Dissertations / Theses on the topic 'Terapeutisk allians'

Detta arbete belyser begreppet terapeutisk allians och hur patienten upplever den. Studien bygger på resultat från ett kvalitetsprojekt som genomfördes vid Psykiatriska kliniken, Umeå 2007-2008. Fördjupning har skett i två olika skattningar, ett frågeformulär som handlar om patientens upplevelse av samtalsterapin samt SCL-90 med tonvikt på subskalan interpersonell sensivitet.    Resultatet visar att patienterna upplevt att terapeuten gett värme och stöd, att samarbetet varit bra samt att de uppnått en känsla av förbättring. Vidare visar SCL-90 att symtombilden är relativt lika för män och kvinnor initialt i behandlingen men efter avslutad samtalsbehandling är skillnaden stor. Kvinnors symtombild har förbättrats betydligt men mäns resultat ligger klart under cut-off gränsen för klinisk signifikans.

SammanfattningAtt söka någon form av samtalsbehandling kan vara ett sätt för människor att få hjälp med problem som man upplever att man har fastnat i. Något som inom forskningen alltmer har uppmärksammats är behandlingsrelationens betydelse i samtalsbehandlingen, där det har visat sig att en god relation mellan samtalsledaren och klienten har en stor betydelse för behandlingsutfallet. Alliansbegreppet är något som i detta sammanhang alltmer har lyfts fram och fokuserar på samförstånd och samarbete mellan klient och samtalsledare. Denna uppsats är en kvalitativ studie som undersöker hur man som samtalsledare skapar en god allians till klienten samt hur man upprätthåller den i svåra samtal. I studien har fyra semistrukturerade intervjuer med kuratorer/psykologer/psykoterapeuter genomförts. Resultatet visade att en god allians är viktig för behandlingsresultatet  och handlar om en ömsesisdig relation där man i samförstånd arbetar mot ett gemensamt mål. Det framkom också att klientfaktorer , terapeutfaktorer samt faktorer som yttre ramar har betydelse vad gäller förutsättningar för att en god allians ska kunna skapas men det är den professionelles förmåga att navigera i samspelet med klienten som har störst betydelse. Vidare visade resultatet att för att kunna upprätthålla en god allians även när man möter prolem i samtalet är det viktigt att den professionelle synligör problemen samt på ett adekvat sätt hanterar sina känslomässiga reaktioner.

Dagens informationssamhälle, erbjuder nya sätt att interagera, att etablera relationer och att bibehålla kontakten mellan människor.Teknologi och terapi blir ett sätt att upprätthålla en terapeutisk relation med hjälp av Skype som informationsteknologiskt hjälpmedel. Syftet med studien är att undersöka psykoterapeuters upplevelser avden terapeutiska relationen inom psykodynamisk psykoterapi via videokommunikation. Frågeställningarna fokuserar på terapeuternas användning av de psykodynamiska teorierna, beskrivning av den terapeutiska relationen samt hur den terapeutiska alliansen byggs vid videokommunikation. Studien hade en kvalitativ forskningsansats med en hermeneutisk metod. Sex terapeuter som bedrev terapi på Skype harintervjuats. Resultaten visar att terapeuterna upplevde att det fanns en distans i relationen som kunde användas positivt för att utreda något djupare i terapin. Terapierna blev mer ordrika då överföringaroch motöverföringar inte kunde identifieras lika lätt som vid ett fysiskt möte. Den terapeutiska alliansen upplevdes skörare på Skype. Slutsatser av studien var att bedriva en psykodynamisk psykoterapi på Skype behövde terapeuterna anpassa teorin till teknologin. Distansen irelationen användes som ett hjälpmedel för att terapin skulle utvecklas till en insiktsterapi men kunde även verka till att försvaren förstärktes.
Today's information society, is offering new ways to interact, to establish relationships and maintain contact between people.Technology and therapy is a way to maintain a therapeutic relationship with the help of Skype as an information technology tools. The purpose of the study is to examine psychotherapist’s experiences of the therapeutic relationship in psychodynamic psychotherapy via videocommunication. Research questions focuses on the psychotherapists' use of psychodynamic theories, the description of the therapeutic relationship and how the therapeutic alliance is being built in videocommunications. The study was a qualitative research approach with a hermeneutic method. Six therapists who pursued therapy via Skype were interviewed. The results show that therapists felt that there was a distance in the relationship which could be used positively to investigate deeper into the therapy. The therapies became wordier as transferense and countertrancferences could not be identified as easily as in a physical meeting. The therapeutic alliance felt more fragile on Skype. Discussions from the study shows in order to pursue a psychodynamic psychotherapy on Skype the therapists needed to adapt the theory to the technology. The distance in the relationship was used as a means of therapy to be developed into insight therapy but could also seem to strengthen the defenses.

Sammanfattning Studiens syfte var att undersöka om det fanns ett samband mellan terapeuters förmåga till medveten närvaro och patienters skattningar av upplevd allians. Undersökningsgruppen bestod av 6 terapeuter med minst grundläggande psykoterapeututbildning. Alla terapeuterna jobbade på samma mottagning för unga vuxna. Patientgruppen bestod sammanlagt av 282 patienter, 16-22 år som alla var kopplade i olika antal till de sex medverkande terapeuterna. Patientskattningarna var utförda under hela 2015 på samtal 1, 2 och 3 vid den berörda mottagningen. Självskattningsinstrumentet KIMS (Kentycky Inventory of Mindfulness Skills) administrerades vid samma tidpunkt för samtliga terapeuter.   Ingen signifikant samvariation kunde uppmätas mellan terapeuternas helskalemått på KIMS och SRS (Session Rating Scale) hos patienterna för samtal 1, 2 och 3. Endast vid indelning i delskalemått kunde en signifikant korrelation påvisas (.160 på 0.01 nivå) mellan KIMS delskala “Agera med Medvetenhet” och samtal 2. Takeffekt kunde uppmärksammas på SRS skattningarna och terapeuterna fick höga poäng på KIMS. Resultatet på KIMS visar på att terapeuterna hade en hög grad av medveten närvaro och patienternas skattningar av upplevd allians visar på höga värden. Diskussion om möjliga confounders lyfts fram för att problematisera resultaten.

Bakgrund: Den terapeutiska alliansen är den relation som uppstår mellan den professionella och patienten i behandlingskontexten. Tidigare forskning, som vanligtvis vinklas från den professionellas perspektiv, har visat att en terapeutisk allians gynnar patientens återhämtning och tillfrisknande. Detta är något som både de professionella och patienter anser vara en positiv grund för ett återhämtningsinriktat arbete och därför har vi i denna studie valt att ha vinkeln från ett patientperspektiv. Den form av självskadebeteende som tas upp i denna uppsats är den som inte är av intentionen att ta sitt liv. Vanliga orsaker för självskadebeteende är för att slippa uppleva tomhetskänsla, straffa sig själv eller för att hantera jobbiga känslor. Teorierna som använts vid analysen av den insamlade datan är objektrelationsteorin och anknytningsteorin, då dessa teorier tar upp erfarenheter från tidigare relationer som kan komma att påverka nutida och framtida relationer och kan påverka individernas tillfrisknande. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka betydelsen av den terapeutiska alliansen, vid behandling av självskadebeteende och eventuell bakomliggande problematik hos unga kvinnor mellan 20–29 år. Vi ville ta reda på om patienter med erfarenhet av behandling vid självskadebeteende anser att den terapeutiska alliansen hade en gynnande effekt vid behandlingen. Metod: Denna studie är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer både fysiskt och online. Vi valde att intervjua fyra tidigare patienter då vi anser att deras egenlevda erfarenhet och deras infallsvinkel av den terapeutiska alliansen är viktig att både lyfta och synliggöra då deras röst sällan har blivit hörd i tidigare forskning.Resultat: Resultatet i denna studie har visat sig i fyra olika teman. Dessa teman är ”problematik kopplat till självskadebeteende”, ”önskvärda egenskaper hos professionella”, ”icke önskvärda egenskaper hos professionella” och ”hjälpande relationer utanför vården”. Genomgående för alla teman är att den terapeutiska alliansen är en viktig grund för patientens tillfrisknande, och att den professionellas bemötande är av stor vikt vid detta relationsskapande. Detta då grunden för att en behandling ska ha ett positivt utfall då relationen mellan professionell och patient är av betydelse för att patienten ska känna trygghet och förtroende för den professionella. Grunden för en fungerande relation, vilket skapar den terapeutiska alliansen, är att patienten känner en trygghet i att möta den professionella i varje enskilt möte. Konklusion: Det vi kom fram till i denna studie var att den terapeutiska alliansen har en stor betydelse och inverkan för hur patienterna upplever behandling, och därmed hur utfallet av behandlingen blir. Intervjupersonerna föredrog professionella som mötte dem med trygghet, lugn, värme, omsorg och vid behov vågade gå utanför ramarna. Behovet är stort för att möta varje enskild individs individuella behov och den terapeutiska alliansen behövs för att varje patient ska känna sig sedd och hör och bli mött precis där den befinner sig – i varje enskilt möte. Nyckelord: Terapeutisk allians, självskadebeteende, relationer.
Background: The therapeutic alliance is the relationship that arises when the professional and the patient meets during treatment. Previous research, which often is from the professional’s perspective, has shown that the therapeutic alliance promotes a positive outcome for the treatment. This is something that both professionals and patients consider to be a positive basis for the recovery-oriented practice. That is why we have decided to have the patients perspective in this study. The form of self-harm we are writing about in this study is the non-suicidal self-injury. Self-harming is a common thing to do when to avoid experiencing feelings of emptiness, to punish yourself or to deal with tough feelings. The theories that has been used to analyze the collected data is object relation theory and attachment theory. We chose to use these two theories because both of them describe previous relationships that might affect present and future relationships and that might also affect the recovery of every individual. Purpose: The purpose of this study is to explore the importance of therapeutic alliance, when treating young females between 20-29 years with non-suicidal self-injury and other underlying issues. We wanted to find out if the patients with experience of treatment for self-harm considers that the therapeutic alliance had a beneficial effect during treatment. Method: This study is a qualitative study with semi structured interviews, done both in real life and online. We choose to interview four previous patients that have own experience from mental illness and self-harm, that is because we consider their angle of the therapeutic alliance is important to make visible, because their voice rarely has been heard in previous research. Results: The results of this study have been shown in four different themes. These themes are; ”problems related to self-harming”, ”desirable characteristics with professionals”, non-desirable characteristics with professionals” and ”helpful relationships outside of professional care”. The common thing for all of these themes are that the therapeutic alliance is an important basis for the patients recovery, and how the professional chooses to meet and help the patient is of great importance to create a good relationship. A positive outcome for a treatment has its basis in the relationship between the professional and the patient, and the patient needs to trust and feel safe in that relationship. The basis is that the patient feels safe every single time that the patient meets the professional. Conclusion: What we found in this study was that the therapeutic alliance has a big difference and impact when it comes to the patient's experience of the treatment. And that also affects the outcome of the treatment. The people that we interviewed preferred professionals that had characteristics such as being safe, calm, caring and when necessary dared to break some rules. These days the requirement to meet every individuals needs is big and the therapeutic alliance is needed so each patient can feel seen, heard and get the attention it needs - in each individual meeting. Keywords: Therapeutic alliance, self-harm, relations.

Ätstörningar är komplexa sjukdomar som kräver att behandlarna sätter sig in i individerna och vårdar dem individuellt utifrån varje patients egna förutsättningar. Då ätstörningspatienter ofta kännetecknas av att vara ambivalenta till behandling, behövs en god relation mellan behandlare och patienter. Syftet med studien var att få en ökad förståelse för hur behandlare inom ätstörningsvården för barn och ungdomar bemöter och tolkar sina patienter. Fokus har hela tiden legat på behandlarens åsikt om behandling och hur behandlaren själv upplever att denne behandlar patienterna. En kvalitativ enkätstudie har använts för att samla in information och svaren har analyserats ur ett hermeneutiskt perspektiv. I resultatet framkom att patienternas ambivalens ofta bottnar i en rädsla för att bli frisk. Speglingar, lyhördhet och bekräftande används för att visa för patienterna att man som behandlare har förståelse för sjukdomen. Tillit, förståelse och bekräftande ses som avgörande faktorer för den terapeutiska alliansens utveckling. Mer individanpassad vård eftersöks för att förbättra behandlingen för patienter med ätstörningsproblematik.

Inledning:Psykisk ohälsa bland unga blir allt vanligare. I familjebehandling riktad mot unga är det viktigt att även föräldrar etablerar en allians till den behandlande terapeuten för att det ska vara verkningsfullt. Anknytningsbaserad familjeterapi (ABFT) är en behandlingsform som involverar den unge samt minst en förälder och där det är förväntas att den deltagande föräldern ska vara personligt engagerad. För detta krävs en terapeutisk allians mellan förälder och terapeut.  Frågeställning: Hur har Bordins tre aspekter av terapeutisk allians -  relation, arbetssätt och mål - upplevts av föräldrar som deltagit i ABFT. Metod:Fem föräldrar som deltagit i ABFT med sina barn har var och en för sig deltagit i en semistrukturerad intervju vars huvudteman har varit Bordins tre centrala aspekter av terapeutisk allians, relation, arbetssätt och mål. Informationen har sedan analyserats och underteman har skapats utifrån materialet. Resultat:Föräldrarna uttrycker på olika sätt att de upplevt en terapeutisk allians med den behandlande terapeuten. De aspekter av en terapeutisk allians som handlar om relationen samt arbetssättet blev tydligast uttryckta som alliansfaktorer av deltagarna. Aspekten som handlar om målsättning med terapin verkar vara en mer implicit aspekt av den terapeutiska alliansen. Diskussion:Något som beskrevs som viktigt av deltagarna var den ”icke-terapeutiska” hållningen hos terapeuten. Något som upplevdes hämma relationen var att sessionerna filmades. Deltagarna upplevde sättet som metoden utfördes på som professionell och tydlig. Inget i terapeutens sätt att jobba har upplevts som obehagligt eller kränkande. Deltagarna hade svårigheter att uppfatta terapeutens målsättning utan svarade mest utifrån sitt eller sina barns målsättning på behandlingen.

Studiens syfte var att undersöka vilka metoder/interventioner som är verksamma för att reparera alliansbrott i psykoterapi. Tre frågeställningar formulerades. (1) vilka typer av forskning finns om alliansreparerande metoder/interventioner? (2) vilken typ av interventioner beskrivs i studierna? (3) har interventionerna effekt på ökad allians och behandlingsutfall? Systematisk litteraturstudie av vetenskapliga artiklar valdes som metod. Litteratursökning genomfördes i flera steg med hjälp av PsycINFO. Sökorden Therapeutic Alliance, Rupture och Repair resulterade slutligen i 64 träffar. Därefter gallrades artiklar som inte besvarade frågeställningarna bort viket ledde till att 11 artiklar analyserades noggrant i en datamatris. Resultaten visade att det fanns stor variation i designen för de utvalda studierna. Verkningsfulla interventioner återfanns inom ramen för BRT (brief relational therapy) och AFT (alliance focused training). Reparation av allians rupturer beskrevs som centralt i alla studierna. Slutsatsen var att det är viktigt att hitta en balans mellan psykoterapeutisk teknik och relationella/emotionella aspekter av det psykoterapeutiska arbetet.

Kronisk smärta utgör ett folkhälsoproblem, där psykologiska faktorer är betydelsefulla. Psykologiska behandlingar har god effekt, och det finns ett växande intresse för den terapeutiska alliansen i smärtbehandling. Syftet med denna studie var att undersöka relationen mellan patientkaraktäristiska, allians och utfall, i två behandlingar för smärta; KBT och exponering. Ljudinspelningar av behandlingssessioner har skattats avseende allians med instrumentet Working Alliance Inventory. Ångest före behandling hade ett positivt samband med alliansen i båda behandlingarna. Det fanns inga statistiskt signifikanta samband mellan allians och utfall. Regressionsanalyser visade att ångest, behandlingens trovärdighet, depression och katatstroftankar predicerade utfall. Detta visar att specifika patientkaraktäristika har särskild betydelse för behandlingsutfall och att alliansen är mindre betydelsefull, möjligen på grund av att alla observerade allianser var "good enough".

Det övergripande temat för denna studie var socialsekreterares professionella engagemang för sina klienter och att detta engagemang i vissa fall blir särskilt uttalat. Studien utgick från följande frågeställningar: har socialsekreterare ömmat mer för någon/några av sina klienter, har socialsekreterare kämpat mer för någon/några av sina klienter, hur har i sådana fall de klientrelationerna varit? För att få en djupare förståelse för detta fenomen baserades studien på kvalitativa intervjuer. Intervjudeltagarna bestod av fyra socialsekreterare som arbetade som vuxenutredare inom socialtjänstens individ och familjeomsorg i två större städer i norra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys av materialet gjordes vilket resulterade i följande slutsatser: - Att relationen mellan socialsekreterare och klient är central i arbetet. - Att relationen med klienten är någonting som går upp och ner. - Att socialsekreterare ömmar och kämpar för flertalet av sina klienter. - Att socialsekreterare har ömmat och kämpat extra mycket för vissa klienter.

Inledning: Olika terapimetoder erbjuder olika sätt att hjälpa patienterna. ISTDP utmärker sig genom att vara offensiv och som i alla metoder tillskrivs alliansen en viktig roll. Det är terapeuter som ska jobba med alliansen men hur de upplever den, vilka likheter och olikheter de ser i de metoderna de jobbar med har knappast uppmärksammats. Studiens syfte är att belysa psykodynamiska psykoterapeuters syn på alliansen i både ISTDP och klassisk psykodynamisk psykoterapi. Frågeställningar: Hur ser kliniskt verksamma psykodynamiska psykoterapeuter på den terapeutiska alliansen i både klassisk psykodynamisk psykoterapi och ISTDP ser? Vilka är de skillnader och likheter i hur de skapar och upprätthåller den? Metod: Sex legitimerade psykodynamisk utbildade psykoterapeuter som är utbildade i ISTDP har intervjuats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Grundad teori användes som metod för bearbetning och analys och materialet. Resultat: Skillnaderna finns i behovet av ram och kontrakt samt metodiken. En könsskillnad finns i synen på möjligheten att engagera sig, i tillskrivning av interventionernas betydelse för alliansskapandet och hur begrepp allians, anknytning och emotionell kontakt används. Likheter gäller betydelsen av terapeutens engagemang, kompetens och patientens problematik. Diskussion: Resultatet diskuterats utifrån terapeutens syn på alliansen. Terapeutens engagemang och patientens problematik samt hur metodiken påverkar alliansutvecklingen har diskuterats. Upplevelsen av att kunna skapa och upprätthålla alliansen har diskuterats utifrån tydlighet och ett könsperspektiv.
Introduction: Different therapy methods provide different help. ISTDP is distinguished by being more intensive and, as in all methods, also here alliance is important. Therapists are the one who are working with the alliance but how they experienced it, what similarities and differences there are in the different methods they work with, has rarely been investigated. The goal with the study is to illustrate psychodynamic psychotherapists view on alliance in both ISTDP and classic psychodynamic psychotherapy. Questions: How do clinically effective psychodynamic psychotherapists see the therapeutic alliance in both classic psychotherapy and ISTDP? What are the differences and similarities in how they create and maintain it? Method: Six licensed psychodynamic psychotherapists who also are educated in ISTDP have been interviewed. The research is based on grounded theory. Result: Differences that are found are the need for contract and frame and how the method is applied. A gender difference is in the therapist's view of the possibility of engagement, in ascribing signification to the interventions that bring about alliance and in the way alliance, attachment and emotional contact has been used. Similarities are regarding the importance of therapist's engagement, competence and patient's problems. Discussion: The result was discussed on base of the therapist's view upon alliance. Therapist's engagement and patient's problems as well as how the method has an impact on creating the alliance has been discussed. Therapist's experience of being able to create and maintain the alliance has been discussed from a gender perspective and legibility.

Renskötande samer upplever hinder för att söka hjälp för psykisk ohälsa. Förtroendet för sjukvården är lägre än i den omgivande majoritetsbefolkningen, vilket grundas i en upplevelse av bristande kulturkompetens inom vården. Forskning saknas om hur behandlare av psykisk ohälsa upplever terapeutiskt arbete med renskötande patienter. Syftet med studien är att belysa behandlares erfarenheter och föreställningar kring samers liv och hälsa och hur dessa påverkar den terapeutiska alliansen, som är en viktig faktor för behandlingsframgång. Fyra behandlare djupintervjuades. Intervjuerna undersöktes med kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar på en samstämmig negativ syn på vad det innebär att vara renskötare samt motstridiga föreställningar och upplevelser kring det terapeutiska arbetet. Relationen och kommunikation påverkas inte av att patienten är en renskötande same medan vård och behandling gör det. Motsägelserna tolkades som tecken på bristande kulturkompetens. Vidare upplever behandlarna att vården är dåligt anpassad till renskötande samer. Omöjliga livsvillkor ses som den främsta orsaken till den psykisk ohälsan. Resultaten diskuteras i förhållande till möjliga åtgärder för att förbättra vården: ökad kulturkompetens, specialistenheter för samisk ohälsa och förbättring av livsvillkor genom lagstiftning.

I Sverige saknar kuratorer som yrkesgrupp ännu en specifik legitimation och därmed en skyddad yrkestitel. Det kan därför förväntas att kuratorsrollen är diffust definierad på många arbetsplatser. Denna C-uppsats har haft som ambition att klarlägga den professionella roll som yrkesverksamma kuratorer inom den psykiatriska vården i Sverige uppfattar som sin viktigaste. Syftet var även att inhämta kunskap om vilken formell utbildning, tidigare erfarenhet och personliga egenskaper som psykiatrikuratorerna anser vara mest värdefulla för sina faktiska arbetsuppgifter, liksom att utreda i vilken utsträckning de upplever speciella situationer som betingade av att klienterna/patienterna har en psykiatrisk problematik.  En kvalitativ intervjustudie med öppna, semistrukturerade frågor fick ligga till grund för undersökningen, som omfattade fem yrkesverksamma psykiatrikuratorer i Stockholm. Teoretiska utgångspunkter har hämtats från rollteori och teoribildning kring den terapeutiska alliansen.  På basen av intervjusvaren dras slutsatsen att intervjudeltagarna mestadels känt sig något bristfälligt förberedda för kuratorsrollen i den psykiatriska vården men att de efterhand, genom en god socialisationsprocess, själva kunnat definiera och inta en för patientvården lämplig roll och funktion på arbetsplatsen. Värdefull information kunde inhämtas om vad som för denna specifika kuratorsroll bedömdes som mest ändamålsenliga förkunskaper, utbildningar, tidigare erfarenheter av socialt arbete, allmän livserfarenhet och personliga egenskaper. Likaså kunde studien kartlägga erfarenheter av förutsättningarna för en terapeutisk allians med psykiskt sjuka klienter/patienter, inte minst sådana från andra kulturella bakgrunder.  Vidare forskning föreslås på sistnämnda problemområde.

Studiens syfte var att undersöka leg. psykoterapeuters uppfattningar om och erfarenheter av att identifiera och reparera rupturer i den terapeutiska relationen (alliansen) i kognitiv beteendeterapi (KBT). Datainsamlingen bestod av narrativa intervjuer. Den kvalitativa metoden fenomenologisk hermeneutik (Lindseth & Norberg, 2004), där intresset riktas mot den levda erfarenheten, användes vid analys och tolkning av texten. Resultatet visade att de terapeutiska färdigheterna medveten närvaro och metakommunikation används för att identifiera, förebygga och reparera rupturer i alliansen. Slutsatsen är att psykoterapeuternas berättelser bär på den dolda innebörden att alla slags terapeutiska interventioner i KBT samtidigt utgör relationella handlingar, och att ett språk för detsamma är önskvärt. Meningsfullhet och yrkesstolthet kan dessutom tillägnas, om uppmärksamheten vänds från misslyckanden till mod att ta ansvar för det terapeutiska förloppet och relationen.
The aim of the study was to investigate psychotherapists perceptions about and experiences of identifying ruptures in the therapeutic alliance in cognitive behavioural therapy (CBT). The data collection consisted of narrative interviews. The qualitative method, a phenomenological hermeneutical method for researching lived experience (Lindseth & Norberg, 2004), was used in the analysis and interpretation of the texts. The result showed that the therapeutic skills awareness and metacommunication was used to identify, prevent and resolve ruptures in the alliance. The conclusion is that psychotherapists stories carries a hidden meaning of any therapeutic interventions in CBT at the same time constitutes relational actions, and a language for the same is desirable. Meaningfulness and professional pride can also be adopted, by shifting attention from failures, into courage to take responsibility for the therapeutic process and the relationship.

Syftet med studien var att beskriva arbetsalliansens funktion i familjebehandlares arbete ur behandlarens perspektiv för att bidra till kunskapsdiskussionen om arbetsalliansens betydelse inom socialt arbete. Studiens frågeställningar var vilken betydelse arbetsallians har för familjebehandlares uppdrag samt vilka faktorer som har betydelse för hur arbetsallians skapas, vidmakthålls och avslutas på ett bra sätt i arbetet med familjer. Med en fenomenologisk ansats genomfördes kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer med sex familjebehandlare verksamma inom socialtjänsten. Respondenterna delgav nyanserade beskrivningar av arbetsalliansens betydelse för familjebehandling. Studiens resultat analyserades utifrån socialkonstruktionism, systemteori och anknytningsteori. Studiens centrala resultat var att familjebehandlarna upplevde arbetsalliansen som mycket betydelsefull i sitt arbete. Studiens resultat ligger i linje med psykoterapiforskningen som också betonar arbetsalliansens betydelse för att uppnå ett positivt behandlingsresultat.
The aim of this study was to describe the function of a working alliance in the social work of family therapists in order to make contribute to the knowledge discourse of the importance of working alliance in social work. The questions were what of importance the work alliance is in the task of family therapists and what the important factors are in how to create, sustain and end a working alliance in a good way within the social work with families. Interviews were pursued with six family therapists. The respondents described the function of the working alliance from their perspective. The result was analysed with social construction theory, system theory, attachment theory and a multidimensional perspective. The central result of the study was that the therapists experienced that the working alliance was of great importance in their work which is in agreement with psychotherapy research which emphasise the importance of a working alliance in order to reach a good result of the therapy.

Syftet med detta arbete har varit att skapa klarhet kring vad som definierar begreppet den terapeutiska relationen, samt att ge en beskrivning av vad man som professionell samtalsledare bör tänka på när det gäller att skapa en så god terapeutisk relation som möjligt.Detta har gjorts i utgångspunkt av kvalitativa djupintervjuer med sju professionella samtalsledare, vilka i sina respektive beskrivningar, tillsammans kommit att utgöra en bild av hur man kan se på dessa två olika aspekter av begreppet. Det insamlade materialet från dessa intervjuer har sedan kommit att tematiseras utifrån en hermeneutisk tolkningsmetod, varpå resultatet tolkats utifrån ett socialkonstruktivistiskt, samt ett inlärningsteoretiskt perspektiv.Av resultatet framkom, bland annat, att en definition av begreppet den terapeutiska relationen var svår att särskilja från konkreta beskrivningar av hur en samtalsledare bör arbeta för att skapa en god terapeutisk relation, samt vilka personliga egenskaper som utmärker en god terapeut.Nyckelord:, Common factors, Den terapeutiska alliansen Den terapeutiska relationen, Four stages of competence, Samtalsbehandling, Socialkonstruktivism
The main purpose of this report was to bring clarity to the definition about the concept of the therapeutic relationship, as well as providing a description of what the therapist needs to consider, when it comes to creating the “good therapeutic relationship”.This has been done on the basis of qualitative in-depth interviews with a total of seven therapists, who in their descriptions, together came to form an understanding of these two different aspects of the concept. The collected material from these interviews was then thematized, in the basis of a hermeneutic interpretation method, in after witch these results were interpreted from a social constructivist, and a learning-theory perspective.The main results show that a definition of the therapeutic relationship was difficult to distinguish from the descriptions of how therapists work to create a good therapeutic relationship, as well as the personal characteristics of “the good therapist”.Keywords: Common factors, Four stages of competence, Social constructivism, The therapeutic alliance, The therapeutic relation, Therapy

Under pandemin COVID-19 har hälsovården tvingats till hastiga anpassningar i form av användning av vård via videolänk för kontinuitet, vilket berör även psykoterapi. Trots omfattande evidens för effektiviteten av terapi via videolänk finns fortfarande myter hos kliniker att den terapeutiska alliansen äventyras i det digitala forumet, vilket kan försvåra implementeringen. Studiens syfte var att utforska psykoterapeuters upplevelser av psykoterapi via videolänk, med särskilt fokus på den terapeutiska alliansen (TA). Genom semi-strukturerade intervjuer undersöktes psykoterapeuters föreställningar, anpassningar samt erfarenheter av denna omställning. Data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys och resulterade i tre kategorier; Kommunikation, Den bärande relationen samt KBT-interventionerna. Huvudresultatet indikerar att klinikerna har behövt anpassa behandlingen kontextuellt, kommunikativt samt innehållsmässigt för att främja alliansen, och att TA går att utveckla över videolänk. Detta sammanfaller med tidigare internationella studiers resultat.  Utvecklingsområden som framkommit är aspekter självexponering som nytt fenomen och förändringar i maktstrukturen inom terapin. Omställningen har gått över förväntan positivt och delvis förändrat respondenternas inställning till videolänkterapi. Inom begränsningarna för denna studie beskrivs konsekvenserna och framtida forskningsriktningar.
During the pandemic COVID-19 the health care has suddenly been forced to adjust their work and start using video conference to keep the continuity, which also impacts psychotherapy. Despite extensive evidence of the efficiency of video conference psychotherapy there are still myths among clinicians that the therapeutic alliance can be endangered by the digital format, which can complicate the implementations. The aim of this study is to examine the psychotherapists' experiences of psychotherapy via video conference, with particular focus on the therapeutic alliance (TA). Through semi-structured interviews we examined the psychotherapists conceptions, adaptations and the experiences of this readjustment. Data were analyzed based on qualitative content analysis; Communication, The solid relation and the CBT-interventions. The main results indicated that the clinicians needed to adapt the treatment contextually, communicatively and in terms of content to frame TA, and that TA can be developed via video conference. This coincides with previous international research. Areas of development is the new phenomenon self-exposure and transformation/change of equalization of power.  The conversion has positively exceeded the expectations and has partly changed the respondents attitudes to therapy via video conference. Within the limitations of this study, implications and further directions for research are described.

Inledning: Syftet med denna studie var att öppna diskussion och belysa den genuina, naturliga relationen mellan terapeuten och patienten under terapin och relationens roll i den terapeutiska processen. Frågeställningar: De är baserade på frågor om relationen som begrepp, inställning till personlig öppenhet (Self-Disclosure), relationens betydelse för terapin i relation till terapeutisk teknik och teoribygge, och frågor om roller i skapande och upprätthållande av relationen i terapin. Metod: Studie är kvalitativ och genomfördes som ensemistrukturerad intervju med fem terapeuter av olika rinriktning och olika erfarenheter inom terapeutiskt arbete. Tre av dem var kognitivt orienterade medan två hade dynamisk bakgrund. Materialet analyserades, strukturerades och valdes utifrån frågeställningars ämne och tillåtet utrymme. Resultat: I studien framkom att relationen inom terapi anses som oundviklig del av terapiprocessen och att en god relation mellan patient och terapeut gynnar terapin och terapins utfall. Diskussion: De intervjuade terapeuterna beskrev ett mer öppet, fritt, flexibelt sätt att bemöta människan och att använda sin egen person med sin genuinitet samt en mer jämlik ställning mellan terapeuten och patienten. Slutsats blir att relation har betydelse bland terapeuter och betecknas som en av de viktigaste tredskapen i psykoterapi.

Den här studien undersökte hur fyra missbruksbehandlare som haft ett eget missbruk konstruerar sin yrkesidentitet utifrån föreställningar om kompetens, makt, normalitet och avvikelse. Studien utgick från kvalitativa intervjuer med fyra sådana behandlare kring deras yrke i relation till de egna missbruks-erfarenheterna. Intervjuerna analyserades utifrån en symboliskt interaktionistisk och socialkonstruktivistisk referensram med hjälp av några vanliga begrepp inom diskursanalys. Resultatet visade att alla fyra upplevt att de behövde gå i en sorts karantän från behandlings-världen innan de kunde fullborda sin identitetsresa från klient till behandlare. En viktig aspekt av denna karantän var att erövra en professionell legitimitet och äkthet som behandlare. De fyra behandlarna tycktes konstruera sin yrkesidentitet i ett maktspänningsfält mellan å ena sidan upplevda skillnader mot klienter och å andra sidan upplevda likheter med dem. I detta spänningsfält använde de flera olika strategier för att både befästa och göra motstånd mot den egna behandlarmakten.

Allianser och interventioner

En studie av hur familjer upplevt en öppenvårdsinsats

och hur behandlingseffekt kvarstår

Sammanfattning

I Sverige utreds årligen uppskattningsvis 100 000 barn av socialtjänstens individ- och famil-jeomsorg och antalet strukturerade öppenvårdprogram har i det närmaste fördubblats sedan 1999. Många av dessa insatser har kommit att ersätta den traditionella institutionsvården. I och med ökningen av att antalet unga som numera hamnar i strukturerade öppenvårdsprogram behövs mer kunskap om såväl innehåll som resultat. Denna studies syfte är att undersöka och belysa en öppenvårdsverksamhets, i en mellansvensk kommun, innehåll d.v.s. vilka föränd-ringar som familjerna kan beskriva har skett samt om positiva förändringar kvarstår efter be-handling. Studien är av kvalitativ karaktär och resultaten bygger på intervjuer med familjer som deltagit i den aktuella behandlingen. Studiens tolkningsram belyser förutsättningar vilka ligger till grund för framgångsrik behandling. Viktiga inslag såsom terapeutisk allians och generella behandlingsprinciper vilka tar upp interventioner riktade mot avgörande risk- och skyddsfaktorer belyses. Resultatet visar att öppenvårdsverksamhetens behandlingsfaktorer intensitet och tillgänglighet har varit verksamma för att uppnå förändringar. Flertalet positiva förändringar har bestått efter behandlingens avslut. Resultatet antyder på att verksamheten skulle vinna på att bättre informera om behandlingens innehåll innan familjer tar ställning till att delta i behandling eller ej. Resultatet visar att arbetsplaner och målbeskrivningar skulle kunna göras tydligare för att bättre nå behandlingsresultat. Studiens resultat indikerar också betydelsen av att interventioner inom skolsituationen har betydelse för positiva förändringar. Ytterligare visar resultatet att flertalet familjer beskriver en mycket god terapeutisk allians och dess betydelse för uppnådd förändring.

Alliance and interventions

A study of how families have experienced open care treatment and the lasting effects of treatment.

Abstract

In Sweden approximately 100,000 cases involving children are investigated annually by the social services office for individual and family services. The number of registered cases in the open care service programs has almost doubled since 1999, replacing traditional institutional care. As a result of the increase in the number of children, more knowledge is needed con-cerning the underlying issues and results from the open care service program. The purpose of this study is to investigate and clarify the open care service program of a medium-sized Swe-dish county, to explain changes that have take place as described by the families themselves and which positive changes remain after treatment. The study’s analysis sheds light on which premises should exist for positive treatment. Important elements such as therapeutic care al-liance and general treatment programs and which interventions directed towards conclusive risk and protective factors are addressed. Results show that factors such as intensity and avail-ability of open care service programs treatment are instrumental in reaching changes and that the majority of changes have persisted after concluded treatment. Results suggest that open care service programs could benefit by better informing about treatment’s before families decide on participating in treatment or not. Also results indicate that action plans and descrip-tion of objectives could be made more explicit to better attain therapeutic results. Results also show that the majority of families describe a favorable therapeutic alliance and their signific-ance to viable change. Results also corroborate the importance of intervention in the school environment on attaining positive effects.

Eating disorders are characterised as a sustaining disorder of eating and mainly affects young women. Previous research has found that lack of motivation and ambivalence complicates the recovery. From a caring perspective, motivation to change is important for recovery. The aim of the literature review was to illustrate motivational interviewing in the care of people with eating disorders. The study was performed as a literature review through structured searching with critical review of previous research. The literature review found associations between motivational interviewing and improved motivation in people with eating disorders. Motivational interviewing resulted in increased readiness for change and increased commitment in treatment. Motivational interviewing made it possible with openness, honesty and understanding between the nurse and the person with eating disorders; a therapeutic alliance was established. The study found that the therapeutic alliance entailed a mutual cooperation, in which the person found support to develop own resources for recovery. Research on motivational interviewing in the care of people with eating disorders is limited which leads to gaps in knowledge and indicates that further research is motivated. The study indicates that nurses need depth knowledge about eating disorders and motivational interviewing.

Syftet med studien var att undersöka behandlares upplevelse av terapeutisk allians vid sessionvia digitalt format. En kvalitativ metod har tillämpats och datainsamlingen har gjorts via semistrukturerade intervjuer. I studien deltog sju respondenter varav fem var kvinnor och två var män. Studiens insamlade material har analyserats utifrån Braun och Clarkes (2006) Tematiska analys. Den Tematiska analysen genererade tre teman: Första temat: Osäkerheten i vad som sker, och vad man inte ser eller hör, vilket beskriver respondenternas upplevelse av hinder i kommunikationen via det digitala mötet. Andra temat: Begränsat handlingsutrymme,beskriver respondenternas känsla av att det digitala formatet minskar deras verktygslåda som behandlare. Det tredje temat: Avsaknad av fysisk närhet, beskriver hur respondenterna saknar den fysiska närheten i det digitala formatet men upplever det digitala formatet vara ett gott komplement till det fysiska rummet, dock ingen fullgod ersättning.
The purpose of the study was to investigate therapists' experience of therapeutic alliance in therapy through digital format. A qualitative method has been applied and data collection has been done through semi-structured interviews. The study involved seven participants, five of whom were women and two were men. The study's collected material has been analyzed based on Braun and Clarke's (2006) Thematic analysis. The Thematic Analysis generated three themes: The first theme: The uncertainty in what happens, and what one does not see or hear, which describes the participants' experience of obstacles in communication through the digital meeting. Second theme: Limited room for maneuver, describes the participants' feeling that the digital format reduces their toolbox as a therapist. The last theme: Lack of physical proximity, describes how the participants lack the physical proximity in the digital format but experience the digital format as a good complement to the physical space, however, no adequate replacement.

Background People with psychiatric problems, despite efforts in recent decades still experience vulnerability. Patients with borderline personality disorder (BPD), where self-harm is common, often live in difficult and complex social relationships because of their illness. Additional knowledge and studies about mental illness, self-harm, dialectical behaviour therapy (DBT) and the therapeutic alliance are needed. Purpose and Method This study aims to examine how staff perceive and describe: DBT as a treatment method; the therapeutic alliance and the importance it has for treatment. The study utilises a qualitative approach with a qualitative content analysis method and presents earlier research on DBT and the therapeutic alliance. The empirical material consists of focus group interviews comprising three DBT - teams. The theoretical framework is based on attachment theory which addresses the dynamics of close relationships and how we act in them. Results Results show that DBT - teams describe patients with self-harm as vulnerable. Here, self-harm represents a way to reduce aggression and make life bearable. DBT is produced as a collaboration between therapist and patient, giving patients the opportunity for a new secure attachment to achieve self-respect and a meaningful life. The teams assess DBT as successful and effective. The therapeutic alliance is seen as an emotional and social interaction and is considered the most important tool in the treatment. Conclusions Patients who self-harm and have emotional difficulties may indicate insecure and lack of attachments. Through DBT, trust and confidence are trained and developed to enhance attachment patterns and move the process forward. New aspects emerge such as the significant role of relatives and the team and the importance of feeling hope in both the patient and the therapist. Furthermore, the health professional’s knowledge of the BPD diagnosis affects the care and the treatment of the patients and thus the patients’ possibility to live better lives. In a broader discussion of health determinants, health care, early intervention, cooperation and long-term measures are assessed to be important factors for promoting health and good living conditions for the patients.

Depression är en funktionsnedsättande problematik som påverkar en stor del av den vuxna populationen varje år. Trots ett omfattande behov av hjälp så råder det brist på tillgång till effektiv behandling. Kognitiv Beteendeterapi (KBT) är en evidensbaserad metod som har stöd vid behandling av depression och förmedlad via internet skulle metoden kunna tillgängliggöras för fler. Dock är det i dagsläget oklart vilka format och vilket innehåll som kan användas när behandlingen förmedlas via internet, samt vilken betydelse den terapeutiska alliansen har för en behandling som till största del sker på distans. Syftet med denna avhandling var att undersöka effekterna för olika format av internetbehandling (epostterapi, guidad självhjälp och blended treatment) vid depression, samt alliansens roll i dessa format. Studiernas resultat visar på att epostterapi och internetförmedlade självhjälpsprogram med behandlarstöd var effektiva metoder för att behandla depression. Alliansskattningar var höga, vilket visar att en positiv terapeutisk allians kan uppnås i internetbehandling. Patientskattningar av allians kunde inte predicera utfallet i någon av behandlingarna, men behandlarskattad allians predicerade förbättring på depressionsskattningar i blended treatment. Den här avhandlingen innehåller den första randomiserade kontrollerade studien på KBT-baserad epostterapi vid depression, samt det första internet-förmedlade självhjälpsprogrammet baserat på beteendeaktivering och ACT.
Depression is a debilitating disorder that affects a large part of the adult population every year. Yet there is still a lack of access to effective care for people in need. Cognitive Behaviour therapy (CBT) is an evidence-based method for treating depression that together with the increased availability of Internet services provides an opportunity to increase access to effective treatment. Internet-based interventions can be effective in the treatment of depression, but there is a lack of knowledge concerning which formats of delivery that can be used and if therapeutic alliance is of equal importance when providing treatment over the Internet. The overall aim of this thesis was to examine the effects of different treatment formats (email therapy, guided self-help, and blended treatment) in internet-based CBT for depression and to further examine the role of alliance in these treatment modalities. Findings from this thesis show that email therapy and internetbased treatment programs were effective methods for treating depression. Alliance ratings were high, showing that a positive therapeutic alliance can be achieved in internet-based treatments. Patient-rated alliance could not predict outcome in any of the different treatment formats. However, therapist-rated alliance predicted change in depression during blended treatment. This thesis includes the first randomized controlled study on CBTbased email therapy, and the first internet-based behavioral activation program with ACT-components, for adult depression.

Bakgrund: Patienter med långvarig ländryggssmärta upplever ofta funktionsnedsättning, utan att där finns en tydlig koppling till vävnadsskada. Funktionsnedsättning kan delvis vara skapad av vården, av att patienter har fått kontraproduktiva råd av vårdgivare. Syfte: Att undersöka attityder och attitydskillnader mellan studenter i termin 1 och 6 på fysioterapeutprogrammet vid Uppsala Universitet gällande kopplingen mellan långvarig ländryggssmärta och funktionsnedsättning, samt om den egna upplevelsen av smärta påverkar resultatet. Metod: Studenter i termin 1 respektive 6 på fysioterapeutprogrammet vid Uppsala Universitet svarade på Health Care Providers Pain and Impairment Relationship Scale (HC-PAIRS). HC-PAIRS mäter i hur stor utsträckning vårdpersonal associerar funktionsnedsättning med långvarig icke-specifik ländryggssmärta. Resultat: Termin 6 svarade signifikant lägre än termin 1, vilket betyder att studenterna i termin 1 har mer negativa förväntningar på funktionsförmågan hos patienter med ländryggssmärta (55 mot 46). Signifikanta skillnader fanns inom områdena “förväntningar på funktion”, “förväntningar på social förmåga” och “behov av bot”, men inte inom “projicerad kognition”. Egen upplevelse av smärta påverkade inte resultatet. Slutsats: Studenter i termin 6 har ett mer positivt synsätt på funktionsförmågan hos patienter med långvarig ländryggssmärta än studenter i termin 1. Spridningen är dock stor i båda terminerna.
Background: Patients with persistent spinal pain often experience a loss of function, without a clear association with tissue damage. Loss of function may partly be healthcare caused, after patients being provided counterproductive advice by their caregiver. Purpose: To investigate the differences in attitudes among first term and last term physical therapy students at Uppsala University, in regards to persistent spinal pain and loss of function and to investigate if student’s own experience of persistent pain influences these attitudes. Method: The students answered the Health Care Providers Pain and Impairment Relations Scale (HC-PAIRS) Questionnaire. HC-PAIRS measures to what extent health care providers link loss of function to persistent spinal pain. Results: There was a significant difference between the semesters. The students in semester one having a higher overall score compared to the students in semester six (55,5 compared to 46). There were significant differences regarding “functional expectations”, “social expectations” and “need for cure”, but not in “projected cognition”. The students’ own experiences of persistent pain did not affect their scoring. Conclusion: Students in semester six had a more positive outlook on the functional ability among patients with persistent spinal pain than students in semester one. However, there was a vast spread of results within both semesters.

Syftet med pilotstudien var att undersöka hur klienter som deltog i hästunderstödd behandling (n = 13) till följd av psykisk ohälsa såg på relationen till hästen och dess anknytningsfrämjande och alliansskapande egenskaper, samt i vilken utsträckning respondenterna hade ett auktoritärt förhållningssätt gentemot hästen. För jämförelse användes en grupp fritidsryttare (n = 23). Klientgruppen rekryterades genom intresseföreningen Organisationen för Hästunderstödda Insatser (OHI) och fritidsryttargruppen från två ridskolor. Deltagarna fick genomföra en enkät med frågor avseende anknytningsfrämjande kvaliteter i relationen till hästen, samt vilka relationsskapande egenskaper de ansåg hästen besitta. Resultatet indikerade att båda grupperna i hög utsträckning såg positiva egenskaper i hästen och såg relationen till hästen som positiv. Resultaten indikerade att klientgruppen i högre utsträckning såg egenskaper och relationella kvaliteter i hästen som kan ses som anknytningsfrämjande och alliansskapande. Fritidsryttargruppen uppgav i högre utsträckning ett auktoritärt förhållningssätt gentemot hästen. Trots det begränsade urvalet och att resultatet inte genomgående var entydigt, tolkas resultaten som att det finns belägg för vidare utforskning av ämnet och undersökning av frågeställningen för ett större urval med en reviderad kvantitativ enkät då pilotstudien fann signifikanta skillnader mellan grupperna.
The purpose of this pilot study was to explore clients undertaking equine assisted treatment for mental illness (n = 13) view of the horses attachment and working alliance facilitating abilities. Further, the study aimed to explore to which extent the respondents viewed themselves as being authoritative in relation to the horse. For comparison a group of recreational equestrians (n = 23) were used. The respondents in the client group were recruited from the association Organisationen för Hästunderstödda Insatser (OHI) and the recreational equestrians were recruited from two riding schools. The participants undertook a survey with questions regarding attachment facilitating qualities in their relationship with the horse, and which relationship facilitating characteristics they experienced in the horse. The results indicated that the respondents in both groups over all viewed the horses’ characteristics and their relationship with the horse as positive. The results indicated that the client group to a higher extent regarded the horse as having characteristics and relational qualities that could be viewed as alliance and attachment facilitating. The recreational equestrians reported an authoritative approach toward the horse to a larger degree than the client group. Although there were limitations regarding the size of the sample, and coherence in the results, the results indicated that there are grounds for future research of the subject and research question at hand, with the use of a larger population and a revised survey, as the pilot study did find significant differences between the groups.

Introduction: The study investigates how family treatment done under coercion affects the ability of family therapists to create therapeutic alliance with families, and if this affects the therapist’s feelings of the possibility of creating changes. Questions: How family therapists are affected in their work to create a therapeutic alliance when the family is under / threatening care of young persons act (LVU)? Are there important relational elements in treatment that contribute to change when there is LVU or threat of LVU? Method: Qualitative interview investigation and thematic analysis. Results: The results of the study show that therapists feel it is of the utmost importance that they prove to be a "normal person", are given the opportunity to co-operate with the family and that they raise strengths rather than weaknesses, to reach an alliance. The result also shows that respondents experience it as aggravating when it comes to the creation of alliance, as collaboration with social services is sometimes complicated. They find it easier to create alliance when the family themselves ask for treatment. They believe that change is possible, albeit more difficult, when coercion exists. Discussion: The outcome of the study is discussed, partly from an intersubjective and systemic perspective.
Inledning: Studien undersöker hur familjebehandling som sker under tvång påverkar möjligheten för familjebehandlare att skapa terapeutisk arbetsallians med familjens medlemmar samt om detta i så fall påverkar familjebehandlarnas känsla för möjligheten att skapa förändring i familjer som fått insatsen via socialtjänsten. Frågeställningar:  Hur påverkas familjebehandlarna i sitt arbete med att skapa en terapeutisk allians när familjen är under/eller hot om LVU? Finns speciellt viktiga relationella inslag i familjebehandlingen, som bidrar till förändring då det föreligger LVU eller hot om LVU? Metod: Kvalitativ intervju-undersökning och tematisk analys. Resultat: Resultatet av studien visar att familjebehandlarna för att nå en terapeutisk allians. upplever det som av stor vikt att de visar sig vara en ”vanlig människa”, att de får ges möjligheten att samgå med familjen samt att de lyfter styrkor snarare än svagheter. Resultatet pekar på att familjebehandlarna som tillfrågats upplever det som försvårande när det kommer till skapande av allians, vid de tillfällen då samarbetet med socialtjänsten är komplicerat. De upplever det lättare att skapa allians då familjen själva efterfrågar behandling, än när insatsen är tvingande. De menar att förändring är möjlig, om än svårare, då tvång föreligger. Diskussion: Studiens resultat diskuteras, delvis ur ett intersubjektivt och systemiskt perspektiv.

The possibility for a positive treatment result increases when clients decide to stay in their treatment programs. For this to happen the client needs to feel respected and treated with dignity. When the therapist and client are able to build a constructive relationship, a therapeutic alliance will almost certainly follow. This takes work. The purpose of this study was to, thorough the eyes of four therapists, examine to what extent the chosen therapeutic method and/or the personality traits of the therapist creates prerequisites for therapeutic success. Are there shared similarities between different methods of therapy, so called ”Common Factors”, that distinguish themselves as central for creating change?Through qualitative interviews with the therapists working with CBT or Solutionwork and Family systems therapy I found many similarities and some differences. By studying modern research on “Common Factors” and comparing it to the interviews I’ve found several interesting results. Traits like empathy and sensitivity are cornerstones in building the coveted alliance. Change is reached through curiosity, exceptions in behavior and thought but maybe most of all compliments and confirmation. Although it is difficult to define which common factors are of greatest importance this study gives some insight to how therapists with different backgrounds, experience and schooling think about their work and what similarities and differences can be identified in their stories.

Inledning: Psykodynamisk parterapi handlar om interaktion mellan tre personer. Möten som syftar till förändring i samspel och att finna ny förståelse för varandras livsberättelse. Syftet med detta arbete var att undersöka psykodynamiska parterapeuters upplevelser och erfarenheter av förändring i parterapi. Frågeställningar: Vilka terapeutiska egenskaper är av betydelse för mötet i parterapin? Vilka terapeutiska egenskaper påverkar att parrelationens samspel förändras? Vilka möjligheter och svårigheter ställs en parterapeut inför? Metod: Fem terapeuter intervjuades utifrån en kvalitativ metod och en tematisk metod användes i analysen. Resultat: Det intersubjektiva mötet mellan terapeut och par var av betydelse för förändringsarbetet i psykodynamisk parterapi. Personlig hållning och receptiv förmåga att uppfatta kommunikativ allians skapade ett terapeutiskt rum där accepterande av olikheter och förmåga att stå ut med motsatser utvecklades. Diskussion: Den terapeutiska ramen, och informanternas simultanförmåga att upprätta och bevaka allians, var faktorer av särskild betydelse för parterapins tre parallellt pågående relationer. Informanternas samtidiga förmåga att uppfatta och undersöka kommunikativ allians var en faktor som påverkade den terapeutiska relationen positivt. Informanterna skapade sådana samspel att parets engagemang ökade. Genom att vara personliga och använda sig av primärt mjuka känslor engagerades paret till att vara personliga och nå djupare känslomässiga upplevelser. Dessa intersubjektiva möten ledde till en förändrad relation med tryggare emotionella band och en ökad psykisk närhet.
Introduction: Psychodynamic couple therapy is about the interaction in between three people. Meetings which aim to change the interaction and find new understanding of each other’s life experiences. The purpose of this study was to analyse psychotherapists’ understanding and experience of changes in couple therapy. Topics of discussion: Which therapeutic factors are relevant for couple therapy? Which therapeutic factors affect the interaction of the couple? What benefits or difficulties is a therapist posed to? Method: Five therapists were interviewed with respect to both qualitative and thematic methods. Conclusion: The intersubjective interaction between therapist and couples has relevance for implementing changes in psychodynamic couple therapy. Personal attitude and receptive ability to perceive communicative alliance created through a therapeutic environment in which acceptance of inequalities and difference of opinions was developed. Discussion: The therapeutic framework, and the informants’ simultaneous ability to establish and monitor the alliance, were factors of particular significance for the three parallel ongoing relationships of the couple therapy. The informants’ simultaneous ability to perceive and investigate communicative alliance was a factor that positively affected the therapeutic relationship. The therapists’ application of such interactions increased the couple's engagement in the therapy. By being personal and making use of primarily soft emotions, the couple became more open and were able to reach deeper emotional experiences. These intersubjective meetings led to a changed relationship with more secure emotional ties and an increased psychological presence.

The aim of this study was to explore how hospital social workers within emergency hospital care units find the challenges with the therapeutic relation when working online or over the phone. To find out more, we have interviewed seven hospital social workers. They were asked about challenges and advantages in working on a distance, related to the therapeutic relation. We wanted to find out if it is possible to obtain the same level of therapeutic relation when counselling changed from being given face to face to a digital encounter during the Covid 19 pandemic. Empirical data was analyzed with Asplunds theory of social responsiveness.  The study results in two different answers. First, it shows that hospital social workers experience increased flexibility as a relation strengthener and that it attracts patients that wouldn´t normally seek counselling. The second result shows that according to hospital social workers, there is something in the communication pattern that is missing when you are not in the same room as the patient and thus, there is also something in the therapeutic relation that is missing. Hospital social workers confirmed difficulties confirming patients when body language was missing or when technical problems sometimes reduced the understanding of patients' stories and there was a need for repeating in a painful situation. Peoples' different needs have become very clear throughout the study as our result show that it has been positive for the therapeutic relation to offer different counselling opportunities.
Syftet med studien har varit att undersöka hur hälso- och sjukvårdskuratorer inom akutsjukvården upplever den terapeutiska relationen i deras stödjande arbete på distans. För att få veta mer har vi intervjuat sju sjukhuskuratorer inom akutsjukvården och frågat dem om möjligheter och utmaningar med att arbeta på distans kopplat till den terapeutiska relationen. Vi ville veta om det gick att uppnå samma nivå av terapeutisk relation när det stödjande arbetet på sjukhusen styrdes om till att i större utsträckning än tidigare ges på distans. Materialet, vår empiri, har analyserats utifrån en hermeneutisk tolkningstradition och resultatet har analyserats med hjälp av Asplunds teori om social responsivitet.    Studiens resultat visar på två olika svar. Det ena resultatet visar att kuratorer upplever att det är relationsstärkande när patienten själv får välja var och hur man vill ha sitt samtal med kuratorn vid samtal på distans. Det andra resultatet visar att det finns något i kommunikationen, och därmed också i den terapeutiska relationen som går förlorat när samtalet inte sker fysiskt och kuratorn och patienten inte kan ta del av varandra med både verbalt språk och kroppsspråk. Kuratorerna har berättat om svårigheter att bekräfta patienten när man inte ser minspel och kroppsspråk eller när ljudet fungerar dåligt och man kan behöva be patienten upprepa något mitt uppe i en känslosam berättelse. Kuratorerna har också poängterat att de sannolikt kunnat fånga upp fler patienter än vad de annars hade gjort genom att kunna erbjuda samtal på distans och därigenom uppnått en terapeutisk relation, även om kontakten skedde på distans. Människors olika behov har blivit tydligt genom studien och genomsyrar våra resultat som visar på kuratorernas upplevelse av att det har varit relationsstärkande att kunna erbjuda olika samtalsmöjligheter.

Bakgrund: Anorexia nervosa klassificeras som en ätstörning som går ut på en avsiktlig viktnedgång som beror på förändrad kroppsuppfattning. I vårdandet av AN är det av stor vikt att sjuksköterskan fokuserar på individen bakom ätstörningen och är stöttande. Sjuksköterskan spelar en stor roll i vårdrelationen till patienten. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskan och patienten med anorexia nervosa perspektiv på den terapeutiska vårdrelationen. Metod: En allmän litteraturöversikt. Data analyserades kvalitativt och kvalitetsgranskades. Efter kvalitetsgranskning användes nio artiklar till resultatet. Resultat: Resultat som framkom i studien var att en positiv terapeutisk vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient kan vara avgörande för tillfrisknandet. De kategorier som framkom i resultatet var: vårdrelation, stöd och motivation, Sjuksköterskans delaktighet och negativ vårdrelation. Konklusion: Den terapeutisk vårdrelation var essentiell för patientens välmående och upplevelse av trygghet under behandling. Arbetar sjuksköterskan utifrån en terapeutisk utgångspunkt och att ge patienten stöd under behandling kan patienten uppleva motivation till att genomgå behandling.
Background: Anorexia nervosa classifies as an eating disorder that involves a intentional weight loss that is caused by changed body image. In the caring of anorexia nervosa, it is essential that the nurse pay focus to the individual behind the eating disorder, as well as being supporting. The nurse plays a major role in the nursing care relationship with the patient. Purpose: The aim of this study was to describe the nurse and patient with anorexia nervosa perspective on a therapeutic alliance. Method: General literature review. Data were analysed on qualitative steps and quality-tested based on five analysis steps. After quality review, nine articles used for the result. Result: The results that emerged from the study were that a positive therapeutic alliance between the nurse and patient can be decisive for recovery. The categories that emerged in the result were: nursing care, support and motivation, the nurse’s participation and negative care relationship. Conclusion: The therapeutic alliance was essential for the patient’s wellbeing and feeling of safety during treatment. If the nurse work from a therapeutic alliance and support the patient during treatment, the patient gains motivation to undergo treatment.

The interest of mindfulness has grown steadily during the last two decades. Mindfulness presence in the area of social work is mostly as an intervention offered to clients. However, the purpose of this study is to examine what implications the social worker’s mindfulness may have for the relationship with the clients. There is a lack of scientific studies focusing on mindfulness and the relationship between the client and the social worker. To fill this void we turned to psychology and psychotherapy research. The method used was a narrative review. The results were analyzed using a theoretical framework consisting of a theory viewing social work as reflexive-therapeutic and theories about the working alliance. The research about mindfulness effects on the relationships is still very new and contains a wide variety of definitions, operationalizations and study designs. The results show that mindfulness may enhance the social worker’s ability to create and establish a strong and constructive relationship with the clients. For example it seems like mindfulness cultivates the social worker’s ability to be less judging as well as more accepting, present, attentive and empathetic.

En el sentit de contribuir al desenvolupament de la recerca en l'àrea del procés i el resultat terapèutic a nivell nacional, aquest estudi ha observat característiques del terapeuta i del client, així com varis aspectes del procés i el resultat terapèutics: i) l'estil de terapeuta i l'estil de coping, grau de resistència i motivació del client per a la teràpia; al nivell del procés, ii) l'aliança terapèutica i, al nivell del resultat terapèutic, iii) ha avaluat el benestar general i la condició de sintomatologia en el client. La mostra està formada per 39 parells de terapeutes i clients avaluats en quant a aquestes dimensions en quatre moments diferents: la 1ª, la 3ª, la 5ª i la 8ª sessions. Els resultats es presenten a partir de tres estudis. El primer estudi procurà delinear el camí estadístic dels diferents instruments utilitzats ("Determinar el confort estadístic"). El segon estudi observa d'una forma més detallada "La trobada inicial de les parelles" i procura conèixer factors inicials que puguin explicar els abandonaments precoços dels clients. Per últim, ha estat possible elaborar un estudi de cas sobre un únic terapeuta que reunia a 19 clients, estudi aquest que es va anomenar "El terapeuta campió", i que va permetre conèixer més a fons l'estil i els efectes terapèutics d'un únic terapeuta. Els resultats suggereixen consideracions interessants sobre l'estil del terapeuta i l'estil dels clients. Ajudar als terapeutes en formació a conèixer el seu estil i a entendre les seves compatibilitats i taxes de major èxit amb determinats estils de clients, podrà ajudar-los a millorar la seva prestació professional a un major nombre de clients. Conèixer, Flexibilitzar i Ajustar (C.F.A.) el seu estil a cada client s'haurà de considerar un principi orientador de la psicoteràpia. A partir del coneixement d'aquest grup de clients, s'ha pogut encara inferir que el gènere femení i un perfil exterioritzador de client semblen adherir més al procés terapèutic que el gènere masculí i el perfil interioritzador. Identificar els nivells d'auto-determinació per a la teràpia en el client podrà augmentar l'èxit terapèutic, i l'aliança terapèutica va demostrar ser un bon indicador de l'evolució del procés terapèutic. En l'àmbit dels resultats terapèutics, es constata que davant d'una mostra clínica sense patologia greu, només es pot utilitzar el CORE-OM, que va revelar indicadors del resultat terapèutic semblants als del SCL90R. Es conclou que l'avaluació del resultat terapèutic es deurà implementar com a pràctica regular en psicoteràpia, i que les 3ª i 5ª sessions semblen ser els punts d'inflexió per als clients i poden també ser considerats com a moments terapèutics de redireccionament de la pròpia intervenció.
En el sentido de contribuir al desarrollo de la investigación en el área del proceso y el resultado terapéutico al nivel nacional, este estudio observó características del terapeuta y del cliente, así como varios aspectos del proceso y el resultado terapéutico: i) el estilo de terapeuta y el estilo de coping, grado de resistencia y motivación del cliente para la terapia; al nivel del proceso, ii) la alianza terapéutica y, al nivel del resultado terapéutico, iii) evaluó el bienestar general y la condición de sintomatología en el cliente. La muestra es compuesta por 39 díadas de terapeutas y clientes evaluadas cuanto a estas dimensiones en cuatro momentos distintos: en la 1ª, la 3ª, la 5ª y la 8ª sesiones. Los hallazgos se presentan a partir de tres estudios. El primer estudio procuró delinear la ruta estadística de los distintos instrumentos utilizados ("Determinar el confort estadístico"). El segundo estudio observó de forma más detallada "El encuentro inicial de las díadas" y procuró conocer factores iniciales que pudieran explicar las desistencias precoces de los clientes. Por último, ha sido posible elaborar un estudio de caso sobre un único terapeuta que reunía a 19 clientes, estudio ese que se intituló "El terapeuta campeón", que permitió conocer más a fondo el estilo y los efectos terapéuticos de un único terapeuta. Los resultados sugieren consideraciones interesantes sobre el estilo del terapeuta y el estilo de los clientes. Ayudar a los terapeutas en formación a conocer su estilo y a entender sus compatibilidades y tasas de mayor éxito con determinados estilos de clientes, podrá ayudarles a mejorar su desempeño con un mayor número de clientes. Conocer, Flexibilizar y Ajustar (C.F.A.) su estilo a cada cliente deberá considerarse un principio orientador de la psicoterapia. Del conocimiento de este grupo de clientes, se pudo también inferir que el género femenino y un perfil exteriorizador de cliente parecen adherir más al proceso terapéutico que el género masculino y el perfil interiorizador. Identificar los niveles de auto-determinación para la terapia en el cliente podrá aumentar el éxito terapéutico y la alianza terapéutica demostró ser un buen indicador de la evolución del proceso terapéutico. En el ámbito de los resultados terapéuticos, se constata que ante una muestra clínica sin patología grave, tan solo se puede utilizar el CORE-OM, que reveló indicadores del resultado terapéutico semejantes a los del SCL90R. Se concluye que la evaluación del resultado terapéutico debe implementarse como práctica regular en psicoterapia y que las 3ª y 5ª sesiones parecen ser puntos de inflexión para los clientes, y podrán considerarse como momentos terapéuticos de redireccionamiento de la propia intervención.
In order to increase the development of the process and the therapeutic result at a national level, this study observed several characteristics of the therapist and the client, as well as some sources of the process and the therapeutic result: i) the style of therapist and the style of client, degree of resistance and motivation of the client for therapy; at the level of the therapeutic process observed the ii) therapeutic alliance and, at the level of the therapeutic result, iii) the assessment of the general well-being and the condition of sintomatology of the client. The sample is composed by 39 dyads of therapists and clients evaluated in these dimensions at four moments of the process, on the 1st, 3rd, 5th and on the 8th session. The results are presented through three studies. The first study delineates the statistical way of the different instruments used ("Determine the statistical comfort"). The second study observed "the initial meeting of dyads" and looked for initial factors that could explain the earlier drop outs of the clients. Finally, it was possible to elaborate a case study of only one therapist who congregated 19 clients, entitled "the champion therapist", which allowed to know better the style and the therapeutic effects of a single therapist. The results suggest interesting considerations concerning the style of therapist and the style of the client. Moreover, to help the therapist in early stages of formation to recognize his style, to perceive his compatibility and levels of higher success with certain style of clients can improve his performance with a number of clients. Identify, be Flexible and Adjust (I.F.A.) each style to each client will have to be a guiding principle of psychotherapy. Of the knowledge of this group of clients, it equally results to know that the feminine gender and externalised profile of clients seemed to remain more in the therapeutic process than the masculine and the internalized profile. Also, identify the levels of self-determination for therapy in the client could increase the therapeutic success and a strong therapeutic alliance is a good predictor of a high-quality outcome in therapy. In the scope of the therapeutic results, evidence that emerges is that in face of a clinical sample without severe pathology, the CORE-OM could be used as a single assessment instrument, since that it disclosed similar pointers of the therapeutic result as the SCL90R. It is concluded that the evaluation of the therapeutic result must be implemented as regular practice in the psychotherapy and that the 3rd and 5th sessions seemed to be moments of turn over for the clients, and should be considered therapeutic moments of redefinition for the therapist.
No sentido de contribuir para o desenvolvimento da investigação na área do processo e do resultado terapêutico a nível nacional, este estudo observou características do terapeuta e do cliente, bem como várias vertentes do processo e do resultado terapêutico: i) o estilo de terapeuta e o estilo de coping, grau de resistência e motivação do cliente para a terapia; a nível do processo, ii) a aliança terapêutica e, a nível do resultado terapêutico, iii) avaliou o bem-estar geral e a condição de sintomatologia no cliente. A amostra é composta por 39 díades de terapeutas e clientes avaliadas nestas dimensões em quatro momentos de avaliação, na 1ª, na 3ª, na 5ª e na 8ª sessão. Os resultados são apresentados a partir de três estudos. O primeiro estudo procurou delinear o caminho estatístico dos diferentes instrumentos utilizados ("Determinar o conforto estatístico"). O segundo estudo observou de forma mais minuciosa "O encontro inicial das díades" e procurou conhecer factores iniciais que pudessem explicar as desistências precoces dos clientes. Por último, foi possível elaborar um estudo de caso, sobre um único terapeuta que reunia 19 clientes, estudo este intitulado de "O terapeuta campeão", que permitiu conhecer mais a fundo o estilo e os efeitos terapêuticos de um único terapeuta. Os resultados sugerem considerações interessantes acerca do estilo de terapeuta e do estilo de clientes. Ajudar os terapeutas em formação a conhecerem o seu estilo, a perceberem as suas compatibilidades e taxas de maior sucesso com determinados estilos de clientes, poderá melhorar a sua performance com um maior número de clientes. Conhecer, Flexibilizar e Ajustar (C.F.A.) o seu estilo a cada cliente deverá ser um princípio orientador da psicoterapia. Do conhecimento deste grupo de clientes, resulta igualmente saber que o género feminino e um perfil externalizador de cliente parecem aderir mais ao processo terapêutico do que o masculino e o internalizado. Identificar os níveis de auto-determinação para a terapia no cliente poderá aumentar o sucesso terapêutico e a aliança terapêutica revelou ser um bom indicador da evolução do processo terapêutico. No âmbito dos resultados terapêuticos, constata-se que perante uma amostra clínica sem patologia severa, poder-se-á apenas utilizar o CORE-OM, que revelou indicadores do resultado terapêutico semelhantes aos do SCL90R. Conclui-se que a avaliação do resultado terapêutico deve ser implementada como uma prática regular na psicoterapia e que a 3ª e a 5ª sessão parecem ser momentos de viragem para os clientes, poderão ser considerados momentos terapêuticos de redireccionamento da própria intervenção.

Il presente lavoro di tesi si colloca all’interno della tradizione di ricerca nota come Empirically Supported Therapy Relationships, un modello d’indagine centrato sulla natura e sulla funzione della relazione al di là della contrapposizione tra ricerca sugli esiti e ricerca sul processo. I tre studi in cui si articola il lavoro assumono come focus d'indagine porzioni progressive del trattamento: la prima seduta, le prime due sedute, l’intero percorso. Nel primo studio sono messi a confronto differenti esiti terapeutici per verificare se le ricadute sul piano clinico del metodo interpretativo siano riconducibili ad un criterio di presenza/assenza o da ricercare nell’intreccio con altri fattori caratterizzanti il percorso di cura. Il secondo studio si propone di affrontare casi di interruzione prematura del trattamento, differenziati in funzione del raggiungimento o meno della stipulazione di un contratto terapeutico: l’obiettivo è quello di evidenziare le caratteristiche connesse alla diversa fase di abbandono del contesto di cura. Infine il terzo studio, nella forma del single-case study, è incentrato sui momenti di frattura dell’alleanza terapeutica lungo un intero processo terapeutico di quaranta sedute.
The present dissertation refers to the theoretical background known in the literature as Empirically Supported Therapy Relationships, a research tradition focused on the relationship and its nature, beyond the outcome and process research opposition. The three studies included in this work focused on different portions of treatment: respectively the initial intake session, the first two sessions, and the overall treatment. In the first study different outcomes were compared in order to examine if the effects of interpretations were connected to specific factors of psychotherapeutic process. The second study aimed to assess clinical cases of premature termination, differentiated on the basis of the contract attainment: the purpose was to depict specificities due to the different phase of dropping out. Finally, the third study was a single-case research examining alliance ruptures within an entire clinical process of forty sessions.

This paper aims at therapeutic relationship of adolescents, specifically at therapeutic alliance, which is factor often connected to successful outcome of therapy. The main research goal of this study was to explore therapeutic alliance with adolescents within the Day care centre for adolescents with mental health difficulties and understand how they perceive therapists and their work. The first part of this paper is describing concept of alliance from historical perspective, types of alliance are presented as well as factors on both side of therapeutic process involved in forming of the alliances. Further it presents specifics of alliance in group therapy and in adolescent patients. For research purposes, we chose to use semi structured interview. We were inspired by official tools for measuring this concept. The FIRO-B inventory was added to see, how adolescents form their relations with others, and what do they expect from others in terms of relationships. The purpose for using this tool was to see how their interpersonal orientation could be connected to forming of alliances with therapists. 7 adolescents participated in this study and their data were processed by qualitative approach, specifically by repeating themes analysis. The result of this analysis showed two main categories: "Goals" and...

Dissertação de Mestrado apresentada no ISPA – Instituto Universitário para obtenção de grau de Mestre na especialidade de Psicologia Clínica.
A intervenção terapêutica grupal com adolescentes é ainda insuficientemente estudada, verificando-se uma maior atenção às terapias individuais e familiares. Os objetivos do presente estudo são avaliar a aliança terapêutica, e descrever e explorar as intervenções de terapeutas ao longo de onze sessões grupais com adolescentes. A presente investigação é qualitativa exploratória. A amostra é constituída por três terapeutas com uma média de idades de 42 anos. Estes, conduziram 11 sessões grupais nas quais participaram 10 adolescentes com uma média etária de 13 anos. Os terapeutas e os adolescentes preencheram um questionário sociodemográfico e o instrumento Inventário de Aliança Terapêutica-R (IAT-R) no final de cada uma das onze sessões grupais. Estas sessões foram registadas em formato áudio e vídeo por uma câmara fotográfica digital e tiveram como base um programa de intervenção terapêutico em grupo. A aliança terapêutica dos terapeutas e dos jovens foi média, apesar da dos jovens ter sido ligeiramente superior. As intervenções dos terapeutas mais frequentes foram incitar a participação individual dos adolescentes nas atividades, escutar ativamente as suas
Therapeutic group intervention with adolescents is still insufficiently studied, once it has been given more attention to individual and family therapies. The goals of the present study are evaluate the therapeutic alliance, and describe and explore therapists’ interventions during eleven sessions with a group of adolescents. The present investigation is qualitative exploratory. The sample is constituted by three therapists with an average age of 42 years old. These therapists led eleven group sessions in which participated ten adolescent with an average age of 13 years old. Therapists and participants answered one socio-demographic questionnaire and the instrument Inventário de Aliança Terapêutica-R (IAT-R) at the end of all sessions. Sessions were recorded with a digital camera and were based on a therapeutic group program. The therapists’ and adolescents’ therapeutic alliance was medium, although youth alliance was slightly higher. Therapists’ most frequent interventions were instigating individual participation of adolescents, listening actively to their communications, exploring their personal contents, and therapists themselves exposing personal ideas and opinions.

Background: Substitution treatment has become a stable part of the addiction services system for drug users. In the beginning, it primarily reacted to healthcare complications related to intravenous substance use and was an alternative for those not able to keep an abstinence. It is proved that only pharmacotherapy is not enough intervention and that it is key to add counseling or therapy as it becomes similarly effective as abstinence-oriented treatment where we work on lifestyle changes in clients. Objective: Identification of effective factors leading to an increase in quality of life from the perspective of clients in substitution treatment in CADAS SANANIM z.ú. Methods: A semi-structured interview and a standardized WHOQOL-BREF questionnaire of the World Health Organization were used to obtain the required data. The descriptive method of thematic (focal) analysis was used to process data from the interviews, and data from the questionnaire was evaluated according to the instructions of the User's Guide of the Czech version of the WHO quality of life. Sample: The research participants consisted of 11 clients of the substitution program in CADAS SANANIM z.ú., who have been in treatment for at least 5 years and are included in the stabilization phase category. I contacted 15 clients, which I...

Estudos recentes apontam para a necessidade de explorar o processo psicoterapêutico, na perspetiva do cliente e do terapeuta. Apesar da importância reconhecida do estudo dos mecanismos de transformação terapêutica, existe uma lacuna na investigação no que respeita à associação entre a autoeficácia dos terapeutas e a aliança terapêutica. Com efeito, o objetivo principal do presente estudo foi analisar de que forma a perceção de autoeficácia do terapeuta se relaciona com o modo como o cliente perceciona a aliança terapêutica. Participaram neste estudo 128 participantes, distribuídos por 32 terapeutas e 96 clientes, numa proporção de três clientes para cada terapeuta. A autoeficácia dos terapeutas foi avaliada através do Counselor Activity Self-Efficacy Scales (CASES-G) e a aliança terapêutica percecionada pelos clientes através do Inventário de Aliança Terapêutica (IAT; versão C reduzida). O resultados revelaram que os terapeutas percecionaram-se como eficazes em relação ao processo psicoterapêutico e que os clientes reportaram uma forte aliança terapêutica. As análises de correlação indicaram que a subescala “gestão de sessão” do CASES-G se associou negativamente à subescala “tarefas” do IAT. Estes dados sugerem que um terapeuta mais confiante na sua capacidade para desempenhar competências técnicas específicas no que respeita à gestão da sessão, poderá ter mais dificuldade em investir no cliente e no processo psicoterapêutico, o que se poderá traduzir numa menor sincronia entre ambos e num indicador de perda da qualidade da aliança terapêutica.
Recent studies point out the need to explore the psychotherapeutic process from the clients and the therapists’ perspective. Although the literature has recognized the importance of investigating the mechanisms of change in the psychotherapeutic process, there is a significant gap in research regarding the association between therapists’ self-efficacy and therapeutic alliance. In accordance, the main objective of the present study was to analyze in which way the therapists’ self-efficacy relates to the clients’ perception of the therapeutic alliance. The current study included 128 participants, 32 therapists and 96 clients, in a proportion of three clients to each therapist. Therapist’s self-efficacy was measured by the Counselor Activity Self-Efficacy Scales (CASES-G) and the therapeutic alliance perceived by the clients was assessed by the Working Alliance Inventory (WAI-SR, short revised). Results revealed that therapists perceived themselves as efficient as related to the psychotherapeutic process and that clients reported a strong therapeutic alliance. Correlation analysis indicated that the subscale “session management” of the CASESG was negatively linked to the subscale “tasks” of the WAI-SR. These findings suggest that the therapists who are more confident in their abilities to perform specific technical tasks regarding session management may have more difficulty in investing in the client and in the psychotherapeutic process. This may lead to lower synchronicity between the client and the therapist and be an indicator of loss of the therapeutic alliance quality.

The interview is considered to be a critical technique in the therapeutic process. The effective (and by implication, the ineffective) use thereof determines to a great extent the outcome of the therapeutic process. Training in therapeutic interviewing forms an integral part of the training of counsellors and therapists. This study was prompted by BEd (Specialisation in Guidance and Counselling) students' need for a structured and systematic approach to training in therapeutic interviewing skills. A literature study of the phenomenon therapeutic interviewing revealed firstly that the skills needed for effective therapeutic interviewing can be identified and operationally defined and secondly that these skills can be systematically trained. Having a repertoire of interviewing skills is however not a guarantee that therapy or counselling will have a positive outcome. The therapist must be able to create a therapeutic relationship with the client and in this regard the therapist's personality and attitudes, including empathy, warmth, respect, genuineness and unconditional positive regard for the client, are of major importance in helping to create an atmosphere wherein the client can feel free to discuss his problems and innermost feelings and thoughts. In the design of a model to train therapeutic interviewing, consideration must be given to both content and procedure. Not only were interviewing skills addressed in this model, but also skills to communicate empathy, warmth, respect, genuineness and unconditional positive regard. For the purposes of this study, the therapeutic interview was divided into six stages. Skills used in each stage were identified, defined and discussed. A pilot study was conducted to evaluate the effectiveness of the training model. Subjects were trained in accordance with the proposed training procedure. In order to evaluate the subjects' progress and thus also the effectiveness of the training procedure, each subject's pre- and post-training interviews were compared. An evaluation scale was designed for this purpose. The results of the pilot study indicated an improvement in the subjects' interviewing skills. It is hoped that this study will pave the way for innovation in the training of counsellors and therapists in therapeutic interviewing.
Die onderhoud word as 'n kritieke tegniek in die terapeutiese proses beskou. Die effektiewe (en by implikasie, die oneffektiewe) gebruik daarvan bepaal tot 'n groot mate die uitkoms van die terapeutiese proses. Opleiding in terapeutiese onderhoudvoering vorm 'n integrale deel van die opleiding van terapeute en voorligters. BEd (Spesialisering in Skoolvoorligting)studente het 'n bepaalde behoefte aan 'n gestruktureerde en sistematiese benadering tot die opleiding van terapeutiese onderhoudvoeringsvaardighede uitgespreek. 'n Literatuurstudie oor die fenomeen terapeutiese ondemoud het eerstens aan die lig gebring dat vaardighede onderliggend aan die terapeutiese onderhoud geidentifiseer en operasioneel gedefinieer kan word en tweedens dat hierdie vaardighede sistematies aangeleer kan word. 'n Repertoire van onderhoudvoeringsvaardighede is egter nie 'n waarborg dat terapie 'n positiewe uitkoms sal he nie. Die terapeut moet 'n terapeutiese verhouding met die klient kan stig en in hierdie opsig is die terapeut se persoonlikheid en sy houding van empatie, warmte, respek, egtheid en onvoorwaardelike agting van kritieke belang in die skep van 'n atmosfeer, waarbinne die klient vry kan voel om sy probleme, diepste gevoelens en gedagtes te kan bespreek. In die ontwerp van 'n model vir opleiding in terapeutiese onderhoudvoeringsvaardighede moet aandag aan beide inhoud en opleidingsprosedure geskenk word. In hierdie model word nie net die vaardighede vir terapeutiese onderhoudvoering aangespreek nie, maar ook vaardighede om empatie, warmte, respek, egtheid en onvoorwaardelike positiewe agting aan die klient te kommunikeer. Vir die doeleindes van hierdie studie is die terapeutiese onderhoud in ses fases verdeel. Vaardighede wat in elke fase gebruik word, is gerdentifiseer, gedefinieer en bespreek. 'n Loodsondersoek is ondemeem om die effektiwiteit van die opleidingsmodel te evalueer. Proefpersone is aan die hand van die voorgestelde opleidingsprosedure opgelei. Ten einde die proefpersone se vordering en so ook die effektiwitieit van die model te evalueer, is elke proefpersoon se voor- en naopleiding onderhoude vergelyk. 'n Evalueringsskaal is vir hierdie doel ontwerp. Die resultate van die loodsondersoek het getoon dat die proefpersone se onderhoudvoeringsvaardighede verbeter het. Die hoop word uitgespreek dat hierdie studie die weg sal baan vir vernuwing in die opleiding van voorligters en terapeute in terapeutiese onderhoudvoering.
Psychology of Education
D. Ed. (Psychology of Education)