Dissertations / Theses on the topic 'Utbildningsfilosofi'

Debatten kring skolan har varit intensiv de senaste åren allt sedan svenska skolresultat börjat sjunka i internationella resultatjämförelser. Samtidigt som vi jämför oss allt mer med andra länder ökar globaliseringen, kommunikationerna och samhällsutvecklingen. Allt går mycket snabbare och samhällsutvecklingen är idag nästan omöjlig att förutspå. Med tanke på att det tillkommit en ny läroplan med nya kursplaner för både grundskolan och gymnasiet de senaste åren är det intressant att undersöka hur dessa kursplaner svarar upp till dessa samhällsförändringar. Tänkbart är att det krävs nya förhållningssätt och synsätt på utbildning och till kunskap. Denna uppsats undersöker om det finns någon skillnad mellan kursplanen för geografi i Lpo94 och Lgr11. Eftersom många av dagens samhällsproblem rör frågor om hållbar utveckling, miljö eller levnadsvillkor är det intressant att studera vilka meningserbjudanden som finns i kursplanerna i Lpo94 och Lgr11. Utifrån tre olika analysverktyg jämförs kursplanernas utbildningsfilosofiska meningserbjudanden, vilka kunskapsteoretiska anspråk kursplanerna gör samt vilket innehållsval som prioriteras. Efter genomförd analys går det att konstatera att Lgr11 är mer socialkonstruktivistisk än Lpo94 även om de båda har essentiella anspråk. Förvånansvärt nog innehåller Lpo94 fler ämnesteoretiska kunskaper än Lgr11 medan den senare kursplanen bättre redogör för praktiska kunskaper. Innehållet är i mångt och mycket lika i stora delar av kursplanerna men Lgr11 förespråkar mer tvärvetenskaplig geografiundervisning där eleverna får tolka, värdera och kritiskt granska olika källor och metoder. Detta anses bland annat vara bra kunskaper för det framtida samhället.

The purpose of this study is to categorize what philosophical thoughts about knowledge and learning that have affected the general curriculum and the syllabus for political science in the swedish educational system, from 1970 up to 2011. The study utilizes the theories of Tomas Englund regarding perennialism, essentialism, progressivism and reconstructivism and the theories of Geir Biesta about socialisation, qualification and subjectification. These theories are applied to three different curriculums and syllabi in Sweden The results are that all curriculums and syllabi contain essentialism. The first studied curriculum, Lgy 70, is mostly affected by progressive thoughts while the two following, Lpf 94 and Gy2011, are more affected by reconstructivism. Regarding Geir Biestas theories the curriculums seem to gradually shift from socialisation towards subjectification.

Syftet med denna studie är att genom semistrukturerade intervjuer belysa hur och på vilket sätt kunskapssynen hos fem lärare påverkar deras lektionsupplägg och urval av material. Lärare med olika utbildning och olika lång erfarenhet svarade på öppna frågor om deras syn på kunskap och hur de väljer material till sin undervisning. Resultatet presenteras uppdelat i fem kategorier för att se om det finns något mönster i vilken kunskapssyn lärarna har och hur de lägger upp sina lektioner. Slutsatsen i studien är att lärarna inte har någon entydig kunskapssyn utan de tror att det är olika för olika elever och anpassar undervisningen till individerna som finns i klassen. Att anpassa för individen stämmer även överens med läroplanen som finns i dag men den rådande skolpolitiken är möjligen på väg mot ett mindre individuellt upplägg.

I uppsatsen analyseras remissförslaget till den nya skollagen (Ds 2009:25) samt Barnkonventionen med avsikt att formulera och jämföra hur föräldrar och stat positioneras gällande barnets fostran. Analysen syftar till att belysa likheter och skillnader mellan de båda texterna. Detta sker utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv där subjektspositioner är ett nyckelbegrepp i analysen, samt med hjälp av politisk filosofi. Det filosofiska materialet är hämtat från John Rawls, Alasdair MacIntyre samt nutida utbildningsforskning främst representerat av Tomas Englund. De politiska filosofierna bidrar till utmejslandet av tre diskurser funna i den nya skollagen och Barnkonventionen.

Dessa diskurser är de stödjande subjektens diskurs vilken är den dominerande diskursen i de båda texterna och i vilken barnet självt ges ansvar för sin utveckling; denna diskurs ligger nära John Rawls politiska teorier. Vidare framkommer isärhållandets diskurs vilken återfinns i den nya skollagen och ligger närmast den nutida utbildningsforskningen; i denna diskurs framträder staten som garant för elevens väl. I den sista diskursen, traditionens diskurs, som utmejslas ur MacIntyre och Barnkonventionen ses istället föräldrarna som barnets garant.

Utifrån arbetet framkommer en förhållandevis stor likhet mellan den nya skollagen och Barnkonventionen även om en nyansskillnad kan urskiljas. Denna nyansskillnad visar sig genom att isärhållandets diskurs och traditionens diskurs, vilka står i polemik, återfinns i betydande grad enbart i en text var.

Kemi är ett ämne som anses av många vara svårt. Syftet med det här arbetet är att få en fördjupad inblick i hur kemi skiljer sig mellan IB-programmet och naturvetenskapliga programmet. Metoden som används är en litteraturanalys av ämnesplan och läromedel. En jämförelse gjordes mellan läromedlen sinsemellan och likaså för ämnesplanen. Utgångspunkten för studien var i följande frågeställningar; hur presenteras halogenalkaner i ämnesplanen respektive läromedlen samt hur miljöperspektivet skiljer sig åt mellan läromedlen. Böckerna som analyserats är från förlagen Pearsons (IB) och Gleerups. Resultatet av studien visade att det finns stora skillnader mellan både ämnesplanen och läromedlen. I de svenska ämnesplanerna är lärandemålen översiktligt beskrivna. Ämnesplanen för IB-kemin är däremot mycket specifik. läromedlen skiljer sig också åt mycket. Läromedeljämförelsen visade att IB-kemin är innehållsrik med fokus på ämneskunskaperna av ren kemi medan svenska kemin fokuserar på miljö- och hållbar utveckling.

The aim of this essay is, firstly, to – through a text analysis – compare the curriculum of Waldorf education in Sweden (in the essay referred to as “WL”) to the Swedish national curriculum “Lpo 94”, to uncover possible differences and similarities between these documents, and, secondly, to present the roots and educational philosophies that these two curricula, respectively, are based upon. The purpose hereby is to be able to trace, describe and explain the differences between the pedagogical practices of Waldorf education and that of conventional Swedish schools. In the essay, a historical investigation of the main traditions of ideas behind the Swedish national curriculum is briefly carried out, where I swiftly present the educational philosophies of John Dewey (1859-1952) and Lev S. Vygotsky (1896-1934). Next, an investigation of the worldview and philosophy of Rudolf Steiner (1861-1925) is effectuated, where I attempt to bring to light Steiner’s anthroposophical and holistic worldview – a worldview that throughout the 20th century has developed into an international and wide-ranging anthroposophical movement – as well as his concepts of knowledge, science and educational philosophy. It is made clear that Steiner’s texts and lectures are continuously centred on a holistic outlook on mankind and nature, as well as the spiritual development of humankind and deeper development of the mind. Even though the text analysis of the two curricula shows several similarities between the curriculum of Waldorf education and the national one – in particular regarding in what way the text is structured, as well as in what way the basic (democratic) values are expressed – the analysis also displays a wide range of differences. The curriculum of the Waldorf education displays a closer relation to Steiner’s holistic worldview and educational ideas than does Lpo 94 to the educational ideas of Dewey and Vygotsky, and it focuses more on the importance of the child’s playing activities, creativity and art compared to conventional schools, even though these perspectives do exist here as well. It is argued that, above all, it is the outlook on mankind behind the curriculum that shapes the educational system and the practices within it. The outlook on mankind of Steiner and the Waldorf curriculum focuses on the importance of the pupil’s spiritual development, something that is seldom – if ever – considered in the conventional school. This seems to have an impact on the Waldorf schools in the sense that the pupil is less likely to share materialistic values, and, instead, to have a better understanding of civic and democratic values as a whole. Thus, the curriculum of Waldorf education can – in a much higher degree than the national one, Lpo 94 – be viewed as a “curriculum for the soul”, i.e. to be a curriculum that focuses on the pupil’s spiritual development. Curriculum, Waldorf education, Lpo 94, Rudolf Steiner, educationalphilosophy, anthroposophy, John Dewey, Lev S. Vygotsky

Abstract Detta arbete är en utbildningsfilosofiskt inspirerad text- och dokumentstudie som tar avstamp i diskussionen hösten 2017 kring begreppet undervisning i förskolan, så som det definieras i skollagen. Grunden är intresset för Skolverkets nya Läroplan för förskolan som ska presenteras våren 2018, där undervisningsbegreppet förväntas utvidgas och förtydligas. Syftet med undersökningen är att belysa och ge perspektiv på Skolverkets definition av undervisningsbegreppet, vilket leder fram till forskningsfrågan: Vilken syn på lärande och undervisning förmedlar Skolverkets definition av begreppet undervisning? I arbetet presenteras den historiska bakgrund som lett fram till den syn på undervisning och lärande som råder i aktuell förskolediskurs. Detta följs av en presentation av aktuell och tidigare forskning kring undervisningsbegreppet, med särskilt fokus på spänningsfältet mellan begreppet undervisning och begreppet lärande. Som en motpol till den rådande konstruktivistiska och post- konstruktivistiska utbildningsdiskursen presenteras utbildningsfilosofen Gert Biestas tankar kring begreppet undervisning. Biesta är kritisk till att begreppet lärande vuxit på bekostnad av begreppet undervisning. Undervisning, enligt Biesta, behöver inte nödvändigtvis följas av lärande eftersom detta kausala samband lägger ansvaret för lärandet på pedagogen istället för på eleven. Detta, tillsammans med flera andra faktorer menar Biesta bidrar till att urgröpa skolans roll i dagens samhälle. Undersökningens analys visar att en användning av Skolverkets definition av begreppet undervisning i förskolan skapar frågor kring pedagogens undervisningsuppdrag: Ska pedagogen fungera som en medforskande underlättare av elevens lärande och därmed ta ansvar för elevens lärande, eller är pedagogens uppdrag att ansvara för att presentera ett ämnesinnehåll, som eleven i sin tur ansvarar för att ta till sig? Frågor väcks också kring förskolans strävansmål, som enligt Biesta med flera skapats för sin mätbarhet och används för att visa på den aktuella förskolans konkurrensmöjligheter. Mål, anser Biesta, begränsar pedagogers och därmed elevers möjligheter att utforska ett ämnes hela innehåll. I Skolverkets definition sker undervisning under ledning av lärare eller förskollärare, vilket även det väcker frågor eftersom det delvis utesluter de konstruktivistiska och post- konstruktivistiska teorier om barns lärande som är förhärskande i dagens förskola.

Syftet med studien var att ta reda på vad miljöundervisningen i Flodafors skola handlar om. Vi ville även undersöka vilka olika arbetssätt som förekommer. Den teoretiska delen i arbetet behandlar olika dimensioner av miljöundervisning och olika undervisningstraditioner. Vi har även berört vad som betonas i de nationella styrdokumenten när det gäller miljö.

Vi använde oss av en kvalitativ metod, där observation, intervju och dokumentanalys användes som teknik. Tiden var en begränsande faktor i undersökningen vilket medförde en svårighet att dra generella slutsatser om miljöundervisningen på Flodafors skola. Däremot kom vi fram till att skolan uppfyller läroplanens krav. Miljöundervisningen integreras på olika sätt i skolans undervisning. Lärarna är själva miljömedvetna och använde sig av utomhuspedagogik och friluftspedagogik för att ge eleverna positiva naturupplevelser, som förhoppningsvis ska leda till miljömedvetna elever. I undervisningen identifierade vi de olika miljöundervisningstraditioner som definierats i teorin; Faktabaserad undervisning, Normerande undervisning och Undervisning om hållbar utveckling. Den sistnämnda är den som skolverket förespråkar idag.

Syftet med studien är att visa hur kemiämnet presenteras i gymnasieskolans läroböcker i kemi med regelbundna nedslag över en 40-årig tidsperiod och hur de knyter an till rådande läroplaner, utbildningspolitik samt miljö- och säkerhetsfrågor i undervisningen. Studien bygger på en innehållsanalys av gymnasieläroböcker i kemi, och som fördjupas med erfarna lärares berättelser om undervisningspraktikens förändring över tid.  Jag kopplar ihop fyra utbildningsfilosofier och undervisningstradition med läromedelsanalysen. Analysen visar att läromedlen från 1969, 1979 och 1989 är relativt lika med avseende på vilken bild som ges av kemiämnet. Från dessa årtionden ges bilden av att kemiämnet hör hemma i kemisalen. Läromedlen från 1999 och 2007 är mer lika varandra angående hur kemiämnet presenteras, det vill säga kemin är nu till för eleven och dennes vardagsliv. I min diskussion tar jag upp hur det kommer sig att intresse för kemi är svagt, trots att kemiämnet numera är mer lättillgängligt och knutet till det vardagsnära.

Denna uppsats undersöker i vilken utsträckning tidigare gymnasieelever upplever att religionsundervisningen i den svenska gymnasieskolan har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier. Vidare undersöker uppsatsen även tidigare gymnasieelevers upplevelser av religionsundervisningen som betydelsefull och bristfällig. För att erhålla ett resultat har fyra semistrukturerade intervjuer med tidigare gymnasieelever som läst religionskunskap 1 & 2 utefter Gy 11 gjorts. För att visa på i vilken utsträckning religionsundervisningen har varit förberedande för informanterna har insamlat material analyserats utifrån en flerdimensionell utbildningsfilosofisk karta vilken anger hur lärarens spektrum av urval och innehåll är inordnat i flera spänningsfält av huruvida undervisningen ska syfta till att förvalta en tradition, ett kulturarv, eller om den istället ska syfta framåt och förbereda för framtiden. Undersökningen visar att religionsundervisningen i stor utsträckning har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier för informanterna och att det innehåll och de undervisningsmetoder som informanterna upplevde vara bristfälliga i hög grad går att koppla till en åstundan efter en undervisning där diskussion, samtal, projekt- och temaarbeten, konfliktfyllda frågor, grupparbeten och problemlösning är centrala aktiviteter. Vidare visade undersökningen på en åstundan efter problembaserad, reflekterande, samtidsrelevant och problemlösande undervisning där elevernas erfarenheter och intressen är i fokus.

Arbetet bygger på ett ifrågasättande av synen på gymnasieskolans olika delar mellan åren 1965 och 1994 som idémässigt enhetliga med ett gemensamt syfte och utveckling. Uppsatsens syfte är att problematisera denna syn utifrån ett utbildningsfilosofiskt perspektiv. Syftet konkretiseras genom två frågeställningar, den första frågeställningen behandlar vilka idéer som uttrycks i skolans kursplaner, till vilken utbildningsfilosofi idéerna kan kopplas och hur de förändras under den undersöka tidsperioden. Den andra frågan behandlar vilka likheter och skillnader i utbildningsfilosofisk grund som finns mellan de olika ämnenas kursplaner under tidsperioden. Källmaterialet bearbetas genom textanalys i form av idéanalys för att på så sätt utvinna de idéer som utrycks. Därefter används idealtyper för att kategorisera idéerna till dess utbildningsfilosofiska grund. Slutligen görs en jämförande analys för att analysera likheter och skillnader mellan de undersökta ämnenas kursplaner. Resultatet av analyserna visar på att det finns vissa gemensamma drag gällande utbildningsfilosofisk grund och utveckling under den behandlade tidsperioden, men att skillnaderna är fler än likheterna. En av de slutsatser man kan dra av resultatet är att gymnasieskolan under tidsperioden mellan åren 1965 och 1994 hade ett splittrat syfte. De olika ämnena byggde inte på samma utbildningsfilosofiska grund och därmed syftande ämnena till att påverka eleven på olika sätt.

The aim of this study is to investigate the pedagogical potential of wonder as teaching tool in preschool. The focus of research is on teaching in preschool in the light of the revised preschool curriculum of 2018 and the concept of wonder in classical and contemporary philosophical texts on educational importance of wonder. The purpose of this approach is to create an understanding of wonder, its impact and positive force in the teaching process. How does wonder relate to preschool teaching? How is teaching in preschool interpreted in current preschool discourse? And how can classical philosophical ideas on wonder contribute to contemporary discussions about teaching in preschool? The study is based on the hermeneutic method of research inspired by Gadamer's philosophical hermeneutics. The study begins with an overview of the main ancient Greek philosophers. Next, I address current research on wonder as a prerequisite for learning during teaching activities. I find that, in spite of the fact that there is a number of science educators, who recognize the value of wonder, explicit notions of wonder as a pedagogical tool a very few. Next, a historical overview of the preschool curriculum and the concepts of teaching and wonder in preschool is undertaken and reveals some controversies with regard to the concept of teaching in its current understanding. The conclusion of the study is that there is some promising empirical evidence in favor of “wonder pedagogy”, which, if applied in preschool, may facilitate the achievement of some of the objectives of preschool curriculum.

Global initiatives regarding environmental change have increasingly become part of political agendas and of our collective imagination. In order to form sustainable societies, education is considered crucial by organizations such as the United Nations and the European Union. But how is the notion of sustainability imagined and formed in educational practices? What does sustainability make possible, and whom does it involve? These critical questions are not often asked in educational research on sustainability. This study suggests that the absence of critical questions in sustainability education is part of a contemporary post-political framing of environmental issues. In order to re-politicize sustainability in education, this study critically explores how education—as an institution and a practice that is supposed to foster humans—responds to environmental change. The aim is to explore how sustainability is formed in education, and to discuss how these formations relate to ideas of what education is, and whom it is for. This interdisciplinary study uses theories and concepts from cultural studies, feminist theory, political theory, and philosophy of education to study imaginaries of the unknown, nonhuman world in the context of education. The focus of the empirical investigation is on teacher education in Sweden, and more precisely on those responsible for teaching the future generations of teachers – the teacher instructors. With help from empirical findings from focus groups, the study asks questions about the ontological, political, and ethical potential and risk of bringing the unknown Other into education.
Utbildning har globalt fått en central roll i strävanden efter att skapa hållbar utveckling. Initiativ tagna av såväl Förenta Nationerna som Europeiska Unionen, där utbildning och hållbarhet kopplas samman, vittnar om att frågor som rör miljöförändringar har blivit allt viktigare både på de politiska agendorna och i våra kollektiva, kulturella föreställningsvärldar. Men hur formas begreppet hållbar utveckling när det ska göras undervisningsbart? Vilka framtider möjliggör hållbar utveckling i utbildningssammanhang och vem inkluderas i begreppet? Frågor av kritisk karaktär är ofta frånvarande i tidigare utbildningsforskning som rör hållbar utveckling. Denna avhandling tar sin utgångspunkt i att frånvaron av kritiska frågor kan ses som del i en samtida postpolitisk inramning av miljöfrågor i såväl utbildningssammanhang som i samhället i stort. Studien undersöker hur utbildningsväsendet, som är en central institution i fostrandet av framtidens medborgare, tar sig an frågor som rör miljöförändringar. Syftet med studien är att undersöka hur hållbar utveckling formas genom utbildning samt att diskutera hur dessa formationer relateras till idéer om vad utbildning är och vem som ska utbildas. På så vis söker studien också efter sätt att re-politisera hållbar utveckling i utbildningssammanhang. Avhandlingen är tvärvetenskaplig och använder teorier och begrepp från kulturstudier, feministisk teori, politisk teori och utbildningsfilosofi för att studera vad utbildning som relaterar till natur- och miljöfrågor möjliggör. Empiriskt undersöks svenska lärarutbildare, som ansvarar för att utbilda framtidens lärare. Studien ställer frågor om ontologiska, politiska och etiska aspekter av att öppna upp utbildningen för det som ligger bortom mänsklig kontroll och kunskap.
Sustainable development as an area of knowledge

Syftet med studien är att undersöka vilka medieidéer och mediekunskaper som erbjuds i läroböckernas avsnitt om media från 1990-talet fram till 2010-talet och, beroende på hur medieidéerna och mediekunskaperna erbjuds i läroböckerna, hur en eventuell förändring av samhällskunskapsundervisningens primära mål ser ut i läroböckernas medieavsnitt. De frågeställningar vi ämnar besvara är: Vilka medieidéer erbjuds i läroböckernas medieavsnitt från 1990, 2000 och 2010-talet? Vilka mediekunskaper erbjuds i läroböckernas medieavsnitt från 1990, 2000 och 2010-talet?, Hur ser förändringen av hur mediekunskaperna erbjuds i läroböckernas medieavsnitt ut över tid? Och Hur har samhällskunkapsundervisningens primära mål i läroböckernas medieavsnitt förändrats över tid? Genom att föra samman Giddens medieteorier med Englunds utbildningsfilosofier har vi skapat tre mediekunskaper som vi har valt att kalla: essentialistiska mediekunskaper, progressivistiska mediekunskaper och rekonstruktivistiska mediekunskaper. Metodiskt har vi genomfört en idéanalys där vi använt medieteorierna som raster på läroböckernas medieavsnitt och utifrån resultatet har vi analyserat vilka mediekunskaper som erbjuds. Undersökningen visar att alla medieidéer och mediekunskaper har erbjudits sedan 1990- talet fram till 2010-talet. De essentialistiska mediekunskaperna har haft en mer dominerande ställning i läroböckerna från 1990-talet, medan de rekonstruktivistiska mediekunskaperna har fått en mer dominerande ställning i läroböckerna skrivna på 2000- och 2010-talet. Samtidigt går de progressivistiska mediekunskaperna från att ha en likbördig ställning som de rekonstruktivistiska mediekunskaperna i läroböckerna från 1990-talet till att ha en underordnad ställning gentemot både de essentialistiska och rekonstruktivistiska mediekunskaperna i läroböckerna från 2000- till 2010-talet. Utifrån detta har vi tolkat att läroböckernas medieavsnitt över tid har gått från att vara mer deskriptiva och kunskapsförmedlande, där skolan är underordnad samhällsutvecklingen, till att vara mer kritiskt medborgarförberedande.

2015

Ethics is of vital importance to the Swedish educational system, as in many other educational systems around the world. Yet, it is unclear how ethics should be dealt with in school, and prior research and evaluations have found serious problems regarding ethics in education. The field of moral education lacks clear and widely accepted definitions of key concepts, and these ambiguities negatively impact both research and educational practice. This thesis draws a distinction between three approaches to ethics in school – the descriptive ethics approach, the value transmission approach, and the inquiry ethics approach – and studies in what way (if at all) they are prescribed by the national curriculum for the Swedish compulsory school, how they relate to students’ moral reasoning about technology choices and online behaviour, and what pedagogical merits and disadvantages they have. Hopefully, this both contributes to reducing the ambiguities of the field, and to answering the question of how ethics should be dealt with in education.The descriptive ethics approach asserts that school should teach students empirical facts about ethics, such as what views and opinions people have. The value transmission approach holds that school should mediate some set of predefined values to the students and make sure the students come to accept these values. The inquiry ethics approach is the view that school should teach students to reason and think critically about ethics and to engage in ethical inquiry.The role of ethics in the curriculum has not been studied in light of the above distinction, in prior research, and such an investigation is undertaken here. The results suggest that ethics has a prominent, but complicated, role in the Swedish national curriculum. Although no explicit distinction is drawn or acknowledged in the curriculum, all three approaches are prescribed throughout the curriculum, albeit to different degrees. In the general section of the curriculum, the value transmission and inquiry ethics approaches are more extensively prescribed than the descriptive ethics approach. It was found that most of the syllabi contained explicit references to ethics, while some only contained implicit references to ethics, and two syllabi lacked references to ethics altogether. In the syllabi, the inquiry ethics approach is the most dominant, both in the sense of being present in the most syllabi, and in the sense of being more strongly prescribed in many of the syllabi where several approaches occur. The value transmission approach has the weakest role in the syllabi. In total, the inquiry ethics approach is the approach most strongly prescribed by the curriculum. But prior research has shown that inquiry ethics is very rarely implemented in the classroom. In this thesis, it is found that the inquiry ethics and the value transmission approaches are incompatible, given certain reasonable interpretations, which makes the finding that inquiry ethics is rarely implemented less surprising, since value transmission is practiced in schools.The students, in their moral reasoning about technology choices, reasoned in accordance with several classical normative theories – including consequentialism, deontological ethics and virtue ethics – and in doing so, they expressed reasoning that in the discussion is found to be in conflict with the values of the value foundation in the curriculum. These findings complement earlier findings, for example that students in their actions contradict the value foundation, by adding that such conflicts also exist in their reasoning. The existence of these conflicts is found to be problematic for a value transmission approach.Many of the students defended very restrictive views on disclosing personal information online, and prior research as well as the present data has shown that adults typically hold views that are very similar to these, concerning how they think that young people ought to act online. On the other hand, youths’ actual online behaviour, as reported in earlier studies, differs considerably from this. In line with this, the students also seemed to endorse a form of private morals view, according to which moral choices are simply up to one’s own taste, which would yield an escape exit from the restrictive views mentioned above, and permit any behaviour. In the discussion, it is argued that this is the result of an attempt at value transmission from the grown-up community, probably including teachers, which might seem to work, since the students claim to hold certain views, but which likely instead constitutes a false security, since these values are not actually accepted, but only paid lip service to, and the adults are therefore wrong in their belief that the students are protected by a certain set of values (that they think the students are upholding), since the students in fact do not uphold, and therefore do not act based upon, these values. This situation risks making the students more vulnerable than had no value transmission attempt been taken in the first place. Hence, the attempted value transmission runs the risk of counteracting its purpose of helping the students acquire a safe online behaviour.Throughout the moral reasoning mentioned above, extensive variations in the students’ reasoning were found, both interpersonally and intrapersonally, both in the decision method and in the rightness criterion dimensions, as well as in between the dimensions. The existence of such variations is a novel finding, and while possible applications in future research are discussed, it is also noted that this existence constitutes a reason to question the successfulness of both the value transmission and the inquiry ethics endeavours of the educational system.The results and discussions described above highlight the importance of investigating the merits of the different approaches. Several arguments that arise from the material of this thesis are presented, evaluated and discussed. The ability of each approach to fulfil some alleged key aims of ethics education is scrutinised; their abilities to educate for good citizenship, to educate for quality of life of the individual, and to facilitate better educational results in other subjects are all investigated, as well as the ability of each approach to help counteract the influence from online extremist propaganda aimed at young people and to promote safe online behaviour in general.It is concluded that the inquiry ethics approach has the strongest support from the material of this thesis. Some consequences for school practice are discussed, and it is concluded that changing the role of ethics in the curriculum would be beneficial, downplaying the role of value transmission and further increasing, and making more explicit and clear, the role of inquiry ethics. It is also shown that there are strong reasons for the inclusion of a new subject in the Swedish compulsory education with special focus on ethics. Some possible causes, and some consequences, of this is discussed.
Godkänd; 2016; 20160518 (vikvik); Nedanstående person kommer att disputera för avläggande av filosofie doktorsexamen, Namn: Viktor Gardelli Ämne: Pedagogik / Education Avhandling: TO DESCRIBE, TRANSMIT, OR INQUIRE Ethics and technology in school Opponent: Gudmundur Frimannsson, School of Humanities and Social Sciences, Faculty of Education, University of Akureyri, Akureyri, Island, Ordförande: Professor Eva Alerby Institutionen för konst, kommunikation och lärande Luleå tekniska universitet Tid: Fredag den 2 september 2016, kl. 10.00 Plats: D770, Luleå tekniska universitet

This thesis investigates conditions from an aesthetic and ethical viewpoint under which an artistic expression such as dance can exist in the realm of general education. In the thesis dance and education are regarded as acts of transgression and change. Efforts are made to define spaces where the acts of dancing and education take place and to enquire whether dance and pedagogy can share such space gainfully. The focus of the study is on dance in its own right, as an artistic mode of knowledge and expression, and as a manner of being with others. Dancing in teaching and curriculum learning activities is left outside the scope of this study. Research questions are asked about the essence and distinctive character of dance, its possibilities to bring about experiences of aesthetic and ethical nature and to provide a space in education for people to come together, dance and be with each other while finding knowledge and meaning in doing so. Questions are asked to the learner, i.e. the child, the pupil, the student, in this inquiry to two groups of students in teachers’ education, to describe their encounters with dance in a designed experiment. The accounts are analysed from an aesthetic and ethical angle and conclusions are drawn with implications for pedagogy and the educator. The theoretical framework to the study is informed by John Dewey’s and Maxine Greene’s thinking on arts and experience and on aesthetic education and literacy, in dialogue with Gert Biesta’s post-structural thinking on education and subjectivity, as well as the stances of Merce Cunningham and other creators in postmodern and contemporary dance. The empirical study consists of a field study at a teacher education program at Södertörn University. Data were collected, transcripts from two student group conversations concluding a series of instructional seminars in creative dance within a freestanding course on children’s existential questions. Methodologically, discourse analysis with Wetherell and Potter’s analytic tool interpretative repertoire were applied. The results of the study, analysed in accordance with the method, indicate that the participants through their utterances, making use of a variety of linguistic tools and metaphors, constructed meaning in their experiences of dancing primarily in terms of relational actions. Spaces were created in which these actions unfolded, characterised by presence, concentration, togetherness, speechless communication, proximity, trust, consideration, receptiveness and intensified perception. Creating dance appeared to be experienced in Dewey’s sense of aesthetic experience, and the relations described could be understood as ethical in line with Arendt’s and Levina’s philosophical thinking applied to education, fundamental in Biesta’s and Greene’s visions of education as a space for new beginnings and possible change. Resistance was experienced and dealt with in a range of manners and strategies. The creative aspect of dancing was experienced with great affect and an awareness of an intersubjective and disjunctive space of action. Conclusions of aesthetic and ethic nature may suggest that conditions can be provided to have people come together in an educational setting and dance and appear in front of one another, when consideration is taken to both the specific demands of dance and pedagogy as art expression and transgressing discipline, entailing the need of a clear and conscious design for the activities and the pedagogue’s readiness to guide the children and young to explore their individual dance expression, emotions and lived experiences.  Further implications and issues for continued research are to which extend dance as free expression can be maintained and granted a space in education when addressing specific urging social and ethical issues of coexistence and plurality in a rapidly changing global world, how academic and artistic research can cross-fertilise each other, how practical professional artistic and pedagogical knowledge and theory can inform one another, and to further investigate adequate research methods, designed experiments and appropriate linguistic means for research in the intersection of arts and science, dance and pedagogy.

År 2003 utnämnde UNESCO årtiondet 2005-2014 till decenniet för utbildning i hållbar utveckling och även andra internationella och nationella beslut togs för att föra in utbildning för hållbar utveckling (Education for Sustainable Development) i skolans alla ämnen. ESD syftar till att eleven ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska olika såväl ekologiska, sociala och ekonomiska perspektiv samt kunna ta ställning till dessa genom ett aktivt deltagande i olika demokratiska processer för att stödja hållbar utveckling. Forskning på området har dock visat att integreringen i skolans alla ämnen inte har fungerat på det sätt det har varit avsett. Denna uppsats syftar till att ta reda på om ESD förekommer inom engelskaundervisningen på gymnasienivå (inom Skaraborgs län). Den försöker också att identifiera vilka hinder och möjligheter det kan finnas för att arbeta med ESD i engelska A/B. Detta har gjorts utifrån en teoretisk litteraturstudie och en semistrukturerad enkätundersökning. Frågeformulär skickades ut till alla engelskalärare på tre gymnasieskolor i länet. De viktigaste resultaten som framkom var att ett av de största hindren för att arbeta med ESD i engelska var bristande kännedom om både skolans uppdrag gällande ESD, men också om vad begreppet innebär innehållsmässigt och didaktiskt. Även litteraturen speglar fortfarande uppfattningen att ESD till största del handlar om miljöfrågor och det finns mycket få praktiska råd vad gäller ESD i språkundervisningen. Det framkom dock framförallt att det verkar finnas stora möjligheter för att föra in ESD i engelskaämnet, eftersom det finns både intresse och motivation för detta bland majoriteten av de tillfrågade lärarna.

In 2003 UNESCO proclaimed the years 2005-2014 as a global decade of Education for Sustainable Development (ESD). Likewise other resolutions stated that ESD should be integrated in all school subjects. ESD focuses on developing the students’ ability to critically examine different ecological, social and economical perspectives and to participate actively in democratic processes in order to support sustainable development. Nevertheless, research has shown that the integration of ESD into all subjects has not been accomplished successfully. This degree project aims at examining if ESD occurs in English language lessons at three Swedish upper secondary schools. It also attempts to identify which impediments and possibilities there might exist for working with ESD in English lessons. This has been done by a literary review and a semi-structured questionnaire. An inquiry form was sent to all English teachers at the schools mentioned above. The most important results derived from this study were: Firstly, one of the biggest obstacles for working with ESD in English lessons was insufficient knowledge about UNESCO’s and the Swedish Education System’s commission as well as insufficient knowledge about what the concept ESD implies, both on a content level and on a didactical level. Secondly, literature reflected the common misconception that ESD is primarily concerned with environmental issues and modern research did not provide much information about how to teach ESD within language lessons. Above all, though, the results showed that one very important condition for integrating ESD into English lessons is fulfilled, since the majority of the teachers involved in this study seemed to be motivated to do so.