Academic literature on the topic 'Tvärprofessionell'

Unga kan placeras på Statens institutionsstyrelses (SiS) institutioner för att utredas tvärprofessionellt. Utredningarna leder fram till förslag på fortsatt vård som socialtjänsten tar ställning till och beslutar om. I artikeln analyseras en sekvens av utredda ungas banor i samhällsvården.

Barnmisshandel Genom Förfalskning av Symtom (BGFS), internationellt känt som Münchausen Syndrome by Proxy (MSbP), är en allvarlig och komplex form av barnmisshandel. Främst har BGFS belysts utifrån hälso- och sjukvårdens perspektiv och tidigare internationell forskning har fokuserat på att identifiera och beskriva varningssignaler på att det kan föreligga. Socialnämnden har ett särskilt ansvar för barn som far illa eller riskerar att göra det, vilket innebär att de utgör en central aktör när det kommer till ärenden som rör BGFS. Då BGFS utgör en form av barnmisshandel som främst rör sig inom hälso- och sjukvårdens sfär, är socialtjänsten beroende av hälso- och sjukvårdens kompetens i deras arbete för att utreda barns situation och behov av stöd och/eller skydd vid misstanke om BGFS. Tvärprofessionell samverkan är här en central process, vilket även betonas i litteratur och forskning kring BGFS. Dock saknas det i svensk kontext forskning kring BGFS och samverkan i dessa ärenden. Syftet har därmed varit att utforska den tvärprofessionella samverkan vid ärenden som rör BGFS i svensk kontext. Studien har en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer har genomförts med olika professioner som har erfarenhet av arbete med BGFS. Studiens teoretiska ramverk utgörs av organisationsteori, nyinstitutionell teori, samverkansteori och professionsteori. Empiri har sedan tolkats och analyserats utifrån dessa teoretiska perspektiv och tidigare forskning med hjälp av tematisk innehållsanalys. Studiens resultat visar bland annat att det råder en omfattande okunskap kring BGFS och att detta utgör en försvårande faktor för samverkan vid arbete med och utredning av ärenden som rör denna form av barnmisshandel. Förutsättningar för en fungerande samverkan i ärenden som rör BGFS med en tydlig styrning, struktur och samsyn är även bristfälliga.

Denna uppsats problematiserar tillämpningen av det salutogena förhållningssättet i en kommunal äldreomsorg. En kritisk granskning utförs då uppsatsens ansats är att salutogenes är ett komplext begrepp och därför kan problem uppstå vid implementeringen och tillämpningen av förhållningssättet. Med en kontrustruktionistisk ontologi, hermeneutisk epistemologi och inslag av kritisk granskning söks svaren på uppsatsens syfte som är att synliggöra, analysera och diskutera tillämpningen av det salutogena förhållningssättet i det vardagliga arbetet inom äldreomsorgen i den aktuella kommunen. Insamlad data i uppsatsen har varit intervjuer och olika kommunala dokument. Uppsatsens resultat och analys visar på olika svårigheter och problem med tillämpningen av ett salutogent förhållningssätt i en kommunal äldreomsorg. Dessa problem och svårigheter uppstår med grund i förståelsen och tillämpningen av begreppet salutogenes samt den metod kommunen valt för att lära sin personal om salutogenes.

Bakgrund: Alla diabetiker erbjuds screening av ögonbottnen för diabetesretinopati så att den ska kunna upptäckas och behandlas i tid. Enligt Region Skånes riktlinje för screening av diabetesretinopati kan en traditionell funduskamera eller en wide field ka-mera som täcker 80 procent av näthinnan användas, något som hittills enbart Optos kan. Syftet med studien var att undersöka hälso- och sjukvårdspersonalens uppfattningar om Optos i samband med screening av diabetesretinopati. Metod: Femton ögonmottagningar visade sig använda Optos. Av dessa deltog tio i tvär-snittsenkätstudien. En webbenkät utformades bestående av öppna och multiple-choice frågor. Fritextsvaren analyserades med innehållsanalys som resulterade i ett antal kategorier och respektive svarsfrekvenser. Resultat: Optos uppfattades som en användar- och patientvänlig metod vilken kan öka tillgängligheten. Skärpan i Optomap uppfattades vara god, men något sämre än i fun-dusbilderna. Några uppfattade Optos som en bra metod för screening av diabetesretino-pati. Andra ansåg att användning av Optos skulle innebära en patientrisk. Då den sämre centrala skärpan skulle kunna leda till underdiagnosticering alternativt att Optomaps stora täckningsgrad skulle kunna vara anledning till en överdiagnosticering. Ett stort externt bortfall begränsar studieresultatets generaliserbarhet. Slutsats: Uppfattningar huruvida Optos anses vara lämpligt att användas i samband med screening av diabetesretinopati går isär och lämpliga användningsområden behöver definieras närmare.
Background: Screening for retinopathy is offered to all diabetics to allow detection and treatment on time. According to a regional guideline for screening of diabetic retino-pathy traditional fundus camera may be used or a wide field camera picturing 80 % of the retina, something nowadays only Optos can do. Aim of this study was to investigate health personnel’s attitude towards Optos in the context of diabetic retinopathy screening. Methods: Fifteen eye clinics using Optos were identified and ten of those took part in this survey. Self-administered questionnaires with multiple-choice and open questions were used. Free text answers were analysed using context analysis with determination of frequencies for the evolving categories. Results: Optos was perceived as being user and patient friendly, as well as being able to increase accessibility. Optomap had good but digital fundus pictures better perceived acuity. According to some was Optos a good method for screening of diabetic retino-pathy and inappropriate according to others apprehending a patient risk. Expecting underdiagnosis due to less central acuity alternatively overdiagnosis due to Optomap covering 80 % of the retina. High drop-out rate eventuates limited validity. Conclusions: Diverging attitudes emerged whether Optos is suitable for screening of diabetic retinopathy. Its appropriate use needs to be defined in further detail.

Bakgrund:  Tidigare forskning visar att bristande icke-tekniska kunskaper som samarbetsförmåga och kommunikation orsakar många patientrelaterade komplikationer. Den operativa vårdmiljön utgör en hög risk för patienten och det finns därför ett kunskapsbehov om vilka praktiska åtgärder anestesisjuksköterskan behöver tillämpa för att öka patientsäkerheten och förebygga vårdskador i operationsmiljön. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av tvärprofessionell teamträning med fokus på patientsäkerhet i en operationsmiljö. Metod: Metoden som användes för att besvara syftet är en allmän litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar. Analysenheten utgjordes av tio kvalitativa artiklar, fem kvantitativa och fem av blandad metod. Artiklarnas innehåll analyserades för att identifiera likheter och skillnader i syfte, metod och resultat. Resultat: Resultatet visade att anestesisjuksköterskors erfarenheter av tvärprofessionell teamträning handlade om att: få en ökad medvetenhet om sina egna brister, att få möjlighet att öka sina icke-tekniska färdigheter, att få en ökad förståelse för sin yrkesroll och för övriga teammedlemmars funktion i operationsteamet samt att få kunskap om teamträningens praktiska tillämpbarhet och konsekvenser för patientsäkerhetsarbetet. Slutsats: Tvärprofessionell teamträning kan enligt anestesisjuksköterskornas erfarenheter ha positiv inverkan på patientsäkerheten. Dock krävs upprepad träning för att de positiva effekterna ska kunna bibehållas under en längre tid.
Background: Previous research shows that a lack of non-technical skills such as teamwork and communication accounts for the majority of all patient-related complications that arise. The surgical environment poses a high risk for the patient which require knowledge about what practical measures the anaesthetist nurse needs to apply in order to increase patient safety and prevent health injuries in an operational care environment. Aim: The aim of this thesis is to describe nurse anaesthetists experiences of interdisciplinary teamtraining with a focus on patient safety in an operating environment. Method: A general literature overview was used to answer the aim of this exam paper. The analysis unit consisted of ten qualitative articles, five quantitative articles and five with mixed-method. The content of the articles was analysed to identify similarities and differences in aim, method and result. Results: The result showed that the experience of nurse anaesthetists in interdisciplinary team training was to: gain an increased awareness of their own shortcomings, to have the opportunity to increase their non-technical skills, to gain an increased understanding of their professional role and the function of other team members in the operation team and to gain knowledge about the practical applicability of the team training and consequences for patient safety. Conclusion: Nurse anaesthetists experience a positive effect on patient safety due to interdisciplinary team training. However, repeated team training is required to obtain long term effects on patient safety practice. Keywords: general literature overview, interdisciplinary teamtraining, nurse anaesthetist, patient safety, qualitative

Denna studie syftar till att lyfta fram specialpedagogers erfarenhet av att arbeta med EHM-modellen och på vilket sätt den kan främja det förebyggande och salutogena perspektivet i skolan. Modellen har som struktur att verka förebyggande och hälsofrämjande med reflektion som en av de betydande delarna.I skollagen står det att samverkan mellan olika professioner för förebyggande och främjande arbete ska finnas på våra skolor. Studien avser att studera specialpedagogers upplevelser av EHM- modellen och vi har utgått från följande frågeställningar.•Vad innebär det att gå från åtgärdande till förebyggande arbete i skolan, med hjälp av EHM-modellen?•På vilket sätt speglar EHM-modellen skollagens åläggande om att samverka tvärprofessionellt för att främja goda lärmiljöer?•Varför har skolor valt EHM-modellen, i sitt utvecklingsarbete? Som metod i studien har vi använt oss av triangulering och den bygger på intervjuer, observationer och en enkätundersökning för att belysa ett fenomen från olika perspektiv. Vi genomförde intervjuer vid två olika tillfällen. Första tillfället intervjuades en specialpedagog och en kurator. Kuratorn medverkade då hen varit en av de drivande krafterna i arbetet och syftet med den första intervjun var att låta respondenterna berätta fritt om sitt arbete med EHM-modellen, från början till nutid. Vid andra intervjutillfället genomfördes en halvstrukturerad intervju med två specialpedagoger. Det skickades det ut 220 mejl till olika rektorer i Skåne län, med frågan om de arbetar med EHM-modellen. Av dem svarade 17 rektorer att så var fallet och därigenom kunde surveyundersökningen vidarebefordras till de specialpedagoger som arbetar på de 17 skolor. Totalt svarade 26 respondenter på surveyundersökningen från webben. Då EHM är ett ungt fenomen inom skolan finns det ingen tidigare forskning kring modellens effekt i praktiken. Studien lutar sig på elevhälsa från då till nu, samverkan och samarbete, kollegialt lärande och KASAM. Samverkan och samarbete kretsar runt människor och hur relationer påverkar de system och nivåer som finns i skolan. Som utgångspunkt ligger därför systemteorin som en grundpelare i denna studie. Resultatet visar på att EHM- modellen skapar förutsättningar till ett mer effektivt utveckling- och lärandearbete runt elever. Modellen bidrar till ett prestigelöst klimat där elevhälsoteam och lärarkollegium samverkar och samarbetar mot gemensamt uppsatta mål. Respondenternas erfarenheter av EHM- modellen visar att deras ärenden numera oftare ligger på grupp- och organisationsnivå. Det handlar om att ändra perspektiv från patogent till salutogent, från kategoriskt till relationellt och från åtgärdande till förebyggande.

Barnsjuksköterskor möter allt oftare föräldrar med psykisk ohälsa. Med ökad frekvens av psykisk ohälsa, ökar kraven på barnsjuksköterskors kompetens att i mötet med föräldrar med psykisk ohälsa möta dem utifrån de förutsättningar som finns. Syftet var att undersöka barnsjuksköterskors upplevelser av att möta familjer där föräldrar har psykisk ohälsa. Studien genomfördes med kvalitativ design. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008). Resultatet är uppbyggt av huvudkategorin; “För ett professionellt bemötande och omhändertagande av föräldrar med psykisk ohälsa har inre utveckling och yttre tvärprofessionellt stöd en betydande roll”, vilken belyser informanternas upplevelser av hur yrkeserfarenhet, i kombination med stöd från kollegor och gott samarbete med övriga instanser som arbetar med barn som målgrupp, har stor betydelse för hur möten med föräldrar med psykisk ohälsa upplevs. Värdet av att som barnsjuksköterska arbeta familjefokuserat framkom. Att skapa ett vårdande möte där föräldern har upplevelsen av att bli sedd och bemött ur ett livsvärldsperspektiv upplevs betydelsefull för en god omvårdnadsrelation som gynnar barnet. Ömsesidig tillit, empati, respekt och öppen kommunikation är av stor vikt för att generera upplevelsen av, att som ett team, samarbeta för att uppnå bästa möjliga omvårdnad om barnet.  Inför mötet med föräldrar med psykisk ohälsa upplevde barnsjuksköterskor ibland att kunskapsbrist avseende innebörden av psykiatriska diagnoser kunde försvåra mötet, på grund av tveksamhet kring förhållningssätt och bemötande.

Studiens syfte var att undersöka och beskriva hur skolkuratorer respektive lärare upplever samverkan mellan deras professioner, vilka förutsättningar som ges till denna samverkan utifrån arbetssituation, arbetsgivare och yrkesutbildning samt hur detta skulle kunna utvecklas. Studiens empiri utgörs av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra skolkuratorer och två grundskollärare. Studiens huvudsakliga resultat visar att samtliga informanter har en stor vilja att samverka mellan professionerna men att möjligheterna till det är begränsade. De främsta orsakerna till de begränsade möjligheterna uppges vara personal-, och tidsbrist. Dessa brister ger även konsekvenser såsom att det viktiga hälsofrämjande och förebyggande arbetet måste prioriteras bort till förmån för det åtgärdande arbetet. Förutsättningar, för samverkan och förståelse för andra professioner, givna av utbildningen uppges vara bristfälliga. Denna studie bidrar med förslag på hur yrkesverksamma tänker att förutsättningar för samverkan mellan olika skolprofessioner kan utvecklas, både på arbetsplatsen men även under respektive yrkesutbildning.
The aim of this study was to illustrate school counselors´ and teachers´ experience of cooperation between their professions, what conditions there are for this cooperation given by work situation, employers and education and how these conditions can develop. Four school counselors and two primary school teachers were interviewed in a qualitative study. The results show that the informants want to cooperate but possibilities for this are limited, mainly due to staff shortages, and time constraints. These shortcomings also lead to limited possibilities for health promoting and preventive work because the remedial work needs to be done. Conditions given by education programs for cooperation between professions appears to be inadequate. This study contributes with suggestions on how professionals think that the conditions for cooperation between different school professions can be developed, both at the workplace but also during their education.

I dagens Sverige blir vårdtider på sjukhus allt kortare. En studie i Stockholm 2007 visar att 25 % av samtliga patienter blir aktuella för vård- och omsorgsplanering inom äldreomsorgen. Det finns ett behov av att förbättra patientens delaktighet i vård- och omsorgsplaneringen då tidigare forskning visar att den varit låg. Vi anser det viktigt att beskriva kommunalt anställda sjuksköterskors perspektiv av att delta i vård- och omsorgsplanering. Genom att kartlägga deras upplevelser och erfarenheter av vård- och omsorgsplanering kan kunskaper erhållas så att vård- och omsorgsplanering kan förbättras. Syftet med uppsatsen är att beskriva vård- och omsorgsplanering ur kommunalt anställda sjuksköterskors perspektiv. Intervjuer har genomförts med 11 kommunalt anställda sjuksköterskor med stöd av semistrukturerade frågor. Datamaterialet har analyserats utifrån riktad innehållsanalys och presenteras i fem huvudkategorier. Patientens roll i vårdplaneringsmötet är central och det finns en vilja hos personalen att ha patienten i fokus. Många faktorer försämrar dock patientens delaktighet. Vårdpersonalens roll är att var stödjande för patienten, men ibland kan okunskap om patienten samt förbestämd uppfattning om framtida vårdinsatser utgöra ett hinder. Närstående utgör ett stöd för patienten, men brister ibland i att fråga efter eller respektera hans vilja. Vårdplaneringsmötet ligger många gånger lite för tidigt i tiden då alla utredningar och besked inte är klara. Samverkan mellan olika tvärprofessionella samarbetspartner är avgörande för hur den samordnade vård- och omsorgsplaneringen fungerar. En bra vård- och omsorgsplanering är en planering där alla medverkar för patientens skull och sätter patienten i fokus. Det finns ett ökat intresse för vård- och omsorgsplaneringar och en vilja att förbättra rutiner ute i kommunen. För att vårdplaneringsmötet ska bli så bra som möjligt behöver samverkan mellan slutenvården och kommunen förbättras.

Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Uppsatsnivå: D

Studiens övergripande syfte var att bidra med kunskap om samverkan mellan förskola och barnhälsovård (BVC) gällande tidigare insatser. I dagsläget finns ingen lagstadgad samverkan i förskolan likt skolans elevhälsa och det saknas nationella riktlinjer för hur förskolan ska samverka med andra stödfunktioner såsom BVC. Därför görs idag olika tolkningar av vad detta samverkansuppdrag innebär. Studiens teoretiska utgångspunkter tar avstamp i Axelsson och Bihari Axelssons klassificering av fyra integrationsformer. Vidare har deras visualisering av begreppen autonomi och fusion varit en utgångspunkt för att identifiera olika sätt att organisera samverkan. Specialpedagogiska perspektiv och det salutogena perspektivet har använts för att förstå betydelsen av samverkan, vilka hinder som kan uppstå samt för att tolka och förstå det främjande och förebyggande arbetet. Studien tillämpar en hermeneutisk forskningsansats och empiriska data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer som omfattar åtta specialpedagoger som arbetar i förskolan. Resultatet pekar på att organiseringen av samverkanstillfällena kan identifieras som interprofessionella möten. Vidare visar det på att uppföljning är ett utvecklingsområde då det råder brist på återkoppling samt gemensam dokumentation. Detta kan härledas till de sekretessbestämmelser som professionerna omfattas av. Det framgår att samverkan bidrar till att ge barn rätt stöd i tid och att tvärprofessionellt kunskapsutbyte är betydelsefullt för att skapa en helhetsbild av barnets behov. Det framgår även att goda relationer är en förutsättning för att vårdnadshavarna ska ge sitt samtycke så att ärendet kan  lyftas vid samverkan. Det främjande arbetet kopplas till de insatser som erbjuds genom samverkan medan det förebyggande arbetet handlar om att sprida och bevara kunskap som erhålls vid samverkanstillfällena. Resultatet pekar också på att det tar tid att etablera en fungerande struktur, skapa samsyn och förståelse för varandras professioner.

Den dokumentation som görs i patientjournaler får allt större betydelse för patientens säkerhet och delaktighet samt för uppföljning och utveckling av vårdens kvalitet. IT-stöd ökar informationens tillgänglighet, men studier visar på brister vad gäller struktur och innehåll.

Syftet med denna studie var att kartlägga i vilken omfattning dubbeldokumentation förekom i den tvärprofessionella, elektroniska patientjournalen, relaterat till sjuksköterskans dokumentation (delstudie I), samt att undersöka personals uppfattningar om dubbeldokumentation och värdet av att använda egen och annan professions dokumentation (delstudie II).

Studien genomfördes på ett länsdelssjukhus där datorjournaler använts i ca 10 år. Trettio strokepatienters journaler analyserades utifrån VIPS-modellens sökord och arbetsterapeuter, läkare, sjukgymnaster och sjuksköterskor (N = 111) besvarade en studiespecifik enkät.

Resultatet visade att 15 % av innehållet i omvårdnadsdokumentationen (exklusive epikris) också fanns dokumenterat på annan plats i journalen, en eller flera gånger. Av omvårdnadsanamnesernas innehåll var 43 % dubbeldokumenterat. Motsvarande andel för omvårdnadsstatus och omvårdnadsåtgärder var 6 % respektive 10 %. När det gäller omvårdnadsepikriserna var 41 % av innehållet även dokumenterat i annan professions epikris. Dubbeldokumentationer förekom oftare mellan sjuksköterska och läkare än mellan sjuksköterska och arbetsterapeut/sjukgymnast. Samtliga professioner ansåg det värdefullt att kunna ta del av varandras dokumentation. Läkarens dokumentation följdes i stor utsträckning av alla. Arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sjuksköterskor följde varandras dokumentation i stor utsträckning. Det var vanligare att man sökte specifik information än läste dokumentationen för att skaffa sig en helhetsbild. Sjuksköterskor sökte också ofta information för att i sin tur lämna denna vidare. Dubbeldokumentation ansågs förekomma mest inom journalens anamnesdel. Tänkbara orsaker till dubbeldokumentation ansågs vara att man inte läser vad andra har dokumenterat, att man vill visa vad som gjorts samt att diktaten skrivs in för sent. Vid jämförelse mellan sjuksköterskor med äldre utbildning respektive de med utbildning enligt 1993 års studieordning visades att sjuksköterskor med äldre utbildning instämde i högre utsträckning till att dubbeldokumentation ofta förekommer mellan läkare och sjuksköterska.

För att undvika onödig dubbeldokumentation krävs, förutom att aktuell information finns tillgänglig, att roller och ansvarsförhållanden mellan professionerna tydliggjorts.

The documentation made in patients’ charts is becoming of greater importance for the safety and involvement of patients and for the follow up and development of the quality of care. IT support increases the accessibility of information, but studies even show deficits pertaining to structure and content. The aim for this study was to survey to what extent double documentation occurs in multiprofessional, electronic patient charts, related to the nurse’s documentation and to investigate staffs’ understanding of the value and usage of other professionals’ documentation.

The study was conducted at a county hospital where computer charts have been in use for about 10 years. Thirty stroke patients’ charts were analysed on the basis of the VIPS models key words and occupational therapists, physicians, physiotherapists, and nurses completed a study specific survey.

The results showed that 15% of the content in nursing care documentation (excluding epicrisis) was also documented in other places in the chart, one or more times. Of the content of the nursing anamnesis 43% were double documented. The corresponding share of the nursing status and nursing interventions were 6% respectively 10%. When it comes to nursing epicrisis 41% of the content was also documented in other professionals’ epicrisis. Double documentation occurs more often between nurses and physicians than between nurses and occupational therapists/physiotherapists.

All of the occupations considered that it is valuable to be able to take part in each others documentation. Physicians’ documentation was followed to a great extent by all. Occupational therapists, physiotherapists, and nurses followed each others documentation to a great extent. It was more common to seek specific information that to read the documentation in order to acquire an overall picture. Nurses sought also often information which in turn was given to others. Double documentation was considered to occur mostly in the section of the chart for anamnesis. Conceivable reasons for double documentation were considered to be caused by not reading what others had documented, to show what had been done, and that dictation was written in too late. At a comparison between nurses with an older education and those with an education according to the 1993 curriculum showed that nurses with an older education agreed to a greater extent that double documentation occurred between physicians and nurses.

Avoiding unnecessary double documentation demands, besides that current information is available, that the conditions of rolls and responsibilities between professionals are clarified.