Dissertations / Theses on the topic 'Svenska polisen'

Vi vill genom vårt arbete belysa vad elpistolen har för fördelar och nackdelar och vad effekterna skulle kunna bli om den skulle börja användas av svensk polis. Under 2005 planerades ett fältförsök med elpistolen men innan det hann ske stoppades försöket av polisens etiska råd. Elpistolen var fram till dess ett första val bland olika icke dödliga hjälpmedel, ett självklart redskap för att täcka upp glappet mellan batong/pepparspray och tjänstevapnet Sig-Sauer. Elpistolen som polisen tagit fram för fältförsöket var av modell X-26, ett pistolliknande redskap som skjuter två hullingar som fäster i hur och kläder. Vid träff levererar den 50 000 volt in i kroppen, elektriciteten gör så att kroppens muskler krampar ihop. Den polisman som har drivit på det planerade fältförsöket intervjuades per telefon. Dessutom har mailkontakt förekommit. Kontakt med FOI gällande den medicinska biten har tagits. Det som går att fastställa är att det etiska rådet på egen hand blåste av fältförsöket som planerades. De presenterade en rapport som visar att svensk polis inte är i behov av någon elpistol. Etiska rådet menade på flera punkter att försöket var ett förhastat beslut. Etiska rådet var de enda som beslutade att de planerade fältförsöken av elpistolen skulle avbrytas. Elpistolen är ett bra vapen med god effekt som kan rädda liv och undvika skador men har vissa nackdelar som t.ex. det höga priset. Om elpistolen skulle införas i Sverige så tror vi inte det skulle bli någon stor skillnad på hur allmänheten uppfattar polisen.

Denna uppsats undersöker attityder och fördomar gentemot människor med annat etniskt ursprung än svenskt och även gentemot den svenska polisen. Huvudfrågan gällde om det fanns någon skillnad mellan polisaspiranters och studenters uppfattning om skuldfrågan – som den bestäms av polisen - vid rån begångna av personer med skilda etniska ursprung. Tre grupper (n = 108) -polisaspiranter, studenter och yrkesverksamma poliser deltog i studien som genomfördes genom en enkätundersökning. Studien visade att det ej finns några större skillnader i attityd och fördomar grupperna emellan och att dessa attityder och fördomar ej heller är speciellt framträdande.

Detta fördjupningsarbete åskådliggör uttagningen av svenska civilpoliser för FN-tjänst. Ett av syftena var att ta reda på innebörden i uttagningskraven och varför de är utformade som de är. Dessutom belyser arbetet möjligheterna en svensk polis har att tjänstgöra utomlands och i viss mån vad civilpolisarbetet innebär, samt vilka skillnaderna är jämfört med nationell polistjänst. Arbetet är en kvalitativ studie och information har inhämtats från litteratur, Internet och muntliga källor. I resultatet tydliggörs processen inom FN vid uppförandet av en ny fredsfrämjande insats, den initiala behovsanalysen och hur detta slutligen leder fram till en kravprofil för den personal som ska rekryteras. Även Sveriges engagemang och organisation kring det svenska civilpolisarbetet belyses, samt hur ansökningsförfarandet och tillsättandet av tjänster går till. Slutligen behandlas det praktiska civilpolisarbetet vad gäller utbildning, arbetsuppgifter, löner och utrustning.

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det av stor relevans att varje ingripande av polisen sker med största möjliga omsorg och respekt för den enskilde individen i den mån det är möjligt. Svensk polis ges idag inte möjlighet att efterleva denna princip på grund av invecklad och krånglig lagstiftning som står i dess väg. Denna rapport visar att det idag skadas och dödas personer i onödan på grund av otillräcklig lagstiftning. De finländska lagstiftarna har löst mycket av problematiken genom att tillåta en öppen och ej fallbunden tolkning av lagen. Statistik visar på en markant skillnad i skadebilden länderna emellan. I Sverige skadas och dödas människor fyra gånger så ofta som i Finland i samband med polisiära ingripanden. Detta trots att Finland har en högre brottsintensitet. Svenska poliser tillämpar främst nödvärnsrätten i de skjutsituationer som uppstår, vilket medför en direkt fara för liv och hälsa. Finländska poliser tillåts däremot att genom modernare lagstiftning kunna agera i ett tidigare skede vilket förhindrar att akuta nödvärnsituationer uppstår. Denna rapport visar att det med några få enkla medel drastiskt skulle förändra den skadebild som i dag råder i Sverige. Det borde vara en självklarhet utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv att minimera antalet skadade och döda vid polisiära ingripanden. Ändå har Sverige inte reviderat sin skjutlagstiftning på nästan 40 år.

De sista 90 åren har omkring 35 poliser dödats i tjänsten i Sverige, varav 2 stycken de sista åren. De flesta av dessa har skjutits ihjäl, 2006 beslagtog polisen 1243 vapen. Från år2000-2006 var 7344 poliser borta från jobbet en dag eller mer p.g.a. våld eller hot om våld. Detta har i sin tur gett ett intresse för hur poliser från utryckningsenheten och elever från polisutbildningen ser på ett av det materiella skydd som ska skydda dem från en del av detta nämligen polisens skyddsväst. Poliser och poliselever från Umeå har besvarat en enkät. Svaren har varit olika vilket har gett intressanta resultat som t ex har ca 96 % av 83 svarande tyckt att de har fått en otillräcklig utbildning om polisens skyddsväst. Elisabeth Åström, studierektor vid polisutbildningen, Umeå säger att det finns ingenting i studieplanen runt detta ämne. Vi skriver detta arbete tycker att den enskilde polisen bättre kan bestämma vilka situationer han/hon ska utsätta sig för med rätt kunskap om skyddsvästen. Därför föreslår vi att det läggs in en eller två timmar teoretisk utbildning i detta ämne.

Syftet med denna rapport var att ta reda på vad ungdomar i Umeå har för uppfattning om polisen och hur ungdomar påverkar varandra. Teorikapitlet handlar om emotioner, föreställningar och attityder samt vad dessa grundrar sig på och fyller för funktioner hos individen.En enkätundersökning gjordes på Östra gymnasiet i Umeå och sammanlagt 50 elever mellan 16-19 år besvarade den. Figurer och medelvärden har gjorts för att få en klar bild av resultatet. Resultatet visade att det finns ungdomar som har fått en försämrad bild och uppfattning av polisen i Umeå. Utöver den grupp som svarade att deras uppfattning försämrats fanns en ungefär lika stor grupp som svarade det motsatta. Anledningar till försämringen var bland annat dåliga bemötanden och maktmissbruk. Anledningar till en förbättrad syn på polisen var bland annat att polisen fyller en viktigt funktion och gör sitt jobb.Resultatet visade också att över hälfen av ungdomarna hade kompiar som någongång pratat illa om polisen samt att ca hälften av ungdomarna själv sagt någonting negativt om polisen.

Inledningsvis beskriver jag bakgrunden till att jag valt detta område att skriva om, att försöka få kunskap om hur skillnader i kultur kan ge en ökad risk för kriminalitet, detta är också syftet och frågeställningen i rapporten. Den teori jag i huvudsak behandlar pekar på skillnader mellan grupp och individinriktade samhällen, och de problem det kan innebära att förflyttas mellan dessa kulturer. Holism och individualism beskrivs utifrån dess inverkan på individen, och utifrån individens ställning till det allmänna. Vidare berörs skillnader i rättssystem och skillnader i hur reaktioner mot avvikelser kan te sig. Konsekvenserna av resonemanget om holism/individualism förs vidare till en tanke kring hur ungdomar anammar normsystem, om det i samhället vedertagna systemet känns otillgängligt. Även invandrarungdomars syn på de svenska myndigheterna behandlas i korthet. Diskussionen i slutet av rapporten redovisar mina egna åsikter efter arbetet, där jag kommer fram till att kulturella skillnader förmodligen inte är utslagsgivande när det gäller kriminalitet bland invandrare, men att skillnaderna tillsammans med vissa andra faktorer troligtvis kan vara en del av en förklaring. Vidare tar jag upp min syn på vad man som polis kan göra åt problemet, utifrån det jag skrivit i rapporten. Slutsatsen blir då att inte mycket finns att göra åt de kulturella skillnaderna, eller de mekanismer som de kan styra, men att en del troligen kan göras åt de andra faktorer som kan göra invandraren kriminell. Detta blir enligt mig i stort samma åtgärder som gäller för att förebygga att vem som helst, oavsett kulturell bakgrund, begår brott.

Polisens befogenheter att använda våld är unika och i Sverige är polisen rutinmässigt beväpnad för att om det krävs kunna använda den yttersta graden av våld, att döda en annan människa. Den norska polisen har samma befogenheter när det gäller våldsanvändning men man har i Norge valt att inte ha en fast beväpnad poliskår. Syftet med detta arbete är att belysa olikheterna mellan Sveriges och Norges vapenanvändning inom polisen. Vi har även undersökt vilket lands modell som är att föredra ur ett trygghetsperspektiv för den enskilda polisen och allmänheten. För att besvara våra frågeställningar har vi läst publicerad litteratur i ämnet. Statistik visar att svensk polis relativt folkmängden skjuter nästan fem gånger oftare än sina norska kollegor. Antalet skadade och dödade poliser och civila i situationer där polis avlossat skott är också fler i Sverige. Vi har även genomfört intervjuer i Sverige och Norge. Intervjuerna i Norge visar att synen på beväpnad polis i landet förändrats drastiskt på senare tid. Numera verkar såväl polis som allmänhet vara positiv till fast beväpnad polis. I Sverige verkar man eniga om att polisen ska vara fortsatt beväpnad. Vi anser att samhällsbilden i Sverige och Norge kräver en rutinmässigt beväpnad polis för såväl den enskilde polisens som allmänhetens trygghet. Enligt oss är tjänstevapnet i sig ingen trygghetsfaktor. Med adekvat lagstiftning och taktisk utbildning blir dock tjänstevapnet en trygghet för den enskilde polisen och allmänheten.

Något som alltid uppmärksammas i media och hos allmänhet är då polisen brukat sitt skjutvapen i tjänsten. Vi uppmärksammade att svensk polis rätt att använda skjutvapen skiljer sig från sina finska kollegors vilket gjorde oss intresserade av att titta närmare på detta. Det vi reagerade på var att det som reglerar polisens rätt att använda skjutvapen i Sverige är väldigt gammalt i jämförelse med den finska motsvarigheten som ständigt har uppdaterats. Det vi valt att undersöka är vad som reglerar polisens rätt att skjuta samt hur skjutvapenanvändningen och den efterföljande dokumentationen ser ut i dessa båda länder. Vi har gjort en sammanställning av vissa likheter och skillnader som finns mellan svensk och finsk polis vad gäller skjutvapenanvändning. Utifrån det material vi använt oss av har vi försökt att åskådliggöra vad som är gemensamt samt vilka skillnader det finns mellan dessa båda länders sätt att bruka skjutvapen. Vad man i Sverige skulle kunna göra är att snegla på hur man i Finland valt att ständigt kontrollera och uppdatera det som reglerar den finska polisens rätt att använda skjutvapen.

Sedan kommunismens fall i Polen har utvecklingen i landet gått mycket fort. Med övergången till en marknadsekonomi följde en våg av nystartade företag. Även utländska aktörer har varit ivriga att investera i Polen, inte minst svenska företag. Drygt 15 år efter kommunismens fall har landet utvecklats till att bli en fullgod partner i den europeiska gemenskapen och utbytet mellan Polen och andra länder, däribland Sverige, har blivit ännu viktigare. Det svensk-polska utbytet har i allmänhet men speciellt på det ekonomiska planet aktualiserat behovet av en ekonomisk fackordordbok mellan svenska och polska. Trots att engelska ofta används internationellt inom ekonomiområdet finns fortfarande ett stort behov av att kunna översätta ekonomiska facktermer mellan polska och svenska.

Under mina år som student i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm har jag fått god insikt i national- och företagsekonomins olika delar. Detta har i hög grad hjälpt mig vid valet av ämne för detta arbete samt vid urvalet av uppslagsord. Eftersom en stor del av det ekonomiska utbytet mellan länder sker i form av investeringar, anser jag det vara befogat att koncentrera sig just på en terminologi som behandlar olika områden för investeringar, finansiering samt bankväsen.

Mot bakgrund av att det inte finns någon liknande ordlista med finans- och banktermer mellan polska och svenska är det min förhoppning att föreliggande ordlista, trots sin relativt begränsade ordmängd skall kunna vara till hjälp inte bara för tolkar och översättare, utan också för andra personer inom våra båda länders finans- och banksektorer.

Uppslagsorden i denna ordlista omfattar termer av följande karaktär: allmänna finans- och banktermer, aktietermer, termer rörande betalningsmedel, investeringstermer, termer rörande kostnads- och intäktsanalys, termer rörande lån och skulder, bokföringstermer, nationalekonomiska termer, termer rörande pris och prissättning, skattetermer samt valutatermer. Ordlistan omfattar totalt ca 1200 polsk-svenska finans- och banktermer och återfinns på sidorna 19-57.

The aim of this thesis was to study the strategies that Kamraterna (‘the Comrades’), an association for Stockholm’s policemen, and the Swedish Policemen’s Union employed in order to solve the issue of women in police service in the years 1957-1971. I have dealt with the attitudes they had to women in police service and the conceptions of gender that were expressed. The trade unions’ way of trying to solve the issue of women’s service and position in the organisation and Kamraterna’s actions vis-à-vis their female members have also been in focus. Finally, I have also studied the way in which the police profession was made masculine and feminine and how this could be used as a part of the strategies.

Women’s entrance into the police profession on the same terms as men created and made visible the gender structures in the police force. The male police officers saw their rights threatened, if the female labour could be judged differently and hence be promoted more rapidly. This conflict made conceptions of male and female qualities visible, and above all in Kamraterna, a struggle was started to maintain male police officers’ privileges and rights.

The unions emphasised that women would have to be employed on equal terms and that equal pay must imply equal work. Women were however considered to be best suited for social police work and work with women and children, while men were chiefly associated with the parts of the profession involving physical strength and violence. It was difficult to implement the principle of equal terms in practice, since there was a basic idea that women were different. Both Kamraterna and the Swedish Policemen’s Union used dual closure in order to solve this dilemma. Kamraterna’s usurpation was intended to influence the police commissioner and to unite the members, including the women, thereby creating a collective unity about the issue of the female police officers’ posts and work. They tried to remove the women from foot patrol work by having them relocated to other departments with civil duties. In this way they endeavoured to keep the patrol work as an exclusively male area by resorting to exclusion. When the National Police Board started experimental work in 1969 with female police officers being stationed in special units with civil duties, the Swedish Policemen’s Union supported this effort and tried to see to it that the instructions were followed. The Policemen’s Union thus employed exclusion. Excluding women from parts of the profession meant that the unions used a demarcationary strategy resulting in a gendered division of labour being created rather than the women being entirely excluded from the police profession. The patrol work was the part of the police profession that women ought not to have access to, and this was linked to masculine qualities and symbolism. Words like physical strength, strenuous service and violence were related to the patrol work. The uniforms and weapons underscored the masculine connotations of the patrol work. A hegemonic masculinity was created here, which could be used as a means for excluding female police officers. The women’s uniforms looked different and their weapons were not the same, which should have made it more difficult for them to be regarded as real police officers.

This report describes a comparative study of the current pre-school curricula in Sweden and Poland and their practical application on a pre-school situated in each of the respective countries. The objective is to analyze and compare the curricular content in terms of knowledge development and to investigate how each curriculum is made visible in a practical context with the intention of uncovering differences between the pre-schools. The theoretical base of this study is rooted in the framework factor theory and the epistemological foundations of Vygotskij and Piaget.

The investigation is qualitative and the main research methods are participant observations and conversation interviews.

The frame factors that were considered in the investigation of the scopes of practice are planning, division of work, density of personnel, group structures, preferred way to work and judgment.

The conclusion is that these factors also proved to be very diverse in the two pre-schools.   The curriculums and pre-scholar scopes of practice were clearly based on different epistemological traditions. Although the conclusion is not entirely univocal, the investigation indicates that the Polish pre-school is strongly influenced by Piaget, while its Swedish counterpart is influenced by Vygotskij.