Academic literature on the topic 'Terapeutisk användning'

I psykoterapidebatten finns två läger, som hävdar gemensamma respektive specifika faktorers betydelse för utfallet i psykoterapi. I forskningen finns brist på studier som lyfter fram klientens subjektiva upplevelse av terapins nytta. Uppsatsens syfte var att undersöka hur psykoterapiklienter integrerar och använder erfarenheter från terapin i sin vardag, samt vilka faktorer som har underlättat terapiprocessen. Tretton klienter som genomgått psykodynamisk terapi (PDT) eller kognitiv beteendeterapi (KBT) intervjuades. Data analyserades tematiskt och sammanställdes som fyra idealtyper. Resultaten visade att gruppen PDT-klienters breda problemformuleringar utvecklades via förändrade tankemönster till konkreta användningsområden. KBT-klienternas avgränsade problemformulering utvecklades via bemästrande av avgränsat problem till generaliserad användning av strategier. Viktiga gemensamma inslag i terapiprocessen var insikt, förmåga att se sig själv utifrån och möjlighet eller vilja till konkret applicering av nya erfarenheter. Underlättande faktorer var klientens beredskap och aktiva deltagande, i kombination med förtroende för terapeuten och tro på terapimodellen. Användning som alternativt utfallsmått diskuteras, liksom resultatens implikationer för terapeutisk verksamhet och synen på utvärdering av psykoterapi.

Aktivitet som terapeutiskt medium har varit centralt för att utveckla arbetsterapiprofessionen genom att använda aktivitet som mål och medel. Arbetsterapi är grundat på att engagemang i aktivitet är nödvändigt för hälsa och välmående. Trots detta har mycket av professionsutvecklingen lett till interventioner som inte är aktivitetsbaserade. Basal Kroppskännedom™ (BK) och arbetsterapi har flera gemensamma grundantaganden. Vår kliniska erfarenhet visar möjligheter att använda BK-principerna inom arbetsterapi och vi ville undersöka andra arbetsterapeuters uppfattning om förut-sättningar och värde av att arbeta med BK-principerna för att stärka patienternas aktivitetsutförande. Kvalitativa intervjuer genomfördes med 11 informanter utifrån ett strategiskt urval. Intervju-materialet analyserades och bildade tre teman; Arbetsterapeutens kunnande och görande, Att jobba med sig själv – den mänskliga utvecklingsprocessen samt Hinder och möjligheter i organisationen. I relation till ergonomikunskaper uttrycker informanterna att BK-principerna ger ytterligare möjlig-heter att se, förstå och känna in patienten och åtgärda konkret i aktivitet. Aktiviteter bryts ner i delmoment där enkla, rytmiska rörelser hittas och patientens meningsfullhet fångas. Patienten känner och upplever aktivitetsutförandet i kroppen. Att använda sig själv som instrument beskrivs i resultatet som en förutsättning för att själv vara både i aktiviteten och i kontakten med patienten. Det stärker då möjligheten att utveckla den terapeutiska alliansen.
Activity as a therapeutic medium has been central to the development of the occupational therapy profession by using meaningful and purposeful activities. Occupational therapy is founded on the commitment of activity as essential for health and wellbeing. Despite this, much of the profession has led to the development of interventions that are not activity-based. Basic Body Awareness Therapy (B-BAT) and occupational therapy have several common basic assumptions. Our clinical experience shows the potential of using the B-BAT-principles in occupational therapy. We wanted to explore other occupational therapists’ perceptions of conditions and the value of working with B-BAT-principles to strengthen patients' occupational performance. Qualitative interviews were conducted with 11 informants, strategically selected. The interview material was analyzed and formed three themes: The occupational therapists’ knowledge and performance, Working with self – the human development process, and The Obstacles and Opportunities in the organization. In relation to ergonomic knowledge, informants expressed the view that B-BAT-principles provide further opportunities to see, understand and comprehend patients and use activities as a part of their treatment. Activities are broken down into stages where simple, rhythmic movements are used to catch the meaningfulness. The patient feels and experiences occupational performance in the body. The results of the study describe the use of self as an instrument as a prerequisite for being both in activity and in contact with the patient. That strengthens the possibility of developing a therapeutic alliance.