svare på dette er både summen av grunngjevingane til informantane kartlagde og kvantifiserte, og utsegner i intervju og spørjeundersøkingar analyserte. Det viser seg at svært mange elevar i desse områda oppgir mangel på kompetanse som ein grunn til at dei byter til bokmål. I tillegg ser det ut til at stigmatiserande haldningar til nynorsk, og at nynorsk blir sett på som mindre viktig, er sentrale faktorar bak kvifor desse vala blir gjort.

Bakgrund Familjen är en enhet där beteendet hos en individ påverkar de andra. När ett barn drabbas av svår sjukdom påverkar det hela familjens dagliga liv, inte minst drabbas de andra barnen i familjen. Oavsett hur syskonrelationen ser ut så betyder syskon mycket för varandra. Syskonrelationen är ofta den närmsta och längsta relationen i livet. Syskon behöver få vara tillsammans och det gäller även vid sjukdom. När ett syskon blir sjukt utgör de friska barnen i familjen en riskgrupp för att utveckla hälsoproblem. Barn som har ett svårt sjukt syskon genomgår många känslomässiga förändringar. I samband med syskonets sjukdom och behandling lever barnet ofta med ängslan, oro, depression, undandragande, blyghet och social isolering. Inte sällan reagerar barnet med beteenden som aggression, nedstämdhet, och konflikter med kamrater. Ofta ägnas föräldrarnas uppmärksamhet mest till det sjuka syskonet vilket leder till att det friska barnet känner sig svartsjuk och övergiven.  Sjuksköterskan har en viktig förebyggande, stödjande och pedagogisk roll i arbetet med dessa barn. Syfte Syftet med studien var att beskriva barns behov av stöd när ett syskon är svårt sjuk. Metod Metoden som valdes för att besvara studiens syfte var en litteraturöversikt. Totalt inkluderades 15 artiklar i studiens resultat. Resultat Socialt stöd var en viktig faktor för barn när det gällde förmåga att anpassa sig till stressande livshändelser exempelvis sjukdom. Barn som hade tillgång till stort socialt stöd hade mindre symtom av oro, depression och mindre beteendeproblematik. Det märktes skillnad i dessa avseenden mellan de barn som fick stort respektive litet socialt stöd. Det var av stor vikt att barn fick information när ett syskon var sjukt. Information hjälpte barnet att få svar på sina frågor och gav det en klarare bild av syskonets situation. Genom information kunde felaktiga uppfattningar och onödig oro hos barnet undvikas. De flesta barn och deras föräldrar efterfrågade mer information. I samtliga studier framgick att det emotionella stödet var viktigt. Barn som fick emotionellt stöd besatt större resurser att hantera sin situation. Det emotionella stödet kunde innebära att ha någon att prata med och att dela sina bekymmer med, någon som lyssnade och fanns till hands. Samtalet var viktigt då det gav barnen insikter och en känsla av samhörighet. Det emotionella stödet var även viktigt för att barnet inte skulle känna sig ensamt och övergivet. Praktiskt stöd upplevde barnen också som en av de viktigaste formerna av stöd. Stödgrupper där barn fick chans att träffa andra barn i samma situation var betydelsefullt för barnets välbefinnande. Projekt där barn fick åka på läger tillsammans visade sig ha en mycket positiv effekt och bidrog till att barnet kände samhörighet och att känslor av ensamhet och oro minskade. Flera barn uttryckte en önskan om att få delta i fler gruppträffar och att få träffa de andra deltagande barnen oftare Slutsats När ett syskon är svårt sjuk försämras livssituationen för det friska barnet i familjen och känslor av ilska, oro, depression och övergivenhet är vanliga. Många barn har ett stort behov av att få stöd i samband med syskonets sjukdom. Stödgrupper och barnläger för dessa barn har visat sig ha en mycket god effekt på barnens känslomässiga och fysiska välbefinnande. Brist på stöd leder till onödig oro och hälsoproblem för de här barnen.

Bakgrund: Att som barn ha ett svårt sjukt syskon eller förälder är en traumatisk händelse som kan leda till en kris. Då barn uppfattar döden och förluster på olika sätt beroende på person och ålder, bearbetar de även en kris på olika sätt. Det är enligt lag sjuksköterskans ansvar att ta hänsyn till barns behov av stöd i dessa situationer, varpå det är viktigt att ha kunskap om lämpligt tillvägagångssätt. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan kan ge stöd till barn med ett svårt sjukt syskon eller förälder samt vilka konsekvenser obearbetad sorg kan leda till. Metod: En litteraturstudie som baserades på 11 vetenskapliga artiklar, varav 6 kvalitativa och 5 kvantitativa. Resultatet bearbetades och delades in i två områden baserade på syfte och frågeställningar, därefter identifierades totalt fem kategorier. Resultat: De fem kategorier som identifierades var ge information, inkludera och uppmärksamma, erbjuda samtalsstöd, ångest och depression samt självskadebeteende och substansbruk. Slutsats: För att som sjuksköterska kunna ge stöd till ett barn som har en svårt sjuk förälder eller syskon är det viktigt att informera och inkludera barnet samt erbjuda samtalsstöd. Obearbetad sorg kan leda till ångest och depression samt självskadebeteende och substansbruk.
Background: To have a sibling or parent with a severe illness is a traumatic experience, which can lead to a crisis. Children perceive death and losses in a different way depending on person and age, which makes them cope with a crisis in different ways. Purpose: To describe how the nurse can provide support to children who have a sibling or parent with a severe illness, and the consequences that can occur following unresolved grief. Method: A literature review based on a total of 11 scientific articles, of which six had a qualitative approach and five of quantitative approach. The result was analysed and divided into two areas based on purpose and formulated questions, followed by identifying a total of five categories. Result: The five categories identified were: Give information, include and acknowledge, offer counsellor support, anxiety and depression, self-injury and use of substances. Conclusion: For nurses giving support to children having a sibling or parent with a severe illness it is important to provide the children with information, include them and to offer counsellor support. Unresolved grief can result in anxiety and depression, self-injury and use of substances.

På akutmottagningar utför sjuksköterskor den initiala medicinska bedömningen av allvarlighetsgraden hos de sökande patienterna. Patienterna sorteras då till rätt sektion och sjuksköterskorna måste bedöma om, och i så fall hur länge patienten kan vänta på läkarbedömning och behandling. Denna process kallas triage. Triagesjuksköterskorna måste ta dessa beslut under tidspress och eventuella felaktiga bedömningar som görs kan få allvarliga konsekvenser för patienternas hälsa. Det finns begränsat med forskning angående sjuksköterskors beslutsprocess vid triage på akutmottagning. Syftet var att belysa triagesjuksköterskans beslutsprocess i samband med identifieringen av patienter som i triagesystemen tilldelas prio 2, och därmed har behov av mycket brådskande läkarbedömning. Metoden som tillämpades var deskriptiv kvantitativ forskningsansats. Som instrument för datainsamling användes en anonymt besvarad postenkät, vilken distribuerades till 68 legitimerade sjuksköterskor som arbetade med triage på akutmottagningen vid ett universitetssjukhus i Mellansverige. Resultatet visade att ett flertal faktorer inverkade till det sammantagna triagebeslutet. En mycket betydelsefull faktor var enligt resultatet triagesystemet, och då särskilt modulen för s.k. vitalparametrar. Andra viktiga faktorer som påverkade triagesjuksköterskans beslutsfattande vid identifieringen av de patienter som bedömdes behöva mycket brådskande läkarvård var; patientens kliniska bild, behov av snabb intervention, samt patientens medicinska bakgrund samt om patienten är nyopererad och har misstänkt postoperativ komplikation. Studien kunde inte påvisa några statistiskt signifikanta skillnader mellan triagesjuksköterskornas erfarenhet och hur de olika faktorerna påverkade deras beslutsfattande. Slutsatsen var att faktorerna triagesystemet samt patientens kliniska bild var av störst betydelse vid sjuksköterskornas beslut om patientens triagenivå.

På 1960-talet uppkom hospice, där sjukvården tog över rollen som vårdare. Men nu är vi åter tillbaka att vårda i hemmet, där de närstående får ta sig an den ibland mycket krävande rollen som vårdare. Syftet med litteraturstudien var att undersöka närståendes upplevelser i sambans med palliativ hemvård. Metod som användes var en allmän litteraturstudie baserad på systematiska sökningar i olika databaser för att finna vetenskapliga artiklar. Resultatet delas upp i två delar. Första delen belyser upplevelsen av att vårda närstående i hemmet. Det handlar om upplevelser kring rollen som vårdgivare, dess påfrestningar och förändrade familjerelationer. Andra delen belyser upplevelser av att sjukvårdspersonal kommer och vårdar i hemmet. Slutsatser som kan dras är att närstående krävergod information, kunskap och stöd för att vårdandet av en svårt sjuk ska bli en positiv upplevelse. Diskussionen tar upp förebyggande åtgärder mot de påfrestningar som de närstående utsäts för och hur dessa kan förebyggas. Kunskap, delaktighet och information är tre viktiga behov som de närstående saknar och är i stort behov. Det är upp till sjukvårdspersonalen att tillfredsställa dessa behov i största möjliga mån. Diskussionen tar även upp om hemsjukvården kommer att finnas kvar pågrund av rådande samhällsförändringar.

Då någon drabbas av allvarlig sjukdom eller skada som hotar livet påverkas inte bara den sjuke utan också alla i den sjukes närhet. Att som närstående vara barn i denna situation kan vara oerhört traumatiskt. För att vi som vårdpersonal ska kunna hjälpa och stötta barnen och familjen behövs kunskap om hur barn upplever denna situation och vilka behov som finns hos dem. Syftet med studien är att beskriva barns upplevelse av att vara närstående till en svårt sjuk person. Med svår sjukdom/skada valdes i denna uppsats någon som vårdas på en intensivvårdsavdelning eller drabbats av cancersjukdom. Metoden som använts är litteraturstudie av vårdvetenskapliga kvalitativa artiklar där barnens upplevelse tydligt framkommer. I resultatet framgår det att barnen upplever oro och osäkerhet över vad som händer, förändrat vardagsliv, otrygghet och utanförskap. Dessa känslor och upplevelser har samlats under tre teman: Berätta för mig, Jag vill att det ska vara som vanligt och Ser ni mig? Med kunskap om barns upplevelser och känslor när någon närstående drabbats av svår sjukdom/skada kan vi som vårdpersonal informera och stötta barn och föräldrar för att möjliggöra en situation där barnen känner delaktighet och trygghet. Studien visar på vikten av att barnen är välinformerade om vad som hänt och hur sjukdomen/skadan utvecklar sig, att vardagen fortsätter i möjligaste mån med trygga rutiner och att barnen får känna delaktighet och blir sedda. Studien visar på hur viktigt det är att vi som vårdpersonal ser och informerar de närstående barnen med tanke på ålder, utveckling och erfarenhet och uppmuntrar och stöttar föräldrarna till att göra barnen delaktiga.
Program: Fristående kurs

Bakgrund: När en patient blir svårt sjuk drabbas även de anhöriga. Det är av stor vikt att sjuksköterskan uppmärksammar de anhöriga, då de kan vara i behov av stöd och omvårdnad. Anhöriga till svårt sjuka patienter kan uppleva känslor som rädsla, ensamhet, hjälplöshet samt osäkerhet. Syfte: Syftet var att beskriva mötet och interaktionen mellan sjuksköterskan och anhöriga till svårt sjuka patienter. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie baserad på kvalitativ och kvantitativ forskning. Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier; ”att skapa en relation med anhöriga”, ”information”, ”kommunikation”, ”emotionellt stöd” samt ”att göra anhöriga delaktiga”. Det framkom att information hade stor betydelse för de anhörigas välbefinnande samt att flera sjuksköterskor upplevde en osäkerhet inför de anhöriga. Slutsats: Anhöriga har ett stort behov av att informeras om patientens tillstånd. Som sjuksköterska är det viktigt att inte glömma de anhöriga utan att se till hela familjen. Utbildning och handledning krävs inom området, då sjuksköterskorna känner osäkerhet i mötet med anhöriga till svårt sjuka patienter.

Background: When a patient becomes seriously ill it also effects the patients relatives. It is essential for the nurse to pay attention to the relatives as they may need support and care as well. Relatives of seriously ill patients may experience feelings such as fear, loneliness and uncertainty. Aim: The aim was to describe the meeting and interaction between nurses and families of seriously ill patients. Method: The study was a general literature study based on qualitative and quantitative research. Result: The analysis resulted in five main categories; ”to create a relationship with relatives”, ”information”, ”communication”, ”emotional support” and ”making families involved”. It was revealed that the need for information had a significant impact on the families well being. Nurses experienced uncertainty about dealing with the families. Conclusion: Relatives have a great need to be informed about the patient’s condition. As a nurse, it is important not to forget about the families of the patient. More training and guidance are needed in this area, where nurses feel uncertain about meeting with relatives of seriously ill patients.

Bakgrund: Ett omvårdnadsvetenskapligt synsätt är att se människan som en enhet av kropp, själ och ande. Omvårdnad ska, enligt sjuksköterskans kompetensbeskrivning, utgå från en helhetssyn på människan. Trots detta försummas andlighet hos patienter på grund av bristande utbildning och förståelse av begreppet andlighet samt organisatoriska begränsningar. En vanlig uppfattning är att religion och andlighet ses som synonymer, trots att andlighet är ett vidare begrepp. Syfte: Att beskriva hur svårt sjuka patienter uttrycker sin andlighet. Metod: En litteraturöversikt av tio kvalitativa artiklar där analysen har inspirerats av innehållsanalys. Resultat: Svårt sjuka patienter uttrycker sin andlighet genom att vara i behov av relationer till sig själv, andra, Gud/Högre makt samt till naturen. Det uttrycks även genom att vara i behov av kunskap och information om sin sjukdom och behandling. Sökandet efter mening med livet uttrycks genom att patienterna finner mening genom relationer till andra och till Gud/Högre makt samt genom att hjälpa andra. Vid svår sjukdom uppstår tankar om livet och döden där en omvärdering av livet sker. Att känna hopp uttrycks genom en kamp för överlevnad eller som en kamp för att hinna uppnå mål i livet. Slutsats: Det råder oklarhet kring begreppet andlighet, vilket gör det svårt för sjuksköterskor att uppmärksamma andliga behov hos patienter. Andligheten är ett vidare begrepp än att endast innefatta religion och patienter uttrycker sin andlighet genom behov, att känna hopp och existentiella funderingar. Klinisk betydelse: Den här uppsatsen hoppas bringa viss klarhet i hur patienter uttrycker sin andlighet och då även vad patienterna applicerar på begreppet andlighet. Kunskapen om hur patienter uttrycker sin andlighet finns och behöver implementeras i utbildning och verksamhet.
Background: In Sweden, one nursing scientific approach is to view the human as a unity of body and spirit. Nursing should, according to The National Board of Health and Welfare, be based on a holistic approach, yet spirituality is neglected in the care of patients due to lack of education, difficulties in defining the concept of spirituality and organizational constraints. A common comprehension is that religion and spirituality are used interchangeably, although spirituality is a broader concept. Aim: To describe how severely ill patients express their spirituality. Method: A literature review of ten qualitative articles in which the analysis was inspired by content analysis. Findings: Severely ill patients express their spirituality through being in need of relationships with oneself, others, God / Higher Power and nature. Spirituality is also expressed by being in need of knowledge and information about their illness and treatment. The search for meaning in life is expressed by the patients to find meaning through relationships with others and with God / Higher Power, and through helping others. During severe disease thoughts about life and death occur and a reassessment of life takes place. The sense of hope is expressed by a fight for survival or as a fight to achieve goals in life. Conclusion: There is uncertainty about the concept of spirituality, making it difficult for nurses to pay attention to spiritual needs of patients. Spirituality is a broader concept than to just include religion, and patients express their spirituality through needs, to feel hope and existential issues. Implications for practice: This literature review might bring some clarity into how patients express their spirituality and how patients perceive the concept of spirituality. The knowledge about how patients express their spirituality already exists and needs to be implemented in education and in healthcare.

Att under uppväxten ha en svårt fysiskt eller psykiskt sjuk mamma innebär en stor påfrestning för barnet och den övriga familjen. Den aktuella studiens syfte var att retrospektivt belysa upplevelsen och följderna av att under barndomen ha haft en svårt sjuk mamma. Sju vuxna informanters tankar och känslor kring sig själv, mamman och uppväxten undersöktes genom halvstrukturerade intervjuer. En tematisk analys av intervjumaterialet gjordes. Resultatet av studien går i linje med tidigare forskning och pekar på att de relationsmässiga och emotionella svårigheter, som ibland uppstår i anslutning till mammans sjukdom, är djupgående och långvariga. Socialt stöd, vissa personlighetsdrag hos individen och en psykoterapeutisk behandling under vuxenlivet anges som viktiga komponenter för att hantera den svåra situationen som mammans sjukdom bidragit till.

Bakgrund: Vid palliativ vård i hemmet förändras tillvaron såväl för den sjuke som för de närstående. Den sjuke har ofta svårt att äta vanlig mat och kan behöva tillförsel av konstgjord näring. Närstående kan uppleva ett stort ansvar för den sjukes näringsintag när han eller hon vårdas hemma. Adekvat näringsintag är av betydelse för det fysiska välbefinnandet. Men vad vi äter påverkar också livskvalitet i social, kulturell och psykologisk bemärkelse. Tillgänglig forskning om hur det kan vara att leva med någon som är beroende av konstgjord näring i relation till svår sjukdom har i stor utsträckning ett biomedicinskt perspektiv och fokus på praktiskt handhavande och tekniska problem relaterade till näringsbehandlingen. Syfte: Att få ökad kunskap om närståendes erfarenheter av att ha delat vardagen med en partner som fått konstgjord näring i livets slutskede. Metod: Kvalitativ induktiv ansats med datainsamling genom öppna enskilda intervjuer. Datainsamling/databearbetning genomfördes med tolkande beskrivning. Resultat: I resultatet har tre övergripande teman och dess inneboende variationer identifierats; situationer kring mat och näring skapar delaktighet och utmanar; strävan efter vardaglighet genom måltider i en förändrad tillvaro; näring skapar förhandlingsutrymme med döden. Den konstgjorda näringen skapade en trygghet för de närstående, både som en försäkran om en fortsatt existens och genom den kontinuerliga kontakt med hemsjukvårdsteamet som näringsbehandlingen medförde. Personerna i studien beskrev positiva aspekter av att vara delaktiga i vården av den sjuke, men också känslor av maktlöshet och skuld inför att inte lyckas överskrida den sjukes svårigheter att äta och dricka. I den förändrade tillvaron kunde de närstående personerna finna det goda men de upplevde också ett främmandeskap inför sin sjuka partner. I situationen kunde näringsintaget utgöra ett existentiellt hot eller hopp. Slutsats och diskussion: Resultatet illustrerar hur komplex situationen att leva med en svårt sjuk partner som i livets slutskede har svårt att äta och behöver tillskott av konstgjord näring, kan upplevas. Personernas erfarenheter var varierande och det kan antas vara av betydelse att vårdpersonal har stor öppenhet för hur den förändrade vardagen upplevs för varje enskild närstående. En öppen och ömsesidig dialog kring ätsvårigheter och konstgjord näring kan vara av stor betydelse för de närståendes förmåga att hantera vardagen med den sjuke.

Artikkelen undersøker og drøfter verdiformidling i barnehagen forstått både som at barn blir kjende med sentrale verdiar i vårt demokrati og at barna opplever seg sjølve som verdifulle. Forsking på verdiformidling er i liten grad gjennomført tidlegare. Av sju fagområde som barnehagen er pålagt å arbeide med, blir fagområdet som i størst grad omhandlar verdiformidling «Etikk, religion og filosofi» i svært liten grad vurdert som viktig på barnehagefeltet. Artikkelen undersøker difor personalet sin relasjon til fagområda i rammeplanen, barna sin plass i barnehagekvardagen og korleis sentrale verdiar blir formidla. Det empiriske materialet består av observasjon og intervju i to barnehagar. Fagområdet «Etikk, religion og filosofi» blir i intervju ikkje nemnt i det heile medan fagområdet «Kommunikasjon, språk og tekst» blir vurdert som viktig. Artikkelen drøfter denne skeivfordelinga av status og bruk av fagområde i lys av politiske føringar og læreplanteoretisk perspektiv på ulike handlingsrom for barnehagelærarar og assistentar. Artikkelen konkluderer med at implementering av rammeplanens føringar for verdiformidling i barnehagen i større grad treng å bli løfta fram på barnehagefeltet.