Academic literature on the topic 'Tvådimensionell ekokardiografi'

Tvådimensionell ekokardiografi som en icke-invasiv metod används bl.a. vid bedömning av systolisk vänsterkammarfunktion. Slagvolym (SV) är den mängd blod hjärtat pumpar ut under systole och används för vidareberäkningar av hjärtminutvolym (CO) och cardiac index (CI). Vänstra kammarens utflödestrakt (LVOT) anses vara det bästa området att beräkna SV. Då multipliceras LVOT-diameter och Velocity time integral (VTI)- ett mått på hur långt blodet skickas under systole. VTI mäts manuellt eller automatiskt utifrån dopplerkurvan som lagts i LVOT. Förutom SV, CO och CI används LVOT och VTI inom den kardiologiska diagnostiken vid utredningen av klaffsjukdomar, shuntar och hjärtsvikt.Syftet med studien var att jämföra om det fanns signifikant skillnad när VTI mättes manuellt och automatiskt.22 patienter deltog i denna studie och båda VTI-mätningar (den manuella och- automatiska) utfördes på varje patient. En jämförelse av båda mätningarna gjordes och vidare analyserades angående hur båda VTI påverkade slagvolymberäkningen.Resultatet visade att automatiska VTI gav högre värde än manuella VTI och resulterade med högre slagvolymvärden. Skillnaderna var signifikanta eftersom p-värdena var motsvarande 0,002 och 0,003. Metoderna hade dock en bra korrelation (r=0,950 för VTI, r=0,984 för SV).Vidare forskning behövs för att kunna avgöra om den manuella metoden kan ersättas med den automatiska.

Ekokardiologiska undersökningar erbjuder en lätt, snabb och icke-invasiv metod för diagnostik av vänster förmaksvolym (LAV). I dagsläget är hjärt-magnetresonanstomografi (CMR) referensmetod för mätningen. Dock är CMR både tid- och kostnadskrävande, vilket leder till att tvådimensionell ekokardiografi (2DE) istället används. Den relativt nya metoden tredimensionell ekokardiografi (3DE) erbjuder en intressant valmöjlighet vid bedömning av förmaksvolym. Det är studiens syfte att ställa 2DE mot 3DE, gällande modaliteternas korrelation av vänster förmaksvolym, med CMR som referensmetod. Studien undersöker även förhållandet för modaliteternas intra- och inter-bedömar variation. Studien har använt databaserna Pubmed och Medline där systematiska litteratursökningar genomförts under april månad år 2020. Flera inklusions och exklusions kriterier har använts, studien har endast använt artiklar publicerade från 2010 och framåt. 3DE uppvisar en högre korrelation mot CMR vid volymbestämning av LAV. Resultatet visade även att 3DE har en lägre variation mellan både intra- och inter-bedömare än 2DE. 3DE har både en starkare korrelation mot CMR och en lägre bedömarvariation än 2DE, dock lider denna modalitet av begränsningar i dagsläget. Begränsningarna är: tid, personalens erfarenhet, brist på referensvärden samt kostnad för klinikerna. Författarna rekommenderar användning av 3DE för säkrare bedömning av LAV. Fortsatt kunskap som ger adekvata referensvärden och standardiserade mjukvarusystem behövs.
Echocardiological examinations offer an easy, quick, and non-invasive method for diagnosing the left atrium volume (LAV). Cardiac magnetic resonance imaging (CMR) is currently the golden-standard method. However, CMR is time-consuming and costly. Instead two-dimensional echocardiography (2DE) modality is used. The relatively new three-dimensional echocardiography (3DE) method offers an interesting choice when assessing LAV. It’s the purpose of this study to plot 2DE against 3DE regarding LAV correlation and with CMR as reference. The study will examine the relationship between modalities intra- and interobserver variation. Pubmed and Medline databases were used, and systematic literature searches were carried out during April 2020. Inclusion and exclusion criterias have been adopted; the study has only used articles published from 2010 onwards. 3DE shows a higher correlation with CMR in assessment of LAV. The result also showed that 3DE has a lower variation between both intra- and interobserver. 3DE has a stronger correlation to CMR and a lower variation than 2DE, however, 3DE suffers from limitations. These limitations are time, staff experience, lack of reference values and cost to clinics. The authors recommend 3DE for more accurate LAV assessment. Further research for more adequate reference-values and software systems is needed.

Vänster kammares ejektionsfraktion (EF) är ett mått på hur stor andel av den diastoliska kammarvolymen som pumpas ut under systole. EF anges i procent och tillämpas främst för bedömning av den globala systoliska vänster-kammarfunktionen och beräknas med hjälp av den slutdiastoliska volymen (EDV) och den slutsystoliska volymen (ESV). För närvarande är tvådimensionell ekokardiografi (2DE) den mest använda metoden för bestämning av vänster-kammarvolymer och EF med hjälp av Simpsons biplanmetod. Då 2DE kräver god erfarenhet för optimal bildinsamling samt att Simpsons gör geometriska antaganden av vänsterkammarens form, kan denna kombination visa sig vara problematisk, speciellt hos patienter med avvikande vänsterkammarform. Introduktionen av tredimensionell ekokardiografi (3DE) har gjort det möjligt att undvika geometriska antaganden tack vare den pyramidala datainsamlingen samtidigt som metoden anses vara mindre användarkänslig. Syftet med denna studie är att studera om undersökarens erfarenhet har en signifikant betydelse vid bestämning av vänster kammares EDV och ESV samt EF för respektive metod. Studien omfattade 20 deltagare med normal och avvikande systolisk vänster-kammarfunktion men inkluderade inte förmaksflimmer/-fladder, arytmi, pacemaker och andningsproblem. Deltagarna genomgick en riktad ekokardiografisk undersökning där bildinsamlingen utfördes av en erfaren undersökare och mätningarna av respektive volym utfördes av samma erfarna undersökare samt av en oerfaren. Resultaten av studien visade endast en signifikant skillnad för EF med 2DE mellan undersökarna (p = 0,03) samt en icke-signifikant korrelation (r = 0,267, p = 0,255). Däremot visade Bland-Altmananalyserna god överensstämmelse för samtliga mätningar mellan undersökarna. Därmed har denna studie visat att erfarenheten har en signifikant betydelse vid bestämning av EF med 2DE men inte med 3DE.
The left ventricular ejection fraction (EF) is a measurement of how much of the end-diastolic ventricular volume is ejected during systole. EF, specified in percent, is mainly used to evaluate the left ventricular global systolic function and is calculated with the end-diastolic volume (EDV) and the end-systolic volume (ESV). Two-dimensional echocardiography (2DE) is currently the most commonly used imaging method for the assessment of the left ventricular volumes and EF, along with Simpson’s biplane. The combination of 2DE requiring good level of experience to achieve optimal image acquisition and Simpson’s geometric assumptions of the left ventricular shape could prove to be problematic, especially in patients with abnormal left ventricular shape. The introduction of three-dimensional echocardiography (3DE) has made it possible to avoid the geometric assumptions due to the pyramidal data acquisition. At the same time the method is also considered to be much more user-friendly. The aim of this study is to investigate if the sonographer’s experience is of importance when assessing EDV, ESV and EF of the left ventricle using both imaging methods. The study included 20 participants with normal and abnormal left ventricular systolic function but did not include atrial fibrillation and flutter, arrhythmia, pacemakers and patients with the inability to hold their breath. The participants underwent a modified echocardiographic examination and the image acquisitions were performed by an experienced sonographer. The measurements were performed by the same experienced sonographer and by an inexperienced one. The results of this study showed a significant difference only for EF with 2DE between the sonographers (p = 0,03) as well as a non-significant correlation (r = 0,267, p = 0,255). The Bland-Altman analyses, however, showed good level of agreement for all measurements. Consequently, this study has shown that experience is of importance when assessing EF with 2DE, but not with 3DE.

Idag är ekokardiografi den dominerande undersökningsmetoden för att studera hjärtat. Ekokardiografi kan med hjälp av ultraljud avbilda hjärtat utifrån olika projektioner som kan antingen sparas som stillbilder eller rörliga sekvenser. Ultraljud av hjärtat är en icke-invasiv teknik som kan utföras snabbt och orsakar därmed inget obehag för patienten. Global longitudinell strain (GLS) är ett vanligt mått inom ekokardiografi. GLS används allt oftare i kliniskt syfte för att bland annat följa behandlingsresultat och dessutom för tidig upptäckt av förändringar i myokardiet. Syftet med denna studie var att utreda om det fanns någon signifikant skillnad av mätvärden GLS mellan de två olika mjukvaruprogrammen, EchoPac och TomTec. I studien inkluderades 30 patienter, där sinusrytm och en god bildkvalité kunde erhållas. Mann-Whitney U test visade på en signifikant skillnad med P-värde 0,042. Bland-Altmandiagrammet visade på att alla värden, 30 totalt, förutom tre värden förhåller sig inom ett 95% konfidensintervall. Slutsatsen är att det finns en skillnad avseende GLS mellan de två mjukvaruprogrammen, utifrån denna studie. Analys av GLS hos samma patient bör utföras med samma mjukvaruprogram för att minimera variation av mätvärden så mycket som möjligt.
Echocardiography is today the dominant examination method for studying the heart. Echocardiography can with help of ultrasound provide an image of the heart from various projections that can either be saved as still images or moving sequences. Ultrasound of the heart is a non-invasive technique that can be performed quickly and thus causes no discomfort to the patient. Global longitudinal strain (GLS) is a common measure in echocardiography. GLS is increasingly used in clinical practice to monitor treatment outcome and to detect early changes in the myocardium. The purpose of this study was to determine if there were any significant difference in the measurement values of GLS between two different software programs, EchoPac and TomTec. The study included 30 patients with sinus rhythm and good image quality. The Mann-Whitney U test showed a significant difference of P 0.042. The Bland-Altman diagram showed that all values, 30 in total, except of three, are within a 95% confidence interval. The conclusion is that there is a difference of GLS between the two software programs, based on this study. Analysis of GLS in the same patient should be performed with the same software program to minimize measurement errors as much as possible.

Bedömning av vänster förmaks storlek är viktigt vid diagnosticering samt sjukdomsprognos, men även vid riskbedömning av allvarliga kardiovaskulära sjukdomar. Den vanligaste metoden för bedömning av vänster förmaks storlek är ekokardiografi. Vänster förmak kan bedömas utifrån olika mätmetoder där volymmätning i apikal fyrkammarvyn och tvåkammarvyn är den vanligaste mätningen som ger mest verklighetstroget resultat. Storleken kan även mätas genom mätning av den anteroposteriora diametern i parasternal långaxelsnitt. Syftet med studien var att undersöka om storleken skiljer sig signifikant åt mellan metoderna samt att se om mätningen i långaxelsnittet underskattar storleken jämfört med volymmätningarna. I studien analyserades 30 patienters ekokardiografiska bilder med volymmätning samt mätning av den anteroposteriora diametern. Korrelationsanalysen visade på signifikant positiv korrelation med en determinationskoefficient på 0,667 (P <0,001). Bland-Altmandiagrammet visade att alla värden förutom ett håller sig inom ett 95% konfidensintervall. Vid jämförelse i storleksklassificering metoderna mellan, så påvisades 60% likhet. Mätning av den anteroposteriora diametern är svår för oerfarna att utföra korrekt då det förekommer mycket artefakter och volymmätningen är lättare att lära sig. Volymmätningarna har en större variation än dimensionsmåttet, vilket kan bero på att dimensionsmåttet begränsas av det thorakala rummet. Slutsatsen är att metoderna skiljer sig statistiskt signifikant åt och att dimensionsmåttet underskattar storleken på vänster förmak jämfört med volymmätningar.
Assessment of left atrial size is important in diagnosis and disease prognosis, but also in risk assessment of serious cardiovascular diseases. The most common method for assessing the size of the left atrium is echocardiography. The left atrium can be estimated from different measurement methods where the volume measurement in the apical four-chamber view and the two-chamber view is the most common measurement that gives the most realistic result. The size can also be measured by measuring the anteroposterior diameter in the parasternal long-axis view. The aim of the study was to investigate whether the size differs significantly between the methods and to see if the measurement in the long-axis view underestimates the size compared with the volume measurements. In the study, 30 patients’ echocardiographic images were analyzed with volume measurement as well as measurement of the anteroposterior diameter. The correlation analysis showed a significant positive correlation with a coefficient of determination of 0,667 (P <0,001). The Bland-Altman plot showed that all values in addition to one, remain within a 95% confidence interval. When comparing size classification between the methods, 60% similarity was shown. The anteroposterior diameter is difficult for the inexperienced to perform correctly as there are many artifacts and the volume measurement is easier to learn. The volume measurement has a greater variation than the anteroposterior diameter, which may be due to the diameter being limited by the thoracic cavity. The conclusion is that the methods are statistically significant different and that the anteroposterior diameter underestimate the size of the left atrium compared with the volume measurements.

Abstrakt: Vänster förmaksstorlek har prognostisk betydelse inom kardiologi. Det finns generellt enighet om att vänster förmaksvolymmätning (VFV) är det bästa mätmåttet av vänster förmaksstorlek. För närvarande används S5-1 som är en phased array givare, som första val, för att avbilda 2-dimensionella två- och fyrkammarvyer. Matrix array givaren X5-1 är ett praktiskt kliniskt alternativ för insamling av samma 2D projektioner men den har inte utvärderats på ett adekvat sätt mot S5-1 givare avseende VFV. Syftet med studien är att undersöka om det föreligger någon statistisk signifikant skillnad vid bestämning av VFV i apikal tvåkammarvy beroende på val av givare. Studien omfattade 50 patienter som var remitterade för en ekokardografisk undersökning på avdelningen för klinisk fysiologi och nuklearmedicin på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Ekokardiografiska bilder, insamlades med båda givarna, från både patienter med normal och abnormal vänster förmaksstorlek som hade sinusrytm. VFV mättes med Simpsons biplanmetod efter gällande amerikanska och europeiska riktlinjer. Det fanns en signifikant korrelation mellan medelvärdet av VFV, mätta på bilder som erhållits med de två olika insamlingsmetoderna (r =0,98, P 0,0001). Den utförda Bland-Altmananalysen visade också en statistiskt signifikant överensstämmelse i VFV mätning mellan de två insamlingsmetoderna. Studien visade att X5-1 givaren kan vara ett praktiskt alternativ för att erhålla 2D tvåkammarprojektion på ett mer tidseffektivt sätt jämfört med S5-1 givaren.
Abstract: Left atrial size has a prognostic significance in cardiology.There is ecumenical agreement that measurement of left atrial volume (LAV) is the best way to evaluate the left atrial size. Currently, S5-1, a phased array transducer, is used as the first choice to depict the 2-dimensional (2D) two- and four apical chamber views. X5-1, a matrix array transducer, is a practical clinical option for collecting the same 2D projections, but it has not been adequately assessed against the S5-1 transducer with LAV in consideration. The purpose of the present study was to investigate whether there is any statistically significant difference in the determination of LAV in apical two chamber views depending on the choice of transducer. The study included 50 patients who were referred for an echocardiographic examination at the Department of Clinical Physiology and Nuclear Medicine at Skåne University Hospital in Malmö. Echocardiographic images collected with both transducers, from patients with both normal and abnormal left atrial sizes and with sinus rhythm. LAV was measured using Simpson's biplane method according to the current American Society of Echocardiography (ASE) and European Association of Cardiovascular Imaging (EACVI) guidelines. There was a significant correlation between the mean of LAV, measured in images obtained by the two different transducers (r = 0.98, P 0.0001). The Bland-Altman analysis showed a statistically significant agreement in LAV measurement between the two methods. The X5-1 transducer is possibly a practical alternative to obtain 2D apical two-chamber projection in a more time efficient manner compared to the S5-1 transducer.