Academic literature on the topic 'Tvister'

Civilrättsliga tvister om karaktärisering av rättshandlingar är vanligt förekommande i svensk rätt, då särskilt angående syftet med förmögenhetsrättsliga överföringar mellan parterna. För sådana dispositiva tvister är domstolen bunden av parternas respek­tive framställningar. Det kan dock tänkas uppstå en del bevissvårigheter för parterna att styrka det bakomliggande syftet med exempelvis en överföring mellan dem. Det inne­bär att tvistens utgång ofta blir avgörande av vem av parterna som ska bära risken för att ens framställda rättsfaktum inte kan bevisas, eller med andra ord vem som åläggs bevisbördan. Högsta domstolen (HD) har behandlat frågan i en rad rättsfall varav ett, NJA 2014 s. 364, har väckt en del frågor kring vad som faktiskt gäller i bevis­börde- och beviskravssammanhang. Detta problem blir särskilt aktuellt om parterna som tvistar med varandra är makar. När två personer ingår äktenskap med varandra sker ingen direkt ändring i makarnas förmögenhet. Det inträder dock en del rättigheter och skyldigheter. I portalparagraferna i äktenskapsbalken (ÄktB) 1:2 och 1:4 förklaras att makarna har en äktenskaplig lojalitetsplikt mot varandra som omfattar såväl ekonomiska som sociala hänseenden. Samtidigt förklaras det i ÄktB 1:3 att vardera maken råder över sin egendom och svarar för sina skulder. Makarna kan även träffa förmögenhetsrättsliga avtal med varandra och företa rättshandlingar sinsemellan. Eftersom makar har ekonomiska skyldigheter mot varandra uppkommer särskilda bevissvårigheter när rättshandlingar som företagits mellan just makar ska karaktäriseras. Med tanke på att makar ofta lever i nära relation till varandra och ofta har en gemensam ekonomi, kan det tänkas vara vanligt att makarna företar rättshandling utan att säkerställa någon bevisning om rättshandlingens faktiska innebörd. Dessutom finns ytterligare en aspekt att beakta vid överföringar mellan makar som inte finns mellan andra avtalsparter, nämligen den äktenskapliga underhållsplikten som ofta kan vara svår för en part att styrka.

De största konsekvenserna av föräldrarnas beslut att gå skilda vägar bär tredje part i familjen – barnen. Samtidigt är det de som har rätt till en trygg uppväxt och utveckling som skall tillgodoses av föräldrarna. Hur kan barnperspektiv framhållas och inte hamna i skuggan av de vuxnas perspektiv? Finns det klara linjer för hur barnperspektiv ska framhållas? Av vem kan barnen förvänta sig stöd under den svåra tiden? Hur kan den laddade situationen mellan föräldrarna som utspelas i vårdnads, boende och umgängestvister minskas? Syftet med uppsatsen är att utreda vilken ställning barn som grupp har efter lagändringarna i föräldrabalken (FB) 1 juli 2006 i frågor/tvister rörande dem själva gällande vårdnad, boende och umgänge. I samband med det syftar jag också att utreda vem som ger familjen inklusive barnen stöd under den jobbiga perioden och vad som är de yrkesprofessionellas åsikter. Rätten till båda sina föräldrar, genom gemensam vårdnad eller växelvis boende, var och är en del av offentliga retoriken om barns uppväxt. Forskningsresultaten tvingar oss att inse att barn inte mår bra av att vara underställda föräldrarnas rättigheter framför deras skyldigheter och domstolsbeslut, på grund av att barn och föräldrarnas oenighet inte synliggörs och barn har ingen yttranderätt i civilrättsliga mål om vårdnad, boende och umgänge. Jag har valt en kvalitativ design och ett icke- sannolikhets, målinriktad urval, halvstrukturerade intervju med yrkesprofessionella för att undersöka uppsatsens frågor.  Jag har använt rationell val teorin, kognitiva teorin, Meads rollövertagande teori och social konstruktivism teorin för resultatanalys. Man kan konstatera att barn som grupp fick mer inflytande efter lagändringar i FB 1 juli 2006 i frågor/tvister rörande dem själva om vårdnad, boende och umgänge, men detta inflytande är inte tillräckligt för att barnperspektivet inte riskerar att underställas de vuxnas perspektiv. För att förebygga detta behövs först och främst en tydlig definition av barns bästa och riktlinjer för att tolka denna. Tolkning är ett viktigt moment och omfattar barns rättsäkerhet. Tolkningen ska sammanfalla med barns bästa i slutändan men så är det inte alltid idag. Stödet från samhället för kärnfamiljer inklusive barn räcker inte till som både min studie och tidigare forskning har visat.

The biggest consequence of the parents’ decision to go separate ways bears the third part of the family- the children. Still it is they who have the right to a safe upbringing and development that should be satisfied by their parents. How can children's perspectives be stressed and not end up in the shadow of the parents perspective? Are there clear lines of how the child's perspective should be emphasized?  By whom can the children expect support during the difficult time? How can the ill-tempered situation between the parents concerning custody, housing and socializing disputes be reduced? The purpose of the paper is to investigate the status of children as a group, after legislative changes in the “Föräldrabalken” (FB) July 1, 2006 on matters /disputes relating to concerning custody, housing and socializing. In that context I also aims to investigate who gives the family (including children) support during the hard period and what are the opinion of the professionals. The right of both parents, joint custody and alternately living was and is a part of the public rhetoric about children's upbringing. The results of the research forces us to recognize that children do not feel well to be subject to the rights of parents over their obligations and court decisions, because the children and parents' disagreement is not visible and there are no rights for children to speak in civil cases concerning the custody, housing, socializing. I chose a qualitative design and a non-probability, purposeful sampling, semi-structured interview with professionals to examine the paper’s issues. I have used rational choice theory, cognitive theory, Meads taking over the role theory and social constructionist theory for performance analysis. It can be noted that children as a group had more influences after the legislative changes in “FB” July 1, 2006 in matters /disputes relating them about custody, housing and socializing, but this influence is not sufficient so the child's perspective will not likely to be overran by the adults perspective. To prevent this we first and foremost need a clear definition of the child's best and guidelines who to interpret it. Interpretation is an important moment, and includes children's legal rights. Interpretation should coincide with the children's best in the end, but it is not always the case today. The support today from society to families (including children) is not enough and that is shown both in my study and in previous research.

Försäkringar är en typ av tjänster som lämpar sig särskilt väl för internationell handel då försäkringsavtal enkelt kan slutas mellan två parter utan att några varor eller ar-betskraft behöver förflyttas över gränserna. Den gränsöverskridande handeln med försäkringar aktualiserar precis som den övriga gränsöverskridande handeln den in-ternationellt privaträttsliga problematiken. Det är dock ofta så att försäkringstagaren befinner sig i en utsatt situation när försäkringen väl behöver användas. Försäkringen faller ju i många fall ut när försäkringstagaren lidit någon typ av skada. Med tanke på att försäkringstagaren befinner sig i en utsatt situation både rent ekonomiskt och för-handlingsmässig har lagstiftaren valt att särskilt reglera detta område. Dessa typer av skyddsregleringar återfinns bland annat i de regelverk som styr domstolarnas behö-righet på den internationella privaträttens område. Behörighetsfrågan i försäkringstvister är förenad med vissa problem. I första hand stöter parterna på problemet med att det finns ett flertal regelverk som behandlar just behörighetsfrågan i försäkringstvister. Dessa regelverk innehåller likartade regler för försäkringstvister men regelverkens tillämplighetsområden skiljer dem åt. Reglerna som återfinns i Bryssel I-förordningen, Brysselkonventionen och Lugano-konventionen är tvingande och möjliggör för försäkringstagaren att väcka talan både vid den ort i vilken försäkringsgivaren har hemvist samt vid den ort där försäkrings-tagaren har hemvist. Försäkringsgivarens möjligheter att väcka talan är i princip be-gränsade till den ort där försäkringstagaren har hemvist. Genom behörighetsreglerna begränsas parternas möjligheter att genom prorogationsavtal avtala om domstols be-hörighet eftersom skyddet för försäkringstagaren inte skall sättas ur spel genom ett sådant avtal. Det förhåller sig dock på det sättet att regleringarna inte bara skall till-lämpas när styrkeförhållandet mellan parterna är ojämnt utan även i fall när parterna är att se som jämbördiga vilket i sin tur kan skapa omotiverade fördelar för försäk-ringstagaren. Ytterligare problem uppkommer på grund av att regelverken inte är tillämpliga på skiljeförfarande vilket kan komma att underminera skyddsregleringarna då regelver-ken som styr domstolarnas behörighet inte blir tillämpliga på denna typ av avtal.

Problembakgrund: Organisationer upplever ständigt tvister när de agerar i en konkurrensutsatt miljö. Tvister kan behandlas på en mängd olika sätt, till exempel kan parterna ta hjälp av någon utomstående, de kan lösa tvisten på egen hand eller gå till domstol. I Sverige tenderar vi att lösa konflikter på likartade sätt oavsett tvistens karaktär. Alternativa tvistelösningsmetoder såsom medling används endast i begränsad omfattning. Jag anser att tvistelösning blir mer ändamålsenlig om den anpassas efter den ifrågavarande tvisten. Denna framställning kommer därför att behandla alternativa tvistelösningsmetoder i allmänhet och medling i synnerhet. Problemformulering: Vid vilka typer av kommersiella tvister är medling, utifrån parternas synvinkel, att föredra framför ordinärt domstolsförfarande? Vilka är för- och nackdelarna, för de tvistande parterna, med medling jämfört med domstolsförfarande i Sverige?

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka vid vilka situationer tvistande kommersiella parter kan nå mer ändamålsenliga lösningar genom att använda medling istället för att ta tvisten till domstol. Framställningen vänder sig främst till företag och skall ge dem information och vägledning om alternativa metoder i allmänhet och medling i synnerhet. Metod: Den i de inledande kapitlen beskrivna medlingsprocessen skall jämföras med det traditionella svenska domstolsförfarandet. Jämförelsen skall göras utifrån kriterier som näringslivets aktörer finner viktiga för tvistelösning Dessa kriterier representerar parternas preferenser vid valet av tvistelösningsmetod. Utifrån näringslivets inställning till val av tvistelösningsmetod har jag sedan konstruerat fiktiva analysmodeller för att illustrera vad som kan föranleda företag att välja den ena eller andra tvistelösningsmetoden. Analysmodellerna kommenteras sedan för att ge större förståelse till företagens förväntade beteenden eller hur de borde agera.

Avgränsningar: Uppsatsen behandlar endast medling av kommersiella tvister.

Resultat: Den viktigaste slutsats, efter att ha studerat medling som tvistelösningsmetod ingående, är att Sverige och svenskt näringsliv skulle vara betjänta av att använda medling i större omfattning än vad som idag är fallet. Att som idag begränsa valet av tvistelösning till skiljedom eller domstol är ett misstag. Många tvister och konflikter skulle kunna lösas mer ändamålsenligt om de behandlades med en metod mer anpassad efter den specifika tvistens förhållanden. Särskilt viktigt är detta då tvistande parter har en pågående affärsrelation som man vill bibehålla. Medling kan ofta vara en positiv metod när tvistande företag har ställt sig frågorna; var och vad vill vi var för sig och vad vill vi med vår relation? Medling är dock inte generellt en lämpligare tvistelösningsmetod. Det krävs att vissa förutsättningar är för handen för att medling skall vara en lämpligare metod än domstol. Om medling bör användas eller inte måste därför avgöras utifrån de specifika förhållandena i varje tvist.

Varje år hamnar ett antal fastighetstvister om hävning, återgång och bättre rätt i tingsrätterna. Dessa tvister antecknas i fastighetsregistret, men utan någon information om vad tvisterna handlar om. Frågeställningen i detta examensarbete är: Vad är orsakerna bakom tvister om hävning, återgång och bättre rätt som hamnar i tingsrätterna? Syftet är att undersöka om det finns något mönster, eller några återkommande skäl till tvist och om det går att göra något för att minska antalet tvister. Ett fastighetsköp kan hävas av flera olika anledningar, till exempel om fastigheten är behäftad med allvarliga fel. Återgång kan ske när en överlåtelse av någon anledning är ogiltig. En talan om bättre rätt kan väckas av någon som anser sig ha bättre rätttill en fastighet än den som besitter den. Metoden bestod i att granska ett antal tingsrättsärenden utifrån de fastigheter som fått en anteckning om tvist i fastighetsregistret under 2015. Tvisterna delades in i huvudgrupperna hävning, återgång och bättre rätt och därefter i undergrupper utifrån skälen bakom tvisterna. Totalt studerades 46 tvister. Av dessa tvister handlade endast en om hävning, 17 tvister handlade om återgångoch 28 handlade om bättre rätt. Gränsen mellan återgång och bättre rätt visade sig dock inte vara knivskarp. Följande undergrupper skapades: Hävning: Endast en tvist, inga undergrupper. Återgång: Återvinning, ogiltiga gåvor, förfalskningar. Bättre rätt: Dold samäganderätt, avstyckningar, förfalskningar, dubbelöverlåtelser, ogiltiga köp, ogiltiga gåvor, enskild egendom, oklara köp. Totalt var de vanligaste orsakerna återvinning efter konkurs (10 st.), ogiltiga gåvor (7 st.), förfalskningar (7 st.), dold samäganderätt (6 st.) och avstyckningar (5 st.). De flesta tvisterna var mellan personer som kände varandra sedan tidigare, många var inom familjen. För att minska antalet tvister diskuteras främst elektroniska fastighetsöverlåtelser.
Every year a number of real property disputes about cancellation, return and superior title end up in the district courts. These disputes are notedin the Real Property Register, but without any information on what they are about. The research question in this theses is: What are the reasons behind disputes about cancellation,return and superior titlethat endup in the district courts? The purpose is to investigate if there are any patterns or recurrent reasons for disputes and if there is anything that can be done to reduce the number of disputes. A real property transfer can be cancelled for multiple reasons, for example if the property contains serious faults. A return can happen if a transfer for some reasonis invalid. A claim for superior title can be raised by someone that considers himself better entitled to the property than the one who possess it. The method was to examine a number of district court cases based on the real properties that had gotten a dispute notein the Real Property Register in 2015. The disputes were divided into the main groups cancellation, return and superior title and then into sub groups based on the reasons behind the disputes. In total 46 disputes were investigated. Out of these disputes there was only one about cancellation, 17 were about returnand 28 were about superior title. The line between return and superior title did prove not to be so sharpe though. The following sub groups were created: Cancellation: Only one dispute, no sub groups. Return: Recovering, invalid gifts, forgery. Superior title: Hidden co-ownership, subdivisions, forgery, double transfers, invalid purchases, invalid gifts, individual property, unclear purchases. In total the most common reasons were recovering after bankruptcy (10), invalid gifts (7), forgery (7), hidden co-ownership (6) and subdivisions (5). Most of the disputes were between people that already knew each other, many were within family. To reduce the number of disputes mainly electronic real property transfers is discussed

In accordance with UN Convention on the Rights of the Child, the Swedish paternal law stipulates that the best interests of a child should be decisive in all decisions regarding custody. In order to determine what the best interests for the child is, an overall evaluation must take place, where statutory circumstanc- es and the child's own will should be regarded. However, the court must take the child’s will into account with regard to the child’s age and maturity. The court’s obligation to consider a child’s will is also protected by article 12 in the convention which ensures children’s right to express their opinion. the convention can stronger protection of the right for children. The child’s right to express their opinion includes a right to be heard. In cus- tody cases, it is the social welfare committee's task to investigates the child's will within a custody investigation. However, there is no requirement to obtain custody investigations in custody cases. Which means that the absolute right to be heard cannot be fulfilled in accordance with the convention. The child’s right to express their opinion also includes a right to have their will take into account. In the preparatory materials it is said that if a child has a specific desire in the custody issue and has reached such an age that it should be respected, the court should generally follow the child's desire. However, analyzed custody verdicts shows that there is no coherence regarding when children have reached such an age and maturity. The courts estimates the im- portant of the child's will in relation to other circumstances in the case. It is also shown that younger children's opinion is rarely taken into account and that not all older children do get their will considered. The review has shown that there is in the application of the law, a lack of a child-rights-based approach which an incorporating of the convention could remediate. On the other hand there is a clear interaction between the child's right to protection and the child's right to autonomy even in the convention. The child’s right to express their opinion in the custody process will remain conditional on the basis that a custody investigation is obtained and that the custodian allows the child's will to be investigated. The incorporation will not remedy the fact that there is no consensus on how children's will is valued in the courts assessment of the child's best interests. Thus, a legal change is re- quired regarding how the child's will should be taken into account.

Vid tvister om mindre värden kan ordinära processformer bli oproportionerligt kostsamma, särskilt vid gränsöverskridande fall som ofta medför ytterligare kostnader. Sådana faktorer har bevisats avskräcka EU:s medborgare från att vända sig till domstol med småmål. För att avlägsna sådana hinder har det uttryckts ett behov av ett gemenskapligt förenklat rättegångsförfarande vid gränsöverskridande tvister om mindre värden. Därför infördes den europeiska småmålsförordningen år 2009. Förordningens syfte är bland annat att förenkla och påskynda förfaranden vid mindre tvister samt att sänka kostnaderna. Småmålsförfarandet är ett skriftligt förfarande där parterna och domstolen kommunicerar via standardiserade formulär. Tanken med detta är att parterna ska klara sig på egen hand utan att behöva anlita juridiskt ombud. Syftet med förevarande uppsats har varit att analysera småmålsförordningens kapacitet att i praktiken uppnå dess ändamål, främst på det europeiska planet men även på en svensk nivå. På grund av att småmålsförfarandet är en relativt ny processform är tillgången till material i ämnet begränsat. Därför har statistiska rapporter, utländska utredningar samt egna undersökningar tjänat som kompletterande material till de traditionella rättskällorna. Eftersom småmålsförfarandet är ett utav EU:s första processrättsliga instrument har EU i och med dess införande tagit ett steg längre in i den europeiska processrätten. Innan var det medlemsstaternas nationella lagstiftningars uppgift att reglera rättsliga processer. En omvändning som har givit upphov till viss kritik. Det finns de som menar att harmoniseringen av den europeiska civilprocessen inte skett tillräckligt effektivt och att det finns en risk för att betoningen på effektivitet och ekonomi har prioriterats framför de fundamentala processuella rättigheterna. Eventuellt gäller det här även småmålsförordningen. Förfarandet har nämligen visat sig vara en aning problematiskt och till vissa delar ineffektivt. Skillnader mellan medlemsstaternas tillämpning kan riskera en varierande skyddsnivå. Flerspråkigheten i Europa kräver ofta översatta handlingar, något som kan bli avskräckande kostsamt. Medlemsstaternas skyldighet att garantera parterna service är otillräcklig, på grund av bristande kunskaper om förfarandet bland de behöriga domstolarna. Vad gäller Sveriges förhållande till småmålsförfarandet verkar engagemanget hittills mycket svalt och de behöriga domstolarna verkar inte ens känna till förfarandet. För att småmålsförfarandet ska bli effektivt krävs att såväl jurister och domare som allmänheten känner till dess existens. På europeisk nivå finns en hel del medier som upplyser om förfarandet. Dock är det få som känner till de här informationskanalerna. På nationell nivå varierar informationssatsningarna mellan medlemsstaterna, och därefter varierar även antalet avgjorda förfaranden. Överlag tyder statistiken på att det hittills avgjorts relativt få domar i det europeiska småmålsförfarandet. Analysen har sammanfattningsvis visat att det således finns skäl att ifrågasätta förordningens praktiska effektivitet. Det europeiska småmålsförfarandet är emellertid en relativt ny processform som har möjlighet att förbättras. Dess syfte är välmenande och ifall det visar sig att det finns ett fortsatt behov av ett europeiskt förfarande för småmål kan det vara värt att hålla en levande diskussion om ämnet, för att utveckla förfarandet till att bli så effektivt som det syftar till att vara.
With regard to small claims ordinary judicial proceedings may be disproportionate expensive in relation to the amount of the claim, especially in cross-border cases that often involve additional costs. This deters the EU citizens from pursuing small claims. In order to remove such obstacles a need for a European simplified procedure for cross-border small claims was expressed. Hence the European Small Claims Procedure was initiated in 2009. This regulation aims at simplifying and speeding up the small claim litigations as well as reducing the costs. The ESCP is a written procedure where the parties and the court are using standard claim forms. The idea is that the parties should be able to litigate without the help of a lawyer. The purpose with the present paper has been to analyze this regulations’ capacity to reach its aims, principally how the situation seems at the European level but also at the Swedish level. Since the ESCP is a relatively new procedure there is so far a limited supply of material on this subject. Due to this fact statistical reports, foreign investigations and own surveys have served as supplementary material to the traditional sources of law. By introducing the ESCP, which is one of the first European procedures, the EU has increased its involvement in the European civil procedure. Since the regulation of judicial proceedings earlier was handled by the national legislation of the Member States, this caused some critique. There are those who mean that the harmonization of the European civil procedure has not been sufficiently effective and that the focus on efficiency and economy has been prioritized over the fundamental procedural rights. This might also be the case for the ESCP. The procedure has namely turned out to be slightly problematic and somewhat ineffective. If the procedure differs significantly between the Member States this may also lead to differences in the level of protection. The multilingualism in Europe often demands translated documents, which runs the risk of being deterring expensive. Furthermore, the duty of the Member States to offer the parties practical assistance is inadequate, because of the lack of knowledge about the ESCP among the courts. As regards Sweden’s relations to the ESCP, the interest so far seems quite modest. The authorities have not made any widespread efforts to promote the ESCP and the courts do not even seem to have heard of this procedure. The prerequisite for making the ESCP really effective in practice is that lawyers and judges as well as the public are acquainted with its existence. On the European level there are several media that supplies information about the ESCP. Nevertheless, only a few are aware of these media. On the national level the efforts to promote the ESCP varies between the Member States and thus the use of the procedure throughout Europe varies as well. Overall the statistics indicates that up to now relatively few judgments have been decided in the ESCP. Consequently, the analyze has displayed that there are reasons to question the practical efficacy of this procedure. At the same time it is important to bear in mind that the ESCP is a fairly new procedure which has the possibility to improve. Since it has a good purpose there are reasons to keep the debate alive, in order to develop the procedure into the effective instrument as it aims to be.

The aim of study was to test the efficacy and phytotoxicity of Calaris pro (326 g kg-1 terbuthylazine+50 g kg-1 mesotrione) and Twister (125 g kg-1 terbuthylazine+50 g kg-1 mesotrione) on weeds in maize crop. The experiment was set up during 2017 at the Kruščić, by a random block system in four repetitions. High efficacy of herbicides was manifested on Abutilon theophrasti, Amaranthus retroflexus, Ambrosia artemisiifolia, Chenopodium album, Chenopodium hybridum, Cirsium arvense, Datura stramonium, Solanum nigrum, Setaria glauca, Hibiscus trionum and Xanthium strumarium, while low efficacy was on Sorghum halepense. The total efficacy for product Calaris pro was 94,16% and for Tvister 96,20%.