Dissertations / Theses on the topic 'Svårt sjuk'

På 1960-talet uppkom hospice, där sjukvården tog över rollen som vårdare. Men nu är vi åter tillbaka att vårda i hemmet, där de närstående får ta sig an den ibland mycket krävande rollen som vårdare. Syftet med litteraturstudien var att undersöka närståendes upplevelser i sambans med palliativ hemvård. Metod som användes var en allmän litteraturstudie baserad på systematiska sökningar i olika databaser för att finna vetenskapliga artiklar. Resultatet delas upp i två delar. Första delen belyser upplevelsen av att vårda närstående i hemmet. Det handlar om upplevelser kring rollen som vårdgivare, dess påfrestningar och förändrade familjerelationer. Andra delen belyser upplevelser av att sjukvårdspersonal kommer och vårdar i hemmet. Slutsatser som kan dras är att närstående krävergod information, kunskap och stöd för att vårdandet av en svårt sjuk ska bli en positiv upplevelse. Diskussionen tar upp förebyggande åtgärder mot de påfrestningar som de närstående utsäts för och hur dessa kan förebyggas. Kunskap, delaktighet och information är tre viktiga behov som de närstående saknar och är i stort behov. Det är upp till sjukvårdspersonalen att tillfredsställa dessa behov i största möjliga mån. Diskussionen tar även upp om hemsjukvården kommer att finnas kvar pågrund av rådande samhällsförändringar.

Bakgrund: När en patient blir svårt sjuk drabbas även de anhöriga. Det är av stor vikt att sjuksköterskan uppmärksammar de anhöriga, då de kan vara i behov av stöd och omvårdnad. Anhöriga till svårt sjuka patienter kan uppleva känslor som rädsla, ensamhet, hjälplöshet samt osäkerhet. Syfte: Syftet var att beskriva mötet och interaktionen mellan sjuksköterskan och anhöriga till svårt sjuka patienter. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie baserad på kvalitativ och kvantitativ forskning. Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier; ”att skapa en relation med anhöriga”, ”information”, ”kommunikation”, ”emotionellt stöd” samt ”att göra anhöriga delaktiga”. Det framkom att information hade stor betydelse för de anhörigas välbefinnande samt att flera sjuksköterskor upplevde en osäkerhet inför de anhöriga. Slutsats: Anhöriga har ett stort behov av att informeras om patientens tillstånd. Som sjuksköterska är det viktigt att inte glömma de anhöriga utan att se till hela familjen. Utbildning och handledning krävs inom området, då sjuksköterskorna känner osäkerhet i mötet med anhöriga till svårt sjuka patienter.

Background: When a patient becomes seriously ill it also effects the patients relatives. It is essential for the nurse to pay attention to the relatives as they may need support and care as well. Relatives of seriously ill patients may experience feelings such as fear, loneliness and uncertainty. Aim: The aim was to describe the meeting and interaction between nurses and families of seriously ill patients. Method: The study was a general literature study based on qualitative and quantitative research. Result: The analysis resulted in five main categories; ”to create a relationship with relatives”, ”information”, ”communication”, ”emotional support” and ”making families involved”. It was revealed that the need for information had a significant impact on the families well being. Nurses experienced uncertainty about dealing with the families. Conclusion: Relatives have a great need to be informed about the patient’s condition. As a nurse, it is important not to forget about the families of the patient. More training and guidance are needed in this area, where nurses feel uncertain about meeting with relatives of seriously ill patients.

Att under uppväxten ha en svårt fysiskt eller psykiskt sjuk mamma innebär en stor påfrestning för barnet och den övriga familjen. Den aktuella studiens syfte var att retrospektivt belysa upplevelsen och följderna av att under barndomen ha haft en svårt sjuk mamma. Sju vuxna informanters tankar och känslor kring sig själv, mamman och uppväxten undersöktes genom halvstrukturerade intervjuer. En tematisk analys av intervjumaterialet gjordes. Resultatet av studien går i linje med tidigare forskning och pekar på att de relationsmässiga och emotionella svårigheter, som ibland uppstår i anslutning till mammans sjukdom, är djupgående och långvariga. Socialt stöd, vissa personlighetsdrag hos individen och en psykoterapeutisk behandling under vuxenlivet anges som viktiga komponenter för att hantera den svåra situationen som mammans sjukdom bidragit till.

Godkännande datum: 2017-06-05

Vårdpersonal känner ofta stor rädsla att gå in i vårdsituationer med en döende förälder. Tidiga stödinsatser har visat sig vara av värde för barns krisbearbetning och accepterande i dessa vårdsituationer. Vården är vanligen inte anpassad för att barnen ska involveras och många föräldrar upplever det svårt att förmedla information om sjukdom och förväntad död till sina barn.

Syftet med studien var att undersöka vårdpersonalens upplevelser och erfarenheter av att stödja familjer med minderåriga barn när en förälder är svårt sjuk eller döende. I form av tre fokusgruppsintervjuer intervjuades 10 personer med olika vårdyrkesbakgrund.

I analysen bildades fyra huvudteman; Osäker ansvarsfördelning, Stärka familjen, Vårdpersonalens egen utveckling och kunskap och Vårdpersonalens arbetsbelastning och förmåga att prioritera arbetsuppgifter.

Arbetsfördelningen var osäker eftersom personalen inte visste vad som förväntades av dem och vem som skulle göra vad. De upplevde sig ha bristande kunskap om barns behov och deras reaktioner i kris. Familjen behövde stöd av vårdpersonalen så att de i sin tur kunde stödja sina barn på ett adekvat sätt. Vårdpersonalen efterlyste stöd och riktlinjer för att på ett adekvat sätt kunna stödja hela familjen men även handledning för att minska sin osäkerhet i dessa vårdsituationer. Personalen kände sig stressad och upplevde otillräcklighet över att ta tid från sina ordinarie arbetsuppgifter. Handledning, reflektion och ökad kunskap är tillsammans viktiga delar för att minska personalens rädsla och öka deras förmåga att ta hans om barnen till svårt sjuka och döende föräldrar.

Care personnel often feel great fear about entering into care situations with a dying parent. Early support measures have proven to be of value for children’s crisis handling and acceptance in these situations. Care is not usually adjusted to involving children, and many parents find it difficult to pass on information about illness and expected death to their children.

The aim of the study was to investigate care personnel’s experiences of supporting families with under-age children when a parent is seriously ill or dying. Ten persons with different professional backgrounds in care were interviewed in the form of three focus group interviews.

The analysis revealed four main themes: Uncertain division of responsibility, Strengthening the family, Care personnel’s own development and knowledge, and Care personnel’s work load and ability to prioritize tasks.

The division of labour was uncertain because the staff did not know what was expected of them and who was supposed to do what. They felt that they had insufficient knowledge about children’s needs and their reactions in crisis. The family needed support from care personnel so that they in turn could support their children adequately. The care personnel called for support and guidelines so that they could give adequate support to the whole family, and also guidance in order to reduce their own uncertainty in these care situations. The staff felt stressed and inadequate for taking time off their ordinary tasks. Guidance, reflection, and increased knowledge together are important factors for reducing fear among the staff and increasing their ability to look after the children of seriously ill and dying parents.

Bakgrund: Att vid rätt tillfälle säga och göra de rätta sakerna är inte alltid det lättaste. En sådan situation kan lätt uppstå vid mötet och samtalet med den svårt sjuke/döende patienten och dess närstående. Oavsett var man som sjuksköterska befinner sig så möter man dessa svårt sjuka och döende patienter.

Syfte: Att belysa vilken kunskap och professionell tillämpning som finns och som saknas hos sjuksköterskan gällande mötet med den döende patienten och dess närstående

Metod: Systematisk litteraturstudie som innefattar tolv (12) vetenskapliga artiklar från två olika databaser, där författaren beskriver utifrån dessa vilken kunskap/förmåga som sjuksköterskan har eller saknar, vilka förväntningar och önskningar har patienterna och dess närstående och hur kan man förbättra mötet mellan vårdpersonalen kopplat till omvårdnaden till svårt sjuka/döende patienter.

Resultat: Sjuksköterskans förmåga att möta patienten svarar inte alltid till patientens önskan och/eller behov. Resultatet visar dock hur viktigt det är att en relation etableras mellan sjuksköterska och patient, men att det inte alltid är så lätt att tillämpa pga. tex. arbetsbelastning, tidsbrist, en otillfredsställande miljö eller otillräcklig kunskap.

Slutsats: Sjuksköterskan behöver specifika kunskaper för att kunna möta patienten och dess närstående. Tyvärr är det en liten andel professionell vårdpersonal som normalt tränas i kommunikations skicklighet. Egenskaper som utifrån patientens önskan att sjuksköterskan innehar är bl.a. medmänsklighet, vänlighet, värme, medkänsla och genuinitet.

Bakgrund: Den tekniska och medicinska utvecklingen har medfört att allt fler svårt sjuka barn kan få vård i hemmet.

Syfte: Syftet var att genom en litteraturstudie belysa föräldrars upplevelser av att vårda sitt svårt sjuka barn i hemmet.

Metod: Studier söktes via databaserna PubMed och Cinahl. Sammanlagt 17 studier låg till grund för resultatet som analyserades med en manifest innehållsanalys.

Resultat: Resultatet visade att det stora ansvaret för barnets vård medförde att föräldrarna levde under stora påfrestningar. Föräldrarna upplevde att de var i behov av avlastning. Det positiva som upplevdes var att barnet fick vistas i hemmet vilket bidrog till ett mer normalt liv för familjen. Föräldrarna upplevde även en positiv förändring hos sig själva, de utvecklades som människor.

Slutsats: Föräldrarna upplevde stora utmaningar i omvårdnaden av sitt barn. Deras situation skulle på många sätt kunna förbättras genom bättre kommunikation, stöd och möjlighet till avlastning.

Nyckelord: Barn, föräldrar, hemsjukvård, litteraturöversikt, omvårdnad, upplevelser.

Syftet med studien var att beskriva hur vårdpersonal skattar användbarheten av stöd samt i vilken frekvens de använder sig av stöd gentemot syskon till svårt sjuka barn. Syftet var även att undersöka skillnader mellan sjuksköterskor och undersköterskor gällande den skattade användbarheten samt frekvens i användandet av stöd till syskon till svårt sjuka barn.

Studien var deskriptiv och jämförande. Ett bekvämlighetsurval användes. Datainsamlingen skedde med hjälp av en enkät som delades ut till 94 personer på tre avdelningar och mottagningar i ett mellansvenskt län. Femtiofem respondenter besvarade enkäten och inklusionskriterierna motsvarades av 53 respondenter, vilka inkluderas i studien. Undersökningsgruppen bestod av sjuksköterskor och undersköterskor, alla kvinnor. Enkäten var en, till svenska, översatt version av instrumentet Sibling Social Support Questionnaire. Deltagarna bedömde "användbarhet" och "frekvens" av stöd inom 30 påståenden. Dessa berörde områdena emotionellt-, instrumentellt- och informativt stöd samt uppskattning som stöd. Huvudresultatet visade att stödområdet "Uppskattning som stöd" sammantaget ansågs vara mest användbart och också användes mest. Resultatet visar också en statistiskt signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna (p = 0,03). Sjuksköterskorna använde stödområdet "Uppskattning som stöd" mer frekvent (mean rank 29,88) än undersköterskorna (mean rank 20,63).

The purpose of the study was to describe how health professionals estimate the usefulness of support and in what frequency they use the support towards siblings of seriously ill children. The aim was also to examine differences between nurses and assistant nurses regarding the estimated usefulness and frequency of use of support for siblings of severely ill children.

The study was descriptive and comparative. A convenience sample was used. The data collection was done using a questionnaire that was distributed to 94 people in three care units and open care units in a mid-swedish region. Fifty-five respondents answered the survey and 53 of those met the inclusion criteria and were included in the study. The study group consisted of nurses and assistant nurses, all women. The questionnaire was a, into Swedish translated version of the instrument Sibling Social Support Questionnaire. The participants assessed the "usefulness" and "frequency" of support within 30 claims. These areas touched emotional-, instrumental-, informational-, and appraisal support. The main results showed that the area "Appraisal support" was considered most useful and also used most frequently. The results also showed a statistically significant difference between professional categories (p = 0.03). The nurses used the support area "Appraisal support" more frequently (mean rank 29.88) than the assistant nurses (mean rank 20.63).

Introduktion: Sjuksköterskor har ett stort ansvarsområde och en viktig uppgift är att informera och kommunicera med patienter som fått svåra besked. Informationen till patienter om deras sjukdomstillstånd är ofta bristfällig, även om sjukvården har till uppgift att ge korrekt och ärlig information. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med patienter som är svårt sjuka och/eller befinner sig i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie gjordes där tre kvantitativa och tolv kvalitativa artiklar, efter kvalitetsbedömning analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor ansåg att patienter hade rätt till information om sin sjukdom, men upplevde det obekvämt att tala med patienter om svåra besked och om döden och information undanhölls ibland från patienten. Sjuksköterskors kommunikation påverkades av samarbete med läkaren, tid, planering, vilken träning de har fått i kommunikation, verbala och icke-verbala signaler samt deras inställningar till att ge ärlig information till patienter. Diskussion: Tydliga ansvarsfördelningar för vem som ger information till patienten bör utformas, och informationen bör individanpassas. Det kan vara svårt för sjuksköterskor att påverka tiden som avsätts till patienten. Slutsats: För att förbättra kommunikationen bör sjuksköterskor få mer övning i att kommunicera, få mer tid med patienten, de bör tänka på kroppsspråket, samt att förbättra samarbetet med läkare.

Förstagenerationsinvandrares syn på delaktighet vid vård i livet slutskede tycks det aldrig tidigare forskats kring. Det väckte författarnas intresse. Om förstagenerationsinvandrarnas syn skiljer sig från författarnas syn på delaktighet, kan vi då utan kunskap bemöta dem respektfullt? Syftet med studien var att beskriva förstagenerationsinvandrares erfarenheter av delaktighet när den närstående gavs vård i livets slutskede. En kvalitativ intervjustudie och textanalys genomfördes. Resultatet visade att de närståendes livssituation påverkades i positiv eller i negativ riktning. Majoriteten av de närstående upplevde att de fick otillräcklig information. Det skapade osäkerhet vid vårdandet av den sjuke. Resultatet visade också att de närstående kände ett stort behov av att finnas i närheten av den sjuke under sjukdomsperioden. Dålig ekonomi i intervjupersonernas forna hemländer medförde att en del närstående tvingades vårda den sjuke i bostaden. Delaktigheten i vården upplevdes då som en skyldighet eller självklarhet. Andra intervjupersoner kände att det var deras ansvar att ordna sjukhusvård åt den sjuke. Att som närstående vårda den sjuke upplevdes påfrestande och därför bör det finnas en valmöjlighet att vid behov kunna överlämna huvudansvaret för vården till professionell sjukvård. Studien bidrar till förståelsen om att människor har olika syn på delaktighet vid vård i livets slutskede.