To see the other types of publications on this topic, follow the link: Träningsprogram.
Dissertations / Theses on the topic 'Träningsprogram'
Create a spot-on reference in APA, MLA, Chicago, Harvard, and other styles
Consult the top 22 dissertations / theses for your research on the topic 'Träningsprogram.'
Next to every source in the list of references, there is an 'Add to bibliography' button. Press on it, and we will generate automatically the bibliographic reference to the chosen work in the citation style you need: APA, MLA, Harvard, Chicago, Vancouver, etc.
You can also download the full text of the academic publication as pdf and read online its abstract whenever available in the metadata.
Browse dissertations / theses on a wide variety of disciplines and organise your bibliography correctly.
1
Moquist, Jonas. "Kan individuella mentala träningsprogram förbättra koncentrationsförmågan hos allsvenska bandyspelare." Thesis, Halmstad University, School of Social and Health Sciences (HOS), 2009. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-2519.
Full textAbstract:
<p>Syftet med studien var att i en intervention undersöka om mentala träningsprogram kan förbättra koncentrationsförmågan hos 17 allsvenska bandyspelare (M = 22,7, Sd = 4,59). Dessutom fanns en hypotes om att en förbättrad koncentrationsförmåga gav en bättre prestationsförmåga. Resultatet visade ett signifikant positivt resultat i 10 av 12 variabler när det gällde spelarnas utveckling av koncentration, från mätning 1 till mätning 2. Vidare visade sig spelarnas utveckling kunna kategoriseras i två överordnade teman, nämligen utveckling av färdigheter relaterade till interventionen och personlig utveckling. Dessutom hittades ett signifikant samband i att ju högre utvecklad tävlingskoncentration spelarna upplevde desto högre utvecklad prestationsförmåga upplevde de sig ha utvunnit. Ingen mental träningsmetod visade sig bättre än någon annan. Istället lyfter författaren i diskussionen fram att det är idrottaren själv som i sin personlighet, sin naturlighet till uppgiften osv. som ska vara avgörande för vilken eller vilka metoder som ska tillämpas. Det är av största vikt att mentala träningsprogram är individualiserade och att arbetet sker långsiktigt.</p>
2
Johansson, Ida, and Elin Salomonsson. "Medkänslofokuserat träningsprogram för studenter med social ångest - en pilotstudie." Thesis, Örebro universitet, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-38186.
Full text
3
Johansson, Sarah. "Kan främre korsbandsskador hos unga fotbollsspelande kvinnor förebyggas med träningsprogram?" Thesis, Linnéuniversitetet, Institutionen för biologi och miljö (BOM), 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-27544.
Full textAbstract:
Bakgrund: Knäskador är ett problem inom fotboll och en allvarlig knäskada som ofta drabbar unga kvinnor är en främre korsbandsskada. Denna skada sker oftast vid plötsliga inbromsningar, snabba riktningsförändringar eller vid landning efter ett hopp. Rehabiliteringen för främre korsbandsskador är lång och risken att drabbas av artros i det skadade knäet senare i livet ökar. Syfte: Syftet med studien är att se om det hos unga kvinnor som spelar fotboll går att förebygga främre korsbandsskador med hjälp av träningsprogram. Metod: Undersökningen är en litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visar att de spelare som deltog i de olika träningsprogrammen hade 61 % (OR 0.59, Cl 0.46 – 0.75) mindre risk att drabbas av främre korsbandsskador jämfört med de spelare som inte deltog i något träningsprogram. Resultatet antydde även att ju längre träningsprogrammen pågått desto mindre är risken att drabbas av en främre korsbandsskada, detta var dock inte signifikant. Diskussion: Träningsprogram som används för att förebygga främre korsbandsskador bör inte enbart bestå av balansträning. Styrka och plyometrisk träning är viktiga komponenter för att kunna förebygga främre korbandsskador hos unga kvinnor som spelar fotboll.
4
Persson, Mattias, Johan Jansson, and Christoffer Lööf. "Personlig träning på egen hand." Thesis, Halmstad University, School of Business and Engineering (SET), 2007. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-987.
Full textAbstract:
<p>Abstract</p><p>The purpose of this essay was to determent if the authors’ idea to replace a personal trainer with a training program, which is provided by software, is viable and if there is a market for such a product. The method that was used, included eight people who enrolled in a training program which were designed by the authors in Microsoft excel. The programs were based on principals of periodization, and included the phases: anatomic adaptation, hypertrophy, maximum strength and muscle definition. The training program was personal and based on individual goal setting. Before each phase tests were made including body weight, body composition, body measures and strength. This was made by different reasons. Partly to monitor the progress of the training, to motivate the persons and to determined the training load for the following phase. When the study was completed (lasted for 13 weeks) the subjects in the experiment were asked to answer a questionnaire about how they experienced their participation in the study. The questionnaire contained five statements and the purpose was to answer questions like: where the results of the training program satisfying and if the training program was easy to understand. It showed that every one of the subjects of the experiment had reached positive results and that they were all satisfied with their final results. The majority of the people involved in the study, found the concept easy to understand and that the guidance through e-mail and text messages was sufficient enough. </p><p>In addition to the questionnaire, a quantitative evaluation was also made were 126 people answered questions about personal training. It involved why the questioned used/did not use personal training, how much they thought they could spend on personal training and what they expect from a personal trainer. </p><p>The result of the marketing research indicated that few persons where using personal training. The majority thought they were fine on their own and that it was too expensive. If they were going to pay for personal training, it would be for increased knowledge and that 500-1000 Swedish kronor per month would be a reasonable amount to pay.</p>
5
Björnell, Rebecha, and Michaela Kristensson. "Kan ett 5-veckors hembaserat träningsprogram förbättra smärtan hos personer med fibromyalgi?" Thesis, Högskolan i Halmstad, Biomekanik och biomedicin, 2013. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-23505.
Full textAbstract:
Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om ett 5-veckors enkelt styrketräningsprogram i hemmet minskar den upplevda smärtan hos personer med fibromyalgi. Metod: Antal deltagare med fibromyalgi var 10 stycken som rekryterades för att genomföra ett 5 veckors träningsprogram med fokus på styrka i buk-, rygg- och magmuskulatur. Före och efter träningsprogrammet mättes styrka (rygg, mage och ben – 3 tester) och smärta (Visual Analog Skala - VAS). Fyra frågor kring smärta besvarades med VAS-skala. Skillnad mellan undersökning före påbörjad träning (pretest) till undersökning efter avslutad träning (posttest) analyserades. Wilcoxons rangtest användes för att undersöka om där fanns en signifikant skillnad mellan pretest och posttest. Resultat: Efter avslutat träningsprogram hade inte smärtan förbättrats. I styrketesterna framkom signifikant förbättrad benstyrka medan rygg- och magstyrka var oförändrad. För sju av tio av deltagarna förbättrades styrkan i magtestet utan signifikant skillnad och för fem av tio deltagare förbättrades styrkan i ryggtestet utan signifikant skillnad. Smärtan var efter avslutad träning förbättrad, dock ej signifikant skillnad. Slutsats: Det studerade styrketräningsprogrammet under 5 veckor ledde inte till en minskning av smärta.
6
Sagelind, Louise, and Anna Lindgren. "Träningsprogram för nyblivna mödrar: styrkeökning och upplevelser av en fyra veckors träningsperiod." Thesis, Luleå tekniska universitet, Hälsa och rehabilitering, 2018. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-69235.
Full textAbstract:
Introduktion: Kvinnans kropp genomgår stora förändringar under en graviditet som till viss del kvarstår postpartum. Under denna period sker en fysiologisk återuppbyggnad av muskulatur och stödjevävnad och träning bör påbörjas så snart som möjligt efter förlossning. Fysioterapeutiskt handledd träning har positiv effekt på nyblivna mammors fysiska och psykiska välmående med en ökad fysisk aktivitetsnivå som följd. Dock upplever många kvinnor att de inte har tillräckligt hög motivation för att prioritera sin egen hälsa efter graviditet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ett individuellt anpassat träningsprogram kunde öka bålstyrkan hos postpartum-kvinnor samt ta reda på deltagarnas upplevelser av träningsperioden. Metod: Ett informationsbrev förmedlades via sociala medier. Totalt 46 kvinnor anmälde intresse varav 14 kvinnor stämde överens med studiens inklusions- och exklusionskriterier. Ett randomiserat urval ägde rum för att begränsa antalet deltagare. Totalt åtta kvinnor deltog i studien. Individuella möten skedde före och efter träningsperioden, där deltagarna fick svara på ett frågeformulär, utföra ett styrketest samt fick en genomgång av träningsprogrammet. Träningsperioden varade i fyra veckor med fokus på styrka, kontroll och stabilitet i bålen. Resultat: Samtliga kvinnor fick en mätbar styrkeökning. Genom frågeformuläret framkom att de upplevde ökad energi, förbättrad motivation till träning samt en styrkeökning som var applicerbar i vardagen. Konklusion: Individualiserad styrketräning postpartum är effektivt och kan ge en mätbar styrkeökning på kort tid. Träningsperioden resulterade förutom styrkeökning till en upplevelse av ökad energi samt ökad motivation till träning. Deltagarna upplevde ett behov av vägledning som ej finns tillgängligt inom mödravården idag. Fler och mer omfattande studier krävs.
7
Johansson, Robert, and Husham Alshimmary. "Kortisoninjektioner i kombination med träningsprogram och dess utfall på frusen skuldra : En litteraturöversikt." Thesis, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2020. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-79094.
Full textAbstract:
Bakgrund: Frusen skuldra är ett långvarigt sjukdomsförlopp som ger upphov tillrörelseinskränkning och smärta i axelleden. Orsaken är en inflammation i ledkapseln som ledertill förtjockning och stramhet i denna kapsel. Både kortisoninjektioner och fysioterapeutiskainterventioner är ofta rekommenderade och har i tidigare studier visat sig vara effektiva mot dettatillstånd. Ett sätt att effektivisera vården och skapa ett bättre omhändertagande av patienter meddenna diagnos, kan vara att låta fler fysioterapeuter få ansvaret att sätta kortisoninjektioner somtillägg för den nuvarande behandlingen. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa tidigareforskning och dess utfall av kortisoninjektioner kombinerat med träningsprogram hos patientermed frusen skuldra. Metod: Artiklar söktes i fyra databaser som var följande, PubMed, AMED,CINAHL och SportDiscus. MESH-termer eller fritextsökning anpassades efter databaserna.Inklusionskriterier sattes för att anpassa sökningen efter syftet. Totalt inkluderades 20 artiklar idenna litteraturöversikt. Resultat: 18 av 20 artiklar visade att kortisoninjektion kombinerad medträningsprogram gav signifikant förbättringar gällande smärta och 19 av 20 artiklar gavsignifikant förbättringar gällande rörelseomfång. Denna förbättring skedde oavsett hurträningsupplägget såg ut, vilken typ av injektionsteknik, dosering eller lokalisation avkortisoninjektioner som användes. Flera studier tyder på att kortisoninjektioner fick snabbareresultat jämfört med kontrollgrupperna dock påvisade flera inkluderade studier att förbättringarnainte skiljde sig åt vid studiernas slut. Konklusion: Kortisoninjektioner i kombination medträningsupplägg har visat sig ge goda resultat gällande smärtminskning och rörelseomfång påkort sikt. Långsiktigt skiljer det sig inte åt mot andra interventioner. Detta kan bero på att frusenskuldra är en självläkande process.
8
Bengtsson, Maria, and Jessica Glaas. "Fotbollstränares användande av ett skadeförebyggande träningsprogram för flickor i åldrarna 13-19 år." Thesis, Uppsala universitet, Fysioterapi, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-311553.
Full textAbstract:
Bakgrund: Knäskador är vanligt bland fotbollsspelande flickor och kan avsluta en karriär i förtid. Studier har gjorts där skadeförebyggande träning visat på god effekt, dock saknas studier som följer upp användningen av träningsprogrammen. Syfte: Beskriva och utvärdera användandet av det skadeförebyggande träningsprogrammet Knäglädje. Metod: En deskriptiv, komparativ design. Totalt 37 fotbollstränare till flicklag i åldrarna 13-19 år svarade på en webbaserad enkät. Resultat: viktigaste faktorerna för användandet av träningsprogrammet var : minskad skaderisk för spelarna, enkelt att lägga in i ordinarie träning och det var kostnadsfritt. De viktigaste faktorerna för att inte använda programmet var: tid försvann från ordinarie träning, tog tid att lära sig programmet samt följde ett annat skadeförebyggande program. Ingen signifikant skillnad sågs vad gäller användandet av träningsprogrammet i förhållande till tränarerfarenhet och tränarutbildning. Tränare som fått utbildning i träningsprogrammet använde det i högre utsträckning än de som inte fått någon utbildning. Skillnaden var signifikant. Konklusion: Viktiga faktorer för användandet av Knäglädje var den minskande skaderisken, att det var kostnadsfritt samt enkelt att lägga in i träningen. Programmet användes i större utsträckning av tränare som fått utbildning i det. Det framkom i studien att de flesta tränare visade en medvetenhet om vikten av skadeförebyggande träning för att minska risken för skador.
9
Fomin, Gabrielsen Sanne. "Utför fotbollsspelare skadeförebyggande träningsprogram och har de tillgång till medicinsk personal? : - En enkätundersökning." Thesis, Umeå universitet, Idrottsmedicin, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-136171.
Full textAbstract:
Bakgrund: Det finns i tidigare studier beskrivna problem så som implementering och följsamhet när det gäller skadeförebyggande träningsprogram (SPP) för fotbollsspelare. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga och undersöka om kvinnliga och manliga fotbollslag i Stockholm utför ett SPP samt om det finns något samband med deras tillgång till medicinsk personal. Syftet är också att undersöka om det finns någon skillnad på tillgången till medicinsk personal och utförande av SPP mellan kvinnliga och manliga fotbollsspelare. Metod: Enkäten skickades ut till 133 manliga och kvinnliga fotbollsspelare från samma fotbollsklubb. Enkäten innehöll 14 frågor om tillgång till medicinsk personal, information om skadeförebyggande träning samt utförande av SPP. Resultat: Totalt 82 fotbollsspelare besvarade enkäten. Majoriteten av deltagarna uppgav att de har tillgång till medicinsk personal. Fler manliga än kvinnliga fotbollsspelare har tillgång till medicinsk personal (P=0,018). Ingen korrelation visades mellan att ha tillgång till medicinsk personal och att ha fått information om skadeförebyggande träning (P=0,45). 66% av deltagarna angav att de utför ett SPP. Tillgång till medicinsk personal korrelerade med utförande av ett SPP (P=0,04). Slutsats: Medicinsk personal verkar ha en betydelse när det gäller utförande av ett skadeförebyggande träningsprogram. Vidare forskning krävs inom området för att motivera fotbollslag att ta hjälp av medicinsk personal<br>Background: There are described problems with implementation and compliance in previous studies when it comes to Injury Prevention Programs (IPP) for soccer players. Aim: The aim of this study was to examine if female and male soccer teams in Stockholm are performing an IPP in relation to their access to medical staff. The aim was also to examine if there are any difference between male and female soccer players in their access to medical staff and performing of an IPP. Method: The survey was delivered to 133 male and female soccer players from the same soccer club. The survey involved 14 questions about medical staff, information about injury prevention training and performance of an IPP. Results: Totally 82 soccer players answered the survey. The majority of the participants indicated that they have access to medical staff. More male than female soccer players indicated access to medical staff (P=0,018). No correlation was found between access to medical staff and have gotten information about injury prevention training (P=0,45). 66% of the participants indicated that they were performing an IPP. The access to medical staff correlated to the performing of an IPP (P=0,04). Conclusion: Medical staff seems to have an impact when it comes to performing of an IPP. Further research is needed to motivate soccer teams to take advantage of medical staff with their injury prevention training.
10
Berggren, Emelie, and Maria Larsson. "Individuellt anpassat träningsprogram och/ eller gångträning i Syfte att utveckla gångförmågan hos äldre." Thesis, Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd, 2016. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-31503.
Full textAbstract:
Bakgrund: Befolkningen blir allt äldre och ökad ålder medför funktionsnedsättningar som minskad muskelmassa och balans. Det påverkar gången negativt, men genom att träna funktionellt eller träna upp muskelstyrkan och balansen kan äldres gångförmåga förbättras. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur äldres gångförmåga, self-efficacy och eventuell oro inför att gå påverkas av två olika åttaveckors interventioner med träning inom kommunal verksamhet, samt hur följsamhet till träning påverkas av self-efficacy och eventuell oro. Metod: Studiedesignen är en experimentell design i form av pretest-posttest control group som är en form av RCT. Nitton deltagare ≥65 år rekryterades via konsekutivt urval. Testresultat från TUG, självvald gånghastighet och skattningar på oro och self-efficacy inför att gå samlades in. Resultat: Ingen signifikant skillnad (p>0,05) förekom mellan eller inom grupperna med avseende på testvariablerna. Korrelationsanalyserna visade på ingen, låga och moderata korrelationer, både positiva och negativa men inga signifikanta korrelationer observerades. Slutsats: Resultatet i studien kan inte generaliseras till en större population, men kan vara till grund för ytterligare studier med ett större stickprov som randomiseras utifrån populationen. Ytterligare studier krävs med syfte att undersöka om enbart gångträning är effektivt för att utveckla gångförmågan.<br>Background: Since the population is aging the decrease in muscle function and balance impairments leads to increased disable. Which has a negative impact on walking ability, though through functional training, by training muscle strength and balance can enhance walking ability in elderly. Aim: The purpose of the study is to investigate how elderly people walking ability, self-efficacy and any anxiety about going, influenced by two different eight-week interventions within municipal operations, and how adherence to exercise is influenced by self-efficacy and anxiety. Method: The study design is an experimental variant of the pretest-posttest control group design. Nineteen participants’ ≥65 years recruited consecutively through selection. Test results from TUG, self-selected walking speed, and estimates on anxiety and self-efficacy before going was collected. Result: No significant difference (p>0, 05) occurred between or within groups for the test variables. The correlation analysis showed none, low, moderate correlation, both positive and negative but no significant correlations was observed. Conclusion: The results of the study can’t be generalized to a larger population, but can be the basis for further studies with a larger sample to be randomized on the basis of population. More studies are needed to investigate if only walking exercise is effective for developing the walking ability.
11
Englund, Sara, and Josephine Ekstrand. "Effekten av ett skadeförebyggande träningsprogram på skador i nedre extremiteterna hos unga fotbollsspelande flickor." Thesis, Halmstad University, School of Business and Engineering (SET), 2009. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-2588.
Full textAbstract:
<p>Skador i de nedre extremiteterna, främst knäskador, är ett stort problem inom damfotbollen. Studier har visat att risken för unga fotbollspelande tjejer att drabbas av en främre korsbandsskada är 5-6 gånger så stor som för pojkar i samma ålder. De nedre extremiteterna är även de kroppsdelar där flest skador förekommer inom herrfotbollen, men män skadar oftare lår och ljumske än knä- och fotled. De är även i regel äldre när skadan inträffar än damspelarna är. Skillnaden i skadefrekvens mellan herr- och damspelare kan bero på flera olika faktorer, t ex anatomiska skillnader, hormonella skillnader och fysiska skillnader, såsom muskelstyrka och knästabilitet.</p><p>Syftet med det här projektet var att utforma ett träningsprogram med målet att stärka lårmuskulaturen, bålstyrka och att öka stabiliteten i knäleden. Vi ville att övningarna skulle vara så enkla och kräva så lite utrustning och utbildning att de skulle gå att genomföra en helt vanlig fotbollsträning.</p><p>Två flicklag födda 1993 ingick i projektet; ett som kontrollgrupp (n=10) och ett som träningsgrupp (n=13). Båda grupperna tränade fotboll 3h/v, samt deltog i seriespel, under hela säsongen. Träningsgruppen genomförd förutom den vanliga fotbollsträningen vårt skadeförebyggande träningsprogram 10-20 min/1gg/v under hela säsongen. </p><p>Grupperna testades med sit-to-stand-test vid projektets start och även efter 3, 6 och 12 månaders träning.</p><p>Vid projektstarten var kontrollgruppen snabbare vid första testet än träningsgruppen. Efter 6 månaders träning kom träningsgruppen ikapp kontrollgruppens tider och fortsatte sedan att förbättras genom hela projektet. Kontrollgruppen förändrade inte sina genomsnittstider på testerna under projektperioden. </p><p>När det gäller skador drabbades kontrollgruppen av fler och allvarligare skador än träningsgruppen. </p><p>Vårt resultat visar att de som genomfört vårt träningsprogram drabbades av färre och mindre allvarliga skador än de som inte gjorde det. Således kan långvariga träningsprogram med fokus på lårstyrka och knästabilitet förebygga skador i nedre extremiteterna hos unga fotbollsspelande flickor.</p>
12
Dahlin, Michell, and Alex Lomas. "Styrketräning eller plyometrisk träning? : Effekterna av två olika typer av träningsprogram på unga fotbollsspelare." Thesis, Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-4771.
Full textAbstract:
Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka effektiviteten av två olika träningsinterventioner, plyometrisk träning och styrketräning, på unga elitfotbollsspelares sprinttid, hopphöjd, drop jump index (DJI), riktningsförändringsförmåga (COD) samt effektutveckling i knäböjshopp (SJ). Studiens frågeställning var: Ger interventionsperioderna några effekter på ungdomsfotbollsspelares sprintförmåga (0-5 m, 0-10 m och 0-15 m), COD, hopphöjd och index i DJI samt effektutveckling i SJ? Metod 24 stycken unga manliga fotbollsspelare deltog i en träningsintervention under 4 veckor. Deltagarna lottades in och tränade i tre olika grupper: Plyometrigrupp (PG), Styrkegrupp (SG) och Kontrollgrupp (KG). Träningarna bedrevs två gånger i veckan innan ordinarie fotbollsträning. PG och SG följde ett träningsupplägg som var vetenskapligt förankrat. För- och eftertester genomfördes för att undersöka träningsprogrammens effekt. Testerna som utfördes var sprint, drop jump (DJ), knäböjshopp (SJ) och riktningsförändringsförmåga (COD). Resultat PG och SG fick signifikanta förbättringar i DJI (p = 0,033 respektive p = 0,003). PG fick även signifikant (p = 0,006) ökning i effektutveckling medan SG endast visade på tendens (p = 0,073). PG visade även på en tendens till förbättring i 0-5 m (p = 0,097) och 0-15 m (p = 0,059). KG påvisade en tendens till förbättrat resultat i DJI (p = 0,072). Slutsats Studien visar att både ett fyra veckors plyometriskt träningsprogram och ett styrketräningsprogram kan utveckla fysiska egenskaper hos unga fotbollsspelare. Det plyometriska träningsprogrammet visade sig vara mest effektivt. Ytterligare forskning krävs där fler träningsmetoder undersöks under en längre träningsintervention för att skapa en större medvetenhet kring träningsmetoders påverkan på unga fotbollsspelare.
13
Fredriksson, Daniel. "Effekter av ett 12 veckors träningsprogram på vertikal hopphöjd och acceleration hos unga fotbollsspelande tjejer." Thesis, Halmstad University, School of Business and Engineering (SET), 2010. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-5035.
Full textAbstract:
<p>Sammanfattning</p><p><strong>Bakgrund: </strong>Fotboll är världens största lagidrott med ca 240 miljoner utövare runtom i väldren. Av dessa 240 miljoner är ca 20 miljoner kvinnor och 80% av dessa kvinnor är ungdomar eller juniorer. Accelerationshastighet anses vara en av de viktigaste fysiska egenskaperna hos fotbollsspelare.</p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med denna studie var att designa, genomföra och utvärdera ett träningsprogram för unga fotbollsspelande tjejer med syfte att öka accelerationshastigheten.</p><p><strong>Metod: </strong>22 stycken tjejer (14,61 ± 1,03 år, 50,33 ± 5,05 kg, 160,16 ± 3,04 cm) tillhörande 2 olika fotbollslag delades in i 2 grupper, en testgrupp (TG) (n=8) och en kontrollgrupp (KG) (n=14). Träningsmängden för båda grupperna var 3 pass/vecka i 12 veckor. Ett pass/vecka var designat i syfte att öka accelerationshastigheten för TG. KG tränade fotboll som vanligt alla 12 veckor.</p><p><strong>Resultat: </strong>I TG sågs en tendens till ökad acceleration i sprinttestet (p=0,08) och en signifikant förbättring i hopptestet (p=0,03) efter 12 veckors träning. Accelerationsträningen visade även ge signifikanta korrelationer mellan sprint- och hopptestet i TG efter avslutad träningsperiod (p=0,02). I KG ökade tiderna på sprinttestet (p=0,02) och den vertikala hopphöjden minskade i hopptestet (p=0,12) vid utvärdering 2. Det fanns en signifikant korrelation mellan sprint- och hopptestet för KG vid både utvärdering 1 och 2 Det fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Ett 12 veckors träningsprogram kan öka accelerationshastigheten och den vertikala hopphöjden hos unga fotbollsspelande tjejer.</p><br><h2>Abstract</h2><p><strong>Background: </strong>Soccer is the world’s most popular team sport with over 240 million players around the world. About 20 million of the 240 million players are women and 80% of these women are adolescence or juniors. Acceleration speed is one of the most important physical qualities for a soccer player.</p><p><strong>Purpose: </strong>The aim of this study was to design, perform and evaluate a training program for young female soccer players with focus on increasing the acceleration speed.</p><p><strong>Methods: </strong>22 females (14,61 ± 1,03 years, 50,33 ± 5,05 kg, 160,16 ± 3,04 cm) from two different teams were split in 2 groups, one test group (TG) (n=8) and control group (KG) (n=14). The amount of training were 3 times/week for 12 weeks. One workout/week was designed to increase the acceleration speed for TG. KG trained soccer all 12 weeks.</p><p><strong>Results: </strong>TG showed a tendency to increased acceleration at the sprint test (p=0,08) and significant improvement at the jump test (p=0,03) after 12 weeks of training. The acceleration training also showed significant correlations between the sprint- and jump test in the TG after completed the 12 week training period (p=0,02). KG showed decreased acceleration at the sprint test (p=0,02) and the vertical jump height decreased at the jump test (p=0,12). There was a significant correlation between the sprint- and jump test in KG at both evaluation 1 and 2. There were no significant differences between the two groups.</p><p><strong>Conclusion: </strong>A 12 week training program can increase the acceleration speed and the vertical jump height on young female soccer players</p>
14
Karlsson, Nilla, and Pia Lindström. "Effekt på valgusvinkeln i nedre extremiteten av ett standardiserat träningsprogram med Proprioplatta hos kvinnliga innebandyspelare." Thesis, Högskolan i Halmstad, Sektionen för ekonomi och teknik (SET), 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-26561.
Full text
15
Ribbestam, Martin, and Hatlen Signhild Fröding. "Vilka barriärer och stödjande faktorer inverkar på följsamheten till träningsprogram inom fysioterapeutisk behandling av ländsryggssmärta? : En kvalitativ litteraturstudie." Thesis, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsa, lärande och teknik, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-84924.
Full textAbstract:
Bakgrund: Livstidsprevalensen och punktprevalensen för ländryggssmärta är ca. 39% respektive ca. 18%. En vanlig fysioterapeutisk behandlingsmetod vid ländryggssmärta är olika former av träningsinterventioner. Tidigare forskning har dock visat att 50 - 70% av individerna med kronisk ländryggssmärta inte följer de anvisade hembaserade träningsprogrammen. För att öka följsamheten till dessa träningsprogram behövs kunskap om vilka barriärer och stödjande faktorer som inverkar. Syfte: Syftet med studien var att genom en kvalitativ litteraturstudie undersöka vilka barriärer och stödjande faktorer som inverkar på följsamheten till träningsprogram inom fysioterapeutisk behandling av ländryggssmärta. Metod: Litteratursökning över kvalitativa studier gjordes i databaserna; PubMed, CINAHL with Full Text, Cochrane Library, Scopus och SportDiscus. Studier som undersökt barriärer och stödjande faktorer för följsamhet till terapeutiska träningsprogram för personer med ländryggssmärta inkluderades. Sökningen gav 1125 träffar, varav totalt sju studier inkluderades. Resultat: Analys och syntes resulterade i följande tio kategorier; smärta, träningsprogrammets utformning, förväntningar på vårdgivaren, rädslor- undvikande och missuppfattningar, integrering av träningen i vardagen, tilltro, motivation, samsjuklighet, kunskap och erfarenhet samt omgivningens inverkan där de fem första kategorierna var mer återkommande. Konklusion: De faktorer som framkommer genom kvalitativ forskning kring barriärer och stödjande faktorer för följsamhet till träningsprogram inom fysioterapeutisk behandling av ländryggssmärta ligger i linje med tidigare kvantitativ forskning. Den aktuella studien bidrar till tidigare forskning med att lyfta rörelserädsla som en viktig faktor att beakta vid utformning av fysioterapeutisk behandling av patienter med ländryggssmärta.
16
Fiori, Nicolas. "Individualiserad träning baserad på kraft-hastighetsprofil vs. kontrastträning : Effekten av två olika träningsprogram på unga basketspelare hopphöjd." Thesis, Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för fysiologi, nutrition och biomekanik, 2021. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-6582.
Full textAbstract:
Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka effekten av två olika träningsinterventioner på unga basketspelares hopphöjd. Det ena träningsprogrammet kombinerar styrketräning och hoppträning i samma pass (PSG), så kallad kontrasträning, medan det andra programmet genomförde styrke- och hoppträning baserat på individuell kraft-hastighetsprofil (FVG). Studiens frågeställningar är: 1. Ger träningsprogrammen någon effekt på unga basketspelares hopphöjd i i testet Countermovement Jump (CMJ)? 2. Ger träning utifrån individualiserad kraft-hastighetsprofil ett bättre resultat än kontrastträning? Metod I studien deltog 36 stycken basketspelare (26 tjejer, 10 killar) i åldern 14–15 år i en träningsintervention på fem veckor. Deltagarna randomiserades in i tre grupper med olika träningsinterventioner: PSG (n=15), FVG (n=10) och en kontrollgrupp (n=11). Testpersonerna tränade 30 minuter, två gånger i veckan innan ordinarie basketträning. Alla tre grupper följde ett träningsupplägg som var vetenskapligt förankrat men modifierat för deltagarnas ålder och mognad. För- och eftertester genomfördes veckan innan och efter träningsinterventionen för att undersöka träningsprogrammens effekt. Testerna som utfördes var Countermovement Jump (CMJ) och kraft-hastighetsprofilering med Loaded Countermovement Jump (LCMJ). Resultat Endast PSG fick en ökning i CMJ (+4,3%), FVG minskade i CMJ (-1,2%) medan KG fick i princip samma resultat före och efter träningsinterventionen. Förändringarna i CMJ var emellertid inte signifikanta för någon grupp (p = 0,219). Slutsats Studien fann att kontrastträning i 5 veckors är det program som utvecklar unga basketspelares vertikala hopp (CMJ) effektivast, men inga signifikanta skillnader observerades. Interventionen blev emellertid påverkad av den pågående COVID-19 pandemin. Det är därför svårt att dra några slutsatser från studien. Ytterligare forskning krävs där en längre träningsintervention, noggrannare utvalda deltagare, högre grad av genomförande och bättre testutrustning skulle förbättra studiens genomförande och power.
17
Wendick, Gunnel. "Datorstöd som åtgärd för elever i läs- och skrivsvårigheter - Vilka faktorer är avgörande?" Thesis, Malmö högskola, Lärarutbildningen (LUT), 2006. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mau:diva-30956.
Full textAbstract:
AbstraktStudiens syfte är att undersöka vilka faktorer som är avgörande för om elever iläs- och skrivsvårigheter får hjälp i form av datorstöd. Detta speglas motbakgrund av pedagogernas rektorsområde, undervisningsnivå, kön, ålder, egendatoranvändning, antal undervisningsår, fortbildningsbenägenhet och eventuellITiS-utbildning.Studien bygger på en enkätundersökning av alla vuxna som arbetar medelever i den pedagogiska verksamheten i grund- och särskolan, år 1-9, i en helkommun. Enkätfrågorna begränsas till frågor om den egna användningen avdatorn, tillgänglighet till olika programvaror och behärskandet av dessa,inställning till datorstöd och åtgärder i form av träningsprogram, talböcker,talsynteser, scanner, OCR-program, anpassning av dokument samt eget fortbildningsbehovi aktuella programvaror.Sammanfattningsvis visar resultaten i undersökningen att såväl tillgänglighetsom behärskande och användande av datorstöd till elever i läs- och skrivsvårigheterär lågt bland personalen. Däremot finns en mycket positiv attityd ochtilltro till datorstöd av olika slag som hjälp för elever i läs- och skrivsvårigheter.Dessutom är en stor del av personalen intresserad av att fortbilda sig inomaktuella programvaror.
18
Franzén, Sara, and Linn Johansson. "Effekten av ett sammanlagt nio veckor långt plyometriskt träningsprogram på accelerationsförmåga, snabbhet i riktningsförändringar och kraftutveckling hos manliga juniorishockeyspelare." Thesis, Halmstad University, School of Business and Engineering (SET), 2008. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-1109.
Full textAbstract:
<p>Ishockey är en explosiv idrott och plyometriska övningar främjar explosiviteten, en ishockeyspelare behöver explosiv styrka för att prestera på isen. Syftet med den genomförda studien var att genom ett sammanlagt nio veckor långt plyometriskt träningsprogram, under off-season perioden, undersöka effekten på accelerationsförmåga, snabbhet i riktningsförändringar och kraftutveckling i nedre extremiteterna hos manliga juniorishockeyspelare. Totalt deltog åtta manliga juniorishockeyspelare. I undersökningen användes mätinstrumenten Harres test, Muscle Lab model 4000 (Ergotest Technology, Norge), 10 meter Sprint test och Power and Force explosiv knäböjning i Smith-maskin. Resultatet visade på signifikanta samband mellan för- och eftertestet för riktningsförändringar. Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan för- och eftertestet på accelerationsförmågan och för kraftutveckling (power). I diskussionen sammankopplas resultaten med studiens föreskrivna teoretiska ramverk.</p>
19
Larenius, Maria, and Louise Blom. "Om en god livskvalité kunde uppnås hos patienter med kronisk hjärtsvikt, en koppling mellan strukturerade träningsprogram och vikten av egenvård : - En litteraturstudie." Thesis, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, 2017. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-326457.
Full textAbstract:
Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är idag en folkhälsosjukdom vilket vanligtvis drabbar den äldre generationen som i sin tur påverkar både patienter, anhöriga men även samhället med stora sjukvårdskostnader. Fysisk aktivitet har visat sig ge positiva effekter hos personer med hjärtsvikt gällande morbiditet, livskvalité samt fysisk kapacitet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka om en förbättrad livskvalité kunde uppnås med egenvård inriktad mot fysisk aktivitet. Metod: Litteraturstudie, 11 randomiserade kontrollerade studier från databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet presenterades utifrån litteraturstudiens två frågeställningar som berörde olika träningsprogram med fokus på fysisk aktivitet samt egenvårdshantering och livskvalité hos patienter med kronisk hjärtsvikt. Resultatet visade att strukturerade träningsprogram gav en ökad fysisk prestationsförmåga i interventionsgrupperna efter programmens slut. Det fanns även ett samband mellan den förbättrade prestationsförmågan och undervisningen vilket innebar stöttning och utbildning hur patienterna kunde uppnå ett bättre resultat under träningsperioden. Genom utbildning, information och rådgivning kunde patienterna förbättra sin egenvårdshantering genom att få insikt om sin sjukdom och kunde därmed identifiera tidiga tecken på försämring av symtomen vilket i sin tur resulterade i en bättre livskvalité efter interventionens slut. Genom ett gruppbaserat egenvårdsprogram vilket baserades på att deltagarna skulle utbyta erfarenheter och få ökad kunskap om sin sjukdom från varandra uppnåddes en bättre egenvård, dock inte en ökad livskvalité. Slutsats: Det framgår att olika former av strukturerade träningsprogram kan öka den fysiska prestationsförmågan hos patienter med kronisk hjärtsvikt. Genom att patienten utövar någon form av fysisk aktivitet som en egenvårdsåtgärd kan det resultera till en förbättrad fysisk prestationsförmåga samt en ökad livskvalité. Gällande vilken typ av fysisk aktivitet som är den mest effektivaste metoden kan dock inte fastslås och det behövs mer omfattande forskning inom området.<br>Background: Chronic heart failure is today a public health disorder that usually affects the older generation and it´s relatives, but also the community with high medical costs. Physical activity has been shown to have positive effects in people with heart failure regarding morbidity, quality of life and physical capacity. Objective: The aim of the literature study was to investigate whether an improved quality of life could be achieved with self care focused on physical activity. Method: This was a literature study with 11 randomized controlled trials from the databases PubMed and Cinahl. Results: The result was presented on the basis of the two questions of the literature study, which concerned different training programs focusing on physical activity, self-care and quality of life in patients with chronic heart failure. The results showed that structured exercise programs gave increased physical performance in the intervention groups after the end of the programs. There was also a relationship between the improved physical performance and teaching, which meant support and education how patients could achieve better results during the training period. Through education, information and counseling, patients could improve their self-care management by gaining insight into their illness and thus identify early signs of impairment of the symptoms, which in turn resulted in a better quality of life after the end of the intervention. Through a group-based self-care program, which was based on the participants exchanging experiences and gaining knowledge about their illness from each other, better self-care was achieved, but not an increased quality of life. Conclusion: It appears that different types of structured exercise programs can increase the physical performance of patients with chronic heart failure. As the patient perform some kind of physical activity as a self-care method, it can result in improved physical performance and increased quality of life. However, which kind of physical activity is the most effective method couldn´t be determined and more extensive research is needed in the field.
20
Dahl, Irené. "Orator verbis electris : taldatorn en pedagogisk länk till läs- och skrivfärdighet: utprövning och utvärdering av taldatorbaserade träningsprogram för elever med läs- och skrivsvårigheter." Doctoral thesis, Umeå universitet, Pedagogiska institutionen, 1997. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-16577.
Full textAbstract:
This study presents results from a project named The OVE-project (Orator Verbis Electris i.e. electric speech machine). The aim of this thesis is to describe and to evaluate a set of computer - programs based on synthetic speech. The programs are designed for training phonological awareness and are intended to be used as a remedial tool for children with reading and writing problems. During the evaluation and data-collecting period the project was economically and technically connected to the department of Speech, Music and Hearing at the Royal Institute of Technology in Stockholm. My associate, during this period, late Karoly Galyas has been in charge of the technical part of the project while I have been responsible for the content and the design of programs as well as for the evaluation and the assessment studies. The thesis has two overall aims. The first is to describe, analyze and discuss the development of a specific work process based on computer based supervising with synthetic speech feedback intended for children with reading and writing problems. The second overall aim is to describe, analyze and discuss the effect of the speech feedback and the specific work process on children with reading and writing problems. The evaluation and the data collection has been done within three different phases and consists of three training studies and two experimental studies: one text reproduction study and one spelling test study. The results showed very convincingly that the speech feedback had a positive effect on the pupils' self esteem. Activity and motivation were highly improved. A remarkable improvement of the pupils' ability to concentrate and persevere was observed. The results from the spelling test study showed high improvement rates when speech feedback in ongoing writing was used compared to handwriting and ordinary computer writing without speech feedback. The potentials of the synthetic speech feedback as a means to improve reading and writing skills is discussed.<br>digitalisering@umu
21
Eklund, Viktor. "Effects of a short training programme on reaction time, agility and speed performance in adolescent football players. : Effekterna av ett kort träningsprogram för reaktionsförmåga, agility och snabbhet på fotbollsspelande tonåringar." Thesis, Umeå universitet, Idrottsmedicin, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-111302.
Full textAbstract:
Prestation i fotboll beror på många olika fysiska faktorer som exempelvis styrka, uthållighet och snabbhet. Snabbheten kan delas upp i många olika faktorer exempelvis sprinter rakt fram och agility. Det finns även något som kallas reaktiv agility vilket betyder att man reagerar på ett visuellt stimuli och därefter reagerar med ett beslut. En förmåga som verkar bli mer central i fotbollen. Syftet med denna studie var att utvärdera ett kort träningsprograms påverkan på de olika snabbhetsfaktorerna, raka sprint, agility och reaktiv agility samt beräkna korrelationer mellan de olika variablerna. Metod: Före- och eftertester gjordes på 19 ungdomar från svenska U17 allsvenskan. Testpersonerna delades därefter upp i en interventionsgrupp(IG)(N=9) och en kontrollgrupp(KG)(N=10). Testerna som utfördes var Reactive agility test(RAT), Agility 5-0-5 och 10- 20- 30 meter sprint. IG fick efter testerna utföra ett träningspass i veckan under fem veckor bestående av två parövningar med fokus på reaktionssnabbhet, sprint och agility. Resultat: Inga statistisk signifikanta skillnader fanns mellan grupperna efter träningsperioden. Konklusion: Resultaten pekade mot att interventionsprogrammet inte hade någon påverkan. Däremot går det att ifrågasätta resultatet då eftertesterna utfördes på ett mindre bra sätt.<br>Performance in soccer can be defined in various different factors, like strength, endurance and quickness. Quickness can be divined in different sub factors for example straight sprints and agility. There is also something called reactive agility, which means that you react to a visual stimulus and therefore react and take a decision. The purpose: of this study was to investigate the effects of a short training programme that focus on the different quickness factors, straight sprints, agility and reactive agility. Method: Pre- and post-tests were made on 19 adolescents from the Swedish U17 Allsvenskan. The subjects were later divided into an intervention group (IG) and a control group (CG). The performed tests were: reactive agility test (RAT), agility 5-0-5 and 10- 20- 30 m sprint. After the tests the IG performed a five week long training programme containing two different duo exercises with focus on reaction ability, agility and sprint. Result: No statistical significant difference was detected between the groups after the training period in any of the tested variables. Conclusion: The results suggest that the intervention programme had no effect. It can, however, be challenged due to methodological issues that occurred during testing.
22
Petré, Henrik, and Pontus Löfving. "Kombinationsträning : Maximal styrka och aerob förmåga." Thesis, Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-3752.
Full textAbstract:
Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning? Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas. Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning. Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång.<br><p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Janssons fond för VT 2015.</p>