Academic literature on the topic 'Tidvattenmodellen'

Bakgrund: Diagnosen borderline har funnits i snart 100 år men fortfarande finns det brister i omvårdnaden av personer med borderline/emotionell instabil personlighetsstörning. Personer med borderline/emotionell instabil personlighetsstörning upplever att de inte blir tagna på allvar inom vården. När sjuksköterskor uppvisar ett genuint intresse upplevs dock omvårdnaden som stödjande av personer med borderline/emotionell instabil personlighetsstörning. Syfte: Syftet med föreliggande studie är att beskriva vilka omvårdnadsbehov personer med borderline/emotionell instabila personlighetsstörningar upplever sig ha inom psykiatrisk vård. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes via telefon med fyra deltagare. Alla var av kvinnligt kön, bosatta i Sverige och hade enligt egen utsago diagnosen borderline. Analysen genomfördes utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom övergripande temat Att ro tillsammans genom stormen. Personerna erfor upplevelser av att inte ha något värde till följd av att bli förnedrade, att inte tas på allvar och att vara i underläge. Detta resulterade i att deltagarna längtade att känna sig betydelsefulla genom att bli sedda som människor och att bli bemötta med kompetens. Slutsats: Personerna längtade efter att få mötas med en medmänsklig värdighet. Detta kan anses som trivialt men då vårdpersonal tillgodoser detta uppkommer en omvårdnad som kan innebära ett livsavgörande stöd för personer med borderline/emotionell instabil personlighetsstörning. Nyckelord: borderline, kvalitativ innehållsanalys, längtan, tidvattenmodellen, underläge, upplevelse.

Bakgrund: Att anpassa vården enligt det personcentrerade arbetssättet är en pågående process både internationellt såväl som i Sverige. Implementeringsprojekt och olika former av personcentrerade åtgärder genomförs och är under ständig utveckling inom hälso- och sjukvården. Det framkommer i tidigare forskning att det inom psykiatrisk vård föreligger svårigheter att implementera personcentrerad vård och att det råder ett sjukdomsorienterat förhållningssätt. Patienten behöver få en mer aktiv roll i sin egen vård och därmed bli mer delaktig. Hur personen upplever och förstår sin psykiska ohälsa är av stor vikt. Det ligger även under sjuksköterskans ansvar att möjliggöra detta för patienten, men detta kan vara svårt och flera hinder kan tillkomma. Syfte: Att beskriva de möjligheter och utmaningar som sjuksköterskor kan erfara med personcentrerad vård inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Som datainsamlingsmetod användes fokusgruppsintervjuer, två grupper med totalt nio stycken deltagare. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Redovisas i fyra kategorier, åtta subkategorier samt ett tema. Temat som genomsyrar hela resultatet är att gemensamt stötta patienten till att måna om sig själv. Slutsatser: Det finns en vilja bland sjuksköterskor att arbeta mer personcentrerat och att göra patienterna mer delaktiga i sin vård. Resultatet visar att i den psykiatriska heldygnsvården fortfarande finns stora möjligheter att arbeta mer personcentrerat, vilket medför att de utmaningar som framkommer behöver omvandlas till och bli möjligheter.

Tidigare vårdforskning inom psykiatrin har främst utgått ifrån personalens erfarenheter. Forskning har visat på ett behov att studera patienters erfarenheter. När det gäller unga vuxnas erfarenheter av psykiatrisk vård saknas forskning och det har därför varit intressant att studera det. Som teoretisk utgångspunkt har Barker och Buchanan-Barkers tidvattenmodell använts. Data samlades in via tre intervjuer som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Syftet med studien var att belysa vad unga vuxna (18-24 år) beskriver som värdefullt i kommunikationen med sjuksköterskan. I analysen framkom tre kategorier samt ett tema. Kategorierna var betydelsen av personligt möte, att få vara delaktig och att få känna sig betydelsefull Temat som identifierades var att existera i ett sammanhang. Slutsatserna mynnade ut i fem viktiga frågor att tänka på för att etablera en god kommunikation med patienten. Ett område för fortsatt forskning skulle kunna vara att ta reda på hur sjusköterskor skulle kunna tillbringa mer tid med patienter.
Earlier research in the psychiatric field has primarily focused on the experiences of the staff. Research has shown that there is a need to study the experiences of the patients. When it comes to young adults experiences of psychiatric care there is a lack of research. Therefore it has been interesting to study that. The Tidal Model by Barker and Buchanan-Barker was used as a theoretical starting point. Data was collected from three interviews. The interviews where then analyzed with qualitative content analysis. The aim of this study was to highlight what young adults (18-24 years) described as valuable in nurse patient communication. The analysis gave three categories. They were the meaning of a personal meeting, to be involved and to feel important. The theme to exist in a context was identified. The final conclusions rendered five important questions to think of in order to establish a good communication with the patient. One area for further research could be to study how nurses could spend more time with patients.

Bakgrund: Utmattningssyndrom är slutskedet av en lång process som börjar med stress och stressrelaterade symtom. Patienter drabbade av utmattningssyndrom är svårbehandlade i avsaknad av tydliga råd och evidensbaserad kunskap kring återhämtning. Otaliga behandlingsprinciper har växt fram främst som bygger på stressyndromets uppkomst. Samhället står inför en problematik där allt fler individer insjuknar i syndromet med följdsjukdomar som depression och ångest, samtidigt som ingen renodlad metod garanterar tillfrisknande för dessa patienter. Detta gör det intressant och viktigt att undersöka vad som upplevs vara av vikt för att återta hälsan för dessa individer. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av betydande faktorer vid återhämtning av utmattningssyndrom. Metod: Litteraturöversikten grundas sökning i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO med forskning inom medicin och omvårdnad. Tio vårdvetenskapliga artiklar inkluderades för resultatet, vilka var publicerade mellan 2005 och 2015, varav åtta med kvalitativ metod och två med mixad metod.”Middle Range” teoretikern Phil Barkers Tidvattensmodell har använts som referensram till att föra en diskussion avseende vårt resultat. Sökord som burnout, recovery, rehabilitation, stress och MeSH termer kombinerades i sökningsprocessen. Resultat: Tre huvudteman framkom efter data hade analyserats. I det första huvudtemat Insikt och reflektion skapar självkännedom så visar resultatet att med ett nytt fokus från vara andra till lags, till att istället reflektera och värdesätta sig mer än tidigare skapar förutsättning för att patienten skulle må bättre och ta hand om sig själv. I det andra huvudtemat Att bli sedd som människa och inte bli ignorerad i sitt lidande som utmattad patient sågs minska skuld och skamkänslor. Patientens återhämtning i naturen gav perspektiv till något utanför smärta och lidande. Tredje temat Att ta kontroll över sitt liv” innebar att erhålla en känsla av meningsfullhet, i samband med lära sig strategier att hantera stressiga situationer, som gav ökat självförtroendet samt gav möjlighet att återta kontroll över sin vardag. Diskussion: Återhämtning från utmattningssyndrom är en förändringsprocess som kan stärka patientens egenmakt, empowerment. Patientens delaktighet i vårdandet bidrar till en förstärkt läkningsprocess genom en medvetenhet om vad som fungerar som återhämtning. Patientens lidande kan utgöra en plattform för att hitta en ny livsförståelse, en mening, där patienten i vårdarens hjälp kan bidra till att förstå varför hon blivit utmattad. Vila och återhämtning skapar avbrott i lidandet med mottaglighet för nya perspektiv. Att bli accepterad i andras närvaro gynnar återhämtningen, eftersom självkänslan bibehålls eller stärks i en sådan miljö.
Background: Burnout is the final stage of a long process that begins with stress and stressrelated disorders. Patients suffering from burnout are difficult to treat, in the absence of clear advice and evidence-based knowledge about recovery. Countless treatment principles have been put forward mainly based on the emergence of the stress syndrome. Society is facing problems since this syndrome causes more and more people to fall ill with sequel diseases such as depression and anxiety in a situation where there is no straightforward method guaranteeing recovery for these patients. This makes it interesting and important to explore what patients suffering from burnout consider to be of importance to regain health. Aim: To illuminate patients’ experiences of significant factors in the burnout recovery process. Method: The literature review is based on searches in the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO, including research in the fields of medicine and nursing. Ten articles about nursing science were included in the results. They were published between 2005 and 2015, eight of them using a qualitative method and two a mixed method. The "Middle Range" theoretician Phil Barker’s Tide Model was used as a frame of reference for a discussion concerning our results. Keywords such as burnout, recovery, rehabilitation, stress and MeSH terms were combined in the search process. Results: Three main themes emerged after data had been analyzed. In the first main theme Insight and reflection created self-awareness the result shows that a shift of the patients’ focus, from pleasing others to instead reflecting and valuing themselves more than before. It created conditions for them to feel better and to take care of themselves. In the second main theme To be seen as a person the feeling of not being ignored when suffering from exhaustion was found to reduce guilt and shame. The patients’ recovery when spending time in nature gave them a perspective of a life without pain and suffering. The third theme Taking control of your life involved obtaining a sense of meaningfulness in connection with learning strategies to manage stressful situations, thus increasing the patients’ self-confidence, making it possible for them to regain control of their lives. Discussion: Recovery from burnout is a process of change that can enhance patient empowerment. Patient involvement in the care contributes to an improved healing process through awareness of useful recovery. The patients’ suffering can be a platform for finding a new understanding of life, a meaningfulness, where the help given by the patients’ carers can contribute to their understanding why their earlier lifestyle resulted in burnout. Rest and recovery create an interruption in their suffering that makes them receptive to new perspectives. Acceptance of others people's presence favors recovery since self-esteem is maintained or strengthened in such environment.

Återhämtning hos unga är en pågående process, likställd den fysiologiska utvecklingen. Begreppet har olika innebörd utifrån ålder och mognadsgrad. Studiens syfte var att utifrån den unga människans perspektiv, belysa innebörden av återhämtning. Den teoretiska referensramen bygger på Phil Barkers teori Tidvattenmodellen. Datainsamlingen genomfördes i individuella intervjuer, semistrukturerade med en hermeneutisk ansats. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med utgångspunkt i Lindseth och Norbergs metod. Tre huvudteman trädde fram - att bli medveten om hur kaos påverkar, att förstå behov av återhämtning för att må bra samt att reflektera över hur återhämtning kan ske. Resultatet visar att själv bemästra förmågan att återhämta sig, är en viktig del för att främja sin psykiska hälsa, men också ett viktigt verktyg för att lära sig hantera sin psykiska ohälsa. Återhämtningens kraft, är av betydelse vid psykisk ohälsa. Hur ungdomar återhämtar sig är individuellt och sker ofta utan att de själva är medvetna att och när det händer. Ungdomarna vittnar i sina livsberättelser om att det existerar ett stigma kring återhämtning i samhället, där en ständig tillgänglighet tidigt lärs in - behov att vara själv för att slappna av och stänga ute vardagens ständiga brus lyftes fram som särskilt betydande för individens liv.
Recovery in young people is an ongoing process, equated to physiological development. The term has different meanings based on age and maturity. The purpose of the study was to highlight the meaning of recovery, based on the young person's perspective. The theoretical reference frame is based on Phil Barker's theory of tidal model. The data collection was conducted in individual interviews, semistructured with a hermeneutic approach. The interviews were recorded, transcribed and analyzed on the basis of Lindseth and Norberg's method. Three main themes emerged - to become aware of how chaos affect, to understand the need for recovery to feel good, and to reflect on how recovery can take place. The result shows that self-mastering ability to recover is an important part of promoting mental health, but also an important tool for learning how to handle mental illness. The recovery's power is important in mental ill health. How youth recovers is individual and happens often without being conscious and when it happens. The youngsters testify in their life stories that there is a stigma about community recovery, where constant availability is learned early - need to be self to relax and shut out the constant noise of everyday life is highlighted as particularly important to the individual's life.

Bakgrund: Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning med symtom som förekommer i olika svårighetsgrad. För att få diagnosen autism krävs problem från två huvudområden; varaktiga brister i förmågan till social kommunikation och social interaktion i ett flertal olika sammanhang och begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter. Begreppet neurodiversitet innebär ett alternativt synsätt på autism där diagnosen betraktas som en del av den mänskliga mångfalden snarare än en funktionsnedsättning. Tidigare studier har visat att sjuksköterskor har ett behov av ökad kunskap om autism för att kunna ge ett bättre bemötande till dessa patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur personer med autism upplever att få och att leva med sin diagnos. Metod: En litteraturöversikt enligt Friberg (2012) har genomförts. Tio vetenskapliga artiklar användes till resultatet, varav åtta kvalitativa artiklar och två artiklar med mixad metod. Artiklarna hämtades från databaserna Academic Search Complete, Cinahl Complete, Medline och PsycInfo. Resultat: Två huvudteman med tillhörande underteman identifierades. Under temat Att få diagnosen autism redogjordes för deltagarnas känslomässiga reaktioner på att få en diagnos, de svårigheter att få en diagnos som många deltagare upplevde samt den process det innebar att acceptera sin diagnos. Under temat Att leva med autism framkom att många deltagare upplevde både positiva och negativa aspekter av att ha autism. Sociala svårigheter och psykisk ohälsa var vanligt förekommande men ett flertal deltagare hade lärt sig strategier för att klara av sociala situationer bättre. De uttryckte ett behov av stöd från omgivningen och flera deltagare hade stora kunskaper om sin egen diagnos som de önskade att sjukvården och samhället tog hänsyn till. Diskussion: Litteraturöversiktens resultat diskuterades utifrån tidigare forskning och Phil Barkers tidvattenmodell. Författaren diskuterade vad det innebar för deltagarna att få diagnosen autism och att leva med autism, hur autism kan yttra sig hos kvinnor samt deltagarnas upplevelser i mötet med sjukvården.
Background: Autism is a neurodevelopmental disorder with symtoms that occur in different severity. To diagnose autism, problems are required from two main areas; persistent deficits in social communication and social interaction across contexts and restrictive, repetitive patterns of behavior, interests, or activities. The concept of neurodiversity represents an alternative approach to autism, where the diagnosis is considered as part of human diversity rather than a disability. Previous studies have shown that nurses need a better understanding of autism in order to provide better care for these patients.  Aim: The aim of this literature review was to illuminate the experience of recieving and living with a diagnosis of autism. Method: A literature review according to Friberg (2012) has been conducted. Ten scientific articles were used for the reults, of which eight qualitative articles and two articles of mixed methods. The articles were collected from the databases Academic Search Complete, Cinahl Complete, Medline and PsycInfo. Results: Two main themes with associated subthemes were identified. The participants' emotional responses to diagnosis, the difficulty of receiving a diagnosis that many participants experience and the process of accepting the diagnosis were accounted for under the theme Receiving a diagnosis of autism. Many participants experienced both positive and negative aspects of having autism, which emerged under the theme Living with autism. Social difficulties and mental illness were common but a number of participants had learned strategies to better manage social situations. They expressed a need for support from their surroundings and several participants had acquired extensive knowledge of their own diagnosis that they want the public and professionals to take into account. Discussion: The results were discussed in relation to previous studies and the Tidal Model. The author discussed what it meant for the participants to be diagnosed and to live with autism, how autism can be expressed in females and the participants' experiences with healthcare.

Bakgrund: Depression ses som en del av ett bipolärt syndrom med depressiva och maniska eller hypomana sjukdomsepisoder eller som ett unipolärt syndrom endast med depressionsepisoder. Fysisk aktivitet definieras som kroppens rörelse skapad av skelettmuskulaturens sammandragning. Den leder till att kroppen gör sig av med energi och har kopplats till att minska depressionsrisken, öka välbefinnandet och bryta isoleringen. Att motivera äldre med depressionssjukdom till fysisk aktivitet är inte helt okomplicerat. Sjuksköterskan har en viktig roll i att integrera fysisk aktivitet i omvårdnaden för denna patientgrupp. Det ingår i sjuksköterskeprofessionen att se till att patienten får det stöd som behövs för att främja dennes återhämtning. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors uppfattningar av fysisk aktivitet som en del av omvårdnaden av äldre patienter med depressionssjukdom och som vårdas inom psykiatrisk vård. Metod: Det har genomförts sex semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor verksamma på en avdelning med inriktning på att vårda äldre personer med psykiska sjukdomar. Induktiv kvalitativ innehållsanalys inspirerad utifrån Graneheim och Lundman (2012) har tillämpats för att analysera intervjuerna. Resultat: Två kategorier resulterade utifrån analysen: stöd riktat på att främja fysisk aktivitet och inverkan på hälsan. Tre subkategorier ingår i kategorin ”stöd riktat på att främja fysisk aktivitet”: praktiskt, emotionellt och socialt stöd. Subkategorierna ”fysisk inverkan”, ”psykisk inverkan” och ”social inverkan” innefattar kategorin ”inverkan på hälsan”. Diskussion: Resultatet har diskuterats i relation till Barkers tidvattenmodell (2005) med betoning på hans tre begrepp (självdomänen, andradomänen och världendomänen). Psykiatrisjuksköterskan har möjlighet att främja fysisk aktivitet hos denna patientgrupp genom att erbjuda praktiskt, emotionellt och socialt stöd till dem.
Background: Depression is seen as part of bipolar disorder when the individ suffers from both depressive and manic or hypomanic episodes or as a unipolar syndrome only with depressive episodes. Physical activity is defined as a body movement resulted from the muscles´ activity. It leads to increased energy consumtion. It has been linked to reducing the risk of depression, of isolation and to improving the feeling of well-being. It is not an easy task to motivate elderly to practise physical activity. The nurse has an important role in implementing physical activity in this patientgroup´s care. The psychiatric nurse´s responsiblity is to ensure that patients are offered the support that can help to their recovery. Aim: The purpose of this study is to describe the nurses´ perceptions of physical activity as part of the care of the elderly depressed patients who are treated within psychiatric care. Method: Six semi - structured interviews were done with nurses working on a ward specialized on taking care of elderly suffering from mental illnesses. Inductive content analysis inspired from Granheim och Lundman (2012) has been used to analyse the interviews. Results: Two categories resulted from the analysis: "support based on promoting physical activity" and "health impact". Three subcategories (practical, emotional and social support) are included in the category "support based on promoting physical activity". Subcategories "physical impact", "psychological impact" and "social impact" belong to the category "health impact". Discussions: The results were discussed in relation to Barker´s tidal model (2005) with emphasis on three of his concepts (self-domain, others´ domain and the world domain). The psychiatric nurse has the opportunity to promote physical activity for these patients by offering them practical, emotional and social support.

Bakgrund: Fysisk vårdmiljö på psykiatriska slutenvårdsavdelningar erfars positivt och negativt. Dock undersöks sällan huruvida miljön erfars främja eller hämma återhämtning. Syfte: Beskriva hur personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård erfar den fysiska vårdmiljöns betydelse för återhämtning. Metod: Semistrukturerade intervjuer med tio deltagare som nyligen varit inlagda på psykiatrisk slutenvårdsvårdsavdelning. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Resultat: Det erfars främjande för återhämtningen att få uppleva ljus när det känns mörkt, att uppleva avdelningens miljö inbjudande, att få hjälp att komma till ro samt att få känna liv med hjälp av växter i den fysiska vårdmiljön. Det erfars hämmande för återhämtningen att känna sig begränsad av att dela rum med andra, att inte få möjlighet till en god sömn, att känna frustration när inget stimulerar samt att uppleva miljön som fängelselik. Slutsatser: Det är inte stora renoveringar eller interiör som är centralt i resultatet. Snarare handlar det om tanke bakom utformningen, som kan främja gemenskap, social interaktion och valmöjligheter. Utformningen kan skapa trygghet och underlätta återhämtningsprocessen. Sjuksköterskan behöver tänka steget längre och väga in den fysiska vårdmiljön som betydelsefull för återhämtningen och med de medel som finns skapa en återhämtningsfrämjande miljö för varje enskild person.
Background: Physical care environment in psychiaric wards experienced positively and negatively. However, it is rarely investigated whether the environment is experienced to promote or inhibit recovery. Purpose: Describe how people who are cared for in psychiatric inpatient care experience the importance of the physical care environment for recovery. Method: Semi-structured interviews with ten participants who have recently been admitted to a psychiatric inpatient ward. Qualitative content analysis with an inductive approach was used. Results: It is experienced to promote recovery to experience light when it feels dark, to experience the ward's environment inviting, to get help to calm down and to feel life with the help of plants in the physical care environment. It is experienced as inhibiting the recovery to feel limited by sharing a room with others, not to have the opportunity for a good sleep, to feel frustration when nothing stimulates and to experience the environment as prison-like. Conclusion: It is not major renovations or interiors that are central to the result. Rather, it is about thought behind the design, which can promote community, social interaction and choices. The design can create security and facilitate the recovery process. The nurse needs to think one step further and consider the physical care environment as important for recovery and with the means available to create a recovery-promoting environment for each individual person.

Bakgrund: Tidigare forskning belyser att personer med bakomliggande psykisk sjukdom eller ohälsa stigmatiseras och diskrimineras både i samhället men även inom hälso- och sjukvården. Det är därför viktigt att se hur sjuksköterskor upplever och uppfattar hur det är att ge omvårdnad till denna patientgrupp. Syfte: Syftet med studien är att utforska sjuksköterskors upplevelser och uppfattningar av att ge omvårdnad till patienter med bakomliggande psykisk ohälsa och psykisk sjukdom medan de vårdas på kirurgiska vårdavdelningar. Metod: Åtta semistrukturerade kvalitativa intervjuer utfördes med sjuksköterskor från fyra olika kirurgiska vårdavdelningar. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas i tre kategorier; upplevelser av att vårda patienter med psykisk sjukdom eller ohälsa, uppfattningar relaterade till ansvarsfördelningar inom vården och upplevelser av kunskap relaterade till psykisk sjukdom och ohälsa. Sjuksköterskorna i denna studie gav uttryck för både positiva och negativa upplevelser och uppfattningar kopplat till att vårda denna patientgrupp. De uppfattade ofta att personer med bakomliggande psykisk sjukdom eller ohälsa var vårdkrävande och tillskrev dem negativa karaktärsdrag. De upplevde även att de inte hade kunskap eller resurser till att ge dessa personer god omvårdnad när de vårdas på kirurgiska vårdavdelningar Slutsats: Sjuksköterskor i denna studie gav uttryck för olika upplever och uppfattningar kopplat till att ge omvårdnad till patienter med bakomliggande psykisk ohälsa och psykisk sjukdom inom somatisk vård. Upplevelserna och uppfattningarna var av så väl positiv som negativ karaktär och upplevelserna kan kopplas samman med tidigare forskning som visar att patienter kan uppleva diskriminering och stigmatisering kopplat till psykisk ohälsa och sjukdom. För att öka förutsättningarna för jämlik och patientcentrerad omvårdnad upplevde sjuksköterskorna att kontinuerlig utbildning kring psykiatrisk omvårdnad är viktig även för sjuksköterskor som är verksamma utanför specialiserad psykiatrisk vård.
Background: Previous research highlights that people with underlying mental illness or disorders are stigmatized and discriminated against, both in society and within the health care system. It is therefore important to see nurses perceive and understand how it is to provide care to this population. Objective: The purpose of the study is to explore nurses' experiences and perceptions of providing care to patients with underlying mental illness and or mental disorders while being treated in surgical wards. Method: Eight semi-structured qualitative interviews were conducted with nurses from four different surgical wards. The interviews were analyzed by qualitative content analysis. Results: The results are reported in three categories; experiences of caring for patients with mental illness, perceptions related to the allocation of responsibilities in care and experiences of knowledge related to mental illness. The nurses in this study expressed both positive and negative experiences and perceptions related to caring for these patients. They are often perceived that people with underlying mental illness was demanding and attributed them there with negative character traits. They also felt that they did not have the knowledge or resources to give these people good care when they are cared for at a surgical wards. Conclusion: Nurses in this study expressed different experiences and perceptions related to providing care to patients with underlying mental health and mental illness in somatic care. The experiences and perceptions were of positive as well as negative character and experiences can be linked with previous research showing that patients may experience discrimination and stigma associated with mental illness and disease. To improve the conditions for equitable and patient-centered care nurses experienced that continuous training in psychiatric nursing is also important for nurses who are active outside specialized psychiatric care.