Academic literature on the topic 'Utbildningsfilosofi'

This paper presents an attempt to articulate a philosophy of education with respect to technology.The guiding idea is that the primary aim of technology education should be to help pupils to reflecton the nature of technology as a social and cultural phenomenon, as regards its effects on individuals,their society and the environment. Bearing in mind Heidegger’s ideas on the essence of technologyand Dewey’s philosophy of education, a notion of technology education as “technology re-presentation”is introduced. This process centres on the visualisation or construction of technical systems andartefacts with a view to understanding them in the way indicated above. As far as the nature of thisunderstanding is concerned, directives are given by Heidegger’s idea of a reflection (Besinnung) onthe impact of technology on our present world-view and by Dewey’s concept of “reflective thinking”,which refers to the insight into the relation between our actions and their consequences.

Debatten kring skolan har varit intensiv de senaste åren allt sedan svenska skolresultat börjat sjunka i internationella resultatjämförelser. Samtidigt som vi jämför oss allt mer med andra länder ökar globaliseringen, kommunikationerna och samhällsutvecklingen. Allt går mycket snabbare och samhällsutvecklingen är idag nästan omöjlig att förutspå. Med tanke på att det tillkommit en ny läroplan med nya kursplaner för både grundskolan och gymnasiet de senaste åren är det intressant att undersöka hur dessa kursplaner svarar upp till dessa samhällsförändringar. Tänkbart är att det krävs nya förhållningssätt och synsätt på utbildning och till kunskap. Denna uppsats undersöker om det finns någon skillnad mellan kursplanen för geografi i Lpo94 och Lgr11. Eftersom många av dagens samhällsproblem rör frågor om hållbar utveckling, miljö eller levnadsvillkor är det intressant att studera vilka meningserbjudanden som finns i kursplanerna i Lpo94 och Lgr11. Utifrån tre olika analysverktyg jämförs kursplanernas utbildningsfilosofiska meningserbjudanden, vilka kunskapsteoretiska anspråk kursplanerna gör samt vilket innehållsval som prioriteras. Efter genomförd analys går det att konstatera att Lgr11 är mer socialkonstruktivistisk än Lpo94 även om de båda har essentiella anspråk. Förvånansvärt nog innehåller Lpo94 fler ämnesteoretiska kunskaper än Lgr11 medan den senare kursplanen bättre redogör för praktiska kunskaper. Innehållet är i mångt och mycket lika i stora delar av kursplanerna men Lgr11 förespråkar mer tvärvetenskaplig geografiundervisning där eleverna får tolka, värdera och kritiskt granska olika källor och metoder. Detta anses bland annat vara bra kunskaper för det framtida samhället.

The purpose of this study is to categorize what philosophical thoughts about knowledge and learning that have affected the general curriculum and the syllabus for political science in the swedish educational system, from 1970 up to 2011. The study utilizes the theories of Tomas Englund regarding perennialism, essentialism, progressivism and reconstructivism and the theories of Geir Biesta about socialisation, qualification and subjectification. These theories are applied to three different curriculums and syllabi in Sweden The results are that all curriculums and syllabi contain essentialism. The first studied curriculum, Lgy 70, is mostly affected by progressive thoughts while the two following, Lpf 94 and Gy2011, are more affected by reconstructivism. Regarding Geir Biestas theories the curriculums seem to gradually shift from socialisation towards subjectification.

Syftet med denna studie är att genom semistrukturerade intervjuer belysa hur och på vilket sätt kunskapssynen hos fem lärare påverkar deras lektionsupplägg och urval av material. Lärare med olika utbildning och olika lång erfarenhet svarade på öppna frågor om deras syn på kunskap och hur de väljer material till sin undervisning. Resultatet presenteras uppdelat i fem kategorier för att se om det finns något mönster i vilken kunskapssyn lärarna har och hur de lägger upp sina lektioner. Slutsatsen i studien är att lärarna inte har någon entydig kunskapssyn utan de tror att det är olika för olika elever och anpassar undervisningen till individerna som finns i klassen. Att anpassa för individen stämmer även överens med läroplanen som finns i dag men den rådande skolpolitiken är möjligen på väg mot ett mindre individuellt upplägg.

I uppsatsen analyseras remissförslaget till den nya skollagen (Ds 2009:25) samt Barnkonventionen med avsikt att formulera och jämföra hur föräldrar och stat positioneras gällande barnets fostran. Analysen syftar till att belysa likheter och skillnader mellan de båda texterna. Detta sker utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv där subjektspositioner är ett nyckelbegrepp i analysen, samt med hjälp av politisk filosofi. Det filosofiska materialet är hämtat från John Rawls, Alasdair MacIntyre samt nutida utbildningsforskning främst representerat av Tomas Englund. De politiska filosofierna bidrar till utmejslandet av tre diskurser funna i den nya skollagen och Barnkonventionen.

Dessa diskurser är de stödjande subjektens diskurs vilken är den dominerande diskursen i de båda texterna och i vilken barnet självt ges ansvar för sin utveckling; denna diskurs ligger nära John Rawls politiska teorier. Vidare framkommer isärhållandets diskurs vilken återfinns i den nya skollagen och ligger närmast den nutida utbildningsforskningen; i denna diskurs framträder staten som garant för elevens väl. I den sista diskursen, traditionens diskurs, som utmejslas ur MacIntyre och Barnkonventionen ses istället föräldrarna som barnets garant.

Utifrån arbetet framkommer en förhållandevis stor likhet mellan den nya skollagen och Barnkonventionen även om en nyansskillnad kan urskiljas. Denna nyansskillnad visar sig genom att isärhållandets diskurs och traditionens diskurs, vilka står i polemik, återfinns i betydande grad enbart i en text var.

Kemi är ett ämne som anses av många vara svårt. Syftet med det här arbetet är att få en fördjupad inblick i hur kemi skiljer sig mellan IB-programmet och naturvetenskapliga programmet. Metoden som används är en litteraturanalys av ämnesplan och läromedel. En jämförelse gjordes mellan läromedlen sinsemellan och likaså för ämnesplanen. Utgångspunkten för studien var i följande frågeställningar; hur presenteras halogenalkaner i ämnesplanen respektive läromedlen samt hur miljöperspektivet skiljer sig åt mellan läromedlen. Böckerna som analyserats är från förlagen Pearsons (IB) och Gleerups. Resultatet av studien visade att det finns stora skillnader mellan både ämnesplanen och läromedlen. I de svenska ämnesplanerna är lärandemålen översiktligt beskrivna. Ämnesplanen för IB-kemin är däremot mycket specifik. läromedlen skiljer sig också åt mycket. Läromedeljämförelsen visade att IB-kemin är innehållsrik med fokus på ämneskunskaperna av ren kemi medan svenska kemin fokuserar på miljö- och hållbar utveckling.

The aim of this essay is, firstly, to – through a text analysis – compare the curriculum of Waldorf education in Sweden (in the essay referred to as “WL”) to the Swedish national curriculum “Lpo 94”, to uncover possible differences and similarities between these documents, and, secondly, to present the roots and educational philosophies that these two curricula, respectively, are based upon. The purpose hereby is to be able to trace, describe and explain the differences between the pedagogical practices of Waldorf education and that of conventional Swedish schools. In the essay, a historical investigation of the main traditions of ideas behind the Swedish national curriculum is briefly carried out, where I swiftly present the educational philosophies of John Dewey (1859-1952) and Lev S. Vygotsky (1896-1934). Next, an investigation of the worldview and philosophy of Rudolf Steiner (1861-1925) is effectuated, where I attempt to bring to light Steiner’s anthroposophical and holistic worldview – a worldview that throughout the 20th century has developed into an international and wide-ranging anthroposophical movement – as well as his concepts of knowledge, science and educational philosophy. It is made clear that Steiner’s texts and lectures are continuously centred on a holistic outlook on mankind and nature, as well as the spiritual development of humankind and deeper development of the mind. Even though the text analysis of the two curricula shows several similarities between the curriculum of Waldorf education and the national one – in particular regarding in what way the text is structured, as well as in what way the basic (democratic) values are expressed – the analysis also displays a wide range of differences. The curriculum of the Waldorf education displays a closer relation to Steiner’s holistic worldview and educational ideas than does Lpo 94 to the educational ideas of Dewey and Vygotsky, and it focuses more on the importance of the child’s playing activities, creativity and art compared to conventional schools, even though these perspectives do exist here as well. It is argued that, above all, it is the outlook on mankind behind the curriculum that shapes the educational system and the practices within it. The outlook on mankind of Steiner and the Waldorf curriculum focuses on the importance of the pupil’s spiritual development, something that is seldom – if ever – considered in the conventional school. This seems to have an impact on the Waldorf schools in the sense that the pupil is less likely to share materialistic values, and, instead, to have a better understanding of civic and democratic values as a whole. Thus, the curriculum of Waldorf education can – in a much higher degree than the national one, Lpo 94 – be viewed as a “curriculum for the soul”, i.e. to be a curriculum that focuses on the pupil’s spiritual development. Curriculum, Waldorf education, Lpo 94, Rudolf Steiner, educationalphilosophy, anthroposophy, John Dewey, Lev S. Vygotsky

Abstract Detta arbete är en utbildningsfilosofiskt inspirerad text- och dokumentstudie som tar avstamp i diskussionen hösten 2017 kring begreppet undervisning i förskolan, så som det definieras i skollagen. Grunden är intresset för Skolverkets nya Läroplan för förskolan som ska presenteras våren 2018, där undervisningsbegreppet förväntas utvidgas och förtydligas. Syftet med undersökningen är att belysa och ge perspektiv på Skolverkets definition av undervisningsbegreppet, vilket leder fram till forskningsfrågan: Vilken syn på lärande och undervisning förmedlar Skolverkets definition av begreppet undervisning? I arbetet presenteras den historiska bakgrund som lett fram till den syn på undervisning och lärande som råder i aktuell förskolediskurs. Detta följs av en presentation av aktuell och tidigare forskning kring undervisningsbegreppet, med särskilt fokus på spänningsfältet mellan begreppet undervisning och begreppet lärande. Som en motpol till den rådande konstruktivistiska och post- konstruktivistiska utbildningsdiskursen presenteras utbildningsfilosofen Gert Biestas tankar kring begreppet undervisning. Biesta är kritisk till att begreppet lärande vuxit på bekostnad av begreppet undervisning. Undervisning, enligt Biesta, behöver inte nödvändigtvis följas av lärande eftersom detta kausala samband lägger ansvaret för lärandet på pedagogen istället för på eleven. Detta, tillsammans med flera andra faktorer menar Biesta bidrar till att urgröpa skolans roll i dagens samhälle. Undersökningens analys visar att en användning av Skolverkets definition av begreppet undervisning i förskolan skapar frågor kring pedagogens undervisningsuppdrag: Ska pedagogen fungera som en medforskande underlättare av elevens lärande och därmed ta ansvar för elevens lärande, eller är pedagogens uppdrag att ansvara för att presentera ett ämnesinnehåll, som eleven i sin tur ansvarar för att ta till sig? Frågor väcks också kring förskolans strävansmål, som enligt Biesta med flera skapats för sin mätbarhet och används för att visa på den aktuella förskolans konkurrensmöjligheter. Mål, anser Biesta, begränsar pedagogers och därmed elevers möjligheter att utforska ett ämnes hela innehåll. I Skolverkets definition sker undervisning under ledning av lärare eller förskollärare, vilket även det väcker frågor eftersom det delvis utesluter de konstruktivistiska och post- konstruktivistiska teorier om barns lärande som är förhärskande i dagens förskola.

Syftet med studien var att ta reda på vad miljöundervisningen i Flodafors skola handlar om. Vi ville även undersöka vilka olika arbetssätt som förekommer. Den teoretiska delen i arbetet behandlar olika dimensioner av miljöundervisning och olika undervisningstraditioner. Vi har även berört vad som betonas i de nationella styrdokumenten när det gäller miljö.

Vi använde oss av en kvalitativ metod, där observation, intervju och dokumentanalys användes som teknik. Tiden var en begränsande faktor i undersökningen vilket medförde en svårighet att dra generella slutsatser om miljöundervisningen på Flodafors skola. Däremot kom vi fram till att skolan uppfyller läroplanens krav. Miljöundervisningen integreras på olika sätt i skolans undervisning. Lärarna är själva miljömedvetna och använde sig av utomhuspedagogik och friluftspedagogik för att ge eleverna positiva naturupplevelser, som förhoppningsvis ska leda till miljömedvetna elever. I undervisningen identifierade vi de olika miljöundervisningstraditioner som definierats i teorin; Faktabaserad undervisning, Normerande undervisning och Undervisning om hållbar utveckling. Den sistnämnda är den som skolverket förespråkar idag.

Syftet med studien är att visa hur kemiämnet presenteras i gymnasieskolans läroböcker i kemi med regelbundna nedslag över en 40-årig tidsperiod och hur de knyter an till rådande läroplaner, utbildningspolitik samt miljö- och säkerhetsfrågor i undervisningen. Studien bygger på en innehållsanalys av gymnasieläroböcker i kemi, och som fördjupas med erfarna lärares berättelser om undervisningspraktikens förändring över tid.  Jag kopplar ihop fyra utbildningsfilosofier och undervisningstradition med läromedelsanalysen. Analysen visar att läromedlen från 1969, 1979 och 1989 är relativt lika med avseende på vilken bild som ges av kemiämnet. Från dessa årtionden ges bilden av att kemiämnet hör hemma i kemisalen. Läromedlen från 1999 och 2007 är mer lika varandra angående hur kemiämnet presenteras, det vill säga kemin är nu till för eleven och dennes vardagsliv. I min diskussion tar jag upp hur det kommer sig att intresse för kemi är svagt, trots att kemiämnet numera är mer lättillgängligt och knutet till det vardagsnära.

Denna uppsats undersöker i vilken utsträckning tidigare gymnasieelever upplever att religionsundervisningen i den svenska gymnasieskolan har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier. Vidare undersöker uppsatsen även tidigare gymnasieelevers upplevelser av religionsundervisningen som betydelsefull och bristfällig. För att erhålla ett resultat har fyra semistrukturerade intervjuer med tidigare gymnasieelever som läst religionskunskap 1 & 2 utefter Gy 11 gjorts. För att visa på i vilken utsträckning religionsundervisningen har varit förberedande för informanterna har insamlat material analyserats utifrån en flerdimensionell utbildningsfilosofisk karta vilken anger hur lärarens spektrum av urval och innehåll är inordnat i flera spänningsfält av huruvida undervisningen ska syfta till att förvalta en tradition, ett kulturarv, eller om den istället ska syfta framåt och förbereda för framtiden. Undersökningen visar att religionsundervisningen i stor utsträckning har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier för informanterna och att det innehåll och de undervisningsmetoder som informanterna upplevde vara bristfälliga i hög grad går att koppla till en åstundan efter en undervisning där diskussion, samtal, projekt- och temaarbeten, konfliktfyllda frågor, grupparbeten och problemlösning är centrala aktiviteter. Vidare visade undersökningen på en åstundan efter problembaserad, reflekterande, samtidsrelevant och problemlösande undervisning där elevernas erfarenheter och intressen är i fokus.