Academic literature on the topic 'Torka aldrig tårar utan handskar'

Resumo: este artigo visa a uma análise antropológica acerca da interdição do gay na topografia da urbe, da desprotagonização e apagamento da memória dos gays à época do surgimento do vírus HIV/AIDS, no boom sexual dos anos 1980, usando como referente a minissérie sueca “Torka aldrig tårar utan handskar”, adaptado da obra homônima de Jonas Gardell, dirigido por Simon Kaijser. Para tanto, estabelece-se um diálogo com David Lowenthal, Marc Augé, Beatriz Sarlo, José Cantor Magnani e outros, a fim de observar como se fortalecem cada vez mais os interditos contra gays e como se dá a invisibilidade do protagonismo e da memória gay. Palavras-chave: Homossexualidade. HIV/AIDS. Minissérie sueca. Invisibilidade. Memória A história dos grandes homens nos ensina

Under hösten 2012 visades Jonas Gardells tv-serie Torka aldrig tårar utan handskar på Sveriges Television. Historien utspelar sig i Stockholm på 80-talet och i den begynnande AIDS-epidemin. Sjukdomen slog till hårt och drabbade många unga homosexuella män. Historieskrivningen är Gardells egen och ingen konstaterad ”sanning”. Däremot blev den efterföljande debatten i svensk press stor under lång tid efter att serien sändes på tv. Genom en diskursanalys har vi kunnat se hur resonemangen förts i debatten och hur debattörerna ger mening åt specifika ting. Vi har också valt att komplettera studien med inslag från den kritiska diskursanalysen. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktionism, representationer och diskursteori. Urvalet bestod av tio texter som alla valdes ut mellan den 8 oktober 2012 och den 8 oktober 2013. Vi avgränsade oss genom att välja bort Jonas Gardells egna texter samt blogginlägg och texter från andra diskussionsforum. Med tematiseringarna sjukvården, identitet och skuld och skam kunde vi länka samman de olika texterna och urskilja mönster, likheter och olikheter i debattörernas argument. Resultatet visade att majoriteten av debattörerna ställde sig accepterande till Gardells historieskrivning. Vidare diskussion visar att samhällets utvecklingskurva kring homosexualitet är i förändring.
During the fall of 2012 Jonas Gardell’s television series Never wipe tears without gloves was shown on Swedish National Television. The story takes place in Stockholm in the 1980s and in the beginning of the AIDS epidemic. The disease hit hard and striked many young gay men. The historiography is Gardell’s own and no actual "truth". In contrast, the subsequent debate was large in the Swedish press after it was broadcasted on television. Through discourse analysis, we have been able to see how the arguments have raised in the debate and the debaters give meaning to specific things. We have also chosen to complement the study with elements from the critical discourse analysis. Essay theoretical points are social constructionism, representations and discourse theory. The sample consisted of ten texts and all were selected from 8th of October 2012 until 8th of October 2013. We defined ourselves by deselecting Jonas Gardell’s own texts and texts from blogs and other discussion boards. With the themes Healthcare, Identity and Guilt and Shame we could link together the various texts and was able to identify patterns of similarities and differences in the debater's argument. The results showed that the majority of the debaters accept Gardells’s historiography. Further discussion shows that society’s development curve around homosexuality are changing.

Bakgrund Humant Immunbristvirus (HIV) är en obotlig virussjukdom. Viruset försvagar och bryter ner kroppens immunförsvar. Obehandlat leder sjukdomen till Acquired Immunodeficiency Syndrome (AIDS), då immunförsvaret är helt nedbrutet. Idag lever 30 miljoner människor världen över med sjukdomen och i Sverige finns cirka 6000 personer med HIV/AIDS. Sjukdomen behandlas livslångt med antivirala medel, som skapar förutsättning till ett längre och friskare liv. HIV och AIDS är förknippat med stigmatisering och många personer med HIV och AIDS upplever psykiska och sociala påfrestningar tillsammans med biverkningar från läkemedlen. Hos sjuksköterskan bör en medvetenhet finnas om ett professionellt förhållningssätt och en strävan efter att handla utifrån det. I begreppet ingår självkännedom, självreflektion, kunskap och empati. Karaktären på kommunikationen och bemötandet, vårdpersonal och patienter emellan, har en central roll i vården. Personcentrerad omvårdnad innebär att vårdpersonalen utgår från patientens individuella omvårdnadsbehov. Det, tillsammans med ett professionellt förhållningssätt, skapar möjligheter för vårdpersonal att kunna vårda patienten utifrån hela dess person.  Syfte Syftet med studien var att beskriva faktorer som ur patient- och vårdpersonalperspektiv upplevs som betydelsefulla vid bemötandet av personer med HIV och AIDS.  Metod  En litteraturbaserad studie har genomförts. Sökningar efter artiklar gjordes i databaserna PubMed och Cinahl samt med hjälp av manuell sökning. Slutligen inkluderades 16 vetenskapliga originalartiklar till studien, som alla var peer reviewed. Resultat Under bearbetning av resultatet framkom tre huvudteman. Dessa är Kommunikationens betydelse, Stigmatisering samt Kunskap och utbildning. Vårdrelationen påverkas av ömsesidigheten i kommunikationen och den icke-verbala kommunikationen har en central roll. I bemötandet upplever många patienter stigmatiserande attityder och beteenden. Kvaliteten och effektiviteten av vården försämras när patienterna känner sig ignorerade och kränkta. Det finns en önskan hos patienterna att bli tagna på allvar. I många studier uppger vårdpersonal en positiv inställning till patienterna. När patienten känner närvaro från personalen, upplever de sig bli vårdade utifrån hela sin person. Utbildning kan sänka vårdpersonalens rädsla för att smittas, höja medvetenheten om stigmatiserande attityder och beteenden samt sänka benägenheten att handla utifrån dessa. Kunskap och utbildning påverkar stigmatiserande attityder och beteenden hos vårdpersonal, exempelvis finns brister i vårdpersonals kunskaper om hur HIV smittar. Vårdpersonal uppger en vilja till vidare utbildning om sjukdomen.  Slutsats Kommunikation, stigmatiserande attityder och beteenden samt kunskaper och utbildning påverkar patienternas och vårdpersonals upplevelser av bemötandet. För att bryta mönstret med stigmatiserande attityder och beteenden bör en strävan efter ett professionellt förhållningssätt finnas. Genom en personcentrerad omvårdnad kan fokus flyttas från sjukdomen och patienterna kan vårdas utifrån ett helhetsperspektiv. Vårdpersonal är i behov av mer kunskap och utbildning för att få bort stigmatiseringen kring sjukdomen.

En närläsning av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar - 1. Kärleken med fokus på sjukdomen aids och dess framställning i romanen. Analysen är uppdelad i tre delar: den medicinska, sociala och diskursanalytiska aspekten.

Bakgrund Arbetat grundar sig i likheter mellan två skönlitterära verk. Utanförskap finns skildrat i de båda romanerna vilket jämförs med varandra. Utanförskapet handlar om homosexualitet, etnicitet och klass. Med hjälp av valda teorier diskuteras utanförskapen på liknande sätt. Familjekonstruktionen är i båda romanerna central och är ett av desätt utanförskapet visas upp genom. Syfte Syftet med arbetet är att analysera och jämföra utanförskapen i Torka aldrig tårar utan handskar och Kalla det vad fan du vill. Metod Arbetet har en kvalitativ metod som bygger på analys av romanerna och att arbeta komparativt. Resultat Resultatet av arbetet har visat att utanförskapen i romanerna påminner om varandra. Att familjen är det viktigaste i båda romanerna framgår också, och är ett sätt ta sig ur ett utanförskap. Att konstruera en egen gemenskap, inte helt olik en familj är något som sker i båda fallen och är vad som hjälper huvudkaraktärerna att skapa tillhörighet.

This thesis sets out to explore the lives of homosexuals in the AIDS epidemic in Sweden in Jonas Gardell´s trilogy Torka aldrig tårar utan handskar (Don´t Ever Dry Tears Without Gloves). How is queer space able to unfold in connection to concrete places? The thesis utilizes the perspective of queer theory, where the useful terms of queer space and heteronormativity are found.   The analysis is divided into two parts based on the important themes of life and death found in the trilogy. The metal ring at the central station called Bögringen (The Gay Ring) and other public places such as parks and streets make up the first part. It becomes evident that these spaces are vital to the very existence of the homosexual lives of the men in the book-series. In these places, they are able to create their own (queer) space, which exists in parallel to the heteronormative surroundings. The concrete spaces that become these queer spaces are nevertheless often challenged by their surroundings, both verbally and physically.   Funerals make up the second half of the analysis. Here, two opposite funerals are being looked closer at. These are the funerals of two of the most important men in the trilogy: Rasmus and Paul. In Rasmus´funeral, there is no room for anything (or anyone) that might be associated with homosexuality and AIDS – a queer lifestyle ­– at all, and the boyfriend and all the other friends of the deceased Rasmus are not welcome. Everything queer is banished. The other funeral, Paul´s funeral, celebrates everything that is different, and here, it is the heteronormative, conservative views and thoughts that are being pushed aside. This funeral brings hope (and power) to the queers.

Syftet med studien är att öka kunskapen om kuratorers arbete med HIV- positiva personer, både vid beskedet och det fortsatta livet som HIV- positiv. Den medicinska forskningen om HIV går hela tiden framåt och i dagsläget är en HIV- diagnos inte en dödsdom vilket det var förr. Nu är den stora utmaningen för HIV- positiva personer att lära sig leva med HIV och där finns det stort behov av stöd. Dessvärre är den psykosociala forskningen om HIV inte alls lika utbredd som den medicinska.                                                                                                 Denna studie har genomförts genom sex kvalitativa intervjuer med kuratorer på tre olika mottagningar för HIV- positiva personer vidare har två kompletterande intervjuer genomförts med terapeuter på en organisation för HIV- positiva personer. Resultatet av denna studie visar att endast en av sex kuratorer vanligtvis medverkar vid beskedet. Kontaktspårning är den mest framträdande arbetsuppgiften, men det psykosociala omhändertagandet prioriteras av samtliga kuratorer. Kuratorerna upplever sitt arbete och betydelse som viktigt, allra mest för de patienter som inte har ett socialt nätverk eller någon närstående att prata med. Vidare visar studien att kuratorerna upplever de sociala konsekvenserna som svårare än de medicinska konsekvenserna som HIV medför. Slutsatsen är att kuratorerna arbetar med kontaktspårning, motivationsarbete och stöd. Kuratorerna anser att de har tid och möjlighet att tillgodose patienternas behov. Men rollen som sjukhuskurator visar sig innebära en del begränsningar innefattande bland annat begränsade öppettider, tidskrävande obligatoriska arbetsuppgifter som kontaktspårning. Kuratorerna hänvisar ibland till andra instanser som exempelvis organisationer om de anser att det finns resurser där som de själva inte kan erbjuda. Vidare visar studien att HIV- positiva personer upplever en mängd hinder i samhället. En del av dem är svåra för kuratorerna att ändra på då de kräver en attitydsförändring i samhället. Kuratorernas arbete och betydelse är oerhört viktig, framförallt för de patienter som isolerar sig från omgivningen och lever själva med HIV. För dessa personer är kuratorn den enda kontakten att tala med.
This study aims toincrease knowledge about counselors work with HIV-positiveindividuals, both while the news isbeing delivered and afterwards. Themedical research on HIV is constantly moving forward and in the current situation an HIV diagnosis is not adeath sentence like it wasbefore. The great challenge isnow for HIV-positiveindividuals to learn to live withtheir HIV andwhere there is great need of assistance. Unfortunately, the psychosocial research on HIV is not nearly as widespreadas the medical.                                                         This study was carried out by sixqualitative interviews with counselorsat three different clinics for HIV -positive people. Twoadditional interviews with therapists havebeen implemented in an organization for HIV-positive people. Theresults of this study show that onlyone of six counselors usually is involved in the delivery of the news to HIV- positive persons. Contacttracing is thepreeminent duty, but psychosocial care is priority for all counselors. Counselorsperceive their work and importance asmajor, most important for thosepatients who do not have a social network or a close person to talk to. The study also shows that the counselors are experiencing the social consequences as more severe than the medicalconsequences that HIV causes.                                                                                                                   The conclusionsof this study are that the counselors are working with contacttracing, motivational work and support. Counselors feel that they have time and opportunity to meet the needs of their patients. But it turns outto be some limitations for thecounselors working at hospitals. That involves limited hours, timeconsuming tasks thatrequired contacttracing. Counselors sometimes refer to other agencies suchas organizations if they believe thatthere are tasks they cannot offer. Furthermore, the study shows that HIV-positive people experience a variety of barriers in society and some of them are difficult for counselors to change becausethey require a change of attitude in society. Counselors workand importance isincredibly important, especially for those patients who isolate themselvesfrom the society. For those people,the counselor is the only person they might speak to.

Bakgrund: I världen lever idag mer än 40 miljoner människor med HIV. Under 80 & 90-talet fanns det övervägande negativa attityder inom sjukvården gentemot patienter med HIV/AIDS. Idag kan behandlingen av HIV vara så välinställd att personen inte längre smittar. Trots det upplever patienter negativa attityder inom vården. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans attityder till att vårda vuxna patienter med HIV/AIDS. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie med 10 vetenskapliga artiklar, samtliga med kvantitativ metod från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier. Kategorierna var: 1) Positiva attityder till att vårda patienter med HIV/AIDS 2) Negativa attityder till att vårda patienter med HIV/AIDS. De positiva attityderna innefattade empati, respekt och en villighet att vårda dessa patienter. De negativa attityderna innefattade en rädsla för att bli smittad samt en känsla av avsky till homosexuella patienter med HIV/AIDS. Slutsats: Sjuksköterskors kunskap om HIV/AIDS behöver öka för att optimera vårdandet av dessa patienter, då ökad kunskap har visats kan leda till en positivare attityd till att vårda patienter med HIV/AIDS. För att vården ska bli vårdande för patienter med HIV/AIDS måste sjuksköterskan följa den etiska koden. Vårdande ska ges oberoende av etnicitet, tro, sjukdom och sexuell läggning.